Ville bara skriva av mej lite

Jag har länge tyckt att jag är ganska egoistisk och känslokall, främst för att jag har haft svårt att gråta inför tragedier inom familjen och nära vänner (döden för mej är slutgiltig och det tjänar inget till att gråta över att någon dör, det är bättre att minnas vad dom stod för medan dom levde), men de senaste två månadernas händelser med en jobbarkompis problem i sitt liv (se inlägg från början av september om detta) har rivit upp mitt eget liv mer än något annat. Hennes öde har upprört mej och när hon nu har tagit sej ur den värsta krisen upprörs jag än mer över att hon verkar fortsätta i samma hjulspår som innan hon fick vad som bara kan kallas ett sammanbrott. Jag går inte in på några detaljer och tänker aldrig hänga ut henne på något vis.

Jag vill dock göra det klart ifall hon skulle råka på detta inlägg, och hon då förstår att det handlar om henne, att jag aldrig tänker göra något för att skada henne. Det är inte min intention att göra dej illa på något vis. Jag skriver detta enbart för att visa omvärlden att jag oroar mej för dej och känner mej lite skyldig, trots att jag inte borde göra det. Men sån är jag, jag tar på mej ett medansvar för det som händer människor jag håller av och älskar väldigt mycket.

Jag ser denna unga kvinna som den lillasyster jag aldrig haft, eller dotter jag kanske aldrig får. Jag har peppat henne medvetet ända sen den dagen jag blev medveten om hennes existens, för jag såg direkt på henne att hon behövde få fart på sitt självförtroende. Jag har alldeles säkert överdrivit min betydelse i hennes liv, men om jag bara får chansen att säga tack till henne nån gång igen så gör jag det. Hon, och andra med liknande öden som jag träffat på i mitt liv, har större betydelse för mej än jag förmodligen har för dom.

Det känns så frustrerande att se hur hon lever sitt liv med människor som kanske är till större skada än nytta för henne, men hon blir samtidigt bara mer och mer olycklig när hon blir med mej och oss andra inom "flocken", som jag börjat kalla mina jobbarkompisar. Som jag skrev i mitt första inlägg om henne skulle jag bara vilja krama om henne och visa henne att vi inte är så hemska. Hon var ju lycklig de stunder vi pratade och skojade tillsammans. Den sortens lycka går inte att negligera. Den är äkta och kan inte skapas av piller eller terapisamtal, eller vad det nu är man anser att hon behöver.

Jag vet inte alls vilket eller vilka hennes problem är, men om hon behöver nån utomstående att prata med så finns jag här.  Jag avslutar detta inlägg med ett citat av Charles Dickens som passar perfekt in på henne. För hon är ett mysterium. Ett angenämt och trevligt sådant när hon är på gott humör. Varsågod!



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other"

Spillde kaffet i knät. brände sej och fick miljoner för olyckan

Stella Liebeck brände sina ben sen hon spillt ut hett kaffe i sitt knä. Året var 1992. Hon stämde McDonalds där hon hade köpt kaffet genom en bilserveringslucka, det snabbmatsstället kallar McDrive. Hon fick tredje gradens brännskador på vissa delar av benen och i grenen. Denna händelse har gett upphov till en massa skämt och den är numera en del av den moderna folkloren, inte bara i USA, där det hände, utan även här i Europa.

Att nu dottern till den som brände sej för över 20 år sen berättar sin syn på vad som hände ändrar ingenting. Man ska inte dricka kaffe i en bil, inte i nåt fordon med trångt sittutrymme alls. Det är fel att göra så, även om det inte borde göras förbjudet. Det vore att gå för långt. Det är fel av McDonalds att sälja till folk som sitter i bilar. Det uppmanar till en stillasittande livsstil mer än den som blir av att man går in på restaurangen och äter på normalt vis.

Jag vill faktiskt gå så långt som att säga att servering till bilar från ett öppet fönster är en tokig idé. Inte den tokigaste, men väl så tokig att den starkt bidragit till fetmaepidemin i Västerlandet. Tokigare idéer finns förstås, som den på den översta bilden nedan, men att sitta i sin bil och bli serverad mat, som man sen oftast äter i bilen medan den körs, är farligare för hälsan än många riktigt tokiga, om än relativt harmlösa, idéer.

Riktigt tokig men harmlös idé.

Tokrolig situation. Hur undgår man att spilla nåt här?

"If a man comes to the door of poetry untouched by the madness of the Muses, believing that technique alone will make him a good poet, he and his sane compositions never reach perfection, but are utterly eclipsed by the performances of the inspired madman."

Tågurspårningen i Spanien

Normalt tar jag inte upp aktuella händelser här kort efter de hänt utan låter det gå en tid innan jag tar upp det för att kunna få lite perspektiv och för att kunna ta in lite av det som sagts kring händelserna. Men en tågurspårning som den i Spanien igår kväll är en för allvarlig händelse för att jag inte ska ta upp den nu. Uppgifterna att tåget körde alldeles för fort över hastighetsbegränsningen är det värsta av allt i sammanhanget. Skulle denna information stämma är det ett tecken på att stressen i vårt moderna samhälle har nått en ny bottennivå. Men det är inte samhällets fel, utan vissa aspekter av den. De som vill pressa sej själva har den största skulden, inte minst i den här katastrofen.

Jag utgår i nuläget från att dessa uppgifter stämmer. En diskussion om denna katastrof finns att läsa här. Skulle detta kunna hända i Sverige? Ja, det kan det och har hänt. Det var 10 november 1980 i trakten av Linköping då ett tåg körde ur vid bron över Stångån. Här omkom endast en person men orsaken tycks ha varit densamma som nu, för hög hastighet.

Ett antal frågor som kanske kan verka oinitierade men tills någon rättar mej anser jag frågorna vara giltiga.
Har inte spanska tåg ATC eller liknande system som håller hastigheten i schack?
Vilket är det säkraste sättet att hantera kurvor (den kurvan som syns på bilderna såg rätt skarp ut)?
Vad kan andra länders tågoperatörer lära av denna olycka?
Om olyckan skulle bero på nåt som hamnat på spåret, vad har man för möjligheter att se till att objekt inte hamnar på spåren i framtiden?




"For every minute you are angry you lose sixty seconds of happiness."

Två hemska olyckor i mina gamla hemtrakter

Zimmermanns backe i Skurup nån gång under 1990-talet. Det är en rullstensås i norra delen av byn alldeles invid E65.

En del som inte längre finns. Bilden är tagen 1986 och visar ett stickspår till ett industriområde. Det spåret togs bort 1990 i samband med att Skurups nuvarande station byggdes och den gamla stängdes. Järnvägen som passerar Skurup är en del av den s k Grevebanan mellan Malmö och Ystad. Den är elektrifierad sen 1996.

Två hemska dödsolyckor har inträffat i Skåne idag. Båda dessa där jag en gång har bott, Skurup och Ystad. Jag undrar om det är nån jag kände på endera platserna. Skurup är en liten ort, en köping enligt det äldre sättet att indela samhällen i, med ca 7500 invånare. Ystad är ungefär tre gånger så stort. Ovan visar jag två bilder från Skurup som det en gång såg ut. Jag visar bilderna för att det är enda sättet för mej att påminna mej själv om hur det var där en gång i tiden. Jag saknar den tiden. Olyckorna har rivit upp en del minnen som jag gör att gärna vill tillbaka till Skåne. Får se om jag får ihop tillräckligt med pengar att åka tillbaka...

Direktrapport från en olycka på vägen utanför mitt hus

Uppdatering:12.03: Timret har nu förts över till reservsläp och allt är avklarat. Vägen är åter framkomlig.

Uppdatering 15.56: En hel artikel i Falukuriren blev det. Bakhjulsupphängningen brast vilket orsakade olyckan kort efter passagen genom rondellen.

I detta nu bärgas timmer från en transport som har kraschat direkt utanför mitt hus. Det är på riksväg 71 precis efter rondellen där RV 71 och E 45 möts. Timret förs över till ett annat släp. Det håller man fortfarande på med medan jag skriver. Vägen är för närvarande avstängd i båda riktningarna. Lokalblaskornas fotografer är där och plåtar. Dock blir det nog jag som först rapporterar från detta. Se bilderna:

Det är en av lokaltidningarnas representanter som står längst till vänster av människorna i bild.

Taget genom ett fönster, därav den något blekare bilden.

Det kommer nog en notis i Dalademokraten och Falukuriren så småningom.

Fredagen den 13:e

Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.