Fotohörnan: Månen

Min måne

57 % av månens yta syns från vår horisont när den är full. Här har jag lyckats med att fånga några av dessa procenten. Bilden är nu ca ett år gammal och ingen annan gång har jag fått lika bra bild av månen som då. Förra året var månen närmare oss än den är nu vilket gjorde att man kunde få så här fina bilder. Jag hoppas på att antingen kunna köpa ett bättre objektiv eller en bättre kamera. Det kan ge bättre bilder även om månen inte är lika nära som nu.

PS Läs kommentarerna så får ni reda på hur mycket av månens totala yta ni kan se. DS


"There are books of which the backs and covers are by far the best parts."

Problem med religion - del fem: Monoteism är tråkigt!

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Tänk efter själv, visst är det trist med bara en gud. En enda som leder ett band av änglar, vad nu dom har i en monoteistisk religion att göra. Klarar inte guden allt själv? Alla dessa helgon som finns i kristendomen, vad har dom för funktion egentligen? Nej, ska vi vara religiösa är det bäst att vara polyteistiska. Då vet vi åtminstone vad vi har att göra med. Dessutom är det mesta snott från de polyteistiska religionerna för att man ska kunna legitimera sin existens.

De flesta helgon är från tiden innan kristendomen blev en accepterad religion i Romarriket. De har märkligt nog samma attribut och "arbetsområden" som de gamla gudarna från den tidigare religionen. Man har alltså bara lagt en kristen fernissa över de gamla gudarna och fortsatt som förut. Så man kan fråga sej om det verkligen finns några monoteistiska religioner. Inte ens den äldsta monoteistiska religionen, zoroastrianismen (som för övrigt är mer monolatrisk än monoteistisk, slå gärna upp ordet för jag tänker inte förklara!), har kommit från det där med varelser som hjälper eller stjälper huvudguden.

Det är ensamt på toppen, heter det ju och nog måste livet te sej väldigt trist för den ende guden i de religioner som kallas monoteistiska och monolatriska. Tur då att bibeln visar på ett alternativ till den monoteistiska religionen. Det finns alternativa gudar som man alltid kan ty sej till, även om hebréernas gud inte verkar gilla att man gör det. Men vem bryr sej om honom idag?




"Now look at them yo yo's,
that's the way you do it"

Bisarra händelser

Mitt i allt klagande på politiker och klimatfrågan, som aldrig vill dö trots att jag dödförklarat den, och alla vetenskapliga spörsmål jag ofta tar upp skriver jag ibland saker som inte alls har med detta att göra, bara för att visa att jag verkligen lägger örat mot rälsen. Det finns saker som intresserar mej ganska mycket och det är liksom min plikt att vidarebefordra dom till eventuella läsare här.

Här har vi nu en sån sak som intresserar mej, den sanna historien om mannen som hoppade från ett flygplan rätt ner i ett åskmoln - och överlevde. William Rankin var en 38-årig överstelöjtnant i det amerikanska flygvapnet med erfarenheter från två krig, Andra världskriget och Koreakriget. Den 26 juli 1959 var han ute på uppdrag ensam från Massachusetts till North Carolina i USA. På vägen mötte han ett oväder, ett som meteorologerna kallar lokalt åskväder.

Det hade sitt städliknande slut på närmare 14,000 meters höjd så han steg upp över det. Men så stannade motorn och när han försökte starta hjälpmotorn för extrakraft gick spaken sönder. Enda möjligheten då var att hoppa, vilket gjorde att han hoppade rätt ner i molnet. Det enda han hade förutom fallskärmen var det han hade som skyddade honom i planet. Men han visste att han hade större chans att överleva genom att hoppa än att stanna kvar i planet.

Betydligt lugnare fallskärmshopp än det William Rankin utförde 1959. Bild från Parachuteshop.

Hoppet tog 40 minuter, mestadels för att uppåtvindar kastade honom hit och dit. Under tiden hamrade hagel och regn på hans kropp vilket gjorde honom helt mörbultad. Det värsta var dock att lufttrycket ändrades hela tiden vilket gjorde att han flera gånger tappade medvetandet. Det blixtrade omkring honom hela tiden vilket fick honom att tro att han hade dött. När han väl landade fick han vårdas i flera veckor. Det tycks dock ha gjort honom gott eftersom han sen levde i ytterligare femtio år. Men jag tror nog att han för resten av sitt liv skulle komma ihåg det som hände honom den där dagen, då ett lokalt åskväder gjorde allt för att dränka honom - i luften.




"Is God willing to prevent evil, but not able? Then he is not omnipotent. Is he able, but not willing? Then he is malevolent. Is he both able and willing? Then whence cometh evil? Is he neither able nor willing? Then why call him God?"

Oinitierat om politik

Vem ger uttryck för mest naivitet, jag som skriver detta inlägg eller politikerna jag skriver om? Jag kan inte påstå att jag vet hur politiken fungerar inifrån, jag vill inte veta heller. Dock kan jag säga att det mesta våra politiker, oavsett om det är på lokal nivå eller regional nivå, tar sej före att göra inte blir speciellt lyckat. Jag vill mena projekt som blir lyckade inte blir det på grund av politikernas involvering, utan snarare trots dom. Men naturligtvis tar politikerna åt sej äran när det lyckas och slår ifrån sej när det misslyckas.

Jag känner inga politiker, vilket jag varken känner mej stolt eller besviken över, men likväl många som har politiska åsikter. Det har vi alla och de flesta har lika oinitierade åsikter och synpunkter som jag har. Så fort politik kommer på tal blir en del som förbytta. De kan ge sej in i diskussioner som säkerligen är värre än debatterna i fullmäktige och parlament. För inte verkar det som om det debatteras speciellt mycket mellan partiernas representanter ju mer de sitter där. Mycket av det som sägs i media verkar vara spel för gallerierna. Rätta mej gärna om jag har fel men jag får den uppfattningen när jag hör folk som känner politiker att de gärna samarbetar över partigränserna mer än inom partierna.

Josh bild av vindkraften.

Främst av alla misstag torde vindkraftssatsningarna vara. Detta av staten subventionerade missfoster till energikälla har många av de svenska kommunerna köpt med hull och hår utan att egentligen ha förstått vilka ingrepp i naturen vindkraftverk innebär. Men de har säkerligen fått tillräckligt med pengar och blivit utsatta för tillräckligt mycket tryck från vindkraftsintressena så de har nog inte brytt sej om att vindkraften i verkligheten innebär ett större ingrepp i miljön än vatten- och kärnkraft tillsammans.

När politik och särintressen är en och samma sak, då är det fara å färde. Det är just sånt vi oinitierade tycker om att klaga på när det gäller politiker. De verkar ofta agera mer utifrån sina särintressen än att de går sina partiers ärenden. Var i allt detta hamnar då vi väljare? Nån som kan upplysa mej om det? Är jag naiv som tycker illa om nästan allt politiker gör?



"They’d say “if ya play the record backwards, you can hear evil tings like grrrr!” and I would think, “Jeez, I didn’t know the devil sounded like that. I thought he was coherent, like the rest of us."

Exempel på miljöförstöring: Ljus

Paris om natten. Bild från Koleksifoto.com.

Jag tänker lista i all korthet exempel på miljöförstöring som vi människor gör oss skyldiga till. Den här gången handlar det om ljus, då främst den sortens ljus som vi dränker vår omgivning med. Det är en sak att vi har gator och prång upplysta så vi ser var vi går men att dränka stora delar av städerna i ljus som påfallande ofta bara är för artistisk verksamhet är väldigt överdrivet. Vi tänder ljus hemma och bilar är upplysta för att vi ska kunna se var vi är på väg men det är inget farligt alls. Det hjälper faktiskt djuren att se när vi kommer.

Det är det överflödiga ljuset jag tänker på, det vi kallar ljusföroreningar. Behövs alla jättereklamskyltar som lyser som den värsta supernova mitt i natten? Behövs verkligen strobljus från kasinon och liknande som skjuter rätt upp i mörkret? De som främst drabbas är djur som vill ha mörkt omkring sej när de sover, astronomer som vill ha totalt mörker för sina observationer och jagande djur som vill kunna smyga sej på sina byten. Det förstör ofta sömnrytmen hos många djur, inklusive oss människor.

Trenden visar också att vi går mot mer upplysta rurala områden, vilket förstås påverkar den omkringliggande trakten. Även ute på landsbygden blir det allt svårare att hitta platser som man kan utöva stjärnfotografi på. Turistorterna skickar upp ljusstrålar mot himlen, många offentliga byggnader lyser långt in på natten (väldigt ofta i onödan) och märkligt nog finns det ofta reklamskyltar som har enorma ljuskällor kopplade till sej ute på vischan också. Detta påverkar ju också energikonsumtionen menligt eftersom den stjäl energi från uppvärmningen av våra städer och byar. 

Det vi kan göra åt allt detta är att ha så lite tänt som möjligt, se till att få reklamskyltar avstängda när de inte behövs (de behövs väl inte så ofta, eller hur?) samt att konstverk bara lyser vid speciella evenemang. Endast gator, husväggar och vägar behöver belysas regelbundet nattetid. Hemmavid gör vi som vi vill eftersom nån enstaka ljuskälla inte gör vare sej från eller till. Såna restriktioner som att nån ska få bestämma vilka lampor vi ska få tända hemma vill jag inte ha.




"Var snäll närhelst det är möjligt. Det är alltid möjligt"

Howard Bloom ger klimatalarmisterna en känga

Howard Bloom ger sin syn på klimatfrågan och även om han inte vet själv hur det står till i själva klimatforskningen visar han med all tydlighet att det forskare med kritiska åsikter utsätts för från politiker och kolleger men framför allt opinionsbildare inte är förenligt med vetenskap utan snarare är religion. Han gör en jämförelse med hur svårt Nicolaus Copernicus, Giordano Bruno och Galileo Galilei hade att få sin syn, den heliocentriska världsbilden, accepterad.

Detta kopplat till tidskriften Natures artikel om att medeltemperaturen inte alls höjts de senaste 15 åren. Förresten, det var uppenbarligen svart sot från våra fabriker som starkt bidrog till att glaciärerna smälte, ingen höjning av medeltemperaturen. Vi släpper fortfarande ut svart sot i stora mängder men inte som för 150 år sen. Vi märker nu att glaciärerna inte drar sej tillbaka som förr. Varför är det ingen som talar om svart sot på samma sätt som koldioxid?




"We are the cosmos made conscious and life is the means by which the universe understands itself."

Problem med religion - del fyra: Treenigheten inom kristendomen

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Vad får du om du sätter samman ett och ett? Ett, förstås, eftersom det endast är vid addition man får två. Sätter man samman nåt blir det ett enda, vad det nu är. Det är just vad man gjort inom kristendomen, bara att man sätter ihop tre saker till en enda entitet, den så kallade treenigheten. Det är fadern, sonen och den helige ande. Man utgår från en passus i Johannesevangeliet där Jesus säger att fadern gav honom vad han ska ge sina lärjungar, dvs sej själv, fadern genom honom och den helige ande. Guden lir då lite mer personlig, som en kompis man kan vara lite mer intim med. Kanske lite för mycket åt det multipla personlighetshållet men fullt okej för en del.

Är soffan således helig nu när Jesus tog i den? Eller rörde han nånsin vid den? Därom tviste de lärde...

Det här att tre kan vara ett samtidigt som en är tre i en är synnerligen unikt, men det låter samtidigt inte helt olikt den trojka, triad som var vanlig i Europa före kristendomens intåg på den europeiska scenen. Men det handlade om tre gudar som representerade de tre viktigaste samhällsgrupperna, krigare, bönder och präster. Möjligen använde man sej av denna treenighet för att locka över en del (märk väl inte alla!) viktigare människor till kristendomen.

Nu vill jag inte säga fullt ut att treenigheten har sin grund i det europeiska samhället för treenigheten är ett alltiett-paket utan behov av tre gudar som beskrev de tre olika samhällsgrupperna. Men detta med treenigheten gick inte hem hos alla för det finns en del kristna falanger som tolkar passagerna i Johannes och Matteus olika. De som kritiserar treenigheten tar fasta på en passus i Matteusevangeliet där det uttryckligen står att det endast är herren som är den man ska tillbe.

Egentligen baserar sej hela snacket med treenigheten på bråket mellan olika kyrkomän som handlade om huruvida Jesus var samma sak som fadern eller inte. Arius (vars lärjungar efter honom kallas arianer) var en av dom som hävdade att Jesus var en man född av gud och predikade guds ord men att han inte var samma sak som fadern. Han var således underställd sin fader. Faktiskt ger bibeln mer stöd åt Arius tolkning än åt den om treenigheten som växte fram efter kyrkomötet i Nicea 325. För Jesus talar oftare om sin fader som just sin fader än om honom som samma sak som Jesus själv.

Så hur ska de kristna ha det? Treenigheten står ju inte i bibeln utan är en tolkning av det som står där. Inte heller de sju dödssynderna står med där utan är sånt man har tyckt sej se i de texter som finns. Så är det alltid. Så fort en stor text har skrivits så kommer det alltid nåt ljushuvud och ska tolka det som står skrivet. Vissa anser sej ha företräde på den punkten och vips har vi fått en tolkning som genast blir accepterad som sanningen.

Men faktum är att de allra flesta religiösa texter är skrivna på samma sätt som så kallade medier opererar. Nämligen som så att de medvetet beskriver en sak så luddigt och allomfattande som möjligt så att i stort sett allt man säger stämmer in på det man är ute efter. De som tycker sej se en treenighet i texten ser just det. Andra ser nåt helt annat. Följaktligen blir det gräl om vad som är rätt och vem som har mest rätt. Det är därför kristenheten har spruckit upp i så många delar.

Så vad handlar det om egentligen? Jo, det är samma gamla visa om igen. Det är makt som gäller, makten över de som ska tro på eländet. Tur att vi (förhoppningsvis!) har lite bättre perspektiv på saker och ting idag.




"Life isn't about finding yourself. Life is about creating yourself"

Naturen gör det vi borde göra

Blixten slog ner i den här fågelmördaren som finns tillsammans med en annan viftare och en radiomast på toppen av ett berg.

Det händer inte speciellt mycket i Malung där jag för närvarande bor men en av de större händelserna verkar inte folk bry sej så mycket om. Men när ett av traktens två vindkraftverk får påhälsning av blixten blir jag glad, skadeglad. Se den här bilden ovan bara. Hoppas blixten slår ner nästa år med så alla tillskyndare av vindkraft förstår att inte ens naturen gillar deras tilltag. Sen får vi verkligen se vem som struntar i klimatet.

Jag förstår inte satsningen på vindkraft. Det är en otidsenlig energikälla med endast marginell påverkan på den samlade energiindustrin. Dess påverkan på den omedelbara närmiljön är dock desto större. Betongfundament där materialet ofta innehåller farliga kemikalier och tungmetaller, sällsynta metaller måste till för att vindkraftverken ska fungera, vilket måste tas fram med för miljön väldigt skadliga metoder. Så mycket för grön el, va? Sen har vi ju det där med att de alstrar hemska ljud och påverkar luftströmmarna vilket stör och dödar stora delar av fågellivet i deras närhet. Nej, den blixten visste var den tog!




"A weed is but an unloved flower."

Vetenskapshörnan: Magnus Ladulås inte i koret - var finns han då?

They seek him here,
they seek him there...

Så börjar den dikt Sir Percy Blakeney skaldar om Röda Nejlikan (sej själv alltså) och om var han är. Nu är det inte fransmän som letar här i Sverige utan svenskar och de letar inte efter en man som hjälpte franska adelsmän att undgå madame Guilloutine utan en svensk kung som ska ha fått sin gravplats i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Men faktum är att Magnus (den gamle som han kallades av sin samtid) inte verkar ha blivit begravd där. Åtminstone inte i kyrkans kor.

Som jag tidigare skrivit här på bloggen tvivlar jag på att man ens kommer att finna Magnus i Riddarholmskyrkan överhuvud taget. Kanske han ligger nånstans i Västergötland där alla andra före honom ligger? Fortsätt söka ni, jag och alla andra väntar spänt på vad ni får fram. Skulle Magnus trots allt ligga begravd i denna kyrka ska jag sträckäta en hel prinsesstårta.




"Historia är slutsumman av alla de ting som kunde ha undvikits."

Femtio gånger dyrare att motverka klimatproblemen

Ett nytt projekt, självfinansierat så att ingen ska kunna babbla om oljeindustrin här, har dragits igång för att visa på det orimliga i att försöka lösa ett problem som förmodligen inte finns. Det kunde inte ha kommit vid en bättre tid, för nu när USAs president Obama ska träffa vår statsminister för att diskutera bland annat klimat och miljö, även om Reinfeldt inte verkar vara så villig att göra det, vilket han har all rätt att inte göra.

Det handlar om projektet 50:1 som syftar på att de åtgärder man från politiskt håll vill utföra är femtio gånger dyrare än att låta naturen sköta sej själv. Här är projektets hemsida. En serie intervjuer om det meningslösa i att försöka åtgärda det som kallas klimatproblem har genomförts och kommer att fortsätta genomföras. Tjeckiens tidigare president Vaclav Havel är en av dom som ska intervjuas. Det är dags att visa politikerna hur det egentligen ligger till.

Då är frågan om politikerna man vill ska se detta låter sej övertalas att ens titta åt detta projekt.




"If I'm going to sing like someone else, then I don't need to sing at all."

Min definition av demokrati

Definitionen av demokrati är den att folket styr, antingen direkt eller via förtroendevalda. De flesta gör dock den feltolkningen att det är val av representanter som är demokrati. Men ett fritt val är egentligen inte demokrati, det är en rättighet som är en följd av demokratiska rättigheter. Rätten att uttala sej om vad man vill, för/mot en sak man gillar/ogillar, samt hur man vill är större och mer fundamental än rätten att välja vem man vill. Man försöker dribbla bort det hela genom att säga att man "lägger sin röst på någon/några" i ett val men gå inte på det knepet. Du lägger inte din röst på någon/några, du väljer någon/några att föra din talan. Då borde du som väljare se till att din röst blir hörd också i det forum vi har valt, nämligen ett parlament.

Inte demokrati men väl rättighet som en följd av demokratiska rättigheter att göra sin röst hörd.

Demokrati handlar således om att alla har en röst och ett forum att göra sin röst hörd på. Man får säga i stort sett vad man vill, hur man vill och var man vill. Häri ligger ett stort antal problem. Låt oss lista några av dessa: 1) Alla har inte lika stark röst så vissa kan säga mer och därmed få sin vilja igenom på bekostnad av andra. 2) En del personer tolkar rätten att säga vad man vill som så att det är fritt fram att förolämpa alla andra och säga saker som är rent ut sagt sjuka. 3) Det kan lätt uppstå en pressande situation där en grupp människor vill tvinga på andra sin åsikt vilket kan leda till så kallad felaktig konsensus, vilket i sin tur kan leda till att vissa tystas eller blir marginaliserade. 4) Ibland kan yttrandefriheten krocka med andra rättigheter, oftast med religionsfriheten, vilket ofta leder till problem. För vissa religioner är uttalat antidemokratiska och vill att alla ska underkasta sej, utan förbehåll. Det är oftast deras tillskyndare som skriker högst om påhopp och förtryck så fort yttrandefriheten praktiseras. 

Jag skulle vilja säga att yttrandefriheten övertrumfar alla dessa problematiska situationer. ALLA har rätt att göra sin röst hörd, oavsett om de har rätt eller fel. I de situationer där det finns ett absolut rätt svar bör de med svagare röst inte tystas bara för att de inte kan skrika. Låt inte gaphalsarna få vinna. De är ofta emot demokrati och vill inte att du, om du nu har en svagare röst, ska få göra din stämma hörd.

Till sist bör det sägas att man inte ska förlöjliga eller förolämpa andra människor. De kan ta väldigt illa vid sej och man bör tänka på vad man säger. Rätten att yttra sej på olika vis innebär inte att man BÖR göra det. Yttrandefriheten gäller även tystnad. Du har rätt att hålla tyst, om du vill.

"The truth will set you free, but first it will piss you off"

Journalistbiologi

På Avigsidan förekommer ofta termen journalistmatte, vilket i korthet innebär att man inte kan addera korrekt trots att alla siffrorna finns där framför en. Nu får undertecknad bidra med ännu en term, journalistbiologi. Det är nämligen så att TT-Reuters, via DN, rapporterar från den stora brand som rasar i Californien, USA och som hotar träden. Men det verkar som om den person, chefen för USAs nationalparker, som citeras i artikeln inte tas på allvar. Det är nämligen så att för att överleva behöver träden faktiskt elden för att kunna sprida sina frön. De behöver värmen för att kunna öppnas och bränd jord för att kunna gro. Då får de mindre konkurrens om marken och lättare att växa sej stora och starka.

Men journalister av idag lever ett Hänt i veckan-liv och allt måste göras till en sensation. Då får vetenskapen stryka på foten...




"Make it a rule never to give a child a book you would not read yourself."

Problem med religioner - del tre: Psykopatin i de religiösa texterna

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

En stor stötesten för mej är en sak jag tagit upp tidigare på den här bloggen, nämligen den om prins Arjuna och hans samtal med guden Vishnu. För ca två år sen skrev jag blogginlägget "Bhagavad Gita - en studie i psykopati" i vilket jag anklagade författaren av verket Bhagavad Gita för att uppmana till psykopatiska tendenser, dvs att det är ok att döda och såra andra eftersom kroppen dör men däremot inte själen som lever vidare hos gudarna. Ett bra sätt att få folk att göra saker för en utan att dessa ska behöva känna obehag inför att vare sej döda eller dö.

Men inte bara de indiska texterna uppmanar till underliga beslut som strider mot vanliga mänskliga göranden och låtanden. Eller vad sägs om killen, Jefta hette han, i Gamla testamentet (Domarboken för att vara exakt) som lovade att offra den eller det första som mötte honom där hemma om han vann ett slag tillsammans med sin armé. Han vann och den första som mötte honom därhemma var hans dotter. Han är förstås förtvivlad men han hade ju lovat och det märkliga är att dottern går med på det. Vad som verkligen hände med henne framgår inte av historien men han klandras för sitt beslut genom resten av Domarboken för sitt beslut. Det att man klandrade Jefta visar att folk inte gick med på psykopatiska påhitt alla gånger.

Vad är det förresten för en psykopat till gud som tillåter ett helt land, Egypten, genomlida sju svåra plågor bara för att Moses och hans lärjungar skulle få tillåtelse att lämna landet ifråga? Sen att det inte finns några fysiska bevis för att såna plågor nånsin drabbat landet är en annan femma. Det är blotta omnämnadet av såna hemskheter i samband med att några få ska kunna komma undan som gör det hela sjukt.

Ännu sjukare blir det eftersom påståendet aldrig kunnat beläggas, trots flera undersökningar av egyptiska texter, arkeologiska utgrävningar och undersökningar av folklegender. Förmodligen är folkminnet som ligger bakom passagen om Moses och hans folk ett mischmasch av olika historier som man tagit fasta på och presenterat som sin sanning. Plågorna är förmodligen ett folkminne av någon jordbävning som skrämt djur och dödat människor, kanske många barn dog i den jordbävningen, medan uttåget är från en helt annan tid. Det visar sej påfallande ofta att legender är just ett mischmasch av olika historier som från början inte har med varandra att göra utan det är det faktum att senare generationer blandat ihop de olika händelserna som gjort att vi får svårt att avgöra vad som är verkliga händelser och vad som är påhitt.

En sak i sammanhanget är intressant. Man brukar placera Abraham, en annan som drabbas av en psykopatisk gud förresten, i en tid som motsvarar ungefär 2500 före vår tideräkning (fvt) och han ska då ha färdats till Egypten och mött härskaren där som man kallade farao. Det är en omöjlighet eftersom titeln farao inte användes då om härskaren. Farao (egyptiska pr-aa) var titeln på huset, palatset, där kungen residerade. Det skulle dröja till ca 1300 fvt innan kungen kom att kalla sej efter detta palats. Nesoe eller heqa var de vanligaste beteckningarna för kung i Egypten. Det fanns andra och det är ganska intressant i sej men det får vi ta en annan gång. Men åter till problemet med Abraham och hans påstådda besök i Egypten. Det verkar som om man återigen har råkat ut för legender som blandats ihop och nu presenterats som en enda historia. Ännu ett exempel på att folkminnet kommer ihåg fel.

Religiösa texter är fulla av psykopatiska figurer och de verkar komma undan med det hela tiden. De till och med hyllas för sina dåd, om de är av rätt virke förstås. De som tillhör "fel" sida blir demoniserade, förstås. När ska vi få höra den andra sidan tala?

Legenderna i dessa exempel måste ha varit sedelärande en gång i tiden men jag har väldigt svårt att tänka mej att Bhagavid Gita från början var riktad till gemene man. Den var nog mest av allt riktad till krigare, framför allt krigarkungar. Även exemplet med Jefta har jag svårt att se som varande en berättelse för gemene man från början. Det verkar snarare som om man tog med den här historien för att få med de krigiska elementen i samhället också. Det verkar som om man lyckades.




"De bästa lögnerna är de vi är villiga att tro på"

Krig och fred

Krig handlar om kontroll, kontroll över naturresurser, folket som sitter på naturresurserna och kontroll över en region. Det handlar även om propaganda och att försöka se till att man själv får fördelar på någon annans bekostnad. Vem vinner på att bryta freden och lugnet? Vem vinner på att en civilisation slås i spillror?

Stefan Molyneux säger det bra när det handlar om den senaste konflikten USA verkar ge sej in i:

Hyckleri är det nog alla gånger när någon säger att man ska skipa rättvisa och sätta den man kallar diktator på plats när det man vill är samma sak som diktatorn, nämligen behålla kontrollen över "boskapen", dvs människorna. Är det verkligen USAs uppgift att skipa rättvisa i det här läget? Det ställer bara båda sidor i konflikten i dålig dager eftersom det förmedlar intrycket att man inte klarar av sina inre angelägenheter utan extern hjälp. Som om USA vore en vuxen person som tar två barn som slåss i öronen och säger åt dom att hålla sams.

Sen kan man ju fråga sej vilket budskap det sänder till Nobelkommittén i Oslo som förärade Barack Obama fredspriset för några år sen. Kanske George W Bush kan komma ifråga för samma pris för sina insatser i Irak och Afghanistan, eller är det bara demokrater som får det priset?




"Fighting for peace is like screwing for virginity."

Inte regn men väl snö i Atacamaöknen

Jag har precis läst Anthony Watts blogg som som alltid bjuder på intressanta aspekter inom klimatforskningen, framför allt de aspekter som handlar om dumheter inom densamma, t ex hockeyklubban och påståendet att glaciärerna smälter pga våra utsläpp. Nu handlar det dock mer om medias bevakning av sånt som inte berör klimatalarmismen. Här tänker jag främst på snö. I öknen. Snö i öknen.

I Sydamerika är det nu vinter och framför allt på hög höjd finns det gott om snö som hindrar trafiken och skapar allmänt kaos. Hårt drabbat nu är Atacamaöknen på gränsen mellan Chile och Bolivia. Den öknen är berömd för att det sällan regnar där. När det regnade där 1971 hade det visst inte regnat på flera hundra år. Men snön faller ofta så helt torrt är det inte.

Snöstorm i målad form. Målning av John Bauer.

Allt oftare drabbas nu också de mer låglänta områdena av snöstormar. Rio de Janeiro drabbades av snöoväder för några år sen och det är ganska konstigt att tänka sej att bikinins förlovade stad har snö på sina stränder. Så, är världen på väg att bli varmare eller kallare? Svaret är, hur konstigt det än kan låta, ja. Det blir kallare på vissa platser och varmare på andra. Men det verkar faktiskt som om det kalla överväger, vad än alarmisterna säger. Nu går det att trixa åt båda hållen med temperaturangivelser så vi ska inte ta allt som sägs om väder och klimat för givet. Det vi kan göra är att se hur världen utvecklas. Inget mer än kan göras. Hittills följer världen i alla fall inte de modeller och prognoser som satts upp. Den går sin egen väg.

Medias propagandamaskin om den globala uppvärmningen orsakad av människan har lett till att dårar försökt sej på att korsa den legendariska Nordvästpassagen men fastnat i årets packis som är mycket större och kraftigare än på många år. Som Philip Bratby säger i en kommentar till en artikel om dessa båtar: Lite kunskap kan vara farligt, total okunskap är fatalt.

Sökord för den nyfikne: nieve, neve (spanska respektive portugisiska för snö), Sydamerika, Atacamaöknen, snöstorm, global uppvärmning, global nedkylning.




"He who cannot put his thoughts on ice should not enter into the heat of dispute."