Skillnaden mellan privat och offentlig sfär

Det nyligen inträffade på Öland att en person som filmade ett kommunfullmäktigesammanträde blev utslängd för att han enligt vissa personers utsago "störde ordningen" har fått mej att fundera över skillnaderna mellan privat och offentlig sfär. Var börjar och slutar de? Det enkla svaret är att den privata sfären börjar vid ens egen kropp och slutar en bit framför den, beroende på situationen. I en tunnelbana eller en hiss är det detta utrymme som avgör storleken på ens egen privata sfär.

Vi har en offentlig sfär också och den bestäms också av utrymmet vid befinner oss i eller vid. Ta en grupp människor som står och sjunger i kör på ett torg. Deras gemensamma sfär är offentlig, allt de gör är offentligt och alla som tittar på hör till den offentliga sfären. Till och med folk som inte stannar för att titta utan bara går förbi hör dit eftersom den offentliga sfären endast avgränsas av de byggnader som omger den offentliga platsen.

Ordet offentlig är ett tyskt ord som betyder öppen och syftar naturligtvis på att all plats som är öppen för allmänheten är till för alla som vill beträda den. Säger man i ett dokument att detta inte är offentlig plats eller inhägnar ett område så upphör det att vara offentligt också. Men det finns även offentliga platser inomhus också. All plats där allmänheten har tillträde är offentlig plats. Märk väl, allmänheten. En sjukhusavdelning är inte allmän plats då det bara är tillåtet med ett visst antal personer på en viss avdelning. Däremot en lobby till ett sjukhus är de facto att betrakta som allmän plats eftersom det är där alla samlas. Vestibulen till ett sjukhus likaså.

Ett kommunfullmäktigesammanträde är en offentlig akt i och med att politiker är offentliga personer och allt de gör ska komma till allmänhetens kännedom, så småningom. Vill man hålla något hemligt måste man säga ifrån i god tid innan eller hålla tyst om det. Det där med offentlig plats är en fråga för jurister och filosofer egentligen så vad som är offentligt och inte kan diskuteras nästan i det oändliga.

Ett tredje ord i sammanhanget är officiell, ett ord från latinet som betyder arbete och är släkt med vårt eget verb öva. Det är alltså arbetsrelaterat och innebär att man i sin kapacitet som t ex myndighetsperson har rätt att göra allt offentligt som behövs göras offentligt. Ordet officiell ställer därmed hela diskussionen om offentligt och privat på huvudet. Säg ordet officiell så tvingar du folket som vill hålla något privat att tänka efter. De enda platser som inte kan göras officiella är ens egna tankar. Det är bara man själv som får göra det.

Så nästa gång du tar med en kamera på ett möte, fråga om det är privat, offentligt eller officiellt. Om de frågar vilka skillnaderna är hänvisa då hit eller memorera det jag just skrivit här.




"He who opens a school door, closes a prison."

Vetenskapshörnan: Spöken i maskineriet?

I höstas basunerades det ut att vår närmaste granne bland stjärnorna, Alfa Centauri B, hade en planet som cirklade runt sej men nu verkar det som om tvivel kring denna planets existens har uppstått sen tyska forskare inte kunnat hitta planeten där den borde vara. Har man sett spöken eller beräknat fel på planetens bana?

Några exoplaneter i jämförelse med Jupiter och vår planet. Bild från Anne´s Astronomy News.

Han som sade sej ha upptäckt planeten hade utfört flera hundra observationer. Det kanske vore på sin plats att fler gör observationer av stjärnan ifråga. Vem vet, kanske man hittar fler planeter, eller en planet som kan verifieras?



"Red meat is not bad for you.  Now blue-green meat, that’s bad for you!"

Hotet mot samhället är gravt överdrivet

Filma ett kommunfullmäktigemöte? Tydligen inte. Spionera på medborgarna? Absolut! I kriget mot terrorismen och andra misshagliga element i samhället är tydligen allting tillåtet, utom när det gäller de besuttna själva. Det talas vitt och brett om politikerförakt men medborgarföraktet är ju vad som har lett fram till det förra. Myndigheter och politiker behöver inte skyddas i egentlig mening. De åtnjuter redan ett fullgott skydd i form av livvakter och receptionister som ser till att demokratin i praktiken upphävs när vanligt folk vill ha kontakt med sina folkvalda och deras representanter.

FRA och liknande verksamhet behövs faktiskt inte, av flera skäl. Jag tänker bara nämna ett par för det räcker med två. Det första är det som jag valt som rubrik till den här artikeln: att hotet mot samhället är överdrivet. Så gravt överdrivet att all verksamhet som syftar till att skydda politiker och myndigheter från olika former av attacker blir som att skjuta mygg med kanon. De attacker som ägt rum uttömde terroristernas "kreativitet" så till den milda grad att det dröjer decennier innan de lyckas med nåt igen och tills dess har utbildning och information till deras släktingar stoppat alla terrortendenser (inte motattacker med insatsstyrkor!). Kunskap och utbildning är terroristernas värsta fiende, inte vapen och övervakning.

Det andra skälet är att yttrandefriheten naggas i kanten då folk blir mindre benägna att prata som man vill (och får!) i digital form. Känner man sej övervakad tar den urgamla skräcken för rovdjur över och då är det inte konstigt att en del blir paranoida. Privatlivet är inget värt längre. Men vad är det i vanligt folks samtal som kan vara så viktigt? Används vi som jämförelse som exempel på hur vanligt folk pratar kontra skurkar?

Ett tredje skäl som jag inte tänkt ta upp men som ändå kommer med, vad händer om fienden verkligen bestämmer sej för att anfalla mål i Sverige? Jag tror inte de då använder sej av de metoder säkerhetstjänsten tror att man kommer att använda. Tvärtom kommer de att vara väldigt "vanliga" och det är nog tystnaden som kommer att avslöja dom. Om den dagen kommer, vilket jag inte tror, får vi se vad som händer. Ingen organisation som vill använda våld som medel för underkastelse eller skräck har något att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom är Sverige en lysande, om än ganska omedveten, allierad i kampen för underkastelse från dessa organisationers sida.

Det handlar om att myndigheterna är för undfallande visavi de som förespråkar våld som medel. Inte undra på att folk som Pat Condell, även om han överdriver något, går igång på alla cylindrar när våldsförespråkare hela tiden låter käften glappa.

Den tråkiga sanningen för FRA och andra organisationer som vill övervaka allt och alla är att de som skriker om våld och övergrepp är de som oftast är mest impotenta när det väl handlar om just våld. Det är de tysta som är farligast. Den verkliga terrorismen utförs av de som har den verkliga makten att skrämmas. De som kan hålla en befolkning i schack är de verkliga marionettmästarna. Nej, jag talar inte om terroristorganisationer, ej heller om västerländska länder, utan om diktaturer överallt som antingen är diktaturer eller kallar sej demokratier. Dock kan inget land som aktivt spionerar på sina medborgare i syfte att ta reda på huruvida de är regimmotståndare kallas demokratier.

Egentligen är allt som syftar till att skrämmas terrorism. I så fall är storlagen inom fotboll terrorister eftersom det oftast är pga sitt rykte de vinner ligorna. Men fullt så långt behöver vi inte gå, eller?

Övervakning förekommer överallt. Vanligt folk övervakar också, ibland utan att vara medvetna om att det är övervakning. Vi kollar in vad andra gör utan att säga nåt, vi tittar lite extra på nån eller nåt för att vi blir intresserade. Men sån övervakning är sällan organiserad. Det är den organiserade, ej kopplade till övervakning av konstaterade skurkar, som är onödig och överdriven. Nivån för övervakningen är inte alls ställd till proportionerna för hotet mot samhället. Samhället som sådant klarar sej alltid, det är de styrande som är oroliga för att förlora makten. Det är därför vi har krig, därför vi har terroristbekämpning. Låter jag kategorisk? Inte så svårt att låta sån när världen är sån...



"Computer: a million morons working at the speed of light."

Koldioxid ÄR (o)farligt!

Som spårelement i atmosfären är koldioxid en harmlös gas. Dess effekt på plantor är dock remarkabel. Ju mer det finns av denna gas i atmosfären desto bättre växer dom. För djur är det en annan femma. Koldioxiden kan inte bindas på rätt sätt i vårt blod utan blockerar snarare syretransporten i blodet, vilket leder till döden. Det fick alla sorters djur märka av i Kamerun vid sjön Nyos 1986 när magmakammaren under sjön läckte ut mer koldioxid än vanligt. 1700 människor och över 3000 kreatur omkom då ca 300,000 ton läckte ut. Någon temperaturökning i området som en följd av utbrottet har förstås inte märkts.

Nyossjön, Kamerun. Bild från University of Arizona.

Koldioxid har alltså i stort samma effekt på blodet som kolmonoxid. Lite ironiskt, att vi som är karbonbaserade varelser inte tål kol. Vanligt folk borde lära sej skillnaden mellan koldioxid i trånga utrymmen och i atmosfären. Det är samma gas men skillnaden ligger i koncentrationen. I atmosfären är koncentrationen så låg att den inte kan skada vårt blod. Det ska till oerhört mycket mer än de ca 0,04 % som atmosfären innehåller av koldioxid, även om vikten är försvarlig, flera hundra miljoner ton.

Med spårelement menas att koldioxid är en restprodukt av förbränning i nån form där syre är bränslet. Syre binds då till kol och bildar koldioxid. Efter en tid sönderfaller dessa två komponenter i sina respektive beståndsdelar varvid syret antingen binds i atmosfären eller med kisel och då bildar sand (kiseldioxid) medan kolet binds till andra komponenter, kanske svavel eller nåt annat skojigt i marken. Man kan säga att naturen gillar förändringar. Glöm nu inte bort att koldioxid är ofarligt i små mängder men i trånga utrymmen och med större mängder är det livsfarligt.



"No amount of experimentation can ever prove me right; a single experiment can prove me wrong."

Morallagar funkar inte

Vi har en sexköpslag sen flera år som kriminaliserar köp av sex. Den ska garantera att prostituerade (läs: kvinnor) inte ska råka illa ut för torskar och hallickar och allt vad det kallas. Men efter femton med den här lagen visar det sej att de som döms endast fått dagsböter, inte fängelse som lagen föreskriver. Gatuprostitutionen minskade men av allt att döma flyttade prostitutionen i övrigt inomhus istället för att helt försvinna.

Likt Saddams informationsminister som körde med propaganda från början till slut kör svenska myndigheter med falsk propaganda om sexköpslagens förträfflighet.

I artikeln jag länkar till ovan, från Aftonbladet, talas det om att lagen har bred enighet bland politikerna och det må så vara. Dock kan jag inget annat än beklaga dom för ett så dåligt beslut. För det första, varför förbjuder man köp när man inte förbjuder säljande? Kopplerilagen gör ju inget för att förhindra säljande. För det andra, lagen kom till för att stoppa köp av sex men det har inte hänt. Tvärtom visar det sej att lika många säljer sej som tidigare. Nu genom smuggling av människor som inte bara tvingas till sex utan även till slavarbete. Då kan man dölja prostitutionen bakom slaveriet som i sin tur ser ut som ordinärt arbete.

Sexköpslagen är en så kallad morallag, dvs den utgår från åsikten att köp av sex är fel för att det strider mot människans natur. Sanningen är att köp och säljande av sex är en del av alla djurarters respektive natur. Vad det strider mot är vårt sätt att uppfatta rättvisa. Man ska inte tvingas att sälja sej, lika lite som att köpa sex bör uppmuntras. Så länge vi utgår från moral vid stiftande av lagar kommer vi alltid att leda oss själva fel. Vi borde utgå från sunt förnuft istället. Det sunda förnuftet sammanfaller här med moralen, som förmodligen utgått ursprungligen från observationen att ohämmat sex kan ge sjukdomar och ett dåligt rykte.

Jag är säker på att om vi stryper tillgången kan vi också minska efterfrågan. Men en lag som förbjuder båda delarna skulle säkerligen vara lika impotent som den nuvarande sexköpslagen är. Vad vi borde ha är rekommendationslagar snarare än förbudslagar. I praktiken borde en lag som behandlar prostitution innebära att den som blir påkommen med att såväl sälja som köpa får en skarp tillsägelse ihop med böter. Mer än så bör det inte vara faktiskt. Man vinner inget på att utdöma fängelsestraff för detta eftersom samhället inte lider. Det är den köpande och den säljande som lider och de borde få vård och information istället för förvaring.

De stora skurkarna är ju dom som tillhandahåller prostitutionen. Där borde alla resurser sättas in. Där borde lagarna vara stenhårda. Hittills har väl ett antal ligor avslöjats ute i världen men här i Sverige verkar myndigheterna veta bättre. Det är enklare att sätta dit köparna än distributörerna. Ungefär som med knarkproblemet, ett annat krig man utkämpar på fel fronter. Politiker drivs uppenbarligen inte av en önskan att göra gott, utan av en känsla av välmenande. Det vet vi ju alla numera att motsatsen till godhet är inte ondska utan välmenande.

Fram för en lagstiftning som inte bygger på tanken att erbjudande och tagande av sex är fel. Kriminalisera distributionen endast och ge istället de utslagna chansen att bli medlemmar av samhället. Vad för alternativ ger det svenska samhället de prostituerade idag?



"How many pins does a sixteen-pin cable have?"

Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Fotosalongen: 10000

Anledning att fira! Igår var det ett år sen jag köpte min nuvarande kamera och idag tog jag det 10000:e fotot. Jag funderade länge och väl på vilket sorts foto det skulle bli. Ett spektakulärt eller helt oansenligt. Eftersom det är svårt att ta något spektakulärt foto mitt inne i tiomilaskogen, långt från civilisationen, gick jag efter det oansenliga. Men även det visade sej vara svårt för det är så enformigt här, utan några egentliga former som sticker ut. Vanliga människor är så - vanliga. Byggnader har alla sett i nån form och de finns i samma former världen över. Inte ens en maskros är nåt speciellt längre. Internet har sett till att allt exotiskt inte längre är det. Det blev till slut en bild på några människor som gör sej redo att gå en tipspromenad som den lokala korpen ordnar varje söndag.

Tyvärr är min kameras interna räknesystem av det tråkigare slaget. Den börjar om från 0001 när den passerat 9999.

"A gentleman is one who never hurts anyone's feelings unintentionally."

Tråkmånsar inom kärnkraftsdebatten

Det närmast religiösa mantrat "bort med kärnkraften" har än en gång fått fritt utspel i media. Jag menar inte Miljöpartiet nu, som annars fått så stor uppmärksamhet i tidningar och TV, utan Centerns partiledare Annie Lööf som omedvetet gör sitt bästa för att Centerpartiet ska åka ur vårt parlament i nästa val. Lööf är nämligen helt säker på att kärnkraften är borta inom en generation. Det hoppas jag verkligen inte för den behövs mitt i vind- och solkraftens byråkrati.

Atomkraftens belackare har utan att egentligen bry sej om vad det innebär klumpat ihop allt som har med atomkraft att göra och glömmer då bort att det finns en hypersäker form av denna energikälla, som är säkrare än någon annan, nämligen torium. Den har jag diskuterat förut här på bloggen så det är bara att söka genom den efter dessa diskussioner. Sätt igång. Tills vidare får vi hoppas att miljönissarna, de som vill förstöra vår planet och vårt samhälle på värre sätt än nånsin knasbollarna i våra förstäder gör just nu, inte stoppar forskningen som kan ge oss svaren på energifrågan.


"I have noticed even people who claim everything is predestined, and that we can do nothing to change it, look before they cross the road."

Skateboard

Skateboardförbundet har valts in i Riksidrottsförbundet. Grattis. Som den "purist" jag är spelar jag INTE Magnum Bonum utan originalet, av Carvells. Låten heter The LA Run:

THE LA RUN

"Winning isn't everything--but wanting to win is."

SEX!

Svensken vill inte ha sex längre, enligt Aftonbladet. Så tidningen lanserar nu en kampanj kallad Sverige ligger, uppenbarligen med syftet att få fler att göka. Anledningen är solklar: vi stressar för mycket, lever inte livet längre utan lever som arbetsmyror och drar ett alldeles för stort strå till stacken, som aldrig tycks växa. Sen när sex kommer på tal finns det bara på internet eller TV och det är ju ofta bara fejkad sex som är lika rolig att se på som torkande färg.

Dessutom är sex tabubelagt idag. Vi får knappt ens tala om sex, samtidigt som det förekommer i sån riklig mängd i media. Ska media få tala om och visa sex medan vi vanligt folk inte får göra det? Mitt problem är inte artikeln eller studien om att sexvanorna ändrats, mitt problem är att vi inte pratar så mycket om det alls. Vi borde prata om det i skolorna, på arbetsplatserna och utan mediernas hjälp. Inga filmer om hur det går till, inga foton på den och den kroppsdelen utan det borde handla om känslorna som uppkommer när vi har sex, när vi lever oss in i tanken på sex. Låt oss strunta i moralpredikanterna och alla hö-hö-höare som bara börjar fnittra så fort sex kommer på tal.

Nä, tacka vet jag Laci Green, sexrådgivaren från San Francisco. Hennes råd är alltid värda att lyssna på. Hon försöker inte hyckla, hon försöker få oss att tala om sex i vardagen.

"Just for the record, the weather today is calm and sunny, but the air is full of bullshit"

Jag är mer rädd för Åsa Romson än ryska flygplan

Åsa Romson säger sej vara mer rädd för koldioxid än ryska flygplan. Tja, hade hon hamnat i ett stängt utrymme där inget utbyte av luft sker på ett tag hade hon nog haft anledning att vara rädd men i övrigt kan hon vara lugn. Hon anklagar regeringen för att negligera miljöproblemen. Jag tolkar regeringens senaste politik som att Reinfeldt går balansgång mellan alarmister (Romson med flera), mer försiktiga (den stora grå massan i Sverige) och skeptiker (folket på Stockholmsinitiativet) och då finns det inte utrymme för satsningar fullt ut åt endera hållet. Bättre då att satsa på det som verkligen är i behov av att åtgärdas.

I det här läget är det värre med den sortens ekonomi som blir en följd av satsningen på så kallade förnybara energikällor. Ska vi verkligen överge ett fungerade sätt att leva, vilket dessutom kan utvecklas till att bli bättre, till förmån för ett system som vi en gång övergav för att det bevisligen inte fungerade?



"Men are born ignorant, not stupid. They are made stupid by education."

Felet ligger hos oss alla

Det är inte immigranternas fel, det är inte politikernas fel, det är inte de infödda svenskarnas fel, det är inte de rikas eller fattigas fel, det är inte polisens fel att det blev som det blev i Husby och tidigare har hänt på olika platser i förstäder till storstäder. Alla har del i skulden, på sätt och vis. Men framför allt är det segregeringen och fattigdomen som är problemet. En utveckling av problemet är slapphäntheten visavi föräldrar och sina barn. Vad det problemet kommer av kan diskuteras men det är nåt som är spritt över hela västvärlden och är orsaken till att ordet respekt ofta missbrukas.

Jag ser just nu "Debatt" i SVT och ser en journalist från Aftonbladet som ljuger oss alla rätt i ansiktet om att de sociala klyftorna ökat under den tid Alliansen haft makten. Problemet är att dessa klyftor inte har ökats pga borgerlig politik på riksnivå utan att det är på lokalnivå som det problemet ligger. Dessutom har klyftorna ökat och minskat i flera decennier och de får konsekvenser för alla regeringar och kommuner där de märks allra mest.

Alla som inte bryr sej om segregeringen och blundar för fattigdomens roll i det som händer i samhället samtidigt som man bara ser hudfärg, härkomst och underliga seder har del i det som händer i förstäderna. Alla övriga som anser sej vara fördomsfria men i övrigt följer NIMBY-doktrinen har även de del problem. Framför allt lokalpolitikerna och deras främsta uppbackare. Hela den svenska immigrationspolitiken bygger på den doktrinen och nu kommer den tillbaka, precis som den gjort över hela världen där vi västerlänningar "spärrat" in de människor vi gärna ger en plats att bo på men helst inte vill ha med att göra i övrigt.

Så jag har också del i problemet eftersom jag inte gjort nåt åt det. Det har du också. Och du, och du. Så länge segregeringen får fortgå kommer problemen att fortleva och växa. Jag är tämligen säker på att vi slår undan benen för åtminstone rekryteringen till gäng och ligor genom att bryta upp segregeringen. Resten får Efterlyst ta hand om. Till sist kan jag inte låta bli att ta upp problemet med trångboddheten. Det är ett stort problem som drabbar alla större städer och vi är inte som bina som kan klara trångboddheten genom att utplåna individualiteten nästan helt. Psykoser, kriminalitet och sjukdomar är följderna av att bo för tätt tillsammans.

Jag förespråkar definitivt inte ett uppbrott från städerna utan att vi bygger större hus med större avstånd till nästa byggnad, med större lägenheter. Det blir kanske dyrare men det kommer att betala sej i längden. Vi ska inte bara ge fattiga människor jobb, vi ska ge dom att kämpa för också och för att det ska löna sej måste alla ha bra boende.



"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."

Om källkritik och läsande av tidningsartiklar

Det är lätt att hitta fel i artiklar, om man vet vad man ska leta efter, har tillräckligt med kunskap samt förmåga att tänka efter. Det kallas källkritik när man granskar en utsaga och dess källor. Ordet kritik betyder särskilja, granska och är i sej ganska neutralt. Det handlar egentligen inte om att specifikt försöka hitta fel, det vi till vardags kallar kritisera, utan att se så att skribenten har använt källorna korrekt. En kritiker är en granskare vars uppgift är att se efter om något gjorts fel vid faktainhämtandet och dito kollen. För att undvika det negativa aspekterna av ordet kritik säger man ofta konstruktiv kritik om den mer neutrala delen.

Övertolkningar av fakta är vanliga i tidningar. Ju mer skrämmande och sensationellt desto bättre. Det skulle vara kul att se dess motsats, undertolkning, nån gång i tidningen. Ett exempel på övertolkningar är när man tar naturkatastrofer och ser dom som exempel på mänsklig påverkan i just naturen. Man blåser upp en händelse som varande unik, speciell utan att intressera sej för det faktum att det finns många bottnar i den händelsen. Det felet gör också många historiker, eller snarare gjorde förr. Vi väljer ofta omedvetet ut de bitar som passar vår syn på en viss händelse och struntar i resten. Därför är det bra att kritiker finns, som kan påpeka att vi inte använt källorna rätt alla gånger.

När jag läste historia i Lund på 1990-talet skulle vi analysera två historikers tolkningar av en medeltida text om Engelbrektsupproret på 1430-talet. Den ena tolkningen var skriven av Sten Carlsson och den andra var skriven av Erik Lönnroth. Vi satt i smågrupper och diskuterade vilken av de två tolkningarna som mer korrekt visavi källan. Vi i vår grupp kom fram till att även om Lönnroths tolkning var lite mer verklighetstrogen och mindre stormaktsbombastisk så hade även hans tolkning brister. Carlsson var något av en traditionalist medan Lönnroth var av den så kallade källkritiska skolan. Den ene undertolkade och den andre övertolkade. Det slutade i stort sett oavgjort mellan de två, vilket förvånade vår handledare. Men båda utgick ju från en text som inte direkt var en förstahandskälla så det var väl inte så konstigt ifall de begick misstag båda två.

Jag måste tyvärr erkänna att jag vid läsande av en del artiklar inte alltid läser dom med kritikerglasögonen på. Jag sväljer ofta det som står där utan att bry mej om källan. För även om det som står i en artikel skulle stämma så finns det alldeles säkert en annan syn på saken som inte förmedlas i tidningen, av skäl som journalisten och hans/hennes chef vet mer om. Man kan fråga sej varför en viss sida av en sak presenteras i media medan en annan utelämnas. Har journalisten en agenda eller är han/hon lika slarvig som jag och många med mej ibland är?

Hur blir man då bättre på att läsa artiklar och tolka källor? Det finns egentligen bara ett rejält svar på den frågan och det är att skriva ner det man tycker var viktigt i artikeln och jämföra det med källmaterialet. Har du och artikelförfattaren kommit fram till samma konklusioner gällande källan? Är källan att lita på? Finns det alternativa källor? I vilket syfte är artikeln skriven? För vem är artikeln skriven? För vem är källmaterialet skrivet? Svaret ger upphov till fler frågor än svar till slut. Sätt igång och snoka nu bland artiklarna i diverse tidningar och tidskrifter. Kanske dam- och herrtidningarna har mer sanningar än dagstidningarna?




"Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon eller något
är detsamma som att låta det du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud"

Detta är INTE demokrati!

Igår skrev jag om problem med demokratin och vad som borde göras ifall vårt samhälle som vi känner det nu skulle fallera. Idag visar det sej att en forskare vid KTH har skrivit en avhandling som vill störta vår ekonomi och vårt samhälle i grunden och införa en sorts styrekonomi av samma typ som amishfolket i USA.

Karin Bradley heter hon och hon kallar avhandlingen ”Just environments – politicising sustainable urban development” (Rättvis miljö – att politisera hållbar urban utveckling), vilket handlar om att hon vill göra en utopi till realitet. Utopin i det här sammanhanget är att skapa ett nytt sorts samhälle där lokala grupper gör allt tillsammans och allt ska kunna användas på nytt.

Tanken i sej är god för den som vill arbeta så här enbart men problemet för Bradley och hennes kompisar är att vi redan nu kan göra så här - om vi vill. Vi behöver inga docenter, professorer och lektorer som talar om för oss i avhandlingar vilken ekonomi vi ska ha. Sånt där kan man inte tvinga fram. Det växer fram av sej självt beroende på omständigheterna och förutsättningarna i naturen.

Naturligtvis bakar Bradley in klimatdravlet i sitt arbete. Det går ju inte att skriva en avhandling om framtiden utan att ta upp det som vissa forskare gillar allra mest, klimatfrågan. Beräkningar för hur samhället kan komma att se ut i framtiden kan inte ersätta verkligheten och jag anser att vi människor bara kan, och bör, planera för den framtid vi har på marken. Vad som sker i luften och i haven kan vi bara se på när det händer. Vi är åskådare till de händelserna, inget annat. Vi deltar men har inte huvudrollen.

Karin Bradleys och andras åsikter om samhällsutvecklingen verkar bottna i ett förakt för det moderna väst, det samhälle våra föregångare kämpade för att bygga upp, tillsammans vill jag tillägga(!), under flera sekler vilket lett till vårt moderna samhälle av idag. Det ska vi inte förakta, det ska vi bygga vidare på. I en inte alltför otänkbar framtid kommer våra miljö- och naturproblem att lösas av forskare och innovatörer. Så de som tycker vårt samhälle är dåligt, bör se denna video istället genom att klicka på texten nedanför bilden som föreställer skribenten Howard Bloom:

Howard Bloom.

"The World is my country, all mankind are my brethren, and to do good is my religion."

Är vi för beroende av staten?

Runtom i världen leds våra länder av stater, stadsstater. Våra folkvalda representanter väljs genom just demokratiska val och så långt är allt väl. Men det är inte om valprocessen mitt inlägg ska handla idag utan om vårt beroende av staten, av den apparat våra politiker och deras föregångare har satt upp och igång. Vad händer om den apparaten fallerar? Vad händer vid ekonomiska kriser så svåra att hela apparaten går under?

Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?

Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.

Vad modern demokrati egentligen är, och faktiskt borde fungera som.

Men de senaste 8000 åren har vi börjat förneka detta och först satt vår tillit till envåldshärskare, sen till grupper av människor som sagt sej vilja förbättra våra liv. Vi har lagt våra händer i ledares händer på ett sätt som man inte gjort innan. Jag tror det har att göra med att vi blev bofasta. Men det är inte det som är felet. Vi har inte riktigt anpassat vårt sätt att leda folkmassorna än. Det har sakta men säkert gått mot ett nytt sätt men det går långsamt och fortfarande är faktiskt en stark ledare eller ett starkt råd att föredra framför tjattrande apor som alla vill si eller så.

Demokrati och frihet är antonymer i mångt och mycket.

Kanske vi aldrig kommer ifrån det starka ledarskapet, kanske vi aldrig uppnår total demokrati och jämlikhet. Men det är väl värt att sträva emot, men vi får inte göra oss för beroende av ett enskilt sätt att leda. Vi måste ha en plan som kan sättas i verket om/när det nuvarande sättet går åt pipan. Förvirring är det första stadiet efter en katastrof, sen följer anarki och försök att återställa ordningen vilket ofta resulterar i anklagelser om diktatur och övergrepp. Det är i detta läget vi behöver en reservplan, utifall att katastrofen inneburit att alla ledare dött eller på annat sätt förhindrats att verka.

Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.

Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.

Så här fungerar svagt ledarskap i praktiken när byråkrater får mer att säga till om.

Svaga ledare använder sej av byråkrati för att hålla landet igång. Starka ledare använder sej inte av nånting utan låter samhället vara i fred. Problemet är att den makt man får av att vara ledare kan föra med sej de problem som gör att man blir svag. Makt försvagar nämligen motståndskraften hos ledare gentemot frestelsen att skaffa sej mer makt - på bekostnad av andra. En grupp, t ex ett parlament, har den fördelen att makten då är fördelad mellan de olika medlemmarna i denna grupp. Helst ska då ordförandeskapet i den gruppen fördelas.

En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.

Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?

Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.

Vad tror du?


---------------------------------------------