Religionen tappar mark enligt amerikansk studie

Enligt forskning i USA tappar religionen mark i nio länder och kan på sikt t o m helt försvinna i dessa länder. De har jämfört hur folk i de länder som pekas ut (Australien, Österrike, Canada, Tjeckien, Finland, Irland, Nederländerna, Nya Zeeland och Schweiz) har börjat ifrågasätta religionen och alltmer börjat kalla sej ateister. Det jag finner intressant med den här studien är att den inte tar med de mest sekulära länderna de senaste åren, Sverige och Estland. Man kan undra vilka skillnaderna är nu jämfört med de tidigare studierna. Det rör sej ju ändå om två länder som länge målats upp som väldigt sekulära och där vissa områden har många ateister.

Men det är ändå rätt glädjande, om nu studien stämmer, att religionen tappar mark. I min lilla faktainspirerade serie om religionens evolution har jag snart kommit fram till den tid då religionen börjar bli maktfullkomlig. När jag ska börja skriva om det vet jag inte i nuläget. Det får bli snart dock för det var den fjärde mars jag senast skrev i den serien. Jag får börja läsa in mej på Inanna och de andra gudomarna från den här tiden. Religion är kul att läsa om men inte att uppleva. Bra då att den sakta försvinner.

Sen måste man ändå fråga sej om det verkligen stämmer att en matematisk modell kan vara sann. De har inte lyckats inom klimatvetenskapen så varför skulle de göra det här. Religion som entitet är en best som är ganska svår att tampas med. Vad folk svarar på diverse frågor är ofta den känsla man har för stunden. Det är väldigt få som verkligen håller fast vid tanken att religion är av ondo. De kan kanske hitta nåt annat att tillbe efter ett tag. Många är nog, tyvärr, sökare och som varande sådana kommer de att fortsätta söka efter nåt större än de själva. Men, vi får glädjas åt att någon försöker göra matematik av folks känsloströmningar.

Vin, kvinnor och sång

Idag ska jag prata om en sak som sällan diskuteras på ett positivt inom etablissemanget, framför allt bland genusianer (alltså fascistiska kvinnochauvinister som ofta diskuteras av Pär Ström med flera). Det handlar om nakenfotografering och min syn på detta.

Som representant för en typ av människa som inte står speciellt högt i kurs bland feministiska proffstyckare idag; jag är en heterosexuell man över 35 som bl a tycker om att titta på damer och som uttrycker åsikter som går stick i stäv med vad just denna intelligentia tycker, är det en fröjd att se att internet ännu så länge ger oss normala "snuskhumrar" nåt att titta på och prata om. Nej, faktiskt talar jag inte om porr utan om dess mer eklektiska kusin, erotiken. Erotik är en grundläggande funktion hos oss människor. Den är till för att vi ska finna en annan människa tilltalande. Vi behöver inte ens hysa några sexuella känslor för den vi tittar på och beundrar. Det handlar om nåt mer än bara prokreation. Åsynen av en naken människa är ämnad att få oss upp i varv, på tårna om man så vill. Vi ska inte behöva skämmas för att vi tittar på andra människor om vi redan har ett förhållande för det vitaliserar det förhållande vi har. Om bara den du är ihop med accepterar det är det inget fel. Det ger en konkurrenssituation där han/hon måste kämpa om din gunst. Svartsjuka är bara ett tecken på psykisk ohälsa. Dumpa den svartsjuka personen illa kvickt.

Vill man som jag helst slippa se sexakter på film eller i bild (det kan man göra bättre själv där hemma så man behöver inte se andra göra det) men ändå vill se en vacker kvinna i födelsedagskostymen så finns det faktiskt en hel del sidor på nätet för sånt. Men man får leta sej fram genom floden av överdrivna säranden på benen och bröst som trycks mot kameralinsen in absurdum innan man hittar till de sidor som visar kvinnor i alla åldrar som på ett smakfullt sätt visar sej från sin bästa sida.

Dessa kvinnor (en del är rätt unga men även i lagens ögon tillåtna) skäms inte för att visa upp sej för jag tror inte att de gör det främst för att visa upp sej enkom för oss män utan dels för pengarna och mestadels för att visa att de minsann har nåt att komma med inför både andra kvinnor och män. En sorts "så här bra ser jag ut, vad ska du göra för att se bättre ut"-utmaning. Skönheten sitter överallt på oss och vi är alla olika till sätt och utseende. Den som inte kan se skönhet i nånting som har med kroppen att göra blir inte heller speciellt vacker inombords. Skönheten sitter i hur man är som person och vad man gör med sitt anlete. Något jag skulle vilja kalla aktiv skönhet, man gör något för att framhäva sej själv utan konstiga och överdrivan åtbörder eller genom plastikkirurgi. Passiva skönheter, framför allt de som sen opererar sin kropp eller fläker ut sej i bild, är inte det så länge.

Hunnen så här långt kan man ju fråga sej som läsare varför bloggägaren pratar om allt detta. Svaret är enkelt. Jag har ingen flickvän, kommer inte att få någon den närmaste tiden heller men jag kan ju drömma om en. Inte för att nån av de damer jag tittar på ens skulle titta åt mitt håll men som sagt, drömmar är drömmar. Det ska tilläggas att min favoritmodell är en snart 29-årig tyska som går under modellnamnet Corinna.

Att visa sej naken är inget fel, inte fult eller ens omoraliskt. Det är mer naturligt än att dra i sej droger av alla de slag, mer naturligt än att slå andra människor med diverse tillhyggen och framför allt mer naturligt än att ropa på världens undergång så fort en katastrof inträffar. Visst, det är inte så bra att vara naken i snöstorm men ingen har väl begärt att någon modell ska klä av sej vid nordpolen. Och visst är den branschen besudlad av diverse skumma aktiviteter men så är den "vanliga" modellvärlden också, i än högre grad verkar det som. Allt är relativt, mina vänner. Märk väl att det från min sida inte handlar om vanlig kärlek utan en gränslös beundran för den kvinnliga kroppen, en sorts allomfattande kärlek till mänskligheten.

Avslutar med en riktig hyllning till alla som gillar boogierock samt kvinnor:

En recension av en intressant kamera

Jag har fått möjligheten att ha hand om en nyinköpt kamera. Det är en Casio Exilim Z2300 i guldfärg. Den köptes för den förening jag jobbar på och hittills är den mitt ansvar. Vi är alla nöjda med den, jag mer än någon annan. Bilderna är väldigt skarpa och bättre än så här blir det inte för den här storleken. Jag är ingen expert på systemkameror men det jag hittills sett av denna långzoomare är minst lika bra som det jag sett från systemarna, åtminstone de som anses vara lite "sämre". Det är kameran på bilden, tagen med min egen kamera.

Lite information om kameran kan vara på sin plats: 14,1 megapixlar, 10 X optisk zoom och 4 X digital zoom. Om någon vill veta mer information om själva kameran är det bara att fråga. Det sitter ett 4 gigabyte stort minneskort i kameran och den har möjlighet att skapa rörlig film (förstås!). Kort sagt, jag är nöjd. Jag rekommenderar den för alla som är på jakt efter en relativt bra kamera för en relativt billig penning. Den kostar 2000 kr förresten. Ut och köp en kamera nu för våren är här!

"Tänkte inte på det"

Välkomna till bloggen där inte ens jag tänker på det mest uppenbara som borde ha tänkts på sen problemen med kärnkraftsverken började kort efter jordbävningskatastrofen. Det handlar om att den mängd radioaktiva partiklar som släppts ut av de skadade kärnreaktorerna inte ens är i närheten av de mängder som släpptes ut av atom- och vätebombstester under kalla krigets dagar. Inte förrän jag såg nedanstående video kom jag att tänka på det. Inte ens mina kolleger vid The Climate Scam eller Vetenskapsbloggen verkar ha tänkt på det. Miljömupparna har inte gjort det heller och hade de gjort det skulle de inte presenterat detta för det stämmer ju inte in i deras syn på världen.

Detta är Thorbjörn Fälldins och Birgitta Dahls fel

I framtiden kan Sverige, om det vill sej illa, lida brist på kunnig personal inom kärnkraftsindustrin och forskningen. Detta skyller jag på Thorbjörn Fälldin och Birgitta Dahl och deras motstånd där t o m Dahl fick igenom en lag som förbjöd inhemsk forskning kring kärnkraften i många år. Egentligen är det inte bara deras fel, många andra var med och förstörde våra chanser till ett väldigt säkert system för en bra och stabil energikälla. Nu går snart den andra generationen som arbetade med kärnkraften och den bakomliggande vetenskapen i pension (den första är den som nu består av folk som är ca 75-90 år gamla) och nästan ingen står redo att ta över.

Tack för det, mina inte så kära politiker! Sker det ett allvarligt tillbud eller en olycka är det ert fel, helt och hållet!

Inget kan stoppa internet

Vad vi än håller på med på internet, vare sej det är legalt eller illegalt, moraliskt eller omoraliskt, farligt eller ofarligt, så går det inte att stoppa. Man kan sätta stopp för vissa aktiviteter men inget som en gång hamnat där försvinner. Det går att gömmas men det försvinner inte. En titt på The Internet Wayback Machine säger allt man behöver veta om den saken. Skriv in precis vad du vill där så kommer du att hitta det.

Myndigheter, företag och politiker (såväl de som kallar sej demokrater och de som inte hymlar med vad de går för och ÄR diktatorer ut i fingerspetsarna) kan försöka stoppa internet men så länge man inte går land och rike runt för att samla in och bränna all världens datorer kan inget stoppa nätet. Det är bara att gilla läget helt enkelt. Det illegala går förstås att spåra och det går att stoppa dom fysiskt från att fortsätta skriva om terroraktioner av alla de slag men spåren av dessas verksamhet finns ändå kvar. Internet är således en virtuell perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Som sådan bryter den inte mot någon av termodynamikens två första lagar eftersom informationen följer med bytet från en form till en annan.

Så, ge upp det där med datalagringsdirektivet. Det hjälper ingen att det existerar och är bara onödigt dyr addering till byråkratin.

Jordbävningens offer är (nästan) bortglömda

Det har nu gått en vecka sen jordbävningen i havet utanför Japans östkust ägde rum och flera tusen människor miste livet, många tusen fler har inget liv kvar för allt de ägde och bodde i är förstört av en förödande tsunami som utplånade allt vid kusten. Som om inte det var nog har snö kommit in från norr och återupplivat vintern i trakten. Många överlevande kommer kanske att frysa ihjäl. Lägg därtill sjukdomar och stress.

Men vad fokuserar media nästan helt på? Jo, att ett antal reaktorer vid ett kärnkraftverk har problem med kylningen och att strålning läcker ut. Jag vill inte bagatellisera problemen vid atomkraftverket men media bagatelliserar och glömmer bort de överlevande i spillrorna av det som en gång, före fredagen den 11 mars 2011, var ett stort antal välmående städer som försåg huvudstaden Tokyo med pendlande arbetskraft.

Får jag mitt i allt detta rekommendera att den som läser detta inlägg och aldrig varit på min blogg förut tar en titt på följande länk på Anthony Watts blogg? För övrigt får vi inte glömma bort att hela kärnkraftskrisen startades av att tsunamin svepte bort viktiga komponenter för varje reaktor.
Vi sitter här i Sverige och debatterar kärnkraftens vara eller inte vara som om det var vi som hade problemen. Från atomkraftshatarlobbyns sida likställer man närmast på autopilot problemen i Fukushima med våra kraftverks problem och en snabb gallup ställdes snabbt ihop av SVT genom SIFOs försorg. Den visade att mer än hälften vill ha kärnkraften kvar.

Än en gång visar det sej att det offentliga Sverige från mediahåll upp till vissa politiker i riksdagen har andra prioriteringar visavi kärnkraften. Som visas här tolkar man det faktum att mindre än 25 % av de tillfrågade ville avsluta kärnkraften som om det vore majoriteten. Visst hade andelen som inte vill ha kärnkraften kvar ökat från 8 % till knappt 25 % men det kan ha med den senaste tidens problem att göra. Affekt är något som driver många människor, framför allt om det är nåt som upplevs som negativt. Att medier älskar en story hellre än riktig historia visar sej också när t ex TT via DN tycker det är smaskigt att svenska pensionspengar är kopplade till det företag som äger kärnkraftverken i Fukushima.

Det är svårt att inte göra tolkningen att det i journalistkåren sitter representanter för de som var med om att rösta fram ett avskaffande av kärnkraften på sikt 1980. En del av dom var väl ideologiskt betingade att säga nej till kärnkraft medan andra var skrämda av Harrisburg. I vilket fall som helst har kärnkraften utvecklats sen dess och vi kan inte entydigt likställa ett av jordbävningen skadat kärnkraftverk med våra som faktiskt går dåligt för att vi inte fått göra nåt ordentligt med dom pga en teknikfientlig värld som bara sett kärnvapen överallt, även där det inte finns några alls.

Till sist vill jag rikta en liten replik till signaturen tty som på Maggies blogg (inte farm!) skrev att en tsunami var omöjlig i Östersjön. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns spår av meteoritnedslag på bottnen utanför Estlands kust. OK, en tsunami i Östersjön skulle inte bli så hög pga Östersjöns ganska grunda botten men åtminstone ett par meter skulle den mäkta med men då enbart om det rör sej om ett nedslag. Vår granit- och gnejssköld är stabil nog för att jordbävningar av den magnituden som förra veckan förvandlade halva Honshus ostkuststäder till kaffeved är omöjliga.

Jag såg debatten på SVT i kväll och måste säga att Maggie skötte sej väldigt bra. Skådisen Solveig Ternström gjorde bara bort sej med sina dumheter och Lars-Olov Höglund uppträdde bara nedlåtande så fort en meningsmotståndare yttrade något. Höglund själv är kärnkraftsmotståndare. Han borde skämmas för sin attityd gentemot andra.

Nu lämnar jag debatten kring kärnkraften för den här gången. Låt oss hoppas att hjälpen till de överlevande kan få dom att klara sej genom vintern och att deras hus snart är uppbyggda. De lever i alla fall i ett rikt land till skillnad mot Haiti där folk fortfarande bor i tältläger ett år och två månader efter deras jordbävning.

St Patrick's day

Firande av St Patricks day i Chicago 2005. Hela floden är grönfärgad. Vad säger de gröna om detta?

Det är irländarnas stora dag idag. Det är enligt traditionen denna dag då Irlands frälsare, St Patrick, dog. I Chicago och andra städer i USA är det en konstig tradition att färga allt grönt, efter den gröna ön som många amerikaner räknar sitt ursprung ifrån.

Det kan vara på sin plats att berätta en sann historia om när min mamma och hennes kompisar åt upp Irlands nationalsymbol. Hon gick nämligen en kurs vid Skurups folkhögskola på 1980-talet som handlade om Irland och det hela avslutades med en månadslång resa till just Irland. Ditresan skedde just på St Patricks dag så mycket gick i den dagens tecken. Bland annat serverades typiska rätter för ön på planet och i kanten på brickan fanns en underlig liten grönsak som de lade på sina mackor. Den var väldigt seg, berättade min mamma, men den gick ner. Efter ett tag var det en av medpassagerarna som såg vad de gjorde och påpekade att de hade Irlands nationalsymbol, treklövern (shamrock på iriska), på sina smörgåsar...

Det intressantaste med historien kring St Patrick är inte om han har funnits eller ej utan hur det kan komma sej att irländare i gemen är så religiösa och trogna honom och hans läror. Själva historien kring shamrocken, att han skulle ha använt den för att illustrera treenigheten inom kristendomen verkar vara ganska ung, mer än 1200 år efter det att han ska ha levt (400-talet) och om man sen tar in att shamrocken användes långt innan kristendomen som en beskrivning av månens tre faser blir historien om St Patrick ganska ohistorisk och faktiskt ologisk. Ologisk därför att historien om St Patrick och hans förklaring av treenigheten med treklövern ger sken av att irländarna skulle ha varit okunniga om treklöverns existens innan dess. Mer om sånt i inlägget om religionens evolution, del fyra tror jag det blir. Del tre kommer att handla om de första tecknen på en ordentligt organiserad religion. Den ska jag skriva om snart.

Earth Hour - varför vi ska tända allt lyse vi har den timmen

Tänt var det här!

På Anthony Watts blogg förekommer idag ett inlägg som verkligen belyser ett stort problem med Earth Hour, denna kampanj som går ut på att alla ska släcka ner för klimatets skull. Maken till dumt påfund finns inte inom hela den här frågan. Det gagnar ingen att man släcker några lampor eller stänger några apparater, framför allt inte vädret och dess kompanjon klimatet, som är en skrivbordsprodukt för att kunna hålla reda på hur vädret utvecklar sej över en viss tidsperiod.

Läs det länkade inlägget så förstår ni bättre. Elen har gjort mycket gott för oss och när den saknas märks det direkt. Det behöver inte ens vara efter en tsunami i Japan, det räcker med ett vanligt strömavbrott efter att nåt pucko grävt av en kabel. Att då håna elens betydelse genom att stänga av och släcka ner är för mej och många andra ofattbart. Som alltid kommer jag under den timmen att tända och sätta på så många apparater som möjligt. Tidningar, politiker och missriktade tyckare kan hålla på med sin nedsläckning om de vill. Men det är nog mer släckt innanför pannbenet på dom skulle jag tro...

Han sitter under de korkades ek och han är så lycklig!

Rubriken är lånad från ett citat ur en kommentar till ett synnerligen elakt och oinformerat svar på Lars Berns artikel på Newsmill. Men det är egentligen inte enbart den självutnämnde klimatexperten Magnus Westerstrand detta inlägg ska handla om utan alla som anser sej veta bäst - i alla lägen.

De senaste dagarna har jag skrivit om jordbävningen i Japan, om semleskandalen på Gotland och lite annat jox. En röd tråd genom allt detta är att jag protesterat så högljutt jag bara kan i skrift mot besserwissrar och småpåvar. Vi vet bäst allihop, så är det bara. Tills någon kommer och knäpper oss på näsan med bättre fakta. Så borde det vara i alla fall. Men med "vet bäst"-typer är så inte alltid fallet. Såna har många gånger siktat in sej på vad som endast kan vara det rätta svaret och de vägrar inse att de möjligtvis skulle kunna ha det minsta fel. Jag hade en sån i släkten, min morfar, så jag känner igen typen när jag ser den.

Jag är själv ganska halsstarrig men jag har lärt mej bemästra den inre lilla demon som hela tiden säger mej att jag borde stå på mej även om jag inte har något på fötterna. Enbart om jag har rätt fakta på min sida står jag på mej nu för tiden. Det har visat sej vara så fallet ganska ofta, framför allt när troende kommer med sina mantran utan att bry sej om att fakta talar emot dom. I klimatdebattens fall kan jag bara säga som så: modeller är inte fakta. Modeller är modeller.

Vad gäller genusdebatten gäller följande: vad några enskilda tyckare anser har ingen betydelse för världen i stort. Det är vad som händer som en följd av dessa tyckares och andra "experter" på en mer regional nivå som (tyvärr) får konsekvenser för vanligt folk. Genusianerna leker med vanligt folk och gör allt till en fråga om kön.

I upphovsrättsdebatten och dess släkting, frågan om integritet, finns bara en riktig väg: att de stora bolagen slutar försöka påverka politiker att skriva lagar som gör girighet till just lag.

Jag tror jag går och sätter mej under en annan ek, visdomens ek. Den ek en grupp av naturforskare (druiderna) som tyvärr gjorde det till en religion satte sej under. Jag ska försöka undvika att göra min visdom till religion. Den saken lämnar jag med varm hand över till Uppsalainitiativet, genusianerna och storbolagen med sina lobbyister.

Flicksemlor - den politiska korrektheten slår till igen

"Det är synd att Helmersson är så blind att han inte ser att detta är en bestraffning av helt oskyldiga individer, som inte har nån del i att flickor inte får gå i skolan i tredje världen eller att kvinnor inte får arbeta - mestadels gäller detta också tredje världen. Konstigt nog är det dom med makt och inflytande som känner sej som mest diskriminerade. Eller hur Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman etc?"

Så skrev jag nyss i kommentarsfältet på DNs sida där en krönikör, Erik Helmerson (jag stavade hans namn fel i kommentaren, sånt händer) yttrat sej i bästa toffelhjältestil om incidenten på Gotland där flickorna den 8 mars fick semlor (se mitt inlägg om detta) medan pojkarna bestraffades för att de var just pojkar och endast fick fil och knäckebröd. Helmerson beklagar sej över att vi bloggare kritiserar detta och drar upp alla orättvisor som utövas mot kvinnor i världen men i och med detta flyttande av målet (en vanlig teknik för att blanda bort korten i en debatt) glömmer han bort att man inte kan jämföra folk i tredje världen med folk i Sverige eller nåt annat utvecklat land. Vi är alla individer och som sådana bör vi behandlas därefter. Att klumpa ihop oss efter genus eller nåt annat är bara ännu ett sätt att bevara en hegemoni som är ärvd efter 1900-talets fascistiska och kvasikommunistiska ideal.

Istället för att bestraffa pojkar och män för nåt som vi aldrig har gjort (att slå någon, vare sej det är en man eller en kvinna har inget med genusdebatten att göra utan är enbart ett svepskäl för att diskriminera män och tysta de kvinnor som händelsevis vill se våldet som ett psykologiskt, biologiskt och sociologiskt istället för ett genusproblem) bör vi se på de länder och områden där diskriminering är tillåten och aktivt praktiseras, inte bara mot flickor utan även pojkar i fundamentalismens namn. På tal om fundamentalism, det är något som i högsta grad präglar den svenska genusdebatten. Den existerar och lurar i bakgrunden hos inte minst de debattörer som i feminismens namn tillåts breda ut sej i DN, SVD, Aftonbladet med flera drakar.

De debattörer som hela tiden kriminaliserar oss män och vill se oss som skyldiga till vad som än händer i samhället ser jag som parasiter och fascister. De missbrukar yttrandefriheten och förstör för alla goda individer i samhället. De utnyttjar våldsstatistiken till sin egen fördel och har lyckats göra våld i hemmet till en genusfråga. Istället för att som en äkta sociolog eller psykiater skulle göra, att ta reda på varför man slår sin äkta hälft, pekar dessa "experter" ut det hela som ett genusproblem och att vi män automatiskt är födda att vara skyldiga.

De är genusdebattens motsvarighet till klimathotarna inom klimatdebatten och skivbolagens representanter inom upphovsrättsdebatten. Nog sagt om detta. Ut och köp semlor nu och tänk inte på dumheter som vissa vill pådyvla oss. Våren är på gång och solens strålar ska väl tvinga bort allt dumt som gömts i snön.

Ännu mer läsning för den vetgirige (och kritiskt tänkande)

Utopismen har slagit klorna i storpolitiken. Det menar Lars Bern, mångårig medarbetare vid bl a Volvo, som dessutom menar att satsningen på klimatdebatten har försvagat politikernas förmåga att reda ut svåra katastrofer. Läs hans artikel på Newsmill här. Vi har i klimatdravlets namn satsat på fel häst och som en följd av detta har verkligheten pockat på vår uppmärksamhet men i vår iver att övertolka allt som sker ser vi inte hur realiteten egentligen ser ut, nämligen att världen förändras hela tiden och att vädret bara är EN aspekt av helheten. Klimathotarna vill tydligen inte se det så utan att varje del av världen är en separat del som människan allena påverkar negativt.

Utopismen i det här fallet är den om en värld där man lever enligt det väldigt grumligt formulerade ekologiska idealet. Det är en värld där jordbruket ska ske enligt principer som vi riktiga människor övergav så fort vi fick chansen att bruka jorden på äkta hållbart vis, en teknik som dessutom gör marken gott i längden. De skador vi åstadkommer görs ogjorda inom en relativt kort tid av naturens övriga krafter. Inget är oreparabelt. Att något är förstört för all framtid är en myt.

Utöver detta vill jag rikta ett kritiskt finger till alla medier som nästan bara fokuserar på det i sammanhanget relativt milda problemet med kärnkraften och glömmer bort tragedin med de av tsunamin sönderslagna städerna i jordbävningens spår. Det hjälper inte de drabbade att vi, inklusive ansvariga i Japan, diskuterar kärnkraftens säkerhet.

PS Läs gärna Maggies inlägg på SVT Debatt. Väl värt att läsa om problemen med kärnkraft och varför vi ändock ska fortsätta forska kring den och utveckla den vidare.

Mer läsning för den med äkta kritiskt tänkande

Så här ser alltså systemet bakom en typisk kärnreaktor ut. Vatten är en viktig komponent vid nedkylningen av bränslestavarna innehållande uranet som ska ge energi till elnätet. Skulle detta vattensystem störas finns det alltid en möjlighet att pumpa in vatten från havet, en flod eller en större sjö. Det är därför de alltid är placerade nära ett vattendrag. Kylningen i Fukushima verkar inte fungera som det ska men någon risk för en härdsmälta är det inte eftersom de stavar som varit exponerade pga vattenbrist under en längre tid redan förstörts och därför inte längre fungerar som de ska. Utsläpp av radioaktiva partiklar är dock fortfarande ett problem eftersom vätgas har fått delar av reaktorerna att explodera.

Problemet är den hysteritsunami som drar fram över världen just nu med miljömuppar i många länder som drar fram de gamla "hata atomkraft"-argumenten ur sina respektive garderober. Det hjälper inte situationen det minsta att man tar fram sina fördomsfulla åsikter om kärnkraften. Framför allt inte som det i fallet med den japanska atomkraften rör sej om en teknik som är föråldrad. Modern atomkraft har inte alls såna här problem och hade de satsat på torium skulle en härdsmälta t o m varit en omöjlighet.

Vi kan inte komma ifrån riskerna med kärnkraften. Alla energisätt innebär stora risker, inte minst oljan och gasen, vilket bevisats många gånger. Vindkraften är en fågelmördare och när de går sönder bör man vara långt borta när de där rotorerna närmar sej marken. Vattenkraften är bara så säker som undvikandet av att en damm brister kan tillåta. Solkraft är farligast för allas plånböcker eftersom det i nuläget inte ger något ur ekonomisk synvinkel. Kanske vi skulle försöka fånga krafterna som alstras i en jordbävning?

Ett inlägg som bör läsas!

Nej, inte mitt för det läses väl ändå inte. Läs detta istället. För den som har problem med engelska eller inte orkar läsa så handlar det om de krafter som låg bakom jordbävningen och tsunamin i Japan i fredags. Energin som utlöstes av Stillahavsplattans rörelse mot den asiatiska diton motsvarade 600 miljoner atombomber av den storlek som detonerades över Hiroshima 1945 eller 80 års kontinuerligt användande av ström och annat globalt sett. Det är krafter det. Hela Japan flyttades ca 2 cm åt väster!

Så glöm allt babbel om klimatbluffen och läs lite äkta vetenskap för omväxlings skull.

Nätet dras åt

Denna gång handlar mitt inlägg om lite av varje men framför allt om internet. Men inte ur den konspiratoriska synvinkel många tycks ha, att alla ser en, att det finns hackare överallt som är redo att ta reda på allt om en samt att ens privatliv inte är värt nåt online. För det första, internet är byggt så att alla ska kunna se och ses. Det handlar inte om nåt privatliv när man väl är där ute. Vill man inte ha aspekter av sitt privatliv synligt där ska man inte synliggöra det. Därmed inte sagt att det man väljer att synliggöra ska bli förlöjligat eller ska kunna användas emot en om man inte vill det.

Internet målas upp av vissa medier och myndighetspersoner i olika länder som ett hot och hela tiden hörs krav på regleringar av nätet. Vad de då inte tänker på är att internet är mer eller mindre självreglerande, med en förmåga att rensa ut eller åtminstone marginalisera det som stör rytmen och friden. De som stör, hackar, skriver elakt och/eller förstör för andra på annat vis blir med tiden upphittade och får sitt straff på ett eller annat vis. Jag tänker dock inte inte gå in mer på detta här utan går vidare.

Rubriken jag valt handlar om att myndigheter och andra politiker är så oroade över internet och vad det står för att man har valt att försöka i sin tur marginalisera dess betydelse för de som framför allt använder internet för att få ut sina åsikter. I detta pekar politikerna endast på avarterna, terrorister och liknande element utan att bry sej om att dessa endast står för en droppe i havet jämfört med alla andra åsikter och aktioner som planeras. Förresten, vad är en terrorist? Den rena definitionen av en terrorist är, om man ska gå efter etymologin, en som får andra att darra, skaka av skräck. Jag kan inte säga att Al Qaida och ETA direkt har fått mej att darra av skräck den senaste tiden. Snarare gjort mej arg och besviken på vissa aspekter av människans natur.

Internet är inte direkt något som politiker och stater ska bestämma över. Det startade ju inte ens som ett statligt projekt utan var ett rent militärt projekt i USA för att dess delar lättare skulle kunna hålla kontakten. Sen tog universiteten upp den facklan och förde den vidare. Men politikerna har inte kunnat hålla sina fingrar borta nån gång under internets historia. Al Gore hävdar t ex att han hade ett finger med i spelet som ledde fram att internet blev en allmän företeelse. Se politiker, de ska alltid ta åt sej äran eller sola sej i glansen av vad andra gjort.

Det är närmast äckligt att se dessa klåfingriga politiker som hela tiden ska rycka och slita i internet på detta viset. Men jag antar att de måste ha nåt att göra. Andra politiker har dragit stor nytta av internet och verkar förstås som en stor bromskloss gentemot dessa som vill reglera sönder det. Men ändå får jag en känsla av att internets frihetsdagar är räknade. Inte direkt så som många konspirationer vill låta göra gällande, att vi i framtiden bara får skriva om nöjen och andra tama ämnen för att den politiska korrektheten lägger ett diktatoriskt förbudsförband av censur över alla andra ämnen, utan mer som en "var på din vakt"-attityd där man tvingas väga sina ord på guldvåg.

Nu låter jag själv som något av en konspirationsteoretiker så jag slutar här, för den här gången. Internet är än så länge mer än bara mode, larviga twittranden om inget relevant, troll och löjliga kändisar som är kända för att de är kända.