Söndagens fotosalong

Jag byter namn på söndagens presentation av foton. Det kan behövas ett namnbyte då och då.

"Ju ädlare en sport är desto färre åskådare har den"

Sex år med den här bloggen

Idag den 27 april har jag haft den här bloggen i sex år. På den tiden har mycket runtom i världen hänt. Mitt första inlägg handlade om att jag nu var en medlem av bloggarvärlden. Det känns som om det var en helt annan person som skapade det inlägget. Det jag gjorde då var ostrukturerat och lite av ett låt-gå-system där bloggen bara skulle finnas där då jag ville ha nåt sagt och inte ens då var det nåt genomtänkt, mer än då och då. Sen blev den liggande efter några dagar utan att jag gjorde nåt mer åt den. Jag tog upp den då och då med olika saker som jag tyckte berörde mej.

När jag började med bloggen var det mest betraktelser av min omedelbara omvärld som gällde men allteftersom mitt förakt för den småttiga attityden hos de styrande här där jag bor växte kom jag att vidga mina vyer, ut i den stora vida världen. Min kärlek till mazariner och semlor kom med på ett tidigt stadium men jag har inte haft med det på ett bra tag nu, mest för alla andra också tar upp det, vilket gör att min sida av saken känns överflödig.

Det första jag irriterade mej på var det då nya hotellet. Inte så mycket hotellet i sej utan de i det närmaste skumraskaffärerna bakom hotellets skapande. Det var vad jag i alla fall tyckte då. Sen dess har turerna klarnat ordentligt kring hotellet och alla problem verkar vara lösta. För ca fyra år sen började jag engagera mej i fildelningsdebatten och väckte också liv i min gamla käpphäst, debatten kring var Sveriges ursprung var beläget nånstans. Jag har ända sen jag såg Dag Stålsjös program om Svearikets vagga varit av åsikten att Sverige inte växte fram från en enda punkt utan från flera. Jag har belyst detta i en serie jag påbörjade 2010 om Sverige innan det blev Sverige. Den har jag nu inte uppdaterat på ett år men det kommer nog nåt så småningom.

Sen kom de övriga vetenskapsdiskussionerna in i mitt liv, framför allt de som inte togs upp av massmedierna. Solens betydelse för vårt vädermönster har jag belyst ett antal gånger. Stjärnor med planeter kring sej har jag ibland skrivit om långt innan blaskorna gjort sensation av det. Klimatfrågan och ozonlagret har blivit nya käpphästar. Så sen ca fem år tillbaka har jag försökt presentera min syn på diverse vetenskapliga ämnen och de rön som framkommit. Räkna med mer av den varan även i framtiden.

Mina vanligaste käpphästar på den här bloggen.

Idag är det minst ett inlägg per dag som gäller. Jag har inga större krav på att bloggen ska vara ett högkulturellt forum men i och med att jag presenterar foton jag själv tagit blir det gärna att jag försöker vara lite belevad, som om jag ingick i en krets av likasinnade. Det har blivit viktigare att se den stora stygga världen som mitt hem snarare än den lokala delen.

Jag har försökt hålla det pretentiösa och arrogansen nere men samtidigt försökt visa mej på styva linan, även när jag har haft fel. Jag har också gått över till att ta upp min gamla hobby, fotografering, och i och med att jag fått det lite bättre ekonomiskt har jag kunnat köpa en bättre kamera. Den använder jag i stort sett dagligen och när jag inte kan komma på nåt att skriva om på bloggen lägger jag ut foton som vem som helst kan titta på och ladda ner.

Sex år har gått och jag känner fortfarande att jag vill fortsätta. Det är en kul grej att pressa sej till minst ett inlägg per dag för det ger mej en sorts dagbokskänsla. Det här är mina inre tankar som kommer ut, mina åsikter och mitt vetande. Det jag har störst problem med när det gäller bloggandet är att komma på en slutkläm. Komma på ett ämne är förstås problematiskt ibland, speciellt de dagar då tidningarna är mer än lovligt tokiga, men slutklämmen är verkligen svår. Så....



"Ett och ett är två men blir tre när vi blir ett"

Är du lycklig?

Vi har pengar så vi kan köpa mat för dagen, vi har i de flesta fall ett jobb eller nåt annat att gå till. Vi har folk omkring oss som intresserar sej för och bryr sej om oss liksom vi bryr oss om dom. Vi har alla anledningar att vara lyckliga.

Ändå säger många att de är olyckliga. De anger olika skäl till sin olycka. Inte alltid är dessa skäl de riktiga. Man säger sej vara deppiga eller är trötta. Skador och psykisk ohälsa är inget jag tar upp här för det är en annan sak. Nej, det handlar om känslan av att vara olycklig. Saken är den att man undermedvetet har påverkats av andra människor som har blivit oroliga för att bli av med sina jobb eller förlora sin familj, av diverse skäl. Då ska vi också vara olyckliga, bara för att kunna "bräcka" våra medbröder och dito systrar. Vi njuter dock av att kalla oss olyckliga därför att vi då får uppmärksamhet. Vi trivs med att vara olyckliga helt enkelt.

Jag skulle ändå vilja säga att vi generellt sett är ganska lyckliga - och tursamma. Vi lever i en del av världen där vi har en hög levnadsstandard med bra hälsa och bra mat. Man kan förstås fråga sej vad lycka är men om de krav man ställer på lycka bemöts på mer än en punkt kan man nog säga att man åtminstone på den punkten är lycklig över något. Olycka är mer nåt för de människor som råkat ut för något alldeles extraordinärt, som just en fysisk olycka.

Jag tänker säga så elakt jag kan: vi mår bara bra när vi får uttrycka hur dåligt vi mår. Ju bättre vi har desto sämre vill vi må.

Är jag för generaliserande?





"Många syndar enbart för att kunna njuta av sin ånger."

De verkliga miljöproblemen

Miljöproblemen, de verkliga alltså, poppar upp då och då i dagspressen och får en artikel eller två innan de sakta sjunker ner i mediadyn igen. Vi har allvarliga problem med gifter, läkemedel och tungmetaller som vi gladligen har släppt ut genom åren och som så sakteliga har hittat in i näringskedjan och ansamlats. Men i klimatdravlets tidevarv har dessa reella problem närmast förtigits eller skjutits i bakgrunden för det är lättare att ragga pengar på söta små isbjörnsungar och pandaungar än sprattlande fiskar och insekter med kromosomförändringar.

Det har alltid varit söta varelser som fått sälja ett budskap. Det som ser äckligt ut skrämmer bort folk. Men vi kan inte snygga till de döende fiskarna och insekter är redan så främmande för våra ögon att det krävs en fjäril eller en nyckelpiga för att det ska gå sälja ett budskap om en döende natur. Så när naturen skadas av vår framfart är det pseudovetenskap och hycklande opportunistisk politik som vinner sympatier. Man hör det hos folk som verkligen gått på mytbildningen kring klimatfrågan och som kallas klimatpiloter. Dessa piloter ska visa vägen och leva miljövänligt (ett ord vars definition verkligen kan diskuteras!) men vars resultat lämnar mycket övrigt att önska, för såväl oss realister som alarmisterna.

Ett led i dessa klimatalarmisters tankegångar är att knyta alla extraordinära händelser till de fabulösa (och i deras ögon famösa) klimatförändringarna och till och med jordskred längs Götaälvdalen kopplas till dessa klimatförändringar. Risken för skred i den floddalen har alltid varit stor, oavsett vilket klimatet har varit. Det stora problemet är klantiga människor som envisas med att bosätta sej i och kring den lera som avsattes där, först av inlandsisen när den drog sej undan för ca 12.000 år sen, senare av det vatten som fortsätter rinna ut från Vänern till havet. Vår verksamhet bidrar starkt till att erodera marken genom våra tunga byggnader och ständiga vägarbeten men ingen verkar fatta det när den plötsligt ger vika och glider ner i älven.

Nej, teori och realitet är inte alltid överensstämmande. Klimat är visserligen en skrivbordsprodukt men det är en passande sådan. Det är vår uppfattning av hur vädermönstret ter sej från år till år. De skrivbordsprodukter som alarmisterna kommer med dagligen har inget med vare sej klimatet eller dess förändringar i verkligheten att göra. Vi löser verkligen inga problem i samhället genom att släppa ut mindre koldioxid från bilar eller äta mindre kött. Vad vi gör är marginellt i jämförelse med hela jorden.

Vi har kommit bort från huvudfrågan: Hur ska vi få bort de farliga ämnen vi faktiskt släpper ut i markerna, i haven och i luften? Ni vet, bly, andra tungmetaller, läkemedel, andra kemikalier, stora sopberg och annat. Det arbetet verkar göras i det tysta. Jag antar att det beror på att det arbetet är långt ifrån glamoröst. Det är häftigare att tala om hur man ska göra än att verkligen göra det.




"Sarkasm: förolämpande intelligens"

När är nakenhet kränkande?

Det pryda tänkandet som går genom många religioner som en röd tråd går även som samma röda tråd genom vårt så kallade sekulära samhälle. Framför allt blir detta tydligt när den nakna kroppen är involverad. Den senaste tidens rättsfall där folk stått och glott in genom fönstren på nakna människor som varit inne i sina egna lägenheter och skött sina egna angelägenheter är bara det senaste exemplet på denna prydhet.

Att visa sej naken offentligt går förstås inte för sej överallt och hela tiden men då tänker inte jag på att folk kan ta illa vid sej vid åsynen av en naken människa utan för att kylan kan skada kroppen, man är mer mottaglig för solens strålar när man är naken samt att sjukdomsalstrande varelser lättare hittar in i ens kropp.

I övrigt ser jag inget skäl till att man inte ska få gå naken i sitt eget hem. De flesta ser dock bättre ut med kläder på. Men de som ställer sej att glo in på folk i deras hem, gör inte dom sej skyldiga till nåt? Kanske är det inget brott att glo, de kanske bara fastnar där inför en syn de inte får se hemma och blir avundsjuka. Men i det fall där nån filmade in i en annan persons hem, det är hemfridsbrott och olovlig filmning som jag ser det. Det är som i skämtet från det militära där en sergeant klagar på en menig inför kapten att den menige latat sej för det har sergeanten minsann sett hela dagen.

Vem som felat i det här fallet råder det inget tvivel om. Fönstertittande är värre än att visa födelsedagskostymen. En intressant grej är att skriver man orden naken och nakenhet i Google dyker inte förslag upp som det brukar göra när man skriver många andra ord. Hur pryda är folket på Google egentligen? Hyckleri i den högsta skolan.

Så svaret på frågan när nakenhet är kränkande blir: bara när folk som vill bli kränkta känner att dom blir det.



"Jag skulle önska att ni kunde möta solen och vinden med mer av er hud och mindre av era kläder."

Fotohörnan: En liten fågel, två fåglar

Det var måndag kväll. Jag hörde en massa fåglar utanför och gick ut på balkongen för att se om det fanns nåt att plåta. Det började med en björktrast på en gren, sen såg jag att den hade en kompis på grenen nedanför. Så jag tog med den också. Jag fick ta till manuell fokus här för autofokusen följde bara grenarnas svajande i vinden. Som en bonus fick jag med månen. Den var verkligen magnifik så här på måndagskvällen.

Lite putt är jag för att jag nu ser att en gren i förgrunden har listat sej in mellan mej och fågeln i den första bilden. Det kan tyvärr inte hjälpas. Jag hade bara min position på balkongen att utgå ifrån. Efter en stund flög dessutom alla fåglarna.



"Det finns bara en bra sak med måndagar. Att det är så långt till nästa måndag."

Get your ass to Mars!

Vill du bort från alltihop, vill du gömma dej nånstans eller önskar du vidga dina vyer? Kanske en resa till Mars kan vara nåt för dej? Ett nederländskt bolag anser sej vara redo att fara iväg med början om tio år. De söker nu fyra personer som ska kunna befolka Mars. Mars-One heter företaget och man kan söka via deras hemsida. Det är ett aber bara; det är en enkelresa. Men om du ändå inte har nåt att leva för och av här på jorden är det bara att åka iväg.

Vad väntar du på?

"Valet av miss universum görs ofta på en höft."

Noterbart från veckan som gått

Jag läser om värdetransportföretaget Panaxia, som konkade i höstas. Dess ägare kan åka i fängelse för förskingring om det vill sej illa för dom. Ironin är den att ett värdetransportbolag har i uppdrag att skydda pengar från rånare och nu kan Panaxias ägare hamna tillsammans med just såna rånare. Om det vill sej illa förstås.

Knasbollar har hängt upp nazistflaggan i den kommunala flaggstången i Ljungby. Knasbollar kallar jag dom därför att de som gjort det inte verkar bry sej om hur andra reagerar inför denna felaktiga symbol. Nazisterna vände på hakkorset så det pekar åt ett helt annat håll än det brukar göra, och satte in den i en flagga tillsammans med en blodröd färg. Hakkorset är en symbol för den återkommande solen men nazisterna förstörde det. Därmed har denna symbol stigmatiserats för all framtid i Europa, Amerika och västra Asien. Synd för det är en stilren och enkel symbol att förstå. I Europa blev det ofta förr i tiden jämförd med ett hjulkors eftersom det egentligen är en variant av detta kors, som också kallas solkors.

Ännu fler stollar i farten. Den här gången verkar det som om ett gäng galningar som stannade sina bilar på Essingeleden och började slåss. Det är vad framgått av polisrapporterna. Vad som än hände är det nog ett tecken på att en del människor lever ett för tråkigt liv.

Bostonbombningarna i all "ära", det är ändå fabriksexplosionen i Texas, USA, och jordbävningen i Kina jag känner mest för. I det första fallet verkar det handla om nån form av slarv och i det andra om en naturkatastrof. Missförstå mej inte, jag vill inte göra ner det som hände i Boston på nåt vis men det internationella mediauppbådet kring Kina och Texas har inte direkt varit av den storlek som terrordådet i Boston fått. Terrordåd är nåt som vissa använder sej av för att tvinga sej på vanligt folk och skrämma dom till tystnad eller underkastelse på ett eller annat vis. Slarv är ändå egentligen värre eftersom olika faktorer bidrar till att skapa nåt som skrämmer folk. Naturen rår vi inte på, vad som än sägs.



"Att vara slav under rädslan är det värsta slaveriet"

Snurrigt värre

Jag har länge skrivit om hur illa jag tycker om vindkraft. Nu verkar en del politiker också inse att vindkraften inte är energiproblemets heliga graal. KD ryter till, även om det inte direkt är nåt som får savannen att hoppa till. Naturligtvis måste de ta med nåt dravel om klimatet i slutet, annars vore de inte svenska politiker som fattat den offentliga agendan.

Men faktum är att vi lurar oss själva med vindkraften. Den är inte ens konstgjord andning eftersom det finns bättre och mer resursvänliga energikällor bland de av miljönissarna kallade förnybara. När ska resten av politikerkåren inse att vindkraften inte funkar?

Men vi får väl inse att det inte går att övertyga alla på en gång. Det måste komma gradvis. Det handlar om att bearbeta, ungefär som när lobbyister bearbetar politiker från sitt håll.




"Den som intar främsta platsen spelar sällan huvudrollen."

Julian Simon, bortglömd vinnare av ett stort vad

Julian Simon (1932-1998). Bild från juliansimon.com

Det är i år femton år sen ekonomen Julian Simon dog. Han dog det år han skulle ha blivit 66 år. Han fick alltså aldrig uppleva det som hänt sen dess. Kanske lika bra det för eftervärlden har inte varit snäll mot Julian Simon och hans idéer, som faktiskt stämt bättre in på världen än hans kritikers. Istället har han gömts undan och glömts bort. Han borde ha fått priser och erkännande men i en värld som bygger på tanken att vi människor är ondskefulla varelser som bara vill förstöra för andra och för oss själva blir inte domedagsförstörare hyllade, de blir undanskuffade.

Julian Simon var ekonomen som vågade ta striden med miljöforskarna gällande de resurser vi människor har tillgång till och med en växande befolkning kommer att få tillgång till. Han ingick ett enkelt vad med Paul Ehrlich, mer eller mindre självutnämnd guru inom miljöfrågan huruvida priserna på vissa metaller skulle gå upp eller ner under en tioårsperiod. Ehrlich gissade på upp och Simon antog ner. Simon vann och Ehrlich gick vidare till andra saker.

Man kan tycka att fem metaller inte har så stor betydelse för miljöarbetet och Ehrlich muttrade nåt om detta men metoderna för att extrahera dessa metaller ur jorden förändrades drastiskt och på ett sätt som gjorde det mer lönsamt att ta fram, samtidigt som marken inte alltid skadades lika svårt som tidigare, vilket ledde till att priserna gick ner. Efterfrågan har senare ökat vilket lett till att priserna på framför allt koppar har fluktuerat rätt kraftigt sen 1990-talet, men det är en annan historia.

Simon talade också nedsättande om tanken att människan skulle orsaka global uppvärmning med sin industri och då svor han verkligen i kyrkan. Det gick inte för sej och det är ett av skälen till att Simon inte längre nämns bland de stora i vår samtid. Vi borde istället glömma bort Ehrlich och hans idéer som aldrig slagit in. Om det stämmer som verkar vara människans framtid, att den globala populationen kommer att minska om ca 100 år i takt med att fattigdomen allt mer marginaliseras och levnadsstandarden förbättras, blir Ehrlichs idéer ännu mer skjutna in i fantasins hörn.

Det är hög tid att återupprätta Simons anseende. Vem är med på det tåget?



"Destruktionen av den här planeten skulle inte ha någon betydelse på en kosmisk skala."

Rädda filmerna!

Det är inte bara privata filmer som behöver digitaliseras och räddas för eftervärlden. Filmer skapade av filmstudior är också i behov av räddning. De maskiner som en gång spelade upp dom går inte längre att laga för det finns inga reservdelar. Man har inte tillverkat nåt sånt på evigheter och möjligheterna att lagra filmerna för eftervärlden är lika dåliga dom. Det man ska fråga sej här är varför man låtit den industrin falla i glömska och varför man inte lagrat filmmaterialet på rätt sätt. Hade man gjort det från början hade man inte hamnat i den här situationen.

Pengar finns inte till detta, verkar det som för Filminstitutet har fått nobben hela tiden. Men slänga ut pengar på att försöka rädda länder vars politiker och bankmän försnillat våra pengar till höger och vänster kan man göra. Vi får hoppas att de styrande tar sitt förnuft till fånga och räddar kulturarvet för eftervärlden. För nog är väl filmer från 1900-talet värda att bevara för överskådlig framtid?



"-Vad gjorde du med mannen du fann i din frus säng?
- Jag bröt sönder hans paraply och sa "Nu kan det gärna regna".""

Historiehörnan: DIck Harrisons föreläsning i Orrskogen om Digerdöden

Jag bevistade kvällen den 18 april en föreläsning om digerdöden. Professor Dick Harrison (som undertecknad för övrigt hade som handledare hösten 1996) pratade om denna hemska period i människans historia och om hur de skrivna källorna tillsammans med arkeologin och biologin berättar för oss om vilken påverkan sjukdomen hade på oss allihop. Kontentan av hans föreläsning är att vi har det bra idag som känner till antibiotika och/eller kan fly undan mycket lättare än man kunde då. De hade inte samma kunskap om vad som orsakar sjukdomar som vi har.

Harrison nämnde Dalarnas byggnadskonst och om hur det finns ett hundraårigt glapp i byggnationerna av nya timmerhus här från ca 1350 till 1450, just den period då pesten slog till som hårdast. Han jämför med stora byggnadsverk ute i Europa och Asien som helt enkelt slutar konstrueras under samma tid. Han talade om att hela yrkeskårer i Europa och Asien verkar ha tagit sitt pick och pack och gått på en hundraårig lunch.


Han nämnde också det stora problem många historiker har haft med Digerdöden. Man har velat förminska dess effekter på samhället i både Sverige och Norge, av skäl som är uppenbara. Sverige och Danmark sågs länge som osårbara och stora nationer och det är först nu man har kunnat erkänna att Norden drabbades lika hårt som resten av världen. Över 50 % av Nordens population dog i pesten.

Han har en karismatisk stil när han föreläser och han lever sej gärna in i de texter han citerar från, bland annat Decamerone som ju handlar just om tio personer som flyr Florens mitt under pågående pest. Här följer några bilder från föreläsningen:

Harrison nämnde vid ett tillfälle hur medicinare kunnat fastslå att digerdöden orsakades av Yersinia pestis, en bakterie som än idag drabbar människor världen över. Det rör sej dock inte om samma gren av denna bakterie som nu utan den har utvecklats. Vi är dock steget före nu för tiden med våra mediciner.

Dick Harrison skriver för övrigt på en daglig blogg som huserar hos SVD. Väl värd ett besök.



"Alla revolutioner har hittills bara bevisat en sak, nämligen att mycket låter sig förändras, utom människorna."

"Jag lyder bara order"

Jag skrev om censur härom dagen och fick nu precis se ett väldigt löjligt exempel på dålig, moraliskt betingad censur i form av en borttagen bild från en ölflaska. Det handlar om bilden som kan ses ovan. Den får nämligen inte du se när du går till Systemet för att handla ölet Lust. Istället är det den svarta bilden till vänster du som svensk ska tvingas se.

Vi följer regelverket, säger man från Systembolagets sida. Det handlar om samma försvar som yppats av folk som inte vågar tänka självständigt genom historien. Hur kan det komma sej att dessa paragrafryttare anser att en naken TECKNAD kvinna som badar är värre än innehållet i flaskan? Hyckleri är det enda rätta ordet för denna aktion.

Moralgubbar och dito tanter är av ett synnerligen fegt släkte som ser allt naket, till och med när det bara är antytt, som nåt av ondo. Får såna människor makt blir de farliga, farligare än någon annan grupp i samhället. Moralpaniken har alltså nått en institution som redan är omgärdad av moralkakor. Jag dricker själv inte men jag ser inget hinder i att nån annan ska göra det och en tecknad figur på en flaska är definitivt inget fel. Felet ligger hos moralpredikanterna, som vanligt.



"Boxning är en grupp vita män som tittar på två svarta män som klår upp varandra."

DN tar till harvärjan i klimatfrågan

DN har gjort det igen. Den här gången babblar de närmast osammanhängande om harar som går ett hemskt öde till mötes när "klimatförändringarna" stör rytmen då hararna inte skulle hinna med att utvecklas i takt med dessa förändringar. Då kan man fråga sej, hur kommer det sej att hararna har överlevt klimatförändringar som bevisligen har varit snabbare än de varit de senaste 150 åren?

Man utgår från en studie i Canada där man undersökt hararnas liv och leverne med pälsen som utgångspunkt. De menar att hararnas päls gör dom känsliga för förändringar i klimatet. Nu är det så att det är temperaturen ofta som avgör pälsens tjocklek, inte markens beskaffenhet. Att den är vit beror på hur snön ligger och den ligger olika mycket från år till år. Hur länge pälsens färg är vit är ett sorts genomsnitt. Det är inget speciellt med det. Evolutionen har utrustat hararna med vad som verkar funka för dom, i Canada men också överallt annars i världen där harar lever efter extrema årstidsväxlingar. De anpassar sej rätt snabbt efter rådande snötäcke var de än hamnar i världen. En del av hararterna är ju inte endemiska i Norden, ändå har de rätt snabbt anpassat sej hit.

Jag tror inte det blir nån fara för hararna, vilket klimat det än blir. De anpassar sej nog rätt snabbt till rådande förhållanden.




"Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det."

Dumheter världen över

Vad som än hände i Boston under gårdagen är det nu läge att börja tänka efter. Vem och varför? Var det ett klassiskt attentat utfört av en eller flera som vill skapa oro och oreda bland vanligt folk? Var det början på en ny serie dåd av samma typ som UNA-bombaren? Jag tänker spekulera fritt nu för det ligger i tiden. Samtliga fakta kommer i ett senare skede, då förhoppningsvis det vi kan kalla sanningen kommer fram.

Det har sagts mej att tidpunkten för attentatet var fel eftersom vinnarna redan gått i mål och de första ceremonierna avslutats men jag hävdar att det var precis den rätta tiden då säkerhetskillarna slappnat av och den stora massan börjat välla in. Det verkar ha handlat om att orsaka mesta möjliga skada, inte att skada någon specifik. Det kan kanske ge en vink om vem eller vilka som kan ligga bakom detta dåd.

Det jag främst har i minnet är den där löparen som blev träffad av den första explosionen. Hur gick det för honom? Det visar sej att han sänktes av tryckvågen. Nu är han en levande symbol för det besinningslösa våldet som drabbar oskyldiga människor värst.




"Den mest trovärdiga delen av en tidning är annonsdelen."