Fotohörnan: En liten fågel, två fåglar

Det var måndag kväll. Jag hörde en massa fåglar utanför och gick ut på balkongen för att se om det fanns nåt att plåta. Det började med en björktrast på en gren, sen såg jag att den hade en kompis på grenen nedanför. Så jag tog med den också. Jag fick ta till manuell fokus här för autofokusen följde bara grenarnas svajande i vinden. Som en bonus fick jag med månen. Den var verkligen magnifik så här på måndagskvällen.

Lite putt är jag för att jag nu ser att en gren i förgrunden har listat sej in mellan mej och fågeln i den första bilden. Det kan tyvärr inte hjälpas. Jag hade bara min position på balkongen att utgå ifrån. Efter en stund flög dessutom alla fåglarna.



"Det finns bara en bra sak med måndagar. Att det är så långt till nästa måndag."

Get your ass to Mars!

Vill du bort från alltihop, vill du gömma dej nånstans eller önskar du vidga dina vyer? Kanske en resa till Mars kan vara nåt för dej? Ett nederländskt bolag anser sej vara redo att fara iväg med början om tio år. De söker nu fyra personer som ska kunna befolka Mars. Mars-One heter företaget och man kan söka via deras hemsida. Det är ett aber bara; det är en enkelresa. Men om du ändå inte har nåt att leva för och av här på jorden är det bara att åka iväg.

Vad väntar du på?

"Valet av miss universum görs ofta på en höft."

Noterbart från veckan som gått

Jag läser om värdetransportföretaget Panaxia, som konkade i höstas. Dess ägare kan åka i fängelse för förskingring om det vill sej illa för dom. Ironin är den att ett värdetransportbolag har i uppdrag att skydda pengar från rånare och nu kan Panaxias ägare hamna tillsammans med just såna rånare. Om det vill sej illa förstås.

Knasbollar har hängt upp nazistflaggan i den kommunala flaggstången i Ljungby. Knasbollar kallar jag dom därför att de som gjort det inte verkar bry sej om hur andra reagerar inför denna felaktiga symbol. Nazisterna vände på hakkorset så det pekar åt ett helt annat håll än det brukar göra, och satte in den i en flagga tillsammans med en blodröd färg. Hakkorset är en symbol för den återkommande solen men nazisterna förstörde det. Därmed har denna symbol stigmatiserats för all framtid i Europa, Amerika och västra Asien. Synd för det är en stilren och enkel symbol att förstå. I Europa blev det ofta förr i tiden jämförd med ett hjulkors eftersom det egentligen är en variant av detta kors, som också kallas solkors.

Ännu fler stollar i farten. Den här gången verkar det som om ett gäng galningar som stannade sina bilar på Essingeleden och började slåss. Det är vad framgått av polisrapporterna. Vad som än hände är det nog ett tecken på att en del människor lever ett för tråkigt liv.

Bostonbombningarna i all "ära", det är ändå fabriksexplosionen i Texas, USA, och jordbävningen i Kina jag känner mest för. I det första fallet verkar det handla om nån form av slarv och i det andra om en naturkatastrof. Missförstå mej inte, jag vill inte göra ner det som hände i Boston på nåt vis men det internationella mediauppbådet kring Kina och Texas har inte direkt varit av den storlek som terrordådet i Boston fått. Terrordåd är nåt som vissa använder sej av för att tvinga sej på vanligt folk och skrämma dom till tystnad eller underkastelse på ett eller annat vis. Slarv är ändå egentligen värre eftersom olika faktorer bidrar till att skapa nåt som skrämmer folk. Naturen rår vi inte på, vad som än sägs.



"Att vara slav under rädslan är det värsta slaveriet"

Snurrigt värre

Jag har länge skrivit om hur illa jag tycker om vindkraft. Nu verkar en del politiker också inse att vindkraften inte är energiproblemets heliga graal. KD ryter till, även om det inte direkt är nåt som får savannen att hoppa till. Naturligtvis måste de ta med nåt dravel om klimatet i slutet, annars vore de inte svenska politiker som fattat den offentliga agendan.

Men faktum är att vi lurar oss själva med vindkraften. Den är inte ens konstgjord andning eftersom det finns bättre och mer resursvänliga energikällor bland de av miljönissarna kallade förnybara. När ska resten av politikerkåren inse att vindkraften inte funkar?

Men vi får väl inse att det inte går att övertyga alla på en gång. Det måste komma gradvis. Det handlar om att bearbeta, ungefär som när lobbyister bearbetar politiker från sitt håll.




"Den som intar främsta platsen spelar sällan huvudrollen."

Julian Simon, bortglömd vinnare av ett stort vad

Julian Simon (1932-1998). Bild från juliansimon.com

Det är i år femton år sen ekonomen Julian Simon dog. Han dog det år han skulle ha blivit 66 år. Han fick alltså aldrig uppleva det som hänt sen dess. Kanske lika bra det för eftervärlden har inte varit snäll mot Julian Simon och hans idéer, som faktiskt stämt bättre in på världen än hans kritikers. Istället har han gömts undan och glömts bort. Han borde ha fått priser och erkännande men i en värld som bygger på tanken att vi människor är ondskefulla varelser som bara vill förstöra för andra och för oss själva blir inte domedagsförstörare hyllade, de blir undanskuffade.

Julian Simon var ekonomen som vågade ta striden med miljöforskarna gällande de resurser vi människor har tillgång till och med en växande befolkning kommer att få tillgång till. Han ingick ett enkelt vad med Paul Ehrlich, mer eller mindre självutnämnd guru inom miljöfrågan huruvida priserna på vissa metaller skulle gå upp eller ner under en tioårsperiod. Ehrlich gissade på upp och Simon antog ner. Simon vann och Ehrlich gick vidare till andra saker.

Man kan tycka att fem metaller inte har så stor betydelse för miljöarbetet och Ehrlich muttrade nåt om detta men metoderna för att extrahera dessa metaller ur jorden förändrades drastiskt och på ett sätt som gjorde det mer lönsamt att ta fram, samtidigt som marken inte alltid skadades lika svårt som tidigare, vilket ledde till att priserna gick ner. Efterfrågan har senare ökat vilket lett till att priserna på framför allt koppar har fluktuerat rätt kraftigt sen 1990-talet, men det är en annan historia.

Simon talade också nedsättande om tanken att människan skulle orsaka global uppvärmning med sin industri och då svor han verkligen i kyrkan. Det gick inte för sej och det är ett av skälen till att Simon inte längre nämns bland de stora i vår samtid. Vi borde istället glömma bort Ehrlich och hans idéer som aldrig slagit in. Om det stämmer som verkar vara människans framtid, att den globala populationen kommer att minska om ca 100 år i takt med att fattigdomen allt mer marginaliseras och levnadsstandarden förbättras, blir Ehrlichs idéer ännu mer skjutna in i fantasins hörn.

Det är hög tid att återupprätta Simons anseende. Vem är med på det tåget?



"Destruktionen av den här planeten skulle inte ha någon betydelse på en kosmisk skala."

Rädda filmerna!

Det är inte bara privata filmer som behöver digitaliseras och räddas för eftervärlden. Filmer skapade av filmstudior är också i behov av räddning. De maskiner som en gång spelade upp dom går inte längre att laga för det finns inga reservdelar. Man har inte tillverkat nåt sånt på evigheter och möjligheterna att lagra filmerna för eftervärlden är lika dåliga dom. Det man ska fråga sej här är varför man låtit den industrin falla i glömska och varför man inte lagrat filmmaterialet på rätt sätt. Hade man gjort det från början hade man inte hamnat i den här situationen.

Pengar finns inte till detta, verkar det som för Filminstitutet har fått nobben hela tiden. Men slänga ut pengar på att försöka rädda länder vars politiker och bankmän försnillat våra pengar till höger och vänster kan man göra. Vi får hoppas att de styrande tar sitt förnuft till fånga och räddar kulturarvet för eftervärlden. För nog är väl filmer från 1900-talet värda att bevara för överskådlig framtid?



"-Vad gjorde du med mannen du fann i din frus säng?
- Jag bröt sönder hans paraply och sa "Nu kan det gärna regna".""

Historiehörnan: DIck Harrisons föreläsning i Orrskogen om Digerdöden

Jag bevistade kvällen den 18 april en föreläsning om digerdöden. Professor Dick Harrison (som undertecknad för övrigt hade som handledare hösten 1996) pratade om denna hemska period i människans historia och om hur de skrivna källorna tillsammans med arkeologin och biologin berättar för oss om vilken påverkan sjukdomen hade på oss allihop. Kontentan av hans föreläsning är att vi har det bra idag som känner till antibiotika och/eller kan fly undan mycket lättare än man kunde då. De hade inte samma kunskap om vad som orsakar sjukdomar som vi har.

Harrison nämnde Dalarnas byggnadskonst och om hur det finns ett hundraårigt glapp i byggnationerna av nya timmerhus här från ca 1350 till 1450, just den period då pesten slog till som hårdast. Han jämför med stora byggnadsverk ute i Europa och Asien som helt enkelt slutar konstrueras under samma tid. Han talade om att hela yrkeskårer i Europa och Asien verkar ha tagit sitt pick och pack och gått på en hundraårig lunch.


Han nämnde också det stora problem många historiker har haft med Digerdöden. Man har velat förminska dess effekter på samhället i både Sverige och Norge, av skäl som är uppenbara. Sverige och Danmark sågs länge som osårbara och stora nationer och det är först nu man har kunnat erkänna att Norden drabbades lika hårt som resten av världen. Över 50 % av Nordens population dog i pesten.

Han har en karismatisk stil när han föreläser och han lever sej gärna in i de texter han citerar från, bland annat Decamerone som ju handlar just om tio personer som flyr Florens mitt under pågående pest. Här följer några bilder från föreläsningen:

Harrison nämnde vid ett tillfälle hur medicinare kunnat fastslå att digerdöden orsakades av Yersinia pestis, en bakterie som än idag drabbar människor världen över. Det rör sej dock inte om samma gren av denna bakterie som nu utan den har utvecklats. Vi är dock steget före nu för tiden med våra mediciner.

Dick Harrison skriver för övrigt på en daglig blogg som huserar hos SVD. Väl värd ett besök.



"Alla revolutioner har hittills bara bevisat en sak, nämligen att mycket låter sig förändras, utom människorna."

"Jag lyder bara order"

Jag skrev om censur härom dagen och fick nu precis se ett väldigt löjligt exempel på dålig, moraliskt betingad censur i form av en borttagen bild från en ölflaska. Det handlar om bilden som kan ses ovan. Den får nämligen inte du se när du går till Systemet för att handla ölet Lust. Istället är det den svarta bilden till vänster du som svensk ska tvingas se.

Vi följer regelverket, säger man från Systembolagets sida. Det handlar om samma försvar som yppats av folk som inte vågar tänka självständigt genom historien. Hur kan det komma sej att dessa paragrafryttare anser att en naken TECKNAD kvinna som badar är värre än innehållet i flaskan? Hyckleri är det enda rätta ordet för denna aktion.

Moralgubbar och dito tanter är av ett synnerligen fegt släkte som ser allt naket, till och med när det bara är antytt, som nåt av ondo. Får såna människor makt blir de farliga, farligare än någon annan grupp i samhället. Moralpaniken har alltså nått en institution som redan är omgärdad av moralkakor. Jag dricker själv inte men jag ser inget hinder i att nån annan ska göra det och en tecknad figur på en flaska är definitivt inget fel. Felet ligger hos moralpredikanterna, som vanligt.



"Boxning är en grupp vita män som tittar på två svarta män som klår upp varandra."

DN tar till harvärjan i klimatfrågan

DN har gjort det igen. Den här gången babblar de närmast osammanhängande om harar som går ett hemskt öde till mötes när "klimatförändringarna" stör rytmen då hararna inte skulle hinna med att utvecklas i takt med dessa förändringar. Då kan man fråga sej, hur kommer det sej att hararna har överlevt klimatförändringar som bevisligen har varit snabbare än de varit de senaste 150 åren?

Man utgår från en studie i Canada där man undersökt hararnas liv och leverne med pälsen som utgångspunkt. De menar att hararnas päls gör dom känsliga för förändringar i klimatet. Nu är det så att det är temperaturen ofta som avgör pälsens tjocklek, inte markens beskaffenhet. Att den är vit beror på hur snön ligger och den ligger olika mycket från år till år. Hur länge pälsens färg är vit är ett sorts genomsnitt. Det är inget speciellt med det. Evolutionen har utrustat hararna med vad som verkar funka för dom, i Canada men också överallt annars i världen där harar lever efter extrema årstidsväxlingar. De anpassar sej rätt snabbt efter rådande snötäcke var de än hamnar i världen. En del av hararterna är ju inte endemiska i Norden, ändå har de rätt snabbt anpassat sej hit.

Jag tror inte det blir nån fara för hararna, vilket klimat det än blir. De anpassar sej nog rätt snabbt till rådande förhållanden.




"Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det."

Dumheter världen över

Vad som än hände i Boston under gårdagen är det nu läge att börja tänka efter. Vem och varför? Var det ett klassiskt attentat utfört av en eller flera som vill skapa oro och oreda bland vanligt folk? Var det början på en ny serie dåd av samma typ som UNA-bombaren? Jag tänker spekulera fritt nu för det ligger i tiden. Samtliga fakta kommer i ett senare skede, då förhoppningsvis det vi kan kalla sanningen kommer fram.

Det har sagts mej att tidpunkten för attentatet var fel eftersom vinnarna redan gått i mål och de första ceremonierna avslutats men jag hävdar att det var precis den rätta tiden då säkerhetskillarna slappnat av och den stora massan börjat välla in. Det verkar ha handlat om att orsaka mesta möjliga skada, inte att skada någon specifik. Det kan kanske ge en vink om vem eller vilka som kan ligga bakom detta dåd.

Det jag främst har i minnet är den där löparen som blev träffad av den första explosionen. Hur gick det för honom? Det visar sej att han sänktes av tryckvågen. Nu är han en levande symbol för det besinningslösa våldet som drabbar oskyldiga människor värst.




"Den mest trovärdiga delen av en tidning är annonsdelen."

Latmaskar på jobbet

Wally, konstant arbetsskygg.

Jag köper inte helt förklaringarna till varför vissa latar sej på jobbet. De skäl som sociologen Roland Paulsen, han som blir citerad i DNs artikel, anger är dessa:

Meningslöshet. Det känns som att arbetsuppgifterna är meningslösa och inte angår dig.
Hämndbegär: Riktat mot chefen eller hela företaget.
Protest: En ovilja av ideologiska skäl att bidra till ett samhällssystem man känner sig utnyttjad av.

Jag är inte helt säker på att det stämmer fullt ut. Den första kan jag gå med på. Den är väldigt mycket Wally i Dilbert. Den andra förstår jag inte. Skulle folk vara såna psykopater att de maskar som en hämndaktion gentemot chefen eller företaget. Jag tror snarare hämnden består i att man rent fysiskt sabbar för sina medarbetare. Ideologiska skäl tror jag inte heller på som orsak till maskning på jobbet. Vad gör man istället för att jobba när man maskar?

Ibland behöver hjärnan ombyte och de sysslor man vanligtvis gör är inte tillfredsställande nog för ens små grå celler. Då är det bra att lägga en patiens eller slösurfa. En promenad i korridorerna är också bra, riktigt skönt för kroppen. Lite vatten att dricka som avslutning. Det är fullt acceptabelt. Sen kan man arbeta långsamt vilket är maskning av högsta graden. Men full maskning dagen i ända utan att göra nånting är inte maskning i ordets egentliga mening, däremot kan det kallas lathet, lättja.

Vad är då lättja? Lathet är enligt SAOB definierat som den eller de som hyser ovilja att arbeta så mycket att det övergår i ren sysslolöshet. Det verkar inte som om det ligger illvilja eller hämndlystnad bakom detta, endast det att man inte bryr sej. Fråga Wally om detta. Han vet allt om lättja.



"Den som vilar på sina lagrar har placerat dem på fel ställe."

Peer Review

Jag minns en rolig episod från min universitetstid i Lund. Det var presentation av en B-uppsats om ett hungerupplopp i Jönköping på 1800-talet vilken ledde till en muntlig tennismatch mellan opponenten och respondenten. Vår kursledare satt där mellan dom som en tennisdomare och tittade fram och tillbaka medan orden blev hårdare och hårdare ju längre in i uppsatsen man kom. Jag tror uppsatsen blev godkänd men hur grälet avlöpte kommer jag inte ihåg.

Så går så kallad peer review till i universitetsvärlden hos historiker. Peer review inom den större forskarvärlden med redan etablerade forskare går inte riktigt till så. Istället presenterar man sitt forskningsmaterial för en grupp likasinnade inom samma forskarområde, därav termen peer (efter latinets par, jämlik). De pekar på saker i ens material som antingen stämmer eller inte. Vare sej de stämmer eller inte så kanske ordalydelsen kan behöva ändras för att inget ska verka oklart. När sen dessa saker rättats till (förhoppningsvis) kan man få sitt material publicerat i diverse vetenskapliga tidskrifter.

Problemet är ofta att dessa recensenter kan vara så välvilligt inställda till den som presenterar en rapport att man gärna förbiser småfel (som kan växa till stora problem för den hypotes man har). Det kan kallas för pal review, alltså ens kompisar täcker upp för en. Det verkar sätta stopp för de som har hypoteser som kanske går stick i stäv med de åsikter man själv gillar som forskare.

Klimatalarmismens påhejare är snabba att påpeka att klimatrealisternas sida inte har så många forskarrapporter publicerade som tillskyndarna har. Med pal review som en av aktörerna i dramat kan man förstå hur det kan komma sej att vår sida har så få publicerade rapporter. En annan aktör är att många realister måste ta längre tid på sej för att verkligen vara preparerade inför mötet med kritikerna.

En som inte behöver oroa sej för att hans material ska behöva granskas av någon är Al Gore, även känd på den här bloggen som Mr. Freeze, som nu har lanserat ännu ett projekt om klimatet som i praktiken är lika fantasifullt som overkligt. Han kan i lugn och ro presentera sina osanningar och halvsanningar utan att någon ens får ifrågasätta hans påståenden. Ordet review (recension) är bannlyst från hans projekt.

Inom mitt fält, historia, är det viktigt att ordalydelsen är korrekt, att den problemställning man gjort upp följs till punkt och pricka så att alla frågor får ett svar samt att läsaren förstår vad det är författaren vill ha sagt. Personliga åsikter och att vara ett rådande mode inom vetenskapen till lags hör inte hemma där. Men det verkar höra hemma inom klimatgrenen av fysiken på många institutioner.

Hoppas nån tar upp handsken jag lagt ner nu.



"På varje marknad finns två slags tokstollar; de som begär för mycket och de som begär för litet."

Bildsöndag

Dags för ännu en bildsöndag som ingen begärt, ingen har önskat sej, men som alla tvingas ta till sej som har oturen att komma hit till bloggen. Solen har gått i moln i den första bilden och det kan man lugnt säga att världen också har, för tillfället.

Vad som kan hända står skrivet i stjärnorna, som man säger.

Bara inte vi alla hamnar på bar backe på grund av de ekonomiska problemen politikerna skapat. Vi får väl se framtiden an, som ännu en klyscha låter.




"Det tråkiga med många "original" är att de är så föga originella."

Dumheter världen över

Jag irriterar mej på...

...tidningarnas (framför allt Aftonbladet) uttryck "Just nu" följt av rubriken till artikeln. Det där "Just nu" ser bara så töntigt ut och får mej att tänka på forna tiders småpojkar i England som stod blaskan i hand och skrek "Extra, extra, read all about it!". Allt för att skapa sensation och när man läser i tidningen står det bara nåt närmast känslokallt beskrivet om det som hänt. De har åtminstone vett att ändra rubriken sen men jag anser att skadan ändå är skedd. Man har lurats att tro att det är nåt fruktansvärt som dödat en massa människor. Märkligt nog står det inte alltid "Just nu" när en massa människor verkligen har dött.

...vädret som hela tiden gör tvärtemot vad jag och många andra vill. Snöblask och grå moln när det kunde ha varit soligt och grönt på backen. Jag tröstar mej med att våren nu äntligen närmar sej city.

...världens ledare som verkar följa Groucho Marx ord om politik som om det vore en manual:
"Politics is the art of looking for trouble, finding it everywhere, diagnosing it incorrectly and applying the wrong remedies."

De verkar inte fatta att bara för att man har pengar innebär det inte att dessa kan användas hur som helst. Cyprioterna anses vara Europas näst rikaste folk, enligt en undersökning. De pengarna behöver de för att klara livhanken, tillsammans. Dessa pengar ska inte gå till att betala nationens skuld. De behövs "inomlands". Nordkorea är ett problem men den mest fruktsamma och samtidigt mest radikala lösningen torde vara att man gick in i landet och tog bort alla ledarna. Sen utbildar man folket i hur man tar hand om landet på bästa sätt. Jag kan tänka mej att Kina och Sydkorea får dela på den uppgiften.

...personer som kallar sej politiker men i själva verket är propagandister utan nåt substantiellt att komma med, förutom invektiv och elaka ord om andra människor.


...dubbelmoralen i amerikanska TV-serier, framför allt hos hästansiktet Sarah Jessica Parker som tycker att nakenhet är nåt fult men gladligen poserar med en giftpinne i hand. Våld kan också visas men om det skulle råka dyka upp en tutte får man spader. Den synen börjar visa sej här i Sverige också, tyvärr.

...dessa "gröna" aktivister som hela tiden flummar ut i alla riktningar, allt för att rädda "miljön": Fuck for forest heter ett relativt nytt projekt som pågår. Det har gjorts en dokumentär om dessa flummare också och det är sanslöst vilka dårar det finns. Vad har sex med resurserna, miljön och vår påverkan på endera att göra? Jag blir bara så trött ibland.

Nä, nu ska jag bara sätta mej i soffan och vara en bra världsmedborgare, dvs jag ska titta på TV!



"The man was in no shape to drive, so he wisely left his car parked and walked home. As he was walking unsteadily along, he was stopped by a policeman.
"What are you doing out here at 2 A.M.?" said the officer.
"I'm going to a lecture." the man said.
"And who is going to give a lecture at this hour?" the cop asked.
"My wife." said the man."

Censur är inget annat än moraliskt snicksnack

En viktig del av yttrandefriheten är att ingen överdriven censur ska få förekomma. En annan viktig del är att man själv väljer sina ord. Ju mer vältalig man är desto bättre, är den generella åsikten. Därmed inte sagt att man ska uttrycka sej med så många svåra ord som möjligt. Det räcker gott med de ord man redan kan. Men det går bra att då och då slänga in lite extraordinära ordalydelser så folk hajar till.

Den enda censuren jag kan godta är att man håller inne med ord som kan skada någon rent personligen. Men att ställa någon till svars inför rätta för vad han/hon sagt är jag inte beredd att göra. Det borde ingen annan heller vara. Yttrandefriheten är viktigare än så. Vi borde kunna använda den till att resonera oss ur en situation där någon har sagt nåt som sårar en annan. Det är inte rättsväsendets uppgift att ta hand om folk som yttrar sej nedsättande om andra för deras utseende eller liknande. Det är när man går till handgripligheter eller verkligen ger uttryck för gränslöst hat i skrift eller tal som borde begränsa yttrandefriheten för ger man uttryck för hat är det inte längre normalt, det är abnormalt. Det är således viktigt att välja sina ord väl, även i en hetsig situation.

Från detta med att välja sina ord till att bli tvingad att inte säga eller visa vissa saker pga censur av olika slag är det i teorin ett långt steg men i praktiken är det inte långt alls. Det ser man klart och tydligt i frågan om upphovsrätten. De som innehar upphovsrätten till ett visst verk (musik, foto eller annat) brukar hålla på det med samma furiösa aggressivitet som en lejonflock som försvarar sitt byte. De verkar ibland inte ens vilja att satir och andra parodier ska få göras på deras verk. Har de inte hört uttrycket "stöld är den bästa formen av smicker"?.

För mej är censur i sin mest missbrukade form endast en moralisk panikknapp människor med makt trycker på så fort nåt skapas på nätet som man ogillar att det finns där. Men även i tidningarnas värld finns denna panikknapp och den är väldigt tydlig när en åsikt som inte gillas av etablissemanget presenteras. Klimatfrågans kritiker är de man mest ignorerar, för ja att ignorera åsikter som andra har är en form av censur. Kritiska röster och kritik mot vad det än är en mycket viktig del av yttrandefriheten. Men det glöms lätt bort när en fråga som just klimatfrågan blir accepterad utan vidare reflektion från de som bestämmer.

Utöver klimatfrågan vill jag säga att upphovsrättsinnehavare har det alldeles för lätt att kunna stoppa videor på YouTube. Använder man klipp från filmer för att göra reklam för dom eller recensera dom finns risken att de blir flaggade eller helt borttagna utan att den som skapade recensionsfilmen får veta det i förväg. Det hjälper tydligen inte att det finns utrymme i såväl amerikansk som annan lag i de så kallade demokratiska länder för att visa smakprov på filmer genom att recensera dom. Jag tänker här på The Amazing Atheist som för en tid sen fick just en sån recensionsfilm stoppad av YouTube för att de hellre stoppar filmer än stöter sej med upphovsrättsmaffian.

Det är väldigt tröttsamt att hela tiden se hur yttrandefriheten dödas av olika skäl. I det här fallet i upphovsrättens namn. Nåt måste göras. Yttrandefriheten är viktigare än nåt annat inom det demokratiska tänkandet. Rörelsefriheten och handelsfriheten kommer därefter.

Var kommer då moralen in i detta sammanhang? Jo, vi lever ju efter ett antal levnadskoder i samhället, en sorts moralisk kod som som säger oss att vi inte ska skada andra, låta andra lida, inte döda andra osv. Samtidigt har vi med oss att vi låta andra tala till punkt. De som inte kan eller vill följa denna kodex (lag) har problem med världen i stort. Tyvärr sitter många av dessa som inte vill låta andra tala till punkt och bestämmer hur våra skrivna lagar ska se ut, i många fall även oskrivna lagar. De vill bestämma agendan och för dom verkar själva ordet demokrati vara en personlig förolämpning. Skrämmande, eller hur?



"A helicopter was flying around above Seattle when an electrical malfunction disabled all of the aircraft's electronic navigation and communications equipment.

Due to the clouds and haze, the pilot could not determine the helicopter's position. The pilot saw a tall building, flew toward it, circled, and held up a handwritten sign that said "WHERE AM I?" in large letters. People in the tall building quickly responded to the aircraft, drew a large sign, and held it in a building window. Their sign said "YOU ARE IN A HELICOPTER."

The pilot smiled, waved, looked at his map, determined the course to steer to SEATAC airport, and landed safely. After they were on the ground, the copilot asked the pilot how he had done it.

"I knew it had to be the Microsoft Building, because they gave me a technically correct but completely useless answer.""