Vetenskapshörnan: Kort om ögonen

Ögonen är ingången till en människas själ, säger klyschan. Men det ligger en speciell sanning i detta uttryck. Ögonen är verkligen ingångar. De tar in ljuset och det ljuset träffar och via nervbanor tolkar sen hjärnan synintrycken till det vi ser framför oss. Skulle ögonen vara en digitalkamera skulle de motsvara över 500 megapixlar. Dock går väldigt mycket bort i omvandlingen i såväl glaskroppen som på vägen till hjärnan, så det som återstår motsvarar mellan 5-15 megapixlar. Men det är tillräckligt för att klara oss genom dagen, och vi har tillräckligt bra syn att kunna röra oss nattetid i halvdunkel.

De mänskliga ögonen kan fokusera på saker som befinner sej många hundra meter bort. På den punkten är det i stort sett bara örnar och gamar som slår oss. Vi har för övrigt en fördel framför dessa fåglar. Vår syn tillåter oss att se det som försöker gömma sej utan att använda delar av det ultravioletta spektrumet, som många fåglar gör. Det är vårt stereoseende som gör det.Två ögon som tittar gemensamt på en sak överträffar många gånger en sidovision som de flesta fåglar har. Det är bara ugglorna som har samma sorts synfält vi har.

Ögats anatomi. Bild från Capio Medocular. 

Det ska påpekas att det vi ser är uppochnervänt i ögonen. Det är hjärnan som vänder det rätt sen. Det har med kroppens position och vårt balanssinne i örat att göra. Hänger vi upp och ner vet hjärnan om det och kompenserar enbart för detta i sån mån att balansen blir korrigerad, men skulle vi ta på oss glasögon som gör att vår vision blir helt omkastad blir hjärnan först desorienterad, men efter ett tag vänder den på synintrycket så att vi ser rättvänt i alla fall. Ta av dessa glasögon och hjärnan tvingas vända på synen igen.

Vår hjärna står faktiskt för mycket av korrigeringen av vår syn. Om du tittar rakt fram så märker du kanske inte att det som vi inte tittar på egentligen inte finns i vårt synfält. Det är hjärnan som fyller i minnesbilden av det ögonen tittade på innan vi tittade rakt fram. Om du åker väldigt snabbt, t ex längst bak i ett tåg eller tittar ut från en bil, och stirrar rakt framför dej kommer du att märka att ibland "försvinner" delar av bilden. Det är när hjärnan inte hinner med att fylla i minnesbilderna omkring det du huvudsakligen tittar på. Detta kallas den blinda fläcken eller papillen, vilket är ett område i ögat som inte tar in nåt synintryck eftersom det är själva sambandscentralen till synnerverna.

Det finns mycket mer om ögonen än jag tänker ta upp här och nu. Jag ville bara dela med mej av det jag lärt mej genom åren. Kan du mer kan du alltid skriva en kommentar.



"Why don't you come to your senses?"