Fotohörnan: Gatufotografering

Mitt eget försök till gatufotografering.

Kan folk och saker på gatan bli konst? Definitivt. Det finns till och med hela organisationer och en husgud, Henri Cartier-Bresson, för dessa fotografer. Det är en av fördelarna med att leva i en demokrati, att fotografering på offentlig plats är tillåtet utan större begränsningar. Gatufotografering handlar inte om att smyga sej på folk och sätta gluggen rätt i trynet på dom. Det handlar om att på ett lugnt och fridfullt vis dokumentera folks vardag utan att vara vare sej påträngande eller smygande.

Så när EU-tanken och USA förstörs av politiker med ambitioner som får Hitler och Stalin att verka amatörer i jämförelse får vi andra glädjas åt att än så länge får vi leva någorlunda fritt.


"Hellre rik och bortglömd
än fattig och utdömd"

Övervakningen på nya höjder(?)

EU vill kunna registrera vårt resande. Vad som ska göras med denna data efteråt är lite luddigt men uppenbarligen är det som vanligt rädslan för terrorister och knarklangare som spökar. Här kan du få information om hur du protesterar mot detta förslag, som kallas EU-PNR (retention of passenger data). Som det står i den närmaste länken finns det inga bevis för att listor över terrorister och andra elaka människor har haft någon effekt när det gäller att stoppa deras verksamhet.

Men krav på bevis betyder ingenting i den världen. Man vränger bara ut och in på verkligheten så har man "bevis". Ungefär som när USA under först Bush, sen Obama, hittade på krigen i Afghanistan och Irak för att kunna behålla ansiktet. Får man månne "bevis" genom övervakning av den här typen? Själv tror jag inte på konspirationer av typen spana på medborgarna för att de styrande är paranoida, utan man har värre motiv än så. Man vill helt enkelt kunna hålla dom i schack genom att låta folk veta att man håller koll på dom, samtidigt som man i maskopi med stora företag ser till att sälja produkter till dom. Jag är tämligen säker på att de stora företagen i slutändan kommer att få ta del av den information man samlat in. Det är ju dom som äger allt, t o m politikerna.

Bild från Enhetsblogg.

Det är inte paranoia som är ledstjärnan utan falsk kapitalism, dvs en rövarekonomi av den typ påvarna använde sej av i Rom under vissa delar av medeltiden för att hålla befolkningen i schack. Man skrämmer eller lurar folk att spendera mer pengar vilket lämnar tydliga spår efter sej som man kan utnyttja. För det är alltså pengar det handlar om, inget annat.



"Honesty is the best policy - when there is money in it."

Ledig!

Idag torsdag är det stora ledighetsdagen. Bara att sitta hemma och ta det lugnt, grilla katter i trädgården, spränga grannens uthus i luften, mata dinosaurierna i parken, hoppa baklänges på motorvägen, gå på okokta ägg som du lagt ut på fina mattan, dricka te ur din kompis kopp, läsa en bok upp och ner, se en sorgsen film och skratta hejdlöst, ta fram dina gamla skolkataloger och rita skägg på alla dina klasskompisar, läsa hela romanserien om Elric av Melniboné och hans elaka svärd Stormbringer på en eftermiddag, måla fan på väggen, ignorera allt du hör och ser oavsett vilken betydelse det har för dej och ditt fortsatta liv, äta allt experterna säger är farliga för dej. Kort sagt, det är en perfekt dag för att vara ledig.

"Goodnight Irene"

Även en blind höna...

Nu har två politiker skrivit en debattartikel om miljön igen. De båda som skriver hör till Alliansen och heter Désirée Pethrus (KD) och Anita Brodén (FP). De skriver om Arktis och Arktiska rådet som det kallas, det råd som har till uppgift att hålla efter de nationer som direkt eller indirekt har med det Norra ishavet och dess natur att göra. Man vill ju inte överexploatera marken där uppe. Men att det finns enorma mängder olja där uppe oroar och det med rätta. En oljekatastrof i Arktis är definitivt inte vad vi vill ha. Alaska får räcka, liksom utvinningen ur sanden i Canada, den senare står redan under konkurrens från skifferoljan som både är mer miljövänlig ur utvinningssynpunkt och är bättre ekonomiskt sett.

Raffinaderi för oljesand i Canada. Bild från dn.no

Klimatdravlet måste förstås förekomma i deras artikel för det är ju numera ett mantra värdigt Goebbels att ta upp det. Men i övrigt är det inget större problem med deras artikel, bortsett från en sak. De skriver i inledningen av femte stycket att Arktis är omringat av Norra Ishavet. Det ska ju förstås vara tvärtom. Geografi är visserligen ett svårt ämne men jag förstår om de kastade om Arktis och Norra Ishavet. Det är ett ett område folk sällan ser, ens på TV. Ordet Arktis betyder förresten björnmarkerna. Ordet är nämligen bildat av det grekiska ordet för björn, arktos.

Oljan i Arktis bör få ligga kvar där den ligger. Vi har så det räcker och blir över på andra platser i världen. Det är inte ekonomiskt försvarbart att i längden utvinna den i Arktis. Jag undrar förresten hur man från ryskt håll har tänkt sej att nå den olja som finns nära ett vulkaniskt aktivt område på havsbottnen nära Nordpolen. Det är nämligen flera tusen meter vatten mellan dom och oljan, sen följer ytterligare någon kilometer eller så av berg och sediment. I nuläget är det inget alternativ till den olja vi redan har tillgång till.

När ska den första artikeln på många decennier skrivas om miljön utan att klimatet kommer med? Det är ju två helt skilda saker. De har inte ens med varandra att göra. Miljön är det område där vi bor som vi har hand om. Klimatet är den återkommande vädercykel vi har skapat för att vår hjärna behöver ett mönster att följa. Det är dags att skilja på miljö och klimat. Men som de blinda hönor våra politiker oftast är har dessa två nu hittat ett korn av rim och reson, nämligen att oljeutvinningen i Arktis inte är bra.



"The poetry of the earth is never dead"

De verkliga immigranterna

Titta på den här bilden ovan en stund och fundera över dess budskap. Tänk sen på hur fördomsfulla många av oss är och hur gärna vi vill dra alla över en kam. Det är dags att vi integrerar de människor som kommer hit i, in i samhället och den vägen skapar ett multikulturellt samhälle för som det är uppbyggt nu är det en perfekt grogrund för extremism och utanförskap lite varstans. Det så kallade multikulturella samhället som får tillåtas existera nu är inte bra för någon. Det leder enbart till undergång för många som drabbas av det. Varje samhälle har mått bra av att assimilera utifrån kommande kulturers olika särdrag. Det är vad som byggde de stora imperierna och som gör Sverige så bra idag. Men istället för att hylla detta sliter vi länderna i stycken över några få inkommande människor.

Det är klart att det finns rötägg överallt men ska vi verkligen låta rötäggen få representera alla som kommer? Nej, vi ska separera rötäggen från de vanliga, normala människorna och se till att behålla de senare. Vi gör som när vi silar bär för att göra saft. Vi tar det bästa och slänger bort det sämsta. Ingen mer byråkrati om att det första land i EU man kommer till också är det land man ska utgå ifrån. Ingen mer byråkrati över huvud taget. Vi tar istället in människor på provbasis och efter ett tag ser vi vilka rötäggen är.

Jag oroar mej inte speciellt mycket för de främlingsfientliga krafterna, Muslimska brödraskapet eller någon övrig politisk åsikt gällande immigrationen och integrationen alls. Det är den opolitiska extremismen, den som handlar om hur folk verkligen har det, som jag är orolig för. Främlingsfientlighet och rasism, två rätt olika saker faktiskt, är bara nåt som finns på ytan till det som skrämmer mej. Det verkliga hotet är den känsla av att inte få vara med som många känner av idag. Det som skulle kunna ske är att de politiska krafterna försöker påverka de opolitiska. Vilket också sker här och var. Så fort kravallerna i Husby satte igång gick också politikerna igång, som vanligt enligt Groucho Marx maxim: "Politik är konsten att leta efter problem, finna det överallt, feldiagnosticera det och applicera fel botemedel".

Om all utbildning gick till så här skulle nog samhället falla samman ännu snabbare. Bild från Uninet.se

Utbildning är en väg ur utanförskapet men alla passar inte för utbildning. Skolan är en bra samlingspunkt för unga men om den inte funkar för alla blir den en symbol för allt man hatar med samhället. Man borde fråga de som känner sej utanför vad de gillar och skulle vilja bli. Det borde finnas utbildningar anpassade för dom som inte vill ha en traditionell utbildning. All utbildning ska vara individuell. Precis som med mitt förslag ovan gällande immigration bör en prövotid finnas i lågstadiet så man ser vad eleverna går för och sen försöker man anpassa utbildningen av dom efter varje individ. Det där med demokrati kommer förhoppningsvis av sej själv  allteftersom.

Jag kan till sist säga att jag lyfte bilden från den brittiska glamourmodellen Fiona Sicilianos twitterkonto. Hon är produkten av ett möte mellan en brasilianare och en engelska i England. Så det så.



"The whole aim of practical politics is to keep the populace alarmed (and hence clamorous to be led to safety) by menacing it with an endless series of hobgoblins, all of them imaginary."

Journalist och fotograf samtidigt = stressfaktor?

En efter en verkar de gamla tidningarna slänga ut sina fotografer till förmån för journalister med en mobiltelefon med kamerafunktion eller kompaktkameror. Nu senast Chicago Sun-Times. Själva kvaliteten på bilderna är ingen hejdundrande stor fråga, tidningarnas foton har sällan samma fina kvalitet som en proffsfotografs bilder och det är inte meningen heller att de ska hålla jättehög kvalitet. Endast så bra att man ser vad det är i bilden. Men nog tycker jag att foton tagna med en riktig kamera är att föredra framför gryniga och lite "fransiga" kanter i bilderna som det gärna blir i bilder tagna med en mobiltelefon.

Men om man ser till arbetsbördan blir det stressigare för journalisterna som ska skriva OCH plåta samtidigt. Visserligen är många journalister vana att jobba under såväl tidspress som att behöva göra flera sysslor samtidigt men det ska ju leda till bra arbete också. Stress är motsatsen till bra arbete, i det långa loppet åtminstone. Då talar vi om dålig stress, den sortens stress som gör att kroppen ständigt är på högvarv. Sån här stress leder till dåliga matvanor, dålig sömn, övervikt, hjärtsjukdomar och liknande saker som kan leda till en för tidig död. Vilket ju redan drabbar journalister. Men vad bryr sej räknenissarna som tagit över redaktionerna om det?

En av kommentatorerna till en av artiklarna jag länkar till ovan tar slutligen upp en sak jag bara funderat på i förbigående, nämligen att en mobiltelefons kamera oftast har ett fast objektiv, ett litet motsvarande 24 mm på en fullformatskamera. Det innebär att motivet blir väldigt litet eller så får man gå väldigt nära, vilket kan innebära problem om man vill ha bra bilder av en händelse som är innanför avspärrat område. Som kommentatorn uttryckte det i en analogi om att plåta lejon, antingen blir de små eller väldigt irriterade.

Nej, det är kanske ekonomiskt riktigt att slå ihop fotografjobbet med skribentjobbet men från stressynpunkt och ren kvalitetssynpunkt är det en katastrof som bara väntar på att ske, för vissa journalister.



"Money may not buy happiness, but I'd rather cry in a Jaguar than on a bus."

Sätt upp mej på din svarta lista, Barack Obama!

Klimatalarmisterna är uppenbarligen helt klart desperata just nu. Vädret vill inte samarbeta och folket tror inte på deras amsagor längre i samma utsträckning som för ett decennium sen. Därför vill man från den amerikanske presidentens sida nu införa en svartlistning av folk som är tvivlare, skeptiker och/eller realister vad gäller klimathotet. Man vill tydligen ha den här listan för att kunna stoppa yttrandefriheten bakvägen. I Tyskland verkar förfalskningar av biografier för forskare inte vara omöjligt.

Att det klimatfrågan är en politisk fråga, helt skild från vetenskapen, står alltmer klart. Vad som än händer med vädret och klimatet så inte kan ett antal avtal eller listor på oliktänkande förändra det. Det är sjukt hur desperationen hos vissa tar sej ett sånt konspiratoriskt uttryck. Men för all del, mina kära alarmister, låt konspirationerna flöda och sätt upp oss realister på era listor. Yttrandefriheten ska ni dock inte få stoppa. Vi kommer fortsätta kritisera era förhastade och högst ovetenskapliga beslut.

Vi har tiden och vetenskapen på vår sida. Ni har politiken och gaphalsarna. Vi kan nog vänta ut er...



"Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?"

Fotosalongen: Skatungar

Skatungarna i trädet på gården börjar bli flygga och de hoppar omkring på gräset och gången. De verkar helt orädda, närmast naiva i sin inställning till oss människor. De sitter på gallret till portarna, går sakta nästan nonchalant omkring medan de ger ifrån sej små ljud som antyder att de vill ha mat. Snart kommer deras föräldrar att stöta bort dom men än så länge kommer dom att skämmas bort.

Men det är en farlig tid för ungarna. Det finns flera katter i grannskapet varav en nästan alltid är ute på gården. Men den är så domesticerad att jag inte tror att den vet vad den skulle göra med en skata om den fångade den.

"They get up early, because they have so much to do, and go to bed early, because they have so little to think about."

Skogsskövling i den gröna energins namn

Skog ska bli grön energi för det har EU bestämt. Då skogarna i Europa är för sårbara har man köpt trä från andra kontinenter vilket bland annat lett till att nordamerikanska skogar riskerar att skövlas. Så varje gång du tankar din gröna diesel, sanktionerad av bland andra Miljöpartiet, kan det vara resultatet av ett massmord begånget på en annan kontinent.

Vi kan nog inte förstöra planeten men vi kan förstöra för oss själva. Naturen återhämtar sej men gör vi det? Tänk på det Michael Crichton skrev i Urtidsparken (Jurassic Park) om vad människan kan göra mot planeten och vad som kan hända då. Jag bifogar det längst ner här.



"You think man can destroy the planet? What intoxicating vanity. Let me tell you about our planet. Earth is four-and-a-half-billion-years-old. There's been life on it for nearly that long, 3.8 billion years. Bacteria first; later the first multicellular life, then the first complex creatures in the sea, on the land. Then finally the great sweeping ages of animals, the amphibians, the dinosaurs, at last the mammals, each one enduring millions on millions of years, great dynasties of creatures rising, flourishing, dying away -- all this against a background of continuous and violent upheaval. Mountain ranges thrust up, eroded away, cometary impacts, volcano eruptions, oceans rising and falling, whole continents moving, an endless, constant, violent change, colliding, buckling to make mountains over millions of years. Earth has survived everything in its time. It will certainly survive us. If all the nuclear weapons in the world went off at once and all the plants, all the animals died and the earth was sizzling hot for a hundred thousand years, life would survive, somewhere: under the soil, frozen in Arctic ice. Sooner or later, when the planet was no longer inhospitable, life would spread again. The evolutionary process would begin again. It might take a few billion years for life to regain its present variety. Of course, it would be very different from what it is now, but the earth would survive our folly, only we would not. If the ozone layer gets thinner, ultraviolet radiation sears the earth, so what? Ultraviolet radiation is good for life. It's powerful energy. It promotes mutation, change. Many forms of life will thrive with more UV radiation. Many others will die out. Do you think this is the first time that's happened? Think about oxygen. Necessary for life now, but oxygen is actually a metabolic poison, a corrosive glass, like fluorine. When oxygen was first produced as a waste product by certain plant cells some three billion years ago, it created a crisis for all other life on earth. Those plants were polluting the environment, exhaling a lethal gas. Earth eventually had an atmosphere incompatible with life. Nevertheless, life on earth took care of itself. In the thinking of the human being a hundred years is a long time. A hundred years ago we didn't have cars, airplanes, computers or vaccines. It was a whole different world, but to the earth, a hundred years is nothing. A million years is nothing. This planet lives and breathes on a much vaster scale. We can't imagine its slow and powerful rhythms, and we haven't got the humility to try. We've been residents here for the blink of an eye. If we're gone tomorrow, the earth will not miss us."

Att vara rik är tydligen ingen dans på rosor

Det räcker tydligen inte att vara rik som ett troll, man måste vara superrik. Men inte ens det är utan sina bekymmer. De allra, allra rikaste har tydligen drabbats av paranoia för att de har så mycket pengar. De oroar sej för att bli av med dom och ser uppenbarligen folk omkring sej som större problem än politiker och myndigheter. De är bortom diskussionerna om mat för dagen för de verkar inte äta pga sina problem med att behålla sin rikedom.

Man kan fråga sej varför man skulle vilja ha så enormt mycket pengar. Att ha tillräckligt för att slippa oroa sej för dagen är en sak, men att ha så mycket att ens eventuella avkomlingar i femte led inte skulle ha några problem att leva gott är nog inte bra. Det blir som i legenden om kung Midas, han som ville ha förmågan att förvandla allt han ville till guld. Men när han försökte äta blev maten till guld så rikedomar sågs även förr som nåt farligt.

Jag ser inte rikedom i sej som nåt fel. Det är bra att vilja sträva mot att bli bättre än det man redan är och har. Har man mycket kan man dela med sej till mindre lyckligt lottade så att de får möjligheten att få det bättre också. Men ekonomiska rikedomar ses nästan alltid med avundsjuka och många politiker önskar nog att de hade befogenheter att skära ner de rikas tillgångar och dela ut dom bland sina egna. Glöm att vi vanligt folk skulle få vara med och dela på det om så skulle kunna ske. Vi borde kunna kanalisera avundsjukan till nåt som gör att vi vill bli rika vi med, inte att försöka ta ifrån de rika sina rikedomar.

Hur man än har fått sina rikedomar är det inte konstruktivt att vilja ta den ifrån dom. Det tyder på hämndbegär och inget bra kan komma av hämnd. Här kan förstås inflikas att har man byggt sina rikedomar på t ex knarklangning har man förstås ingen rätt att behålla dessa om man blir påkommen. Där går gränsen för rättvisetänkandet. Riktigt oärligt ansamlande av rikedomar ska inte kunna belönas. I övrigt ska det bli belönat, anser jag. All ärlig strävan mot succé ska belönas.

Citatet längst ner här i inlägget av Konfucius passar in på många länder i världen. Här i Sverige skäms vi för välstånd och rikedomar. Betyder det då att Sverige styrs dåligt?



"In a country well governed, poverty is something to be ashamed of. In a country badly governed, wealth is something to be ashamed of."

Mer offentlighet och privat - inom fotografins värld

Fotosidan rapporterar om att det från halvårsskiftet är förbjudet med så kallad kränkande fotografering om regeringen får som den vill. Att ens personliga integritet inte kränks är nog den absolut viktigaste delen av det här lagförslaget. Nu föreslås det på allvar att man inte får ta bilder av någon annan i en privat situation, t ex på toaletten eller duschen, utan hans/hennes tillstånd. Yrkesutövande fotografer inom journalistprofessionen behöver inte oroa sej. Det är vi andra som har anledning att fundera från och till med den här lagen i åtanke.

Det kan förstås diskuteras vad som är kränkande. Beatrice Ask svarar egentligen inte på kritiken i den länkade artikeln från 2011 utan tar upp vardagliga problem som att folk smygfotograferar varandra i badrummet. Som vanligt tror jag lagförslaget kommer från den moraliska sidan, att man till varje pris vill stoppa snuskhumrarna. Men det kommer förmodligen bli andra som hamnar i kläm. Låt mej ta ett hypotetiskt exempel, som jag inte vet om det har ägt rum ännu:

Låt oss föreställa oss att en fotograf vill ha en bild av en sandstrand med mycket människor. Det ska vara en illustration av området som han/hon ska använda för att presentera det på sin hemsida. En massa människor badar, leker eller bara solar sej vid tidpunkten. Fotografen har talat om för alla på stranden som har varit inom hörhåll att han har för avsikt att fota den. Just i det ögonblicket vår fotograf tar sin bild håller en kvinna på att byta om i vad som blir bildens ytterkant. Hon får syn på fotografen och blir som i sagorna om Emil, förgrymmad. Hon anklagar fotografen för smygfotografering. Men här är kruxet: Fotografen har ju inte sett henne förrän hon börjar gasta och ha sej men han/hon har gett sej tillkänna för alla som är på stranden och de vet om fotografens avsikt; att fotografera stranden. Att hon inte hört det är en sak. Hon borde sett fotografen som står tydligt i ena hörnet av badstranden.

Hur ska det tolkas? Hon är på offentlig plats och utför en privat akt. Har fotografen gjort fel och brutit mot lagen eller har hon gjort fel som bytt om på allmän plats? Som ni kanske märker är jag på fotografens sida, inte bara för att jag själv sysslar med fotografering utan också för att jag anser att byter man om på en plats där alla kan se en får man skylla sej själv. Det finns ofta bodar eller omklädningsrum vid de flesta badplatser.

Detta var en hypotetisk frågeställning och jag tror inte folk i vanliga fall är så dumma att de byter om mitt bland andra människor. Därtill är prydheten för stor. Låt oss ta ett annat exempel:

En fotograf tänker ta ett foto av en hall i en lägenhet. Utan fotografens vetskap har en person gått in i badrummet i bortre änden av hallen och någon bestämmer sej för att öppna badrumsdörren för att släppa in mer ljus i hallen i samma stund som fotot tas. Det visar sej då att personen i badrummet är i färd med att ta av sej byxorna. Är det en kränkning av privatlivet? Bara om fotot publiceras. Annars är det inte så.

Jag vet att mina exempel inte är de allra bästa men de är intressanta i vilket fall. Som med de flesta lagar som handlar om fotografering kommer oskyldiga att drabbas mer än skyldiga. Men i det långa loppet är jag ganska säker på att den stora massan fortsätter som förut. Vi som kan kallas normala vet var gränsen går mellan vanlig och kränkande fotografering. Det behöver inga lagar tala om för oss. Behovet av att sätta en regel på pränt är mest för att ingen "onormal" ska få för sej att det är fritt fram.



"A picture is a secret about a secret, the more it tells you the less you know"

Skillnaden mellan privat och offentlig sfär

Det nyligen inträffade på Öland att en person som filmade ett kommunfullmäktigesammanträde blev utslängd för att han enligt vissa personers utsago "störde ordningen" har fått mej att fundera över skillnaderna mellan privat och offentlig sfär. Var börjar och slutar de? Det enkla svaret är att den privata sfären börjar vid ens egen kropp och slutar en bit framför den, beroende på situationen. I en tunnelbana eller en hiss är det detta utrymme som avgör storleken på ens egen privata sfär.

Vi har en offentlig sfär också och den bestäms också av utrymmet vid befinner oss i eller vid. Ta en grupp människor som står och sjunger i kör på ett torg. Deras gemensamma sfär är offentlig, allt de gör är offentligt och alla som tittar på hör till den offentliga sfären. Till och med folk som inte stannar för att titta utan bara går förbi hör dit eftersom den offentliga sfären endast avgränsas av de byggnader som omger den offentliga platsen.

Ordet offentlig är ett tyskt ord som betyder öppen och syftar naturligtvis på att all plats som är öppen för allmänheten är till för alla som vill beträda den. Säger man i ett dokument att detta inte är offentlig plats eller inhägnar ett område så upphör det att vara offentligt också. Men det finns även offentliga platser inomhus också. All plats där allmänheten har tillträde är offentlig plats. Märk väl, allmänheten. En sjukhusavdelning är inte allmän plats då det bara är tillåtet med ett visst antal personer på en viss avdelning. Däremot en lobby till ett sjukhus är de facto att betrakta som allmän plats eftersom det är där alla samlas. Vestibulen till ett sjukhus likaså.

Ett kommunfullmäktigesammanträde är en offentlig akt i och med att politiker är offentliga personer och allt de gör ska komma till allmänhetens kännedom, så småningom. Vill man hålla något hemligt måste man säga ifrån i god tid innan eller hålla tyst om det. Det där med offentlig plats är en fråga för jurister och filosofer egentligen så vad som är offentligt och inte kan diskuteras nästan i det oändliga.

Ett tredje ord i sammanhanget är officiell, ett ord från latinet som betyder arbete och är släkt med vårt eget verb öva. Det är alltså arbetsrelaterat och innebär att man i sin kapacitet som t ex myndighetsperson har rätt att göra allt offentligt som behövs göras offentligt. Ordet officiell ställer därmed hela diskussionen om offentligt och privat på huvudet. Säg ordet officiell så tvingar du folket som vill hålla något privat att tänka efter. De enda platser som inte kan göras officiella är ens egna tankar. Det är bara man själv som får göra det.

Så nästa gång du tar med en kamera på ett möte, fråga om det är privat, offentligt eller officiellt. Om de frågar vilka skillnaderna är hänvisa då hit eller memorera det jag just skrivit här.




"He who opens a school door, closes a prison."

Vetenskapshörnan: Spöken i maskineriet?

I höstas basunerades det ut att vår närmaste granne bland stjärnorna, Alfa Centauri B, hade en planet som cirklade runt sej men nu verkar det som om tvivel kring denna planets existens har uppstått sen tyska forskare inte kunnat hitta planeten där den borde vara. Har man sett spöken eller beräknat fel på planetens bana?

Några exoplaneter i jämförelse med Jupiter och vår planet. Bild från Anne´s Astronomy News.

Han som sade sej ha upptäckt planeten hade utfört flera hundra observationer. Det kanske vore på sin plats att fler gör observationer av stjärnan ifråga. Vem vet, kanske man hittar fler planeter, eller en planet som kan verifieras?



"Red meat is not bad for you.  Now blue-green meat, that’s bad for you!"

Hotet mot samhället är gravt överdrivet

Filma ett kommunfullmäktigemöte? Tydligen inte. Spionera på medborgarna? Absolut! I kriget mot terrorismen och andra misshagliga element i samhället är tydligen allting tillåtet, utom när det gäller de besuttna själva. Det talas vitt och brett om politikerförakt men medborgarföraktet är ju vad som har lett fram till det förra. Myndigheter och politiker behöver inte skyddas i egentlig mening. De åtnjuter redan ett fullgott skydd i form av livvakter och receptionister som ser till att demokratin i praktiken upphävs när vanligt folk vill ha kontakt med sina folkvalda och deras representanter.

FRA och liknande verksamhet behövs faktiskt inte, av flera skäl. Jag tänker bara nämna ett par för det räcker med två. Det första är det som jag valt som rubrik till den här artikeln: att hotet mot samhället är överdrivet. Så gravt överdrivet att all verksamhet som syftar till att skydda politiker och myndigheter från olika former av attacker blir som att skjuta mygg med kanon. De attacker som ägt rum uttömde terroristernas "kreativitet" så till den milda grad att det dröjer decennier innan de lyckas med nåt igen och tills dess har utbildning och information till deras släktingar stoppat alla terrortendenser (inte motattacker med insatsstyrkor!). Kunskap och utbildning är terroristernas värsta fiende, inte vapen och övervakning.

Det andra skälet är att yttrandefriheten naggas i kanten då folk blir mindre benägna att prata som man vill (och får!) i digital form. Känner man sej övervakad tar den urgamla skräcken för rovdjur över och då är det inte konstigt att en del blir paranoida. Privatlivet är inget värt längre. Men vad är det i vanligt folks samtal som kan vara så viktigt? Används vi som jämförelse som exempel på hur vanligt folk pratar kontra skurkar?

Ett tredje skäl som jag inte tänkt ta upp men som ändå kommer med, vad händer om fienden verkligen bestämmer sej för att anfalla mål i Sverige? Jag tror inte de då använder sej av de metoder säkerhetstjänsten tror att man kommer att använda. Tvärtom kommer de att vara väldigt "vanliga" och det är nog tystnaden som kommer att avslöja dom. Om den dagen kommer, vilket jag inte tror, får vi se vad som händer. Ingen organisation som vill använda våld som medel för underkastelse eller skräck har något att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom är Sverige en lysande, om än ganska omedveten, allierad i kampen för underkastelse från dessa organisationers sida.

Det handlar om att myndigheterna är för undfallande visavi de som förespråkar våld som medel. Inte undra på att folk som Pat Condell, även om han överdriver något, går igång på alla cylindrar när våldsförespråkare hela tiden låter käften glappa.

Den tråkiga sanningen för FRA och andra organisationer som vill övervaka allt och alla är att de som skriker om våld och övergrepp är de som oftast är mest impotenta när det väl handlar om just våld. Det är de tysta som är farligast. Den verkliga terrorismen utförs av de som har den verkliga makten att skrämmas. De som kan hålla en befolkning i schack är de verkliga marionettmästarna. Nej, jag talar inte om terroristorganisationer, ej heller om västerländska länder, utan om diktaturer överallt som antingen är diktaturer eller kallar sej demokratier. Dock kan inget land som aktivt spionerar på sina medborgare i syfte att ta reda på huruvida de är regimmotståndare kallas demokratier.

Egentligen är allt som syftar till att skrämmas terrorism. I så fall är storlagen inom fotboll terrorister eftersom det oftast är pga sitt rykte de vinner ligorna. Men fullt så långt behöver vi inte gå, eller?

Övervakning förekommer överallt. Vanligt folk övervakar också, ibland utan att vara medvetna om att det är övervakning. Vi kollar in vad andra gör utan att säga nåt, vi tittar lite extra på nån eller nåt för att vi blir intresserade. Men sån övervakning är sällan organiserad. Det är den organiserade, ej kopplade till övervakning av konstaterade skurkar, som är onödig och överdriven. Nivån för övervakningen är inte alls ställd till proportionerna för hotet mot samhället. Samhället som sådant klarar sej alltid, det är de styrande som är oroliga för att förlora makten. Det är därför vi har krig, därför vi har terroristbekämpning. Låter jag kategorisk? Inte så svårt att låta sån när världen är sån...



"Computer: a million morons working at the speed of light."

Koldioxid ÄR (o)farligt!

Som spårelement i atmosfären är koldioxid en harmlös gas. Dess effekt på plantor är dock remarkabel. Ju mer det finns av denna gas i atmosfären desto bättre växer dom. För djur är det en annan femma. Koldioxiden kan inte bindas på rätt sätt i vårt blod utan blockerar snarare syretransporten i blodet, vilket leder till döden. Det fick alla sorters djur märka av i Kamerun vid sjön Nyos 1986 när magmakammaren under sjön läckte ut mer koldioxid än vanligt. 1700 människor och över 3000 kreatur omkom då ca 300,000 ton läckte ut. Någon temperaturökning i området som en följd av utbrottet har förstås inte märkts.

Nyossjön, Kamerun. Bild från University of Arizona.

Koldioxid har alltså i stort samma effekt på blodet som kolmonoxid. Lite ironiskt, att vi som är karbonbaserade varelser inte tål kol. Vanligt folk borde lära sej skillnaden mellan koldioxid i trånga utrymmen och i atmosfären. Det är samma gas men skillnaden ligger i koncentrationen. I atmosfären är koncentrationen så låg att den inte kan skada vårt blod. Det ska till oerhört mycket mer än de ca 0,04 % som atmosfären innehåller av koldioxid, även om vikten är försvarlig, flera hundra miljoner ton.

Med spårelement menas att koldioxid är en restprodukt av förbränning i nån form där syre är bränslet. Syre binds då till kol och bildar koldioxid. Efter en tid sönderfaller dessa två komponenter i sina respektive beståndsdelar varvid syret antingen binds i atmosfären eller med kisel och då bildar sand (kiseldioxid) medan kolet binds till andra komponenter, kanske svavel eller nåt annat skojigt i marken. Man kan säga att naturen gillar förändringar. Glöm nu inte bort att koldioxid är ofarligt i små mängder men i trånga utrymmen och med större mängder är det livsfarligt.



"No amount of experimentation can ever prove me right; a single experiment can prove me wrong."