Kamerahörnan: Jag fortsätter sjunga systemkamerans lov men även framtidens

Kompaktkameror är numer ett avslutat kapitel i mitt liv. Den kamera jag fick i julklapp för snart fem år sen är såld, den kamera jag haft tillgång till via mitt jobb tar jag numera bara i om det är nödvändigt. Kvaliteten i de bilder jag tar med den kamera jag nu har (sen 25 maj) är helt enkelt så mycket bättre att t o m jag som är en entusiastisk amatör baxnar inför dom. De flesta jag tar är förstås skräp som försvinner innan minneskortet ens sätts i datorn för att redigeras och/eller katalogiseras på min bärbara hårddisk men tillräckligt många ser så bra ut att jag lägger ut dom på nätet. Där får jag faktiskt gillande kritik av de flesta som tittar på dom. Lite kan man alltså skryta med.

Tillbaka på jorden är jag nöjd med det lilla jag har. Jag har till och med skapat en sorts ministudio av fem stora vita pappersark annars gjorda för skisser eller akvarellmålning. De kan ställas upp var som helst och de släpper igenom rätt bra ljus. Kanske en riktig studio kan införskaffas i framtiden för småsaker att fotografera. Jag kan tänka mej en karriär som sådan fotograf som tar bilder av småsaker för annonser och dylikt. Mänskliga modeller är jag nog för oerfaren för att våga mej på, nu. Naturfoto och vyer över städer kan jag också tänka mej. Tills vidare är det molnen som lockar. Fluffiga, bombastiska och majestätiska moln mot horisonten av den typ jag ofta presenterar här på min blogg.

Såna här tankar har vuxit fram den senaste tiden sen jag köpte kameran. Vem vet vad för tankar som växer fram i framtiden? Vi borde alla kunna ha såna positiva tankar om oss själva. Det är planer som för oss framåt. Ut och planera, gott folk! Det kan komma en bättre framtid av dom.



"Den som uppfattar framtiden som en motvind går åt fel håll"

Vetenskapshörnan: Havsvatten, isarna i Norra ishavet och sublimering

DN basunerar återigen ut skräckpåståendet att isarna i Norra ishavet smälter. Isarna i Arktis är mindre än på flera tusen år. Karin "jag bestämmer vad som är vetenskap" Bojs är tillbaka och nu är det andra bullar som gäller! Hon är väldigt noga med att påpeka att detta är något onormalt och väldigt ovanligt i historien. Hon t o m tar upp beskrivningar från förr i tiden, något hon inte gjort förut. Foton från början av 1900-talet, målningar från 1800-talet får hon med i sin beskrivning av något som nu håller på att kollapsa.

Frågan är egentligen om det är så ovanligt. Från många håll (sök t ex efter åren 1895 och 1933 på Google i kombination med nedkylning och uppvärmning) kan inhämtas information att isarna i Arktis har fluktuerat in och ut väldigt länge. Det är för övrigt havsströmmarna som tar det mesta av isen, inte luften. Sen har vi sublimering som påverkar glaciärerna. Luften runt glaciärerna är iskall och varm luft kyls snabbt av där. Glaciärer kan då mestadels minska på grund av sublimering eller av sin egen tyngd. Block lossnar och hamnar i områden där det är varmare.

Men det förekommer en sak i artikeln som förbryllar många, inte minst kommentatorer på DNs hemsida. I artikeln tjatas det som vanligt om den mänskligt inducerade globala uppvärmningen men mitt i den sägs det att istäcket var ännu mindre för 6000 år sen, mitt under den så kallade postglaciala värmeperioden, som tog slut mitt i den period vi kallar bronsåldern, och den uppgiften är minst sagt kuriös. Vi vet med obestridbara fakta att det betydligt varmare för ca 6000 år sen, liksom för ca 2000 år sen samt ca 1000 år sen än det är idag och att vintrarna var mildare då. Berodde även detta på människan? Detta var tider då det mest avancerade vi kunde åstadkomma i fråga om att släppa ut gaser var små ugnar för brännande av keramik eller bakande av bröd.

Skulle det mindre istäcket våra dagar vara annorlunda liksom atmosfärens sammansättning? Jag skulle inte tro det. Vad vi gör nu verkar inte ha mycket påverkan på det globala vädret, snarare regionalt. Det har mer med vår trångboddhet och vår lättja att inte placera termometrarna på ett större avstånd från mänskligt skapade värmekällor som gör att det verkar bli varmare, eller åtminstone ser ut som det blir varmare. Men nog är det kul att Karin Bojs är tillbaka. Då får man nåt kommentera och ibland även nåt att dra på munnen åt.



"Det är vetenskapens uppgift att fastslå graden av felaktighet"

Bildsöndag

Så har ännu en söndag kommit och det är dags för lite foton. Nya är dom den här gången för jag har precis köpt ett nytt objektiv, ett 70-300 mm från Tamron. Hittills kan jag inte klaga. Man måste förstås ha stativ för den följer alla ens skakningar och det ger inte bra resultat i mörker eller om man kör frihandsfotografi. De jag tagit idag är dock lovande. Det gäller att ha tålamod. Det första fotot kvittar om det blev skarpt eller suddigt eftersom det var disigt den kvällen. Moln behöver man inte ha skarpa om man inte siktar in sej på kanterna. Moln ska vara fluffiga. Blommorna är en annan femma. Jag tycker om fotot i alla fall. Nån annan kanske gör det också.

"Hoppet är naturens slöja för att dölja sanningens  nakenhet."

Vetenskapshörnan: Till minne av Neil Armstrong

Världen nås av meddelandet att den första människan på månen, Neil Armstrong, har dött. Han blev 82 år. Minsann blev det ett stort steg för mänskligheten. Låt oss hoppas att vi fortsätter ta stora steg i framtiden.

Dagens foto

Dags för ett mattema. Olika sorters mat presenteras och min förhoppning är att du som tittar på bilderna åtminstone ska bli sugen.

"How do you like to get a piece of tail for a change?"

Han borde ha förutsett det

Graham Bishop var namnet, bluff och båg är hans verksamhet även om det kallas att vara klärvojant. Han har uppträtt i många danska och tyska serier med sin "förmåga" men när frun begärde skilsmässa anade han inget. Istället gick han bärsärkagång mot sina fyraåriga tvillingdöttrar och försökte sen ta sitt eget liv. Kunde han inte anat att hans berömmelse gick ut över familjelivet? Hur var det nu med fjärrsynen?

Till sitt försvar hävdar Bishop att han blivit besatt av en ande som kallar sej Dr. Karl. Denne ska ha fått honom att gå till attack mot barnen när frun ville lämna honom. Ville månne herr ande ha sitt "offer" i fred?

Det är förvånande att så många tror på medier och liknande dravel i vår tid. Visst finns det saker vi inte kan förklara men det innebär inte att vi aldrig kommer kunna förklara dom. Att se in i framtiden eller se saker på stort avstånd kan förklaras med diverse metoder, bland annat genom att det handlar om bluff och båg i en del fall. I andra fall handlar det om lycklig slump. Jag kan dock säga en sak om herr Bishops framtid. Den ser inte ljus ut den närmaste tiden.




"Ett äpple om dagen håller doktorn borta men en vitlök om dagen håller alla människor borta."

Vetenskapshörnan: Kepler 30 är lik vår sol

Tänk att Youtube ska stå för nyhetsförmedlingen av nåt som verkligen betyder nåt. Det var genom Cristina Rad, som kallar sej ZOMGitsCriss på Youtube, jag fick reda på att det finns en stjärna, upptäckt av rymdteleskopet Kepler, kallad Kepler 30. Den är ungefär lika stor som vår sol och har (hittills) 3 upptäckta planeter som visserligen är större än våra planeter men det är deras omloppsbanor som är intressanta. De cirklar nämligen i samma plan, vilket verkar vara ovanligt i de solsystem vi hittills sett. Planeterna i vårt system cirklar just på samma plan (de större åtminstone).

Kepler 30 befinner sej på ca 10,000 ljusårs avstånd så det lär inte bli tal om några visiter precis. Men titta gärna på Cristinas målningar. De är väldigt bra gjorda och hon är oerhört talangfull. Här är hon och tre målningar hon skapat med kunskapen om stjärnan och dess planeter som grund:

När ska svenska tidningar ta upp detta? När vi får kontakt...?



"Beviset för att det finns intelligent liv finns i rymden,
är att de inte har kontaktat oss"

Kamerahörnan: Lite experiment med foton

Ta två foton, Photoshop Elements, ett stort ogillande av vindkraft och kombinera detta...

 ...med den här sunkiga bilden av en vindsnurra...

...så får man den här ångestfyllda bilden:

Jag satte ihop fotona i Photoshop och satte opaciteten för den översta bilden till ca 45 %. Den översta bilden är förresten en apelsin i extrem närbild. 

"Affärsmannen är den ende som ber om ursäkt för det han arbetar med"

Dagens foto

Vem gillar moln med samma form som en mandelkam?

"Mmm, Marabou!"

Jesus - som den apa han verkligen var

En välmenande kvinna med en klåpares kunskaper, en gammal målning föreställande Jesus (som västvärlden tänker sej honom) och en ganska lusig idé ger världen ett gott skratt. Beskrivningen hårig apa stämmer verkligen in här, inte bara för att det ser ut som en makak utan även för att Jesus var en apa. Det är du också liksom jag är. Vi är apor som utvecklats åt ett visst håll visavi resten av apsläktet. Kvinnan ville väl få fram den inre apan i Jesus. Eller så var Jesus från framtiden...

"Jesus loves you. A nice thing to hear in a church. 
A scary thing to hear in a Mexican prison."

Björkö sommarland

Att något funnits på Björkö finns det inget tvivel om men att det skulle vara Ansgars Birka är minst sagt tveksamt. Var är kyrkan, var är spåren av kristna begravningar, varför verkar icke-nordiska begravningar vara vanligast här? Ändå fortsätter Uppsalaskolan sitt propagandaarbete med syftet att få Björkö att verka som varande den plats till vilken Ansgar kom år 829. Räcker det inte med att själva platsen i sej är en väldigt intressant utgrävningsplats?

Mer utförlig kritik finns att läsa här. Fler tankegångar kring det utomnordiska (inte utomjordiska!) här.



"Jag har slutat fly från verkligheten. Den hittar mej i alla fall"

Kamerahörnan: Missar jag annat om jag bara siktar på det konstnärliga?

Som turist med kamera förväntas man ta så många bilder på så kallade sevärdheter som man bara kan. Som professionell fotograf förväntas man ta det som man blivit kontrakterad att göra. Som entusiast vet jag inte vad som förväntas av en men jag kan tänka mej att man är färgad av det man vanligtvis fotograferar. Jag gillar att plåta moln och solens ned- och uppgångar.

Min tanke är den att om jag nu har kameran i det blå, missar jag andra saker då? Jag kanske missar nåt viktigt omkring att plåta. Det gäller nog många med en kamera i handen, även proffs. Vi tittar så mycket på en del saker att den hela bilden går förlorad. Skulle vi ta ett landskapsfoto kanske då småsaker går förlorade pga den stora bilden.

En avvägning är alltså på sin plats. Ser man nåt intressant i sin närhet när man annars ska ta ett vidvinkelfoto får man se till att först ta det på nära håll, sen ta det man kom för. Det skulle jag göra i alla fall. Men nu tänker jag bli lite mer filosofisk och drömmande i den här diskussionen. En kamera är inte bara ett nyttoobjekt för proffs och turister. Det är en pensel för målare som vill måla allt på en gång. Det är en skillnad mellan att ta ett foto och att skapa ett foto. De flesta bara tar upp sin kamera, siktar och fyrar av mot sitt motiv. De med lite mer tanke bakom sina foton försöker se till att kameran fångar en händelse, ett evenemang, en del av verkligheten. Det låter pretentiöst, t o m lite arrogant, men så är det faktiskt.

Att bara sikta och trycka av har sina fördelar för man kan få med nåt riktigt bra. Det vet man inte i förväg. Själv vill jag ta en medelväg. Jag siktar in mej snabbt på något men stannar sen upp. Det är bättre att få bra ljus än att bara sikta snabbt och trycka av i samma andetag. Någon enstaka gång siktar jag och fyrar av direkt, lika många (få?) gånger arrangerar jag fotot i förväg. Det sista är nåt jag lärt mej på Youtube av diverse proffsfotografer som är villiga att dela med sej av sina kunskaper.

Vad jag framför allt lärt mej är att det finns gott om motiv överallt. Det gäller bara att ha ögonen med sej.




"Strength is a matter of the made up mind"

Fem år med den här bloggen

Det slår mej just nu att jag har bloggat i över fem år. Grattis till mej! Den 27 april 2007 slogs portarna upp för den här bloggen och jag hann med fyra inlägg den dagen. Som alltid när jag har gjort nåt nytt är det nyhetens behag och efter ett tag dog bloggandet ut. Det gick ett tag under vilket jag skrev då och då, mest för att ha nåt att göra. Sen fick jag för mej att detta skulle bli min digitala dagbok, med den skillnaden att jag använder den även som åsiktsbollplank. Jag prövar olika ämnen, hittar en passande artikel i en tidning att reta upp mej på och skriver sen så tangentbordet skriker efter mamma. Jag skriver inte direkt vad jag känner men vad jag tycker i en viss fråga. Känslorna får experter på sånt dra fram ur det jag skriver. Inte heller skriver jag speciellt mycket från mitt privatliv, vilket jag anser vara privat. detta är inte nån dagbok om mitt liv utan hur jag ser på omvärlden.

Det har slagit mej många gånger att detta är mitt sätt att kommunicera med resten av världen. Jag ogillar att synas själv på bild men tar gärna foton på andra, jag skäms för min röst men lyssnar gärna på andras röster och texter kan jag skriva hur långa som helst men andras texter skummar jag helst genom. Jag är väl en aning egocentrerad men inte sjukligt narcissistisk. Det finns texter andra skriver som får mej att känna mej lyrisk inombords så det är inget fel på mej alls.

På sistone har bloggen blivit till en presentationssida för mitt fotograferande och mitt intresse för historia. Jag kanske ska kombinera dessa. Jag skriver ibland små anekdoter till mina foton. Inte alla gånger men tillräckligt.

Det enda jag saknar är respons på det jag skriver. Det är nämligen ganska få kommentarer till det jag skriver. Jag vet att min blogg inte är speciellt stor, framför allt för att jag inte skriver om ditten och datten som de allra populäraste bloggarna gör, ej heller är jag fullt ut specialiserad som vissa andra är,  men mer än en kommentar varannan vecka borde jag väl få? För inte kan väl det jag skriver vara den absoluta sanningen, så oförvitlig att alla håller med mej?

Sen sent förra året har jag också lagt till små citat längst ner i alla mina inlägg. Jag skriver inte vem som sagt detta eftersom jag dels vill att folk gissar var de kommer ifrån, dels inte vill att personen som sagt det ska vara viktigare än det som sagts.

Vi får väl se om den här bloggen finns om fem år. Rälsen ligger i alla fall kvar, det är jag absolut säker på...



"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."

Bildsöndag

Lite bilder så här på söndagen. De är tidigare visade här på bloggen:

"De som fruktar döden har förlorat livet"

Vetenskapshörnan: Apokaholism

Världen går under! Sona era synder! Människan har syndat, därför går världen under!

Hur många gånger har inte dessa floskler hörts inom mej (och många andra) så fort alarmister yttrat sej om hur det står till med vår planet. Det är den andemeningen som egentligen förs fram av dessa spåmän och -kvinnor. Hur mycket av det som är sant är omöjligt att utröna eftersom det är så mycket överdrivet eller rena rama lögner. Vi är följaktligen beroende av påbud om kommande katastrofer, låt oss kalla det apokaholism.

Vad är det som får vissa personer att bli såna apokalyptiker? Världen går inte under bara för att vi släpper ut lite gaser. Ej heller går den under för att vi bombar. Det som går under är en del av världen men aldrig mer än så. Men det är på såna många lyssnar, tyvärr...



"USA är det enda land där man byter bil fortare än man byter däck"