Problem med religion - del fyra: Treenigheten inom kristendomen

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Vad får du om du sätter samman ett och ett? Ett, förstås, eftersom det endast är vid addition man får två. Sätter man samman nåt blir det ett enda, vad det nu är. Det är just vad man gjort inom kristendomen, bara att man sätter ihop tre saker till en enda entitet, den så kallade treenigheten. Det är fadern, sonen och den helige ande. Man utgår från en passus i Johannesevangeliet där Jesus säger att fadern gav honom vad han ska ge sina lärjungar, dvs sej själv, fadern genom honom och den helige ande. Guden lir då lite mer personlig, som en kompis man kan vara lite mer intim med. Kanske lite för mycket åt det multipla personlighetshållet men fullt okej för en del.

Är soffan således helig nu när Jesus tog i den? Eller rörde han nånsin vid den? Därom tviste de lärde...

Det här att tre kan vara ett samtidigt som en är tre i en är synnerligen unikt, men det låter samtidigt inte helt olikt den trojka, triad som var vanlig i Europa före kristendomens intåg på den europeiska scenen. Men det handlade om tre gudar som representerade de tre viktigaste samhällsgrupperna, krigare, bönder och präster. Möjligen använde man sej av denna treenighet för att locka över en del (märk väl inte alla!) viktigare människor till kristendomen.

Nu vill jag inte säga fullt ut att treenigheten har sin grund i det europeiska samhället för treenigheten är ett alltiett-paket utan behov av tre gudar som beskrev de tre olika samhällsgrupperna. Men detta med treenigheten gick inte hem hos alla för det finns en del kristna falanger som tolkar passagerna i Johannes och Matteus olika. De som kritiserar treenigheten tar fasta på en passus i Matteusevangeliet där det uttryckligen står att det endast är herren som är den man ska tillbe.

Egentligen baserar sej hela snacket med treenigheten på bråket mellan olika kyrkomän som handlade om huruvida Jesus var samma sak som fadern eller inte. Arius (vars lärjungar efter honom kallas arianer) var en av dom som hävdade att Jesus var en man född av gud och predikade guds ord men att han inte var samma sak som fadern. Han var således underställd sin fader. Faktiskt ger bibeln mer stöd åt Arius tolkning än åt den om treenigheten som växte fram efter kyrkomötet i Nicea 325. För Jesus talar oftare om sin fader som just sin fader än om honom som samma sak som Jesus själv.

Så hur ska de kristna ha det? Treenigheten står ju inte i bibeln utan är en tolkning av det som står där. Inte heller de sju dödssynderna står med där utan är sånt man har tyckt sej se i de texter som finns. Så är det alltid. Så fort en stor text har skrivits så kommer det alltid nåt ljushuvud och ska tolka det som står skrivet. Vissa anser sej ha företräde på den punkten och vips har vi fått en tolkning som genast blir accepterad som sanningen.

Men faktum är att de allra flesta religiösa texter är skrivna på samma sätt som så kallade medier opererar. Nämligen som så att de medvetet beskriver en sak så luddigt och allomfattande som möjligt så att i stort sett allt man säger stämmer in på det man är ute efter. De som tycker sej se en treenighet i texten ser just det. Andra ser nåt helt annat. Följaktligen blir det gräl om vad som är rätt och vem som har mest rätt. Det är därför kristenheten har spruckit upp i så många delar.

Så vad handlar det om egentligen? Jo, det är samma gamla visa om igen. Det är makt som gäller, makten över de som ska tro på eländet. Tur att vi (förhoppningsvis!) har lite bättre perspektiv på saker och ting idag.




"Life isn't about finding yourself. Life is about creating yourself"

Naturen gör det vi borde göra

Blixten slog ner i den här fågelmördaren som finns tillsammans med en annan viftare och en radiomast på toppen av ett berg.

Det händer inte speciellt mycket i Malung där jag för närvarande bor men en av de större händelserna verkar inte folk bry sej så mycket om. Men när ett av traktens två vindkraftverk får påhälsning av blixten blir jag glad, skadeglad. Se den här bilden ovan bara. Hoppas blixten slår ner nästa år med så alla tillskyndare av vindkraft förstår att inte ens naturen gillar deras tilltag. Sen får vi verkligen se vem som struntar i klimatet.

Jag förstår inte satsningen på vindkraft. Det är en otidsenlig energikälla med endast marginell påverkan på den samlade energiindustrin. Dess påverkan på den omedelbara närmiljön är dock desto större. Betongfundament där materialet ofta innehåller farliga kemikalier och tungmetaller, sällsynta metaller måste till för att vindkraftverken ska fungera, vilket måste tas fram med för miljön väldigt skadliga metoder. Så mycket för grön el, va? Sen har vi ju det där med att de alstrar hemska ljud och påverkar luftströmmarna vilket stör och dödar stora delar av fågellivet i deras närhet. Nej, den blixten visste var den tog!




"A weed is but an unloved flower."

Vetenskapshörnan: Magnus Ladulås inte i koret - var finns han då?

They seek him here,
they seek him there...

Så börjar den dikt Sir Percy Blakeney skaldar om Röda Nejlikan (sej själv alltså) och om var han är. Nu är det inte fransmän som letar här i Sverige utan svenskar och de letar inte efter en man som hjälpte franska adelsmän att undgå madame Guilloutine utan en svensk kung som ska ha fått sin gravplats i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Men faktum är att Magnus (den gamle som han kallades av sin samtid) inte verkar ha blivit begravd där. Åtminstone inte i kyrkans kor.

Som jag tidigare skrivit här på bloggen tvivlar jag på att man ens kommer att finna Magnus i Riddarholmskyrkan överhuvud taget. Kanske han ligger nånstans i Västergötland där alla andra före honom ligger? Fortsätt söka ni, jag och alla andra väntar spänt på vad ni får fram. Skulle Magnus trots allt ligga begravd i denna kyrka ska jag sträckäta en hel prinsesstårta.




"Historia är slutsumman av alla de ting som kunde ha undvikits."

Femtio gånger dyrare att motverka klimatproblemen

Ett nytt projekt, självfinansierat så att ingen ska kunna babbla om oljeindustrin här, har dragits igång för att visa på det orimliga i att försöka lösa ett problem som förmodligen inte finns. Det kunde inte ha kommit vid en bättre tid, för nu när USAs president Obama ska träffa vår statsminister för att diskutera bland annat klimat och miljö, även om Reinfeldt inte verkar vara så villig att göra det, vilket han har all rätt att inte göra.

Det handlar om projektet 50:1 som syftar på att de åtgärder man från politiskt håll vill utföra är femtio gånger dyrare än att låta naturen sköta sej själv. Här är projektets hemsida. En serie intervjuer om det meningslösa i att försöka åtgärda det som kallas klimatproblem har genomförts och kommer att fortsätta genomföras. Tjeckiens tidigare president Vaclav Havel är en av dom som ska intervjuas. Det är dags att visa politikerna hur det egentligen ligger till.

Då är frågan om politikerna man vill ska se detta låter sej övertalas att ens titta åt detta projekt.




"If I'm going to sing like someone else, then I don't need to sing at all."

Min definition av demokrati

Definitionen av demokrati är den att folket styr, antingen direkt eller via förtroendevalda. De flesta gör dock den feltolkningen att det är val av representanter som är demokrati. Men ett fritt val är egentligen inte demokrati, det är en rättighet som är en följd av demokratiska rättigheter. Rätten att uttala sej om vad man vill, för/mot en sak man gillar/ogillar, samt hur man vill är större och mer fundamental än rätten att välja vem man vill. Man försöker dribbla bort det hela genom att säga att man "lägger sin röst på någon/några" i ett val men gå inte på det knepet. Du lägger inte din röst på någon/några, du väljer någon/några att föra din talan. Då borde du som väljare se till att din röst blir hörd också i det forum vi har valt, nämligen ett parlament.

Inte demokrati men väl rättighet som en följd av demokratiska rättigheter att göra sin röst hörd.

Demokrati handlar således om att alla har en röst och ett forum att göra sin röst hörd på. Man får säga i stort sett vad man vill, hur man vill och var man vill. Häri ligger ett stort antal problem. Låt oss lista några av dessa: 1) Alla har inte lika stark röst så vissa kan säga mer och därmed få sin vilja igenom på bekostnad av andra. 2) En del personer tolkar rätten att säga vad man vill som så att det är fritt fram att förolämpa alla andra och säga saker som är rent ut sagt sjuka. 3) Det kan lätt uppstå en pressande situation där en grupp människor vill tvinga på andra sin åsikt vilket kan leda till så kallad felaktig konsensus, vilket i sin tur kan leda till att vissa tystas eller blir marginaliserade. 4) Ibland kan yttrandefriheten krocka med andra rättigheter, oftast med religionsfriheten, vilket ofta leder till problem. För vissa religioner är uttalat antidemokratiska och vill att alla ska underkasta sej, utan förbehåll. Det är oftast deras tillskyndare som skriker högst om påhopp och förtryck så fort yttrandefriheten praktiseras. 

Jag skulle vilja säga att yttrandefriheten övertrumfar alla dessa problematiska situationer. ALLA har rätt att göra sin röst hörd, oavsett om de har rätt eller fel. I de situationer där det finns ett absolut rätt svar bör de med svagare röst inte tystas bara för att de inte kan skrika. Låt inte gaphalsarna få vinna. De är ofta emot demokrati och vill inte att du, om du nu har en svagare röst, ska få göra din stämma hörd.

Till sist bör det sägas att man inte ska förlöjliga eller förolämpa andra människor. De kan ta väldigt illa vid sej och man bör tänka på vad man säger. Rätten att yttra sej på olika vis innebär inte att man BÖR göra det. Yttrandefriheten gäller även tystnad. Du har rätt att hålla tyst, om du vill.

"The truth will set you free, but first it will piss you off"

Journalistbiologi

På Avigsidan förekommer ofta termen journalistmatte, vilket i korthet innebär att man inte kan addera korrekt trots att alla siffrorna finns där framför en. Nu får undertecknad bidra med ännu en term, journalistbiologi. Det är nämligen så att TT-Reuters, via DN, rapporterar från den stora brand som rasar i Californien, USA och som hotar träden. Men det verkar som om den person, chefen för USAs nationalparker, som citeras i artikeln inte tas på allvar. Det är nämligen så att för att överleva behöver träden faktiskt elden för att kunna sprida sina frön. De behöver värmen för att kunna öppnas och bränd jord för att kunna gro. Då får de mindre konkurrens om marken och lättare att växa sej stora och starka.

Men journalister av idag lever ett Hänt i veckan-liv och allt måste göras till en sensation. Då får vetenskapen stryka på foten...




"Make it a rule never to give a child a book you would not read yourself."

Problem med religioner - del tre: Psykopatin i de religiösa texterna

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

En stor stötesten för mej är en sak jag tagit upp tidigare på den här bloggen, nämligen den om prins Arjuna och hans samtal med guden Vishnu. För ca två år sen skrev jag blogginlägget "Bhagavad Gita - en studie i psykopati" i vilket jag anklagade författaren av verket Bhagavad Gita för att uppmana till psykopatiska tendenser, dvs att det är ok att döda och såra andra eftersom kroppen dör men däremot inte själen som lever vidare hos gudarna. Ett bra sätt att få folk att göra saker för en utan att dessa ska behöva känna obehag inför att vare sej döda eller dö.

Men inte bara de indiska texterna uppmanar till underliga beslut som strider mot vanliga mänskliga göranden och låtanden. Eller vad sägs om killen, Jefta hette han, i Gamla testamentet (Domarboken för att vara exakt) som lovade att offra den eller det första som mötte honom där hemma om han vann ett slag tillsammans med sin armé. Han vann och den första som mötte honom därhemma var hans dotter. Han är förstås förtvivlad men han hade ju lovat och det märkliga är att dottern går med på det. Vad som verkligen hände med henne framgår inte av historien men han klandras för sitt beslut genom resten av Domarboken för sitt beslut. Det att man klandrade Jefta visar att folk inte gick med på psykopatiska påhitt alla gånger.

Vad är det förresten för en psykopat till gud som tillåter ett helt land, Egypten, genomlida sju svåra plågor bara för att Moses och hans lärjungar skulle få tillåtelse att lämna landet ifråga? Sen att det inte finns några fysiska bevis för att såna plågor nånsin drabbat landet är en annan femma. Det är blotta omnämnadet av såna hemskheter i samband med att några få ska kunna komma undan som gör det hela sjukt.

Ännu sjukare blir det eftersom påståendet aldrig kunnat beläggas, trots flera undersökningar av egyptiska texter, arkeologiska utgrävningar och undersökningar av folklegender. Förmodligen är folkminnet som ligger bakom passagen om Moses och hans folk ett mischmasch av olika historier som man tagit fasta på och presenterat som sin sanning. Plågorna är förmodligen ett folkminne av någon jordbävning som skrämt djur och dödat människor, kanske många barn dog i den jordbävningen, medan uttåget är från en helt annan tid. Det visar sej påfallande ofta att legender är just ett mischmasch av olika historier som från början inte har med varandra att göra utan det är det faktum att senare generationer blandat ihop de olika händelserna som gjort att vi får svårt att avgöra vad som är verkliga händelser och vad som är påhitt.

En sak i sammanhanget är intressant. Man brukar placera Abraham, en annan som drabbas av en psykopatisk gud förresten, i en tid som motsvarar ungefär 2500 före vår tideräkning (fvt) och han ska då ha färdats till Egypten och mött härskaren där som man kallade farao. Det är en omöjlighet eftersom titeln farao inte användes då om härskaren. Farao (egyptiska pr-aa) var titeln på huset, palatset, där kungen residerade. Det skulle dröja till ca 1300 fvt innan kungen kom att kalla sej efter detta palats. Nesoe eller heqa var de vanligaste beteckningarna för kung i Egypten. Det fanns andra och det är ganska intressant i sej men det får vi ta en annan gång. Men åter till problemet med Abraham och hans påstådda besök i Egypten. Det verkar som om man återigen har råkat ut för legender som blandats ihop och nu presenterats som en enda historia. Ännu ett exempel på att folkminnet kommer ihåg fel.

Religiösa texter är fulla av psykopatiska figurer och de verkar komma undan med det hela tiden. De till och med hyllas för sina dåd, om de är av rätt virke förstås. De som tillhör "fel" sida blir demoniserade, förstås. När ska vi få höra den andra sidan tala?

Legenderna i dessa exempel måste ha varit sedelärande en gång i tiden men jag har väldigt svårt att tänka mej att Bhagavid Gita från början var riktad till gemene man. Den var nog mest av allt riktad till krigare, framför allt krigarkungar. Även exemplet med Jefta har jag svårt att se som varande en berättelse för gemene man från början. Det verkar snarare som om man tog med den här historien för att få med de krigiska elementen i samhället också. Det verkar som om man lyckades.




"De bästa lögnerna är de vi är villiga att tro på"

Krig och fred

Krig handlar om kontroll, kontroll över naturresurser, folket som sitter på naturresurserna och kontroll över en region. Det handlar även om propaganda och att försöka se till att man själv får fördelar på någon annans bekostnad. Vem vinner på att bryta freden och lugnet? Vem vinner på att en civilisation slås i spillror?

Stefan Molyneux säger det bra när det handlar om den senaste konflikten USA verkar ge sej in i:

Hyckleri är det nog alla gånger när någon säger att man ska skipa rättvisa och sätta den man kallar diktator på plats när det man vill är samma sak som diktatorn, nämligen behålla kontrollen över "boskapen", dvs människorna. Är det verkligen USAs uppgift att skipa rättvisa i det här läget? Det ställer bara båda sidor i konflikten i dålig dager eftersom det förmedlar intrycket att man inte klarar av sina inre angelägenheter utan extern hjälp. Som om USA vore en vuxen person som tar två barn som slåss i öronen och säger åt dom att hålla sams.

Sen kan man ju fråga sej vilket budskap det sänder till Nobelkommittén i Oslo som förärade Barack Obama fredspriset för några år sen. Kanske George W Bush kan komma ifråga för samma pris för sina insatser i Irak och Afghanistan, eller är det bara demokrater som får det priset?




"Fighting for peace is like screwing for virginity."

Inte regn men väl snö i Atacamaöknen

Jag har precis läst Anthony Watts blogg som som alltid bjuder på intressanta aspekter inom klimatforskningen, framför allt de aspekter som handlar om dumheter inom densamma, t ex hockeyklubban och påståendet att glaciärerna smälter pga våra utsläpp. Nu handlar det dock mer om medias bevakning av sånt som inte berör klimatalarmismen. Här tänker jag främst på snö. I öknen. Snö i öknen.

I Sydamerika är det nu vinter och framför allt på hög höjd finns det gott om snö som hindrar trafiken och skapar allmänt kaos. Hårt drabbat nu är Atacamaöknen på gränsen mellan Chile och Bolivia. Den öknen är berömd för att det sällan regnar där. När det regnade där 1971 hade det visst inte regnat på flera hundra år. Men snön faller ofta så helt torrt är det inte.

Snöstorm i målad form. Målning av John Bauer.

Allt oftare drabbas nu också de mer låglänta områdena av snöstormar. Rio de Janeiro drabbades av snöoväder för några år sen och det är ganska konstigt att tänka sej att bikinins förlovade stad har snö på sina stränder. Så, är världen på väg att bli varmare eller kallare? Svaret är, hur konstigt det än kan låta, ja. Det blir kallare på vissa platser och varmare på andra. Men det verkar faktiskt som om det kalla överväger, vad än alarmisterna säger. Nu går det att trixa åt båda hållen med temperaturangivelser så vi ska inte ta allt som sägs om väder och klimat för givet. Det vi kan göra är att se hur världen utvecklas. Inget mer än kan göras. Hittills följer världen i alla fall inte de modeller och prognoser som satts upp. Den går sin egen väg.

Medias propagandamaskin om den globala uppvärmningen orsakad av människan har lett till att dårar försökt sej på att korsa den legendariska Nordvästpassagen men fastnat i årets packis som är mycket större och kraftigare än på många år. Som Philip Bratby säger i en kommentar till en artikel om dessa båtar: Lite kunskap kan vara farligt, total okunskap är fatalt.

Sökord för den nyfikne: nieve, neve (spanska respektive portugisiska för snö), Sydamerika, Atacamaöknen, snöstorm, global uppvärmning, global nedkylning.




"He who cannot put his thoughts on ice should not enter into the heat of dispute."

En liten krönika om krig och dumhet

Det här är en krönika, eller kanske en sammanställning av tankar som far runt, runt. Det handlar om dumheterna i Mellanöstern i allmänhet och Syrien i synnerhet. Vem som än har rätt och fel i den konflikt som pågår där nere är det inget som säger att vinnaren, vem det än blir, kommer att vara snäll mot civilbefolkningen för den rådande regimen verkar inte ha varit snäll mot den hittills. Frågan blir nu huruvida det över huvud taget finns nån som har rätt där nere.

Som redan fastslagits har dårar slagits om sand och sten i Mellanöstern i minst 6000 år ända sen man upptäckte koppar i bergen och började hugga ner skogen hejdlöst. Miljarder nedhuggna träd och utarmade metallådror senare fortsätter dårarna att slåss, nu om öknen och det vatten som finns kvar. Ingen har rätt här, alla har däremot fel. Dagens människor som tvingas leva under respektive regimer är hjältar som står ut med dom.

Det är ju öken, precis som dagens diskussionsämne.

En fråga kan man ställa sej i sammanhanget: Vad säger vanligt folk egentligen om det som händer? De tvingas hålla med endera sidan och sitter fast i ett skruvstäd mellan de olika fraktioner som just nu slåss om herraväldet i Syrien. Syrien liksom Irak och många andra länder i Mellanöstern är ett enormt misstag begånget av de stora kolonialmakterna strax efter Första världskriget. Nu skapades inte Syrien på riktigt förrän under Andra världskriget men Damaskus var huvudstad i ett rike som prins Faisal lät skapa åt sej där ca 1920. Han detroniserades av fransmännen som ville ha staden själva så engelsmännen gav honom Bagdad och kungatitel i ett annat rike, Irak. Året var 1932.

Syrien kom till 1944 då Frankrike drog sej ur landet som man tre år tidigare ensidigt förklarat självständigt. Som jag sagt tidigare var det ett misstag att skapa Syrien. Större än Israel och Irak tillsammans. Det är vad som hände kort efter Andra världskrigets slut som innebär det stora misstaget då de olika politiska krafterna som idag är de rörelser som dominerar i Iran, Irak och Syrien samt grasserar i andra länder i regionen började ta sina första babysteg. Att ingen såg vad som komma skulle då är egentligen inte så konstigt. Europa hade fullt upp med att slicka såren efter det stora kriget, Nordamerika, framför allt USA, ville visa vem som bestämde, Sydamerika hade redan sina diktatorer på plats medan Asien och Afrika ännu led under kolonialmakternas påhitt. Men de borde ha sett vartåt det barkade när Baathpartiet tog makten Syrien och sen i Irak under 1950-talet.

På nåt sätt lyckades de ledande bland de då unga i Mellanöstern övertyga Frankrike och Storbritannien att de var mogna att styra ett antal länder i regionen. På så vis kom först Irak till 1932, följt av Libanon, Syrien, Jordanien och Israel. Länder som ytligt sett var olika men likväl styrda av samma sorts människor, människor med blod på sina händer. Vanligt folks blod. Sen var det bara att börja styra i enlighet med de oskrivna regler mänskligheten satt upp rörande styre sen urminnes tider. Att folk skulle lära sej vad demokrati är för nåt tror jag inte de hade räknat med och i början gick det bra. Endast Israel införde en form av pseudodemokrati, av liknande typ som den vi har här i väst. Dvs du kan och får säga vad du vill, bara du inte säger det så nån viktig hör det.

Vad folk vill ha är stabilitet främst av allt. De vill ha ett lugnt, ordentligt liv där de kan leva i fred med sina grannar. Men snart 70 år av agitation, fördomar och vapenskrammel, alltihop noga orkestrerat av viktigpettrar som vill ha makt, eller i vissa fall ännu mer makt än de redan har, har sett till att många människor i Mellanöstern nu tittar på varandra över gränserna med hat, avundsjuka och/eller ilska. Det är skrämmande hur lätt det är att få stora folkgrupper med sej på nästan vad som helst, bara man lockar eller hotar tillräckligt effektivt. Mellanöstern är en studie i psykologi lika mycket som statsvetenskap. Inte sällan styrs länderna där av rena rama psykopaterna, och deras motståndare är likadana.

Så mycket kan jag säga; vem som än vinner kriget i Syrien så inte blir vanligt folk vinnarna. Pete Townshend får rätt igen. Om nu resten av världen skulle intervenera (som det heter på fint språk) i Syrien är krigshetsarna de enda som jublar, vapenhandlarna de enda som vinner på det medan vanligt folk får stryka på foten, som vanligt. Tur att Storbritannien i nuläget sagt nej till en aktion. Men om vi känner USA rätt så kommer galningarna där att vilja slåss.

Hoppas de håller sej borta från krig. Världen vill inte ha krig, folket i Syrien vill inte ha krig, jag tror inte ens generalerna vill ha krig. De som vill ha krig är de som törstar efter makt. Vi bör inte ge dom någotdera.




"Was this the face that launched a thousand ships/And burnt the topless towers of Ilium?"

Exempel på miljöförstöring: Oljud

Jag tänker lista i all korthet exempel på miljöförstöring som vi människor gör oss skyldiga till. Den här gången handlar det om oljud som sprids runt omkring oss av bilmotorer och andra apparater vars ljud kan upplevas som störande, men för vissa även i radioapparater, datorer och liknande apparater. Oljud kan alltså komma i olika former. Det oljud jag tänker på som kommer i form av dålig musik i radion är ju förstås subjektivt eftersom det jag ogillar kan vara nån annans favoritmusik. Det finns andra källor till oljud. Susande ventilationsschakt, borrar, tung trafik som kör förbi alldeles för nära ens hus, högljudda grannar, envetna ljud från diverse apparater.

Allt detta kan man reta sej på. Allt detta går också att blockera om man kan koncentrerar sej. Saken är den att vi lever i en värld med otroligt många intryck som vår hjärna måste hantera varje dag. I och med att vi började bo tätt tillsammans i städer och byar året runt blev oljud en del av vår vardag men de senaste 200 åren har oljuden blivit allt högljuddare vilket lett till hörselskador och en känsla av obehag för många. Vi kommer sällan undan det men det finns ännu stora områden på jorden där det är betydligt tystare än i städerna. Dock är vi människor inte ensamma om att skapa oväsen. Se bara på fågelkolonier och stora hyenaflockar. Dessa är bara två exempel på djur som kan föra lika mycket oväsen som vi kan.

Bild från blogginlägg om hörselproblem i samband med konserter. Vem som tagit bilden vet jag inte.

Vi kan sänka volymerna på oväsendet och många rockkonserter har övre gränser för hur starkt ljud de får producera. Att de sen inte lever upp till dessa gränser genom att överskrida dom får stå för dessa personer. Folk som drabbas har all rätt att kräva ansvar av de som överskrider gränserna. Men jag tror inte att så många som går på rockkonsert drabbas. De njuter snarare av musiken. Det är nog därför man förlägger såna här konserter en bit från bebyggelse så de som ogillar högljudd rockmusik inte drabbas.

Problemet med oljud är inget lättlöst problem. Det är också ett problem som mestadels drabbar oss människor. De djur som bor hos oss gillar det förstås inte, de skräms ju av det eftersom de inte förstår vad det är. Så vad vi än gör för att lindra oljud bör vi tänka på hur djuren reagerar på det först. Det är hur de reagerar på ljud som ska avgöra hur högt vi ska ha det. Fåglar kan förstås flyga bort så de bör vi kanske räkna bort - tills vidare. Andra djur kan inte det så där har vi möjligheter att kolla om de drabbas.

Så vad göra åt oljud som inte är musikrelaterade? Det är kanske inte så mycket vi kan göra, annat än att hålla dom nere på en mer acceptabel nivå. Det som inte skorrar i öronen, får oss att känna obehag eller skadar oss direkt är bra. Så det så.



"Say what you will about the sweet miracle of unquestioning faith, I consider a capacity for it terrifying and absolutely vile."

Kamerahörnan: Vad som egentligen gäller vid upprättande av kontrakt mellan fotografen och modellen

En kvinna fick se de foton hon lät ta för 12 år sen i en ny tidning. Nu vill hon stoppa detta men jag tror hon får svårt att vinna gehör för sin sak, annat än på det moraliska planet. Ett kontrakt är nästan alltid till fördel för fotografen eftersom det sällan upprättas såna kontrakt som förbjuder fotografen att publicera bilderna som han/hon vill. I det här fallet fanns ingen klausul som förbjöd fotografen att återpublicera fotona.

Hela artikeln i övrigt andas indignation från såväl reporterns som kvinnans sida över att bilderna publicerats igen, trots att artikeln samtidigt påpekar att rätten var och är på fotografens sida. Men journalisten får det att låta som om hon var emot nakenfotografi som verksamhet när hon egentligen inte är det. Det är att fotografen kan använda fotona utan hennes tillstånd så långt efteråt som irriterar henne.

Jag vill slutligen poängtera att ska jag upprätta ett kontrakt med en modell vill jag absolut inte ha en klausul som förbjuder mej att återpublicera fotona jag tar när det gått en tid. Foton "dör" om de inte får visas.



"People who live in society have learnt how to see themselves, in mirrors, as they appear to their friends. I have no friends: is that why my flesh is so naked?"

Fotohörnan: Ledighet i en ordinär medelstor stad

Det bästa med att ha en kortare ledighet är att man får dra sej lite längre i sängen men det här är en arbetsledighet. Jag hade ärenden att uträtta i Borlänge vilket naturligtvis innebar att kameran fick följa med. Hoppas någon gillar bilderna som inte direkt visar det centrala Borlänge alla sett på TV när det handlar om staden.

"En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser."

Ett antal löjliga små I-landsproblem

Bild skamlöst snodd från denna blogg.

Varför vurmar så många för färskpotatis? Maken till tråkig och smaklös potatis finns inte. Så fort midsommaren är över borde den potatisen försvinna illa kvickt från affärerna eller marginaliseras ordentligt i nån hörna. Vanlig potatis som legat till sej är överlägsen i såväl utseende som smak. Ändå får man höra färskpotatisens lov varje sommar.

När man vaknar på sommarmorgnar är det alltid en fluga som väcker mej. Måste det vara så? Kan den inte flyga till nån annan och störa honom/henne?

Nervös inför att luncha med kungen, det skulle nog vem som helst bli, eller hur? Det är lunch, inte bal på slottet med nobelpristagare och deras familjer.

Solbränd? Tänk på dom som tvingas vara i solen hela tiden, dumskalle!

Kändisvärlden verkar vara fylld av överdrifter, knasbollar och gråtmilda mesar. Deras problem är inte värda att tas upp i artikel efter artikel. Det enda de förtjänar är en tystnad av det slag som sker när man sagt nåt oväntat.

Vi klagar och visserligen är det bra att vi påpekar problem i vår närhet men vi behöver inte blåsa upp dom till såna proportioner att man får uppfattningen världen står och faller med den eventuella lösningen på dessa problem.



"If I didn't care for fun and such,
I'd probably amount to much.
But I shall stay the way I am, 
Because I do not give a damn"

Fotohörnan: Bildsalong

Dags att visa lite bilder igen. Fyra bilder från en fäbod och en från en mattallrik på en restaurang.

"Food glorous food!"