Jag tänker inte gå in i detalj på det som skett i det politiska Sverige den senaste tiden. Det vet folk redan om vad det handlar, eller tror sej veta, så det är inget att ta upp här. Det enda jag tänker säga nu är att det som är dåligt för politikerna är just nu mumma för journalister och andra proffstyckare som tävlar om vem som bäst kan tolka situationen.
För egen del ser jag ingen kris i det som skett. Jag gläds åt att den nuvarande regeringen inte fick chansen att giljotinera det system för arbetslösa, det som tidigare kallades Fas 3, som visserligen med rätta är kritiserat, men som borde ha fått fasats ut på lång sikt istället för att direkt offras på det politiska altaret bara för att man vill göra helt om mot vad Alliansen gjorde.
Jag ser heller inget sensationellt i att vi får nyval. Det var upplagt för detta redan i september. Folket ville ha förändring men politikerna lyckades få oss valboskap att tro att om vi bara bytte parti så skulle allt bli bra. Just för att politikerna inte vill gå ifrån det förlegade blockpolitikstänkandet. Vad är så skrämmande med gränsöverskridande politik? Den förs ju redan i praktiken på lokal nivå.
Trist att våra politiker hela tiden ska kunna komma undan med sitt blocktänkande. Försök tänka utanför det kvadrilaterala parallellogrammet nån gång. Det fokuseras för mycket på Sverigedemokraterna i media och bland andra tyckare, när det är blockpolitiken som är det stora problemet. Lös det problemet så kvittar det vad SD gör. Samma sak med KD och FP.
"Live as if you were to die tomorrow.
Learn as if you were to live forever"
torsdag 4 december 2014
Dagens bild: Fyra bilder
Jag tar med fyra bilder idag. Fyra bilder med olika historia var och en. Den översta är tagen på Gotland i maj 2000 och föreställer en båt i solnedgången över Klintehamn på Gotlands västkust. Det är bara en viss del av båten som syns i bild, vilket är meningen också.
Andra bilden är en pumpstation på en mack vars slang avtecknar sej mot morgonhimlen. Byggnaden i bakgrunden är själva macken.
Tredje bilden är på norra infarten till Malungs järnvägsstation sedd mot sydost.
Fjärde bilden är på Västerdalsälven under vintern. Mars 2009 tror jag det är.
"Det är inte snön som faller
När jag behöver tröst"
onsdag 3 december 2014
Tema Rymden: Mysteriet med Eta Carinae
Eta Carinae är en hidöst stor stjärna som syns på det södra halvklotet och som omges av ett enormt gasmoln som stjärnan har kastat ut under en period av några år. Det sågs första gången 1843 och har expanderat ända sen dess. Molnet är så tätt att man inte är säker på om Eta Carinae är en enkel- eller dubbelstjärna. De flesta lutar åt att det är en dubbelstjärna, och det mesta i systemets beteende tyder på detta, även om klargörande saknas än så länge.
Det spekuleras i att när den en dag exploderar kommer den likt Betelgeuse i Orion att synas ungefär lika bra som fullmånen på natthimlen. Nu kommer vi till mysteriet jag nämnde i rubriken. Man vet nämligen inte vad som orsakat explosionen som bildat nebulosan kring stjärnorna. För normalt när en stjärna blir en supernova eller hypernova kastas allt ut med en gång. Här kommer explosionerna stötvis, som om stjärnan vore förkyld.
När den exploderar på riktigt är det troligen ingen större fara för oss här på jorden. Den ligger ca 7500 ljusår bort och alla explosioner hittills varit riktade bort från oss då stjärnan lutar åt ett annat håll just nu. Möjligen kan satelliter och rymdfarkoster utanför vår atmosfär drabbas av strålningen som sprids, men vi här på jorden är tämligen säkra då vår atmosfär stoppar den mesta gammastrålningen. Det vi kan få se är hur mycket ljusare det blir om nätterna under tiden stjärnan är en hypernova.
Vi kan alltid hoppas att den exploderar under vår livstid så att vi får se ett ordentligt skådespel på himlen. Men eftersom den är bäst sedd på södra halvklotet får man väl resa dit och det kommer säkert vara mulet när detta händer.
"I miss her now and I say it's only true
I feel like I'm on the wrong side of the moon"
Etiketter:
hypernova,
rymden,
stjärnor,
supernova,
tema astronomi,
tema rymden
tisdag 2 december 2014
Dagens bild: Jag fick en kram idag
Jag fick en kram idag av denna tjej. Jag gav henne ett gratulationskort för hon fyller snart år och det är hennes namnsdag nästa vecka. Hon heter Malin och är världens snällaste människa. Lite undflyende och räddhågsen kanske, men helt klart har hon en otroligt vacker själ. Jag tror faktiskt jag är lite kär i henne. Vi kommer nog aldrig att få ihop det, men jag är glad och nöjd med att vi kramats och att hon gillade mitt kort.
Och till alla som tänker klaga på att jag "hänger ut henne med namn och bild" kan jag säga att jag har hennes skriftliga tillåtelse att lägga ut vilka bilder som helst jag tagit på henne. Så det så!
"You know you're in love when you can't fall asleep
because reality is finally better than your dreams"
måndag 1 december 2014
December...
Tänkte bara inleda min del av denna månad med att säga att jag inte direkt är nån supporter av kyla. Jag gillar inte heller snön när den faller. Det går an när den väl ligger på marken, då är den riktigt vacker att se på och fota, men det är så lagom kul efter ett tag när den blivit nedtrampad och den förvandlats till slask och liknande smörja.
Nej, tacka vet jag sommaren och den tidiga hösten. Allt utom slask förresten är bra för min själ. Det enda som är riktigt bra med vintern är när det är stjärnklart och man kan se hela stjärnmenageriet. Hittills har det inte varit speciellt bra tider för stjärnskådande. Molnen har lagt sej över hela Europa i stort sett och varit i vägen för astronomer, amatörer så väl som professionella.
"Hold fast to dreams,
For if dreams die
Life is a broken-winged bird,
That cannot fly"
Nej, tacka vet jag sommaren och den tidiga hösten. Allt utom slask förresten är bra för min själ. Det enda som är riktigt bra med vintern är när det är stjärnklart och man kan se hela stjärnmenageriet. Hittills har det inte varit speciellt bra tider för stjärnskådande. Molnen har lagt sej över hela Europa i stort sett och varit i vägen för astronomer, amatörer så väl som professionella.
"Hold fast to dreams,
For if dreams die
Life is a broken-winged bird,
That cannot fly"
söndag 30 november 2014
En äkta skeptiker, finns det en sådan människa?
Ordet skepticism, med vardagsformen skepsis, betyder ursprungligen det man betraktar, det man tar sej en närmare titt på, det man undersöker. Att vara lite tveksam inför en utsaga är en senare betydelse, men som ju passar rätt bra in i sammanhanget ändå eftersom det faller sej naturligt att bli kritisk inför något som förefaller för bra för att vara sant. Sen 1600-talet har ordet haft denna senare betydelse som huvudbetydelse och många lägger an en närmast religiös, eller åtminstone arrogant, ton när de säger att de är skeptiker, som om de med detta kunde komma undan med vilken åsikt som helst.
Att vara skeptiker är dock inte att hysa en åsikt, det handlar om att sönderdela åsikter och utsagor och påpeka felaktigheter. Det är därför väldigt bra att inte läsa tidningsartiklar med politiskt färgade ögon, för ens egna ideologi kommer antingen att se artikeln som svaret på meningen med livet, eller sabla ner artikeln därför att den inte håller med ens syn på saker och ting.
Att vara äkta skeptiker är alltså egentligen att undersöka en sak och försöka finna dess rätta natur. Det är sunt att vara skeptisk och allt man hör i radion, läser i tidningar och på internet samt ser på TV bör granskas med minst ett kritiskt öga. Statistik bör man vara extra försiktig med, det är ett ämne som kan missbrukas om det används på fel sätt. Vilket det också ofta gör. Ett hemskt exempel på det är när Michael Mann och hans kompisar lyckades få med ett diagram över ett antal träd i Utah i IPCCs rapport år 2001, som enligt dom skulle visa på hur vi människor påverkade vädret och klimatet, den så kallade hockeyklubban (efter diagrammets utformning).
Det framgick bara i förbigående att diagrammet endast gällde Utah. Men det räckte för att lura de mindre skeptiskt lagda människorna att det gällde hela norra halvklotet, och i slutändan har Mann et al fått det till att hockeyklubban gällde hela världen, trots att hockeyklubban sen länge är motbevisad. Statistikfifflande är mycket vanligt på andra håll också. Som när både socialdemokraterna och moderaterna med samma siffror kunde visa att de haft rätt i fråga arbetslösheten. Eller fel.
Det är rätt att vara skeptisk. Speciellt när politikerna säger si och verkligen är så. Eller vilken verkligheten nu är. Det är lätt också att vara skeptisk. Frågan är vad man får vara skeptisk till. Så fort man är skeptiskt inställd till "fel" saker blir man åthutad av de som liksom "bara vet". Kan man vara skeptisk till skepticismen? Det får filosoferna reda ut. Jag nöjer mej med att vara skeptisk mot det jag inte litar på.
"En bok är som en trädgård som du kan ta med dej överallt"
Att vara skeptiker är dock inte att hysa en åsikt, det handlar om att sönderdela åsikter och utsagor och påpeka felaktigheter. Det är därför väldigt bra att inte läsa tidningsartiklar med politiskt färgade ögon, för ens egna ideologi kommer antingen att se artikeln som svaret på meningen med livet, eller sabla ner artikeln därför att den inte håller med ens syn på saker och ting.
Att vara äkta skeptiker är alltså egentligen att undersöka en sak och försöka finna dess rätta natur. Det är sunt att vara skeptisk och allt man hör i radion, läser i tidningar och på internet samt ser på TV bör granskas med minst ett kritiskt öga. Statistik bör man vara extra försiktig med, det är ett ämne som kan missbrukas om det används på fel sätt. Vilket det också ofta gör. Ett hemskt exempel på det är när Michael Mann och hans kompisar lyckades få med ett diagram över ett antal träd i Utah i IPCCs rapport år 2001, som enligt dom skulle visa på hur vi människor påverkade vädret och klimatet, den så kallade hockeyklubban (efter diagrammets utformning).
![]() |
| Bild av Sidney Harris. |
Det är rätt att vara skeptisk. Speciellt när politikerna säger si och verkligen är så. Eller vilken verkligheten nu är. Det är lätt också att vara skeptisk. Frågan är vad man får vara skeptisk till. Så fort man är skeptiskt inställd till "fel" saker blir man åthutad av de som liksom "bara vet". Kan man vara skeptisk till skepticismen? Det får filosoferna reda ut. Jag nöjer mej med att vara skeptisk mot det jag inte litar på.
"En bok är som en trädgård som du kan ta med dej överallt"
lördag 29 november 2014
Tema rymden: För den som vill få lite perspektiv på rymden
Klicka på länken nedan så får du en lektion i astronomi, fysik och astrofysik. Tanken bakom bloggen är att sätta samman bilder från den kungliga familjen där de diverse medlemmarna talar om för varandra saker inom just de ämnen jag nämnt ovan.
RYMDSLOTTET
Du behöver inte vara medlem på Tumblr för att kunna läsa. Det är bara att klicka på länken och skratta gott, förutsatt att du är någorlunda insatt i astrofysik (sade han väldigt arrogant och låtsades att ingen förstod att han egentligen inte förstår speciellt mycket av denna vetenskapliga disciplin).
"Life is a dream for the wise,
a game for the fool,
a comedy for the rich,
a tragedy for the poor."
RYMDSLOTTET
Du behöver inte vara medlem på Tumblr för att kunna läsa. Det är bara att klicka på länken och skratta gott, förutsatt att du är någorlunda insatt i astrofysik (sade han väldigt arrogant och låtsades att ingen förstod att han egentligen inte förstår speciellt mycket av denna vetenskapliga disciplin).
"Life is a dream for the wise,
a game for the fool,
a comedy for the rich,
a tragedy for the poor."
Vintern - en betraktelse utifrån de som drabbas av den
Så smög sej vintern på oss igen. Som puder eller fjun här i södern till en början. Det stora artilleriet kommer väl senare. För oss som blir fast här året runt och inte har råd att festa på Playa del alcohol blir det att fira julen i mörkret och kylan. För även om snön kanske inte ligger över jul, det är faktiskt väldigt ovanligt att man får vita jular söder om Sundsvall i Sverige(!), så kommer kylan att vara med oss. Det vita på marken bryr jag mej inte speciellt mycket om, den är rätt fin när den väl ligger. Det är när den kommer ner som jag ryser inombords. Den piskar en i ansiktet och får en att gå böjd som en gammal man och möter man nån ser vi båda ut som om all världens sorger låg i en container på våra ryggar.
Men jag ska väl inte klaga. Vintrarna här i södra Mellansverige är inte så extrema. Det har bara varit två gröna jular här sen jag flyttade upp hit. I Skåne är det ovanligare med vita jular. Två eller tre har jag varit med om under jag bodde där. Jag hör folk här i Dalarna klaga på att det är för lite snö, men statistiken (så länge det endast handlar om snö på marken i sej och inte hur mycket snö där ligger är statistiken korrekt!) talar emot de som klagar. Vintrarna här i Dalarna är i regel uppdelade på tre zoner och flera omgångar. Snön i fjällen är garanterad från slutet av oktober till början av maj. Det går inte att undgå den där uppe. I skogsområdena söder om fjällen är det annorlunda. Där kommer snön i genomsnitt inte förrän i månadsskiftet november-december och stannar "bara" till april.
De ska alltså inte klaga så mycket. Den kommer när den kommer. Några klimatförändringar orsakade av oss har ingen skuld i att vintern kommer senare en säsong och tidigare en annan. Det kallas väder, rätt och slätt.
"Om du ser ut som ditt passfoto
är du inte frisk nog att resa"
Men jag ska väl inte klaga. Vintrarna här i södra Mellansverige är inte så extrema. Det har bara varit två gröna jular här sen jag flyttade upp hit. I Skåne är det ovanligare med vita jular. Två eller tre har jag varit med om under jag bodde där. Jag hör folk här i Dalarna klaga på att det är för lite snö, men statistiken (så länge det endast handlar om snö på marken i sej och inte hur mycket snö där ligger är statistiken korrekt!) talar emot de som klagar. Vintrarna här i Dalarna är i regel uppdelade på tre zoner och flera omgångar. Snön i fjällen är garanterad från slutet av oktober till början av maj. Det går inte att undgå den där uppe. I skogsområdena söder om fjällen är det annorlunda. Där kommer snön i genomsnitt inte förrän i månadsskiftet november-december och stannar "bara" till april.
De ska alltså inte klaga så mycket. Den kommer när den kommer. Några klimatförändringar orsakade av oss har ingen skuld i att vintern kommer senare en säsong och tidigare en annan. Det kallas väder, rätt och slätt.
"Om du ser ut som ditt passfoto
är du inte frisk nog att resa"
fredag 28 november 2014
Dumheter världen över
Danstillstånd? Danstillstånd!? Det låter absurdare ju mer jag tar ordet i min mun och på pränt. Varför ska man ha tillstånd för att ha dans på sitt ställe? Jag antar att man tänker på brandsäkerheten i lokalerna och inte vill ha för många på ett ställe, men det påverkas ju inte av eventuell dans.
Sylt på pannkakorna, är det en medborgerlig rättighet? Det borde det vara för mat i alla dess former är ett absolut krav, mest därför att äta är en av de grundläggande behoven för allt levande. Nu tas sylten bort i Ragunda kommun till de äldre när man serverar pannkakor. Man påstår att många andra kommuner har detta arrangemang i många år. Blir det inte ganska torftiga pannkakor då? Man måste skära ner, annars måste man höja priserna. Jag vet ett ställe i budgeten där man kan skära och då få pengar till allt man vill ha, nämligen på byråkratin.
Ryska radioamatörer sprider kärleksbrev som skickas med radiovågor mellan svenska soldater. Har de inget bättre för sej än att lyssna på svenska soldaters kärleksliv, och har svenska soldater inget bättre för sej än att idka virtuell älskog så alla kan höra och sen läsa?
En dåre och hans pengar är snart skilda åt, sägs det, och i Burt Reynolds fall stämmer det verkligen. Den forne storskådisen är luspank, det finns inte ens flugor i hans plånbok längre, så han tvingas sälja av allt han äger för att få in stålar för att betala av sina skulder. Lätt fånget, lätt förgånget.
Ett hållbart liv kallas det i DN, att köpa kvalitetskläder, lappa och laga det man redan har och att inte tära för mycket på jordens resurser. Köpa kvalitetskläder funkar för vissa men inte för växande barn. Då är inte ens lappande och lagande passande, eftersom barn som växer behöver nytt varje år, minst.
Annas pepparkakor original står det på burken. Jag undrar om raps-, palm- och kokosolja ingick i originalreceptet? Tror inte det...
"Jag vill vinna nånting idag"
Sylt på pannkakorna, är det en medborgerlig rättighet? Det borde det vara för mat i alla dess former är ett absolut krav, mest därför att äta är en av de grundläggande behoven för allt levande. Nu tas sylten bort i Ragunda kommun till de äldre när man serverar pannkakor. Man påstår att många andra kommuner har detta arrangemang i många år. Blir det inte ganska torftiga pannkakor då? Man måste skära ner, annars måste man höja priserna. Jag vet ett ställe i budgeten där man kan skära och då få pengar till allt man vill ha, nämligen på byråkratin.
Ryska radioamatörer sprider kärleksbrev som skickas med radiovågor mellan svenska soldater. Har de inget bättre för sej än att lyssna på svenska soldaters kärleksliv, och har svenska soldater inget bättre för sej än att idka virtuell älskog så alla kan höra och sen läsa?
En dåre och hans pengar är snart skilda åt, sägs det, och i Burt Reynolds fall stämmer det verkligen. Den forne storskådisen är luspank, det finns inte ens flugor i hans plånbok längre, så han tvingas sälja av allt han äger för att få in stålar för att betala av sina skulder. Lätt fånget, lätt förgånget.
Ett hållbart liv kallas det i DN, att köpa kvalitetskläder, lappa och laga det man redan har och att inte tära för mycket på jordens resurser. Köpa kvalitetskläder funkar för vissa men inte för växande barn. Då är inte ens lappande och lagande passande, eftersom barn som växer behöver nytt varje år, minst.
Annas pepparkakor original står det på burken. Jag undrar om raps-, palm- och kokosolja ingick i originalreceptet? Tror inte det...
"Jag vill vinna nånting idag"
torsdag 27 november 2014
Tema fotografering: Inköpt till kameran
Jag har spenderat stora summor denna veckan på saker som hör kameran till. Det största och dyraste var en Mecablitz 44 AF-1 digital-blixt från Metz för nära 1800 kr. Det är behövligt om jag ska kunna fota i riktigt mörka förhållanden. Det är en ganska tung best som redan ramlat av min kamera en gång (för att jag var klantig nog att skaka den när jag böjde mej fram efter nåt jag ville fota) men som redan visat sej vara oumbärlig för mitt arbete. I sinom tid ska jag visa bilder jag tagit med blixten på kameran. Den går att använda som slavblixt också så det ska nog bli en riktig studiofotograf av mej med.
Jag köpte också en fjärrkontroll till kameran så att jag kan ta bilder med kameran på stativ utan att behöva vidröra den under själva knäppandet, vilket kan vara ett problem då man inte vill att kameran ska skaka. Till sist mitt första 32 GB USB-minne. Jag märkte nämligen att de jag redan har var för långsamma för min nya kamera när jag ska göra filmer. Så nu ska här fotas och filmas!
"Cinema is the ultimate pervert art. It doesn't give you what you desire - it tells you how to desire."
Jag köpte också en fjärrkontroll till kameran så att jag kan ta bilder med kameran på stativ utan att behöva vidröra den under själva knäppandet, vilket kan vara ett problem då man inte vill att kameran ska skaka. Till sist mitt första 32 GB USB-minne. Jag märkte nämligen att de jag redan har var för långsamma för min nya kamera när jag ska göra filmer. Så nu ska här fotas och filmas!
"Cinema is the ultimate pervert art. It doesn't give you what you desire - it tells you how to desire."
onsdag 26 november 2014
En liten tanke efter gårdagens Cosmos
Cosmos med Neil DeGrasse Tyson är en eminent serie och Tyson är utmärkt som förmedlare av kunskap. Dock är det senaste avsnittet i serien lite för propagandistiskt i min smak och alldeles för ensidigt vad gäller synen på vilken roll människan spelar i klimatets utveckling. Visst är det alldeles sant att vi människor påverkar klimatet, på vissa håll går det att se här och nu, men det är absolut inte bevisat att vi människor är ensamma om att ha fått väder och klimat på det globala planet att förändras de senaste seklerna.
De exempel Tyson tog upp, en kustlinje i Alaska och norra halvklotets isar, kan faktiskt förklaras som naturliga förändringar. Att haven tar upp värmen från luften är simpel fysik då koldioxiden som lagrat en del av värmen ju är tyngre än luften i övrigt och till slut faller ner där den hör hemma, och havet har väldigt svårt att ge ifrån sej värme när den väl fått den.
Det är förstås haven som smälter isen vid Nordpolen, men den gör det regelbundet och eftersom vi inte har några reella data över hur isen vid Nordpolen utvecklas från sommar till vinter som sträcker sej längre tillbaka i tiden än 1979 är det ganska arrogant av oss att påstå att vi med våra utsläpp av koldioxid skulle ligga bakom isarnas minskning, en minskning som bara kunnat påvisas i drygt femton av de 35 år som gått sen vi började övervaka polerna med satellit.
Dessutom är det havsströmmarnas rörelser som smälter den mesta av isen, inte vattnet i sej. Rörligt vatten smälter alltid mer is än stillastående vatten. Det är också det simpel fysik. Skulle klimatförändringarna ha ökat farten på havsströmmarna? Nej, det är inte förändringar i klimatet på grund av människans utsläpp av koldioxid vi ser i isarna och kustlinjerna. Dessa förändringar är naturliga och resultaten av utsläppen bör enligt alla beräkningar inte visa sej nu utan om flera sekler.
Det är nämligen konstaterat att värmen går upp först, sen följer koldioxidnivåerna efter, flera sekler efter temperaturhöjningen. På nån vänster låter detta väldigt logiskt, framför allt som att det tar tid för koldioxidmolekylerna att ta till sej värmen och lagra den. Ju mer värme som frigörs i atmosfären desto mer koldioxid följer med upp. Detta eftersom koldioxid är en restprodukt av förbränning. Våra kroppar är alltså förbränningsmotorer eftersom ju vi gör oss av med mer koldioxid än vi tar in.
Så vi får helt vänta och se om det Tyson och andra med honom påstår är sant eller ej. Tills vidare får vi säga att frågan om människans påverkan på klimatet är öppen och ännu ej bevisad.
"The greeks don't want no freaks"
De exempel Tyson tog upp, en kustlinje i Alaska och norra halvklotets isar, kan faktiskt förklaras som naturliga förändringar. Att haven tar upp värmen från luften är simpel fysik då koldioxiden som lagrat en del av värmen ju är tyngre än luften i övrigt och till slut faller ner där den hör hemma, och havet har väldigt svårt att ge ifrån sej värme när den väl fått den.
Det är förstås haven som smälter isen vid Nordpolen, men den gör det regelbundet och eftersom vi inte har några reella data över hur isen vid Nordpolen utvecklas från sommar till vinter som sträcker sej längre tillbaka i tiden än 1979 är det ganska arrogant av oss att påstå att vi med våra utsläpp av koldioxid skulle ligga bakom isarnas minskning, en minskning som bara kunnat påvisas i drygt femton av de 35 år som gått sen vi började övervaka polerna med satellit.
Dessutom är det havsströmmarnas rörelser som smälter den mesta av isen, inte vattnet i sej. Rörligt vatten smälter alltid mer is än stillastående vatten. Det är också det simpel fysik. Skulle klimatförändringarna ha ökat farten på havsströmmarna? Nej, det är inte förändringar i klimatet på grund av människans utsläpp av koldioxid vi ser i isarna och kustlinjerna. Dessa förändringar är naturliga och resultaten av utsläppen bör enligt alla beräkningar inte visa sej nu utan om flera sekler.
Det är nämligen konstaterat att värmen går upp först, sen följer koldioxidnivåerna efter, flera sekler efter temperaturhöjningen. På nån vänster låter detta väldigt logiskt, framför allt som att det tar tid för koldioxidmolekylerna att ta till sej värmen och lagra den. Ju mer värme som frigörs i atmosfären desto mer koldioxid följer med upp. Detta eftersom koldioxid är en restprodukt av förbränning. Våra kroppar är alltså förbränningsmotorer eftersom ju vi gör oss av med mer koldioxid än vi tar in.
Så vi får helt vänta och se om det Tyson och andra med honom påstår är sant eller ej. Tills vidare får vi säga att frågan om människans påverkan på klimatet är öppen och ännu ej bevisad.
"The greeks don't want no freaks"
tisdag 25 november 2014
Dagens bild: Röjning pågår
Den som följer min blogg någorlunda regelbundet kanske minns att det rasade en storbrand i Malung i somras. Det var en före detta garverilokal som brann. Vid tiden för branden var ett företag specialiserat på att köpa, sälja och byta diverse varor inhyst i lokalerna, plus att här också fanns ett skinnberedningsföretag och Vuxenskolan hade lokaler här. Det var en enorm förlust för trakten, inte bara det att flera företag förlorade sina lokaler utan också att en byggnad som en gång var av stor betydelse för skinnindustrin, det som först gjorde Malung känt i världen, försvann. Själva tegelbyggnaden stod emot bra och står fortfarande. Men resten, som i praktiken var ett enda jättestort plåtskjul, förstördes totalt.
Idag gick jag förbi och tittade på när röjningen pågick. Den har kommit igång väldigt sent, främst för att inte alla delar av fabriksområdet var försäkrat men också för att ingen har velat ta tag i saken. Det är som om alla väntat på att den andre ska ta första steget. Ett antal foton blev det till slut och eftersom solen behagade komma tillbaka för första gången denna månaden blev det rätt sköna bilder, så väl medsols som motsols. Titta och "njut" av röjningen.
"Work is the curse of the drinking class"
Idag gick jag förbi och tittade på när röjningen pågick. Den har kommit igång väldigt sent, främst för att inte alla delar av fabriksområdet var försäkrat men också för att ingen har velat ta tag i saken. Det är som om alla väntat på att den andre ska ta första steget. Ett antal foton blev det till slut och eftersom solen behagade komma tillbaka för första gången denna månaden blev det rätt sköna bilder, så väl medsols som motsols. Titta och "njut" av röjningen.
"Work is the curse of the drinking class"
Etiketter:
brand,
Dagens bild,
fotografering,
kulturhistoria,
röjning
måndag 24 november 2014
Hur är det att vara religiös?
Det här blir ett aningen längre inlägg, i stil med andra långa jag då och då skriver här, så sätt dej ner och gör det bekvämt för dej, alternativt skriv ut det och läs det på annat håll.
Religion fascinerar mej. Som begrepp och som sammanhållare av mänskliga populationer, liksom dess orimligheter som ofta tas för äkta sanning. När det gäller religioner är masshysteri väldigt vanligt och vår lagstiftning är till och med anpassad så att religionsfriheten många gånger förbjuder folk att kritisera olika aspekter hos olika religioner.
Flera gånger har jag återkommit till detta ämne på min blogg. Det har blivit ett huvudämne för mej många gånger. Det som fascinerar, och irriterar, är det faktum att folk så lätt låter religionen styra deras göranden och låtanden. Varför är det så? Är det äkta tro eller skenhelighet? Det är en sak att vilja leva för en tro, men att dö för den eller ännu värre, döda för den. Då är man sannerligen dålig på att vara religiös.
Jag har själv aldrig varit religiös. Jag har haft svårt att föreställa mej något som talar till en så bara man själv hör. Det låter på mej som nån form av schizofreni eller nåt annat dissociativt beteende. Från min barndom kommer jag ihåg min mammas engagemang i kyrkan (vilket avtog efter nåt år, förmodligen på grund av hennes eget tvivel) och alla saker där, med kyrkans barntimmar och allt som det kallades. Men jag visste redan då att det var nåt som inte stämde där eftersom de pratade om Jesus och änglar och annat som hörde denna religion till och mycket av det stämde inte med hur världen såg ut.
Jag såg ingen ondska eller godhet i det som hände i världen. Visserligen utfördes onda och goda gärningar men denna ondska och godhet var inte religiöst grundad i sån mån att man kunde se direkt att en gudom hade befallt folket att göra si eller så. Man hörde bara påståenden om att den guden hade bestämt det hela tiden. Dessutom blev jag tvivlande till det hela när jag fick höra talas om att mer än hälften av världens människor inte trodde på det som jag hörde att folk tillbad omkring mej. Hur kunde detta komma sej?
Jag förstod inte heller hur det som sades i skolan om Palestina och Israel hängde ihop med det jag hade läst i en historiebok i skolan om den tidens händelser. Redan som tidig tonåring tyckte jag det var svårt att få de båda sakerna religion och historia att gå ihop. Jag hade en sorts barnens bibel, med noga utvalda berättelser som också hade censurerats på de mest våldsamma bitarna i de historier som fick vara med i den boken, men jag tog dessa historier hela tiden för vad de var, historier någon hade hittat på eller överdrivit betydelsen av. Där fanns inget för mej. Det var bara roliga historier som man kunde glädjas och förfäras över, precis som i vilken annan skönlitterär bok som helst.
Men inte allt är fiktion i bibeln.
För det är min övertygelse att de berättelser som ingår i bibeln i en del fall är överdrivna versioner av små, ganska obetydliga händelser som inträffade i området, företrädesvis i Egypten, Kaldéen och liknande områden. Sen har dessa historier återberättats lite varstans och de som sammanställt berättelserna gjorde det i Persien och Egypten, långt efter de ska ha ägt rum. Om någon av de människor som framställs i bibeln någonsin har existerat har de med all säkerhet aldrig varit med om så omvälvande saker som beskrivs i bibeln.
Många andra händelser och personer som beskrivs i bibeln liknar väldigt mycket de ritualer kaldéer, egyptier och assyrier hade under sina respektive storhetstider. Guldkalven i berättelsen om Moses återger nästan på pricken det arkeologer har hittat i gränstrakterna mellan Israel och Egypten och som är från tiden för Egyptens storhetstid efter frigörandet från de så kallade Hyksos. För de av er som läser detta utan att veta vilken tid det handlar om så är det lite drygt 3500 år sen. Mellan 3800 till 3550 år sen för att vara mer noga.
Det är möjligt att den här episoden i Egyptens historia då Hyksos blev detroniserade och utdrivna ur Egypten har gett upphov till den myt som sent omsider blev till israeliternas uttåg ur Egypten. Vilket enligt all idag tillgänglig forskning aldrig har ägt rum. Händelser har dock en förmåga att bli förvanskade om de återges från mun till mun. Jämför med viskleken, där en sak alldeles säkert blir helt förvrängd i slutändan mot hur den var från början.
Även om jämförelsen med viskleken kanske haltar något, vi vet ju inte hur historierna utvecklades innan de skrevs ner, så tycker jag ändå att viskleken är giltig som jämförelse med just gamla testamentets berättelser. Uttåget ur Egypten har kanske, kanske inte, med utslängandet av Hyksos att göra, samtidigt som den återger andra berättelser från trakten, som inte hörde till den historien från början. I vilket fall som helst är viskleken här en beskrivning av hur folk uppfattade Hyksos bortkörande, vilket genom årens lopp berättades från mun till mun och sen lades saker till. Skvaller över generationerna alltså. Kan vi lita på skvaller?
För mej är det svårt att komma in på religiösa ting utan att sätta in riktig historieskrivning också, vilket är besvärande för många religiösa då inga historiska dokument stöder de påståenden många religioner gör. Det var också mitt intresse för historia som i praktiken tog död på eventuella religiösa yttringar för mej. Tvivlet jag hyste redan innan, under tiden med mamma i kyrkan under yngre år, växte sej starkare hela tiden. Sen ca tio års tid är jag inte heller medlem i Svenska kyrkan. Tror man inte på verksamheten ska man inte vara medlem. Det är också därför jag inte heller är medlem i nåt politiskt parti eller tillhör någon supporterverksamhet eller tillber någon artist (vilket jag med all säkerhet också är alldeles för gammal för att göra).
Det enda jag dyrkar är kvinnor, fotografering och humor. Gärna i en skön kombination. Solen också förstås, eftersom det är vår livgivare och det enda vi kan kalla gudom i solsystemet. Det finns dom som hävdar att de monoteistiska religionerna bara är soldyrkan i förklädnad. Varför inte?
Jag vet inte hur det är att vara religiös och jag blir bara illa till mods när jag ser och hör hur riktigt troende gå på i ullstrumporna om hur det är att vara religiös. Jag vet dock hur det är att diskutera religion och alla religioners orimligheter. Grundtanken i de flesta, att alla ska ha det bra och att vi bör hålla ihop, är en bra tanke. Den borde vi alla ta fasta på för den är rotad i alla djur. Det är således inte någon specifikt mänsklig tanke, långt mindre en religiös sådan.
Så jag frågar rätt ut till den som en dag läser detta: Hur är det att vara religiös?
"If you're going to San Francisco
be sure to wear some flowers
in your hair"
Religion fascinerar mej. Som begrepp och som sammanhållare av mänskliga populationer, liksom dess orimligheter som ofta tas för äkta sanning. När det gäller religioner är masshysteri väldigt vanligt och vår lagstiftning är till och med anpassad så att religionsfriheten många gånger förbjuder folk att kritisera olika aspekter hos olika religioner.
Flera gånger har jag återkommit till detta ämne på min blogg. Det har blivit ett huvudämne för mej många gånger. Det som fascinerar, och irriterar, är det faktum att folk så lätt låter religionen styra deras göranden och låtanden. Varför är det så? Är det äkta tro eller skenhelighet? Det är en sak att vilja leva för en tro, men att dö för den eller ännu värre, döda för den. Då är man sannerligen dålig på att vara religiös.
Jag har själv aldrig varit religiös. Jag har haft svårt att föreställa mej något som talar till en så bara man själv hör. Det låter på mej som nån form av schizofreni eller nåt annat dissociativt beteende. Från min barndom kommer jag ihåg min mammas engagemang i kyrkan (vilket avtog efter nåt år, förmodligen på grund av hennes eget tvivel) och alla saker där, med kyrkans barntimmar och allt som det kallades. Men jag visste redan då att det var nåt som inte stämde där eftersom de pratade om Jesus och änglar och annat som hörde denna religion till och mycket av det stämde inte med hur världen såg ut.
Jag såg ingen ondska eller godhet i det som hände i världen. Visserligen utfördes onda och goda gärningar men denna ondska och godhet var inte religiöst grundad i sån mån att man kunde se direkt att en gudom hade befallt folket att göra si eller så. Man hörde bara påståenden om att den guden hade bestämt det hela tiden. Dessutom blev jag tvivlande till det hela när jag fick höra talas om att mer än hälften av världens människor inte trodde på det som jag hörde att folk tillbad omkring mej. Hur kunde detta komma sej?
Jag förstod inte heller hur det som sades i skolan om Palestina och Israel hängde ihop med det jag hade läst i en historiebok i skolan om den tidens händelser. Redan som tidig tonåring tyckte jag det var svårt att få de båda sakerna religion och historia att gå ihop. Jag hade en sorts barnens bibel, med noga utvalda berättelser som också hade censurerats på de mest våldsamma bitarna i de historier som fick vara med i den boken, men jag tog dessa historier hela tiden för vad de var, historier någon hade hittat på eller överdrivit betydelsen av. Där fanns inget för mej. Det var bara roliga historier som man kunde glädjas och förfäras över, precis som i vilken annan skönlitterär bok som helst.
Men inte allt är fiktion i bibeln.
För det är min övertygelse att de berättelser som ingår i bibeln i en del fall är överdrivna versioner av små, ganska obetydliga händelser som inträffade i området, företrädesvis i Egypten, Kaldéen och liknande områden. Sen har dessa historier återberättats lite varstans och de som sammanställt berättelserna gjorde det i Persien och Egypten, långt efter de ska ha ägt rum. Om någon av de människor som framställs i bibeln någonsin har existerat har de med all säkerhet aldrig varit med om så omvälvande saker som beskrivs i bibeln.
Många andra händelser och personer som beskrivs i bibeln liknar väldigt mycket de ritualer kaldéer, egyptier och assyrier hade under sina respektive storhetstider. Guldkalven i berättelsen om Moses återger nästan på pricken det arkeologer har hittat i gränstrakterna mellan Israel och Egypten och som är från tiden för Egyptens storhetstid efter frigörandet från de så kallade Hyksos. För de av er som läser detta utan att veta vilken tid det handlar om så är det lite drygt 3500 år sen. Mellan 3800 till 3550 år sen för att vara mer noga.
Det är möjligt att den här episoden i Egyptens historia då Hyksos blev detroniserade och utdrivna ur Egypten har gett upphov till den myt som sent omsider blev till israeliternas uttåg ur Egypten. Vilket enligt all idag tillgänglig forskning aldrig har ägt rum. Händelser har dock en förmåga att bli förvanskade om de återges från mun till mun. Jämför med viskleken, där en sak alldeles säkert blir helt förvrängd i slutändan mot hur den var från början.
Även om jämförelsen med viskleken kanske haltar något, vi vet ju inte hur historierna utvecklades innan de skrevs ner, så tycker jag ändå att viskleken är giltig som jämförelse med just gamla testamentets berättelser. Uttåget ur Egypten har kanske, kanske inte, med utslängandet av Hyksos att göra, samtidigt som den återger andra berättelser från trakten, som inte hörde till den historien från början. I vilket fall som helst är viskleken här en beskrivning av hur folk uppfattade Hyksos bortkörande, vilket genom årens lopp berättades från mun till mun och sen lades saker till. Skvaller över generationerna alltså. Kan vi lita på skvaller?
För mej är det svårt att komma in på religiösa ting utan att sätta in riktig historieskrivning också, vilket är besvärande för många religiösa då inga historiska dokument stöder de påståenden många religioner gör. Det var också mitt intresse för historia som i praktiken tog död på eventuella religiösa yttringar för mej. Tvivlet jag hyste redan innan, under tiden med mamma i kyrkan under yngre år, växte sej starkare hela tiden. Sen ca tio års tid är jag inte heller medlem i Svenska kyrkan. Tror man inte på verksamheten ska man inte vara medlem. Det är också därför jag inte heller är medlem i nåt politiskt parti eller tillhör någon supporterverksamhet eller tillber någon artist (vilket jag med all säkerhet också är alldeles för gammal för att göra).
Det enda jag dyrkar är kvinnor, fotografering och humor. Gärna i en skön kombination. Solen också förstås, eftersom det är vår livgivare och det enda vi kan kalla gudom i solsystemet. Det finns dom som hävdar att de monoteistiska religionerna bara är soldyrkan i förklädnad. Varför inte?
![]() |
| Kvinnor, fotografering och humor i skön kombination. Foto: undertecknad. |
Så jag frågar rätt ut till den som en dag läser detta: Hur är det att vara religiös?
"If you're going to San Francisco
be sure to wear some flowers
in your hair"
Etiketter:
ateism,
diskussioner,
realism,
religion,
religionshistoria
söndag 23 november 2014
Dagens bild: Rusningstid på Burger King, Stockholms C november 2013
Det är rusningstid, klockan är runt fem på eftermiddagen och folk vill ha mat. Därför är det kul att den som säljer maten, som tjejen närmast kameran i bilden ovan, är så trevlig att man gärna stannar kvar för att liksom suga i sej av hennes vänlighet. Hon var så där professionellt artig som man ska vara som expedit, och samtidigt utstrålade hon en så härlig air av vänlighet att jag bara måste få några bilder på henne och hennes kollegor i aktion för att fånga denna vänlighet. Jag tyckte väl att jag fick en del av detta. Se bara på hennes leende. Jag tolkar in en medfödd känsla för vänlighet.
"Take me far away
Take me away to an island
And leave me hear to cry in my own tears
Try me once again
Try me again when you're passing
Maybe I'll remember you in years"
Etiketter:
Dagens bild,
fotografering,
mat,
människor,
rusningstid
lördag 22 november 2014
Dagens bild: Utgrävningar på Gotland år 2000
Även jag har ett förflutet. Jag har läst arkeologi på distans och deltog i en månads utgrävning på Gotland, en plats som heter Ajvide. Detta var året 2000 och månaden var maj. Det var ingen mindre än Göran Burenhult som stod för kursen och med sej hade han väldigt duktiga medarbetare som visade oss studenter hur det gick till. Gravarna och boplatsen är från mellanneolitikum, alltså ca 4500 år sen. Vi fick varsin plätt av denna boplats att gräva ut. Tyvärr hittade jag inget i min lilla plätt. Det visar ändock att inte alla platser användes under den här tiden.
Bilden visar hur man lär sej tolka jordprover med diverse kemikalier. Den äldre mannen i keps och rutig skjorta var vår instruktör. Då kunde jag hans namn men det har gått förlorat genom åren. Inte heller de övriga kommer jag ihåg namnen på. Det kanske finns nån där ute som känner igen sej eller nån kompis till vilken som helst av dom.
"Klaustrofobi och fridykning är ju två vitt skilda saker"
Etiketter:
arbete,
arkeologi,
Dagens bild,
fotografering,
Gotland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...












