Astronomihörnan: Revolutionerande sätt att färdas i rymden på gång

NASA har i det tysta godkänt forskning kring ett nytt sätt att färdas på, helt utan bränsle som vi känner det. Tekniken man tänker forska på ska använda mikrovågor. Här är artikeln med det revolutionerande färdmedlet. En motor genererar mikrovågor och den motorn kallar man Cannae Drive. Tanken går till Star Trek eftersom beskrivningen av tekniken är lik den impulsmotor man använder i den serien. Det verkar som om man tagit fasta på den seriens påståenden att man inte kan bryta mot de fysiska lagarna, därav namnet Cannae Drive på motorn.

All information kommer att vara tillgänglig på projektets hemsida, som dock ligger nere just nu. Vi får väl se hur projektet utvecklar sej. Kommer man att lyckas? Twittersidan är här.



"Even when it goes against your own interests?"

Människor jag stör mej alldeles extra på

Det finns en typ av människor jag stör mej på alldeles speciellt mycket i vårt samhälle. De bara kommer från alla håll och tränger sej på. De luktar konstigt ibland, ser konstiga ut och uppför sej konstigt. De pratar konstigt och uttrycker sej fel. Alla dessa människor blir irriterande för mej när jag minst av allt vill ha dom i min närhet. Jag talar förstås om - alla andra.

Det är bara jag som är normal.

Det är bara jag som uppför mej som folk.

Det är bara jag som kan uttrycka mej som vanligt folk.

Men varför klaga, ingen förstår mej ju.

Men som sagt, det är bara jag som är normal.
Så normal man kan vara med alla andra omkring sej.



"Late last night, I went for a walk,
Down by the river near my home.
Couldn't believe, with my own eyes,
And I swear I'll never leave my home again."

Aga - verkningslöst och onödigt

Jag hör på radion att barnaga är på tapeten igen. En undersökning i EU visar att många vuxna anser att aga fungerar och borde införas igen i de länder där det nu är förbjudet. Man menar att barnen får göra som de vill alldeles för mycket. Problemet på den punkten är att man inte har några avgränsningar för vad aga är. Att ta tag i ett barn och ge dom ett ryck eller två är inte aga. Inte heller att hålla fast barnet.

Att slå dom upprepade gånger för att visa dom sin auktoritet är däremot aga. En örfil är förnedrande och ger aldrig önskad effekt om nu målet var att bestraffa barnet. Bestraffningen ska inte vara för bestraffningens skull utan för att visa att man inte får göra vad det nu är man har gjort.

De som förespråkar barnaga menar att samhället har blivit för slappt när man förbjudit aga, men hittills har de inte fakta på sin sida. Det är i de länder där agan varit tillåten som slappheten verkar ha börjat och sen spritts runtom i världen. Det är förstås inte en fråga om orsak och verkan, det finns sällan orsak och verkan i verkligheten, utan beror på andra faktorer. Den främsta orsaken till att vi upplever ungdomar som slappa och mer respektlösa är förstås att vi ger dom mer utrymme. Barn får inte mer utrymme, det är ungdomar som tar plats i enlighet med den ungdomskultur som stadigt vuxit sej starkare ända sen 1920-talet.

Eftersom ungdomar i gemen är stora och starka nog att slå tillbaka är det inte lönt att tala om aga i deras fall. Men småbarn har inte mycket att sätta emot och slag, hugg och sparkar är inte bestraffning i deras ögon, det är övergrepp och misshandel. Att inte få gå ut med kompisarna eller ha dom över är bestraffning.

För övrigt är hugg, slag och sparkar att betrakta som terrorism, då terrorism definieras som aktivitet som går ut på att skrämma sin omgivning. Man skrämmer ju sina barn genom att slå dom. Men straffar dom, det gör man inte. Vad sägs om denna visdom?



"Du får göra vad du vill med mej i kväll"

Ragnarök - en närmare beskrivning

Jag märkte vid en genomgång av det jag skrivit om Ragnarök att dels har jag inte gått igenom vad Ragnarök egentligen är som det beskrivs i Den prosaiska eddan, dels har jag inte beskrivit vad allt är som nämns i de gamla fornnordiska myterna. Det är ett problem jag har, att jag tror att alla känner till de saker jag vet och jag samtidigt tror att om folk inte känner till dessa saker kommer att kolla upp det på internet. Så här kommer ett inlägg fullt med namn på figurer, händelser, länder och en massa annat som förekommer i de fornnordiska myterna.

För att förstå vad Ragnarök representerar måste man förstå vad allt är. Varje deltagares roll i Ragnarök bestäms nämligen av vad för roll de normalt har. Först ut har vi gudarna, de som tar hand om allt och alla, skapar och förändrar, bringar ordning och reda till hela världen. Deras motståndare är jättarna, de som står för kaos och oreda, de som vill förstöra och göra allt till det sämre. Den fornnordiska religionen är alltså en dualistisk religion med en renodlad syn på bra och dåligt. Jag säger inte god och ond, för det konceptet var våra förfäder främmande.

Gudarna var inte utan fel och brister, och jättarnas ränker ledde ofta till bra saker också. De höll varann i en sorts terrorbalans, med Loke som den som bringar allt i balans. Det är Loke som spelar ut gudar och jättar mot varandra och ser till att de inte blir för mäktiga. Ingendera parten är odödlig, men de kan få oändligt liv genom livgivande äpplen. Det är gudarna som har monopol på den varan. I en myt försöker en jätte, Tjatse, få tag på dessa äpplen genom att röva bort Idun, hon som har hand om dessa äpplen. Men Tjatse bringar då oordning och måste stoppas. Hans dotter Skade kräver bot och vinner då havsguden Njord som make i en tävling där hon ska avgöra vem som har de vackraste benen.

Skade är skiddrottningen och bergens beskyddare, medan Njord sköter om havet, vilket är en omskrivning för skillnaderna mellan havs- och bergsfolk. De är ändå likadana innerst inne.

Jag finner vid min genomgång här att jag nog har haft väldigt fel i min tolkning av vad myternas händelser har för grund. Jag har hittills utgått från tanken att jättarna representerar ursprungsbefolkningens tro och seder, ni vet de som kallas jägare och samlare och som bebodde Norden före jordbrukets intåg för ca 6000 år sen. Gudarna, såväl vaner som asar, representerade de folk som i tur och ordning kom in med jordbruket.

Jag inser nu att det inte är så enkelt. Tor som gud har dyrkats i hela Norden ganska länge och han är egentligen bara en variant av den åskgud som finns över hela Europa och de områden i Asien där liknande kulturer har funnits i många tusen år. Han personifierar åskan och det dåliga tålamodet. Han är snar till utbrott och kan retas upp ganska lätt. Han är också väldigt stark och slåss med allt och alla, bara han får chansen. Han har sin hammare, Mjölner, och sitt midjebälte till hjälp när han far ut för att jaga troll i skogen och bergen. Han färdas i en vagn dragen av köttätande bockar. Inget för vegetarianer precis.

Tordönet, åskan, blir till när han svingar Mjölner. Mjölner missar aldrig sitt mål och återvänder alltid till Tors hand när han kastar den. Mjölner betyder krossaren och ordet är släkt med mala.

Han verkar finnas avbildad på hällristningar från bronsåldern och mycket av det som berättas om honom verkar ha hög ålder. Det som finns avbildat på hällristningarna är dock svårtolkat och även om de attribut som senare kännetecknar såna som Tor, Tyr, Oden och Loke finns på hällristningarna finns det utrymme för andra tolkningar också. Odens häst Sleipner med sina åtta ben är en beskrivning av hur Oden i egenskap av dödsgud kunde röra sej obehindrat mellan de levandes och de dödas domäner.

Sleipner är en variant på den häst som omtalas lite varstans i europeiska myter. Pegasus är bara en av dessa hästar. En häst som far fram över markerna som om den kan flyga blir i myterna och legenderna till att den just kan flyga.

Att jättarna har hästar och sköter djur stör min "ordning" jag talat om ovan med jättarna som ursprungsbefolkningen i Norden, men allt detta stämmer faktiskt ganska väl överens med det jag kommit fram till, nämligen att jättarna visserligen har sitt ursprung i de första människor som hit till Norden men att de ganska snabbt anpassade sej till det nya sättet att leva. Trollen och andra jättar som bara nämns i förbigående representerar då de som inte anpassade sej utan föredrog att leva det nomadiska liv deras förfäder hade gjort ända sen tiden i Afrika.

Det ska påpekas att ordet jätte inte syftar på någon speciellt storvuxen person utan betyder den som äter mycket. Andra ord som beskriver dessa personer är tursar och resar. En kvinnlig jätte kallas gyger. Istursar och eldtursar är de som kommer att betyda väldigt mycket vid Ragnarök.

Ragnarök betyder gudarnas gärning och är ett svar på det som hänt när Fimbulvintern drabbat världen tre år i rad. Solen och månen har svalts av vargar som sen lyser av det dom svalt. Gudarna agerar därefter. Alla dessa möts i ett gigantiskt slag där Tor slåss mot Midgårdsormen och båda dör Tor efter att ha förgiftats av ormens etter. Midgårdsormen är som namnet antyder själva jordens rand, horisonten om man så vill. Oden far rätt in i Fenrisulvens gap och sen rivs ulven i stycken av Vidar, hämndens gud. Sen avslutas slaget med att eldjätten Surt sätter allt i brand innan enorma mängder vatten från Fimbulvinterns isar släcker eldarna och världen föds på nytt.

En konstnärs tolkning av Ragnarök.

Ragnarök är i stora drag en allegori över årets gång där slutstriden helt enkelt är den tid på året då vintern övergår i vår och allt återföds. Men det är också en ganska precis berättelse som förmodligen har sitt ursprung i en specifik händelse en gång i forntiden som inträffade nån gång under vårvintern och som sågs som ett tecken från gudarna att det nog hade varit svåra tider men nu var allt över och paradiset väntade för alla i världen.

Så samtidigt som det är en varning för något som kan/kommer att hända och en beskrivning av årets växlingar så är Ragnarök en beskrivning av något som hänt en gång i tiden.

Men, och detta är ett stort men, Eddan i båda sina former skrevs ner av kristna skribenter som inte hade berättelsernas kärna riktigt klara för sej. De hade glömt sitt fornnordiska ursprung, denna blandning av folk som bott här sen istidens slut och de som kom med jordbruket för ca 6000 år sen. Vi får följaktligen ta en del av det som står i Eddan med en nypa salt. Det stämmer nämligen inte alltid överens med det som sägs i andra myter om samma händelse.

Det intressanta är att Snorre Sturlason, han som skrivit en version av Eddan som inte alltid stämmer överens med Den prosaiska eddan, verkar ha beskrivit samma berättelse om årets växlingar på ett annat ställe. Det är nämligen Snorre som nämner att den blinde Höder dödar Balder med en pil av mistel. Balder skickas som enda gud till dödsriket där Hel styr. De blir ett par och världen börjar grönska igen. Även detta är en allegori för årets växlingar där Höder (hösten) dödar Balder (sommaren), möter där Hel (vintern) och deras möte ger upphov till återfödelsen (våren).

Jag hoppas att jag klargjort en del av de fornnordiska myterna för den intresserade. Frågor?



"Well, bugger me with a fish fork!"

Milöpartiet vill mana fram Ragnarök i Östersjön

Jag skrev för en tid sen om Ragnarök och vad det kan tänkas ha varit (eller kommer att bli som dikten säger), nämligen en kombination av det döende året under vintern och alltings återfödande på våren, och en specifik händelse i forntiden framkallad av en serie händelser som ledde folk att tro världen gick under men pånyttföddes. Jag märker nu att jag får anledning att återkomma i ämnet för att försöka beskriva och tolka Ragnarök specifikt.

Ragnarök är således både en spådom och en varning. Likväl vill Miljöpartiet framkalla ett sorts Ragnarök i Östersjön genom att ge mer pengar till kustnära lantbruk för att gå över till ekologiskt jordbruk och därigenom släppa ut mer av de ämnen som gynnar de alger som blommar över varje år. Land har ett ledarinlägg om det och i Expressen finns ett debattinlägg om samma sak, och de är båda väldigt kritiska till MPs förslag. Vi är fler som faktiskt är ytterst kritiska till MPs existens över huvud taget.

Vill vi göra nåt för miljön bör vi sluta följa Miljöpartiet så blint som vi gjort hittills. Östersjön har bottendöd främst för att det är så dålig syretillförsel från floderna och Nordsjön. Vi har förstås inte gjort saken bättre genom tillförsel av kväve och andra dumheter, men det har faktiskt minskat de senaste åren sen man börjat ta miljöproblemen på allvar. Därför ska vi inte förstöra detta genom att återgå till gamla synder.



"Man ska låta vilda djur vara vilda"

Vi vet ju vilka terroristerna är, inte sant?

Vår "kära" regering och riksdag vill absolut inte ha någon diskussion om övervakningen och det faktum att en sökning på orden "övervakning" och "FRA" på Google endast ger länkar till nyheter om detta från i fjol tyder på att tidningarna fått signaler från politikerna att detta inte är något att bry sej om. Endast några få artiklar i svenska tidningar, mestadels skrivna av forskare och krönikörer som ogillar att man använder spioneri över internet där det går igenom vanligt folks e-post och chatmeddelanden som om dessa vore terrorister, allt enligt det datalagringssystem man försökte göra lag av här i Sverige, och vars beslut i EU-domstolen man vägrar acceptera från politiskt håll. Det är såååå viktigt att alla myndigheter med ansvar för att upprätthålla lag och ordning här får veta vilket recept på hallongrottor Emma Larsson skickade till sin kompis Annica Lundberg i förra månaden. För vi vet ju egentligen vilka terroristerna är, inte sant?

Man går alltså igenom hela internet för att hitta små tecken på att terrorister agerar där. Det liknar den där skämtteckningen där alla tittar ut i rymden efter tecken på att utomjordingar är fienden, medan kackerlackorna samtidigt planerar att ta över jorden. Personligen tror jag inte terrorister är så naiva att de använder internet för att planera sina dåd, än mindre ringa till varandra för att tala om att nu är det dags. Nej, jag tror de är smartare än så. Dessutom är åsikter om att någon borde dö eller kokas i olja skyddade av yttrandefriheten. Att direkt hota någon till livet är väl inte speciellt smart men jag anser att man ändå bör få säga hårda ord utan att någon myndighet tycker att man är en skurk. Skurk är man väl först när man verkligen planerar att döda någon. Ett dödshot är inget bevis på planering av mord, snarare att det inte står riktigt till i nervbanorna i huvudet på den som uttalar ett dödshot.

Visst, de kanske använder internet för att ta reda på saker, men skicka meddelanden om var de är vore att tigga om att åka fast innan de ens har hunnit säga flasklock.

Ironin är stark här, eller hur?

De som tjänar på att datalagringsdirektivet fortsätter vara lag här i Sverige och att NSA spionerar på allt och alla runtom i världen är förstås politiker, tjänstemän och terrorister. För det visar sej att i det flesta fall är de samma sak. Spionageskandalen som ingen verkar vara intresserad av från politiskt håll där UDs datorer hade spionprogram är ett bevis på att terrorister finns i politikernas och deras tjänstemäns egna led.

Per definition är en terrorist en som skrämmer sin omgivning med metoder som inte direkt är normala. Eftersom man UD nu är rejält uppskrämda är de som placerade spionprogrammen enligt denna definition terrorister. Återigen, enligt samma definition är våra svenska myndigheter och politiker också terrorister eftersom de skrämmer delar av befolkningen med metoder som inte är normala. Men vem ställer politiker och myndigheter till svars för att de skrämmer vanligt folk? För vi vet ju vilka de riktiga terroristerna är, inte sant?

"There are two kinds of people in this world : those who believe there are two kinds of people in this world and those who are smart enough to know better."

Irak i minne 1932-2014

Det är helt utan sorg i hjärtat jag måste meddela att staten Irak har avlidit efter en lång tids svår sjukdom. Det föddes i början av 1930-talet då det, precis som nu, var vanligt att sätta vissa "viktigare" personer som ledare i konstgjorda länder. Det var inte önskat av någon men med tiden växte ändå en viss acceptans fram. Faisal I blev satt att leka kung över det brittiska protektoratet Irak 1921 och när britternas "kontrakt" gick ut i oktober 1932 såg Faisal sin chans att göra landet självständigt.

Alla som kom att bo i Irak blev sen vittnen till flera blodiga maktövertaganden, och med början den 14 juli 1958 då kung Faisal II mördades, övertogs makten av militären som gjorde Irak till en republik. Sen följde ett antal sådana maktskiften, ända till Saddam Hussein grep makten 1979. Han hade varit med redan 1958, som ung adjutant när hans läromästare Adb al-Karim Qasim grep makten från kungafamiljen. Qasim blev sen själv mördad fem år senare.

Hela tiden märktes det ju hur illa konstruerat landet faktiskt var. Det var revolter nästan hela tiden ända tills Saddam Hussein lyckades kollra bort alla i landet genom att starta ett krig mot Iran. Sen han blev detroniserad har dock Pandoras ask öppnats igen. Nu sitter de vid bankettbordet och väntar på att få stycka upp den stora kakan.

Det är dock med sorg jag ser att det som kommer istället är bland annat en grupp militanta bakåtsträvare med religionen som ledstjärna, och som samtidigt håller på att hjälpa till med att döda en annan konstgjord nation, Syrien. Att en nation går under gör inte mej nåt, speciellt inte som Irak var en konstgjord sådan med så många folkslag som inte höll jämnt, men det ska inte ske på bekostnad av vanligt folks väl och ve. Tyvärr är det vad som sker just nu i hela Mellanöstern.

Revolutioner sker aldrig från folket. Det är sällan som folket reser sej framgångsrikt mot härskarna. Det är alltid en klick som får folk med vapen med sej i en revolution. Inte sällan är de ur samma grupp som härskarna och deras motiv är påfallande ofta att de vill ha makten själva. Därför ser jag inte det som händer i Syrien och Irak som något bra.

Irak är dött, det vi ser nu är dödsryckningarna. Vad som kommer härnäst kanske kan kallas Irak igen, men det kommer inte att vara samma sak som innan. Bra är det kanske att det blir mindre och mer slimmade länder, men inte lika bra att man låter religionen styra agendan. Vi får se hur det går. Säkert är att Irak som vi lärt känna det de senaste 80 åren är borta...



"I like work: it fascinates me. I can sit and look at it for hours."

Bronsålderns mystik

Vi vet ganska mycket om bronsåldern. Soldyrkare, fantastiska ceremoniella objekt, tenn- och koppargruvor, hällristningar, stora båtar, fina kläder, välorganiserade handelsvägar, Egyptens första storhetstid, de första kinesiska smårikena, guld samt folkvandringar. Allt detta ägde rum under bronsåldern, en period som höll på från ca 3000-500 före vår tideräkning (fvt). Ändå är så mycket av denna tidsperiod höljt i dunkel. Vi vet till exempel inte vilket eller vilka språk som talades i Europa norr om Grekland  under denna tid. Inte heller fullt ut vilka seder och bruk man hade.

Jag tänker ta upp ett antal objekt från bronsåldern som jag anser vara av speciell vikt för sin tid. Förmodligen finns det fortfarande en massa oupptäckta saker där ute.

Det bästa exemplet på vad bronsåldersmänniskor i Europa kunde åstadkomma är himmelsskivan från Nebra i Tyskland, som hittades av skattjägare 1999. Det är en bronsskiva, med guldtäckta områden som liknar månen i olika faser samt diverse stjärnbilder, som möjligen varit uppsatt på en träram. Tennet i bronsskivan verkar vara från Cornwall, guldet från nånstans i Karpaterna, medan kopparn är från Bischofshofen i Österrike. Inte nog med att himmelsskivan visar på att folk för 3600 år sen hade full koll på himmeln, de hade ganska intensiv handel ledde till att den här skivan gjordes.

Slitaget visar på att skivan användes ganska länge och flera saker har lagts till på den under lång tid innan den slutligen begravdes tillsammans med några svärd och andra objekt.

Himmelsskivan från Nebra.

En annan fin skapelse från bronsåldern är Trundholmsvagnen, en bronshäst som drar en stor guldbeprydd bronsskiva på en vagn. Trundholm ligger i norra delen av Sjælland, Danmark, och vagnen hittades 1902 då man plöjde upp en mosse. Skivan, som är förgylld enbart på ena sidan, är 25 cm i diameter och är fylld med olika symboler som har med solens rörelser på himlen att göra. Den har tydligen haft stor betydelse under perioden ca 1350 fvt ända tills den lades i en sjö.

Trundholmsvagnen.

Några av de mest udda objekten från bronsåldern är de stora guldhattarna som hittats i södra Tyskland och centrala Frankrike, och som är från tiden runt 1200-800 fvt. De är rätt stora, den från Ezelsdorf-Buch är 88 cm hög. Även här är det fråga om astronomiska symboler. Hattarna är gjorda av band som lötts samman och de berättar om himmelska fenomen, framför allt solens rörelser. Förmodligen för att man ska veta när och hur de religiösa ceremonierna ska utföras. De verkar ha begravts noga och försiktigt i högar någon gång runt 500 fvt.

Guldhatt från Avanton, Frankrike.

 1985 hittades en stor samling bronssköldar i Fröslunda, nära Kålland vid Vänern i Västergötland. 14 stycken sköldar inalles med en säreget tunn hamring, mindre än en centimeter för var och en av dom. Helt klart var det frågan om ceremoniella sköldar. De är för tunna för att ha använts i strid. De är tillverkade i den allra sista skälvande delen av bronsåldern, ca 700-500 fvt.

De är av typen Herzsprung, en tysk beteckning för ceremonisköldar som möjligtvis kan ha varit uppsatta vid en religiös plats eller så har de burits i procession till en viss plats. Hur det än gick till när de användes så begravdes de till slut i en sjö som med tiden torkade ut och blev till åkermark. Med tanke på platsens namn där sköldarna lades ner kan man tänka sej att det var till guden Frej (Frö) man offrade sköldarna.

Rekonstruerad version av en av sköldarna från Fröslunda.

Det som är gemensamt för alla dessa objekt är att de lades ner i sjöar eller begravdes i högar när sämre tider kom. En inte alltför vild gissning är att de lades ner vid ungefär samma tid, ca 500-400 fvt, då det blev överlag kallare och fuktigare efter flera sekler av relativt bra väder. Möjligen kan sjukdomar ha spelat in.  Situationen har en samtida beskrivning ifrån Grekland och Mindre Asien där dokument talar om sämre väder och sjukdomar vilket lett till att vissa dragit ut på härnadståg. Allt detta kulminerar med kelterna och makedonierna som på varsitt håll erövrar stora delar av den då kända världen. Senare kommer romarna och tar över deras erövringar, men det är en annan historia...




"Våra förfäder kom norrifrån över havet"

Sveriges historia sedd från en annan synvinkel - del sex: Svitjod och Sverige

Svitjod är en urgammal beteckning för svearnas land, vilket betyder sveafolk. Vad ordet svear betyder är oklart. Allt från svedjebruk och svinskötsel till soldyrkan har föreslagits, men ingendera teorin är absolut. Det finns saker som tyder på att vilket som helst av dessa förslag är giltiga, men helt klart är att ordet har religiöst ursprung och många folk har en variant av ordet i sina namn. Suiones, suitoner, sitones, sviones är de vanligaste latiniserade formerna för detta namn och ett tag kallades hela Norden för Sveonia. Förmodligen berodde detta på nåt misstag i kommunikationen så att hela området fick heta så. När sen kunskapen om Norden växte kom alla att kallas daner istället.

Men det är inte så konstigt faktiskt. Danerna var det första folket som enades i Norden till ett enskilt rike, och de kom att dominera resten av Norden i många sekler på ett eller annat vis från enandet på 800-talet. Det skulle dröja flera sekler efter det att danerna "fått" sitt rike innan Sverige blev Sverige.

Svitjod är alltså det gamla namnet på det som idag kallas Sverige. Sverige är för övrigt en dansk term. Den svenska formen borde ha blivit Sverike, men så blev det inte. Det danska inflytandet var så stort i Norden vid denna tiden att även namnet på landet blev danskt. Samma med Norge. Den nynorska formen Noreg är faktiskt mer norsk än vad Norge är. Även Svitjod försvann som beteckning på landet med tiden. Sverige var från allra första början en landskapsunion där de olika tingen styrde själva över sina områden, de så kallade landskapen. De ansvarade inför kungen, som dock inte hade enväldig makt.

Kungen valdes vid de olika landskapens ting och när han dog eller avsattes fick hågade kandidater fara runt bland tingen för att göra reklam för sej. Alla tingen måste godta kandidaten, annars fick man börja om proceduren. Sån var lagen, en sedvänja från urminnes tider för att garantera att alla var med. Redan då skulle alla med således. Många gånger valde man ur samma släkt som förre kungen kom ifrån, och ibland hände det att två satt samtidigt, varför är oklart. Varje landskap ansåg sej vara så viktiga att de tyckte att kungens dömande, som man kallade valet, var den viktigaste punkten i hela ceremonin.

De viktigaste landskapen, de som hade första tjing på alla kungar och stormän ända fram till 1400-talet, var förstås Väster- och Östergötland. Vi har nu kommit till historisk tid, vilket betyder att det som ska bli Sverige inte är långt borta och serien snart är slut. De övriga områdena som hörde till Sverige under denna tid var Småland, bildat ur Smålanden vilket var en samling mindre härader och minilandskap som slog sej samman, Öland, Värmland, Markerna (senare Dalsland), Närke, Södermanland, Attundaland, Tiundaland, Roden, Fjärdhundraland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland samt Medelpad.

Gotland var en självstyrande del som inte alltid omfattades av Sveriges lagar och förordningar. Jämtland och Härjedalen var en del av det rike som också omfattade området runt Trondheim (Nidaros som det hette från början) och Hälsingland-Medelpad. Men av oklar anledning styckades detta rike upp innan områdena trädde in i historiens ljus mellan norrmän och svenskar. Jämtland-Härjedalen försökte hålla sej fria från båda dessa riken men drogs gång på gång in i bådas angelägenheter. Från 1300-talet och framåt kom de att bli en del av det norska riket. Sen 1645 är de dock en del av Sverige.

Blekinge hörde från början också hit men blev av lika oklar anledning som ovan en del av det danska riket nån gång på 1200-talet.

Attundaland, Tiundaland och Fjärdhundraland är beteckningar på områden där man delade in befolkningen i hundaren. Ett hundare innebar att man inom det området måste ställa upp med 96 roddare plus fyra styrmän till en snäcka, ett stort stridsfartyg inom den ordning man kallade ledung. Namnen Attunda, Tiunda och Fjärdhundra syftar på att dessa enskilda områden en gång i tiden kunde ställa upp med åtta, tio respektive fyra tionden till militärtjänstgöring. Hundareindelningen hade skapats nån gång under 1100-talet, kanske lite tidigare, för att bemöta piraterna från andra sidan Östersjön som hade blivit alltmer aggressiva.

Möjligen en snäcka. Bild från Guteinfo.

Redan på 1200-talet hade man börjat frångå denna indelning och det var bara i områdena norr om Mälaren som man höll fast vid den. Även den form av indelning som utgått från sydligare områden, häraderna, hade man börjat frångå vad gäller det militära. Både härad och hundare utgick från tinget och det var vid respektive tingsplats man beslutade om hur man skulle bemöta ett angrepp eller om man skulle vara med vid en större nationell incident, t ex ett krig. Det var inte alltid man följde med ut på kungens uppdrag.

Saken är den att ända sen folk söderifrån började kolonisera området kring Mälaren och norrut på 900-talet hade de varit ganska självständiga gentemot kungamakten i de centrala delarna av Sverige. Många gånger såg de sej som förmer än de som slogs om makten. Jag skulle tro att dessa människor, som kom att kallas uppsvear, nog gärna hade sett sej som ett självständigt rike och nog lika gärna hade velat utropa ett dylikt, inte såg på kungamakten med alltför blida ögon alla gånger. De städer som byggts upp på Björkö och Helgö i Mälaren verkar ha förstörts av folk söderifrån på 900-talet, vid den tiden då Sverige började kolonisera norrut.

Vare sej Björkö och Helgö byggdes av folket i trakten eller av utländska köpmän, vilket är troligast, så verkar det som om folket i söder inte gillade detta. Sigtuna är byggt på 1000-talet med tydliga götiska mönster i allting. Till och med myntverket som anlades här har en götisk prägel. Det är en götisk kung, kungen över Sveariket, som låter prägla mynten här för att befästa sin makt över kolonierna. Uppsvearna var nog rätt så förgrymmade över detta övergrepp.

Dalarna och Gästrikland har varit en del av Sverige ända sen 900-talet de också. Så långt kan man se genom att kolla dialekterna. Det går ganska tydliga gränser i geografin mellan de olika målen. I norra Halland talar man det som kallas Götamål, det ursprungliga svenska språket. Detta talar man ända upp till halva Södermanland (strax öster om Strängnäs) och till och med halva Värmland (Hagfors är gränsen norrut). På Gotland talar man en nära besläktad form, gutniska. Sveamålen är allt norr om detta, upp till och med Hälsingland och en del av Medelpad.

Jämtland-Härjedalen talar sitt egna mål, påverkat av både svenska och norska dialekter. Koloniseringen av det som idag räknas som Sverige kom från 1100-talet och framåt att utgå från uppsvearnas område, vilket fått till följd att de som pratar svenska i dagens Finland och Norrland har mer gemensamt med folken i Hälsingland och Uppland än med Östergötland eller Södermanland. Men oavsett vilka som har påverkat mest så utgår alla dialekter från ett och samma ursprung, den östra fornnordiskan. Det var ett språk som redan på 800-talet hade börjat skilja sej från resten av Nordens dialekter. Om det var på grund av geografin eller av politiska orsaker är oklart.

Nåväl, Attundaland, Tiundaland och Fjärdhundraland var ett minne blott när kungamakten år 1296 bestämde att det området skulle slås samman med Roden (Roslagen, vars namn kommer från en egen indelning, skeppslagarna som gällde där) och bilda landskapet Uppland. De skulle utgå från ett och samma samma ting, en sak som gällde för andra landskap. Häradet ersatte hundaren, men namnen på hundarena levde kvar ända in i våra dagar. Häraderna avskaffades som politisk indelning i och med införandet av landskommuner 1862, men även dessa lever kvar i folkmun.

Som ett rike med ambitionen att bli nåt alldeles extra i Norden är det oklart hur gammalt Sverige är. Klart är att Sverige, under namnen Svea rike och Svitjod, funnits ganska länge. Kung Magnus Eriksson, som regerade åren 1319-1364, lät skapa en landslag på 1350-talet som upphävde alla landskapslagarna och de facto även landskapsunionen. Sverige var nu ett enda land.

1389 ingick man en union med Danmark och Norge, stadfäst i Kalmar det året och med den staden som namnet på unionen. Denna union skulle sen med olika avbrott äga bestånd i ca 130 år. Som ett enskilt och självständigt rike kan vi säga att Sverige har varit sen 1523 då Gustav Eriksson av ätten Vasa valdes till kung på kyrkbacken invid domkyrkans norra vägg av tinget i Strängnäs den 6 juni det året. Snart femhundra år av frihet. Det vore väl nåt att fira, eller hur?



"I was raised a gambler's son
And before I could walk,
I had to learn how to run"

Fågelmördarfolket vill förstöra Tysklands sista orörda skogsområde

I Pfalz, västra Tyskland, vill vindfolket placera en massa vindturbiner (det vill säga fågelmördare). De vill hugga ner fin, orörd skog för att kunna sprida sina äckliga 200 meter höga turbiner, allt för den falska profitens skull. Naturligtvis är vanligt folk och miljövänner i området rasande. Skogarna ska inte få förstöras bara för att några enstaka företag vill ha mer pengar och prestige. De gör stora pengar på att många ser ett hot i kärnkraften, ett motstånd som är helt och hållet ovetenskapligt.

Utvecklingen ska gå framåt, inte bakåt. Att hugga ner skogar är inte utveckling. Det är sinnessjukt och rovgirigt. Lika sjukt är det att politiker som tror på vindkraften som lösning på alla våra energiproblem anses vara bra politiker. Vi får se om Miljöpartiet ens gitter nämna denna nya vindkraftsskandal. Vi får också hoppas att denna vindkraftspark aldrig blir en realitet.



"Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven."

En äkta hjälte

Sheik Umar Khan, en äkta hjälte.

För alla som anser att en hjälte ska vara en som står mitt i stridens hetta med skjutvapen eller ett svärd i hand, som i alla sagorna, kommer denne man som en chock för er alla, en äkta hjälte som utan såna vapen har försökt hindra en av de farligaste sjukdomarna som nånsin uppstått, ebola, från att sprida sej. Nu har han själv drabbats av sjukdomen. Om han överlever anser jag att han borde få Nobels fredspris. Ingen annan har under de senaste åren gjort mer för att hjälpa andra människor.

Över 600 människor har hittills dött i ebola i Sierra Leone, Liberia och Guinea med tusentals fler som insjuknat. Det är en riktig epidemi som hotar att spridas över ett betydligt större område om man inte får stopp på spridningen. Det hemska är att det inte finns något vaccin mot detta virus. Det agerar så snabbt i kroppen att immunförsvaret inte hänger med. Vi måste kunna förstå mer om sjukdomen så vi kan stoppa den. Därför är rapporter som denna om rykten rörande kannibalriter väldigt oroande. Vare sej de är sanna eller ej innebär de att sjukdomen kan spridas ohejdat om inget görs nu.

Vi behöver fler som Khan. Låt oss hoppas att medicinforskarna gör sin beskärda del och hittar ett botemedel snart. 

Uppdatering 140730: Tyvärr dog Khan av sjukdomen igår. Hans arbete får föras vidare av andra. Frid över hans minne.



"Any indication of where?"

En riktig sommarplåga

Det är inte myggen, inte fyllot på bussen hem, inte alla svettiga människor som låtsas som det regnar och absolut inte alla dåliga låtar som spelas på radion hela tiden. Nej, den riktiga sommarplågan är de ständiga påståendena att världen brinner upp som en följd av våra utsläpp. Det är nog ingen slump att de värsta larmen kommer nu under sommaren när det är som varmast. Då är varenda värmebölja ett osvikligt tecken på mänskligt skapad global uppvärmning.

Men världen fungerar ju inte så. När nästa köldknäpp under vintern drabbar oss, vad säger vi då? En enkät utförd på ett antal personer i olika länder nyligen ger vid handen att många svenskar, i alla fall de som svarade på frågorna, verkar vara ganska hjärntvättade av vår officiella media. Den som leker i samma sandlåda som Miljöpartiet. Det partiet blir inte mej varmare om hjärtat bara för att de hetsar mot påhittade folkgrupper i samhället.

Jag är då inte hjärntvättad av svensk media. Jag har hjärntvättat mej själv...

"Hey, you with the pretty face
Welcome to the human race
A celebration Mr. Blue Sky's up there waitin'
And today is the day we've waited for"

Våld föder bara våld

En klyscha som är väl värd att upprepas, eftersom den är mer sann än många andra klyschor. Hot om våld för att sätta stopp för andra grupper i samhället är inte heller speciellt lyckat. Allra minst är det att sitta i radio på bästa sändningstid och mordhota motståndarsidan som Athena Farrokhzad har gjort. De metoder hon säger sej förespråka hör mer hemma i det sena 1920-talets Italien eller det samtida Tyskland, där hela städer hölls i skräck av folk som kallade sej fascister, kommunister respektive nationalsocialister. Pack och bråkmakare utan egentlig politisk ideologi är det rätta orden för att beskriva såna här typer.

Jag vet inte vad för ont Farrokhzad blivit utsatt för, men sättet hon yttrar sej på tyder på att hon faktiskt har levt ett typiskt svenskt privilegierat liv med tillgång till det mesta vårt moderna samhälle har att erbjuda, vilket förbryllar mej mycket då hennes retorik rimmar illa med hennes diktarskap. Jag tror inte heller hon personligen är beredd att ta till vapen för att försvara sin ideologi, en ideologi jag finner lika motbjudande som nånsin järnrören som svingades virtuellt för några år sen. Det är mycket prat och väldigt lite aktion poeter. De tar nog bara till våld om nån hotar med att bränna deras alster.

Men nu får vi betänka att hon är poet och som sådan har hon rätt att yttra sej precis som vem som helst. Hon har lika mycket rätt att spy galla över sina motståndare och mana till våld som jag och andra har rätt att kritisera henne för hennes naivitet ifråga om våld och dess betydelse i samhället. Hon är tämligen naiv när det gäller synen på våld och att hon ser våld som lösningen på problemet med den andra sidans extremister gör henne till en lika stor hatare som sina meningsmotståndare.

Sanningen är att varken hennes sida eller hennes motståndare gör speciellt stor skada på samhället. Deras sammantagna förstörelser och påhopp på andra människor är i sammanhanget bara ett litet nålstick. Vad de än tar för sej i sin kamp mot varandra så ger det egentligen bara tidningsrubriker och det Andy Warhol pratade om, femton minuters berömmelse, men inget mer. Det finns trots allt riktiga problem i samhället. Höger-vänstertjafset är inte viktigt längre och invandringsfrågan har tagits över av riktiga politiker. Så lägg ner nu innan nån viktig person blir skadad. Ni är inte viktiga om ni nu trodde det, men vi som inte håller på vare sej syndikalister eller nynazister är det.



"Welcome to my nightmare"

Hågkomster från en klassresa

I år är det 24 år sen jag var ute på klassresa till Tyskland och Österrike. Vi var två niondeklasser från den lilla byn Skurup som sparat ihop pengar på diverse sätt och åkte ner till ett ställe i centrala Österrike som heter Hopfgarten. Där bodde vi utspridda i hela byn på olika hotell, värdshus och liknande ackommoderingar. Vi fick sällskap av två klasser från Trelleborg som kommit på samma idé.

Som alltid med såna här resor där tonåringar är involverade blev det en massa alkohol med skrål och överdrifter. För mej som vare sej då eller nu gillar alkohol var det dock inga problem. Jag pekade ut ställena för de mest dryckesbegivna människorna och höll mej till kulturen och naturen.

Det som störde mej, och en del andra också, var det att våra lärare var lika begivna på alkohol som vi unga var. Speciellt en kväll när två av mina klasskompisar hade dabbat sej i den lokala kyrkan, vad som egentligen hade hänt fick jag aldrig grepp om, och då stod vår klassföreståndare och hotade med att skicka hem dom. Det värsta var att han sluddrade betänkligt när han yttrade detta hot. Inte bra föredöme för de unga.

Men det dog undan rätt snabbt. Resten av veckan var väldigt skön och fri från såna skandaler. Om man bortser från att en av mina klasskompisar i fyllan och villan försökte ta livet av mej och sej själv. Vi åkte öppen linbana nerför berget Hohe Salve, det högsta berget kring Hopfgarten, och den lilla sista banan ner till dalen var i stort sett bara en korg för två personer med en hållare som man fällde ner över sej själv. Den ville han lyfta för att nå sina kompisar som åkte i korgen bakom oss. Eftersom det var trettio meter ner till marken med endast ett lättare nät mellan oss och marken var jag av naturliga skäl inte på humör att låta honom göra detta besök.

Lättare våld fick således användas för att hindra honom. Jag gick på ganska darriga ben ifrån de övriga när vi kommit ner på fast mark. Därför har jag vissa problem med att åka öppen linbana sen dess.

Men naturen där nere överträffade allt sånt. Det rinner en flod med det skönaste glaciärvatten genom dalen, och här finns också stora öppna alpängar och stora skogar lite varstans. Jag har visat lite bilder därifrån tidigare så varför inte visa dom igen:

Tåg i Hopfgarten.

Hopfgarten.

Kyrkan i Hopfgarten.

Europabrücke på gränsen mellan Österrike (Nordtyrolen) och Italien (Sydtyrolen).

Hopfgarten.

Salzburg.

Vissa dagar åkte vi ut på utflykter. Vi var i Italien ena dagen och såg hur fint Sydtyrolen verkligen är. I Sterzing (italienarna envisas med att kalla staden Vipiteno) köpte jag Pink Floyds "Dark Side Of The Moon" och även om jag sen dess har upptäckt bättre skivor med PF så var detta höjdpunkten i mitt då sextonåriga liv. Vi avslutade den dagen i ett regnigt Innsbruck där vi gjorde skivaffärerna osäkra. Där köpte jag "Ain't Complaining" med Status Quo. För att vara Quo är den plattan inte hejdundrande bra, men den är långt ifrån dålig.

En annan dag åkte vi österut, till saltgruvorna runt Salzburg, där keltiska folk en gång i tiden bröt salt och till och med gav namn åt en plats i närheten, Hallstatt. I Salzburg såg vi Mozarts födelsehus. Något jag tyckte var vanvördigt var att det på samma gata fanns ett McDonalds. Men om de vill ha det så tänker inte jag klaga. Mat är mat, även om det finns bättre snabbmat på andra restauranger.

Det var med viss sorg vi stävade hemåt igen efter en fantastisk vecka i Alperna. Om jag får chansen tänker jag definitivt åka dit igen, och jag rekommenderar alla som vill åka dit att göra det.



"Life is for living
and living is free"

Solen är farlig

Se där en truism som heter duga. Men det är egentligen inte jag som säger det, utan NASA. DN vet att rapportera om hur jorden kom undan med blotta förskräckelsen för ganska så precis två år sen. Den 23 juli 2012 slungades en hel massa plasma från solens yta ut i solsystemet och missade oss med en vecka. Det vill säga, molnet av laddade partiklar snabbare än vanlig solvind nådde den punkt där jorden varit veckan innan. Vi hade tur för det hade kunnat bli som det blev för jorden 1859 då vi senast träffades av en så kraftig plasmastorm.

Richard Christopher Carrington var en engelsk astronom som oberoende av en kollega, Richard Hogdson, blev den förste att observera en solstorm genom teleskop. Detta skedde den 1 september 1859. Det var Carrington som först förstod vad utbrottet på solens yta kunde få för konsekvenser för jorden, och när plasmastormen träffade vår planet 17 timmar efter observationen fick han bekräftelse. Resultatet av plasmastormen blev norrsken mycket starkare och mer ihärdiga än vanligt. För vissa områden innebar de att man kunde läsa tidningar mitt i natten.

Men det övervägande problemet var den starka elektriska laddningen i luften. Den störde telegraftrafiken så mycket att man inte kunde sända meddelanden. Sankt Elmseld syntes överallt på utstickande objekt som master och skorstenar. Den samlade elektriska laddningen påverkade allt och alla, och hade det hänt idag hade nog stora skador inträffat på vår elektroniska infrastruktur. Det skulle ha kostat oss flera biljoner kronor bara att laga skadorna. Att bygga upp allt igen skulle kosta ytterligare.

I mars 1989 träffades jorden av en betydligt mindre solstorm, men den var ändå tillräckligt kraftig att orsaka stora problem i Nordamerika. Vad är det som sker när solens plasmamoln lämnar stjärnan och träffar till exempel jorden?

Plasman innehåller främst laddade partiklar som slungas ut med ojämna mellanrum, ofta i samband med aktiva solfläckar, och dessa moln följer med solvinden ut i solsystemet. Partiklarna träffar planeternas magnetfält som reagerar genom att stöta bort det mesta av stormen. Men en försvarlig mängd följer magnetfältet till dess poler och leds där ner i atmosfären där de reagerar med atmosfärens gaser. På höjder över 100 km reagerar partiklarna främst med kvävet (nitrogen) och producerar det rödaktiga skenet i norrskenet. På höjder under 100 km är det syret (oxygen) som främst reagerar och då blir norrskenet gulgrönt.

Ju kraftigare utbrott på solen desto kraftigare norr- respektive sydsken. Detta är det tydligaste tecknet vi har på att jordens magnetfält träffats av en eruption på solens yta och skulle det vara kraftigare än vanligt kan vi misstänka att mer är på gång. Som tur är har vi numera bevakning i rymden i form av rymdteleskopen STEREO som håller reda på rymdvädret. Kan vi bara lära oss att skydda vår elektroniska infrastruktur kommer vi kunna komma ur ett framtida solutbrott utan större problem. Annars blir vi tillbakaskickade till år 1859 igen...

Till sist en liten näsknäpp än en gång för journalisterna. NASA rapporterade om detta redan i april i år. Varför skriver man först nu om det? Se här, daterat 28 april och allt. Tre månader sen:

"Nemo saltat sobrius"