Yttrandefrihet och generell demokrati gäller inte alla

Är du skeptisk gentemot den officiella ståndpunkt media och politiker har rörande klimatfrågan? Då finns chansen, eller risken, att din röst inte får bli hörd i TV eller radio.

Är du minderårig och du och din lika minderåriga flickvän delar bilder på varandra nakna, med varandra, har du inga som helst demokratiska rättigheter.

I det första fallet rör det sej om Nigel Lawson, finansminister under Margaret Thatcher 1983-1989, vars åsikter i klimatfrågan lett till att han mer eller mindre har blivit utestängd från att medverka i debattprogram om klimatet, med hänvisning till att han inte är professionell forskare på området. Vilket ju rimmar illa med tanke på att ingen av de man låter komma fram i BBC och ITV är professionella forskare heller. Och, ja, Nigel Lawson är pappa till kocken Nigella. Undras vad hon tycker nu om att hennes farsa inte får yttra sej som han vill. Tur att internet finns och där får han en större publik än via BBC och ITV, även om det inte är samma sak som att synas i TV.

I det andra fallet vill åklagaren i staden Manassas, Virginia, USA, ta bilder av en ung 17-årig killes erektion för att se om den stämmer överens med de bilder man beslagtagit från en 15-årig tjejs telefon, sen tjejens mamma gjort intrång i dotterns privatliv och tittat på bilderna i dotterns telefon. Sensmoralen är alltså den att enbart staten har rätt att begå sexuella övergrepp. Minderåriga har inga demokratiska rättigheter, bara moraliska skyldigheter. Visst, det är dumt att ta bilder av sej själva när man enligt lagen inte får göra det, men lagarna kom inte till för att sätta dit barn för att de är exhibitionister, utan för att komma åt de riktiga sexförbrytarna. Men jag antar att i USA är moral viktigare än logik.

Yttrandefriheten och andra friheter gäller inte när moralpaniken slår klorna i de officiella institutionerna. När ska vi sluta utgå ifrån religiösa föreställningar om allt och alla?

Men i sollandet Sverige är det för närvarande lugnt. Solljuset tvingar upp termometrarna till ca 30 grader. Jätteskönt. Snart går man på semester också.



"Det är mörka tider just nu, men jag är ändå optimist"

Irak, misstaget som bara växer

Jag har i ett antal inlägg försökt beskriva Iraks historia och varför landet är ett enda stort misstag. Det framgår alltmer att så är fallet. Undras om politikerna vill se detta, eller om de tänker fortsätta envisas med sin syn på Irak som ett enda land med ett enda folk. Jag har belyst Iraks historia i tre speciella inlägg.

Det äldsta inlägget handlar om att det är vårt fel att Mellanöstern lider. Jag ger i det inlägget en kort historia från 1900-talets början och framåt, och om hur vi så gärna vill se Mellanöstern lida. Irak nämns men är inte huvudsaken. Jag kunde ju ha inkluderat korstågen för 800 år sen i den historieskrivningen, eftersom många i den trakten fortfarande har i folkminnet då det lidande dom orsakade kom att berättas från generation till generation.

Nästa inlägg var en ironisk gratulation på födelsedagen till Irak. Landet utropades ju den 3 oktober 1932 som en nödlösning då emir Faisal körts bort från Damaskus decenniet innan. Vi får se hur länge till landet får existera. Religiösa knäppskallar har förstört andra länder i regionen och nu verkar det som om ISIS får som de vill, för tillfället.

Det tredje inlägget är likt det första lite mer generellt beskrivande och pekar ut en specifik person som en av de främsta orsakerna till att vi har den här situationen idag. De som bor där har förstås del i skulden med sin fanatism, maktgalenskapen och andra dumheter. Det går inte att tvinga ihop en massa människor som dels inte har släktband till varandra, dels inte talar samma språk samt dels inte tål varandra alla gånger.

Så det faktum att Irak nu spricker i ett antal delar är ofrånkomligt. Det hade hänt förr eller senare, vare sej USA hade invaderat eller ej. Jag tror inte heller ISIS kommer att få njuta speciellt länge av segerns sötma. Vare sej de vinner kriget eller ej kommer även dom att sönderfalla i mindre fraktioner som kommer att börja bekämpa varandra. De enda vinnarna i den nuvarande konflikter är såklart de som tjänar på att vapnen och drogerna fortsätter föras fram och tillbaka i regionen.



"Ruddy hell!"

Skyll på överfiskning, inte global uppvärmning!

Om det är nån nytta Greenpeace kunde göra så vore det att protestera mot rovfisket runt världens korallrev, samt den överdrivna turismen kring samma rev. Willis Eschenbach påpekar i ett inlägg att den främsta orsaken till att korallreven dör är utfiskningen av papegojfisken, den fiskart som främst av alla håller reven rena från alger. Stoppa det fisket, och korallrevens utdöende stoppar med det. Miljöpartiets lögner om klimatet och annat dravel som de kommer med börjar kännas rätt onödiga nu.

Papegojfisk i sitt rätta element.

"Nappar det?"

Ann Coulter - ännu ett exempel på vad som blivit fel med USA

Ann Coulter är en tyckare, en proffstyckare, som skäller mer än hon kan bitas. Hennes åsikter är inte direkt något att hänga i julgranen och hittills har inget hon skrivit eller sagt varit av den digniteten att jag ens kan komma ihåg vad det är hon har skrivit, eller rättare sagt; vem eller vilka hon har förolämpat. För det är genom förolämpningar hon har tagit sej fram här i livet. Nu senast har hon lyckats förolämpa en hel sport, fotboll.

Hon tycker det är fjantigt och löjligt att USA har fått sånt stort intresse för fotboll. Hon tycker att pauserna man tar under de perioder då det är för varmt är löjliga och gör jämförelser med amerikansk fotboll där man spelar på trots värmen. Jaså, det gör dom? De tar också pauser, många pauser. De får möjligheter att återhämta sej som få andra atleter genom alla dessa avbrott, som blir då det bollförande laget stoppas av motståndarna.

Hon ser intresset för fotboll som ett tecken på USAs moraliska förfall. Moraliskt förfall? Det är just professionella tyckare utan något reellt att komma med som tjatar om moraliskt förfall, därför att det strider mot deras inre ordning att samhället utvecklas och förbättras. Konservatismen, oavsett politisk hemvist, föreskriver att allt ska vara som det alltid har varit. Coulter tycks glömma att det funnits en tid i USAs historia då amerikansk fotboll också sågs som dekadent och löjligt.

Vad är då fel med USA? Jo, de verkliga felen är att religiösa tokar, konservativa proffstyckare, kollektivister och stora familjer fått alldeles för mycket att säga till om i det landet. De har förstås all rätt att yttra sej och verka, det är inte där felet ligger, men det är fel människor som yttrar sej hela tiden. Politiken är inte längre viktig, ej heller budskapet, utan enbart vem som säger nåt och vilka som får vara med och leka. USA har nämligen ett system där man måste registrera sej för att få rösta. Ganska bakvänt och odemokratiskt, det strider till och med mot yttrandefriheten anser jag.

De stora partierna Republikanerna och Demokraterna (USA är i mångt och mycket en tvåpartistat) är för lika varandra och de spänner över för stora områden inom politiken. De enskilda politikerna inom dessa partier har förstås bra med utrymme att utveckla sina åsikter och jag tror inte de är mer korrupta än sin europeiska kollegor, partipiskan viner bara vid omröstningar så där finns inte mycket att klaga på. Problemet är att systemet får fram för många tokar inom ramen för de båda partiernas politik.

Det är här Ann Coulter kommer in. Hon är på gränsen till vad man skulle kunna kalla fanatisk tyckare, hennes kunnande inom olika områden är väldigt litet och hon gör inga ansatser att vilja lära sej mer än nödvändigt. Att hon verkat som advokat betyder ingenting i sammanhanget. Man kan läsa sej igenom en hel kurs i vilket ämne som helst och ändå vara helt blåst i de flesta andra ämnen. Jag tror problemet med henne och många andra proffstyckare är att de inte sätter sej in i ett visst ämne ordentligt innan de öppnar munnen för att tala om vad de tycker.

Vad som än är fallet på riktigt med Coulter så tror jag inte hon gillar en fri marknad, fritt tänkande och öppna gränser fullt ut. Hon verkar vara för konservativt lagd för såna åsikter. Men får hon se hur det funkar på riktigt, dvs som EU skulle ha varit om staterna låtit bli att härma USA med sina parlament och kommissioner, så skulle hon säkert ändra åsikt. Kanske...



"Another lament from the Frantic Four. 
Frantic Four, Lame Brains and all that!"

Dumheter världen över

En man hänger ut en flagga och blir misshandlad för det. Kom igen, pojkar, det är bara lite tyg med olika mönster på. Inget att bli skogstokig över.

Värre är det att en människorättsaktivist dömts till 15 års fängelse för att ha stått upp för den vanliga människan mot det omänskliga, dvs myndigheter och religiösa tokar.

På bästa debattplats i DN skriver jurister och patenttroll att det behövs bättre skydd för uppfinnare. Annars snor andras deras verk, hävdar man. Den eller de som för ca 7000 år sen uppfann hjulet hade inget patentverk i ryggen, ändå gav det en massa jobb. Nej, släpp den marknaden fri och låt uppfinnarna få den uppmärksamhet och ekonomiska ersättning de förtjänar.

Vi måste ta bort alla dessa tvättstugor. De är ju bara en grogrund för våld, övergrepp och invektiv. Ironi och sarkasm åsido, hur vore det om samhället gjorde sin plikt och folk hjälpte varandra istället för att klaga till myndigheterna hela tiden? Jag menar så här: gå flera stycken till tvättstugan och var med varandra hela tiden. Myndigheternas enda svar blir ju bara övervakningskameror, en passiv åtgärd som inte leder till nåt konstruktivt.

Mänskligheten är en underlig sort, ändå så rolig. Kanske vi ska avsluta med lite roliga dumheter?

Det största problemet med datorer...

Idag har halva världen tillgång till datorer, på ett eller annat vis. Samtidigt som det har förenklat arbetet för många människor har det förvirrat en hel del andra. Inte minst de som egentligen inte borde arbeta med en dator. Att arbeta med en dator är faktiskt inget för alla människor, även om de allra flesta kan lära sej hantera en dylik. Men för de flesta som inte kan lära sej arbeta ordentligt med datorer gäller följande maxim: PEMTOS = Problem existerar mellan tangentbordet och stolen.

Just det, de flesta datorproblem är skapade av användarna själva. Antingen är det den som är satt att arbeta med vissa uppgifter som fallerar eller så är det uppgiftsskaparen som flyttar om i det gemensamma nätverket utan att tala om att en massa filer flyttas om. Det är skillnad på inkompetens och inkompetens och många gånger tycker jag att det senare exemplet, det där med en som visserligen kan en del om hur datorer fungerar men inte hur människor fungerar tillsammans med andra människor alla gånger, är värre än såna som omedvetet förstör en dator. genom sin okunskap.

Men det största problemet med datorer är annars den blinda tro vi alla generellt ofta har visavi dessa apparater. Vare sej vi har kunskaper nog att hantera datorerna eller ej så är det dumdristigt att bara se på datorerna som lösningen på allt. De är verktyg för att få jobbet klart snabbare och/eller effektivare, inget annat. De som ser datorer som nåt ont eller inte kan lära sej hur man arbetar med dom ska hålla sej borta från dom. De som ser datorer som lösningen på alla problem i världen ska inte arbeta med människor...

Åsa Romson hetsar mot folkgrupp

Almedalsveckan lider tacksamt nog mot sitt slut, i morgon avslutas eländet, och politikerna återgår till att uttrycka sitt hat och spy galla över valboskapen. Ordet politikerförakt betyder ju inte för inte att politikerna föraktar oss väljare. En av dom verkligen verkar ogilla vissa delar av väljarkåren är Miljöpartiets ena talesperson Åsa Romson, vars tal häromdagen verkligen handlade om hets mot folkgrupp. Hon menade också vad hon sa när hon exkluderade vita, heterosexuella män från de "godas" sida.

Att Miljöpartiet ska behöva använda sej av fjanterier som "bröstkupper" kommer förhoppningsvis ligga dom i fatet. De får gärna visa brösten, vare sej de gör det som protest eller bara vill visa upp dom i största allmänhet, men som röstfiske tycker jag det bara är barnsligt. Men det bleknar i jämförelse med det Åsa Romson själv kommit med, att hetsa mot folkgrupp och det utan att det får någon som helst följder.

Vilka belägg har Åsa Romson egentligen för ett enda av sina påståenden? Vetenskapen kan motbevisa vad hon än har att komma med. Det verkar som om hon nu tar till politiska invektiv och ger sej på en påhittad grupp människor som hon klumpar ihop utan hänsyn till det faktum att den gruppen inte existerar!



"Han kastar sej på bollen som
en leopard som kastar sej över
en antilop"

Kamerahörnan: Dags för ännu ett objektiv

Jag köpte ett 70-300 mm zoomobjektiv för snart två år sen, följt av ett fast 50 mm objektiv precis vid julen 2013. Nu är det dags igen, ett 55-250 mm zoomobjektiv med bildstabilisator. Det ska bli väldigt intressant att få använda detta objektiv för bland annat fågelfotografering och på månen. Jag är inte helt nöjd med skärpan på det stora objektivet när man zoomar ut till absolut max. Jag hoppas att det nya objektivet är bättre på skärpa. Jag tänker dock behålla det gamla, för det är inte dåligt alls. På stora avstånd är ändå skärpa inget jag prioriterar, bortsett från månen.

Detta foto är taget med mitt nuvarande telezoomobjektiv med zoom till max. Det ska bli intressant, som sagt, att se vad det nya kan ge för möjligheter.



"Vrid ringarna till max
så de bildar ordet flax"

Plast, plast, plast...

Nästan all plast vi kastat eller slarvat ut i haven är borta. Puts väck! Det måste undersökas. Den kan ju inte ha ätits upp av fiskar och fåglar, eller? Det är sedan tidigare konstaterat att det finns bakterier som äter plast, och de verkar vara ganska effektiva plastätare. Det troliga är att DN-artikeln har fel. Det är inte huvudsakligen fisken som äter plasten utan bakterierna. Att fisk och fågel äter plasten och far illa i en del fall är förstås inte bra, men jag är tämligen säker på att de allra flesta fåglar och fiskar inte får några större men av det, eftersom det passerar magen ganska fort.

Bakteriernas verksamhet syns inte när de inte äter oljebaserade produkter. Det är nog även dom som ligger bakom att den mesta oljan vi släpper ut i form av bensin och diesel från bilar och andra fordon försvinner så fort ur floran och faunan. I övrigt sjunker kolet och andra tyngre beståndsdelar ner genom marken ganska fort. Plast blir visserligen kvar i naturen rätt länge men den är nedbrytbar. Så misströsta inte, på sikt försvinner även den. Det verkar som om det också finns andra sätt att bryta ner plastpåsar på, som den här artikeln illustrerar.

Om den för övrigt bränns återgår den snabbt till sina ursprungliga beståndsdelar, varav vatten och koldioxid är de huvudsakliga delarna. Det förra bidrar till fukten i atmosfären och det andra till reflektionen av solstrålar, fullt naturligt således. Bättre än papperskassen...

Uppdatering: Jag slås nu av tanken att man uppskattat mängden plast i haven på ganska lösa grunder. Det kanske är så att det aldrig släppts ut så mycket plast i haven som man trott?



"Women who love themselves are threatening; but men who love real women, more so."

Almedalen - en studie i skräck

Jag har inte följt Almedalsveckan speciellt noga, och är inte speciellt intresserad heller. Det kvittar ju vilket parti vi röstar på, vilka kandidater vi än väljer, för det kommer ändå att gå lika dåligt med dom allihop som ledare. Vi väljare hamnar i björnsaxen vem som än "vinner". De som verkligen styr landet sitter på departementen i mer än en mandatperiod och inom näringslivet. Politikerna går bara deras ärenden och skapar visserligen lagar och förordningar, men vilka är det som kommer med förslagen, vilka ser till att det ens finns förslag?

Är jag cynisk, naiv, elak, sanningsenlig, okunnig eller allt på en gång? Troligtvis det sistnämnda, för jag kan bara det om politik som vi fick lära oss i plugget och som man fått höra genom andra vid senare tillfällen. Valfläsket står i vilket fall redo att hämtas i den stora butik Almedalen nu är. Journalisterna dansar förstås med i den virvlande dervischdans som går hög och vild just nu. De är ivriga att vinkla vad som helst så att det passar deras egna syften och politiska hemvist.

Skräck, skriver jag som del i rubriken, vad är det i sammanhanget? Skräcken består i vad som skulle ske om Miljöpartiet verkligen fick sånt inflytande i politiken att de kan börja dra i trådarna. För mej framstår många av Miljöpartiets anhängare som rena fascisterna som med sina förslag vill kunna bestämma vilken mat vi ska äta och när, vilken sorts energi vi får använda och hur samt en massa andra rent ut sagt tokiga förslag som i en del fall strider mot naturlagarna.

Sverigedemokraterna är i sammanhanget bara ännu ett av alla dessa tråkiga konservativa partier som vinner röster på stel opportunism. Jag tror inte deras representanter kommer att vilja ändra på nånting. De är för upptagna med att sola sej i glansen som deras befattningar ger. Samma med Vänsterpartiet.

Kristdemokraterna ger uttryck för samma trista politik som de två ovanstående partierna. Moderaterna och Socialdemokraterna borde sluta svassa kring varandra och göra slag i saken. En sån regering skulle vara katastrofal för en del, men absolut logisk för många andra eftersom deras politik egentligen är densamma. Folkpartiet har blivit ett skämt, liksom Centern.

Till den röran kommer Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Det förstnämnda partiet är en spegling av Vänsterpartiet, med ett uns av Folkpartiets tappade ideal. Det andra är det närmaste vi kommer ett riktigt missnöjesparti i det här landet.

Det är denna blandning som vi alltså har att ställa våra förhoppningar till. Huvaligen!



"Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen; de är i majoritet i folket!"

Tipspromenader

Om det är nåt som är ett helgnöje i Sverige, samtidigt som det är en inofficiell folkrörelse, så är det tipspromenader. Vid sidan av bingo och dans torde tipspromenader vara en av svenska folkets favoritnöjen. Det är närmast heligt för många av dess supportrar och jag är förvånad att ingen hittills har gjort en dokumentär om detta fenomen. Det har blivit en ersättning för att gå i kyrkan och en förevändning för att ta en promenad. En bra förevändning, då man får luft och lite motion, samtidigt som man gnuggar geniknölarna.

Här där jag bor arrangeras de lokala tipspromenaderna av Korpen och görs av folk som jobbar för samma organisation jag jobbar för. Här märks en ganska stor diskrepans mellan kunnandet hos frågeställare och tipspromenadsdeltagare, för det klagas på att det är för svåra frågor. Något förmätet och/eller arrogant kunde man ju säga att kunskapsnivån hos de deltagande kanske skulle höjas innan det klagas för mycket. Men jag förstår dom. Det är inte lätt alla gånger att få sina illusioner om hur allmänbildad man är krossade av en liten runda med tolv frågor.

Vad som nu får göras är att göra frågorna lättare. Kanske den här frågan skulle passa bra:

Vem efterträdde Stalin som ledare för Sovjetunionen vid hans död 1953?

1) Bresnjev
X) Malenkov
2) Chrustjov

Frågan är lättare än man tror. Kan man bara ett litet uns modern historia, eller höll öron och ögon öppna under 1950-talets tidigare år, så borde man kunna besvara frågan rätt. Jag var inte ens påtänkt då, men kan svaret. Jag säger så här som ledtrådar till svaret; Bresnjev var med i staben som styrde inom några månader efter Stalins död, men blev inte chef förrän 1964. Chrustjov tog över hela ledningen 1955, även om han var med i en trojka som ordnade upp saker och ting direkt efter Stalins död, bland annat tog de död på den lismande parasiten Berija.

Vad säger ni nu då?



"I never learn anything talking. I only learn things when I ask questions."

Min favoritmusik: If You Can't Stand The Heat...

1978 började tydligen även medlemmarna i Status Quo tycka att deras egen musik hade blivit lite väl förutsägbar så man anlitade ett gäng blåsare och en trio unga sångerskor, som hängde på bandet till Hilversum i Nederländerna för ett antal studiosessioner där. Resultatet blev en skiva som lät som - Status Quo.

Det häftigaste med den här plattan är egentligen omslaget, för så het är inte musiken. Den är inte tam, men det känns ändå lite mindre slagkraftigt än många tidigare skivor. Ändå finns här pärlor som Again And Again, Oh, What A Night och Let Me Fly, Long Legged Linda samt Alan Lancasters bästa låt, Stones. Producenten Pip Williams har på Status Quos forum uttryckt sitt ogillande av den sistnämnda låten, han tyckte den var ojämn och för pretentiös. Det tycker inte jag. Jag tycker det är en väldigt charmig låt, som vinner i längden. Vad den handlar om har jag ingen aning om.

Som alltid med Status Quo är det vad Francis Rossi vill som i slutändan blir musik, vilket innebär rak, ganska rå rock influerad mer av Everly Brothers, Carl Perkins och Little Richard än Elvis Presley och The Beatles. Från plattan innan har en del element bevarats, till exempel countryrocken i Let Me Fly och folkrocksartade valsrocken Someone Show Me Home.

Detta är en bra skiva, varken den bästa eller den sämsta i deras stora katalog, som går hem nästan var som helst. Gillar du rak röjarrock i bästa stoppa-skivan-bilens-spelare.stil så är det bara att köra på. Tacka mej gärna senare.



"Long-legged Linda
She sure was worth the flight
Long-legged Linda is playing the Whiskey
Tonight"

Drömmen om det stora scoopet

Jag är inte journalist, hyste väl drömmar om yrket en gång i tiden, men gav upp dessa drömmar när jag såg kraven för att få läsa på högskolan. När jag sen också sett vilka nollor som blivit journalister de senaste åren är jag glad att jag inte blev en av dom. Det ska förstås sägas att inte alla journalister är dåliga. Det finns väldigt bra skribenter och/eller fotografer runtom på världens olika tidningar och tidskrifter. Men bland såväl dåliga som bra journalister finns det alltid rötägg, såna som hellre följer en historia än verkligheten. De följer den gamla "goda" journalistmaximen; sanningen får inte komma i vägen för en bra historia.

Såna journalister följer politiker, stora affärsmän, musiker, konstnär och annat löst folk som är likadana, det vill säga såna som offrar sin professionalism till förmån för sitt eller andras kändisskap. Det är illa nog att politiker gör så, men att journalisterna hänger på och blir ett sorts bihang likt djuphavsmarulkens hanar som hänger sej fast i honorna tills de skrumpnar bort nästan helt. Alldeles för många journalister har offrat sin professionalism på opportunismens altare. De följer vad de tror är trender och struntar i vem de trampar på. Inte heller ber de om ursäkt till den drabbade ifall de har haft fel.

Inte fan vill man bli journalist eller ens frilans mot bakgrund av såna fel. Det är inte internet som enbart är felet till att alltfler struntar i att läsa tidningar.

Likväl har jag som bloggare drömt om att göra det stora scoopet, att vara först med en nyhet och sen uppmärksammas för att ha varit den som kommit med denna nyhet. Först i Sverige har jag varit några gånger med diverse nyheter, men inte har jag blivit uppmärksammad för det. Climategate var jag bland de första att skriva om på svenska. Det tog dock ett par dagar innan jag skrev om det, därför att jag först inte förstod dess innebörd och betydelse för den fortsatta klimatforskningen.

Trots att jag var före alla tidningar (de försökte ignorera detta i början, och sen har de med alla medel bortförklara det), och före de allra flesta andra bloggar, var det inte jag som fick äran i Sverige för att ha varit med att föra ut detta scoop till svenska folket. Det gör inte mej nånting, jag struntar i ära och berömmelse, bara jag får ett litet erkännande.

Jag fortsätter drömma om scoopet, som inte nödvändigtvis behöver göra undertecknad berömd. Det är själva handlingen som gärna får bli känd, inte jag själv. Att någon citerar ens inlägg är beröm nog...



"Men den är inte köpt i hälsokosten"

Vad startar ett krig?

I år är det 100 år sen Första världskriget började. Den tändande gnistan var attentatet i Sarajevo där Österrikes kronpris Franz Ferdinand och hans fru Sophie brutalt sköts ihjäl av en tok vid namn Gavrilo Princip den 28 juni. Egentligen var detta bara ett svepskäl. Bara året innan, 1913, hade ett storkrig på Balkan avslutats, ett krig som i två omgångar rasat genom stora delar av regionen utan någon reell vinnare, vilket lämnat många öppna sår och revanschlusta bland alla involverade, som kände att de kunde ha uträttat så mycket mer.

Krig orsakas av en mängd faktorer, girighet, hämnd, förmätenhet och ibland rena rama dumheterna. Så även denna gång. I och med att Balkankriget, trots två omgångar som snabbt slutade i framtvingade vapenstillestånd och låtsad fred, inte ledde fram till det slut Serbien ville ha, nämligen alla slaviska folk på Balkan samlade under en och samma ledare, med dom själva som ledande folk, så började en gruppering inom det serbiska samhället smida planer för att få stormakten i området, Österrike-Ungern, att nappa på kroken.

Om man verkligen ville ha ett storkrig till stånd är oklart, men klart är att man ville sända ett meddelande till Wien att man inte var att leka med. Oavsett vilka motiv man sen hade för att kriga verkar det som om att kriget mot Serbien från Österrike-Ungerns sida kunde, och borde, ha stoppats efter några veckor. Lite vapenskrammel kunde ha räckt. Den riktiga tändande gnistan verkar ha varit alla dessa allianser de stora länderna ingått åren före. Dessa allianser skapades med ekonomiska och styrkemässiga motiv och var lika mycket till för att avskräcka som för att verkligen kriga mot varandra.

Mot bakgrund av det vi nu vet, att Europa var en fredligare plats och att fredsrörelserna vunnit mark inom politiken, är det konstigt att kriget alls startade och att det sen blev så våldsamt blodigt. Allianserna borde ha varit nog för att stoppa kriget mellan Österrike-Ungern och Serbien på ett tidigt stadium. Men sanningen är att vissa element inom de olika samhällena ville ha krig, dock att ingen kunde förutse att 50 års utveckling av vapnen under relativa fredliga tider hade lett till att soldaterna gick ut i strid med moderna vapen och 1850 års inställning till stridande. Resultatet blev att miljoner människor slaktades och hela städer jämnades med marken på ett sätt som aldrig förr.

I detta storkrigs fall kan man också säga att det var dessa allianser som var den största, och värsta, orsaken till att en medelstor konflikt, som borde ha dött ut på några veckor, blev så enorm. Som det är idag lider vi fortfarande av dess efterdyningar. Alla dessa drömmar om nationalism, ära och segrar som man matade de unga med via propaganda om hur hemsk den andra sidan var har fått återverkningar ända in i vår tid. Det märks inte minst på Andra världskriget, som startades för att en enda man, Adolf Hitler, ansåg att Tyskland fått bära hundhuvudet efter Första världskrigets slut.

Hitler hade också en dröm om ett Stortyskland. Om den drömmen var han inte ensam om att hysa. Många hade dessa drömmar, men väldigt få ville väl egentligen att tyskarna skulle försöka erövra hela Europa. Krig leder bara till sorg, förstörelse och revanschlusta. Speciellt om de förs med avsikten att erövra och hålla mark man inte tidigare hållit. Ett krig har inga vinnare, bara segrare på pappret. I verkligheten finns det bara förlorare och dåliga förlorare. Parader och fredstraktat är bara tomma aktioner som är till för att lugna befolkningen i länder som fått sina liv förstörda av krigshetsare och andra galningar.

När får vi se de första krigen utan fysiska offer? När får vi se krig som utkämpas enbart av krigshetsare mot krigshetsare, utan att alla andra människor kommer till skada?



"The worst thing about religion was religious people."

Demokratibegreppet under attack

Många gånger har jag pratat om demokratibegreppet och yttrandefrihet här på min blogg. Lika många gånger har jag upprepat det jag nu kommer att skriva: Yttrandefriheten är den viktigaste delen av demokratibegreppet. Utan yttrandefriheten kan vi lika gärna återgå till den sortens diktatur adeln ville ha i Sverige på 1700-talet, och var beredda att mörda en kung för att uppnå 1792.

Egypten har aldrig varit nåt land där vare sej demokrati eller ens tillstymmelsen till demokrati varit på tal, ändå har gemene man fått säga lite till och från. Men yttrandefrihet kan faktiskt existera utan den sortens demokrati vi har i Europa. Vi har nämligen byggt vår version av demokrati på tanken att en person är detsamma som en röst i diverse val, det vill säga det grekiska sättet att se på demokrati. De vi väljer ska sen föra vår talan i ett råd vi kallar parlament, i Sverige har vi till och med en gammal tysk term vi har översatt för detta parlament, nämligen riksdag. Men att rösta i val är inte det viktigaste i en demokrati. Vi är ingen boskap som ska vallas till urnorna vart fjärde år för att sen ledas bort igen för att vi inte längre är intressanta.

Envälde, ett annat ord för diktatur, handlar om att all makt samlas kring en enda person och att alla som har denna persons öra kan påverka hela populationer. Så var det under antikens dagar, så var det under medeltiden, så var det under renässansen, och så är det i praktiken även i våra dagar. Skillnaden är som i ordspråket, att i en demokrati väljer vi våra diktatorer medan vi ändå har rätten att yttra oss negativt om dom. Det är alltså inte sättet att styra det kommer an på vad gäller demokratins viktigaste del, utan på vilket sätt den eller de styrande väljer att låta den vanliga befolkningen tala.

Om det är något som hotar yttrandefriheten är det politiker som anser att yttrandefriheten är för vidlyftig, för i yttrandefriheten ingår också rätten till åsikter om allt och alla. Om så bara en enda person känner att han eller hon måste hålla inne med sina åsikter som en följd av lagstiftning, som t ex datalagringen, så är det ett allvarligt hot mot demokratin och framför allt yttrandefriheten.

Det här kan låta konspiratoriskt eller naivt, men antingen är politikerna rädda för oss, eller bara avundsjuka för att vi så ofta klarar oss utan dom, för övervakningen av internettrafiken har inte direkt med rädslan för grov kriminalitet eller planerandet av sådant att göra, utan är snarare ett led i politikernas önskan att få bestämma mer över internet- och telefontrafiken, helt i linje med gamla tiders totalitära herrar som ville bestämma hur handeln och övriga kommunikationer sköttes. Jag tror inte övervakningen och datalagringen heller är till för att stoppa kriminalitet i första hand, utan för att se till att inte fler blir kriminella, genom avskräckning. Men vad de än säger om cyberkriminalitet tror jag den mesta kriminaliteten sker utanför datorernas och mobiltelefonernas värld.

Jag vill gå så långt som att säga att datalagringen, många andra internetlagar samt lagar  är ett led i en attack på demokratibegreppet. Ett litet steg i riktning mot mer statlig styrning av demokratin, som ändå aldrig har gillats av de som vill ha makt över allt och alla, gärna på bekostnad av just yttrandefriheten. Val kan man gärna tänka sej, eftersom marionetterna bara byts ut vid de olika valen, men yttrandefriheten verkar man rucka på, smula för smula. Låt oss hoppas att den kommande generationens maktmänniskor inte bryr sej om yttrandefriheten, och istället lär sej omfamna den som en allierad, inte en fiende.



"We now understand dogs better than ever before"