Tema historia: Dick Harrison ger svar på tal i immigrationsfrågan

Det har diskuterats en hel del om invandring den senaste tiden, främst tack vare Dick Harrisons opinionsartikel "Invandrarna är en vinst för Sverige". Han påpekar det jag menat hela tiden, att historien bevisar att invandringen är bra för Sverige, vilket inte alla förstår. Ur kort perspektiv är det förstås kostsamt, krångligt och svårt att bistå alla som kommer hit, framför allt flyktingarna, men på lång sikt är det bara av godo att det kommer nytt folk hit.

Naturligtvis fick Harrison inte stå oemotsagd och en massa repliker, de flesta säkert på samma intellektuella nivå som en skinkmacka, så han har på sin vanliga historieblogg besvarat de mer normala svaren. Han menar att de flesta kritiska rösterna inte har förstått vad han menat i sin opinionsartikel. Jag förstår inte vad som är fel i Harrisons ursprungsartikel. Han är glasklar och påpekar att det var den svenska adeln (högfrälset hette det då innan det tyska ordet adel tog över) var mest emot att ta emot tyskar eftersom dom och lågtyskarna tog över alla viktigare poster.

Jag blir påmind om främlingsfientlighet när jag hörde Harrison föreläsa för snart två år sen om digerdöden på 1350-talet, om hur våg efter våg av fientlighet sköljde över Europa i spåren på den hemska sjukdomen, man ville hitta någon att skylla sjukdomen på. Judarna, som hade haft vett nog att fly innan sjukdomen fick fäste på olika platser, fick som vanligt skulden för sjukdomen, men Harrison berättade då om hur visbyborna sökte efter judar att skylla på, inte fann några utan gav sej då istället på stockholmare.

Det är ju klart som korvspad att immigranter bidrar till samhället. Har ni förresten märkt vilka de är som kommer hit i allmänhet i den första vågen av immigranter och flyktingar? Jo, det är de med god utbildning och en hög intellektuell kapacitet. De blandar sej snabbt med resten av befolkningen och deras särart är säkerligen borta om några generationer. De med sämre utbildning kommer oftast i andra vågen och de har oftast sämre möjligheter att direkt beblanda sej med resten av befolkningen. De är oftast tvingade hit, eller lockade, vilket inte direkt inbjuder till assimilering i första taget.

Sen har vi förstås dräggen, de som inte är här för att göra rätt för sej. De kan vi lämna därhän för de har inte med saken att göra. De finns överallt, det vimlar av infödda drägg här i Sverige och dom är av samma skrot och korn som de inflyttade dräggen. Så dom glömmer vi bort här och nu.

Nåväl, Dick Harrison kan mer om historia än någon av er som besvarat hans artiklar. Han har nog mer insikt i dagens förhållande också. På lång sikt är immigrationen inte nåt problem, utom för förlorarna, de avundsjuka, de missunnsamma och de historielösa. Vi har andra problem att oroa oss över. Immigrationen och klimatfrågan är två frågor vi bör lägga på historiens skräphög och i backspegeln skratta högt åt. Våra efterkommande kommer kanske göra det...



"Varje tanke vi tänker skapar vår framtid"

Så var det dags igen!

Nu har jag varit ledig från bloggen på ett par dagar. En grej som jag unnat mej efter att ha skrivit minst en gång varje dag sen sent 2011. Det har varit kul att komma ifrån och bara göra annat än tänka på vad jag ska skriva till bloggen. Så driven av pliktkänslor behöver jag inte vara att jag måste skriva precis varje dag, för det har ibland varit riktigt hemskt att följa den driften. Tänk att man kan vara så plikttrogen. Det liknar nästan det jag klagar på hos religiöst eller politiskt troende som till varje pris måste följa de doktriner som slagits fast av de som anser sej veta bäst. Vet jag bäst?

I fortsättningen kommer jag alltså att skriva när lusten faller på. Det kan alltså komma flera inlägg på samma dag, sen kan det dröja flera dagar innan nästa kommer. Men jag ska inte följa slaviskt som jag gjort i flera år nu. Det har varit kul, speciellt i början, att utmana mej själv att skriva minst ett inlägg om dagen. Men det senaste året har det varit svårt att motivera mej. Speciellt med allt som hänt omkring mej under året som egentligen inte har med mej själv att göra, men det påverkar ju mej starkt eftersom jag tydligen är mer känslosam än jag trodde.

Lusten att skriva har alltså växlat och ibland har orken varit så dålig att jag fått ta till fusk för att upprätthålla en-om-dagen-inläggen, jag har tagit fram inlägg ur mitt eget arkiv och publicerat dom igen, ibland med lite justeringar för att visa att jag minsann kan ändra åsikt eller bara rätt en uppgift som varit fel. Jag har fortfarande en hel del i arkivet att ta fram om jag hade velat fortsätta med pliktkänslan, jag har hållit på med bloggen sen 2007, men i fortsättningen tar jag bara fram gamla inlägg för att visa vad jag har skrivit om och om jag har ändrat ståndpunkt i nån fråga.

En sak kommer jag att fortsätta med; avsluta varje inlägg med ett citat från nån som sagt nåt bra eller bara intressant. Det började jag med 2012 och även om väldigt få har uppmärksammat det är det min gimmick. Jag tror fullt och fast på att varje blogg måste ha nåt som utmärker just dess skapare, så ett osignerat citat är vad som utmärker min blogg. Även om jag så skulle slå huvudet i en vägg och bli rabiat troende på vad som helst kommer jag att fortsätta med citaten. Detta avslutar jag detta inlägg med:



"En ton på pianot och alla som hör den blir glada."

Tema fotografering: Nyårsfoton

Ur kvalitetssynpunkt blev bilderna så där. Men i övrigt blev det hela en stor besvikelse. Jag valde helt fel plats. Dels var de bästa fyrverkerierna för långt borta, dels var det för många hus i vägen och dels stod jag nog för långt ner. Till nästa gång ska jag byta upp mej till en annan plats. Nu återstår bara att visa bilderna och sen ska jag ta ledigt från bloggen i ett par dagar. Det har jag inte gjort sen 2011.

"Everyone would gather on the 24th of May sitting in the sand to watch the fireworks display. Dancing fires on the beach, singing songs together. Though it's just a memory, some memories last forever"

Tema fotografering: Inför nyårsfyrverkerierna

Jag tänker fånga så många fyrverkerier som möjligt med kameran och eftersom det är mörkt och kallt är det viktigt att man klär sej vettigt om såväl fötter som kropp. Att se ut en bra plats att fota ifrån är också viktigt samt en ficklampa eftersom mörkret gör det svårt att hitta alla kontroller på kameran. Gatlamporna hjälper inte alltid till. Jag har också beväpnat mej med förhandskunskaper från andra fotografer som har mer erfarenhet av att fota fyrverkerier.

Här är de tips jag inhöstat:

• Ha alltid kameran på stativ. Det är långa exponeringar vilket gör att kameran måste hållas stabil under fotograferingen.
• Vidvinkelfotografering är att föredra. Det går att zooma in om man ställer kameran i porträttläge, det vill säga på högkant.
• ISO ska vara så lågt som möjligt, högst 400
• Bländaren ska vara mellan f8 till f16, ibland f22 om det blir för ljust.
• Kameran ska ha manuell inställning, inte auto eller någon annan inställning.
• Mellan 3 och 30 sekunder är bäst för exponeringen så BULB går bra att ställa in för slutaren.
• Använd någon form av fjärrkontroll så kameran inte skakar i onödan vilket ger suddiga eller sliriga bilder.
• Försök förutse explosionerna och tryck av fjärrkontrollen så fort du ser fyrverkerierna komma upp. Släpp inte förrän sista explosionen har blommat ut och försvunnit. Upprepa detta med nästa explosion.
• Sätt skärpa på horisonten med autofokus så du får maximal skärpa på området du vill ha med i bilden. Gå sen över till manuell fokus så kameran inte tror att den ska försöka fokusera på explosionerna.
• Få med människor om det är möjligt.
• Vitbalansen ska vara dagsljus. Det går att korrigera i Photoshop och Lightroom i efterhand, för dom som har såna program, om det inte ser bra ut på fotot.

Så, nu är jag redo för nattens äventyr. Vi får se i morgon vad det blev för bilder.



"Each age has deemed the new-born year
The fittest time for festal cheer."

Tema naturvetenskap: Gigantiskt skred i Östersjön

Vid undersökning av havsbottnen utanför Blekinges kust, närmare bestämt utanför Karlskrona, har resterna av ett gigantiskt skred hittats. Det är väldigt stort för att vara Östersjön. Bilderna i DN visar Stockholms stadion som jämförelse och det är en stor konstruktion, men den ser ändå liten ut i jämförelse. Skredet har skett längs en ca tio kilometer lång brant som sluttar ut till ca 60 meters djup. Skredet har med all säkerhet genererat en tsunami, inte alls så stor som den i Indonesien 2004 men tillräckligt stor för att störa livet på andra sidan Östersjön, vilket ju är Polen och östra Tyskland.

När detta skred ägde rum har man inte kunnat avgöra ännu. Möjligen kan det ha ägt rum strax efter istidens slut. Detta med tanke på att det saknas historiska och legendariska berättelser om en plötslig våg som svepte med sej allt vid kusten. Om det har skett senare än istidens slut borde det ha dykt upp i folkminnet men hittills har inget sådant kunnat hittas. Såna här skred är ovanliga och är ännu mer ovanliga nu för tiden i Norden. Det är i stort sett bara i Bohuslän och i Norge som sådant sker. Surte, Tuve och Småröd utanför Munkedal är exempel på svenska skred de senaste 50 åren. Jag ser fram emot den kommande dateringen.



"I am the one and only
Nobody I'd rather be
I am the one and only
You can't take that away from me"

Dagens bild: Cykelskelettet

Denna bild kommer jag faktiskt inte ihåg att jag tagit. Men det är med min kamera den är tagen nån gång för länge sen så det måste ha varit jag. Hittills har ingen annan rört mina kameror.



"Dancing on the edge of danger"

Ett nytt år på gång

Snart ger 2014 med sej och blir till 2015. En sak som i sej inte har nån större betydelse eftersom det bara är i våra sinnen som det blir nytt år. Vi behöver såna mönster att gå efter. Men det är kul att se folket fira att en cykel är till ända och att det nu är dags för en ny. Sade han arrogant och tittade i kristallkulan för att vad som kommer att hända.

Jag ser Carola som statsminister och Stefan Löfven ställa upp i melodifestivalen. Nej, det var ju tvärtom! Eller?

Vad syns då i kristallkulan? Jo, jag ser mej själv skriva mindre här. I alla fall inte varje dag. Det har jag gjort ända sen slutet av år 2011 då jag fick för mej att jag bara måste göra det. Dumma saker man kan komma på, va? Det är inte fler som läser min blogg för att jag skriver varje dag. Inte heller blir kvaliteten på det jag skriver bättre. Nej, från årsskiftet skriver jag när andan faller på. Men minst en gång per vecka, precis som på min fotografiblogg. Då blir det kanske mer tid över till de dumheter från världen jag återger ibland.

Jag ser också hur politiker och andra med makt blir mer förlåtande gentemot tokstollar som begår övergrepp, mord och som våldtar folket i demokratins namn. Nej, förlåt, det sker ju redan nu så det är ingen profetia. Men jag ser faktiskt en värld som inte längre litar fullt ut på politikerna och deras hantlangare. Kommer kanske USA att äntligen göra upp med sitt polisväsende? Kommer Ryssland och resten av Europa att sluta fred? Intressanta frågeställningar som vi får se hur dom utvecklas.

Förändringens vindar blåser. Frågan är bara åt vilket håll.



"Far away on the other side"

Tema fotografering: Lämna inte fotot för tidigt!

Detta är ett problem jag nyligen har upptäckt och vill diskutera. Det rör sej om att jag vid halvlång slutartid (ca 1/30 s), utan att ha tillgång till stativ, avslutar fotograferingen för tidigt, vilket ger svag suddighet på fokusområdet. Det syns inte så noga när man har hela bilden uppe men är väldigt tydligt när man zoomar in i bilden och tittar på det man fokuserat på.

Jag gör allt rätt: Jag står stadigt, håller armarna mot bröstet och trycker av. Men i min iver att få se vad jag har tagit för bild släpper jag fokus i det ögonblick jag hör ljudet från bilden som tas och resultatet blir då att bilden blir en aning störd. Lite rörelseoskärpa blir det mitt i, vilket som sagt inte syns förrän man zoomar in.

Jag vet, jag borde kanske ha ett stativ med i alla lägen, men det är inte alltid så lätt att få det med sej överallt. Så det gäller att ha tålamod. Dessutom når jag inte överallt med ett stativ vilket man gör på fri hand.

Så gör inte mitt misstag, vilket jag försöker tänka på att inte göra. Håll kvar ungefär en sekund efter fotot tagits. Jag håller på med den där andningsgrejen också som det har talats om i diverse instruktionsfilmer på YouTube, men det är inte alltid lätt att komma ihåg allt. Det handlar om att man andas in djupt, sen andas ut för att innan man andas in igen tar fotot. Då är man lugn och relativt stilla vilket minskar risken för rörelseoskärpa.



"Tänk om man säger nåt dumt i TV!"

10 år

10 år går fort. Det är idag 10 år sen en jordbävning under havsbottnen utanför Sumatras nordvästra kust orsakade en av de värsta katastroferna i Indiska oceanens moderna historia. Nästan 300,000 människoliv togs och mångdubbelt fler fick sina liv förstörda när den påföljande tsunamin drog fram, främst över Indonesien, Thailand och Sri Lanka. Många svenskar var på semester i dessa länder och drabbades hårt av det som hände. En tragedi som inte blir mindre av att den faktiskt hade kunnat förebyggas.

Man hade haft möjlighet att bygga ett varningssystem längs kusterna så att färre människor hade drabbats. Som det är nu dog inte bara en massa människor och många, många fler fick sina liv förstörda, de var helt oförberedda på att tsunamin kom. Ett fåtal historier finns om människor som antingen sett på TV eller läst sej till om de tecken som förebådar en tsunamis ankomst till kusten. Dessa räddade många andra genom sin rådighet och sitt mod.

Jag minns själv hur förvirrat det var den där morgonen när jag halvlåg i soffan och tittade på det hemska genom TV-rutan. Jag kände förvirring eftersom jag dels var trött, dels var det så dålig rapportering till en början, förmodligen på grund av att det var så knapphändig information som kom in till de svenska nyhetsprogrammen. Tur att CNN och BBC World finns för där fanns desto mer och det fick snabbare att få fram vad som hade hänt. Svenska medier har blivit bättre på detta sen dess.

10 år har alltså gått. 10 år av saknad och önskan om ett annorlunda liv i många fall. Vi som inte var med kan nog inte föreställa oss hur illa det kan vara för de överlevande och efterlevande för detta är så mycket mer än bara än någon enstaka som dör i all stillhet. Det var en enorm katastrof för hela regionen och så mycket mer än bara liv gick förlorade. Vissa områden blev helt avfolkade och andra fick sina kulturer förstörda.

Det är så här i efterhand konstaterat att detta har hänt många gånger förut utanför Sumatras västkust. Där går en djuphavsgrav som en följd av att plattan under Indiska oceanen viker ner under den eurasiska plattan. Där uppstår spänningar som efter flera års pressande frigör en enorm mängd energi, som den dagen den 26 december 2004. Det var en ren otur för alla semestrande att det skulle ske just då. Någon slump eller nyck var det inte, inte heller något straff från några gudar. Det var helt enkelt så att tiden var mogen för en häftig rörelse i jordskorpan. Disco á la nature helt enkelt!




"Remember it all, every insult, every tear. Tattoo it on the inside of your mind. In life, knowledge of poisons is essential. I've told you, nobody becomes an artist unless they have to."

Dagens bild: Stjärnklart från gårdagen

Igår var det julafton och väldigt vackert på natthimlen. Skönt då att få ta med kameran, stativet och den nya fjärrkontrollen ut på en nattlig expedition för att upptäcka natthimlen. Orion är min favoritkonstellation så den ägnade jag extra mycket tid åt att plåta. Nästa grej blir att skaffa ett riktigt vidvinkelobjektiv för det närmaste jag kommer med mina objektiv nu är 18 mm, vilket på en 1,6X-kamera inte blir speciellt mycket vidvinkel. Här är Orion i alla fall:

"Speak of love
See her laugh
And run away"

Sanningen om julen - ännu en gång

Nu tar jag ledigt i ett drygt dygn och återkommer när solen gör det, det vill säga i morgon den 25. Tills dess får ni hålla till godo med denna redigerade repris av två inlägg, varav ett jag återkommit till många gånger. Ha nu så trevligt i helgen, oavsett om ni som jag är agnostiska ateister eller annat:

Lördagstankar (från 17 december 2011):

Jag tänkte tala lite om julen och vad den betyder för mej numera. När jag var liten firade vi alltid hos mina morföräldrar med allt som hörde deras firande till. Det var mat, julprydnader, Arne Weise på TV, snö (ibland mycket, ibland bara blask) och diverse julklappar. Som alla barn ogillade jag de mjuka klapparna som alltid verkade vara fler än de som verkligen betydde något för en liten unge, ni vet leksaker och annat som fanns i de hårda paketen. De hårda, relativt platta och avlånga var bäst för det betydde att paketet innehöll böcker och böcker älskade jag över allt annat.

Men ibland fick man besynnerliga paket, hårda men inte alltför hårda. De visade sej innehålla skjortor och tröjor som lagts i kartonger för att behålla sin form som de lagts i när de var färdiga i fabriken. När jag blev äldre satte jag upp musik på min önskelista och fick ibland skivor av de mest skilda slag, med musik jag aldrig hade hört förut. Det var på så sätt jag började gilla progressiv rock, efter att jag fått en samlingsskiva av min storebror innehållande stora artister och stora låtar från åren 1969-1989.

Det där med jultomten och hans eventuella existens var jag på det klara med redan från början. Några illusioner om att en figur som far världen runt i en släde dragen av flygande renar hade jag definitivt. Att en sådan figur skulle existera var en tanke som var absurd i mitt sinne långt innan jag lärt mej vad ordet absurd betyder. Men så växte jag upp i en familj där reson och sans var ledorden. Då och då figurerade religionen i nån form men det var nog mest för att min mamma behövde sällskap i ett större sammanhang, vilket hon nu får på bättre sätt idag genom målarkurser och gympasessioner.

Det där med snö på julen har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg men det förtjänar ändå en mer personlig infallsvinkel. När jag tänker tillbaka på barndomens jular så är det inte alla bland dom som har innehållit snö. Jag firade jul i Torshälla, Sörmland, tills jag var 21 år och även om många av jularna var snöiga så innebar ofta såväl julafton som juldagen att det töade. Slask och isiga gator var en vanlig syn. Det rimmade illa med Bing Crosbys röst som mjukt melodiskt sjöng om en vit jul.

För mej är julen en tid då alla ska träffas och ha kul tillsammans. Förmodligen var det den ursprungliga tanken hos de som först märkte att juldagen var den mörkaste och kortaste dagen på året. De märkte ju samtidigt att sen började ljuset så sakteliga komma åter. Därför kunde det vara kul att träffas allihop för att fira ljusets återkomst. På så vis tycker jag det är synd att kristendomen har kidnappat denna högtid för sitt eget ändamål. Men vi får väl acceptera att religionen tränger sej på och tar upp plats. De som vet bättre "vet" att Jesse föddes 23 maj 33 år före vår tideräknings början. Det får man tro på om man vill.

För egen del är jag övertygad om att Jesus är ett påhitt av Paulus för att dölja det faktum att det som i skrifterna hände Jesus egentligen hände Paulus själv och att denne konspirerade med romarna för att komma undan det upproriska folk han i deras ögon förrått genom att välja en fredlig väg ut ur kriget mot Rom. Allt det övriga som skrivs om Jesus är sammansatt av diverse religiöst allmängods från området för att få folk att tro att denne Jesus är en reinkarnation av såväl Horus som Mithra. För övrigt anser jag att Apollonius av Tyana och Paulus är en och samma person. Namnen inte minst är väldigt lika. Historien om juden Saul som omvänds till den kristne Paulus är ett påhitt av Paulus själv, förmodligen föddes han som grekisk jude i nutida Turkiet men ville bli nåt mer än bara en vanlig arbetare. Han var säkert med i de uppror som rasade under Pontius Pilatus regim som ståthållare i Jerusalem och fick betala ett högt pris för att komma undan.

Det var en liten sidolinje men det är lätt att komma in på såna när julen kommer på tal. Här i Norden hade vi det lugnare. Vi skålade, åt mycket mat (som måste ätas annars förstördes den) och skrävlade. Skönt liv ända tills Vite Krist kom och gjorde oss till moralpredikanter hela bunten.

Verkligheten bakom vårt julfirande (24 december 2012):

Följande är en text jag skrev för en presentation på en julmiddag för några år sen. Jag har tidigare presenterat en annan version av denna text här på bloggen. Den har sen dess redigerats så att det finns mer reella fakta och för att se till att språket är lite mer riktigt. Det är min förhoppning att någon tar till sej detta och förstår varför julen egentligen inte är en specifikt kristen högtid utan till för alla som gillar solen.

Verkligheten bakom vårt julfirande

Jesu födelse och solens återfödelse

Många firar Jesu födelse varje år vid tiden runt den 24-25 december och allt beror på det som står skrivet om honom i ett antal böcker, så kallade evangelier, efter det grekiska ordet evaggelos som betyder budbärare och som även gett upphov till ordet ängel. Men det finns ett stort antal problem här som man måste komma förbi om man ska se på den här födseln på ett logiskt vis. Därför vill jag ta upp detta lite till diskussion. Det finns nämligen en hel del logiska fällor här som inte går ihop. Som det också ska visa sig är hela berättelsen kring Jesu födelse snodd från tidigare berättelser ur andra religioner. Det hela andas faktiskt lurendrejeri. Nåväl, då börjar vi.

Gissa vem?

Han föddes i en grotta av en jungfru den 25 december. Han växte upp till att bli en stor förkunnare av en ny religion. Till en början var många skeptiska till hans budskap men ganska snart tog en del till sig hans budskap om frid och fred i en himmelsk tillvaro. Han hade lärjungar som inte alltid förstod vad han menade. Vem talar jag om?

Jag talar förstås om Mithra, den högste guden, ljusets gud i den persiska religion som bär hans namn. En språklig parallell till Mithra var Mithras. Den senare var den romerska arméns viktigaste gudom och hela hans uppenbarelse var mystisk liksom den kult som växte fram kring dyrkandet av honom. Mithraismen kallade man denna religion som var så stor ett tag att man tror att många germanska legionärer tog med sig delar av religionen hem och bildade Asatron på denna religion. Åtminstone delar av den. Men Mithras föddes inte av en jungfru som Mithra gjorde, utan formades ur en klippa, fixt och färdig. Det verkar inte som om Mithras och Mithra var samma gud. Romarna lånade nog hans namn till sin gud och byggde upp nåt helt annat kring denna soldatgud.

Jaha, ni tänkte på Jesus? I de fyra evangelierna står det faktiskt ingenting om när på året Jesus föddes. Det var när kristendomen började bli större än Mithraismen på 300-talet som man helt plötsligt sade att Jesus föddes natten till den 25 december. Men Mithras och Jesus är inte ensamma om detta födelsedatum och omständigheter kring födelsen. Fler sådana prominenta figurer inom gudavärlden är födda 25 december. En av solgudarna i den egyptiska religionen, Horus eller Heru-Ur som han hette på det gamla egyptiska språket, är född då liksom en annan figur inom den persiska religiösa sfären, Zarathustra. 
Apollonius av Tyana, en grekisk filosof vars verk och filosofiska uttalanden liknar de som Jesus utförde nästan på pricken, föddes också den 25 december, enligt en legend. Horus hade dessutom 12 lärjungar, blev på sätt och vis korsfäst och återföddes efter tre dagar. Sen blev Horus delad i 14 delar och ihopsatt av Isis, hans syster. Där skiljer sej berättelserna om Horus och Jesus som synes starkt åt. Horus blev sen underjordens gud, den som styr solen om natten. Som ni ser är Jesus inte ensam om att födas 25 december av en jungfru. Det alla har gemensamt är att bevisen för att de alla ska ha levat i verkligheten är väldigt svaga.
Det ska sägas att termen jungfru inte har nåt med oskuld att göra. Det har med en ung ogift kvinna att göra. Kopplingen mellan Jesus och julen, som jag kommer att diskutera lite senare, är något som inte heller har med Jesus att göra. Det är en senare konstruktion för att koppla ihop Jesus med tidigare solreligioner. Det tål också att påpekas att Jesus inte direkt har med solreligionerna att göra, det är grunderna som är desamma som de gamla solreligionerna men de allra flesta beskrivningarna i evangelierna är definitivt inte från några äldre religioner. Kristendomen inkorporerade de gamla religionernas aspekter för att göra den mer tilltalande för den breda massan. Det är nog så alla större religioner gjort genom alla tider.

Jesusgestalten

De som berättar om Jesus säger som sagt ingenting om när Jesus föddes. Vi känner till totalt ca 30 evangelier om Jesu liv och leverne, varav fyra hamnade i Bibeln. Vi har två av evangelisterna att tacka för berättelsen om Jesu födelse, Matteus och Lukas. Lukas talar om att en ängel visar sig för Maria och säger att hon är utvald att bära en frälsare. Matteus skriver att en ängel visar sig för Josef och talar om för honom att han ska ta hand om Maria för hon bär guds barn Jesus. Senare visar sig samma ängel för en grupp herdar som nattetid vistas ute bland sina får och talar om för dom det viktiga som hänt. Matteus och Lukas kommer sen att skilja sig åt än mer i sina beskrivningar. Lukas skriver att Josef och Maria ger sig av till Betlehem i Judéen eftersom en skattskrivning talat om för honom att han borde bege sig till Josefs släkts hemstad.

Något sådant nämner inte Matteus men han nämner att de befann sig i Betlehem på resa när Maria födde barnet. Vad som hände sen skiljer de båda evangelisterna åt än en gång. Lukas nämner att de begav sig hem till Nasaret i Galiléen där de båda kom ifrån. Matteus nämner att samma ängel varnade Josef att de var i fara så de flydde till Egypten undan kung Herodes av Judéen vrede. När Herodes hade dött återvände familjen från Egypten och bosatte sig i Nasaret. Allt detta sista enligt Matteus.

Samme Matteus nämner sen också att Herodes ska ha blivit så vred när han hörde att ett barn som ska komma att bli en stor konung att han låtit sina soldater döda alla barn under två års ålder inom hela Judéen. Häri föreligger två stora problem. Det finns inga samtida rapporter nånstans att något massmord på barn ska ha ägt rum i Judéen, vare sig vid denna tid eller någon annan tid. Herodes var visserligen en våldsam man, han dödade en del av sina egna söner och sin egen mor men något massmord på sitt folks barn var han inte skyldig till. Tvärtom gjorde han allt för att det folk han satts att styra över av kejsar Augustus skulle ha det bra. Han var egentligen inte en av dom utan sonen till en till judendomen omvänd man från trakten och en kvinna från ett helt annat folk. 
Det andra problemet är att den skattskrivning det talas om av Lukas ägde rum ca 10-11 år EFTER Herodes död! När i så fall föddes Jesus? Det finns en Herodes till, hans son Herodes Antipas, som styrde Judéen så illa att romarna till slut satte sina egna guvernörer att styra landet direkt under kejsaren. Han är intressant i detta avseende eftersom han enligt bibeln skulle komma att avrätta en frände till Jesus, Johannes döparen.

Noterbart är att de övriga evangelisterna, Markus och Johannes, inte alls nämner hur eller när Jesus kom till världen. Inte heller nämner de något om hans barndom. Faktum är att endast ett enda evangelium utöver Matteus och Lukas gör det och det är inte sanktionerat av kyrkan. Det kallas Tomas evangelium. Tomas evangelium nämner en massa övernaturligt om Jesu barndom. Just för att det är så otroliga saker som händer där har man undanhållit detta från Bibeln. Jesus ska till exempel ha rest en barndomsvän från de döda, spått om framtiden, svävat i luften och andra såna saker.

Orsaken till att man valt 25 december för alla dessa viktiga religiösa figurer är väldigt enkel. Det handlar nämligen om vanlig observationsförmåga och astronomi. Det handlar om solens återkomst. När Jesus föddes egentligen är det ingen som vet. Man firade dagar i maj, april och oktober innan man fastnade för 25 december.

25 december är en dag som är väldigt speciell. Den är jämförbar med 25 juni i sån mån att solen den här dagen gör en helomvändning. I alla fall är det så vi upplever det. Saken är den att vår planet jorden lutar gentemot solen så att dess norra del pekar bort från solen under den period vi på norra halvklotet kallar vinter och pekar mot solen under sommaren. Det sker med en regelbundenhet som är närmast förbluffande enahanda. Från vår horisont ser det ut som om solen går ner allt tidigare under året för att vid 21 december vara som kortast tid uppe. Den går för övrigt ner i Svanens tecken, det så kallade Norra Korset. Solen korsfästs skulle man kunna säga. Under de följande fyra dagarna är det likadant. Men från och med 25 december händer något. Den dagen går solen upp i Jungfruns tecken, Virgo på latin, och sakta börjar dagarna därefter bli längre. 
  
Kanske talade den person som ligger bakom Jesus om sej själv som solguden när han talade om att han skulle dö på korset, vara död i tre dagar och sen återuppstå. Det är också möjligt att det bara var en slump att det råkade sammanfalla med solens årliga rytm, det han talade om. Vi kan bara spekulera. Jag råkar tro att det är så här det var men det är min tanke. Vi kan förstås bortse från alla tecken som t ex filmen Zeitgeist pekar på, att Jesus gående på vattnet skulle vara solens strålar. Det handlar helt enkelt om vår hjärnas behov att se mönster, även om de bara är svaga sådana. Det var inget medvetet lurendrejeri från en grupps sida, det var mer av ett försök att skapa nåt nytt ur det gamla, att bryta med det gamla för att få till stånd en ny religion. Det bara blev till lurendrejeri när den nya religionen drog in en massa element från andra religioner. Den viktigaste religionen att ta itu med var Sol Invictus, den monoteistiska religion som instiftades i Rom på 270-talet.
 

Solen

Våra förfäder var inte dumma. De förstod snart att solens återkomst varje år på sikt fick livet i träden och på marken att återkomma. Varje religion i Asien, norra Afrika och Europa har med detta i sin mytologi. Detta stjärntecken, Jungfrun, har sitt namn efter den jungfruliga mark som man plogade upp varje år i de varmare delarna av världen, alltså Mellanöstern vid den här tiden runt den 25 december för att kunna dra nytta av det återvändande ljuset. Den kallas Virgo på latin för den var helgad åt jordbrukets gudinna Demeter, en från början Anatolisk gudinna vars namn betyder gudmoder. Märker ni kopplingarna här mellan de olika religionerna?

För ca 2300 år sen, kanske mer, skapade man i Rom en fest för att fira solens återkomst genom att hylla sin jordbrukargud, Saturnus. Dessa fester kallade man saturnalier, på latin saturnalia. Många gånger kunde dessa orgier hålla på i flera dagar innan man var säker på att solen verkligen var på väg tillbaka. Mer än 500 år senare tog kejsar Aurelianus fasta på detta och instiftade en lag att det bara fanns en enda gud, Sol Invictus (den oövervinneliga solen) och att han skulle firas vid dessa saturnalier den 25 december. Detta var år 275. Kort därefter mördades Aurelianus av meningsmotståndare men tanken fördes vidare och när kejsar Konstantin år 311 tillät kristendomen i Romarriket hade även de kristna tagit till sig tanken att solens återkomst den 25 december varje år var en viktig dag. Ingen visste ju när på året Jesus hade fötts. Det stod som sagt inte i evangelierna. 
Endast en hänvisning finns i evangelierna till att herdar sov utomhus, vilket är en omöjlighet i december, även i Mellanöstern. Inte förrän i februari-mars kunde herdarna i detta område föra ut sina hjordar på bete igen. Det bortsåg man dock gladligen ifrån och tog över 25 december såsom varande Jesus födelsedag. Från år 396 är det fastslaget som ett faktum att Jesus föddes den 25 december, enligt den kristna kyrkan i alla fall. Herdar i Mellanöstern ska inte komma och klaga.

Vi kan alltså med säkerhet säga att Jesu födelse inte har så mycket med verkligheten att göra som med en uppfattning om när solen återkommer med längre och så småningom varmare dagar. Det ligger mycket mytologiskt arvegods i denna berättelse. Det att herdarna som mötte en ängel mitt i natten strax innan Jesus föds är dock en intressant detalj. Herdar i Mellanöstern kan som jag tidigare nämnt inte börja sova utomhus med sina hjordar kortare stunder förrän tidigast i slutet av februari och först från april är det såpass varmt att man med säkerhet kan sova utomhus. Så var det även för 2000 år sen även om det var varmare då än det är nu. Det i sig är inte hundraprocentiga bevis för att Jesus ska ha fötts vid en annan period på året men det finns en annan sak som talar emot december som födelsemånad. Det har med handeln att göra och med den skattskrivning som nämns i en av de fyra evangelier som handlar om Jesus.

Handel försiggår inte i Mellanöstern i någon större utsträckning vid den här tiden på året, alltså för 2000 år sen under vintermånaderna. Den skattskrivning som det talas om ägde rum under guvernören Quirinius tid i Judéen och till skillnad från vad som står i bibeln var det enbart i Judéen som man höll den. Syftet var att man skulle se hur många som bodde där och vad de hade för yrken för att kunna beskatta dom bättre samt att se vilka som ville vara med i den romerska armén, vilket i och för sig krävde att man blev romersk medborgare men det var ett annat problem. Den ägde rum under våren år 6 eller 7. 
Detta årtal får man fram genom att jämföra ett antal tideräkningar som var i bruk vid den här tiden med varandra och sen jämföra med vår tideräkning som fastslogs på 600-talet av en munk, som troligen räknade väldigt fel men även det är en annan historia. Ett antal Josef nämns i denna skattskrivning men ingen från Nasaret på väg till Betlehem av den enkla anledningen att dels fanns inte staden Nasaret då och dels behövde man inte lämna sin hemstad för att bege sig till sina förfäders stad. Man skulle stanna på hemorten för att bli räknad.

Nasaret

Nasaret fanns alltså inte som stad vid den här tiden. De äldsta spåren av en stad här är från början av 300-talet, alltså 300 år efter att den ska ha varit Jesus hemstad! Hur går detta ihop? I närheten, i Galiléen strax norr om Judéen, finns staden Gischala där Paulus, som anses vara kristendomens egentliga grundare, ska ha bott i sin ungdom enligt en av de stora kyrkofäderna Hieronymus. Den staden fanns för 2000 år sen och den är ganska lik den beskrivning evangelierna ger åt Nasaret med små byggnader nära en brant klippa. Nasaret var för 2000 år sen en brunn med ett hus som låg mitt ute på en stor slätt vid foten av ett antal klippor. Så vad kan man sluta sig till av detta? Har Jesus funnits i verkligheten eller är han ett hopkok av många andra figurer? Betyder det så mycket om han har funnits eller ej?

I en del texter i Gamla testamentets bok om Jesaja talas om att de heliga männen, profeterna, bör vara nasaréer, ett hebreiskt ord som betyder ungefär ståndaktig och vara ren. Det är en egenskap, inte en härstamning. Jesus nasarén är alltså en mer riktig beskrivning. I Matteusevangeliet nämns detta ord ganska ofta. Förmodligen har man misstolkat detta ord som en stad och det har sen blivit en gängse tolkning. Därför blev den romerske kejsaren Konstantins mor Helena besviken när hon kom till den plats som kallades Nasaret och inte fann nånting. Inte ens brunnen fanns kvar då utan hon fick se till att en stad byggdes här, komplett med kyrka och allt.

Verkligheten bakom julfirandet

Allt det som sägs om Jesus födelse, hans liv och hans död kan sägas om många andra figurer i världshistorien och det medges av många av de tidigaste kyrkofäderna, som i snåriga ordalag har försökt förringa kopplingarna till Apollonius av Tyana, Horus, Zarathustra, Mithra m fl. Alla dessa går tillbaka på en och samma figur, den vi ser nästan varje och till skillnad från alla gudar är högst verklig, nämligen solen. Den gudom vi dyrkade tidigast av alla och som är från början könlös, för oss evig och livsnödvändig. Vårt behov av att bringa ordning i allt vi ser omkring oss har sen gjort att solen blivit en mänsklig gudom som vi kan förstå. Sen har allt blivit mer och mer övernaturligt allteftersom berättelserna vuxit och blivit alltmer avancerade.

Inget av detta förhindrar att någon figur har existerat i Mellanöstern för ca 2000 år sen och vars existens har satts i samband med den solreligion kristendomen senare sattes ihop med. Många har kopplat ihop Jesus med Apollonius av Tyana, vars liv började ungefär samtidigt. Detta eftersom kopplingen mellan Jesus och hans rättegång, lidande och avrättning inte var med från början i skrifterna. Som jag skrivit här på bloggen finns det indicier som talar för att Paulus skapade jesusgestalten genom att leda bort uppmärksamheten från sin egen person, som möjligen väckte fel sorts uppmärksamhet när han missionerade. Om då Jesus och Apollonius av Tyana är samma person, så torde Paulus också vara samma person som Apollonius, vilket gör detta till ett intressant triangeldrama.

Granen och livets träd

Julgranen är ett arv från Norden. Den som säger annat bör kolla upp gamla legender från tiden före 1500-talet. Egentligen är det en gemensam tradition för hela norra Asien och Europa där Livets träd är en central del respektive religioner. Det evigt gröna trädet som ger liv åt alla finns nästan över hela Asien och Europa i flera tusen år före kristendomen. Eken, granen och asken dyrkades på detta vis och framför allt asken blev en viktig del i den nordiska religion som vi idag kallar asatron. Ta till exempel Yggdrasil, världsträdet i den fornnordiska mytologin. Det är en ask med tre gigantiska rötter i de vanligaste beskrivningarna av trädet i asatron. Yggdrasil betyder Yggs häst, vilket ger en underlig betydelse för ett träd. Granen är vad man har gissat sej till kan vara det träd som beskrivs i en del andra myter där det inte specifikt nämns vad för sorts träd Yggdrasil.

Ordet as betyder förresten gud så asatro är helt enkelt gudstro. 

Granen är det eviga trädet eftersom den är grön även om vintern. När kristendomen tog över i Norden och andra områden där germanska gudar dittills varit ensamma om själarna försökte man ta bort detta tillbedjande av träd. Det lyckades inte helt för fortfarande har vi vårdträd och på 1800-talet återuppstod julträdet i Tyskland och spred sig med emigranter till först England och senare Amerika. Genom kulturströmningarna under detta sekel återfick vi detta julträd vid samma tid så livets träd återkom i våra liv, den här gången i form av en dekorerad gran som vi ställde in i huset. Samma sak med majstången. Men det är en annan historia som vi kan ta vid midsommar nåt år. Tyskarna har alltid varit bättre på att bevara de gemensamma kulturyttringar vi hade bland de germanska folken än vad vi har varit här i Norden. Vi har mestadels bevarat småtraditioner.

Kulorna och andra dekorationer i granen är ett arv från den förkristna tiden med offergåvor i form av äpplen och andra frukter som hängdes i trädet för att hälsa solen välkommen åter samt att minnas Odens (Wotans) offer då han hängde nio dagar för att kunna få all universums visdom och kunskap. Godsakerna hängdes i trädet så att alla kunde se dom men man fick inte röra dom förrän till julen. Den kristna aspekten är förstås att det är för att man väntar på Jesu födelse. Dick Harrison har en intressant artikel om kulorna i granen.

Skinkan och julklapparna

Skinkan är enkel. Det var helt enkelt så att julen var den tid på året man slaktade grisen. Det var inte så gott om mat förr i tiden så man fick sprida ut det goda över året med julfesten som höjdpunkt. Vi har till skillnad från många andra kulturer haft en god tillgång på grisar vid den här tiden så fattig såväl som rik har kunnat äta sej mätt på skinka vid julen.

Julklappar har delats ut i många kulturer långt innan kristendomen var påtänkt. Det finns exempel på en egyptisk gud, Bes, i vars namn man skulle dela ut en present eller två till de som behövde nåt. Detta var för över 3000 år sen. Här i Norden var det vanligt i södra Sverige att man på medeltiden sprang med en present som man lade vid dörren hos den man ville skulle ha presenten. Efter att ha knackat på dörren sprang man för allt vad tygen höll. Så säger en sägen från Småland i alla fall. 
I Västergötland hade man kring Lucia en makaber variant av firandet kring det italienska helgonet. Man band höruskor i hornen på en fjolårskalv och tände eld på dessa. Sen när kalven sprang i panik genom byn följde allt folket efter och i dess spår delade man ut mat och dryck. När sen kalven tröttnat slaktade man den. Sånt djurplågeri har vi inte nu för tiden som tur är.

Själva julklappsutdelningen har sitt ursprung hos en man i Smyrna, Anatolien, nuvarande västra Turkiet, vid namn Nikolaus. Han tog på sig uppdraget att hjälpa fattiga barn med kläder och annan nödtorft varje år på julen. Han gav också bort sitt arv till de fattiga. Han dog 6 december 343 och blev helgon några år senare som Sankt Nikolaus. Därför har vi än idag Nikolaus och dess avläggare Niklas i almanackan det datumet. Många delar därför ut julklapparna den dagen, t ex holländarna. Det är honom man menar när man på engelska talar om Santa Claus.
Det var mitt lilla intrång i julfirandet, god sol allesammans!
 



"Now I have a machine gun.
Ho ho ho!"
 

Dagens bild: En vit jul

Håll er borta från supandet nu i jul. Ni får gärna dricka alkoholhaltiga drycker, men med måtta. Ät samtidigt så kommer smakerna i allt som inmundigas fram bättre. Mat och dryck hör ihop, och hör sen!

Så snälla ni, en vit jul är vad vi alla mår bra av.

"I know how to use the apostrophy. Now apparently it doesn't matter."

Dagens bild: En vy inifrån förarhytten

Vanliga lokal- och regionaltåg i Sverige är de så kallade X50-motorvagnarna, ofta kallade Regina. Så här ser det ut från förarens perspektiv i en Regina. Tack vare de flexibla boggierna och den skarvfria rälsen är en resa med en Regina väldigt smärtfri och tyst.



"Wish it was a freight train baby
Wish it was a diesel locomotive
I'd come whistling down your track crashing in your door.
Wish it was a freight train baby"

Vad gör vi för att må bra under julen (och andra tider på året också)?

Julen är över oss när som helst, radion spelar redan en massa jullåtar, och med den en massa olika känslor med medföljande känsloyttringar som skapar konflikter inom en. För mej kommer till exempel den lille vetenskapsmannen fram som till varje pris vill tala om för alla var julfirandet kommer ifrån och allt det där (jag har skrivit om sånt på bloggen här, här, här och här), vilket kanske inte alla gillar att jag gör, vilket i sin tur gör mej illa till mods. Det kan påverka mitt humör, även om jag inte visar det alla gånger. Jag har vant mej vid att inte visa vissa aspekter av mitt humör, eftersom jag som liten fick höra, som alla andra pojkar, att pojkar gråter inte.

Så vad gör vi för att må bättre under julen? Visst, det hjälper att träffa andra. Ensamma människor kan gå till en restaurang, om de har pengar. Men de borde kunna våga gå hem till någon de känner, om så bara för att få träffa denna någon i hans/hennes dörr. Det är kontakten med andra människor som säger allt. Vi är flockdjur av naturen och att då vara utanför är fruktansvärt ur psykisk synvinkel. Vi behöver närheten till varandra, vi behöver till och med vidröra varandra då och då. Den som säger att han/hon vill vara ensam menar egentligen raka motsatsen, men vill oftast ha bekräftelse på att han/hon är välkommen in i gänget.

Sen kan all julglädje i sej skapa depressioner, framför allt då vi har förmågan att tänka framåt och då inser att det kommer en grå vardag framför oss med samma trista saker att göra och samma människor som kanske inte alltid är så glada heller. Vad man då ska göra är att hitta på nåt skoj att göra vid sidan om själva arbetet. Ta en minipromenad på arbetsplatsen, säg några (dåliga) vitsar eller få någon att berätta nåt trivialt. Det höjer arbetsmoralen och tar bort känslan av tristess och depression.

Sen tycker jag vi ska följa visdomsorden i bilderna nedan:

Den första är glasklar. Vi lyssnar inte för att förstå andra människor, vi agerar försvarsadvokater hela tiden med inställningen att vissa ord i det den andre säger måste anmärkas på, och då går andemeningen i det den andre säger förlorad.

Den andra är mer åt det humoristiska hållet, med en allvarlig undermening. Vår förmåga att tänka framåt lurar oss och kan göra oss nedstämda då vi tänker efter hur vissa dagar i vårt liv har gestaltat sej. Men man ska inte låta det som hänt påverka en för mycket. Den ena dagen ÄR INTE den andra lik. Lyss därför till den kinesiske filosofen Lao Tzu:

Jag försöker leva i nuet, med ett getöga kastat på det förgångna för att se hur framtiden inte ska bli. Jag tror inte man kan lära sej av sina misstag fullt ut. Det man kan göra är att minimera eventuella skador vid undervisningen av nästa generation så att de inte gör samma misstag.

Vad kan vi göra då? Är vi dömda att fortsätta i samma hjulspår som vi börjat i? Nej, inte alls. Vet vi om att vi inte klarar av en viss sak så är det bäst att tala om för andra att vi inte kan detta. Det är inget fel i att säga att vi inte är perfekta. Det gör oss större som individer och visar på en stark karaktär.


Jag vill avsluta med vad jag anser är viktigt för att må bättre:

1 - Prata med andra människor, vänner såväl som obekanta, så ofta du kan
2 - Vidrör varandra vid de rätta tillfällena. En kram, en klapp på axeln eller bara en snabb hand-mot-hand-touche räcker.
3 - Se andra människor så mycket som möjligt. Gå ut och gå, om så bara för att se på andra människor. Le ofta, det förvirrar folk.
4 - Beröm andra människor och ta till dej berömmet du får.
5 - Berätta mycket om dej själv och lyssna gärna på andra som berättar om sej själva.
6 - Lev nu, håll koll på det förgångna och snegla mot framtiden men försök låta nuet bestämma vad du är för en person.
7 - Försök att inte bedöma andra människor utifrån deras sämsta sidor, gläds åt deras bästa sidor.
8 - Är någon sur och försöker få ner dej i deras träsk säg nåt glatt istället och försök vända deras motvilja till din fördel. Glädje kan förändra mycket.
9 - Säg så ofta du kan till dej själv: "Jag är någon och ingen kan ta det ifrån mej"
10 - Gläds åt det du får, oavsett om du gillar det eller ej. Det är givandet som räknas, inte gåvan. Men det är kul om gåvan är fin, förstås.




"Varje överlevnadsutrustning borde innehålla ett sinne för humor"

Det kommer inte fler till Sverige än förr i tiden

Rubriken riskerar snart att bli en truism eftersom den ju stämmer så bra. Det kommer en massa människor hit till Sverige varje år, men samtidigt flyttar väldigt många härifrån. Skillnaden mot andra inflyttare är att många av de nya har en så radikalt annorlunda kultur att de märks på grund av detta. Tidigare inflyttare (italienare, balkanfolk, östeuropéer och tyskar) hade i stort sett samma sorts kultur som vi själva har haft här i Norden de senaste millennierna.

Det är just också för att så många av de nyinflyttade vägrar ta del av den svenska kulturen och istället bygger vidare på sina traditioner som gör att de märks desto mer. Inte desto mindre hjälper vi alla dessa att bygga upp sina liv igen, de som vill vara med. Därför är det så sorgligt att se hur många av immigranternas barn åker ner till Mellanöstern för att slåss med tokarna där nere.

De största immigrantgrupperna vi har i Sverige är förstås finländare, följt av norrmän och tyskar. De som numera är en del av den svenska befolkningen, dvs de är assimilerade av den stora befolkningen omkring dom, räknas naturligtvis inte dit. Jag är tämligen säker på att de allra flesta av de nya immigranterna, inklusive de som är muslimer, kommer att bli assimilerade av den svenska/europeiska kulturen, vilket motstånd de än kan tänkas bjuda.

Någon massinvandring har aldrig förekommit, däremot finns det inom arkeologin tecken på massutvandring, framför allt för ca 2000 år sen då en köldknäpp fick många att ge upp sin mark för ett bättre liv på kontinenten. Vissa sätter detta i samband med goternas framträdande i den europeiska historien, men det är oklart på vilket sätt dessa utvandrare bidrog till goternas sammansättning av folkslag. Sen får vi inte glömma den enorma massutvandringen för ca 100-150 år sen då över en miljon människor lämnade Sverige för USA, Argentina, Brasilien och andra länder som bjöd på bättre livskvalitet än vad hemlandet kunde erbjuda då. När ska de främlingsfientliga ta till sej detta, eller lyssnar de alls på fakta?

Vad vi behöver i Sverige är en fungerande invandringspolitik som ger alla som vill stanna kvar, och har giltiga skäl för det, en chans att rota sej i landet, i utbyte mot att de ganska snabbt blir en del av samhället. Nu menar inte jag att de helt ska ge upp sina traditioner och sitt sätt att leva. Det jag vill att de ska göra är att addera sitt sätt att leva till den redan befintliga kulturen, såsom skett i flera tusen år före dom. Men på det stora hela ska de göra som infödingarna gör och anpassa sej till detta. Det får vi göra när vi flyttar till ett annat land.

Men visst, vi behöver verkligen få ordning på de som verkligen kommer. Idag kommer vi ingenvart med nuvarande politik. Vad är det för stolpskott som placerar flyktingar och invandrare på det sätt som de placeras nu? Det är inte bra för de nyanlända och inte heller är det bra för dom som ska ta hand om dessa människor, lika lite som det är bra för den ort där flyktingarna hamnar.

Ska immigrationen öka eller minska? Svar: Den ska vara som den är nu för det klarar vi av. Men de som kommer hit ska veta att vi har både öppna armar såväl som vissa krav på dom.



"Chann eil aon chànan gu leòr"