...den som skriver i DN om kravallerna i Toronto i samband med G20-mötet där heter Stridsman i efternamn. Rätt kul med tanke på stridigheterna bland demonstranterna.
...vuvuzelorna blivit föremål för hot om våld. Huvuden ska visst rulla om de inte tystnar.
...Somaliland, den norra del som bröt sej ur Somalia 1991 när centralregeringen kollapsade, har haft fredliga val, trots hot från den obskyra religiösa idiotgerillan Shahab som styr i det som i övrigt fortfarande kallas Somalia. Dags att erkänna Somaliland på diplomatisk nivå, kanske? Jag har som privatperson gjort det i alla fall.
...SVD med viss förvåning konstaterar att sommaren kommer - i år också. Skulle den inte göra det?
...amerikanska TV-meteorologer står i frontlinjen vad gäller klimatdebatten. Påfallande många köper inte bluffen kring det så kallade klimathotet.
Sammantaget rätt intressanta saker som ignoreras av den stora massan, nåja, G20-mötet verkar ha fått folk att flockas, därför att de generellt inte har några stora kändisar eller riktigt heta frågor omkring sej. Klimatfrågan är inte längre nåt intressant för vanligt folk, ekonomin är för dålig för att folk ska orka bry sej om det inte gäller ens egen plånbok, Somaliland är ett fredligt område som inget annat land erkänner och folk bryr sej knappt om den andra delen heller såvida det inte rör sej om pirater och nedskjutna helikoptrar och vuvuzelorna är väl inte direkt nåt man vill diskutera, så hemskt som ljudet är.
söndag 27 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
Al Gore - en riktig man?
Det ser ut som om Al Gore är som många andra män. Det verkar som om han hade en affär med Larry Davids fru Laurie (ni vet, han Larry som skapade serien Seinfeld för Jerry och sen gjorde en egen succéserie, Simma lugnt, Larry) OCH ska ha farit rätt hårt fram emot en massös vid ungefär samma tid som han tog emot Nobels fredspris. Gore som varit gift med hårdrockshatande Tipper i 40 år meddelade plötsligt att han skiljer sej. Är det dessa två saker som är orsaken?
Nu ska man inte lyssna på rykten eftersom de ofta förvränger saker som hänt men det är i alla fall suspekt att herr Global Uppvärmning, som själv är rena isstatyn, skiljer sej så där hux flux. Nåväl, det är möjligt att vi nu får lite mer sans i diskussionerna kring vädret och mönstret som det bildar.
onsdag 23 juni 2010
Göteborgskan sprider sej
Den göteborgska dialekten sprider sej längs västkusten. I och för sej inte så konstigt eftersom Göteborg är en stor stad, ungefär lika stor som Oslo, och drar således till sej en massa människor från landsbygden som jobbar i storstaden. Det är framför allt i södra Bohuslän som denna fina, hurtfriska dialekt vinner mark.
tisdag 22 juni 2010
Den svarta listan
Det låter som nåt hämtat ur McCarthy-erans värsta tid då minsta misstanke om att tillhöra en "röd" organisation var tillräckligt för att bli utestängd från samhället. Men en artikel om vilka som bör få vara med i den inre cirkeln kring klimatdiskussionerna och vilka som inte bör få vara med har tydligen skrivits vilket kan ses här. Det är prominenta och kunniga forskare som enligt den här artikeln ska bli utestängda från "den inre cirkeln". En av dom har reagerat rätt starkt. Det kan man förstå. Samtidigt får Henrik Svensmark vatten på sin kvarn. Roy Spencer bevisar en stor del av hans teori om att låga moln är en av nycklarna till hur klimatet fungerar. Inget fel på våra utsläpp av CO2 alltså.
Detta samtidigt som verkliga problem orsakade av oss människor äger rum utanför USAs sydkust.
Uppdatering: Anthony Watts ger sej nu in i den här diskussionen genom att återge en artikel i engelska The Daily Telegraph och paralleller med gula stjärnor dras genast fram. Indignationen är stor, vilket är förståeligt mot bakgrunden av de höga hästar AGW:arna har satt sej på.
Detta samtidigt som verkliga problem orsakade av oss människor äger rum utanför USAs sydkust.
Uppdatering: Anthony Watts ger sej nu in i den här diskussionen genom att återge en artikel i engelska The Daily Telegraph och paralleller med gula stjärnor dras genast fram. Indignationen är stor, vilket är förståeligt mot bakgrunden av de höga hästar AGW:arna har satt sej på.
måndag 21 juni 2010
En glaciär som kammar sej
SVD återger en artikel i Nature Geoscience som hävdar att orsaken till att en viss glaciär i Västantarktis kalvar och retirerar så snabbt som den gör är att en bergskam på havsbottnen skulle tvinga en varm ström att ta vägen förbi glaciären och få den att retirera. Vad som än är orsaken vet vi egentligen för lite om hur glaciärer fungerar. Vi vet vad som händer i stort men det verkar finnas en hel del kvar i isen som är hemligheter för oss.
Inte ett ord om klimatförändringar eller koldioxid?
Inte ett ord om klimatförändringar eller koldioxid?
söndag 20 juni 2010
Religionen sista utvägen för de som inte tänker
Oljan vill inte försvinna i den takt man hoppats i USA så nu ska man be för att oljan ska försvinna snabbt. Just det, religionen ska komma till folks räddning. Bön har ju lyckats så många gånger tidigare. Den har haft framgång inom sportens värld, inom industrin och massa annat. Folk är SÅÅÅÅ tacksamma för att bönens makt demonstrerats för dom.
Men åter till den verkliga världen, där böner inte har någon som helst effekt, vare sej positivt eller negativt. Olja tar tid att ta upp eftersom det är ett väldigt lätt ämne som flyter på vatten och breder ut sej över en vattenyta om den kommer i kontakt med denna. Dessutom är det klibbigt till sin natur och sönderdelas gärna i sina beståndsdelar och kan leta sej in i näringskedjan vilket inte alls är bra.
Men, folk kan alltid be. Åtminstone kan de hoppas på en förbättring av läget. Men det är idogt arbete med att sanera som ger de verkliga resultaten.
Men åter till den verkliga världen, där böner inte har någon som helst effekt, vare sej positivt eller negativt. Olja tar tid att ta upp eftersom det är ett väldigt lätt ämne som flyter på vatten och breder ut sej över en vattenyta om den kommer i kontakt med denna. Dessutom är det klibbigt till sin natur och sönderdelas gärna i sina beståndsdelar och kan leta sej in i näringskedjan vilket inte alls är bra.
Men, folk kan alltid be. Åtminstone kan de hoppas på en förbättring av läget. Men det är idogt arbete med att sanera som ger de verkliga resultaten.
lördag 19 juni 2010
Mer om Jesus som brann upp
Lite filmlänkar som visar branden den 15 juni i år:
http://www.youtube.com/watch?v=mUZ3d1tTbWg
http://www.youtube.com/watch?v=iLsr1C5Nc_8
Denna friigolitdominerade statyn kallades i folkmun för "Touchdown Jesus" efter de armar som statyn höll mot skyn som efter en touchdown i den så amerikanska sporten amerikansk fotboll. Så kan det gå. Jag undrar när detta kommer att återges i svensk media.
http://www.youtube.com/watch?v=mUZ3d1tTbWg
http://www.youtube.com/watch?v=iLsr1C5Nc_8
Denna friigolitdominerade statyn kallades i folkmun för "Touchdown Jesus" efter de armar som statyn höll mot skyn som efter en touchdown i den så amerikanska sporten amerikansk fotboll. Så kan det gå. Jag undrar när detta kommer att återges i svensk media.
På spaning efter kometer
Modell av Pan STARRS-1
Pan STARRS 1 (förkortning för Panoramic Survey Telescope & Rapid Response System) kallas ett projekt och dess teleskop uppe på berget Haleakala (solhuset i översättning från hawaiianska) på ön Maui, Hawaii som nu har börjat spana efter kometer och asteroider i vår närhet på allvar efter att ha varit igång ca sex månader. Man förväntar sej upptäcka 100,000 asteroider och andra objekt jämfört med de ca 2900 som hittills är kända och som kan vara ett hot mot oss. Man kallar dessa objekt för NJO (nära-jorden-objekt) efter engelskans ord NEO (near earth objects). Det går till på följande vis: Teleskopet är utrustat med en avancerad digitalkamera av senaste snitt zoomar in på ett visst område i rymden och kameran tar ett antal bilder som sen skickas till projektets datorer. Där kollar man bilderna och publicerar viktigt material. Inte bara saker i vår närhet är intressant utan även saker långt borta, som andra galaxer och stjärnor.
Redan nu har man hittat en supernova. Här finns lite fler bilder att titta på.
Carl Sagan hade älskat att se dessa bilder, det är jag absolut säker på.
fredag 18 juni 2010
Gud tog död på sin son - igen
Ta en titt på bilden ovan. Den föreställer en frigolitstaty av Jesus som brinner efter att en blixt slagit ner i den. Man kan lätt få för sej att den liknar en figur i långskjorta som springer medan han brinner. Men, är det inte horn i pannan på honom? De nitton punkterna som citeras i den ironiska artikeln är fantastiska brev som skickats in till tidningen och en del av dom är verkligen så där härligt elaka om man bara kan vara när det rör sej om nåt man verkligen ogillar eller älskar att hata. Fler såna snutiga och ironiska synpunkter borde höras även här i Sverige när man diskuterar religion.
Den bästa insändaren är denna som jag översätter för er (originalet finns i den länkade artikeln:
"Den numer avlidne, store fundamentalistiske dåren Oral Roberts, han som på egen hand tvingade mardrömmen om megakyrkan på mänskligheten, han som skapade Oral Roberts University och avlade en oerhört korrupt, äcklig son vid namn Richard som sen körde stället i botten, nåväl, Oral hade enligt egen utsago en egen het liten vision för ca 30 år sen, i vilken han ansåg sej ha mött -- och småpratat med -- 275 meter hög Jesus, vilket är lika högt som Chrysler-skrapan, följaktligen gör det att hans lilla konversation är detsamma som om man skulle prata med en loppa. Häftigt!
Vilket får följden att: En futtig sexvåningars, uthuggen halv-Jesus konstruerad av frigolit, klädhängare klister, satt vid sidan av en motorväg i Ohio? Kallar du det en vision? För att det ska kallas en riktig vision värdig en pseudoreligiös lagvrängare med synapser som hela tiden skjuter fel, borde den saken brinna. Aha!"
Absolut, bara där religion får styra fritt finns det galenskaper nog för att köra mänsklighetens moral i botten. Se bara på Knutby!
torsdag 17 juni 2010
Svaret kom snabbt
Gårdagens inlägg från miljömupparna i Miljöpartiet om kärnkraften har redan fått en kraftfull respons. Det är Sören Wibe, professor i skogsekonomi, som levererar denna replik. Wibe hävdar, med rätta, att kärnkraften tvärtemot vad Eriksson och Wetterstrand säger byggs ut och moderniseras som aldrig förr. Han menar också att avfallsfrågan är löst eftersom den svenska metoden med stora kopparstavar flera hundra meter ner i berggrunden är den säkraste metoden. Uran omvandlas ju inte jämnt till andra ämnen så det skyddet är fullgott, bara man vet att hålla idioterna borta.
onsdag 16 juni 2010
Miljöpartiet försöker luras medelst statistik
En röst på miljöpartiet är en röst på fågelmördande vindmöllor och en återgång till tiden före industrialiseringen. De är emot kärnkraften, förmodligen för att de lever kvar i den villfarelsen att kärnkraften är lika explosivt idag som den var för 30 år sen. Men ser ni, kära miljömuppar, kärnkraften har liksom allt annat utvecklats och dagens kärnkraftverk är inte bara betydligt säkrare, de är effektivare också. Men sånt ser inte miljöpartiet till när de försöker lura den osäkre läsaren. Nej, de använder ren statistik om antalet kraftverk för att få folk övertygade.
Man svamlar nåt om att antalet vindkraftverk ökar mer än antalet kärnkraftverk. Det har ingen betydelse alls hur många kraftverk av endera slaget som finns. Det betyder nåt är hur mycket energi som kan produceras och levereras. Där är kärnkraften totalt överlägsen. Men man luras igen från miljömupparnas sida. Miljöpartiet citerar, utan att egentligen ange vem, MIT i Boston, USA, som ska ha sagt att kärnkraftens framtid är osäker. Då skulle jag vilja veta vem vid Massachusetts Institute of Technology som sagt det för jag tvivlar på att hela institutet står bakom ett sådant uttalande.
Kärnkraftsmotståndare klamrar sej som få andra kvar vid folkomröstningen från 1980 och vill att utslaget från den ska följas, dvs att kärnkraften skulle vara borta till 2010, alltså i år. För det första, en folkomröstning i Sverige är inte tvingande, den är rådgivande. Man röstade om att behålla vänstertrafiken för länge sen men det brydde sej inte politikerna om. Man röstade om ATP, det är nu borta. Varför är då kärnkraftsomröstningen så helig? Three Mile Island och Tjernobyl var och är isolerade händelser, båda ett resultat av slarv och hemsk byråkrati. Följderna blev dock inte så hemska som man trodde.
Frågan är: vad är förnybar energi? Listan Wikipedia tar upp låter med några få undantag sannerligen som en återgång till preindustriella förhållanden. Framför allt vindkraft och mekanisk dragkraft vilket får mej att tänka på situationen på medeltiden och ännu tidigare under järnåldern. Geotermisk energi är väl bra för det ger en hel del energi men bara om man bor i områden där vulkaner finns och där finns ju risken att få lava över sej. Vattenkraft är i och för sej rätt bra men om man ska göra som kineserna och amerikanerna gjort på den här punkten innebär det att hela biotoper försvunnit när dalar vattenfylls för de reservoar som krävs för vattenkraftverken.
Biobränsle är den värsta boven här. Enligt miljöpartiet ska vi alltså börja odla en massa grödor som kunde användas till mat men som nu istället ska användas för att driva våra bilar och värma upp våra hus. Många gånger sker detta i områden där det växer fin skog, eller rättare sagt gjorde. Så, en röst på miljöpartiet är en röst på återgång till järnåldern. Det var varmare då än idag under större delen av den perioden men också osäkrare pga torka och maktfullkomliga imperier. Är det sånt Miljöpartiet vill ha tillbaka? I så fall borde de se till att EU blir det nya Romarriket.
Man svamlar nåt om att antalet vindkraftverk ökar mer än antalet kärnkraftverk. Det har ingen betydelse alls hur många kraftverk av endera slaget som finns. Det betyder nåt är hur mycket energi som kan produceras och levereras. Där är kärnkraften totalt överlägsen. Men man luras igen från miljömupparnas sida. Miljöpartiet citerar, utan att egentligen ange vem, MIT i Boston, USA, som ska ha sagt att kärnkraftens framtid är osäker. Då skulle jag vilja veta vem vid Massachusetts Institute of Technology som sagt det för jag tvivlar på att hela institutet står bakom ett sådant uttalande.
Kärnkraftsmotståndare klamrar sej som få andra kvar vid folkomröstningen från 1980 och vill att utslaget från den ska följas, dvs att kärnkraften skulle vara borta till 2010, alltså i år. För det första, en folkomröstning i Sverige är inte tvingande, den är rådgivande. Man röstade om att behålla vänstertrafiken för länge sen men det brydde sej inte politikerna om. Man röstade om ATP, det är nu borta. Varför är då kärnkraftsomröstningen så helig? Three Mile Island och Tjernobyl var och är isolerade händelser, båda ett resultat av slarv och hemsk byråkrati. Följderna blev dock inte så hemska som man trodde.
Frågan är: vad är förnybar energi? Listan Wikipedia tar upp låter med några få undantag sannerligen som en återgång till preindustriella förhållanden. Framför allt vindkraft och mekanisk dragkraft vilket får mej att tänka på situationen på medeltiden och ännu tidigare under järnåldern. Geotermisk energi är väl bra för det ger en hel del energi men bara om man bor i områden där vulkaner finns och där finns ju risken att få lava över sej. Vattenkraft är i och för sej rätt bra men om man ska göra som kineserna och amerikanerna gjort på den här punkten innebär det att hela biotoper försvunnit när dalar vattenfylls för de reservoar som krävs för vattenkraftverken.
Biobränsle är den värsta boven här. Enligt miljöpartiet ska vi alltså börja odla en massa grödor som kunde användas till mat men som nu istället ska användas för att driva våra bilar och värma upp våra hus. Många gånger sker detta i områden där det växer fin skog, eller rättare sagt gjorde. Så, en röst på miljöpartiet är en röst på återgång till järnåldern. Det var varmare då än idag under större delen av den perioden men också osäkrare pga torka och maktfullkomliga imperier. Är det sånt Miljöpartiet vill ha tillbaka? I så fall borde de se till att EU blir det nya Romarriket.
Etiketter:
felaktigheter,
kärnkraft,
miljömuppar,
Miljöpartiet
Nationalism, patriotism och verkligheten
Jag ogillar det mesta med nationalism och patriotism. Inte så mycket för de skränande mobbar som skriker ut att de älskar sitt land medan de halsar ännu en dåligt bryggd öl under en fotbollsmatch. Inte heller för de dumskallar som går runt med rakade huvuden och heilar hela tiden medan andra i samma grupp mumlar nåt osammanhängande om hur förträffligt det är att vara svensk.
Nej, den värsta formen av dessa två ismer är den som smyger sej på i form av en känsla för nationen, för landet. Som om det var landet som betydde nåt, som om det var nationen som är det viktiga. Det är den känslan som kommer fram såna yttranden som Margaret Thatchers ord efter segern över Argentina i Falklandskriget: "proud to be british" (stolt att vara brittisk). Den känslan är vad vi har kvar sen 1800-talets glada dagar med rastänkande, göticism, dårdikter om forntida nationalhjältar samt krigen som skulle föra folken närmare varandra. För min del är det nationalismen och patriotismen som är orsakerna till alla krig som utkämpats i världen sen 1820. De är också orsaken till alla förföljelser och utrotningar.
Det är precis som om förnuftet stängdes av när nationalstaterna kom till på 1800-talet. Det stängdes av och nu kan ingen hitta på-knappen igen. Jag kan redan höra de som säger att "det är väl kul att heja på sitt landslag?" men då har man inte fattat vad det handlar om. Ett landslag är summan av ett helt land med olika utövare av en och samma sport och de kommer från alla delar av landet och har ett gemensamt mål: att representera sitt land i en sport och ha kul samtidigt. En nation är en konstgjord konstruktion med tänkta linjer dragna över geografin bara för att man anser att man behöver ha kontrollen över detta område inom linjerna. Det är även tanken att alla inom dessa linjer ska höra till samma folk, så kallad nationalitet.
Tyvärr ser jag i nuläget inget som skulle kunna slå ut dessa två hemska känslor. Det finns provinsialism men det ses numera som nåt omodernt, nåt som hör äldre tider till. Det har nog också förvanskats av "flytta-till-landet"-rörelsen på 1970-talet. Annars är det ett väldigt bra alternativ. Ett annat alternativ är att upplösa så många gränser som möjligt och låta folk och tjänster röra sej fritt. Smugglingen kommer vi aldrig att kunna stoppa och terroristerna tar sej inte genom tullen, de kallar sej militärer och flyger i militärflygplan över hela världen och jagar fantomer. Världen skulle nog faktiskt må bra av lite fler och mindre länder. Kanske hade det varit bättre om Sydstaterna i USA hade fått bli fria. De hade nog bönat och bett ändå att få komma med i unionen igen i alla fall.
EU-tanken är god men den håller på att förvanskas och har redan kidnappats av politiker, lobbyister och byråkrater.
Vi får se vad nästa storkrig innebär för nationalismen och patriotismen. Verkligheten är i alla fall den att människor inte mår bra av gränser. Vi behöver kunna röra oss så fritt som möjligt.
Nej, den värsta formen av dessa två ismer är den som smyger sej på i form av en känsla för nationen, för landet. Som om det var landet som betydde nåt, som om det var nationen som är det viktiga. Det är den känslan som kommer fram såna yttranden som Margaret Thatchers ord efter segern över Argentina i Falklandskriget: "proud to be british" (stolt att vara brittisk). Den känslan är vad vi har kvar sen 1800-talets glada dagar med rastänkande, göticism, dårdikter om forntida nationalhjältar samt krigen som skulle föra folken närmare varandra. För min del är det nationalismen och patriotismen som är orsakerna till alla krig som utkämpats i världen sen 1820. De är också orsaken till alla förföljelser och utrotningar.
Det är precis som om förnuftet stängdes av när nationalstaterna kom till på 1800-talet. Det stängdes av och nu kan ingen hitta på-knappen igen. Jag kan redan höra de som säger att "det är väl kul att heja på sitt landslag?" men då har man inte fattat vad det handlar om. Ett landslag är summan av ett helt land med olika utövare av en och samma sport och de kommer från alla delar av landet och har ett gemensamt mål: att representera sitt land i en sport och ha kul samtidigt. En nation är en konstgjord konstruktion med tänkta linjer dragna över geografin bara för att man anser att man behöver ha kontrollen över detta område inom linjerna. Det är även tanken att alla inom dessa linjer ska höra till samma folk, så kallad nationalitet.
Tyvärr ser jag i nuläget inget som skulle kunna slå ut dessa två hemska känslor. Det finns provinsialism men det ses numera som nåt omodernt, nåt som hör äldre tider till. Det har nog också förvanskats av "flytta-till-landet"-rörelsen på 1970-talet. Annars är det ett väldigt bra alternativ. Ett annat alternativ är att upplösa så många gränser som möjligt och låta folk och tjänster röra sej fritt. Smugglingen kommer vi aldrig att kunna stoppa och terroristerna tar sej inte genom tullen, de kallar sej militärer och flyger i militärflygplan över hela världen och jagar fantomer. Världen skulle nog faktiskt må bra av lite fler och mindre länder. Kanske hade det varit bättre om Sydstaterna i USA hade fått bli fria. De hade nog bönat och bett ändå att få komma med i unionen igen i alla fall.
EU-tanken är god men den håller på att förvanskas och har redan kidnappats av politiker, lobbyister och byråkrater.
Vi får se vad nästa storkrig innebär för nationalismen och patriotismen. Verkligheten är i alla fall den att människor inte mår bra av gränser. Vi behöver kunna röra oss så fritt som möjligt.
tisdag 15 juni 2010
Berättelsen om en man som skapade en ny religion
Följande historia är enbart svammel och hypotetiskt snack som bara "råkar" likna vad som skulle kunna kallas sanningen...
Tänk er Mellanöstern för sisådär 2000 år sen. Romarna ockuperar större delen av detta område och gör det genom trupper och lydkonungar. I ett av dessa delområden har en av lydkonungarna dabbat sej och ersatts av en guvernör. Denne vill ha in pengar, det var kutym på denna tid att guvernörerna och prefekterna fick skapa sin förmögenhet själva genom att dra in skatter varav de själva fick en liten del. Romarna hade för vana att beskatta sina undersåtar rätt hårt, som idag alltså, och det fick ofta följden att folket gjorde uppror. Så också den här gången. Bland de folk i Mellanöstern som fick nog av denna taxering fanns ett som kallade sej själva hebréer. De mest våldsamma av dessa kom att anamma ett grekiskt ord, zelos, som betyder avundsjuk men framför allt våldsamt envis. De kallade sej alltså seloter. Att de tog ett grekiskt ord berodde på att greker var vanliga i den här trakten ända sen Alexander den stores tid. De försökte göra uppror men upproret slogs ner och det blev lugnt igen.
Det lugnet kom sen att vara fram till början av 40-talet efter vår tideräkning (evt). Små skärmytslingar förekom förstås men de berodde mest på klumpigheten hos diverse guvernörer och deras prefekter. I början av 40-talet framträdde så en person som talade om ett kommande rike, ett guds rike där romarna var utslängda. Han lovade sina lärjungar att de skulle kunna nå detta rike om de bara följde honom bortom Jordanfloden. Men de hade knappt kommit dit förrän man från romerskt håll reagerade hårt och högg ner alla utom deras ledare som fördes tillbaka till Jerusalem. Denne högg man av huvudet på vid ett senare tillfälle och så var det slut med den historien.
Men hans kompanjoner började nu en hämndkampanj. De återupplivade selotrörelsen och drog ut på en våldskampanj varvid bland andra romare och oliktänkande fick sätta livet till. Rövarpack kallades de av romarna och de hebréer som inte gillade våldet som en lösning på problemet med den romerska ockupationen. Bland dessa seloter tycks det ha funnits en person som senare fick anledning att ångra sina handlingar. Några år senare, runt år 48 evt, börjar oroligheterna på allvar i och med att en av prefektens närmaste män, Stefanos, blir stenad till döds. Ledaren för den hemska händelsen flyr sen och under den flykten händer nåt med denne man som hette Saul. Saul är av blandat ursprung. Hans far var soldat i romerska armén och hans mor tycks vara av grekisk konvertitfamilj. Hon har skaffat fler barn med en annan man, en man av hebreisk börd och denna familj bor i norra Galiléen. Som liten kom Saul i kontakt med religionen i och med att han fick studera för en av sin tids stora rabbiner, Gamaliel den äldre. Sen som vuxen kom han i kontakt med seloterna och deras pånyttfödda rörelse. Hur gammal han är vid tidpunkten för stenandet av Stefanos kan vi bara gissa oss till men helt ung var han inte, kanske närmare 40 år. Nu flyr han och det snabbt för romarnas hämnd kommer säkert att bli hård. Han tycks under denna flykt ha kommit på andra tankar för han börjar nu istället predika fred och frihet i form av ett rike av samma typ som en gång hans företrädare vid Jordanfloden.
Saul börjar resa runt i länderna runt Medelhavet och predika detta budskap, ett budskap som han enligt egen utsago har fått genom en vision av en man han kallar Jesus, en person som egentligen är han själv med den skillnaden att han inte vågar framträda med dom för egen del av rädsla för att hans forna kamrater ska tycka att han är en förrädare. Han har alltså valt en egen väg för att reformera religionen, som han anser har tappat kontakten med det ursprungliga budskapet mer än 1000 år tidigare. Han vill också mjuka upp vissa regler. Detta kommer att göra så att många utanför hebréernas krets attraheras av hans budskap. Bland annat predikar han att man ska få äta vad man vill, slippa omskärelse samt att tolkningen av sabbaten inte är så rigid.
Med tiden samlar han folk omkring sej som räknas i tusental till slut och han får ett smeknamn, "Egyptiern" eftersom han bott där så länge och kan olika läkekonster och vad som verkar vara magiska formler som egyptierna vid den här tiden är kända för. Det är sitt eget folk han främst riktar budskapet till, i början, men allteftersom han inser att budskapet inte går fram lika framgångsrikt börjar han istället sprida budskapet till andra folkslag och han blir alltmer irriterad på "de sina". Sina forna kamrater bryter han med, utom några få som följer honom. En näst sista framstöt i sitt hemland sker ca år 52 evt då han på Oljeberget försöker mana sina följare att storma Jerusalems portar för att rensa templet från den ohyra han anser infekterar det. Han kallar det ett syndens näste och han har redan skapat oreda där under dagen innan genom att yttra dessa ord, under sitt alias Jesus.
Någon har dock förrått dom och en vaktstyrka om ca tusen man är på väg för att stoppa dom i sina planer. Ett smärre fältslag äger rum där på en av sluttningarna till Oljeberget och i tumultet lyckas Saul och några av hans närmaste män fly. De hamnar förmodligen i ett annat land, säkerligen i en av församlingarna Saul skapat genom sina predikningar. Han skapar nu en myt om att Jesus förråtts av en av sina egna för att det ska bli en del av den förutsägelse han själv yttrat om det kommande guds rike. För att det inte ska bli helt överensstämmande med den tiden han själv lever flyttar han den händelsen om Jesus bakåt i tiden så att det får ett mytiskt skimmer.
Det sista framträdandet Saul, som nu kallar sej Paulus, gör i Jerusalem blir nästan fatalt för honom. Det sker några år senare när han kommer tillbaka för att en sista gång försöka få folket där att se att hans budskap är det rätta. Han blir igenkänd av sina forna kamrater inom seloterna och de försöker döda honom. Prästerna i templet är med på noterna och det är endast pga tumultet som uppstår som han blir räddad då den romerske kommendanten kommer för att se vad som står på. Han griper Paulus och han bollas nu mellan olika instanser, prästerna i templet, den romerske prefekten och lydkonungen. Anledningen är att Paulus sagt sej vara romersk medborgare och då blir alla från romerskt håll rådvilla. Han har helt klart stört ordningen men en romersk medborgare, som dessutom kan bevisa det, kan man bara inte lämna ut till folkhopen där ute som vill döda honom.
Paulus spelar ut ännu ett kort, han vill få sin sak hörd av kejsaren. Han blir således skickad till Rom där han framlägger sin sak och blir friad. För att folket i Jerusalem ska bli lugnad sprider man ut en lögn om att han blivit dömd och avrättad. Men allt detta har tärt hårt på Paulus som nu istället börjar ägna sej åt att skriva de brev han sedermera har blivit så känd för. I de breven gör han en klar skillnad mellan sin egen person och sitt alias, Jesus, som ska ha dött för alla människors skull. Då och då verkar han glömma bort sej och skriver om sej själv när det borde vara hans alter ego det handlar om. Han vistas uppenbarligen sin sista tid i Rom där han skriver sina brev till församlingarna, som växer ganska snabbt.
När Paulus dör är osäkert men en tradition säger att han dog i Spanien flera år senare. Hans skapelse, så förvanskad liksom alla religioner i slutändan blir, levde dock vidare och skilde sej snabbt från sin föregångare, judendomen.
----------------------------
Detta är en historia som bygger till viss del på den hypotes Lena Einhorn presenterar sin bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Jag är väl dum som tagit till mej den hypotesen utan att kolla fakta för egen del men den är såpass tilltalande att jag, som varande ateist och agnostiker, gillar att få in lite verklighet bakom det mytiska slöjorna. Skriv gärna lite kommentarer om vad ni tycker om denna hypotes. Den är lika svår att bevisa som freonernas inverkan på ozonlagret och AGW-hypotesen men den passar bättre in på verkligheten än dessa. Det handlar i alla fall om saker som går att något så när passa in mot bakgrund av verkliga händelser.
Tänk er Mellanöstern för sisådär 2000 år sen. Romarna ockuperar större delen av detta område och gör det genom trupper och lydkonungar. I ett av dessa delområden har en av lydkonungarna dabbat sej och ersatts av en guvernör. Denne vill ha in pengar, det var kutym på denna tid att guvernörerna och prefekterna fick skapa sin förmögenhet själva genom att dra in skatter varav de själva fick en liten del. Romarna hade för vana att beskatta sina undersåtar rätt hårt, som idag alltså, och det fick ofta följden att folket gjorde uppror. Så också den här gången. Bland de folk i Mellanöstern som fick nog av denna taxering fanns ett som kallade sej själva hebréer. De mest våldsamma av dessa kom att anamma ett grekiskt ord, zelos, som betyder avundsjuk men framför allt våldsamt envis. De kallade sej alltså seloter. Att de tog ett grekiskt ord berodde på att greker var vanliga i den här trakten ända sen Alexander den stores tid. De försökte göra uppror men upproret slogs ner och det blev lugnt igen.
Det lugnet kom sen att vara fram till början av 40-talet efter vår tideräkning (evt). Små skärmytslingar förekom förstås men de berodde mest på klumpigheten hos diverse guvernörer och deras prefekter. I början av 40-talet framträdde så en person som talade om ett kommande rike, ett guds rike där romarna var utslängda. Han lovade sina lärjungar att de skulle kunna nå detta rike om de bara följde honom bortom Jordanfloden. Men de hade knappt kommit dit förrän man från romerskt håll reagerade hårt och högg ner alla utom deras ledare som fördes tillbaka till Jerusalem. Denne högg man av huvudet på vid ett senare tillfälle och så var det slut med den historien.
Men hans kompanjoner började nu en hämndkampanj. De återupplivade selotrörelsen och drog ut på en våldskampanj varvid bland andra romare och oliktänkande fick sätta livet till. Rövarpack kallades de av romarna och de hebréer som inte gillade våldet som en lösning på problemet med den romerska ockupationen. Bland dessa seloter tycks det ha funnits en person som senare fick anledning att ångra sina handlingar. Några år senare, runt år 48 evt, börjar oroligheterna på allvar i och med att en av prefektens närmaste män, Stefanos, blir stenad till döds. Ledaren för den hemska händelsen flyr sen och under den flykten händer nåt med denne man som hette Saul. Saul är av blandat ursprung. Hans far var soldat i romerska armén och hans mor tycks vara av grekisk konvertitfamilj. Hon har skaffat fler barn med en annan man, en man av hebreisk börd och denna familj bor i norra Galiléen. Som liten kom Saul i kontakt med religionen i och med att han fick studera för en av sin tids stora rabbiner, Gamaliel den äldre. Sen som vuxen kom han i kontakt med seloterna och deras pånyttfödda rörelse. Hur gammal han är vid tidpunkten för stenandet av Stefanos kan vi bara gissa oss till men helt ung var han inte, kanske närmare 40 år. Nu flyr han och det snabbt för romarnas hämnd kommer säkert att bli hård. Han tycks under denna flykt ha kommit på andra tankar för han börjar nu istället predika fred och frihet i form av ett rike av samma typ som en gång hans företrädare vid Jordanfloden.
Saul börjar resa runt i länderna runt Medelhavet och predika detta budskap, ett budskap som han enligt egen utsago har fått genom en vision av en man han kallar Jesus, en person som egentligen är han själv med den skillnaden att han inte vågar framträda med dom för egen del av rädsla för att hans forna kamrater ska tycka att han är en förrädare. Han har alltså valt en egen väg för att reformera religionen, som han anser har tappat kontakten med det ursprungliga budskapet mer än 1000 år tidigare. Han vill också mjuka upp vissa regler. Detta kommer att göra så att många utanför hebréernas krets attraheras av hans budskap. Bland annat predikar han att man ska få äta vad man vill, slippa omskärelse samt att tolkningen av sabbaten inte är så rigid.
Med tiden samlar han folk omkring sej som räknas i tusental till slut och han får ett smeknamn, "Egyptiern" eftersom han bott där så länge och kan olika läkekonster och vad som verkar vara magiska formler som egyptierna vid den här tiden är kända för. Det är sitt eget folk han främst riktar budskapet till, i början, men allteftersom han inser att budskapet inte går fram lika framgångsrikt börjar han istället sprida budskapet till andra folkslag och han blir alltmer irriterad på "de sina". Sina forna kamrater bryter han med, utom några få som följer honom. En näst sista framstöt i sitt hemland sker ca år 52 evt då han på Oljeberget försöker mana sina följare att storma Jerusalems portar för att rensa templet från den ohyra han anser infekterar det. Han kallar det ett syndens näste och han har redan skapat oreda där under dagen innan genom att yttra dessa ord, under sitt alias Jesus.
Någon har dock förrått dom och en vaktstyrka om ca tusen man är på väg för att stoppa dom i sina planer. Ett smärre fältslag äger rum där på en av sluttningarna till Oljeberget och i tumultet lyckas Saul och några av hans närmaste män fly. De hamnar förmodligen i ett annat land, säkerligen i en av församlingarna Saul skapat genom sina predikningar. Han skapar nu en myt om att Jesus förråtts av en av sina egna för att det ska bli en del av den förutsägelse han själv yttrat om det kommande guds rike. För att det inte ska bli helt överensstämmande med den tiden han själv lever flyttar han den händelsen om Jesus bakåt i tiden så att det får ett mytiskt skimmer.
Det sista framträdandet Saul, som nu kallar sej Paulus, gör i Jerusalem blir nästan fatalt för honom. Det sker några år senare när han kommer tillbaka för att en sista gång försöka få folket där att se att hans budskap är det rätta. Han blir igenkänd av sina forna kamrater inom seloterna och de försöker döda honom. Prästerna i templet är med på noterna och det är endast pga tumultet som uppstår som han blir räddad då den romerske kommendanten kommer för att se vad som står på. Han griper Paulus och han bollas nu mellan olika instanser, prästerna i templet, den romerske prefekten och lydkonungen. Anledningen är att Paulus sagt sej vara romersk medborgare och då blir alla från romerskt håll rådvilla. Han har helt klart stört ordningen men en romersk medborgare, som dessutom kan bevisa det, kan man bara inte lämna ut till folkhopen där ute som vill döda honom.
Paulus spelar ut ännu ett kort, han vill få sin sak hörd av kejsaren. Han blir således skickad till Rom där han framlägger sin sak och blir friad. För att folket i Jerusalem ska bli lugnad sprider man ut en lögn om att han blivit dömd och avrättad. Men allt detta har tärt hårt på Paulus som nu istället börjar ägna sej åt att skriva de brev han sedermera har blivit så känd för. I de breven gör han en klar skillnad mellan sin egen person och sitt alias, Jesus, som ska ha dött för alla människors skull. Då och då verkar han glömma bort sej och skriver om sej själv när det borde vara hans alter ego det handlar om. Han vistas uppenbarligen sin sista tid i Rom där han skriver sina brev till församlingarna, som växer ganska snabbt.
När Paulus dör är osäkert men en tradition säger att han dog i Spanien flera år senare. Hans skapelse, så förvanskad liksom alla religioner i slutändan blir, levde dock vidare och skilde sej snabbt från sin föregångare, judendomen.
----------------------------
Detta är en historia som bygger till viss del på den hypotes Lena Einhorn presenterar sin bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Jag är väl dum som tagit till mej den hypotesen utan att kolla fakta för egen del men den är såpass tilltalande att jag, som varande ateist och agnostiker, gillar att få in lite verklighet bakom det mytiska slöjorna. Skriv gärna lite kommentarer om vad ni tycker om denna hypotes. Den är lika svår att bevisa som freonernas inverkan på ozonlagret och AGW-hypotesen men den passar bättre in på verkligheten än dessa. Det handlar i alla fall om saker som går att något så när passa in mot bakgrund av verkliga händelser.
Etiketter:
Lena Einhorn,
religion,
religiösa personer,
svammel
måndag 14 juni 2010
Greenpeace dabbar sej igen
Greenpeace skämmer ut sej igen och det är som vanligt fel sak man protesterar emot. Kärnkraften är förvisso inte helt ofarlig, vilket dock kan sägas också om alla energikällor, men det är inget man behöver protestera så kraftigt emot. Att lagra överblivet kärnbränsle är inte så krångligt och farligt som man påstår i artikeln. Det har utvecklats metoder för sådant sen de uppgifter Greenpeace citerar fanns. Det är 1980-talets uppgifter man slänger sej med. "Förnybara" energikällor är inte så förnybara alla gånger. Vindkraft är i stort sett ett legaliserat fågelmassmord, solenergi kan bara användas på dagen och då bäst för att skapa riktade strålar för ugnliknande tillstånd och naturgas är egentligen bara vanlig hederlig gas med ett nytt namn, för att man ska kunna lura av folk ännu mer pengar.
Nej, ska ni på Greenpeace protestera mot något så gå tillbaka till att försöka stoppa valfångsten. Häng ut mutkolvarna i Japan ordentligt!
Nej, ska ni på Greenpeace protestera mot något så gå tillbaka till att försöka stoppa valfångsten. Häng ut mutkolvarna i Japan ordentligt!
söndag 13 juni 2010
Tut tut!
Vuvuzela, lika knasigt som dess läte är fruktansvärt enformigt. Denna tuta har jag just genomlidit tre matcher med idag. Matcherna var njutbara enbart pga att jag har en kudde att luta öronen emot och som jag kan sätta för om det blir för hemskt. Men surret som dessa tutor i unison producerar är horribelt och det verkar kunna tränga igenom det mesta, även kuddar. Nu vill man från arrangörernas sida förbjuda dom. Frågan är dock om ett förbud kommer att förhindra dom från att höras. En annan fråga är om det är tillåtet att förbjuda dom. De får kolla stadgarna ordentligt. Spelare och tränare ska väl kunna höra varandra?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...



