Vår religiösa evolution - del tre

Välkomna till den tredje delen i min tolkning av hur människan blev religiös. Vi börjar så sakteliga närma oss den tid vi kallar historisk tid. Fortfarande är religionerna svåra att uttolka för oss men en del klara mönster syns faktiskt. Framför allt är varje områdes religioner präglade av den verksamhet och det djurliv som dominerar där. Tjurar dominerar bilder och statyetter i området runt Medelhavet, längre österut finns får och getter bland avbildningarna och i norr finns hästar, hjortar och nån enstaka varg eller gris. Men ett ställe sticker ut speciellt vid den här civilisationens eras början, för ca 12 000 år sen. Det är ett område i dagens Turkiet, i dess sydöstra del invid gränsen till dagens Irak och Syrien. Stället heter Göbekli Tepe och här höll man ceremonier där ormar tycks ha haft en central betydelse.

Inte bara ormar utan gamar tycks ha varit föremål för dyrkan här liksom de typiska lejonen, tjurarna och andra djur man var medvetna om. Göbekli Tepe är det äldsta tempel vi känner till och det är med såna här byggnader som man har kunnat sluta sej till att människan börjar övergå från att leva ett nomadiskt till mer bofast liv. Jordbruk och boskapsskötsel börjar bli alltmer gällande och för att kunna mätta alla munnar behövs ett stationärt liv. In i dessa människors liv kommer också en mer organiserad religion med vad som redan nu är ett eget stånd, en egen klass inom samhället, präster. Göbekli Tepe kom att användas i närmare 4000 år innan det övergavs och sakta förföll i glömska till 1964 då ett amerikanskt arkeologilag bestämde sej för att ta en titt på det.

Det näst äldsta tempel, Nevali Cori, vi känner till ligger också i trakten och är ca 11 000 år gammalt. Även här tycks man ha dyrkat ormar, gamar och andra djur och liksom i Göbekli Tepe växte det fram ett samhälle här så småningom. Här har man hittat flera hundra små figuriner i lera och man har beräknat att temperaturen för att bränna dessa små figurer bör ha varit minst 500 grader. Man har från detta dragit konklusionen att man började bränna figurer flera tusen år innan krukor av den typ vi använder idag kom på modet. Krus och annan keramik börjar uppkomma vid ungefär samma tid som Nevali Cori och Göbekli Tepe är i bruk men det är sällsynt före ca 9000 år sen.

En stad växte så småningom upp i templets närhet och när det templet övergavs för ca 8000 år sen övergavs även staden. Det är i den vevan som som städer som Catal Huyuk och längre söderut Jeriko börjar växa fram på allvar. Dessa städer hade också gamdyrkan och man tror att man lade ut sina döda åt gamarna för att på så sätt bli av med det illaluktande köttet på kropparna. Förmodligen såg man gamarna antingen som gudar eller gudarnas utsända.

Det panteon av djur som dominerar den lite äldre perioden hos templet blev med tiden urmodigt allteftersom man mer och mer övergick till stationärt liv med jordbruk och boskapsskötsel som bas. Att då karva in de djur man tidigare antingen jagade eller levde med so nomader var inte lika lockande för dessa bofasta människor. En mer människocentrerad religion växte också fram.

Den här perioden brukar kallas neolitikum (latinisering av grekiska neo, ny och lithos, sten) och är alltså ett finare ord för sena stenåldern. Det är en period i människans historia då man övergår från nomadliv till stationärt liv med städer och byar samt ett alltmer avancerat styre. De präster vi kände som schamaner i förra delen av denna serie om religionen hade inte direkt hört hemma här. De religioner som tycks ha varit rådande här är mer avancerade. Man tillber inte längre naturen som andar utan som en manifestation av sej själva. Naturen är till för människorna och man ber om gudarnas tillåtelse att använda den. Gudarna är inte längre i naturen utan mer utanför allt annat, i en annan dimension så att säga.

Figurerna som ska föreställa gudomar blir alltmer avancerade och symboliska. Innan var det mer rakt på sak, handlade det om jakt föreställde figurinerna en jaktgud eller -gudinna. Var det om sex hade figurinerna stora könsorgan av endera sorten. Nu är det mer allegoriskt beskrivet och det handlar mer och mer om maktsymboler. Ta den här gudinnan som exempel:

Figur i lera från Catal Huyuk

Den föreställer vad som ser ut som en frodig kvinna som sitter på en stor tron och föder fram ett barn. På tronens karmar tronar huvuden av vad som kan vara lejon eller pantrar. Den sortens associationer finns betydligt senare i vår tid med beskrivningar av modet hos ett lejon, att man ska vara tålmodig och stark som ett lejon.

Någon specifikt dominerande gudom verkar inte ha funnits över hela världen som senare tider har utan varje region har sitt panteon. Bland de första jordbrukarna verkar diverse kvinnliga gudomar ha dominerat och bland boskapsskötare verkar manliga gudomar ha haft en minst lika stor betydelse. Nomaderna som levde kvar hade fortfarande en ganska könlös eller tvekönad form av gudom man tillbad. Vi får förstås ha i åtanke att långt ifrån allt är utgrävt och vi vet inte om dessa figurer man hittat blev kvar när städerna övergavs och att de viktigaste figurerna togs med vid flytten. Dock kan man genom jämförelse med senare tiders religioner i samma trakter sluta sej till att de tolkningar som gjorts i stort sett stämmer.

En tanke jag har fått är att det handlar om en beskyddarsymbolik. Lejonhonor skyddar sina ungar frenetiskt och det gör många andra djur också. Hannarna tar den yttre delen av reviret och är således inte lika intressanta ur den aspekten. Styrka är inte alltid den viktigaste aspekten vid beskydd utan det handlar om att hela tiden vara på anfallaren och hindra denne från att nå ungarna. Det kan ha gett upphov till de gudinnor vi ser, som den i lera som jag pratat om ovan. Därför är tanken om monoteism helt fel eftersom det lägger ihop allt detta, revirtänkande, beskyddarinstinkt, styrka och omhändertagande i en och samma gudom. Men mer om det i del fem. Del fyra behandlar den sena neolitikum och hur det sakta blir ett än mer avancerad religionsutförande i världen.

Det är elektricitetens dag idag

Jag skrev om detta härom dagen och nu är det dags. Låt alla lampor vara på i kväll, andra apparater som behöver ström likaså. Låt inte mörkrets krafter vinna! De har redan hjärntvättat våra barn. När kommer de efter dej? Propagandan talar om rekordmånga deltagare. Låt det inte bli så.

Här är en som protesterar högt och tydligt i alla fall. Magnus Andersson heter han och är ordförande för CUF (Centerns ungdomsförbund). Kul att se en politiker som inte följer i hysterikernas ledband. Jonny Fagerström lanserar Life Hour och ute i den stora stygga världen har något som kallas Human Achievement Hour lanserats. Det har nu hållit på några år som en motvikt till idiotin bakom Earth Hour. Alla dessa med målet att dels motverka mörkrets krafter som vill att alla ska släcka ner och dels fira elektricitetens betydelse för oss normala människor.

Läsvärt för den som fortfarande tror på det svenska rättssamhället

Min egen uppfattning om det svenska rättssamhället är präglad mestadels av det jag läser i tidningar och genom att ha pratat med folk som haft med det att göra. Juridik har jag med avsmak sett på nära håll när en ingift släkting hade dött och hans sida av släkten försökte lura till sej allt av den kvarlåtenskap han lämnade efter sej trots att både hans och hans frus (från vår sida av släkten) testamenten klart och tydligt talade om att allt skulle delas rakt av. Juristerna avvisade förstås allt detta men det fördröjde allt med ett år innan pengarna och lösöret kunde delas, precis som testamentena ville.

Allt detta är inte direkt några mord och dito justitiemord men ändå är det en känsla av avsmak jag får varje gång jag ser hur lätt det verkar vara att lura vanligt folk i domstolarna och hur lätt det är att dupera nämndemän och juristerna på båda sidor av "skranket". Ta det här aldrig inaktuella fallet som ett exempel. Ju mer jag får reda på om det desto mer absurd förefaller hela utredningen mot de två männen vara. Det är bara att läsa länken ovan och sen även se avsnittet av Veckans Brott som behandlar just detta fall, om nu någon missade det.

Frågan är om någon del av rättsväsendet är att helt lita på. De är ju trots allt människor de också och som sådana är de precis som vi andra väldigt påverkbara och subjektiva. Men lite tankeförmåga kan man väl ändå begära att de kan använda. En fråga alla borde ställa när man konfronteras med en sak, vilken som helst, är: Är detta allt? Följdfrågan borde vara; vad finns det mer? Sen kommer kanske frågorna på rad: Om det finns mer, vad skulle det vara och stämmer allt jag hittills sett? När jag väl hittar mer, hur passar det in i det jag redan fått framför mej? Om det inte passar in hur ser då saken ut som jag har framför mej?

Det är viktiga punkter i det som kallas källkritik, något som inte verkar praktiseras speciellt mycket i våra domstolar av någondera parten. När det går till överläggning i ett fall verkar det i fallet Catrine da Costa inte ha funnits den minsta tillstymmelse till källkritiskt tänkande hos åklagaren. Inte alla i domstolen verkade heller ha haft detta för ögonen. Som tur är friades de anklagade, men på ett sätt så att alla ändå uppfattade dom som skyldiga. Just ett snyggt rättssamhälle vi har!

Att bli gammal är en lyx

De äldre på ett äldreboende i Kungsbacka får i fortsättningen betala själva för mackorna eller ta med till matsalen om de vill ha en sådan. För några år sen vägrade personalen på ett äldreboende i Trosa tror jag det var servera lutfisk till julbordet för att det skulle bli för dyrt. Mandeltorsk blev det istället, en rätt som egentligen är dyrare om den tillagas enligt riktigt recept. Det blev som så att en kock åkte ner och ställde sej på stadens torg och bjöd de äldre på lutfisk. Vi har genom åren hört om hur vissa äldreboenden har haft anställda som slagit och terroriserat de äldre.

Njuter vissa representanter för äldreboende och andra vårdställen av att plåga de som behöver deras hjälp? Nu kan en macka synas vara en liten sak jämfört med misshandel men det är faktiskt på samma linje. De har ju betalat för en vistelse på ett visst ställe och då ska de få den service som de begärt. Det är inget jobb att vara pensionär. De har slitit hela sitt liv för den servicen att få all mat serverad utan att något ska kosta extra annat än om de går ut på stan för att äta. Helpension, har ni äldreboendeansvariga hört talas om det uttrycket?

Det är en lyx att leva i dessa dagar och det verkar vara en ynnest att få den service man begärt, oavsett om man är gammal eller ung. Men att bli gammal verkar vara den största lyxen av alla.

Fågelmördarna slår till igen och igen och igen...

Tack vare vindkraftskramarna har en hiskelig massa fåglar dött överallt i världen men de som är övertygade om vindkraftens förträfflighet verkar bara skaka av sej all kritik. Frågan är om de kan fortsätta ha sina skygglappar på efter såna här fakta. Eller ska det utredas ytterligare så att förhalningstaktiken kan få effekten att man glömmer bort kritiken?

Kom ihåg elektricitetens dag på lördag

För oss som ser elektriciteten och dess gåvor från en bättre vinkel är lördagen elektricitetens dag. Då ska alla apparater som man bara kan ha igång vara på. En timme för realismen och välfärden. Ju fler som får ta del av elektricitet desto bättre. Då slipper vi avskogning av det skälet att man använder onödigt mycket träd för att elda med, vi slipper dålig hälsa som en följd av dåliga ugnar och vi slipper se ödemarker pga jorden blåser bort när inga träd längre hindrar vinden från att ta den med sej.

För att uppnå detta, som är en bättre värld jämfört med nu, måste vi se realistiskt på vårt energibehov. De enda energikällorna som verkligen kan ta upp kampen med oljan är kärnkraften och vattenkraften. Med modern teknik har vi snart eliminerat alla risker.

Så låt oss istället för att vara dumma och inskränkta på lördag göra den till Elektricitetens dag!

Religionen tappar mark enligt amerikansk studie

Enligt forskning i USA tappar religionen mark i nio länder och kan på sikt t o m helt försvinna i dessa länder. De har jämfört hur folk i de länder som pekas ut (Australien, Österrike, Canada, Tjeckien, Finland, Irland, Nederländerna, Nya Zeeland och Schweiz) har börjat ifrågasätta religionen och alltmer börjat kalla sej ateister. Det jag finner intressant med den här studien är att den inte tar med de mest sekulära länderna de senaste åren, Sverige och Estland. Man kan undra vilka skillnaderna är nu jämfört med de tidigare studierna. Det rör sej ju ändå om två länder som länge målats upp som väldigt sekulära och där vissa områden har många ateister.

Men det är ändå rätt glädjande, om nu studien stämmer, att religionen tappar mark. I min lilla faktainspirerade serie om religionens evolution har jag snart kommit fram till den tid då religionen börjar bli maktfullkomlig. När jag ska börja skriva om det vet jag inte i nuläget. Det får bli snart dock för det var den fjärde mars jag senast skrev i den serien. Jag får börja läsa in mej på Inanna och de andra gudomarna från den här tiden. Religion är kul att läsa om men inte att uppleva. Bra då att den sakta försvinner.

Sen måste man ändå fråga sej om det verkligen stämmer att en matematisk modell kan vara sann. De har inte lyckats inom klimatvetenskapen så varför skulle de göra det här. Religion som entitet är en best som är ganska svår att tampas med. Vad folk svarar på diverse frågor är ofta den känsla man har för stunden. Det är väldigt få som verkligen håller fast vid tanken att religion är av ondo. De kan kanske hitta nåt annat att tillbe efter ett tag. Många är nog, tyvärr, sökare och som varande sådana kommer de att fortsätta söka efter nåt större än de själva. Men, vi får glädjas åt att någon försöker göra matematik av folks känsloströmningar.

Vin, kvinnor och sång

Idag ska jag prata om en sak som sällan diskuteras på ett positivt inom etablissemanget, framför allt bland genusianer (alltså fascistiska kvinnochauvinister som ofta diskuteras av Pär Ström med flera). Det handlar om nakenfotografering och min syn på detta.

Som representant för en typ av människa som inte står speciellt högt i kurs bland feministiska proffstyckare idag; jag är en heterosexuell man över 35 som bl a tycker om att titta på damer och som uttrycker åsikter som går stick i stäv med vad just denna intelligentia tycker, är det en fröjd att se att internet ännu så länge ger oss normala "snuskhumrar" nåt att titta på och prata om. Nej, faktiskt talar jag inte om porr utan om dess mer eklektiska kusin, erotiken. Erotik är en grundläggande funktion hos oss människor. Den är till för att vi ska finna en annan människa tilltalande. Vi behöver inte ens hysa några sexuella känslor för den vi tittar på och beundrar. Det handlar om nåt mer än bara prokreation. Åsynen av en naken människa är ämnad att få oss upp i varv, på tårna om man så vill. Vi ska inte behöva skämmas för att vi tittar på andra människor om vi redan har ett förhållande för det vitaliserar det förhållande vi har. Om bara den du är ihop med accepterar det är det inget fel. Det ger en konkurrenssituation där han/hon måste kämpa om din gunst. Svartsjuka är bara ett tecken på psykisk ohälsa. Dumpa den svartsjuka personen illa kvickt.

Vill man som jag helst slippa se sexakter på film eller i bild (det kan man göra bättre själv där hemma så man behöver inte se andra göra det) men ändå vill se en vacker kvinna i födelsedagskostymen så finns det faktiskt en hel del sidor på nätet för sånt. Men man får leta sej fram genom floden av överdrivna säranden på benen och bröst som trycks mot kameralinsen in absurdum innan man hittar till de sidor som visar kvinnor i alla åldrar som på ett smakfullt sätt visar sej från sin bästa sida.

Dessa kvinnor (en del är rätt unga men även i lagens ögon tillåtna) skäms inte för att visa upp sej för jag tror inte att de gör det främst för att visa upp sej enkom för oss män utan dels för pengarna och mestadels för att visa att de minsann har nåt att komma med inför både andra kvinnor och män. En sorts "så här bra ser jag ut, vad ska du göra för att se bättre ut"-utmaning. Skönheten sitter överallt på oss och vi är alla olika till sätt och utseende. Den som inte kan se skönhet i nånting som har med kroppen att göra blir inte heller speciellt vacker inombords. Skönheten sitter i hur man är som person och vad man gör med sitt anlete. Något jag skulle vilja kalla aktiv skönhet, man gör något för att framhäva sej själv utan konstiga och överdrivan åtbörder eller genom plastikkirurgi. Passiva skönheter, framför allt de som sen opererar sin kropp eller fläker ut sej i bild, är inte det så länge.

Hunnen så här långt kan man ju fråga sej som läsare varför bloggägaren pratar om allt detta. Svaret är enkelt. Jag har ingen flickvän, kommer inte att få någon den närmaste tiden heller men jag kan ju drömma om en. Inte för att nån av de damer jag tittar på ens skulle titta åt mitt håll men som sagt, drömmar är drömmar. Det ska tilläggas att min favoritmodell är en snart 29-årig tyska som går under modellnamnet Corinna.

Att visa sej naken är inget fel, inte fult eller ens omoraliskt. Det är mer naturligt än att dra i sej droger av alla de slag, mer naturligt än att slå andra människor med diverse tillhyggen och framför allt mer naturligt än att ropa på världens undergång så fort en katastrof inträffar. Visst, det är inte så bra att vara naken i snöstorm men ingen har väl begärt att någon modell ska klä av sej vid nordpolen. Och visst är den branschen besudlad av diverse skumma aktiviteter men så är den "vanliga" modellvärlden också, i än högre grad verkar det som. Allt är relativt, mina vänner. Märk väl att det från min sida inte handlar om vanlig kärlek utan en gränslös beundran för den kvinnliga kroppen, en sorts allomfattande kärlek till mänskligheten.

Avslutar med en riktig hyllning till alla som gillar boogierock samt kvinnor:

En recension av en intressant kamera

Jag har fått möjligheten att ha hand om en nyinköpt kamera. Det är en Casio Exilim Z2300 i guldfärg. Den köptes för den förening jag jobbar på och hittills är den mitt ansvar. Vi är alla nöjda med den, jag mer än någon annan. Bilderna är väldigt skarpa och bättre än så här blir det inte för den här storleken. Jag är ingen expert på systemkameror men det jag hittills sett av denna långzoomare är minst lika bra som det jag sett från systemarna, åtminstone de som anses vara lite "sämre". Det är kameran på bilden, tagen med min egen kamera.

Lite information om kameran kan vara på sin plats: 14,1 megapixlar, 10 X optisk zoom och 4 X digital zoom. Om någon vill veta mer information om själva kameran är det bara att fråga. Det sitter ett 4 gigabyte stort minneskort i kameran och den har möjlighet att skapa rörlig film (förstås!). Kort sagt, jag är nöjd. Jag rekommenderar den för alla som är på jakt efter en relativt bra kamera för en relativt billig penning. Den kostar 2000 kr förresten. Ut och köp en kamera nu för våren är här!

"Tänkte inte på det"

Välkomna till bloggen där inte ens jag tänker på det mest uppenbara som borde ha tänkts på sen problemen med kärnkraftsverken började kort efter jordbävningskatastrofen. Det handlar om att den mängd radioaktiva partiklar som släppts ut av de skadade kärnreaktorerna inte ens är i närheten av de mängder som släpptes ut av atom- och vätebombstester under kalla krigets dagar. Inte förrän jag såg nedanstående video kom jag att tänka på det. Inte ens mina kolleger vid The Climate Scam eller Vetenskapsbloggen verkar ha tänkt på det. Miljömupparna har inte gjort det heller och hade de gjort det skulle de inte presenterat detta för det stämmer ju inte in i deras syn på världen.

Detta är Thorbjörn Fälldins och Birgitta Dahls fel

I framtiden kan Sverige, om det vill sej illa, lida brist på kunnig personal inom kärnkraftsindustrin och forskningen. Detta skyller jag på Thorbjörn Fälldin och Birgitta Dahl och deras motstånd där t o m Dahl fick igenom en lag som förbjöd inhemsk forskning kring kärnkraften i många år. Egentligen är det inte bara deras fel, många andra var med och förstörde våra chanser till ett väldigt säkert system för en bra och stabil energikälla. Nu går snart den andra generationen som arbetade med kärnkraften och den bakomliggande vetenskapen i pension (den första är den som nu består av folk som är ca 75-90 år gamla) och nästan ingen står redo att ta över.

Tack för det, mina inte så kära politiker! Sker det ett allvarligt tillbud eller en olycka är det ert fel, helt och hållet!

Inget kan stoppa internet

Vad vi än håller på med på internet, vare sej det är legalt eller illegalt, moraliskt eller omoraliskt, farligt eller ofarligt, så går det inte att stoppa. Man kan sätta stopp för vissa aktiviteter men inget som en gång hamnat där försvinner. Det går att gömmas men det försvinner inte. En titt på The Internet Wayback Machine säger allt man behöver veta om den saken. Skriv in precis vad du vill där så kommer du att hitta det.

Myndigheter, företag och politiker (såväl de som kallar sej demokrater och de som inte hymlar med vad de går för och ÄR diktatorer ut i fingerspetsarna) kan försöka stoppa internet men så länge man inte går land och rike runt för att samla in och bränna all världens datorer kan inget stoppa nätet. Det är bara att gilla läget helt enkelt. Det illegala går förstås att spåra och det går att stoppa dom fysiskt från att fortsätta skriva om terroraktioner av alla de slag men spåren av dessas verksamhet finns ändå kvar. Internet är således en virtuell perpetuum mobile, en evighetsmaskin. Som sådan bryter den inte mot någon av termodynamikens två första lagar eftersom informationen följer med bytet från en form till en annan.

Så, ge upp det där med datalagringsdirektivet. Det hjälper ingen att det existerar och är bara onödigt dyr addering till byråkratin.

Jordbävningens offer är (nästan) bortglömda

Det har nu gått en vecka sen jordbävningen i havet utanför Japans östkust ägde rum och flera tusen människor miste livet, många tusen fler har inget liv kvar för allt de ägde och bodde i är förstört av en förödande tsunami som utplånade allt vid kusten. Som om inte det var nog har snö kommit in från norr och återupplivat vintern i trakten. Många överlevande kommer kanske att frysa ihjäl. Lägg därtill sjukdomar och stress.

Men vad fokuserar media nästan helt på? Jo, att ett antal reaktorer vid ett kärnkraftverk har problem med kylningen och att strålning läcker ut. Jag vill inte bagatellisera problemen vid atomkraftverket men media bagatelliserar och glömmer bort de överlevande i spillrorna av det som en gång, före fredagen den 11 mars 2011, var ett stort antal välmående städer som försåg huvudstaden Tokyo med pendlande arbetskraft.

Får jag mitt i allt detta rekommendera att den som läser detta inlägg och aldrig varit på min blogg förut tar en titt på följande länk på Anthony Watts blogg? För övrigt får vi inte glömma bort att hela kärnkraftskrisen startades av att tsunamin svepte bort viktiga komponenter för varje reaktor.
Vi sitter här i Sverige och debatterar kärnkraftens vara eller inte vara som om det var vi som hade problemen. Från atomkraftshatarlobbyns sida likställer man närmast på autopilot problemen i Fukushima med våra kraftverks problem och en snabb gallup ställdes snabbt ihop av SVT genom SIFOs försorg. Den visade att mer än hälften vill ha kärnkraften kvar.

Än en gång visar det sej att det offentliga Sverige från mediahåll upp till vissa politiker i riksdagen har andra prioriteringar visavi kärnkraften. Som visas här tolkar man det faktum att mindre än 25 % av de tillfrågade ville avsluta kärnkraften som om det vore majoriteten. Visst hade andelen som inte vill ha kärnkraften kvar ökat från 8 % till knappt 25 % men det kan ha med den senaste tidens problem att göra. Affekt är något som driver många människor, framför allt om det är nåt som upplevs som negativt. Att medier älskar en story hellre än riktig historia visar sej också när t ex TT via DN tycker det är smaskigt att svenska pensionspengar är kopplade till det företag som äger kärnkraftverken i Fukushima.

Det är svårt att inte göra tolkningen att det i journalistkåren sitter representanter för de som var med om att rösta fram ett avskaffande av kärnkraften på sikt 1980. En del av dom var väl ideologiskt betingade att säga nej till kärnkraft medan andra var skrämda av Harrisburg. I vilket fall som helst har kärnkraften utvecklats sen dess och vi kan inte entydigt likställa ett av jordbävningen skadat kärnkraftverk med våra som faktiskt går dåligt för att vi inte fått göra nåt ordentligt med dom pga en teknikfientlig värld som bara sett kärnvapen överallt, även där det inte finns några alls.

Till sist vill jag rikta en liten replik till signaturen tty som på Maggies blogg (inte farm!) skrev att en tsunami var omöjlig i Östersjön. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns spår av meteoritnedslag på bottnen utanför Estlands kust. OK, en tsunami i Östersjön skulle inte bli så hög pga Östersjöns ganska grunda botten men åtminstone ett par meter skulle den mäkta med men då enbart om det rör sej om ett nedslag. Vår granit- och gnejssköld är stabil nog för att jordbävningar av den magnituden som förra veckan förvandlade halva Honshus ostkuststäder till kaffeved är omöjliga.

Jag såg debatten på SVT i kväll och måste säga att Maggie skötte sej väldigt bra. Skådisen Solveig Ternström gjorde bara bort sej med sina dumheter och Lars-Olov Höglund uppträdde bara nedlåtande så fort en meningsmotståndare yttrade något. Höglund själv är kärnkraftsmotståndare. Han borde skämmas för sin attityd gentemot andra.

Nu lämnar jag debatten kring kärnkraften för den här gången. Låt oss hoppas att hjälpen till de överlevande kan få dom att klara sej genom vintern och att deras hus snart är uppbyggda. De lever i alla fall i ett rikt land till skillnad mot Haiti där folk fortfarande bor i tältläger ett år och två månader efter deras jordbävning.

St Patrick's day

Firande av St Patricks day i Chicago 2005. Hela floden är grönfärgad. Vad säger de gröna om detta?

Det är irländarnas stora dag idag. Det är enligt traditionen denna dag då Irlands frälsare, St Patrick, dog. I Chicago och andra städer i USA är det en konstig tradition att färga allt grönt, efter den gröna ön som många amerikaner räknar sitt ursprung ifrån.

Det kan vara på sin plats att berätta en sann historia om när min mamma och hennes kompisar åt upp Irlands nationalsymbol. Hon gick nämligen en kurs vid Skurups folkhögskola på 1980-talet som handlade om Irland och det hela avslutades med en månadslång resa till just Irland. Ditresan skedde just på St Patricks dag så mycket gick i den dagens tecken. Bland annat serverades typiska rätter för ön på planet och i kanten på brickan fanns en underlig liten grönsak som de lade på sina mackor. Den var väldigt seg, berättade min mamma, men den gick ner. Efter ett tag var det en av medpassagerarna som såg vad de gjorde och påpekade att de hade Irlands nationalsymbol, treklövern (shamrock på iriska), på sina smörgåsar...

Det intressantaste med historien kring St Patrick är inte om han har funnits eller ej utan hur det kan komma sej att irländare i gemen är så religiösa och trogna honom och hans läror. Själva historien kring shamrocken, att han skulle ha använt den för att illustrera treenigheten inom kristendomen verkar vara ganska ung, mer än 1200 år efter det att han ska ha levt (400-talet) och om man sen tar in att shamrocken användes långt innan kristendomen som en beskrivning av månens tre faser blir historien om St Patrick ganska ohistorisk och faktiskt ologisk. Ologisk därför att historien om St Patrick och hans förklaring av treenigheten med treklövern ger sken av att irländarna skulle ha varit okunniga om treklöverns existens innan dess. Mer om sånt i inlägget om religionens evolution, del fyra tror jag det blir. Del tre kommer att handla om de första tecknen på en ordentligt organiserad religion. Den ska jag skriva om snart.

Earth Hour - varför vi ska tända allt lyse vi har den timmen

Tänt var det här!

På Anthony Watts blogg förekommer idag ett inlägg som verkligen belyser ett stort problem med Earth Hour, denna kampanj som går ut på att alla ska släcka ner för klimatets skull. Maken till dumt påfund finns inte inom hela den här frågan. Det gagnar ingen att man släcker några lampor eller stänger några apparater, framför allt inte vädret och dess kompanjon klimatet, som är en skrivbordsprodukt för att kunna hålla reda på hur vädret utvecklar sej över en viss tidsperiod.

Läs det länkade inlägget så förstår ni bättre. Elen har gjort mycket gott för oss och när den saknas märks det direkt. Det behöver inte ens vara efter en tsunami i Japan, det räcker med ett vanligt strömavbrott efter att nåt pucko grävt av en kabel. Att då håna elens betydelse genom att stänga av och släcka ner är för mej och många andra ofattbart. Som alltid kommer jag under den timmen att tända och sätta på så många apparater som möjligt. Tidningar, politiker och missriktade tyckare kan hålla på med sin nedsläckning om de vill. Men det är nog mer släckt innanför pannbenet på dom skulle jag tro...