Dumheter (och roligheter) världen över

Jag har bloggat så mycket om dumheter som irriterar och ibland också skrämmer, så nu är det dags att även ta upp sånt som roar och får oss att skratta. Men det slutar som alltid med tokerier i dessa inlägg.

Låt oss börja med twittervärlden där det idag 31 mars tydligen är #NationalCleavageDay och vad är då bättre än att se urringningar av olika slag. Även killar får vara med och visa sina bästa klyftor. Vissa började i förtid, redan i torsdags. Det började i Sydafrika, enligt Wikipedia. Hela världen kan få vara med, tycker jag.

Ett brev om urinering har sålts på auktion. Utropspriset var på 42,000 kr och det gick för 570,000 kr. Men så var det inte vem som helst som skrev brevet. Det var John Lennon som skrev om kompisarna Keith Moon och Harry Nilsson, som tydligen hade pissat på en stolpe i Capitol Records byggnad. Men är detta verkligen nåt att sälja på auktion? Är det nåt att skriva om? Varför skriver jag om det?

Cheferna dabbar sej riktigt kriminellt och får stanna. Hon dabbade sej genom att bända på reglerna och får sparken. Det är rättvisa enligt Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson, som själv verkar tala innan han tänker ibland. Hur resonerade han här tro? Det är kanske viktigare med kriminella chefer än med vanliga medarbetare som begår ett misstag.

Till sist, dagens stora skratt redan på morgonen: Aftonbladets, SVDs och DNs artiklar om klimathotet och IPCCs senaste rapport, spökskriven av aktivister från Greenpeace och Världsnaturfonden under ett möte i Yokohama, Japan. Det var den rapporten Richard Tol, som jag skrev om häromdagen, tog sin hand ifrån. Det har det minsann inte skrivits om i tidningarna. Men skrattretande är i alla fall alla dessa artiklar om klimatfrågan som den framställs av "våra" journalister. GP rapporterar om en forskare vid Chalmers, som menar att köttätandet är orsaken till stora delar av klimatförändringarna. Man får tydligen säga vilka dumheter som helst nu för tiden och komma undan med det.

Tur att de inte gjorde klimatdravlet till översta nyheten, för det är faktiskt värre och viktigare med det hemska som hände i Helsingborg.



"This is where paradise meets hell"

Mer om Earth hour-jippot

Stolleriet kring Earth hour har tydligen varit igång trots motståndet mot jippot. Det märktes inte minst i radion, där reportrarna var minst sagt lyriska över hela projektets blotta existens. Kritik fick över huvud taget inte förekomma. Det är som om alla journalister är överens om att Earth hour är det perfekta sättet att visa solidaritet, men med vad? Inte med Nordkorea eller andra områden i världen som inte har lampor att lysa upp sin tillvaro eller el att värma sej med i alla fall. De borde ha sagt nåt om detta i så fall.

För övrigt är det dessa platser som saknar el, som står för de farligaste utsläppen av kol. Inte i form av koldioxid utan i form av kolpartiklar som sätter sej överallt, inklusive i lungorna hos djur, tvåbenta såväl som övriga. De tänker nog inte på att de rikare delarna av världen larvar sej med i-landsproblem av detta slaget. Igår kväll satt jag för övrigt vid så mycket ljuskällor jag bara kunde samla omkring mej. Idiotkommunen jag bor i passade samtidigt på att släcka gatljusen alldeles vid rondellen jag kan se från mitt fönster så många bilister blev förvirrade. Därför var det så skönt att se hur många som struntade i tokjippot.

Istället firar många under denna timmen det som kallas "Human Achievement Hour" (mänskliga prestationstimmen) då vi tänder ljus och celebrerar vad vi som människor klarar av. Våra förfäder kämpade inte och dog genom miljoner år av evolution för att vi nu ska vända ryggen åt all denna utveckling, i det falska miljötänkandets namn. Varför är så många politiker och journalister inne på samma spår i klimatfrågan?

Det får mej osökt att tänka på de där forskarna varav 97 %, nej 2,45 %, som var överens om att människan ensam står för den globala uppvärmningen, som ju nu har tagit en 17-årig paus. Vad babblar jag om nu då? Jo, två alarmister frågade ca 10,000 forskare inom diverse forskningsområden vad de ansåg om temperaturer och jorden i stort. De fick svar av 3146 forskare, varav 79 valdes ut att representera alla forskare inom klimatforskningen efter att de sagt att de höll på med klimatforskning specifikt. 77 av dessa svarade "rätt", dvs att människan var orsaken till uppvärmningen, och då genom utsläpp av koldioxid. Där har ni era "97 %" av konsensus, klimatalarmister!



"One helluva combination"

Earth Hour ett förebud om en dystopisk framtid

Lars Kamël har skrivit en novell på sin blogg, en hemsk framtidsskildring om vad Earth Hour kan leda till. Själva novellen är väldigt bra skriven och man lider med den stackars mannen, vara enda brott är att han tittade på TV under den tid på dygnet då allt ska vara nedsläckt. Men det kan mycket väl bli en dystopisk framtid lik denna med vindkraften som ledande energikälla. Vindkraften funkade knappt för 500 år sen och den funkar definitivt inte idag. Med den som ledstjärna blir nog allt nedsläckt om några år...



"There are no atheists in foxholes' 
isn't an argument against atheism, 
it's an argument against foxholes."

Två onödiga händelser i kväll och natt

I kväll äger ett tokigt och larvigt påhitt rum, Earth Hour. I natt kommer nästa, övergången till sommartid. Varför har dessa saker berättigande egentligen? Om något har det ju inneburit mer problem att gå över till sommartid så tidigt på året. När ska vi sluta upp med såna naiva och infantila påhitt? Earth Hour kan vi göra till Ljusets timme, och det gjorde jag förra året genom att tända överallt jag kom åt, men sommartiden är svårare, eftersom den är inbyggd i datorerna och i samhället i stort.

Sommar är det inte förrän fåglarna skiner och solen kvittrar. Jordens timme är strax över eller under en timme lång, vilket ger matematikerna gråa hår (förhoppningsvis!). Verkligheten är vad man gör den till, men Earth Hour, Putin, Reinfeldt och Michael Mann skapar inbördes en verklighet jag inte gillar. Alls.



"Livet är gott
Världen är stor
Här sitter vi
Jag och min bror"

Ekonomi + klimat = mycket pengar och makt

En fråga över internet gav inspirationen till detta inlägg. Vad är värst; IPCCs senaste rapport eller ekonomen Richard Tols frisyr? Hans frisyr är definitivt av det sämre slaget. En kombination av den tjeckiska hockeyfrillan från 1980-talet och hippieerans tokiga frisyrer. Ta en titt själva bara:

Richard Tol. Bild från The Guardian. Fotograf: AE.

Men det är inte hans frisyr som detta ska handla om, även om den borde rättas till. Nej, Richard Tol är en holländsk ekonom som arbetar i England, och han har arbetat med IPCCs senaste rapport en längre tid. Nu gör han en helomvändning. Han tar sin hand ifrån sin del av IPCCs rapport och tycker att hela rapporten är för alarmistisk. Han har tydligen hela tiden velat att världen ska se fördelarna med den globala uppvärmningen, att det är en bra sak, men först nu har hans åsikt blivit allmänt känd.

Märk väl att han är ekonom och trots det sitter han i IPCC. Vad har då ekonomer med klimatfrågan att göra? Det är märkligt nog dom som har styrt hela frågan nästan ända från början. Det är förvånansvärt få reella forskare som skrivit de slutliga rapporterna från IPCC.  Istället har vi t ex Nicholas Stern och hans egna rapport för ca 10 år sen då han avfärdade allt som gick emot klimatalarmismen genom att säga att han, en ekonom, visste mer om klimatet och klimatforskningen än världens samlade forskarkår på området.

Därför är det bra att se att det finns dom som inser att hela apparaten bakom klimatfrågan bara är ute efter två saker: pengar och makt. Den vetenskapliga sidan och eventuella lösningar på problemet är inte intressanta. Vad allt handlar om är att skaffa sej makt. När ska alla dessa skådisar och musiker som åker världen runt i miljöns namn, i dyra avgasutsläppande flygplan, inse att de utnyttjas som en sorts miljöhoror? Se där, jag skapade ett nytt begrepp. Miljöhora. Kan det bli nåt för framtida blogginlägg nånstans i samband med såna här frågor? Vi får se. Tills vidare nöjer jag mej med att inse att även hockeyfrillor kan se bra ut när de gör helomvändningar i denna frågan.



"We are star stuff. We are a way for the cosmos to know itself."

Kärnkraftshatarnas julafton

Jag skrev igår om kärlek och hat, framför allt om oviljan att bemöta andra på lika villkor. Idag handlar det bara om hat, den sortens oresonliga hat kärnkraftsmotståndarna har mot atomkraften och allt som kretsar kring den. Åsa Moberg, vars journalistiska gärning jag inte vet speciellt mycket om mer än att hon skrivit i Aftonbladet (vilket inte ger henne nåt större anseende!), har skrivit en hatbok i vilken hon spyr ut sitt hat mot kärnkraften. Jag hörde henne bli okritiskt intervjuad i radio för några veckor sen av den annars så duktige reportern Erik Blix. Det verkar som om det är med kärnkraften som med vackra damer, när sånt kommer på tal går allt vett ur skallen på en.

Tur då att det finns folk med rim och reson kvar i skallen. Kärnkraften är inte farligare än andra energikällor här i världen, vare sej statistiskt eller rent påtagligt. Inte är det speciellt dyrt heller. Den som påstår nåt annat talar i nattmössan eller ljuger rätt ut. Som om inte detta räckte så är Världsnaturfonden igång med sin propagandamaskin á la Goebbels om det där fjantiga Earth hour-jippot, att släcka lyset en timme för att hedra vad det nu är man ska hedra. Ni vet det där som Nordkorea har året runt.

Repris från ett inlägg ifjol om Nordkorea. Fortfarande av Ed Driscoll.

Stackars oss som bor i "Nördkorea"!



"Class dismissed!"

Dumheter världen över

Välkommen till ännu en sammanfattning dumheterna det aldrig tycks vara nån ände på. Vi börjar med en lastbilsförare som lackade ur när en buss körde om hans fordon. Här tycks det vara dumheter upp över öronen i farten. Varför blir man så arg för att man blir omkörd att man förföljer busschauffören ända till slutdestinationen? Den killen har mer än en skruv lös. Varför har mentalt instabila såna viktiga jobb som lastbilschaffis när det finns så många normala som går arbetslösa?

På tal om mentalt instabila, det tycks vara populärt bland vissa kvinnor att mörda sina killar. I alla fall om misstankarna stämmer. Annars är det vanligt att mentalt instabila blir politiker. Politiker verkar dessutom vara lite suspekta, speciellt om de har väldiga maktbefogenheter. Det är ett av skälen till att jag ogillar envälde, vilket ju är följden av så kallade "moderna" republiker. För övrigt bör Ryssland hålla sej till sitt. Det är gott nog.

Kläderna gör mannen, heter det. Tydligen gäller det inte kvinnor. Speciellt inte om de hör till en annan kultur och ska visa upp sin kulturtillhörighet inför regering och riksdag i en frågestund. Det finns djupt rotade fördomar mot romer i detta landet och dom får tydligen utlopp på hotell än idag när speciellt inbjudna gäster kommer för att äta frukost.

När vi ändå är inne på politiska diskussioner tänker jag avsluta detta inlägg med att säga följande dräpande om politiska ideologier: Inga politiska ideologier fungerar i praktiken nån längre tidsperiod eftersom de aldrig tar med mänskliga egenheter såsom avundsjuka, illvilja, motvilja, överlägsenhet, konservatism, makthunger, önskan att få vara ensam, ungdomars oförmåga att tänka klart osv osv. Såna saker har tydligen ingen plats bland ideologierna. Synd.



"There he sits
Drawing images on the causeway
With small bits of chalk
He sketches all the lost days
And the rain keeps coming down
Wipes them from the ground
And the rain keeps coming down
Watching his life drown"

Ett litet inlägg om kärlek och hat

Varför hatar vi? Varför ser vi andra människor som avskum? Jag menar inte att vi ska älska varandra förutsättningslöst (däremot kanske älska MED varandra!) men vi borde kunna acceptera varandras närvaro och åsikter. Istället för att slåss med meningsmotståndare borde vi kunna antingen övertyga dom om deras fel och brister, eller åtminstone mötas halvvägs.

Men i fallet Joel Bjurströmer Almgren verkar det där med att mötas halvvägs eller ens bemöta på normalt vis inte vara aktuellt. Han är ett ypperligt exempel på en person som inte verkar kunna fördra meningsmotståndare alls. Våldet och hatet har varit hans ledstjärna så länge nu att han inte verkar veta något annat - inte kunna något annat heller. Många av hans meningsmotståndare är av samma skrot och korn. Vi som kan bemöta våra meningsmotståndare på lika villkor bör i görligaste mån se till att dom tvingas möta varandra, under kontrollerade förhållanden förstås.

Vad med kärlek då? I dessa dagar är kärleken mer eller mindre bortglömd. Alla pratar sex och samtycke. Men det måste ju grunda sej i en ömsesidig attraktion som går utöver bara horisontella övningar, även om den bara varar några timmar eller dagar. Även här borde vi kunna vara vänner och komma överens. Kärleken till vänner består även om den där mer amorösa kärleken som så många besjunger eller skaldar om försvinner ganska snabbt.

Nu kan vi alla höra och se Laci Green prata om sex och samtycke i dryga fem minuter. Hon är förhållandeexpert och även om hennes röst kan vara lite irriterande i längden är hennes ord väldigt vettiga. Vem vet, kanske sex leder till kärlek, eller vice versa? Bjurströmer Almgren och hans gelikar kanske skulle behöva lite beröring. Det har konstaterats att för lite beröring av barn gör att dessa som vuxna blir rätt kinkiga och riktiga surkartar. Det är kanske därför de berör andra nu som vuxna, fast på fel sätt.



"A friend is someone who knows all about you and still loves you."

Integration och assimilering

Regeringens ansvarige för migrationsfrågor, Tobias Billström, är en sällsynt kall varelse som sällan eller aldrig visar upp nåt annat än ett politiskt stenansikte. Inte nu heller trots att han tycks trampa i klaver efter klaver. Jag kan förstå tankegången bakom uttalandet  "De flesta bor inte hos dom som är blonda och blåögda", men det är inte desto mindre ogenomtänkt och ger inget bra eftermäle för Billström den dan han slutar på posten. Hans uttalanden är olyckligt formulerade och ger intryck av att vara sagda i all hast.

Men det finns en punkt jag verkligen håller med Billström på, och det är att alla skolelever ska vara med på samtliga former av undervisning där det krävs att man lär sej något för sin framtida överlevnad. Sexualundervisning och simlektioner är inget undantag där man ska kunna visa upp en lapp för att slippa vara med på grund av religiös bakgrund. De enda giltiga skälen är sjukdom och allergier, vilket i det senare fallet inte gäller för sexualundervisning, för ingen är väl allergisk mot sex? 

Tobias Billström är uppenbarligen besviken över att det kommer för många som inte vill integreras i det svenska samhället. Det är han inte ensam om. Många immigranter som blivit integrerade i det svenska samhället hör också till gruppen med arga och besvikna människor. Besvikna över att så många inte vill bli en del av sitt nya land. Men se det så här: Det är ett psykologiskt faktum att nästa generation är mer positivt inställd till landet de är födda i. Många gånger så mycket att de blir nationalistiska.

Det senare kallas assimilering och är en oundviklig del av mänskligheten om en grupp människor beslutar sej för att slå sej ner på en viss plats. Man blir en del av det samhälle man kommer till, vare sej man vill eller inte. Det kan till och med gå så långt att förfädernas traditioner försvinner på kuppen. Bara berättelserna blir kvar. Det finns förstås såna som sluter sej mot resten av världen och vägrar låta sej integreras, än mindre assimileras. Men dessa är undantag och som sådana kommer de inte att förbli heller; efter ett antal generationer kommer även dessa att ha absorberats av omgivningen.

Det en del upplever som ett problem nu kommer inte att vara det om några generationer. Det intressanta är ju att många som klagar över att det kommer så många utlänningar hit själva har utländskt påbrå i högre grad än många andra i detta land. Det är den klassiska misstänksamheten mot det främmande som spökar här. Men vare sej vi gillar det eller inte, många av de som stannar kvar i landet kommer att ha ättlingar som kommer att vara mer svenska än många svenskar är idag. För nationalitet har inget med utseende eller härkomst att göra. Det har med var man bor och känner sej hemma nånstans att göra.

"But my home is where my heart is

And my heart is not at home

You see, whenever we are parted, 

oh, I feel so all alone"

Skägg

Skägg. Smaka på ordet. För mej som lagt mej vinn om att alltid vara slätrakad, eller åtminstone bara låta stubben vara kvar några dagar innan jag tar bort det, är skägg nåt som kliar, irriterar och allmänt är i vägen. Det ser inte heller alltid så snyggt ut. Speciellt inte på mullor, talibaner eller ZZ Top. Ju längre och vidare det blir desto stripigare blir det och mer ovårdat ser det ut. Skägg passar inte in heller i vissa sammanhang. Tänk efter, hur många politiska ledare har skägg? Mustasch kanske, men inga skägg sen början av 1900-talet.

Det tål att tänkas på varför skägget inte längre ses som en politisk faktor, för en gång i tiden var ju skägget påbjudet om man ville bli nåt inom politiken eller tjänstemannasektorn. Sen kom första världskriget och sen dess har som mest mustaschen funnits på plats. Sen många år är även mustaschen marginaliserad, förmodligen på grund av associationerna man gör till diktatorer av olika slag, Pinochet, Hitler, Stalin etc. Men även slätrakade har begått masslakt på sina undersåtar. Mao, Tito och Honecker är tre jag kommer på så här på rak arm.

De stora skälen till att såväl skägget som mustaschen inte är så vanligt förekommande numera är nog rakhyveln och rakapparaten. Dessa två uppfinningar av 1900-talet har sett till att slätrakade män numera är vanligare än nånsin tidigare. Skäggen är på väg ut, såvida ingen återupplivar modet. Ishockeyspelare har sina slutspelsskägg, vilket kanske styrelseledamöter och liknande också skulle skaffa när de ger sej in i förhandlingsfasen kring ett samgående eller liknande. Men jag tänker ändå inte skaffa skägg...



"Säg ga-ga-go-go!"

Dörren är öppen på glänt...

Härom månaden skedde nåt som inte skett förut, och som fått många att höja på ögonbrynen inom klimatforskarvärlden. American Physical Society (APS) gick ut och sa att man skulle granska den senaste rapporten från FNs klimatorgan, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Deras rapport finns att läsa här: PDF att ladda hem (500 sidor!).

Vad är då så speciellt med APS rapport? Jo, man vill ha en oberoende granskning av de påståenden IPCC kommit med. Man är uppenbarligen orolig för att materialet i IPCCs rapport kan vara skriven på felaktiga grunder. Det har ju framkommit att många delrapporter till tidigare IPCC-rapporter har skrivits av aktivister som är allt annat än rejäla forskare.

APS rapport har kommenterats rätt mycket nu de senaste dagarna och det ska bli kul att se svenska medier försöka undvika den. Man kan undra om inte dörren nu står på glänt inför en sundare klimatforskning. En som inte styrs av aktivister och viktigpettrar, utan av riktiga forskare som utan att spekulera medelst datamodeller kan leverera rejäl forskning.

Det är mycket vi inte vet om hur atmosfären fungerar, trots att vi vet så mycket om den. Hur interagerar den med markytan, med rymden utanför, med allt levande? Det är viktiga frågor att få besvarade. Datamodellerna ger bara en endimensionell bild av skeendet. Därför är det viktigt att vi får till stånd en diskussion kring klimatet och att alla får vara med.



"What if the engine dies,
these are no friendly skies"

Svensk historieforskning - lajv eller larv?

Jag har denna helgen sett om en del TV-program om svensk historie- och arkeologiforskning jag såg i min barndom på 1980-talet. Framför allt var det Dag Stålsjös program och så Vetenskapens värld där Björn Ambrosiani fick komma till tals om sitt älsklingsprojekt, utgrävningarna på Björkö i Mälaren. Sen har jag läst lite om vad som hände efter dessa program på nätet, och då framträder en bild av en forskarkår som verkar har tagits över av hipsters och lajvare. Borta är alla utställningar som visar på nån form av respekt för materialet. Man försöker göra skådespel av historien, utan att ha undersökt materialet ordentligt först.

Tro nu inte att jag är emot rekonstruktioner av möjliga scenarier rörande det material som finns. Tvärtom är jag för att medeltidsmarknader och liknande finns. Det är om man gör de traditionella museerna till skådeplats för såna här påhitt som jag skulle ogilla om det skulle ske. Nu tror jag inte att alla museer kommer att göra så här, i alla fall hoppas jag att det inte blir så. Låt de funna objekten tala för sej själva så kan man ha skådespel på annat håll. Man kan möjligen ha nån form av skådespel i anslutning till utgrävningar, men på säkert avstånd från arkeologerna så de inte störs i sitt arbete.

Detta för mej in på diskussionen om var Ansgars Birka låg. Var kan det ha legat? Inte låg det i Mälaren i alla fall. Inte heller låg han bakom kristnandet av Sverige heller. Jag får ofta för mej att allt detta var ett påhitt från Ansgars sida, att han slagit i sin lärjunge och efterträdare Rimbert en rövarhistoria för att stå i bättre dager. Hade det inte varit för de geografiska beskrivningarna som Rimberts krönika är beströdd med hade det varit lätt att avfärda historien som en påhittad skröna.

Nu har vi alltså gått från lajv till larv i och med att jag beträder det område som har varit en väldigt svår fråga att lösa ända sen svensk historieskrivning började på allvar för ca 500 år sen med Olaus Magnus. Ni vet han som var i kung Göstas tjänst och glorifierade uppkomlingens historia så till den milda grad att varenda barn som "vet" nåt om svensk historia tror att Vasaponken skidade till Mora och vann före dansken.

Larvet består i att varje förespråkare för respektive plats dit Ansgar kan ha tänkts komma till inte kan tänka sej att den andra platsen är lika tänkbar som den man själv förespråkar. Nu får jag nog vara lite tydligare, jag misstänker att den som läser detta inte alltid kan lika mycket om debatten kring svensk tidig historia, så här följer nu en så kortfattad sammanfattning som bara är möjlig av det vi vet om Ansgar och hans besök i Birka för ganska så precis 1185 år sen, alltså 829. Here goes:

1. Ansgar får en förfrågan från en kung Björn, som säger att han är kung över svearna, att han är villig att låta kristna missionärer från Hamburg verka i sin huvudstad, en stad som ligger mitt emot Jomsborg (som ligger rakt söderut från Birka enligt sagesmännen), med Kurland rakt österut.

2. Han anländer dit efter stora problem med pirater på Östersjön (Baltiska havet som det står i texten) men finner att stadens invånare inte är så intresserade av att bli kristna. De vill hellre hålla fast vid sina invanda traditioner.

3. Ansgar lyckas ändå skapa en församling, som han sen lämnar. Han lovar att återkomma efter en tid, men det dröjer trettio år innan han återkommer. Då finner han att församlingen har upphört och dess medlemmar återgått till de gamla traditionerna. Han återvänder då till sitt kära Hamburg och berättar för Rimbert vad han varit med om i sitt liv, bland annat detta.

Här skulle allt kunna vara slut, om det inte vore för Adam av Bremen, en krönikör verksam i just Bremen i slutet av 1000-talet. Han får nys om Rimberts krönika och börjar luska i vad som hände 200 år innan. Det är Adam som kommer med mer ingående information om Birka. I Rimberts krönika sades det att Birka låg på nordsidan av en stor ö, i en vik, med fastlandet i väster, på ett avstånd som med dagens mått motsvarar 18 kilometer. Vattnet mellan ön och fastlandet är skyddat från intrång genom fördämningar i form av stenar och pålar som går i en rak linje, med en öppning tillräckligt stor för skepp att komma igenom, från fastlandet till ön, precis där staden ligger.

Enligt Adam ska Birka ligga mitt i Göternas rike, i Sweonia som han skriver. Göterna (gautorum skriver Adam) ska alltså vara folket i Sweonia men de kallas också svenskar (sweoni), vilket är förvirrande för oss som fått lära oss att svear och götar var olika folk. Vad ska man tro?

Nu ska det påpekas ett antal saker som alla bör veta innan de som läser detta börjar placera ut Birka i verkligheten.

1) Birka är inte namnet på en stad. Det är en beteckning för en handelsplats och ordet hör ihop med björken, i och med att man använde näver att skriva på. Med tiden kom dessa platser att få namn som Bjärka och Björka, förmodligen för att man glömt bort det ursprungliga namnet på handelsplatsen. Just detta fick de tyska skrivarna om bakfoten när de skrev om Birka. De trodde nämligen att Birka var namnet på staden. Men det är väl som vi säger idag, att vi ska ner på stan. Så sa väl folk då också om platsen de bodde på. Det hade blivit så invant att de inte tänkte på att andra inte kände till handelsplatsens riktiga namn.

2) Det finns bortåt ett tjugotal Birkanamn i Norden. Dessutom finns motsvarande ord för handel i de slaviska språken, bildat på deras ord för björk, vilket är besläktat med vårt ord björk. Det är belagt att man använde näver för att skriva ner transaktioner på och sen förvarade dessa dokument i lådor, askar. Jag kan tänka mej att runorna kom till för att snabbt och enkelt skriva såna här saker. Det har nämligen mer gemensamt med stenografi och liknande hemlighetsalfabet i mina ögon.

3) I närheten av Birka nämner Adam av Bremen att Sictun och Ubsola finns. Att jag skriver originaltextens stavning av platserna beror på att likt Birka finns det hur många Sigtuna och Uppsala som helst i Norden, och framför allt är dessa ofta belägna i närheten av varandra. Många varianter finns, Sätuna, Situna, Sätun respektive Uppsala, Upsala, Medelplana.

4) När Rimbert skrev sin krönika fanns Birka kvar, likaså när Adam skrev, men i marginalerna till Adams krönika finns en uppgift om att Birka ska ha förstörts några decennier efter att Adam skrivit detta på 1080-talet och biskopsstolen som placerats där en gång i tiden nu flyttats till vad som i texten kallas Liunga. Precis intill detta namn finns ett annat namn, Kaupang, och det har fått vissa att tolka det som ett enda ord, Liungakaupang, vilket ska tolkas som Linköping av vissa forskare.

Men faktum är att det är ett tydligt mellanrum mellan Liunga och Kaupang, vilket inte kan vara nåt annat än två orter. En tolkning är att kyrkan tidigare fanns i Kaupang men nu hamnat i Liunga för utrymmet mellan orden Liunga och Kaupang har ett litet tecken som ingen kunnat uttolka. Det kan vara en punkt, det kan vara en förkortning för nåt ord som betyder från, det kan vara nåt helt annat, inklusive en smutsfläck. Men faktum kvarstår: Liunga och Kaupang är två olika orter. Om det var nåt man sällan särskrev förr så var det namn på städer, länder och dylikt, om det inte var betecknande för ägande.

Linköping nämns inte i källorna före år 1153 då Linköpings biskop var värd för ett möte med olika potentater. Någon gång runt 1120 skrivs Florenslistan, vilken är en förteckning över olika platser i de nordiska länderna, där just samma ordning på städerna finns, med samma punkt eller vad det nu är. En intressant sak är att någon gång på 1500-talet får nån fatt på en uppgift att Linköpings stift ska ha hetat Birka stift en gång i tiden. Vad nu detta betyder för Linköping i sammanhanget med Ansgars Birka är oklart, speciellt som det var Ljunga strax norr om dagens Linköping som från början var platsen för biskopsstolen i trakten.

Det är här Köpingsvik på Öland kommer in i bilden. Mycket av det som beskrivs i såväl Rimberts som Adams krönikor stämmer in på området runt Köpingsvik. Här finns avståndet mellan fastlandet och ön på ca 18 km, komplett med pålar och stenar i sundet som hindrar båtar från att komma fram hur som helst. Köpingsvik ligger dessutom på nordsidan i en vik som vetter mot fastlandet. Det bär dessutom spår av att ha förstörts medvetet i början av 1100-talet, vilket stämmer överens med uttalandet att kyrkan rivits och allt flyttats till annan ort.

Så är då Köpingsvik det Birka Ansgar kom till? Vem vet? Det finns som sagt många platser i Norden med ett så kallat birkanamn. Mycket larv har skrivits om Birka genom åren, och de som försvarar platsen längre norrut, i Mälaren, har inte velat acceptera Köpingsvik, trots att det ligger bättre till vad gäller Jomsborg och Kurland.

En sak innan jag avslutar detta långa inlägg, det faktum att folket inte var så intresserat av att bli kristnat av Ansgar kan bero på att de redan var kristna. Det finns nämligen indicier som tyder på att kristendomen kan ha nått Norden mycket tidigare än man trott. Det rör sej nämligen om två olika grenar av kristendom som idag är okända, men som för 1500 år sen var lika starka som katolicismen. Det rör sej dels om arianismen, dels om katharer vars läror gick ut på att alla skulle kunna lära sej läsa och tolka bibeln på eget vis. Man hade inte egna kyrkobyggnader utan hade öppna lundar och små träbyggnader man bad och höll gudstjänster i.

Det intressanta är att Oden och dyrkan av honom sammanfaller i Norden rent arkeologiskt med omnämnandet att de germanska folken gick över till kristendomen på 300-talet efter vår tideräknings början. Mycket av det som sägs om Oden är nämligen rena rama kristendom. Tänk efter, Oden offrade sej för all världens kunskap genom att dö för att sen återuppstå. En av hans söner hette Balder, vars namn betyder herren eller den lysande.  Odens koppling till korpar och vargar är svårare att koppla ihop med kristendomen, men är väl nån lokal grej.

Saken är den att Oden verkar ha varit en riktig person som förkunnade en ny religion och när han dog blev han själv gud i den andra världen som han pratat om. Han ska enligt den danske 1200-talskrönikören Saxo Grammaticus ha kommit från det vi idag kallar Turkiet och spridit sin lära innan han dog på ön Fyn. Nu får vi förstås ta Saxos utsagor med en nypa salt, en rejäl sådan, för han är den ende som påstår detta om Oden. Men tänk om det stämmer, för Turkiet var vid denna tid (300-talet) det mest kristnade området i Europa. Det får ni grunna på nu, ni som orkat läsa ända hit.



"Never get too attached to something that isn't yours"

Ryssar är ett expansivt folk

En liten essä om vad vissa ryssar egentligen vill.

När många människor får makt vill de ha mer, och för att få mer ser de ofta till att de dom bestämmer över ska följa med i deras tankegångar. Detta gäller inte minst ryssar. De som får makt bland detta folk verkar vilja ha så mycket som möjligt. Det räcker tydligen inte med att de skapade det största imperium världen nånsin skapat (till ytan) och sen förlorade stora delar av det efter Sovjetunionens fall 1991, de vill återskapa det, med förevändningen att de vill hjälpa sina landsmän i de länder som blev till efter 1991 års utgång.En video Howard Bloom lagt upp på YouTube talar om det som nu är på mångas läppar, nämligen att Ryssland vill ha mer.

Men vi ska nog inte räkna med fler björnramar utsträckta mot områden som Ryssland gränsar till den närmaste tiden. Det gick åt all samlad tankeförmåga från Putin och hans närmaste för att planera denna kupp på Krim så det dröjer innan de kan göra nåt konstruktivt i hjärnväg. Men sen kommer kanske nästa kupp, och då blir det kanske inte lika kul för grannarna. Då kommer Borgerna tillbaka. Till sist, glöm inte bort att det är de grönas fel att vi i Europa är så beroende av Putin och den gas Ryssland har. Det ryssarna förlorar på gungorna (anseendet i världen) tjänar man in på karusellen (gasen vi alla behöver nu när kärnkraften och kolkraftverken tvingats stänga pga de gröna).

"My grandfather was killed by a piano, 
the funeral was very low key"

Dagens dummaste påstående

Av alla tokerier som kommer från klimatalarmisternas läger så måste följande vara något av det löjligaste som nånsin yttrats: Vi har svårt att hitta det försvunna planet från Malaysia på grund att våra koldioxidutsläpp har gjort vågorna grumliga! Här sitter jag nu och bara skakar på huvudet av djupaste misstro. Hur mycket dravel ska man behöva stå ut med egentligen?


"Men seendet är inte allt"

Dumheter världen över

Fått lite för mycket innanför västen och ville sej på styva linan inför kollegerna, va? Civilklädd polischef gick för långt i sin behandling av vad han trodde var en misstänkt i ett rån som misslyckats. Sen vill hans befäl tona ner det hela och säger att det inte var så farligt. Nåväl, det finns värre saker i den här världen än inkompetenta poliser som borde sitta bakom ett skrivbord där de inte kan skada någon, vare sej fysiskt eller psykiskt.

Flight MH370 är på mångas läppar sen det försvann för någon vecka sen. Alla möjliga teorier har framförts. Att utomjordingar skulle ligga bakom är en av de mer tokiga. Här är en sån artikel. Det är ju förstås från en skämttidning, men såna teorier dyker alltid upp när nåt sånt här händer. Den mest plausibla teorin är den enklaste, att nåt gick sönder ombord och piloterna försökte ta sej tillbaka. Vad som hände sen kan vi bara spekulera i.

I Ukraina och Ryssland börjar allt mer likna en fars, eller en såpopera som ska likna verkligheten. Frankrike ska skicka flygplan till området om så behövs. Det som startade det hela, ett avtal som skulle göra Ukraina till en del av EUs maktsfär, har nu skett trots Rysslands protester. Nu blandar också de som delar ut kredit- och betalkort sej in i maktkampen. Kunder i Rossijabanken får inte längre använda sina kort. Mannen i bilden ovan, Giorgio Tsoukalos, skulle nog kunna hitta en utomjordisk konspiration här. För inte är dessa händelser av denna världen inte. Kanske är det dom där ödlemänniskorna vissa svamlar om som ligger bakom.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan måste passa sej jävligt noga. Hans maktfullkomliga agerande nyligen, då han fick igenom en blockad av Twitter, kan slå tillbaka, hårt, mot honom själv. Att hota med att blockera hela internet är inte bara ofruktbart, det är att tigga om att bli störtad, för att inte säga att det är så reaktionärt att han ska skatta sej lycklig om han får behålla makten efter nästa val. Om han inte riggar det som han gjorde med det förra. Kanske kommer det parodier på nätet på Erdogan som det nu förekommer på Putin?

"You've got your orders better shoot on sight 

your finger's on the trigger but it don't seem right"