Monarki eller republik - vilket system är värst?

När historiker, ofta färgade av endera synen på vilket styrelseskick man gillar allra mest, tar upp perioden 1600-1918 är det skillnaden mellan enväldet, monarkin, och folkstyret, republiken, man mest tar upp som bevis på att vårt samhälle har utvecklats till det bättre. Men faktiskt är denna syn helt fel. Det är inte på grund av nån övergång till republik som har gjort att folket fått det bättre. Framför allt i öststaterna visade det ju sej att enväldet, och enfalden, bestod. Det var bara titlarna och vilka människor som stod för enväldet som ändrades.

Nej, det verkliga skälet till att folk i gemen världen över har fått det bättre har inte med ändringen av nåt styrelseskick eller att vi fick parlamentariska rättigheter att göra. Det verkliga skälet har sociala orsaker. Bättre hälsovård, bättre bostäder, bättre mat, bättre arbete samt bättre bostäder, allt detta hänger samman med att enskilda människor och grupper kring dessa människor trodde på att samhället kunde utvecklas och bli bättre. Man vågade ta risker och samhället frodades tack vare att såna människor fanns. Var fanns politikerna och ideologerna då? Jo, de kurade ihop sej i ett hörn och var konservativt lagda nästan allihop!

Där satt de i sitt hörn, alltmedan adeln, den riktiga skurken under denna 300-årsperiod, satt i ett annat hörn och fruktade för framtiden. Men när väl utvecklingen var på plats och krigen hade startat som en följd av att vissa styrande inte ville acceptera att utvecklingen förde dom mot en fredligare värld tog politikerna och ideologerna åt sej äran för att samhället utvecklats som det gjorde. Adeln försvann mer eller mindre och har idag noll inflytande som grupp i samhället. Individuella adelspersoner har förstås anpassat sej till den rådande situationen och byggt upp ett liv som politiker eller företagare.

Historiskt sett är det ju annars vanliga människor, företrädesvis ur medelklassen, som visat vägen genom innovationer i samhället medan politiker, myndigheter samt andra personer som anser sej vara samhällets stöttepelare har sett på och sen tagit åt sej äran av att ha berett vägen för dessa innovationer.

Visst, utan pengar från affärsmän hade en sån som James Watt inte kunnat få fram sin förbättring av ångmaskinen under 1700-talet, men de affärsmän han vände sej till var såna som hade lyckats få sin ekonomiska förmögenhet genom egna affärer. Specifikt John Roebuck hjälpte Watt ekonomiskt, men också genom att hjälpa honom att bygga ångmaskinerna. Roebuck var själv ingen ur de styrandes led från början men han gjorde sej till en man med stort inflytande genom affärer och gediget kunnande.

De som kom att styra världen efter Första världskriget ärvde nationalismen och det inskränkta sättet att se på folket, undersåtarna, från kungarna och adeln, och det ledde till att folket inte fick det bättre alla gånger vad gäller yttrandefriheten, även om man fick det bättre rent materiellt. Politikerna och byråkraterna tog nu över adelns och medelklassens roll som översittare i samhället. Det har lett till att vi egentligen inte röstar på partierna för att de ska göra saker bättre för oss, utan för att de ska se till att vi håller oss i schack. Vi röstar på dom gör minst skada i samhället. Vi är nog inte redo för absolut demokrati. Inte än i alla fall. Det vi nu kallar demokrati är inte fullt ut demokrati, men det är det bästa vi kan åstadkomma i nuläget.

Men likväl har det i många länder utmynnat i öppen diktatur. I väst har vi i alla fall fått ynnesten att rösta fram våra diktatorer. Den lyxen fick man inte i Grekland, Spanien, Portugal, Öststaterna, stora delar av Asien och Afrika samt Sydamerikan.

Så till frågan om vad som är värst, monarki eller republik? Monarki betyder ordagrant en styr på grekiska och syftar på att makten nominellt sitter hos en enda person, gemenligen kallad kung, ibland furste och även kejsare. Republik betyder ordagrant folkets sak på latin och syftar på att det som händer inom ett land är folkets ensak, inte bara en enda persons.

Det finns ett antal saker som stör mej med dessa ord och ideologierna bakom båda orden. En monarki behöver inte betyda att ledaren är en diktatorisk despot som skickar ut sina soldater för att hålla undersåtarna i herrans tukt och förmaning om de klagar, och en republik är inte nödvändigtvis synonym med demokratiska tankar. Dessutom strider det mot min inre etiska klocka att en republik ska ha en ledare. Det strider mot vad ordet republik betyder och står för. Är det inte meningen att man med en republik ska kunna ha många ledare?

För strikt menat är Sverige inte en monarki för vi har många ledare med en statsminister i spetsen. Den vi kallar kung är ingen ledare. Han är "bara" kung och är en galjonsfigur som folket gillar. Det vi har kallas ju också för kungadöme (engelska kingdom) så vi behöver inte termen monarki. I Frankrike är ledaren, som kallas president, nästintill enväldig och premiärministern är ett närmast obetydligt bihang. Är inte Frankrike då också att betrakta som kungadöme, - eller monarki? Ett valkungadöme visserligen men ändock en monarki.

Att placera så mycket makt över ett land i händerna på en enda person är aldrig bra. Det går möjligen i smågrupper om 10-15 personer, men definitivt inte i ett land med flera miljoner människor. Statschefen ska vara maktlös och fungera som den sammanhållande kraften, ansiktet utåt så att säga. Där har Israel och Tyskland gjort det bra. Presidenten är där mer av en galjonsfigur som samlar parlamentet, inte mycket mer. Makten sitter hos hela parlamentet och regeringen som för tillfället leker med finanserna.

Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien och några till har också ordnat det bra då statscheferna inte har någon riktig makt utan är mer ansiktena utåt. En kompromiss mellan det vi kallar monarki och republik.

Slutligen skulle jag vilja säga att oavsett vi talar om monarki eller republik finns här stora risker att det brakar samman i diktatur och många gånger har faktiskt diktatorer kommit till makten genom demokratiska val. Men vi borde inte följa politiker och myndigheter i alla lägen. De borde följa oss och våra exempel. Är politisk makt verkligen så eftersträvansvärd?



"Get back to work!"

Vad är "systemet"?

Jag sitter i skrivande stund och tittar på en repris av Morden i Midsomer där en övernitisk socialarbetare blir mördad. Innan han blir det blir han knuffad på ett rikemansställe och senare slängd i en damm av ett konstnärskollektiv. Han anklagar sen båda dessa på polisstationen för att försöka hålla sej utanför systemet, vilket enligt honom är omöjligt. Jag har sett och hört detta tidigare, om systemet och hur man inte får lämna det eller ens försöka leva utanför det. Men vad är då systemet?

Det system som ett vanligt samhälle innebär är en sak, det är ett arv från våra förfäder där det var väldigt viktigt att man höll samman och visade lojalitet mot varandra i kampen mot andra grupper, men framför allt mot stora hjordar med gräsätare som inte alltid gillade ens närvaro och köttätare som gärna såg lite människa på menyn. Men det system socialarbetaren pratade om handlade mer om att myndigheterna anser sej vara det samhällets stöttepelare. Vi tillåter myndigheterna göra detta eftersom vi lever i den felaktiga uppfattningen att myndigheterna är de naturliga arvtagarna till våra ledare. Det är dom inte. De har uppkommit som en följd av att fler människor vill vara med och bestämma, och dessa anser att de har rätten att vara en hjälpreda för de ledare vi väljer.

Har ni sett Javisst, herr minister? Där har vi en bortkommen och självupptagen minister som ständigt blir bortkollrad av sluga och ännu mer självupptagna myndighetspersoner, tjänstemän som bara vill ha två saker: mer makt och att samhället förblir så strikt och stelt som möjligt så att deras egna maktstruktur inte hotas. Denna engelska komediserie presenterar en fullt möjlig verklighet, om än komprimerad och driven till det närmast absurda, där det vi kallar politik egentligen styrs av myndighetspersonerna och de politiska partierna blir manipulerade av departementens folk.

Bild hittad hos Christan Dahlgrens blogg.

Det är detta system vi inte kan/bör/får lämna, enligt dom själva. Det är fullständigt tillåtet att själv manipulera och fiffla med systemets resurser, bara det sker inom systemets ramar. Till och med kriminaliteten verkar ske inom detta system, även om systemet inte tolererar att man skadar valda delar av det. Att lämna systemet är enligt dom själva omöjligt, även om det finns en hel del som till exempel inte deklarerar inkomster eller ens har en officiell bostad. Vad det beror på är inte intressant för diskussionen som sådan, men är en indikation på att inte alla gillar systemet som det har utvecklats, eller kanske inte ens klarar av att leva inom systemet på grund av diverse omständigheter.

Systemet verkar alltså vara en stat i staten, utan att vara fri från den. Det är den parasit som gjort sej oumbärlig för samhällets fortlevnad. Fanns det byråkrater på savannen för 2 miljoner år sen? Fanns dom för 100,000 år sen? Behövdes deras tjänster när de första stamråden uppkom för kanske 50,000 år sen? Det verkar som om ju mer avancerat vårt samhälle blir desto starkare växer sej samtidigt känslan av att "göra karriär" inom ledarskikten. Adeln och prästerskapet var det första steget mot denna stat i staten. Idag har vi alltså med byråkrater att göra och vi kan inte göra oss fria från dom. Jag undrar vilket nästa steg ska bli?




"A bedtime story for the children of the damned"

Historiehörnan: Grav i nordöstra Grekland utgrävd

En rikt utsmyckad grav i Amfipolis, ca åtta mil norr om Thessaloniki i nordöstra Grekland har grävts ut och arkeologerna är med rätta upphetsade för det är stora rikedomar som grävts ut. Med tanke på tidsrymden det handlar om (mellan 100 och 300 före vår tideräkning (fvt)) har media redan börjat spekulera i om det rör sej om ingen mindre än Alexander III av Makedonien, mer känd som Alexander den store. Alexander dog i Babylon 10 juni 323 fvt, i dagen Irak, men hans gravplats är okänd. Det har spekulerats vida kring var han kan ligga begravd nånstans, men hittills har inga utgrävningar kunnat påvisa några som helst bevis för någondera platsen.

Hans fars, Filip II av Makedonien, grav har däremot hittats. Han ligger begraven i Vergina, Grekland. Nu har man alltså sen några år tillbaka grävt ut en grav vissa pekar ut som Alexander den stores grav. De får göra en DNA-profil på den som ligger däri och jämföra med Filip. Om inte det går att genomföra kvarstår problemen med att identifiera honom som Alexander. Det kan också röra sej om graven efter någon av Alexanders efterträdare, vilka ofta ville jämföra sej med den store erövraren. Vad bättre då än att låta sej bli begraven i det land Alexander kom ifrån och med enorm prakt?

Men som sagt, ett DNA-test om det går att utföra är det bästa i nuläget för att avgöra vem det är som ligger i graven.



"Now, I'm The Master"

Historiehörnan: Fångstgropar

Fångstgropar är ett klassiskt sätt att fånga bytesdjur, hålla konkurrenter borta eller se till att nån viktig person man vill åt hamnar i fällan. Man gräver ett stort hål i marken på en stig eller ett strövområde, täcker det med kvistar, sand och jord och väntar. Fångst av björn, hjort och andra bytesdjur skedde medelst ett djupare hål med glatta sidor och ibland pålar nedstuckna i botten för att såra och/eller direkt döda när de fallit ner i gropen. Sådana jaktmetoder förbjöds i svensk lag först på 1800-talet.

Fångstgrop för varg från Hohenwart, Bayern, Tyskland.

De allra flesta fångstgroparna i Sverige finns norr om Dalälven och är företrädesvis från stenålderns senare del fram till medeltiden då man började begränsa denna jakt eftersom den hotade älgstammen. Hur det kommer sej att de flesta finns i norr kan bero på att man utvecklade andra metoder och födokällor längre söderut. Det har varit ett relativt enkelt och bekvämt sätt att få mat på, även om risken funnits att man själv ramlat i eller att djuret man velat fånga har lyckats kravla sej ur och springa iväg.

Här och var finns de gamla fångstgroparna kvar i terrängen, men erosion och medvetet igenfyllande har gjort att de är svåra att hitta i skogen. Inte alla är så fint gjorda som den från Bayern ovan, oftast rör det sej om enkla gropar i marken stora nog för en älg att falla ner i. De skiljer sej från naturliga hålor genom att de oftast är djupare och har större innehåll av ben från typiska bytesdjur. Fångstgropar ses väl idag som ett våldsamt kapitel i vår historia men en gång i tiden betydde de skillnaden mellan mat på bordet och svält. Man kan förstå varför vanligt folk fortsatte i smyg med denna jaktmetod.

Samtidigt kan man förstå de som tyckte det var en grym och våldsam metod, som samtidigt var alldeles för effektiv i vissa områden. Gevär är en mer skonsam och snabbare metod för jakt. Vi får se fångstgroparna som allt annat i vår historia, ett avslutat kapitel.









"I'm don Alfonso
Some call me Pedro
But that is not so
I'm don Alfonso"

Dumheter världen över

Så var det dags igen för en liten krönika över de dummaste händelserna och personerna världen över. Vi kastar oss över första dumheten, vilken är att maten riskerar att tappa näring när koldioxidhalten i atmosfären ökar. Det dumma ligger inte i att man kommit fram till att näringsinnehållet minskar, utan i att man inte gjort fler tester och på fler grödor. Stapelfödoämnena vete, ris, majs och durra är bland de grödor man undersökt, men jag tycker man borde ha undersökt andra vegetabilier vi också äter. Broccoli, blomkål, morötter och liknande borde också tas med i beräkningen. Hur är det med upptagandet av kolet i koldioxiden där?

Veckans dumstrut går självfallet till ISIS, denna knasiga terroristorganisation vars medlemmar tror att de kan skrämma alla till lydnad bara genom att skramla lite med vapen. Nu hotar de med attacker liknande de som Al-Qaida utförde mot WTC och Pentagon 2001. Tokstollar.

Det kallas silly season, den period varje år inför starten på de stora fotbollsligorna då spelare säljs och byts som slavar på marknaderna, och nu märks det att dumheterna haglar, framför allt i form av de enorma pengasummor som är i svang just nu. Tänk om vanliga knegare skulle byta arbete på detta vis. Vad skulle politikerna och företagarna säga då?

Vad får en brevbärare att göra nåt så dumt som att slänga post i soporna? Hon måste ha fått en knäpp eller så hyser hon agg mot invånarna i bostadsområdet där det är tänkt att hon ska dela ut posten.



"What is a god, but a being that is worshipped by those beneath?"

Våra rättigheter (uppdaterade)

Jag läser Henrik Alexanderssons blogg regelbundet och hans senaste inlägg fick mej att börja fundera kring våra rättigheter, som i mångt och mycket överväger våra skyldigheter i samhället. Samtidigt är samhällets krav på oss en del av våra rättigheter, rättigheter som har urholkats av de senaste tusen årens krav på att alla människor ska ha samma rättigheter, det vill säga väldigt få om man är ofrälse.

Hax trycker väldigt mycket på rätten att få bo var man vill och ställer det emot rätten att slippa bli utnyttjad, leva på andras bekostnad, som han uttrycker det. Det han skriver om Sverigedemokraterna och deras politik, som Hax mycket riktigt påpekar är alltför lik de övriga riksdagspartiernas respektive politik, har ingen betydelse för mitt inlägg. Hans omnämnande av rättigheten att bo var man vill är nog för att jag skulle börja fundera på det inlägg jag nu skriver.

Rätten att bo var man vill och hur man vill har jag märkligt nog glömt bort när jag tidigare gått genom våra viktigaste rättigheter. Det har helt försvunnit ur mitt sinne, det liksom friheten att röra sej hur man vill, inom rimligheternas gränser förstås. Saken är förstås den att rätten att röra sej som man vill och bo var man vill är viktiga, fundamentala rättigheter som inte borde ruckas på hur som helst, speciellt inte av nationalistiska skäl där gränserna ska stängas bara för att man är rädd för att nationen "skadas" av att andra människor får komma in och absolut INTE för att stänga folk inne.

Rätten att röra sej hur och var man vill inkluderar även rätten att inte bli hindrad från att röra sej i skog och mark. Äganderätten anser jag inte inkluderar andra levande ting som träd och gräs. Att man kan ha rätten att ta hand om marken man bebor är en sak, det är inte ägande utan handhavande. I ett riktigt samhälle borde vi inte ha gränser som hindrar varor, människor och tjänster i rörelse. Smugglingen får vi ändå inte stopp på vid gränserna, det är oftast en bit in i ett land som de flesta lyckade tillslagen görs. Åtminstone får jag den uppfattningen när jag läser om såna tillslag.

Tullen gör förstås stor affär av sina tillslag men de måste väl ha nån form av rättfärdigande i vårt moderna samhälle? Men i ett perfekt samhälle skulle de inte behövas eftersom de öppna gränserna omintetgör behovet av smuggling. Låt allt flöda fritt så tröttnar nog droglangarna och deras bossar på sitt onda värv. Ett intressant faktum är att när alla droger var tillåtna för ca 100 år sen var andelen av befolkningen som var hjälplöst beroende runt 1 procent, vilket faktiskt är samma procentsats nu för tiden när de allra flesta droger är förbjudna.

Denna siffra är förstås hämtad från USA och räknar inte med de som bara använder droger till och från, inte heller tar den med vilka droger som används vanligast. Den siffran såg jag för en tid sen i samband med att jag läste om användandet av droger genom historien. Personligen är jag emot allt användande av droger men vill inte hindra någon från att använda dom, under förutsättningen att det sker på ställen där överdrivet användande inte stör vanligt folk.

Vill folk förstöra sina liv, utan att förstöra andras på köpet, så anser jag att de får göra det. Det är deras rättighet. Det ger förstås dom inte rätten att förstöra för andra. Därmed är vi tillbaka där jag började detta inlägget. Rätten att slippa bli utnyttjad är en stor rättighet och bör inte ruckas på. Den kan också kallas rätten att få vara sin egen. Ingen tränger sej på och gör en till en "god medborgare".  Övervakningen är således ingen bra idé. Låt oss vara i fred! Är det för mycket begärt, alla ni representanter för regeringar och politiska partier?



"Disco music, that's a social disease"

Religiös fanatism av idag

I Mellanöstern håller ISIS, denna hemska och bakåtsträvande terroristorganisation utan något annat än våld och hot på agendan, på med sina terrormetoder för att skapa en stat åt sej självt. Tyvärr verkar det som om såna här tankar är på frammarsch i hela Mellanöstern. Hamas och många av de som styr i Israel hyser samma sorts tankar, med fascistiska undertoner. Skräck och fruktan gör att de kan skrämma stora arméer på flykt.

Nu har USA satt hårt mot hårt och anfaller många av deras fästen. Folk i det som en gång var Irak ställer också upp mot ISIS. ISIS som organisation kan säkert besegras men idén de planterat är nog svårare att döda. Deras tanke går ut på att skapa en islamisk stat i de områden där islam en gång var den allenarådande religionen, alltså de kalifat som fanns från Nordafrika i väster till Persien i öster. Den tanken faller på sin egen orimlighet och på det faktum att islam INTE var den allenarådande religionen under 900-talets kalifat.

De som skapade kalifaten för 1000 år sen var vidsynta och förstod att elitens religion inte alltid accepterades av befolkningen. Därför införde de religionsfrihet med islam som officiell ledare. Senare tiders självutnämnda uttolkare av historien har förstås ändrat på detta till deras egen fördel. ISIS, som vill kalla sej IS (Islamiska Staten), har för deras del inget land, ännu mindre ett kalifat. Därför fortsätter jag kalla dom ISIS.

Religiös fanatism av den här typen, där skräck får råda för att några få ska kunna bestämma allt i religionens namn, är i stort sett alltid av ondo och har ingen positiv effekt på ett samhälle. Det upphör aldrig att förvåna mej hur såna här bakåtsträvare, med sin bronsåldersmässiga syn på hur ett samhälle ska se ut, är så villiga att använda moderna vapen. Vapnen hör alltså inte till deras gammalmodiga syn. Hyckleri, ditt namn är religion!

"There is a fine line between liturgy and Liberace"

Min favoritmusik: Stand Back

April Wine är ett av Canadas bästa rockband, och de har hållit på i 45 år med sångaren och gitarristen Myles Goodwyn som enda konstanta medlem. När Stand Back spelades in och gavs ut 1975 hade bandet redan etablerat sej i Canada som ett av de mer rockigare banden, med drag av landsmännen Bachman-Turner Overdrive fast med mer melodiös rock och gladare låtar. Ändå är detta album, såsom omslaget antyder, en riktig kanonplatta. Oowatanite, som inleder plattan, sätter tonen direkt. Det är en högerkrok rätt i solar plexus där den nu tyvärr bortgångne basisten Jim Clench sjunger en sång om vilken härlig natt det var.

Sen varvas rocklåtar med lite lugnare låtar, med lite vit soulmusik i form av den funkiga Baby Done Got Some Soul som härligt avbräck. Som alltid med April Wine finns det plats för lite lugna kärleksballader, vilket inte direkt tilltalar mej men till viss del funkar dom här som rogivare mellan de ösigare låtarna. Musikaliskt låter April Wine rätt nära Status Quo, Nazareth och Styx, och i likhet med dessa band har April Wine haft vissa problem med att nå andra sidan av Atlanten från sitt eget land sett. I hemlandet Canada är de dock hur stora som helst och spelar fortfarande på arenor och festivaler runtom i landet.

I mitt tycke är första låten, som jag redan nämnt ovan, samt Don't Push Me Around de bästa, men det finns pärlor även längre fram, till exempel den rockiga avslutningen med det långa och lite fjantiga namnet Tonight Is A Wonderful Time To Fall In Love. Kolla gärna också den sexuellt laddade Slow Poke, sjungen med extremt djup röst i en sorts parodi på Barry White.

Jag kan rekommendera vilken som helst av April Wines plattor, utom det allra första som kom 1971 och är ganska osammanhängande, samt Walking Through Fire från 1986, vilket är ett riktigt uselt album fyllt med synttrummor och dålig AOR-musik av det sämre slaget. Stand Back är dock bland deras allra bästa och det går hem nästan överallt där 70-talsrock spelas.


"I'd like to see you with the lights turned down
And I'd like to see you when you go down
I'm gonna be there, right by your side
I'm just gonna hang on, and let you take me for a ride"

Historiehörnan: Göbekli Tepes främste utgrävare död i hjärtattck

Klaus Schmidt, som grävde ut Göbekli Tepe i sydöstra Turkiet från 1996, har tyvärr dött i en hjärtattack. Han dog den 20 juli år men det är först nu det har kommit till min kännedom. Sorgligt, han var en väldigt kunnig man som ökade vår kunskap om övergången mellan jägarkulturerna och den kommande jordbrukarkulturen för 12,000 år sen.

Här är han i ett tal han höll den 15 juni på Smithsonian Institute i Washington DC, USA, i år:

Schmidt kommer att saknas stort, men arbetet kommer att fortsättas som han säkert hade velat.


"If you don't know history, then you don't know anything. You are a leaf that doesn't know it is part of a tree."

Politikerna och sanningen om storbranden

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson kör det typiska opportunistiska tåget rätt in bland lågorna i storbranden i Västmanland och menar i förbigående att branden är ett utslag av de mänskligt inducerade klimatförändringar Romson och hennes följare lever så högt på. Att branden startades av rent slarv vid skogsavverkning och blev så stor på grund av området är torrt i enlighet med det rådande klimatet i området på sommaren bryr sej såna som Romson inte om. Det viktiga är ju att koppla denna händelse till klimatet.

Politiker gör allt för att vinna politiska poäng på en stor och katastrofal händelse, i stort sett allt verkar det som. Medan politiker gör allt för vinna sina poäng på motståndarsidan avslöjas det att ingen av dom egentligen vill ta itu med det överhängande problemet på allvar, nämligen att det saknas beredskap för såna här bränder sen politikerna sagt nej till införskaffande av materiel som behövs för att bekämpa såna här bränder. Problemet ligger i att alltför mycket lagts på lokala myndigheter och politiker, istället för att vanligt folk fått chansen att gå samman och skapa ett brandförsvar värt namnet.

Problemet är just det att vi har för stor tilltro till den offentliga sektorn, framför allt på lokal nivå. Att skylla på klimatförändringar är att göra det alltför lätt för sej. Strutsar gömmer inte huvudet i sanden för att de är rädda, de lyssnar efter insekter och andra smådjur de kan fånga. Men politiker med en kollektivistisk inställning och med klimatet som ledstjärna gömmer nog mer än gärna huvudet i sanden när de får svar på tal. Men de kommer inte att få svar på tal från våra etablerade medierepresentanter.

Romson började med associationen till klimatet. Undras vilka politiker som följer henne i spåren. Vissa politiska kommentatorer har redan höjt sina röster i frågan, och det är definitivt inte kul läsning. Ingen bra läsning heller.



"A book, too, can be a star, a living fire to lighten the darkness, leading out into the expanding universe"

Norrlandsriket - vad var det för något?

Jag har berört termen Norrlandsriket tidigare, men bara i förbigående. Nu känner jag att det är dags att fördjupa mej i ämnet och samtidigt lära mej själv lite mer om detta rike, som endast är belagt på arkeologisk grund. Det är bland annat Evert Baudou som vi ska tacka för att vi alls ägnar perioden runt vår tideräknings början och fram till ca 1000-talet i Norrland någon uppmärksamhet alls. Det är bra att denna del av Norden uppmärksammas för det är ett fascinerande arbetsområde.

Karta över de områden i Norden före år 1000 där enskilda riken uppstod tidigt. Norrlandsriket är det område som ser ut som en konstig klubba.

Termen Norrlandsriket är kanske fel idag för den beskriver ett rike i egentliga Norrland som belagts arkeologiskt och som stiger in i historiens ljus först när området kommit att delas upp mellan Sveariket och Norge. Norrland idag är allt från Gästrikland upp till Treriksröset men på 900-talet var det benämningen på ett geografiskt sett betydligt mer begränsat område, enbart upp till södra Ångermanland. Det är detta område som har kallats Storhälsingland. Möjligen hette riket också Hälsingland.

Detta område gick över till kristendomen ganska sent, vilket har räddat många legender kvar. Det var inte förrän på 1300-talet som man helt och hållet blev en del av Sverige. Tyvärr har området blivit styvmoderligt behandlat av forskarna, som nästan bara grävt i och kring Mälaren, med vissa utvikningar till övriga Sydsverige.

Om vi får tro Saxo Grammaticus (dansk lärd skrivare på 1100-talet) hade Hälsingland kung som titel på sina ledare, precis som längre söderut. Men Saxo var propagandaskrivare och var ute efter att förhöja sitt eget lands status. Att då nämna andra riken i förbifarten är ett plus för honom. Men det finns gårdar i såväl Hälsingland, Jämtland, Medelpad som Ångermanland som kallas kungsgårdar och som är från tiden före år 1000. Förmodligen ville de hävda sej gentemot andra områden och visa att de minsann var ett eget rike som stod emot omkringliggande riken.

Hälsingland hade också adel, varav Bureätten är den mest kända med anor möjligen tillbaka till 1200-talet, och känd minst sen 1500-talet. Jag skriver 1200-talet eftersom DNA-undersökningar pekar på ett gemensamt ursprung i Hälsingland under denna period.

Ett tecken på att man har haft något att försvara är förekomsten av fornborgar, och likt fornborgarna längre söderut är de i Hälsingland placerade på en höjd med utsikt över en floddal eller vid havet. Men de är färre än längre söderut, vilket antingen betyder att de var bättre på att försvara sej eller att de hade andra sätt att försvara sej på, kanske som folket längs Kalmarsund eller i Bohuslän där man hade timmerstockar nedstuckna i bottnen vid strategiskt viktiga farleder.

Det stora problemet är att vi bara har fragmentariska bilder av det som en gång var ett rike som var rikt genom handel och som bestod ända fram till början av medeltiden, alltså ca år 1000. De stora och rikt utrustade gravhögarna vittnar inte minst om detta. En plats i Hälsingland har till och sitt namn efter en av dessa högar. Här framställdes järn ur myrarna och jorden redan för 2000 år sen.

Så, vad var då Norrlandsriket för något? Jo, en tidig version av Hälsingland med omnejd. De landskap som idag heter Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbottens kustland samt Gästrikland var antingen allierade eller lydriken, om de inte grundades av folk från Hälsingland, eller vice versa. Det finns fortfarande mycket kvar att lära om detta rike, om det nu var ett rike enligt de parametrar vi lägger in i ordet rike. Det behöver inte ha varit ett sammanhållet rike med en enda kung eller annan ledare.

Jag skulle vilja se att modern radarteknik används i görligaste mån kring gravhögarna och andra gamla platser så att vi får se hur det kan ha sett ut i detta område en gång i tiden. Det har gjorts i Österrike, liksom i Italien på platsen för en forntida romersk stad, så varför inte uppe i Hälsingland?



"We can't faith our way out"

Kanske vi kan få bukt med Ebola?

Ebolaviruset är på frammarsch som aldrig förr, med nästan 900 människor döda sen utbrottet började för några månader sen. Många länder är oroliga nu för att sjukdomen ska sprida sej eftersom panik har brutit ut lite varstans i de västafrikanska länderna. Men nu verkar det i det första steget av en behandling som om de svarar positivt på den. Låt oss hoppas att så verkligen är fallet och att det inte hinner sprida sej till andra delar av Afrika - och som en konsekvens av det, resten av världen.



"Thou shalt keep thy religion to thyself"

Ordet kultur är inte längre vad det har varit

Jag har i min sidomarginal ett koppel länkar till bloggar som jag anser vara intressanta, inte så att jag alltid håller med i det som skrivs där, men jag finner deras åsikter så intressanta att jag gärna läser dom. Om inte annat för att de skriver bra, som t ex Peter Harold. De är en del av kulturen, alltså det vi odlar i tanken, på pränt eller som konst. Ordet kultur är för övrigt latin (cultura) och syftar egentligen mer på jordbruk men har kommit att användas på det vis jag nyss nämnt.

Kultur är alltså det vi odlar för att berika oss själva och visa hur samtiden ser ut i olika former. Men vad ska man kalla sånt som inte berikar samhället utan snarare kränker hela befolkningsgrupper i sin jakt på uppmärksamhet? Jag menar, det kan väl inte vara kultur om man bara går in för att kritisera andra och sen använder vissa böcker som alibi? Aase Berg blir med rätta tillrättavisad för sina åsikter, som helt klart är felaktiga. Jag tänker inte gå in på vad hon gör fel här, länken jag bifogar uttrycker samma åsikter jag har, jag ifrågasätter snarare huruvida det är kultur att skriva som hon gör.

Jag skummar igenom Aftonbladets kultursida och finner att den domineras av politiska åsikter. Politik kan bli kultur, förstås, och en kulturarbetare kan och får uttrycka sej politiskt, men det finns annat än bara politiskt färgad kultur. Därför är det skönt att läsa denna bokrecension om en bok av författaren Michael Connelly, även om det märks att recensenten hyser fördomar om vad han kallar deckarförfattare.

Expressens kultursida är inte bättre. Politiken finns här också, och det verkar alltmer som om politiken kryper in i nästan allt som kallas kultur i Sverige av idag. En kulturarbetare är inte "riktig" om han/hon inte uttrycker nån form av politisk åsikt, helst då en som berör vissa kulturarbetares hjärtefrågor, de som kommer från 1970-talets socialistiska rörelser, eller genusfrågor. Vad nu genusproblematiken har med kultur att göra.

DN slår på sätt och vis ihop nöje och kultur till en sida. De visar då att det som kallas nöje också är kultur. Allt är inte överhetens eller etablissemangets kelgris. Det visar den här artikeln som talar om att det finns vuxna som står på barnens och ungdomarnas sida ifråga om internet.

Nej, kultur är inte bara politik och framför allt är det en angelägenhet för oss alla. Den som målar vackert med sprayburkar på en cementvägg är lika mycket en kulturarbetare som en författare som skriver tre rader per dikt i en samling som knappt läses av recensenter ens en gång. Miley Cyrus är lika god kulturarbetare som Aase Berg, och Cyrus berör fler människor än Berg.




"Det kom en krypande..."

Astronomihörnan: Revolutionerande sätt att färdas i rymden på gång

NASA har i det tysta godkänt forskning kring ett nytt sätt att färdas på, helt utan bränsle som vi känner det. Tekniken man tänker forska på ska använda mikrovågor. Här är artikeln med det revolutionerande färdmedlet. En motor genererar mikrovågor och den motorn kallar man Cannae Drive. Tanken går till Star Trek eftersom beskrivningen av tekniken är lik den impulsmotor man använder i den serien. Det verkar som om man tagit fasta på den seriens påståenden att man inte kan bryta mot de fysiska lagarna, därav namnet Cannae Drive på motorn.

All information kommer att vara tillgänglig på projektets hemsida, som dock ligger nere just nu. Vi får väl se hur projektet utvecklar sej. Kommer man att lyckas? Twittersidan är här.



"Even when it goes against your own interests?"

Människor jag stör mej alldeles extra på

Det finns en typ av människor jag stör mej på alldeles speciellt mycket i vårt samhälle. De bara kommer från alla håll och tränger sej på. De luktar konstigt ibland, ser konstiga ut och uppför sej konstigt. De pratar konstigt och uttrycker sej fel. Alla dessa människor blir irriterande för mej när jag minst av allt vill ha dom i min närhet. Jag talar förstås om - alla andra.

Det är bara jag som är normal.

Det är bara jag som uppför mej som folk.

Det är bara jag som kan uttrycka mej som vanligt folk.

Men varför klaga, ingen förstår mej ju.

Men som sagt, det är bara jag som är normal.
Så normal man kan vara med alla andra omkring sej.



"Late last night, I went for a walk,
Down by the river near my home.
Couldn't believe, with my own eyes,
And I swear I'll never leave my home again."