Bildsöndag

"I don't like reggae, oh no,
I love it"

Varför inte lika gärna kaffe?

Ingen mirakelkur men väl ett bra sätt att förebygga vissa sjukdomar.

Kunde bara inte undvika att skriva om detta hemska. En familj som praktiskt taget mördade sitt barn när de hellre använde te som kur mot en svår sjukdom framför att ta honom till en läkare. Sjukdomar som har den effekten på ett levande väsen att man kan dö av dom kan inte behandlas med nåt annat än beprövad etablerad medicin. Alternativa metoder, besvärjelser och annat hokus pokus kan man förstås hålla på med om man vill men det ska inte vara huvudmetoden för att få en person att bli frisk igen. Det är bara modern medicin som klarar av att få folk att bli friska igen.

Te i alla dess former är ingen bot, det är bara ett sätt att hålla sej frisk längre. Nu är det på ett hemskt vis bevisat att vätskor med diverse tillsatser bara är till för hjälpa, inte för att bota. Har ni förstått det nu?



"You and your dreams,
in a world of fantasy"

Lite förbryllande språkhistoria

Adverbet eaþe (uttalas ungefär äthe) och adjektivet ieþe (uttalas ungefär ithe) var fornengelskans ord för enkel, simpel, lätt. Det fanns i fornfranskan, äldre holländska och äldre tyska men var ordet kommer ifrån vet ingen. När normanderna tog över i England ändrades orden och uttalet till s genom fornfranskans försorg. Ease och easy blev dagens engelska ord för samma sak. Idag är det i stort sett bara engelskan som använder dessa ord och det som är förbryllande är alltså varifrån ordet kommer. I fornnordiskan ska ett liknande ord ha funnits men i skrivande stund är jag osäker på vilket det är.

För att vara ett ord som betyder lätt är det då rakt inte det.

"Words don't come easy..."

Sveriges historia sedd från en annan synvinkel - del tre: Bronsåldern

Ännu en del i min serie om min egen syn på Sveriges och Nordens historia. Som framgår av texten nedan går det ännu inte att tala om nåt Sverige.

Perioden mellan 2300 och 1800 före vår tideräkning kallas ibland för kopparstenåldern eller kalkolitikum. Det är en period i Nordens historia som överenstämmer med övriga Europas övergång från ren flinta till metallarbete. Koppar är känt sen länge ute i världen, äldsta spåren är faktiskt nära 10 000 år gamla men det handlar mest om smycken. Bruksföremål i koppar börjar så smått dyka upp för ca 7000 år sen i Asien och södra Europa. Ismannen är något av de äldsta riktigt påtagliga spåren vi har i Europa av kopparstenåldern. Han levde och dog för ca 5300 år sen i Alperna. Hans kopparyxa visar att koppar var etablerat i åtminstone den här delen av Europa vid den här tiden. Det skulle dock dröja över 1000 år innan detta nådde Norden.

Ett fynd i juni 2010 i Prokuplje, Serbien, har ytterligare skjutit tillbaka tidpunkten för etableringen av koppar i Europa ett par tusen år. Det visar på att man redan för 7500 år sen bearbetade koppar i Europa. Det är möjligt att vi i framtiden kanske kan hitta spår av koppar i Noden som är äldre än de som hittills hittats.Ändå skulle flintan kvarstå som huvudmaterialet i många tusen år till.

Den definitiva övergången från koppar till brons kom när tekniken för att framställa den legering som brons är togs fram. Bronsåldern är namnet på en period i historien som börjar så smått ca 1800 före vår tideräkning (alltså för 3800 år sen) i Norden med att bronset så sakteliga börjar ersätta sten och ren koppar i de vardagsobjekt man använde. Brons-användningen påbörjades lite drygt 1500 år tidigare i Fjärran Östern, närmare bestämt i Thailand med omedelbar omnejd och spred sej därifrån västerut och norrut med den tidens handelsvägar. Till Europa nådde bronset första gången ca 2500 f v t och Östeuropa och Balkan blev snabbt ett centrum för arbete med framtagning och tillverkning av brons liksom det hade varit tusentals år tidigare med koppar och guld.

Brons är en legering av nio delar koppar och en del tenn plus en del spårämnen t ex arsenik. Framför allt är det yxor och svärd man tillverkade av bronset men som vi ska se en del del religiösa och andra kultiska objekt också. Det var en relativt stabil period i Europa och Mellanöstern med få krig med med ett starkt uppdelat samhälle med för första gången klara skillnader mellan hövding och vanlig arbetare, framför allt i sättet att bli begraven på. Fram emot mitten av bronsåldern skulle detta komma att ändras drastiskt när man i östra Europa och Mellanöstern började göra vapen av järn. Men vapen av järn ligger långt fram i tiden här uppe i Norden. På sin höjd använde man järn till smycken eller liknande.

De som skrev dokument något senare än denna tid beskrev den här tiden som guldåldern och silveråldern, framför allt för att de tycks ha längtat tillbaka till den här mer behagliga tid utan alla krigen och hoten. Se mer om detta i nästa stycke. Bronsåldern är en beteckning som dansken Christian Jürgensen Thomsen hittade på i början av 1800-talet när han ville katalogisera och kategorisera de fynd man gjort på dansk mark. Han lade nämligen märke till att de objekt man fann ihop med bronssvärd och andra saker generellt sett låg lite högre upp i jordlagren och såg lite annorlunda ut jämfört med andra fynd längre ner i jordlagren. Det var dock främst stilarna på olika keramikkrukor och liknande som han fäste sej vid. Det ska tilläggas att Thomsen var myntexpert och dito samlare och utgick från detta när han kategoriserade objekten i jorden äldre än den tid då man hade börjat med mynt.

Thomsen föll, liksom många andra vid denna tid, för frestelsen att använda beteckningar från greken Hesiodos diktcykel om de fem mansåldrarna, Arbeten och dagar, som beskriver hur människorna och deras värld förändras i takt med tiden och utvecklingen av samhället i stort. Guldåldern, silveråldern, bronsåldern, den heroiska åldern och järnåldern är de beteckningar som används i de här dikterna. Det intressanta är att många kulturer talar om fyra, fem eller några fler stadier i människans historia på liknande sätt. Det verkar onekligen som att många kulturer drömmer sej tillbaka till en tid då det var enklare och mer behagligt. Det kan inte bara bero på att man målar upp en idealisk bild av det förflutna (det var bättre förr) utan det kanske var en skönare tid förr. Klimatet var inte minst bättre under stora delar av stenåldern och första delen av bronsåldern och man behövde inte ta lika stor hänsyn till gränser mellan länder som idag. Odlingsmöjligheterna var förmodligen bättre också. Det är inte förrän i vår tid som vi kunnat odla bättre och få ut mer av marken.

Bara för den sakens skull ska vi inte gräva ner oss i dessa drömmar om en bättre forntid. Sjukdomar, naturkatastrofer och krig decimerade ofta befolkningarna kraftigt. Ofta var sjukdomar och krig en följd av naturkatastroferna eftersom man tog det som hänt som en följd av gudarnas vrede riktad gentemot människorna och då var man tvungen att hitta en syndabock och fann den i grannstammen som fick sota för detta, om inte grannstammen redan kommit fram till samma sak förstås.

Bronsåldern är i stort sett en fortsättning på både jägarstenåldern och bondestenåldern, med den skillnaden att nu började samhällsskiktningarna synas alltmer. De syns i de kulturer som börjat skriva ner sina tankar och andra dokument och det syns även i arkeologin. Flinta skulle komma att fortsätta användas, vilket faktiskt är fallet än idag eftersom vi har användning av denna sten fortfarande. Ben användes som tidigare till krokar och nålar, sten för att mala säd med och trä användes för att bygga hus med och de stora långhus som började byggas ca 2000 år tidigare, under den tidiga bondestenåldern, är fler än nånsin.

Så här kunde ett långhus se ut, i det här fallet från neolitikum, sen stenålder. Den här typen av hus skulle komma att existera i nån form ända fram till slutet av medeltiden. Så här kunde en eller flera generationer bo, med djuren i en separat del om nätterna och under vintrarna. Mitt i husets huvuddel, i taket, fanns vindögat där röken från den stora eldstaden ringlade ut. Eldens värme var stark nog för att värma hela huset.

Bronsåldern når sin höjdpunkt i Norden för ca 3200 år sen. I Danmark har då redan den här fina artefakten begravts i en mosse:

Detta är Trundholmsvagnen, även kallad Solvagnen. Den anknyter till en i Europa och Asien väl utbredd samtida religion där solen dras över himlen i en vagn av en häst, närmare bestämt en märr. Varför man placerade även hästen på hjul vid skapandet av denna vagn är okänt. Kanske ville man visa på hjulets stora betydelse. Den är gjord i brons och själva solplattan är förgylld. Den har en mörk sida, den som inte syns på fotot. Den tros representera mörkret om natten. Förmodligen leddes den vagnen i en procession vid olika högtider för att visa på både dag och natt. Det finns tecken på att vagnen tillverkades i sydöstra Europa och transporterades upp till Danmark.

Man bör akta sej för att tolka in senare tiders gudar och gudinnor kända från Norden eftersom man vet från andra områden att det hänt att nya religioner kommit in med andra namn på gudomarna. Sånt vet man har hänt på kontinenten så det är inte omöjligt att så skett här också. Dock finns det en intressant berättelse från Grekland, som är känd från tiden direkt efter bronsålderns slut, om ynglingen Phaeton som fick låna solguden Helios vagn och körde som en vettvilling över himlen tills Zeus tappade tålamodet och sköt ner den unge vilden med sina blixtar. Allt detta kan direkt kopplas till soldyrkan och en syn på himlavalvet som varande gudarnas boning. Tidigare verkade det som om man kopplade gudarna till naturen omkring dom. Nu flyttade gudarna ut till universum omkring dom. Vi vet att man dyrkade solen som en gudinna, Sol, eftersom det var vad många gjorde långt in på tidig medeltid i Norden.

Det mest magnifika exemplet på att människan definitivt började titta uppåt är himmelsdisken eller -skivan från Nebra i Tyskland:

Den hittades 1999 av gravplundrare och kom till vetenskapens kännedom några år senare. Den är från ca 1600 f v t och visar månen i olika faser från full till skära. Den verkar vara gjord i brons och guld från Karpaterna, vilket är en bergskedja inte långt från det ställe i Tyskland där disken hittades.

Vad med svenska förhållanden då? Skulle det inte handla om Sveriges historia? Nåt Sverige fanns ju inte då och det vi kallar stater fanns inte ö h t så det är lönlöst att se på saken med nationalistiska ögon. Några fina objekt har vi dock på svensk mark, som den här trumman i brons från Balkåkra i södra Skåne:

Den är gjord helt i brons och påträffades 1847. Kanske är det ingen trumma för det ser ut som en massa hjul undertill och ovansidan kan mycket väl tolkas som en solskiva. Kanske är det en representation av det eviga kretsloppet där solen går runt på himlen och alltid kommer tillbaka? Vi vet inte och får nog aldrig veta heller eftersom det inte finns något nedskrivet från den här tiden och fanns det något är det sen länge borta. Men vi har ändå en sorts nedskrivna dokument från den här tiden, i form av ristningar och karvanden på stenhällar runtom i Norden. Den kanske mest kända i Sverige är lokalen i Tanum, Bohuslän, där man började rista redan innan bronsåldern tog sin början.

Så här kan hällristningarna se ut:

Det som slår en när man tittar på såna här avbildningar är vilket tålamod de måste ha haft när de karvade in figurerna i graniten och gnejsen, dessa två väldigt hårda bergarter. Skepp, människor med uppsträckta händer och vapen, ibland även med diverse könstillhörande kännetecken. Hundar och hjortar är också med liksom en och annan fågel. En del människor tycks lyfta skeppen över hinder vilket antyder att man ibland drog dessa vattenfarkoster kortare sträckor över land för att komma förbi vattenfall och uttorkade flodbäddar. Förmodligen var de som var starka nog att lyfta en båt vid kölen den tidens mest hyllade atleter.

En del intressanta figurer tycks, trots min varning ovan, kunna tolkas som en del av den fornnordiska mytologin. Tor med sin hammare, Tyr med ett spjut och Ullr med skidor och båge. Samtliga dessa gudomar vet man numera var på plats redan innan den så kallade asatron kom in för ca 1400 år sen. Vi rör oss i det här inlägget i en tid som var för mer än 3000 år sen.

Nu till det som är min personliga tolkning av allt detta. Under bronsåldern utvecklades de första riktiga smårikena i Norden och inom dessa växte det fram en känsla som liknar den samhörighetskänsla man ser i skrivna dokument från de riken och stammar som fanns samtidigt med rikena i Norden. En känsla för vad som är ditt och mitt växer fram på allvar bland människorna. Man ser det i gravarna vars gåvor blir alltmer personliga och i vissa fall överdådiga. Gränser verkar stakas ut mellan olika stammar på ett sätt man inte gjorde innan och en känsla för vilket folk man tillhör växer så sakteliga fram.

Det är nu vi för första gången ser hur olika samhällsskikt växer fram med klara distinktioner för hur de uppfattas i samhället. Politiker kallar dessa skikt för klasser, en beteckning som får stå för dom. Det handlar alltså om att inte alla längre antingen jägare/samlare eller bönder utan även krigare och präster. Det är också nu vi har de första beläggen för slavar. De syns inte i de arkeologiska spåren men väl indicier för dom finns i DNA-spår som tyder på att antingen har en elit gjort sej till herrar över stora delar av befolkningen i Norden eller så är det tvärtom att folk från andra områden i Europa har tvingats hit genom slavhandel eller krig. Det är bara att välja och vraka bland dessa alternativ.

Det finns bevis för slavar från de områden som har skrift vid denna tid. De skulle komma att bli fler ju längre fram i tiden vi kommer. Detta allteftersom bönderna och krigarna vägrade göra grovjobbet som dittills hade gjorts när gravar och tempel skulle byggas. Och gravar byggdes minsann under denna tid. Den här i Västra Vram utanför Kristianstad är bara ett exempel:

Den typen av gravplatser skulle komma att dominera sättet att gravlägga folk på. Men till skillnad från vanföreställningen att bara en blev begravd visar det sej att många blev begravda i samma hög, oavsett vilket samhällsskikt man tillhörde. Ibland verkar det som om flera generationer lades här i olika delar av högen. Bossen, hövdingen, blev förstås lagd längst in och av experiment i vår tid att döma verkar högbyggande ha varit ett stort arbete.

Begravningssätten skiftar ganska starkt från början av bronsåldern till dess slut. I början begravdes den döde i en kista av trä eller inramad av stenar, vare sej det rörde sej om en storman eller en vanlig bonde. Men sen började nåt hända mot mitten av bronsåldern, som alltid influerat av det som hände på kontinenten. Det är nämligen från Centraleuropa en sed att bränna sina döda för att sen placera dom i krukor eller urnor kommer ca 1000 f v t. Den hade uppstått på kontinenten nästan 300 år tidigare och även om själva seden att placera krukorna med den döde i längs långa rader på ett gravfält inte nådde upp hit till Norden så nådde seden att kremera sina döda hit. De lades i högarna istället, precis som seden med urnorna på kontinenten en gång hade börjat med. Mot slutet av bronsåldern övergav man så urngravarna igen till förmån för en typ av gravar som vi ända sen dess haft för våra döda, med olika varianter.

Allt detta sammanfaller med att klimatet blir mycket bättre med temperaturer så höga att vinrankor växte vilt i Norden ända upp till Mälardalen och sköldpaddor levde här också. Det var den sista av de riktigt varma perioderna i Nordens historia. Bronsåldern tog mer eller mindre slut i och med att detta klimat blev sämre igen, för ca 2600 år sen. Hur många riken som då fanns i Norden är okänt men det verkar som om varje dalgång hade sitt eget rike. Slätterna verkar ha varit skådeplatser för både tidiga slag och gravplatser förutom åkerlapparna. Man har hittat skelett med olika skador som från just fälttåg. Fast det kan förstås bero på offerriter. Man kan tolka fynden hur som helst.

Nästa gång blir det om tidig järnålder.

"Den som inte kan sin historia är dömd att förlora sin framtid"

Ozonhålet har troligtvis funnits där hela tiden

Kommer ni ihåg ozonhålsdebatten på 1980-talet och framåt? Man sände upp satelliter i slutet av 1970-talet och början av efterföljande decennium för att mäta atmosfären och fann att det vid polerna fanns en form av hål i ozonlagret på en viss höjd över jordytan. Man sade då (föga förvånande) att det måste vara vi människor som är orsaken, att nåt i våra utsläpp måste skapa dessa hål. Man fann då kylvätskor i kylskåp och annat, så kallade freoner, och kom i laboratorietester fram till att dessa bryter ner ozon. När man så fann freoner och liknande ämnen uppe i atmosfären ansåg man att saken var klar. Freonerna måste bort!

Men hade man gjort rätt? Freoner kan nämligen bildas naturligt när ultraviolett strålning stångas med ozonet i atmosfären. Dessutom visste man sedan tidigare att ozonet är tunnare vid polerna men mycket tunnare visste man inte förrän de moderna satelliternas intåg på scenen. Senare mätningar visar att ozonskiktet växlar ganska mycket med säsongerna. Det är som störst precis efter vintern.

Nu kommer rön som tyder på att hålen vid polerna troligtvis funnits där hela tiden. Kylan spelar tydligen en viktig roll här. Hålet är som störst där det är som kallast och ozon förstörs totalt vid -78 grader. Den temperaturen når luften lätt under vintern i Antarktis. Över Arktis är hålet inte lika stort men tillräckligt och det växer när det är kallare.

Jag ska tillägga det jag påpekat tidigare i andra inlägg att jag aldrig varit nöjd med förklaringen att hålet i ozonskiktet skulle ha orsakats av våra utsläpp av freoner. Då skulle ju ozonskiktet över städerna, som är placerade i varmare delar av världen, vara nästintill obefintligt. Men det är ju som bekant tvärtom. Vi lider av för mycket ozon i städerna. Där är utsläppen av bilavgaser och liknande en bov eftersom ozon bildas i en sån miljö. Så, nej, även oss utan direkta kunskaper i ämnet kan vara skeptiskt inställda till rön från forskare. Alla alternativ måste vara med i beräkningen när man formulerar en vetenskaplig hypotes. Man får inte försöka hitta svaret innan alla alternativ granskats. Det verkar man inte ha gjort.


"You'd better not spend it, you rat!"

Han vars namn kan stavas hur som helst...

Khadaffi, Qaddafi, Gaddafi, hur han än stavas och hur det än står till med hans fysiska person, så är hans tid vid makten över. Låt oss hoppas att han inte får komma tillbaka och att uppgifterna om hans död verkligen stämmer. Vad gott han än gjorde under sin tid vid makten så överskuggas det ordentligt av hans paranoia, hans förföljelser av oliktänkande och kväsande av demokratin i Libyen. Risken är väl att övergångsregeringen också kommer att producera despoter och diktatorer. Makt har den effekten på folk så fort de får den minsta chans att grabba åt sej den.

Det största hotet nu mot frihet i Libyen kommer från religiösa tokar och de som vill fortsätta befästa landet. Så länge man tror att religion och personkult är svaret på alla problem kommer landet fortsätta vara i diktaturens klor.


"He's dead, Jim!"

Drastisk men effektiv lösning på Billströms problem

Både Billström och Reinfeldt anser att det är ett ekonomiskt problem att låta anhöriga till människor som redan har uppehållstillstånd i Sverige också få bo här. I det läget har jag en lösning på detta problem. Den lösningen är drastisk men effektiv och har testats många gånger genom historien av kolleger till herrarna i regeringen. Det handlar alltså om avrättning.

Avrättningar har använts genom historien för att antingen utrota oliktänkande, misshagliga folk eller helt enkelt för att man tycker om att plåga andra till döds. Så, vad säger ni herrar Billström och Reinfeldt? Är det inte billigare att avrätta folk än att låta dom stanna kvar? För det är ju en sorts avrättning att skicka bort dementa från deras familjer och vänner.

Notera, det står här ovan är sarkasm, ironi och satir. Det kan omöjligen vara billigare att chartra ett plan än att låta en dement kvinna stanna kvar.


"Nej, det är omöjligt. Det är sköldpaddor hela vägen ner!"

Starka kvinnor (i min närhet)

Det heter ju inom den rörelse som felaktigt kallas feminism idag (ett begrepp kidnappat av vissa personer som vill ha del av Makten, inget annat) att kvinnor är starka. De menar nog psykologiskt och mentalt främst men det första jag kommer att tänka på när jag hör ordet stark är främst det fysiska. Inte bara för att jag gillar kvinnor som är fysiskt starka utan även för att jag gillar sport och jag ogillar också att ordet styrka används metaforiskt. Det borde finnas nåt annat ord för att beskriva förmågan att ta sej ur en kris.

Som sagt, när jag tänker på starka kvinnor (och män naturligtvis!) är det fysisk styrka jag associerar till först. Förmågan att dra, släpa, lyfta, slå, stå emot osv är vad jag tänker på. I min närhet finns det gott om sådana kvinnor och har funnits genom åren också. Jag har redogjort för hur jag förlorade en kamp om en dörr med en ett år yngre tjej när jag var 10 år gammal. När jag var 16 år blev jag lyft av en tjej som jag själv inte klarade av att lyfta. Det berodde inte på att hon var för tung, bara för tung för mej eftersom jag hela mitt liv varit svag.

Sånt gillar jag av någon anledning. Jag är inte ensam om att gilla starka kvinnor. Frågan är vad det beror på. Är det samhället, uppväxten eller nåt genetiskt. Jag tror svaret är enklare än så. Som man gillar man att bli utmanad och vad är då bättre än att en kvinna står för den utmaningen och om hon vinner i nåt fysiskt över en desto bättre. Det är inget skamligt i att bli slagen av en kvinna, om vi inte talar om att bli SLAGEN. Då är det en annan diskussion vi är inne på och den tar vi inte här, inte nu.

För att bli lite mer anekdotisk igen kan jag berätta från en gympagrupp jag var med i fram till i våras. Minst två av tjejerna i den gruppen var med all säkerhet starkare än mej. Jag vet inte hur många gånger jag fått sänka inställningarna på apparaterna när dom varit klara med dessa redskap. Synd bara att de inte gillar visa det men det har väl sina orsaker i diverse fysiska skador vi alla har ådragit oss genom åren vilket lett till att vi hamnat i samma grupp.

Det leder mej till en annan sak; vi har blivit svagare såväl kvinnor som män. Det beror till största delen på den högre levnadsstandarden som gör att vi inte behöver ta i lika mycket vilket lett till att våra ben och muskler inte längre är lika starka som vår föregångare. Vi tränar på gym och springer men det är ändå inte tillräckligt för att ens vara i närheten av folket för hundra år sen i styrka. En kvinna för hundra år sen och bakåt lär ha varit lika stark som en vuxen man är idag, i genomsnitt. Vi har egentligen bara en fördel jämfört med våra föregångare, nämligen att vi har en högre levnadsstandard och klarar sjukdomar bättre vilket ger en längre livslängd. Vi skulle kunna ta i lite hårdare och ändå leva längre än folk för länge sen.

Så bered er på ännu fler starka kvinnor...

"It's my way or the highway"

IPCC avslöjas definitivt i ny bok

Canada är inte bara hockey, stora skogar, Rush och Leonard Cohen. Det är Donna LaFramboise också. Hon har nu skrivit en bok som enligt uppgift ska avslöja IPCC definitivt. Hon kallar de forskare som utan att egentligen bry sej om den vetenskapliga andan när de skrev sina rapporter för IPCCs räkning för tonåringar. Bokens titel, om än lång, är "The Delinquent Teenager Who Was Mistaken for the World's Top Climate Expert". Jag har inte läst den, än, och det verkar inte vissa andra ha gjort heller men det hindrar dom tydligen inte från att skriva en sågande recension av den. Till skillnad från denna "recensent" tänker jag läsa boken i nån form.

Vad boken tar upp? Jo, att många av IPCCs medarbetare inte hade de rätta kvalifikationerna för att skriva inom ämnet klimatologi. Andra var helt och hållet utan vetenskapliga meriter utan var mer politiskt betingade och lät således sin ideologi och övertygelse bestämma riktningen på den rapport eller uppsats man skrev. Mycket av det som är skrivet av "färdiga" forskare är också det suspekt. Suspekt därför att det material som man bidragit med aldrig genomgått den vetenskapliga skärseld som på engelska kallas peer review, alltså att ens kolleger gått igenom det skrivna materialet och gett sina synpunkter på verifieringar av källor och att hypoteserna duger för att bli kallade vetenskapliga teorier. Sådana sessioner kan inom historievetenskapen bli ganska fräna när respondent och opponent går in i ringen, så att säga. Det sista nämner jag för det är det jag har personlig erfarenhet av. Det ska jag nog berätta mer om nån annan gång. Det kräver ett inlägg för sej.

En kvalificerad gissning är att svensk press inte kommer att ta upp den här boken till debatt, trots att LaFramboise är en av Canadas mest kända feminister. Tror ni feministerna kommer att bli klimatrealister nu?

"Anerriphtho kybos"

En intressant föreläsning

Mietek Grocher, polskfödd fd arbetare vid ABB i Västerås, var i kväll på besök i obygden för att föreläsa om sin tid i koncentrationslägren under andra världskriget. Hans upplevelser stämmer överens med många andras berättelser om övergrepp och våld under andra världskriget från dessa hjärntvättade människors sida.

Det kom rätt många för att se och höra Grocher berätta. Hans berättelse var ibland lite svår att uttyda eftersom han i första hand talar polska men sextio år i Sverige har onekligen satt sina spår för hans ordföljd var svensk och han kunde översätta ledigt från tyska till svenska. Hans mission är att berätta för så många unga människor som möjligt om fasorna han såg och utsattes för i koncentrationslägren.

För den som vill höra honom medan han fortfarande finns kvar (han är trots allt 85 år) är det väl värt ett besök varthän han än styr kosan nästa gång.

"Piiiip!"

Morgan Johansson (S) visar prov på dåligt omdöme

Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet, vill att man utreder ett förbud mot att bära MC-västar på krogar och andra platser. Inte nog med att ett sådant förbud skulle vara svårt att efterleva, det tvingar MC-gängen än mer under jord. Dessutom öppnar det för att fler symboler hamnar i farozonen. Förresten, en väst avgör inte om man är kriminell eller ej, det är ens handlingar.

Varför ska man över huvud taget förbjuda en massa saker hela tiden? Är det inte bättre att visa upp dessa element så att alla får se hur de ser ut och då kunna undvika dom än att förbjuda deras utseende? Nej, detta är ett dumt förslag. Politiker har en tendens att komma med ogenomtänkta saker ibland. Hoppas ingen tar detta på allvar.

"Det susar i säven..."

Bildsöndag

Dags för ännu en bildkavalkad!

"Den totala mänskliga intelligensen är konstant,
men den mänskliga populationen ökar..."

Bhagavad gita - en studie i psykopati

Krishna manipulerar Arjuna vid slagfältet.

Indien har länge fascinerat oss här i väst, mestadels för att kulturen är så diametralt annorlunda jämfört med vår. Jag är inte så säker på att deras fascination för europeisk kultur varit lika stor men det är en annan femma. Bland alla dessa kulturyttringar är väl yoga och det som detta för med sej mest intressant för oss. Ett av de verk som fascinerat alla utövare av yoga mest är Bhagavad Gita, ett verk som fick Robert Oppenheimer att citera en fras ur det när han såg verkningarna av den första atombombssprängningen i Nevadaöknen 1945. Citatet ifråga handlar om hur guden Vishnu, i sin mest kända avatar (version av sej själv med ett annat utseende) Krishna visar sin oerhörda makt som varande gud jämfört med människan.

Själva historien handlar om en ung prins, Arjuna, som är stridslysten men hejdar sej när det visar sej att på andra sidan slagfältet står en armé där bland andra hans släktingar och vänner finns. Nominellt handlar det alltså om att man ska stilla sitt inre så att man blir en bättre människa.

Nedan visas en sammanfattning av de arton kapitel detta verk består av.

1. Arjuna låter Krishna dra hans vagn till en plats mitt mellan de bägge arméerna. Då Arjuna ser sina släktingar på den motsatta sidan av Kurus, förlorar han sin motivation och beslutar sig för att inte slåss.
2. Krishna förklarar för Arjuna att hans oro över attt strida mot sina släkingar och gurus är obefogad, eftersom endast kroppen kan bli dödad, medan det eviga jaget är odödligt. Krishna påminner Arjuna om att han som krigare har en plikt att följa sin dharma och föra krig.
3. Arjuna frågar varför han är tvungen att slåss ifall kunskap är viktigare än handling. Krishna betonar att det rätta sättet att agera är att genomföra sina plikter för det godas skull, men utan att fästa sig vid resultaten.
4. Krishna berättar att han har levt genom många födslar och alltd undervisat yoga för att skydda de rättfärdiga och för att utplåna de icke rättfärdiga. Han betonar hur viktigt det är att lägga sin tillit till en guru.
5. Arjuna frågar Krishna om det är bättre att avstå från handling eller att utföra handlingar. Krishna svarar att bägge sätten kan vara av godo, men att handling, karmayoga, är det högsta.
6. Krishna beskriver den korrekta ställningen för meditiation och processen för att uppnå samadhi.
7. Krishna lär ut kunskapens väg, jnanayoga.
8. Krishna definierar termerna brahman, adhyatma, karma, atman, adhibhuta och adhidaiva, samt förklarar hur man kan minnas honom i dödsögonblicket och uppnå ett högre tillstånd.
9. Krishna beskriver panenteism, "alla varelser är i mig", som ett sätt att minnas honom under alla omständigheter.
10. Krishna förklarar att han är den yttersta källan till alla materiella och andliga världar. Arjuna erkänner Krishna som den högsta varelsen, och citerar berömda lärde som gjort detsamma.
11. På Arjunas förfrågan visar Krishna in en teofani sin "universella form", Viśvarūpa, en skräckinjagande varelse som är vänd åt alla håll samtidigt, som sprider strålningen från tusen solar kring sig, och som innehåller alla andra varelser och all materia som existerar.
12. Krishna beskriver processen för hängivenhet, bhaktiyoga.
13. Krishna beskriver natur (prakriti), avnjutning (purusha) och medvetande.
14. Krishna berättar om de tre tillstånd, guna, som tillsammans utgör allt varande.
15. Krishna beskriver ett symboliskt träd, som representerar den materiella existensen, dess rötter i himlen och dess lövverk på jorden. Krishna förklarar att detta träd ska fällas med "likgiltighetens yxa" så att man kan gå vidare till ett högre tillstånd.
16. Krishna beskriver de mänsliga dragen hos gudomliga och demoniska varelser. Han ger rådet att det högre tillståndet kan uppnås genom att avstå från lust, vrede och girighet; och genom att särskilja rätta handlingar från felaktiga handlingar genom Buddhi och råd från skrifter; och därigenom handla riktigt.
17. Krishna berättar om tre varianter av tro, av vetande, av handlingar och till och med av matvanor, vilka är länkade till de tre guna.
18. Som avsutning ber Krishna Arjuna att överge all dharma och enbart underkasta sig honom. Han beskriver detta som livets slutgiltiga perfektion.

Sammanfattningen av Bhagavad Gita på Wikipedia är fullödig, även för den som bara är ytligt intresserad av detta behövs inte hela verket. Det visar klart och tydligt vad jag menar med att detta är en studie i psykopati, eller snarare hur man blir manipulerad av en psykopat. Det som följer nu är alltså min tolkning av detta verk. Psykopaten är förstås guden Vishnu, som Krishna, och hans offer är den obeslutsamme prinsen Arjuna. Guden lär alltså ut det bästa sättet att döva sina känslor inför utsikten att döda sina släktingar och vänner. Han manipuleras av guden att medelst meditation göra just detta. Resten av berättelsen handlar således om att skyla över övergreppen med ännu mer meditation och bortförklaringar.

Det är ett genomgående tema inom de flesta religioner, det att en ohygglig handling rättfärdigas genom att en gudom har sanktionerat den. Den religiösa formen av moral och etik känns människofientlig, rentav farlig. Den som följer de "gudomliga" råden kan ju göra vilka hemskheter som helst i en guds namn och sen rättfärdiga det med att handlingen var tillåten enligt gudens lag. Detta har ju bevisligen hänt för många gånger i historien över hela världen. Jag personligen får en känsla av obehag när jag läser sånt här. Etik och moral utgår alltid från oss människor. En gud är bara ett alibi för just såna här tillfällen. Att då höra folk som höjer det här verket till skyarna för att det visar på hur man finner sitt inre jag och allt annat sånt gör mej äcklad. Fast det är klart, alla gör inte samma koppling som jag gör här. Hur tolkar du Bhagavad Gita?

"Om det finns en gud skulle han finna ateism mer tilltalande än religion"

Occupy internet!

Ser just nu på rapport i SVT, för ovanlighetens skull, om den där occupy-rörelsen, alltså att man vill ockupera informationsflödet och protestera mot bankernas girighet världen över i en situation där länder, företag och vanligt folk lider för att just girigheten förstört för oss alla. Protester mot girigheten stöder jag helhjärtat även om jag ogillar de ideologiska strömningar som genomsyrar slagorden som hörs i olika städer världen över. Kanske är det dags att ockupera internet för att se till att verklig demokrati, äkta omtanke om vår nästa och en normal syn på världen kommer fram. Det låter möjligen aningen kontradiktoriskt att tala om att ockupera i demokratins namn men jag är tämligen säker på att ska man bli fin får man lida pin. Nu är turen kommen till internet och nu måste vi se till att politiken och ideologierna hålls borta från proteströrelserna. Det viktigaste är nämligen att låta bankernas representanter höra vad folk tycker om deras sätt att hantera allas våra pengar. Det är bankerna som är orsaken till den ekonomiska krisen över hela världen.

Samtidigt börjar jag fundera på om såna här gatuaktioner verkligen är det rätta sättet att uppnå sina mål på. Samma saker skedde under 1960- och 1970-talen och många av de ledande profilerna då är de som leder många av våra länder nu på ett eller annat vis, antingen som politiker eller i diverse företag. Många, alltför många, har låtit sej förföras av Makten och glömt bort sina ideal till förmån för egoism och kollektivism, på ett heltokigt sätt. Så håll ögonen på de ledande profilerna i occupy-rörelserna världen över, de är potentiellt framtidens ledare på olika plan. Men budskapet, att girighet är fel i en tid när mångas ekonomi går på knä, är bra att ta till sej. Det är till viss del fel personer som ropar bara. De som borde ropa högst, alla vanliga knegare, gör det inte. De fortsätter knyta sina knytnävar i fickan och mumla nåt oförståeligt.

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."

Kroppsmålning redan för 100 000 år sen

Kvinnan i bilden ovan har kopplingar 100 000 år tillbaka i tiden. Det är en del arkeologer tämligen säkra på. Man har hittat ett tråg i sten som enligt en tolkning har använts för att blanda ockra för att måla väggar men också sej själva med. Smink i ansiktet och på kroppen finns beskrivet redan i de äldsta skrifterna från Egypten och Mesopotamien så detta med att vi har sminkat oss i 95 000 år innan dess låter inte helt otroligt.

"I see a line of cars and they're all painted black
With flowers and my love both never to come back"