Det stora vansinnet

Jag vill gärna ha kontakt med andra människor så jag pratar gärna eller lyssnar på andra som pratar. Vilket ibland innebär att jag lämnar min arbetsplats för att söka upp dom jag anser vara värda att prata med eller lyssna på. Det är påfallande ofta arbetsrelaterade saker som inleder mitt snackande. Sen blir det väl ofta att det spårar ur och handlar om allt annat än jobb, vilket inte gillas av ledningen som tycker att jag latar mej för mycket.
Så jag och andra som också vill ha kontakt ska helst bara vara robotar som är vid arbetsplatsen och gör vad det nu är vi håller på med. Kontakten med andra människor ska vara minimal och helst via det meddelandesystem vi har över datorerna. Men vissa fattar tydligen inte att mänsklig kontakt är en del av jobbet. Vi har inte våra jobb inom så kallade sociala företag för att vara drönare som utan att tänka jobbar på tills klockan ringer. Ett socialt företag handlar om att skapa trygghet i form av mänsklig kontakt med andra människor i samma situation. Vi har nog med asociala och osociala människor i denna världen så det räcker och blir över.

Ett socialt företag handlar som sagt om att skapa en trygg arbetsplats med möjlighet för den som vill ha ett arbete att få arbeta samtidigt som han/hon får möjligheten att träffa andra människor och få kontakt. Mitt kontaktnät har sakta vuxit tack vare detta. Jag sitter inte bara vid datorn och har den kontakten utan jag träffar andra och sakta men säkert får jag kontakt ute på stan också. Sen att jag bufflar mej fram i vissa lägen och uppenbarligen skrämmer vissa är inte bra, men jag får väl lära mej att kontrollera den sidan av mej själv.

Jag skulle vilja påstå att det vi gör "ute på golvet" (vi skannar och redigerar foton från privata samlingar och enskilda journalister där jag arbetar) har mycket större betydelse för samhället än man skulle kunna tro. Det handlar om att skapa och bevara minnen för eftervärlden och om man då samlas då och då för att diskutera de foton vi skannar in, och det samtalet växer till nåt mer privat eller nån diskussion om nåt vidare ämne så har ledningen inget med det att göra. Vi jobbar likafullt för det. Vi är inte där för att se till att en växel ligger rätt i spåret eller att nån panna fungerar som den ska. Vi jobbar på socialt företag för att vara sociala och se till att vår del av samhället fungerar.

Visst kan jag också tycka att det blir för mycket babbel ibland och att det kan tyckas som att jag och andra med mej inte gör något konstruktivt arbete eftersom samtalen kan bli rätt långa men här har jag faktiskt nåt konkret att skylla på. Våra datorer. Vi skannar med skannrar från Canon och datorerna vi sitter med är från Fujitsu. Hemska saker som jag helst vill slippa. Medan dom skannar man kan man inte använda Photoshop till något speciellt eftersom skanningsprogrammet då tar över helt. Resten av datorn blir då till internet eller kolla foton man redan skannat in. Det kan man göra med ett bildvisningsprogram. Men sånt går fort och sen blir man social igen och vill ha kontakt. Speciellt för mej som bara sitter hemma på kammaren så fort arbetsdagen är över är kontakten viktig.

Jag har en rumskompis som jag kan prata med om både det ena och det andra men det händer att han har lurarna på så jag antar att han inte vill bli störd vid dessa tillfällen så jag söker mej ut till andra att prata med eller diskutera nåt i en text jag inte förstår. Vi ska nämligen namnge varje foto efter den text som följer med. Men många verkar gilla att skriva så otydligt de bara kan. Det är bland annat vid såna tillfällen jag passar på att söka mänsklig kontakt. Jag vill ha hjälp med att tyda "hieroglyferna" som skrivits. Så jag går ifrån min arbetsplats, ibland med papper i hand, ibland inte, för att söka hjälp och samtidigt få interaktion som det så vackert heter.

Jag vill ju också lära mej vara mer social av andra. Hur ska jag kunna göra det om jag är "fast" vid min arbetsplats? Det här arbetet har gett mej modet att se världen på ett annat vis än för bara några år sen. Kanske jag ska vara ännu mer modig och se vad jobbet kan göra för mej?

Det är faktiskt lite tröttsamt att ha fasta arbetsplaner där spontana tankerusningar och plötsliga infall inte direkt uppmuntras, i alla fall inte när det gäller att utveckla arbetet och momenten. Jag är en spontan och impulsiv människa, vilket inte gillas av alla har jag förstått. Många på mitt jobb behöver struktur men då kan de säga det direkt till mej istället för att gå på omvägar så att jag får höra det i efterhand. Konstruktiv kritik ska yttras så att så många som möjligt får höra den. Även när det gäller ens personlighet och behov. Ens personlighet är ingen privat angelägenhet eftersom det är den som bestämmer hur man bemöter världen.

Jag vill påstå att de bästa idéerna på mitt jobb har varit dom som spontant har kommits på och sen byggts vidare på av andra. Jag kan inte ta åt mej äran för modellfotograferingen eftersom den kom hittades på av en annan (hon tog bara foton på kläderna när de hängde på galge eller på en docka) och sen byggde jag vidare på den tanken genom att ta med en riktig människa. Men det var en stundens ingivelse för oss båda. Samma sak med gamla foton som sätts ut i skyltfönster. Den idén var också en sorts stundens ingivelse för den som kom på den.

Det är väl spontaniteten och min ovilja att sitta vid datorn (internet är ingen social verksamhet, det är ett nätverk av drömmar utan behov av direkt interaktion mellan fyra ögon). som gör att jag söker kontakt med andra. Synd att chefen bara ser mej när jag interagerar med andra. Då jobbar jag ju inte...



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darknesses of other people."

På maskrosornas nivå

Gah, miljöpartister! Bort, bort med dom!

Nu ska man utvinna gummi ur maskrosor för att bilarna ska bli miljövänligare. Jag undrar om det blir det. Först ska man plocka alla blommorna, sen behandla dom och när vätskan som ska bli gummi är framtagen har säkert flera miljöskadliga processer genomgåtts. Jag undrar hur de tänker ibland. Fast, kunde de ta miljöpartister så vore jag nöjd.

Men det är väl en risk som både flickor och pojkar är villiga att ta, eller hur? Det är ett annat vetenskapligt rön som framkommit den gångna veckan, att pojkar och flickor är lika riskbenägna. Det förvånar mej inte alls. Vi är ju människor, vi är däggdjur och risker är en del av vår vardag. Varför skulle det vara någon biologisk skillnad på den punkten?

Lite sportsnack

Låt oss snacka sport idag. Jag tar sällan upp det här eftersom det är något jag annars håller för mej själv. Vad man håller på för lag är inte alltid en sak som man bör skrika från hustaken då man riskerar att bli idiotförklarad av vissa men å andra sidan har jag blivit idiotförklarad här av vissa som inte fattar vad jag skriver om så jag tar risken idag.

BANDY

En sport som jag inte längre tar på så stort allvar, framför allt inte som "fel" lag vinner hela tiden. Nu kanske mitt intresse ökar lite eftersom GAIS tog sej upp i elitserien. Annars är bandy lite svårt att följa faktiskt för bollen är aldrig där man tror att den är. Jag är full av beundran för kameraansvariga som kan se den när den rör sej över isen. Om nu bara Onödigviken och Tråkerås kunde åka ut istället för att vinna hela tiden skulle bandy vara en kul sport. Fjantarby och Mesbyn får gärna misslyckas också.

ISHOCKEY

Hockey är en av mina favoritsporter. Det är fart, det är kamp, det är poesi. Det är kul att se hockey, att gå på hockey också. Det är en alldeles speciell känsla att sitta i en hockeylada och dela bakterier med 5000 andra personer. Oväsen, ljuset är helt fel satt men det gör ingenting. Att se folk glädjas åt en kamp, ett mål och andra saker är verkligen en upplevelse för sej. Sen gör det ingenting att Frölunda inte gick till slutspelet för mitt andra favoritlag, Färjestad, vann hela klabbet.

Frölunda får komma igen nästa år.

FOTBOLL

Fotboll är min favoritsport och många andras också. Det är visst den största religionen i världen med 3 miljarder utövare. Sug på den, amerikaner! Om nu bara Blåvitt kunde komma igång skulle det vara alldeles perfekt. Tills dess får jag trösta mej med att GAIS går bra. Det är en så enkel sport, allt man behöver är en boll, en någorlunda plan mark och några andra som vill ta bollen ifrån en. Att gå på fotboll är alldeles underbart, den som inte gått på fotboll och gillar sporten vet inte vad han/hon gått miste om. Gör det. Det behöver inte ens vara ditt favoritlag. Det räcker med en liten match i gärdsgårdsserien.

BASKET

En sport som är roligare att spela än att se på. I TV ser man bara folk som är två meter långa. Var finns dom i verkliga livet? Är dom undanstoppade i något slags fack där man kan hitta dom när det är dags för match?

GOLF

Modernt jordbruk. Ni fantaster får ursäkta men jag ser inte golf som en riktig sport. Det är mer av ett tidsfördriv, en livsstil, än en sport. Vill jag se projektiler hanteras med precision kan jag se bågskytte eller dart. Det är roligare.

HANDBOLL

Kul sport med fart och kamp. Synd bara att hallarna i Sverige är dimensionerade för mikrober. Det skulle inte skada att man byggde för fler människor. Svensk handboll förtjänar större hallar. Vi spelar inte i knatteligan. Våra bästa lag kan t o m skaka de stora där ute och landslaget kom fyra i senaste VM. Alltså bör hallarna vara därefter. Skyll inte på brist på pengar för det är de för små hallarna som är orsaken till bristen på pengarna, inte tvärtom.

INNEBANDY

Underbar sport med fart och fläkt. Fler borde spela denna sport. Det är inte enbart en korpsport där gamla avdankade bandyspelare dör i omklädningsrummet (Snoddas) eller finska bolljonglerare knappt får uppmärksamhet utanför sin sport (Kuhonen).

Så det var lite om min syn på sport och sporter. Jag får kanske anledning att återkomma i ämnet.

Vad är bäst för miljön vad gäller odling av grödor?

Vi odlar diverse grödor världen över för att ha som mat eller uppvärmning. Metoderna för denna odling har ändrats genom millennierna men i grunden är det samma sak hela tiden, man sår, låter det växa samtidigt som man sköter om det med vatten och gödsling för att efter ett tag skörda det. Vi har idag flera olika sätt att odla och förädla grödorna på, ekoodling och genmodifiering är bara två av dom. Vad är då bäst för miljön av alla dessa?

Enligt den här killen är det märkligt nog inte närodlat som alltid är det bästa. Han menar att idealbilden av det fina bondesamhället får många att tro att ekoodling och småskaliga bondgårdar är bättre än de stora. De är varken bättre eller sämre än de stora men de är lika slitsamma att jobba på. Myten om det "naturliga" sättet att leva får då konsekvenser för de som vill prova på att vara bonde. Det är lite av Rousseau och hans ädla vilde över såna människors tankegångar. Inte alla lyckas men de som gör det är verkligen väl värda att hylla. Det är kanske så att inte alla är ämnade för detta yrke. Det är inget kall utan ett hårt arbete. Jag skulle då inte vilja vara bonde.