Rikare javisst!

De rika blir rikare. De får gärna bli rikare, men inte på andras bekostnad. De får gärna behålla sina rikedomar, ingen ska ta ifrån dom deras pengar, förutsatt att de förtjänat dom på hederligt vis. Vad som behövs är att fler får chansen att bli rika. All världens fattiga behöver också bli rika. Kanske inte nödvändigtvis bli ekonomiskt rika, utan snarare ekonomiskt oberoende med allt vad det innebär. Man behöver inte kunna köpa sej en ny bil varje gång man tröttnar på den gamla. Det räcker med att kunna gå i en affär och välja ut det man vill ha utan att behöva tänka efter om pengarna räcker till.

Det sättet att resonera inför pengar och användandet av pengar är mycket bättre än såväl det borgerliga som det socialistiska sätten att resonera på. Det kombinerar välfärdstänkandet med omtanke utan att någondera sättet blir lidande. Men ideologerna bakom respektive ideologi kanske lider eftersom de med detta sätt att tänka blir akterseglade. Förhoppningsvis. Det är bra att nya ideologier kommer in och ruskar om.

Jag har inget emot rika människor. Jag har inget emot att själv bli rik. Inte heller har jag nåt emot att se rika människor visa upp sin rikedom. Men de rika ska inte trycka sina rikedomar i ansiktet på andra, och fattiga ska inte överdriva sin misär för att samla "poäng". Att vara rik kan man vara på många olika sätt, det gäller att förstå hur man kan bli rik, vare sej det rör sej om pengar, erfarenhet eller hälsa. Men rika ska vi alla bli.



"My bills are all due and the babies need shoes
But I'm busted
Cotton is gone down to a quarter a pound
And I'm busted"

Att vara rik är tydligen ingen dans på rosor

Det räcker tydligen inte att vara rik som ett troll, man måste vara superrik. Men inte ens det är utan sina bekymmer. De allra, allra rikaste har tydligen drabbats av paranoia för att de har så mycket pengar. De oroar sej för att bli av med dom och ser uppenbarligen folk omkring sej som större problem än politiker och myndigheter. De är bortom diskussionerna om mat för dagen för de verkar inte äta pga sina problem med att behålla sin rikedom.

Man kan fråga sej varför man skulle vilja ha så enormt mycket pengar. Att ha tillräckligt för att slippa oroa sej för dagen är en sak, men att ha så mycket att ens eventuella avkomlingar i femte led inte skulle ha några problem att leva gott är nog inte bra. Det blir som i legenden om kung Midas, han som ville ha förmågan att förvandla allt han ville till guld. Men när han försökte äta blev maten till guld så rikedomar sågs även förr som nåt farligt.

Jag ser inte rikedom i sej som nåt fel. Det är bra att vilja sträva mot att bli bättre än det man redan är och har. Har man mycket kan man dela med sej till mindre lyckligt lottade så att de får möjligheten att få det bättre också. Men ekonomiska rikedomar ses nästan alltid med avundsjuka och många politiker önskar nog att de hade befogenheter att skära ner de rikas tillgångar och dela ut dom bland sina egna. Glöm att vi vanligt folk skulle få vara med och dela på det om så skulle kunna ske. Vi borde kunna kanalisera avundsjukan till nåt som gör att vi vill bli rika vi med, inte att försöka ta ifrån de rika sina rikedomar.

Hur man än har fått sina rikedomar är det inte konstruktivt att vilja ta den ifrån dom. Det tyder på hämndbegär och inget bra kan komma av hämnd. Här kan förstås inflikas att har man byggt sina rikedomar på t ex knarklangning har man förstås ingen rätt att behålla dessa om man blir påkommen. Där går gränsen för rättvisetänkandet. Riktigt oärligt ansamlande av rikedomar ska inte kunna belönas. I övrigt ska det bli belönat, anser jag. All ärlig strävan mot succé ska belönas.

Citatet längst ner här i inlägget av Konfucius passar in på många länder i världen. Här i Sverige skäms vi för välstånd och rikedomar. Betyder det då att Sverige styrs dåligt?



"In a country well governed, poverty is something to be ashamed of. In a country badly governed, wealth is something to be ashamed of."