Bildsöndag

Dags för fyra bilder från min samling av bilder. Håll till godo!

"Akta dej för den som bara läst en bok"

Lördagstankar

Dagens dravel står Sveriges radio för. Det handlar om det vanliga larvet med koldioxid och dess förmenta farlighet i sin roll som spårgas i atmosfären. En forskare påstår att skogsmarker ger i från sej mer så kallade växthusgaser än de tar upp. Därför har man i Vänersborgstrakten byggt en mast som ska mäta halten koldioxid i luften omkring den. Själva den uppgiften är inget att klaga på men det är utgångspunkten, att koldioxiden är farlig, som jag ogillar.

Att jag inte skriver om detta under Vetenskapshörnan beror på att jag nu kommer att lämna det naturvetenskapliga för en mer åsiktsbetonad skrift. Jag gör detta drag därför att jag precis läst på The Climate Scam (TCS) om två konstnärer som kedjade fast sej vid varsin boja i järn som är en kopia av en koldioxidmolekyl (en kolatom + två syreatomer) och sen ställde sej på plattan vid Sergels torg i Stockholm. Man kan fråga hur det kommer sej att en del köpt tanken att en gas som funnits i alla tider, i varierande mängd, skulle vara farlig för uppvärmningen av jorden.

Vad som än skett och vilka som än gått på detta så har en hel del dumma (och ännu dummare) åsikter höjts i frågan. De senaste är att koldioxiden skulle göra köttet vi äter surt och därigenom öka på vår fetma och att de varmare vintrarna (var då nånstans?) skulle minska mängden grundvatten i brunnarna. Båda dessa saker har jag endast hört över radion och hade inte första april legat i framtiden när detta skrivs hade jag trott att det varit skämt. Men nog är det skrattretande alltid.

Per Welander på TCS har myntat ett nytt uttryck för de med makt som tror på AGW, regleringsklassen. Med detta menar han att de som har makten i sina händer gärna vill reglera allt och alla, gärna också så globalt som möjligt och de använder sej lika gärna av de tankar och teorier man anser vara intressanta ur nedtryckarsynpunkt. Mot detta står vi vanliga människor, som blivit akterseglade. Frågan här blir naturlig: vilken fråga kommer Reglerarna ta till sej efter klimatfrågan har dött undan? Nåt att grunna på...



"Att förlora en illusion är att bli en sanning rikare"

Vetenskapshörnan: Krympande hjärna?

Bild från Wikipedia.

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Det verkar som om vi har en ny sjukdom att ta med i våra böcker över syndrom, sjukdomar och annat. Det handlar om en australisk pojke, Jason Egan, vars hjärna krympte i många år tills den slutade göra det för några månader sen och man vet inte varför detta hände i så många år. Han kan varken tala, äta eller röra sej normalt som en följd av denna åkomma. Nån enstaka gång har han sagt mamma och han ler väldigt ofta, så han är medveten om sin omgivning. Detta är konstigt eftersom många andra hjärnsjukdomar gör att barnet i stort sett helt tappar kontakten med omvärlden. Hans DNA har undersökts och man letar efter den genetiska mutation som kan ha orsakat detta.

Vad det än är så hoppas jag att det är nåt som, även om det inte går att bota, går att hålla i schack. Om det är en sjukdom hittills helt okänd för vetenskapen får vi alldeles säkert ännu mer förståelse för hur våra hjärnor fungerar. Får jag föreslå att det här syndromet uppkallas efter Jason själv, som en dedikation till honom?




"Bara det att det finns glädje är en källa till glädje."

Vetenskapshörnan: Ny art eller ännu en hybrid?

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om upptäckten av en skalle i Kina som än en gång tycks dela forskarna i minst två läger. Det rör sej om en skalle som daterats till att vara ca 11 000 år gammal och som borde se modern ut men som har karakteristika som mer ser förmänskliga ut. De ser ut att vara mer besläktade med den tidigaste formen av Homo Sapiens än den som idag dominerar planeten, dvs den som utvecklades för ca 30-50 000 år sen efter mötet mellan Neandertalare, Denisovaner samt våra förfäder. Någon ny art tror jag dock inte det handlar om utan det är troligtvis en hybrid mellan tidigare befolkning, möjligen några kvarlevande Homo Erectus eller just Denisovamänniskan.

Fast det kan förstås vara resultatet av nåt helt annat, nån genetisk defekt. Forskningen får visa på möjligheterna och vi andra får vänta på de möjliga svaren.




"En tanke är en idé i rörelse."

Svåra frågor

Efter ett tag i träda tar jag nu fram den här programpunkten igen. Håll till godo och försök besvara frågorna utan hjälp av Google, Wikipedia eller en filosof.

1. Vilket djur är det farligaste på jorden i fråga om antalet dödade organismer världen över?

1 Människan
X Myggan
2 Björnen

2. Varför är kött så föraktat i vår tid?

3. Varför kan vissa människor inte tala normalt längre? Tonläget, ordvalet, sättet att forma meningar på samt uttalet av en del ord (Ni får själva grunna på vad jag menar här).

4. Ett påstående: Jag är säker på att om det funnits nån form av gudom skulle denne ha påbjudit mänskligt inducerad global uppvärmning för den frågan har allt som en religion kan önska sej, blint troende människor, skrifter som kräver lydnad inför Saken, överstepräster som är djupt initierade och ser sej själva som sanningsbärare samt ledare som utan att ha undersökt alla alternativ närmare uttalar sej tvärsäkert om det de tar beslut om. Fråga: När ska klimatfrågan slutgiltigt dö bland de styrande?

5. Är detta en fråga?





"Allt jag vill ha är en varm säng, ett snällt ord och obegränsade krafter."

Vetenskapshörnan: Jupiter och Venus i vackert möte

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Vår systerplanet Venus och den största i vårt solsystem, Jupiter, kommer nu samman på vår himmel i ett väldigt vackert möte. De närmaste dagarna kommer de att vara som närmast varandra på flera år. Venus är närmast oss och ser därför ljusstarkare ut. Finns det någon symbolforskare som vet nåt om detta möte?




"Den kreativa erövringen av rymden kommer att fungera som ett underbart substitut för krig."

Vetenskapshörnan: Fel på köttet snarare än kött som föda

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. En studie pekar ut rött kött som skadligt för organismen. Risken för cancer är större för de som äter mycket rött kött snarare än fisk och grönsaker. Här är studien. Vad jag förstått har man följt ca 120 000 personer under ca 30 års tid och observerat deras matvanor och sen kollat deras respektive anamneser med alla följdsjukdomar och slutliga dödsfall mot det de ätit.

Frågor:

1) Hur vet vi att det inte är problem med det kött som åts snarare än kött rent generellt?

2) Det här var en amerikansk studie, vilka resultat skulle man få i Frankrike, Tyskland, Ryssland eller Sverige?

3) Vi människor har ätit massvis med rött kött per person i tusentals generationer och mått hyfsat bra, varför är det så dåligt nu att äta rött kött?

4) Hur stora mängder per person, dag, vecka och år talar vi om i själva studien?

5) Vilken förmåga att ta till sej proteinerna och det animaliska fettet hade försökspersonerna som blev sjuka/dog?

En del av frågorna ovan hänger ihop med varandra då min tes här är att det snarare är fel på själva köttet i sej som serverats snarare än att kött generellt skulle vara farligt. Vad ger vi våra nötkreatur och grisar egentligen? Varför skulle, som SVT skriver som slutkläm, kyckling och fisk vara helt ofarligt ur cancersynpunkt? Vilka är beläggen för detta? Tillsammans med idiotin att vi ska kunna på genetisk väg komma från de så "hemska" klimatförändringarna gör att man häpnar inför allt som kommer från vissa vetenskapsdiscipliner.

På mej låter det som ännu ett fall av orsak och verkan, i de flesta fall t o m falsk korrelation. Steffo kan lugnt mumsa vidare på sin stek. Skumbananer behöver han dock inte äta. Det är inte gott.



"Alla människor sätter i sig mat, men få kan konsten att äta."

Kamerahörnan: Vissa fotografer verkar inte vilja att alla skaffar systemkamera

Kamerahörnan är ett forum här på min blogg där jag förutom kameror kommer att diskutera olika sätt att fotografera, som jag själv upptäckt att jag klarar av. Nu vill jag rikta lite kritik mot vissa fotografer vars arrogans vida överstiger min, och i det här fallet är jag långt ifrån arrogant eftersom jag inte är tillräckligt kunnig för att vara det.


Jag tänker nu på ett inlägg jag läste av en slump på Fotosidans forum, där en person lyckades spy ut sej en tirad av vad som snällast skulle kunna beskrivas som ovilja gentemot folk som vill köpa sej en systemkamera. En kille var orolig att han köpt fel grejer att plåta med och i det läget kommer denna, visserligen sakliga men i grunden väldigt elaka kommentar till svar som ingen av de övriga medverkande i tråden verkade bry sej om, som tur var. Hade nån gjort det hade säkerligen tråden spårat ur. 


Just den här synen verkar ett fåtal människor ha gentemot de som vill ha en systemkamera. Och nej, marknaden svämmar inte över av "alldeles utmärkta kompaktkameror", det är en marknad som domineras av mobiler med undermålig kamerafunktion. Bilderna ser bra ut vid en snabbkoll men granskar man bilden ser man alla dessa brister; dålig fokus, dålig förmåga att behandla ljusförhållanden, känsligheten för stötar vid plåtandet är stor, för att bara nämna några problem. Vi är alltså på väg mot samma situation som musikbranschen lider av, där undermåliga apparater ska spela alldeles för dåligt mixad musik. 


Det spelar ingen roll vad för kamera man väljer, ej heller bör man hindra andra från att välja "fel". Man lär sej av misstagen och vem vet, kanske det var rätt grejer i slutändan trots allt? Det där med ovilja mot att man skaffar sej en systemkamera har jag stött på lite varstans. Det är ett gott råd att följa dock, att vara försiktig när man väljer en sån avancerad kamera. Man gör misstag i början, det gör man även med en "vanlig" kamera. 


Men vari ligger motviljan mot att vissa skaffar systemkamera? Kan det vara avoghet, men så ogin kan man väl inte vara att man inte tycker om när någon annan skaffar sej samma typ av kamera som man själv har. Kan det vara elitism, dvs att man ser sej som medlem av en unik klubb till vilken man ogärna ser att kreti och pleti får tillträde? Eller nåt helt annat?








"Jag har inget att säga. Det var allt jag ville säga"

Vetenskapshörnan: När politiken styr vetenskapen

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont.


Politiker och andra som styrt genom historien har varit snabba att ta till sej forskning som gynnar deras maktposition. Det är en förutsättning för att vinna krig, av många olika slag. Bomber och propaganda har många gånger tagits fram av forskare med tvivelaktiga motiv och lett till att politiker kunnat lura befolkningen hur många gånger som helst. I såna fall kan man undra var gränsen mellan forskare och politiker egentligen går.


Ta detta ökända exempel som inte tagits upp av någon svensk tidning alls. Peter Gleick ser ut att komma undan med sitt falskspel, där han förfalskade material för att misskreditera en tankesmedja bara för att de följde en amerikansk lag som garanterar donatorers rätt att vara anonyma. Kopplingen till Watergate är uppenbar och än mer framstår alarmisterna som de som trakasserar, inte tvärtom (se bilden nedan). 

Sån här är Peter Gleick egentligen:

Någon "hjälte" är han inte, snarare tvärtom. Som det är nu är klimatforskningen den vetenskap som är mest politiserad av samtliga vetenskapliga discipliner för tillfället. Det fanns tider då vetenskapen helt styrdes av politiker, med målet att skapa den värsta förstörelsemekanism människan nånsin fått fram, Bomben. Detta eftersom motståndarsidan försökte få fram en egen version av den. Här var det som en följd av krig och elände. Men vilket elände har lett fram till dagens ideologistyrda klimatforskning?








"I am not a crook!"

Vetenskapshörnan: Nyheter från arkeologins område

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om arkeologiska upptäckter från två olika fronter: Neandertalare och de första människorna i Amerika. 


Den första nyheten är att neandertalarna verkar ha varit kapabla att bygga och färdas med båtar som tog dom över havet, i det här fallet Medelhavet. För stenverktyg som är ca 100 000 år gamla, av samma slag som hittats på fastlandet i Europa, västligaste Asien och Nordafrika har även hittats på de grekiska öarna, som varit avskurna från det grekiska fastlandet mycket längre än 100 000 år. Det ger vid handen att de måste ha byggt båtar och paddlat ut till öarna. Kreta har samma sorts stenverktyg och det är alldeles för långt bort från fastlandet för att man ska ha orkat simma ut dit, speciellt med neandertalarnas kroppsbyggnad som inte verkar ha varit helt anpassad för den sortens verksamhet. 


Dessutom verkar ju forskningen visa att bådas våra föregångare, Homo Erectus, nådde ön Flores i nuvarande Indonesien, som aldrig haft fastlandskontakt under den här eran, för ca en miljon år sen. Så nog var våra förfäder ute och rörde sej på haven alltid. Men det är ju först med vår version av den mänskliga arten som vi vågat oss ut på de stora öppna haven med vetskapen att vi ska kunna komma tillbaka.  


Den andra nyheten handlar om accepterandet att en del av de första inbyggarna i Amerika kom från Europa, för ca 20 000 år sen. Alltmer växer högen av indicier som tyder på att folk från Europa nådde Amerika i ett tidigt skede av istidens tillbakadragande. Stenar av den typ som tillverkades i nuvarande Frankrike har nämligen hittats i Amerika och på såna ställen att det är svårt att bortförklara dom med att nån skulle ha hittat en sten under en resa i Europa, tagit den med sej hem och sen slängt bort den. 


Man skulle kunna säga att de bästa européerna lämnade Europa och for över till Amerika. Det var "dräggen" som blev kvar...








"En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir ju mer intresserad blir han av henne."

Bildsöndag

Så var det dags igen för lite bilder från mina egna gömmor. Dessa är nytagna, liksom muffinsen var när bilderna togs.

"En slant i fontänen - ingen som hjälpte honom?"

Tusentals ekofascister kan inte ha fel - inför censur!

Bluffen som avslöjades i februari, den om att Heartland Institute i Chicago skulle ha fått massvis med pengar från GM för att stödja skepticismen inom klimatdebatten, verkar inte ha nått svenska medier alls. De som vidmakthåller och underhåller synen på människan som boven i dramat kring klimatdebatten fortsätter pumpa ut den falska versionen av avslöjandet, som om Peter Gleicks falskspel och erkännande inte existerat.

Vad är det som är så hemskt med att låta folk veta att det finns en annan syn på saker och ting? Dessutom, är det så fel att företag bidrar med pengar till olika institut och organisationer? Myndigheter, politiska organisationer och företag öser ju pengar över alarmisterna. Sen fortsätter politikerna att komma med sina miljöförstörande förslag, utan att ens tänka efter vilka konsekvenserna blir.

Det finns tydligen ingen ände på hur oinformerade en del kan vara. För oavsett vad man anser om klimatet så är det ändå falskspel det som hände i januari och februari. Att i detta läge ropa på censur är det värsta som kan hända i en demokrati. Är yttrandefriheten inget värd längre?




"Like a house of cards in a hurricane..."

Vågad fredag

Underbar uppmaning!

Jag har tidigare i den här serien talat om hur vi ser på porrfilm, om sex i dikter, om nakenhet som protest mot totalitära regimer, om våldtäkter, den nakna kroppen rent generellt samt köp av sex. Hittills har ingen som följer min blogg reagerat speciellt mycket på det jag skrivit. Kan folk verkligen ha så lika åsikter, eller är mina läsare för chockade av innehållet för att kunna säga nåt?

Jag gör nu en liten sammanställning av det jag skrivit hittills i den här serien och finner att även om det till stora delar handlar om mina egna åsikter som jag trott mej vara relativt ensam om är det påfallande ofta så att andra tycker likadant. Jung verkar få rätt allt som oftast med sin tanke om det kollektiva undermedvetna. Det jag gång på gång kommer fram till är samma sak som uttrycks lite varstans, nämligen att det är dags att se på sex som nåt naturligt och som en del av dom vi är.

Jag tänker göra ett utspel här och nu: det är förbudsivrarnas fel att vi har problem med sex. Samma problem som med alkoholen och andra droger. Vi sätter gränser som helt enkelt går emot den mänskliga naturen. Genom att vi sätter dessa gränser underlättar vi för primitiva sällar att sexuellt och emotionellt utnyttja barn och ungdomar. Det är också dessa gränser som gör att ungdomar blir mer nyfikna på vad sex är i en alldeles för tidig ålder (förresten, när är det tid att lära barnen om kärlek, sex och samlevnad?). I de samhällen där sexualundervisningen på ett eller annat vis är eftersatt verkar det som om tonårsgraviditeter är vanligare än annorstädes.

Vad vi ska satsa på är information, men inte det där med att någon fjant från nån organisation kommer till skolorna för att föreläsa om sjukdomar och som avslutning dela ut kondomer till alla ungdomarna. Nej, det vi behöver är enkel, rak och klar information till alla och envar vad sex och samlevnad betyder för oss alla. Då talar jag inte om varifrån barn kommer. Det kan man stapplande och stammande framföra till vilken sjuåring som helst. Nej, jag tänker mej vilken roll sex spelar för ens välmående, vad ett normalt samhälle borde ha för syn på sex samt vad som kan hända om man som ung kille gör sin flickvän gravid. Samma sak borde faktiskt läras ut till unga män över 20 också. Konsekvenserna är desamma för vuxna som för ungdomar. Enda skillnaden är att vuxna har något bättre ekonomisk och social förmåga att ta sitt ansvar för det kommande barnet.

Vad gör vi för att kontra det budskap som hycklarna bland de som ser sex som nåt fult? Inte mycket i dagsläget. Vi censurerar hemsidor med barnpornografiskt material (vilket egentligen är ett försök att tysta annat samtidigt också men det kan Hax upplysa er bättre om) när vi istället borde ta bort dom, vi har som sagt gränser, i det här fallet åldergränser, för vilka som får se vad på internet (som om det skulle hindra den ungdom som verkligen och kan från att se lite naken hud och några scener från löjliga former av sex) eller TV. Vi sätter stämplar på folk som gillar sex väldigt mycket, gärna med psykologiska förtecken.

Varifrån kommer denna åsikt att sex är fult? Att svara religionen är fel för religion är i detta fall ett utslag av denna åsikt samt en bevarare av den. Är det folk med nåt att dölja, som för att kunna fortsätta dölja detta vad det nu är projicerar detta på andra människor för att slippa strålkastarljuset på sej själva? Är det skammen över sättet ett visst barn kom till på som lett fram till detta?

Frågorna är ännu fler och säkerligen är de alla lika korrekta allihop. Eller fel. Vi kommer kanske aldrig att bli av med synen på sex som nåt fult, men vi kan alltid försöka. Nu vill jag inte att vi ska leva lika promiskuöst som dvärgschimpanserna utan vi borde ha en mer öppen attityd, gränserna ska vara flytande och satta som en rekommendation snarare än en pekpinne/lag. De som inte kan hantera sex, vare sej förekomsten eller praktiserandet av det, bör få information om vad det egentligen är. Det är okunskapen, ignoransen, som är problemet oavsett vilket ämne vi pratar om. Kunskap, kunskap, kunskap, kom ihåg det!



"Vilken idiot som helst kan överleva en kris. Det är vardagen som tar död på en."

Hur stor är korruptionen i Sverige?

Hur stor är korruptionen i Sverige? Då och då får man höra om mutskandaler, varav en del vid närmare granskning visar sej vara riktigt löjliga. En sammanställning verkar också visa att vi nog inte är så begivna på korruption av detta slaget, åtminstone inte vanligt folk och deras företag. Det är våra myndigheter och större bolag/verk som står för den saken. Korruption bland vanligt folk verkar snarare vara av typen "vara kompis med butiksinnehavaren så man får rabatt på nån enstaka vara" eller "använda företagets materiel för visst privat bruk".

Frågan är vad som kan anses vara en muta. Svensk lagstiftning har t o m en gräns för vad som anses vara en muta. Den gränsen går vid 400 kr. Mer än så får en gåva från ett företag eller en myndighet till anställda eller andra personer inte vara värd. Men detta är ingen exakt regel, långt ifrån heller en lag. Det är en tumregel, en praxis att man utgår från 1 % av basbeloppet vid gåvor av olika slag. Att bli bjuden på en resa av ett företag om man ska bli anställd där eller bara har affärer med detta företag kan ses som en muta. Många maskerar därför såna här saker som något som hör till företagets verksamhet.

Hur ser då jag på allt detta? Så länge mutorna inte drabbar tredje part eller alla anställda i ett företag/myndighet så ser jag inte allvarligt på det. Visst, det är ohederligt och ska beivras men det är inget att blåsa upp som om det vore världens undergång.

Anledningen till att jag tar upp detta är just den andra artikeln jag länkar till, den om polisen som fick en sallad om han undvek att göra sitt jobb ordentligt. Jag tycker det bara är så löjligt att det får sån uppmärksamhet. Är det för att det är en polis involverad som indignationen är så stor i spalterna? Speciellt som det finns andra saker poliser gör som borde få mer uppmärksamhet. Som sagt, det är ohederligt men det är inget att hoppa jämfota av spelad indignation över som många människor inom det mediala etablissemanget tycks göra. Men hur är det med korruptionen inom media då? Får vi nånsin veta det?

Som Björn Afzelius sjöng: Då är det farväl till släkt och vänner. Hyckleriet frodas överallt, minsann...





"Hyckleri: En man som dödar sina föräldrar 
men ber om ett milt straff eftersom han är föräldralös"

Kamerahörnan: min egen erfarenhet av kameror och fotografi generellt

Kamerahörnan är ett forum här på min blogg där jag förutom kameror kommer att diskutera olika sätt att fotografera, som jag själv upptäckt att jag klarar av. Denna del kommer liksom Vetenskapshörnan att återkomma lite då och då när andan faller på. Första gången kommer det att handla om min egen erfarenhet av kameror och att ta foton på olika sätt.

Jag har fotograferat från och till sen jag var sju år gammal. På allvar började jag som tolvåring. Då som nu var det järnvägar och folksamlingar samt djur och natur som tilltalade mej mest. Enskilda porträtt av människor kom betydligt senare, av ett visst skäl som jag återkommer till.

Som fotograf har jag med all säkerhet utvecklats även om jag i grunden lika säkert gör samma misstag som när jag började en gång för länge sen. Jag gillar att kunna ta upp kameran snabbt, sikta in mej på ett visst motiv och trycka av. Det där med att tålmodigt invänta rätt pose eller att något ska hända har jag fått lära mej. Det är rätt kul när man väl lärt sej en del om diverse tekniker och vad man kan göra med den kamera man har. Mitt kameraliv har dock varit väldigt begränsat.

Mitt kameraliv har nämligen dominerats av så kallade kompaktkameror, små, lätta tingestar som oftast inte har någon zoom, vilket var fallet på den analoga tiden. Strax innan den digitala eran inom fotograferingen slog igenom på allvar skaffade jag mej en systemkamera med APS-systemet, av märket Minolta. Den hade jag ganska kul med, trots APS-systemets begränsningar. Bilderna blev mycket bättre än med någon kompaktkamera, tack vare objektiven och den mycket större linsen i kameran. Fortfarande när jag skannar in dessa bilder blir jag förvånad över kvaliteten på bilderna.

Jag märkte också att jag enkelt kunde zooma in från större avstånd och få bra porträttbilder. Det kunde jag inte med de gamla kompaktkamerorna. När sen digitalkameran blev allenarådande runt 2005 blev det att man skaffade sej en sådan, men det blev en kompakt med zoom. Porträttfoton blev svårare igen att ta så jag återgick till att fota tåg, natur och folkmassor. Det var inte förrän 2007, då jag i julklapp fick en Nikon Coolpix L14, som det började hända saker rent stil- och kvalitetsmässigt. Bilderna blev skarpare och jag kunde ta fler bilder på kortare tid. Ändå upplevde jag den där begränsningen med att inte kunna zooma in hur mycket jag ville och få fokus endast på det jag ville ha, med suddig bakgrund så att man direkt såg vad som var motivet. Det går inte med en kompaktkamera. Inte med de kameror jag har haft, eller haft tillgång till.

Från och med 2011 har jag tillgång, via mitt jobb, till en Casio Exilim EX-H15, ännu en kompaktkamera, men med bättre sensor än många andra. Fortfarande inte perfekt, även om zoomfunktionen är bättre med en digital zoom som bearbetas av en stabiliseringsfunktion inuti kameran. Men det verkar som om autofokus i en kompaktkamera innebär nåt helt annat än en systemkamera. Autofokus i en kompaktkamera, som det verkar för mej, innebär att små, små punkter i det kameran ser automatiskt hamnar i fokus oavsett vad det är. Det finns ansiktsidentifiering i kameran men det verkar som om detta innebär att kameran tror att allt som den ser är ansikten. Ibland blir det irriterande med denna funktion och hur man än ändrar återställer sej kameran till denna grundinställning varje gång man startar den. Den är bra om man bara ska ta enklare bilder för jobbets räkning men även där får man ha tålamod för det är inte alla bilder som blir bra från början.

Dessutom ser en kompaktkamera ganska löjlig ut på ett stativ. Liten, nätt, nästan som en del av stativet från början. En sak till med bilden man får från en kompaktkamera irriterar mej storligen, nämligen hur "platt" den verkar. Står du på ett berg och tar en vidvinkelbild av naturen framför dej blir bilden suddig vid närmare inspektion av fotots enskilda delar, vilket beror på det problemet jag nämnde med fokus på nästan allting ovan. Men som sagt, bilden blir platt också. Det är precis som om djupet, illusionen av det tredimensionella, aldrig kommer med i fotot vid dess skapande. Jag ska ge er ett exempel:

Fotot ovan är taget från Högfjällshotellet i Transtrandsfjällen nära Sälen mot ett av fjällen som används för skidåkning på vintern. Kameran var min Nikon Coolpix L14. Meningen är att få med den naturliga skåra som syns i bildens vänstra kant och då jämföra med bergets resning i övrigt. Men på nåt sätt blir det inte lika dramatiskt här som när jag såg skåran i verkligheten och fick inspirationen till fotot. Den försvinner faktiskt in i bilden i övrigt. Det är klart, vill man kan man säkert manipulera fotot så det får sin ursprungliga dramatik men det vill jag inte för det ska framgå utan redigering. Jag har sett foton på det här berget, tagna med en systemkamera, och då har skåran synts lika dramatisk som i verkligheten. Jag vet inte vad denna platthet beror på för jag kan inte alla termer. Jag vet dock att jag inte gillar det.

Nu står jag på tröskeln till ett nytt liv, med en systemkamera i en inte alltför avlägsen framtid. Det blir inget avancerat, bara tillräckligt för att jag ska få ta de foton jag vill. I slutet av april eller maj kommer detta att ske. Det återkommer jag till när det är aktuellt, var så säker. Jag börjar med en kamera och det objektiv som följer med. Utbyggnadsobjektiv får bli en fråga för sommaren. Storleken på minneskortet har jag inte bestämt än. 16 GB låter frestande men jag är snål. 8 GB är också bra. Men vi får se helt enkelt. Fler diskussioner i Kamerahörnan kommer snart. Kom gärna med synpunkter och/eller tips på tekniker, kameror etc.




"För länge sen, när jag var ung och dum.
Nu är jag bara och..."