Han borde ha förutsett det

Graham Bishop var namnet, bluff och båg är hans verksamhet även om det kallas att vara klärvojant. Han har uppträtt i många danska och tyska serier med sin "förmåga" men när frun begärde skilsmässa anade han inget. Istället gick han bärsärkagång mot sina fyraåriga tvillingdöttrar och försökte sen ta sitt eget liv. Kunde han inte anat att hans berömmelse gick ut över familjelivet? Hur var det nu med fjärrsynen?

Till sitt försvar hävdar Bishop att han blivit besatt av en ande som kallar sej Dr. Karl. Denne ska ha fått honom att gå till attack mot barnen när frun ville lämna honom. Ville månne herr ande ha sitt "offer" i fred?

Det är förvånande att så många tror på medier och liknande dravel i vår tid. Visst finns det saker vi inte kan förklara men det innebär inte att vi aldrig kommer kunna förklara dom. Att se in i framtiden eller se saker på stort avstånd kan förklaras med diverse metoder, bland annat genom att det handlar om bluff och båg i en del fall. I andra fall handlar det om lycklig slump. Jag kan dock säga en sak om herr Bishops framtid. Den ser inte ljus ut den närmaste tiden.




"Ett äpple om dagen håller doktorn borta men en vitlök om dagen håller alla människor borta."

Vetenskapshörnan: Kepler 30 är lik vår sol

Tänk att Youtube ska stå för nyhetsförmedlingen av nåt som verkligen betyder nåt. Det var genom Cristina Rad, som kallar sej ZOMGitsCriss på Youtube, jag fick reda på att det finns en stjärna, upptäckt av rymdteleskopet Kepler, kallad Kepler 30. Den är ungefär lika stor som vår sol och har (hittills) 3 upptäckta planeter som visserligen är större än våra planeter men det är deras omloppsbanor som är intressanta. De cirklar nämligen i samma plan, vilket verkar vara ovanligt i de solsystem vi hittills sett. Planeterna i vårt system cirklar just på samma plan (de större åtminstone).

Kepler 30 befinner sej på ca 10,000 ljusårs avstånd så det lär inte bli tal om några visiter precis. Men titta gärna på Cristinas målningar. De är väldigt bra gjorda och hon är oerhört talangfull. Här är hon och tre målningar hon skapat med kunskapen om stjärnan och dess planeter som grund:

När ska svenska tidningar ta upp detta? När vi får kontakt...?



"Beviset för att det finns intelligent liv finns i rymden,
är att de inte har kontaktat oss"

Kamerahörnan: Lite experiment med foton

Ta två foton, Photoshop Elements, ett stort ogillande av vindkraft och kombinera detta...

 ...med den här sunkiga bilden av en vindsnurra...

...så får man den här ångestfyllda bilden:

Jag satte ihop fotona i Photoshop och satte opaciteten för den översta bilden till ca 45 %. Den översta bilden är förresten en apelsin i extrem närbild. 

"Affärsmannen är den ende som ber om ursäkt för det han arbetar med"

Dagens foto

Vem gillar moln med samma form som en mandelkam?

"Mmm, Marabou!"

Jesus - som den apa han verkligen var

En välmenande kvinna med en klåpares kunskaper, en gammal målning föreställande Jesus (som västvärlden tänker sej honom) och en ganska lusig idé ger världen ett gott skratt. Beskrivningen hårig apa stämmer verkligen in här, inte bara för att det ser ut som en makak utan även för att Jesus var en apa. Det är du också liksom jag är. Vi är apor som utvecklats åt ett visst håll visavi resten av apsläktet. Kvinnan ville väl få fram den inre apan i Jesus. Eller så var Jesus från framtiden...

"Jesus loves you. A nice thing to hear in a church. 
A scary thing to hear in a Mexican prison."

Björkö sommarland

Att något funnits på Björkö finns det inget tvivel om men att det skulle vara Ansgars Birka är minst sagt tveksamt. Var är kyrkan, var är spåren av kristna begravningar, varför verkar icke-nordiska begravningar vara vanligast här? Ändå fortsätter Uppsalaskolan sitt propagandaarbete med syftet att få Björkö att verka som varande den plats till vilken Ansgar kom år 829. Räcker det inte med att själva platsen i sej är en väldigt intressant utgrävningsplats?

Mer utförlig kritik finns att läsa här. Fler tankegångar kring det utomnordiska (inte utomjordiska!) här.



"Jag har slutat fly från verkligheten. Den hittar mej i alla fall"

Kamerahörnan: Missar jag annat om jag bara siktar på det konstnärliga?

Som turist med kamera förväntas man ta så många bilder på så kallade sevärdheter som man bara kan. Som professionell fotograf förväntas man ta det som man blivit kontrakterad att göra. Som entusiast vet jag inte vad som förväntas av en men jag kan tänka mej att man är färgad av det man vanligtvis fotograferar. Jag gillar att plåta moln och solens ned- och uppgångar.

Min tanke är den att om jag nu har kameran i det blå, missar jag andra saker då? Jag kanske missar nåt viktigt omkring att plåta. Det gäller nog många med en kamera i handen, även proffs. Vi tittar så mycket på en del saker att den hela bilden går förlorad. Skulle vi ta ett landskapsfoto kanske då småsaker går förlorade pga den stora bilden.

En avvägning är alltså på sin plats. Ser man nåt intressant i sin närhet när man annars ska ta ett vidvinkelfoto får man se till att först ta det på nära håll, sen ta det man kom för. Det skulle jag göra i alla fall. Men nu tänker jag bli lite mer filosofisk och drömmande i den här diskussionen. En kamera är inte bara ett nyttoobjekt för proffs och turister. Det är en pensel för målare som vill måla allt på en gång. Det är en skillnad mellan att ta ett foto och att skapa ett foto. De flesta bara tar upp sin kamera, siktar och fyrar av mot sitt motiv. De med lite mer tanke bakom sina foton försöker se till att kameran fångar en händelse, ett evenemang, en del av verkligheten. Det låter pretentiöst, t o m lite arrogant, men så är det faktiskt.

Att bara sikta och trycka av har sina fördelar för man kan få med nåt riktigt bra. Det vet man inte i förväg. Själv vill jag ta en medelväg. Jag siktar in mej snabbt på något men stannar sen upp. Det är bättre att få bra ljus än att bara sikta snabbt och trycka av i samma andetag. Någon enstaka gång siktar jag och fyrar av direkt, lika många (få?) gånger arrangerar jag fotot i förväg. Det sista är nåt jag lärt mej på Youtube av diverse proffsfotografer som är villiga att dela med sej av sina kunskaper.

Vad jag framför allt lärt mej är att det finns gott om motiv överallt. Det gäller bara att ha ögonen med sej.




"Strength is a matter of the made up mind"

Fem år med den här bloggen

Det slår mej just nu att jag har bloggat i över fem år. Grattis till mej! Den 27 april 2007 slogs portarna upp för den här bloggen och jag hann med fyra inlägg den dagen. Som alltid när jag har gjort nåt nytt är det nyhetens behag och efter ett tag dog bloggandet ut. Det gick ett tag under vilket jag skrev då och då, mest för att ha nåt att göra. Sen fick jag för mej att detta skulle bli min digitala dagbok, med den skillnaden att jag använder den även som åsiktsbollplank. Jag prövar olika ämnen, hittar en passande artikel i en tidning att reta upp mej på och skriver sen så tangentbordet skriker efter mamma. Jag skriver inte direkt vad jag känner men vad jag tycker i en viss fråga. Känslorna får experter på sånt dra fram ur det jag skriver. Inte heller skriver jag speciellt mycket från mitt privatliv, vilket jag anser vara privat. detta är inte nån dagbok om mitt liv utan hur jag ser på omvärlden.

Det har slagit mej många gånger att detta är mitt sätt att kommunicera med resten av världen. Jag ogillar att synas själv på bild men tar gärna foton på andra, jag skäms för min röst men lyssnar gärna på andras röster och texter kan jag skriva hur långa som helst men andras texter skummar jag helst genom. Jag är väl en aning egocentrerad men inte sjukligt narcissistisk. Det finns texter andra skriver som får mej att känna mej lyrisk inombords så det är inget fel på mej alls.

På sistone har bloggen blivit till en presentationssida för mitt fotograferande och mitt intresse för historia. Jag kanske ska kombinera dessa. Jag skriver ibland små anekdoter till mina foton. Inte alla gånger men tillräckligt.

Det enda jag saknar är respons på det jag skriver. Det är nämligen ganska få kommentarer till det jag skriver. Jag vet att min blogg inte är speciellt stor, framför allt för att jag inte skriver om ditten och datten som de allra populäraste bloggarna gör, ej heller är jag fullt ut specialiserad som vissa andra är,  men mer än en kommentar varannan vecka borde jag väl få? För inte kan väl det jag skriver vara den absoluta sanningen, så oförvitlig att alla håller med mej?

Sen sent förra året har jag också lagt till små citat längst ner i alla mina inlägg. Jag skriver inte vem som sagt detta eftersom jag dels vill att folk gissar var de kommer ifrån, dels inte vill att personen som sagt det ska vara viktigare än det som sagts.

Vi får väl se om den här bloggen finns om fem år. Rälsen ligger i alla fall kvar, det är jag absolut säker på...



"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."

Bildsöndag

Lite bilder så här på söndagen. De är tidigare visade här på bloggen:

"De som fruktar döden har förlorat livet"

Vetenskapshörnan: Apokaholism

Världen går under! Sona era synder! Människan har syndat, därför går världen under!

Hur många gånger har inte dessa floskler hörts inom mej (och många andra) så fort alarmister yttrat sej om hur det står till med vår planet. Det är den andemeningen som egentligen förs fram av dessa spåmän och -kvinnor. Hur mycket av det som är sant är omöjligt att utröna eftersom det är så mycket överdrivet eller rena rama lögner. Vi är följaktligen beroende av påbud om kommande katastrofer, låt oss kalla det apokaholism.

Vad är det som får vissa personer att bli såna apokalyptiker? Världen går inte under bara för att vi släpper ut lite gaser. Ej heller går den under för att vi bombar. Det som går under är en del av världen men aldrig mer än så. Men det är på såna många lyssnar, tyvärr...



"USA är det enda land där man byter bil fortare än man byter däck"

Dagens foto

"Ingenting är omöjligt för den som prövar"

Slöseri med legala resurser

Ipredlagen som infördes för ett antal år sen är en flopp. Vad som än uttrycks i den propagandaskrift DN skriver så är det en flopp. Inte ens om jag vore emot fildelning i alla dess former skulle jag kalla det en succé då man räknat med flera hundra fall varje år och endast fått till elva totalt sen lagens införande. Hollywood och andra mediekanaler ville ha lagen och fick den också, över folkets huvuden. Den gör nämligen hundratusentals personer till kriminella. Och vad är det man jagar? Jo, de som laddar hem enstaka skivor och/eller filmer. De som gör sej en hacka på piratkopiering, de som inte hör till kategorin fildelare, kommer med all säkerhet oftast undan, av olika skäl. Det kommer bli precis som i USA att det blir småbarnsföräldrar, gamla som knappt vet vad en dator är eller nån lättlurad stackare som kommer att åka dit. I USA har t o m döda anklagats!

Nu har polisen och åklagarna inrättat specialenheter för att jaga fildelare. Jag kallar det ett slöseri med resurser och pengar, ett slöseri som endast slås av jakten på knarklangare och klimatdravlet. När kommer rapporterna som säger att polisens förmåga att klara upp riktig kriminalitet har minskat pga satsningen på småfisk? De borde satsa mer resurser istället på inbrott, mord, smuggling och identitetsstöld. De är väldigt säkra på sin sak, att Högsta domstolen ska ge dom fritt fram att jaga hej vilt på internet. Hur resonerar de om denna instans kommer med ett för dom negativt beslut? Kommer de göra samma sak som man gjorde i Irland när folket där röstade nej till Lissabonfördraget?

Jurister är så trista när de lagt sina näsor i sina böcker. De blir så världsfrånvända då. De ser inte att fildelningen på internet egentligen är samma sak som under kassetternas tid. Man spelade in från skiva och delade med sej till andra. Varför är film- och musikindustrin så rädd för att folk delar med sej smakbitar till andra? Varför sitter man och hotar vanligt folk med både gud och fan över småsaker? Är prestigen och girigheten så stor att man tror att en enda liten låt eller kopia av en film är detsamma som världens undergång? Vems undergång menar vi då förresten?

Mitt i all denna svada är det betryggande att veta att den normala fildelningen, ni vet den som bara handlar om att ladda hem småbitar här och där, fortsätter som förut. Den går nog inte att stoppa. Det är en universell best som inte kan stoppas såvida inte internet släcks ner och det kommer inte att ske i rödaste rappet.  För fildelningen är en så försumbar del av all trafik. 2005 presenterades siffror som visar att närmare 90 % av all trafik över internet var skräppost. Var är satsningen på att bekämpa skräpposten? Filter i epostlådorna och antivirusprogram som stoppar den vid grinden, som en viss kille, är bara preventiva och passiva medel. Någon enstaka har åkt dit för att ha skickat miljoner skräppostmeddelanden men det verkar inte finnas någon större vilja att stoppa detta.

Istället jagar man småfisk med dynamit. Dynamit som dessutom är väldigt ineffektiv...


"Att läsa tidningar är som att klia ett myggbett. Det lindrar lite men ökar klådan."

Kritik mot parningsteorin mellan neandertalare och våra förfäder

Forskare i Cambridge kritiserar nu teorin att fyra procent av befolkningen i Europa och Asien har mer gemensamt med neandertalare än vad som är brukligt. De menar istället att dessa gener visar på ett gemensamt ursprung i en förfader för ca 500,000 år sen.

Det kan inte vara så att båda teorierna kan stämma? Det kanske är så att korsbefruktning ägde rum så ofta att vi idag inte kan se skillnad på den DNA som är från vår gemensamma förfader och just korsbefruktningen. Framtidens forskning kan kanske avgöra detta.



"Att vänta på glädjen är också en glädje"

Skrivandets konst

Ibland är det svårt att hitta på nåt att skriva. Inte direkt skrivkramp men väl en mindre oförmåga att komma på ämnen att koncentrera sej på. Själva skrivandet är det inget fel på. Det är bara att svänga ihop något direkt ur huvudet. Men ibland känns inte ämnet bra att skriva om. Kanske det är för stort eller för invecklat för att beskriva på de tre eller fyra stycken jag vill lägga in i varje inlägg. Det blir så många tankar som vill ut samtidigt. Skönt då att bara låta hjärnan gå på tomgång. Kanske det kommer nåt som passar ett visst ämne till slut.

Jag har på bloggen ofta skrivit om historie- och arkeologirelaterade ämnen vilket varit uppskattat, att döma av de frågor jag fått. Det är extra svårt att få till stånd, speciellt när man rör sej i en vetenskaplig disciplin vars resultat ofta blir omdiskuterade och tolkningarna ännu fler. Jag har ett inlägg i detta ämne på gång nu, efter ett längre uppehåll, som handlar om det som skulle bli Sverige. Jag har hittills fuskat mej igenom ett antal episoder här på bloggen i den serien och jag hoppas ingen har tröttnat på att vänta på nästa. Det har bara inte blivit av att jag fortsatt på den eftersom det är så kul att dela med mej av det lilla jag kan om fotografering samt att diskutera vetenskap generellt och alldeles speciellt klimatvetenskapen.

Ämnena tar inte slut, inte mitt skrivande heller. Jag tänker fortsätta vara en åsiktsmaskin så länge jag orkar...




"Hur vet vi att Jesus var son till en snickare?
Det sågs på´n.."

Kuato lives!

Säg ordet mutation och lägg sen till kärnkraftverk så får vissa mindre nogräknade personer nåt glasartat i blicken. Fjärilspopulationen av en viss art i Japan i närheten av Fukushima har visat sej hysa en hel del mutanter. Bland annat missbildade vingar och andra saker som inte är vanliga hos denna insektsart. Tre generationer har påverkats. Man misstänker att det kärnkraftverk som förstördes av tsunamin förra året är orsaken.

Vad som sker vid en mutation av generna i en kropp är att strålningen slår sönder bindningarna i cellerna på atomnivå och när de försöker hitta tillbaka hamnar en del celldelar fel. I de allra flesta fall går allt väl, med enbart några få skador som ett minne för framtida generationer. För det kommer att föras vidare genom de som parar sej. De första generationerna efter skadan kan komma att bli rejält muterade eftersom generna är i olag. Men de hittar rätt till slut och efter många generationer har problemen suddats ut.

Jag ser ingen anledning till oro för denna fjärilsart. Om ett antal generationer har denna mutation att ha inkorporerats i generna och blivit en styrka. Arten blir kanske mer motståndskraftig gentemot strålning.

Men tro nu inte att mutationer enbart kommer som en följd av strålning. Tvärtom, det är den minsta delen av orsaken till alla mutationer vi djur, svampar och plantor drabbas av. De allra värsta mutationsskaparna är bakterier och virus. Strålning har faktiskt redan gjort sitt ifråga om skador på våra gener då bakgrundsstrålningen och solens strålar har sköljt över oss alla i miljarder år och gjort oss vana vid både det ena och andra. Vanlig solstrålning (synligt ljus) är inte längre farligt för oss som det en gång kanske var för de första bakterierna och algerna för länge sen.

Jag lider förstås med den nuvarande populationen fjärilar som drabbats av denna mutation. Tro inget annat. Men vad är det som säger att katastrofen i Fukushima är den direkta orsaken till alla mutationer? Generna som drabbades var kanske redan skadade av tidigare sjukdomar och dessa var således redan försvagade när strålningen från atomkraftverket kom in i bilden.

Dessutom finns risken att forskarna gått på myten om att det som ser ut som en anka, går som en anka och låter som en anka också måste vara en anka.

Rubriken då? Jo, den kommer från Philip K. Dicks novell We can remember it for you wholesale, som blev omgjord till film. I filmen förekommer mutationer och mutanter i olika former. Man kan säga att novellen muterade...


"Do androids dream of electric sheep?"