Får det lov att vara lite bäversås till äppelkakan?

Bäver eller böna? Bild från Barnfamilj.se.

 En av hemligheterna bakom beteckningen "naturlig arom" eller "vaniljarom" är den att detta aromatiska ämne görs på sekretet från bävergallan. Det avslöjades på Äkta vara för några dagar sen och har varit ett givet samtalsämne idag med en massa utvikningar i skämtandets rike som följd. Fast å andra sidan kan det ju också röra sej om ett missförstånd, där det helt enkelt rör sej om ricinolja från en böna som på engelska kallas castor beans (en sorts bönor som avger denna olja).

Nån har missuppfattat det grekiska ordet för bäver (kastor) och trott att det handlar om bävergäll. Inte desto mindre är det skoj att göra dessa tolkningar. Vad som än gäller, bäver eller böna, är det inget mot äkta vara, vaniljstången.

Kanske är det häst!!!?



"Music expresses that which cannot be put into words and that which cannot remain silent"

Hellre information än skatter

Jag har i kväll sett på "Sverkers stora strid" i SVT om maten och framför allt godis och fetma. Det diskuteras att vi är för feta och sjuka i Sverige. Det som framkommer är att vi äter för mycket vid varje måltid och att vi rör oss för lite. Men många av dom som diskuterade i programmet är inne på fel vägar. De vill se skatter och lagar som praktiskt taget förbjuder oss att äta som vi vill. Vi ser som vanligt för lite till varje individs behov och för mycket på att införa lagar och regler som handlar om pekpinnar och fördomar gentemot fetma och hur folk ser ut respektive borde se ut. Det där sista borde helt försvinna från diskussionen så det tar jag inte upp mer - vare sej här eller någon annanstans.

Det vi behöver är goda råd kring ätandet, storleken på portionerna, vad maten innehåller samt hur vi rör på oss. Det vi inte behöver är fler skatter och pekpinnar. Jag grundar denna åsikt på att vi inte kan lagstifta bort ett problem. Politiker ser för mycket till statistik och siffror vilket även tar bort hela grupper av människor och förvandlar dom till just siffror och statistik.

Men det är inte bara individen som det handlar om utan om genetik, dvs flera kan dela på ett problem. Inte alla blir feta för att de äter och rör sej fel. Vissa har det i generna. Hur sjuka är dom? Dessutom är inte all fetma av ondo. En del är tjocka men hur friska som helst. Andra är smala som trådar men kan falla ner i morgon. Fri vilja existerar kanske inte inom genetiken, såvida inte den är skapad av generna. Det vet vi inte. Det kan förstås diskuteras men inte här och nu.

Saken är alltså den att vi rör oss för lite, äter för stora portioner och att maten vi äter många gånger är felkonstruerad, dvs för många ingredienser som inte har där att göra. Tillsatserna i sej är inte fel eftersom vi alltid haft tillsatser i maten, det är vilka tillsatser vi stoppar in som saken gäller. E-nummer efter 420 bör man helst undvika, som jag ser det. Framför allt E421 eftersom detta är en totalt onödig tillsats. Slå gärna upp den.

Inga fler skatter, men väl information och goda råd. 




"Min mamma sa; livet går ut på kalas. Tiden däremellan är spedition."

Godis eller inte godis

Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är normala tycker jag helt enkelt inte om. Färgämnen gör inte saken bättre. Nötter, kanderade eller bara saltade, är mycket godare och det är godis där choklad är huvudingrediensen också. Nötter, mandlar, jordnötter (som är en baljväxt förresten), puffat ris och dito vete är mycket bättre för magen och tänderna än sånt där gelatin är huvudingrediensen. Inget ont om gelatin, det är ju trots allt naturligt, men sånt godis är tråkigt i längden, segt och blir tradigt väldigt fort om det glöms bort liggande med påsen öppen. Sånt händer inte så lätt med nötter eller choklad.

Chokladbaserat godis är alltså att föredra framför gelatinbaserat godis, åtminstone om jag får råda. Men ändå är ren choklad bäst av allt. Det är inte godis per se utan en form av tilltugg för att underlätta matsmältningen. Det kan man inte säga att godis gör.

"I've seen the bridges of the world and they are for real"

Föreläsning av Bitten Jonsson om hjärnan och beroende

Bitten Jonsson i aktion. Tyvärr ville inte blixten samarbeta fullt ut.

För den som är insatt i hjärnforskning, beroende och mat är Bitten Jonsson (se bilden ovan) säkert bekant. Det är hon som säger att folk inte smygäter torsk som man smygäter godis. Igår kväll från klockan 19 och två timmar framåt höll hon ett föredrag om hjärnan och hur den är beroende av saker som egentligen kroppen inte behöver så där värst mycket. Hon presenterade forskning som visar att vi behöver två tredjedelar animalisk föda och en tredjedel vegetabilisk, det senare med betoning på sånt som kor, grisar och får också äter. Dock ej gräs för det är för svårtuggat.

Det handlade alltså om att hjärnan blir beroende av nåt som kan stilla det limbiska systemet, en del av länken mellan den så kallade reptilhjärnan och däggdjurshjärnan. Socker spelar en viktig roll då beroendet grundläggs. Jonsson säger också att man inte behöver vara tjock för att ha fel på sin kropp. Fettet kan då lägga sej runt vissa inre organ och således inte synas utifrån. Framför allt är fettet på fel plats och av fel sort.

Det har nu gått ett dygn och jag har fått lite perspektiv på det jag hörde och såg. Det jag personligen ska undvika är alltför processad mat, det ska vara naturligt och hellre fil och yoghurt än ren mjölk. Bröd går väl att äta för min del men inte i för stora mängder. Mycket pålägg och då helst så naturliga råvaror som möjligt, riktig påläggskorv, riktig skinka och bra, fet ost. Fett kött och gröna grönsaker ska vara huvudfödan. Godis äter jag inte längre, istället nån enstaka chokladbit för att få upp livsandarna efter kvällsmaten. Helt beredd att ge upp alla kolhydrater är jag inte men pasta, det mesta raffinerade sockret och den fabrikstillverkade maten tänker jag sluta med. Bröd är min last och den tänker jag inte sluta med tvärt. Snarare långsamt fasa ut. Fisk får jag väl börja äta mer av.

Fabrikslagad mat ska alltså undvikas i görligaste mån, vad mej anbelangar alltså. Dessutom ska man inte klaga på vad andra äter. Då visar man bara hur illa ställt det är med en själv. Kort och gott: lev livet innan livet lever om med dej!

Summering av året

2008 var året då USA fick sin första president som inte var helt och hållet vit. Det var också året som dess svarta finansiella byk verkligen fick tvättas. I Sverige förlorade stora delar av folket tilltron till de folkvaldas förmåga att stifta lagar som är till för folket. De viktigare lagarna som stiftades är helt och hållet till för politikerna själva samt de som bestämmer över dom, nämligen mediaföretagen i USA. Inom Myndighetssverige fortsatte smygrasismen som vanligt.

Klimatet har diskuterats detta året också vilket lett till mer eller mindre krig mellan de som tror på en global uppvärmning orsakad av människan och de som tror på naturliga svängningar. Att bevisen MOT mänsklig påverkan på klimatet hopar sej bryr sej inte myndigheter och "experter" om. Det viktiga är att pengar kommer in och folket hålls i skräck.

2008 var också året då tillsatser i maten började diskuteras på allvar liksom alternativa dieter som inte förespråkade en massa kolhydrater.

På ett personligt plan förlorade jag min bästa vän, min dalmatinertik Aurora som varit med mej de senaste 11 åren. Hon får avsluta denna genomgång av året som varit början på en tid då vi sakta går mot en korsväg där vi tvingas välja mellan fortsatta framsteg eller krig.

Aurora tittar ut mot evigheten...

Tillsatser (fortsättningen)

Den 9 december skrev jag om tillsatser i maten och om att deras tid borde vara över snart. Som ett brev på posten skriver Marie-Louise Danielsson-Tham i en artikel i DN att utan tillsatser riskerar vi att dö. Men hon kommer in från fel håll. Hon tar upp konserveringsmedel, vilket ju är en naturlig (oftast) del av vår matlagning. De är det inget fel på egentligen. Det påpekar också journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson, vars böcker jag talat om tidigare. Danielsson-Thams försvar av tillsatser verkar lite som bunkermentalitet. Det är i alla fall den känslan jag får.

Tillsatsernas tid måste snart vara över!

Den som händelsevis läser min blogg vet att jag ofta skriver om diverse tillsatser och andra hemskheter. Nu har tillsatshelvetet drabbat Findus. Dioxiner har hittats i irländskt kött och snåljåparna vid Findus har drabbats därför att de använder sej av billigast möjliga kött. Att Irland i övrigt har bland Europas bästa kött hör inte hit. Det finns rötägg överallt. Vad har då dioxiner med tillsatser att göra? Jo, för att dioxinerna är på nåt sätt tillsatta i den mat grisarna fått att äta innan de slaktades. I tillräckligt stora mängder är dioxiner farliga för människor. Det finns "forskare" betalda av kemiindustrin som hela tiden går ut för att tona ner riskerna med dioxiner. Såna ska man helst ta med en stor nypa salt. Att jag sätter citationstecken kring forskare här beror på att man kan betvivla att forskning verkligen bedrivits på ett korrekt vetenskapligt sätt.

Jag har tidigare skrivit om sukralos, transfetter och aspartam. Det sistnämnda har andra också gått till attack emot och som ett brev på posten har ett närmast automatskrivet försvar landat på alla våra respektive kommentarsavdelningar. Sukralos är ofarligt för människor, vad vi vet, men det har konsekvenser för miljön som inte är så trevliga eftersom det i grunden är en klorförening. Det kan tänkas att personer känsliga för klor kan få känningar.

Transfetter har jag tidigare beskrivit som en riktigt farlig tillsats, som i diverse produkter döljer sej bakom termen "delvis härdat fett". Nu har jag lärt mej att det finns två sorters transfetter, naturligt som finns i smör och grädde och som är helt ofarligt samt konstgjort som är väldigt farligt. Det har med bindningen på kolatomerna som fettet är uppbyggt av att göra. Både konstgjort och naturligt transfett består av 18 kolatomer. Det naturliga transfettet har dubbelbindningen på den 11:e atomen medan det konstgjorda har dubbelbindningar lite varstans vilket kroppen inte riktigt tål i längden. Det konstgjorda transfettet är redan misstänkt för diverse hjärtkärlsjukdomar och man har börjat misstänka att det kan orsaka cancer också.

Vi får väl se vilka automatsvar jag får nu.