10 år

10 år går fort. Det är idag 10 år sen en jordbävning under havsbottnen utanför Sumatras nordvästra kust orsakade en av de värsta katastroferna i Indiska oceanens moderna historia. Nästan 300,000 människoliv togs och mångdubbelt fler fick sina liv förstörda när den påföljande tsunamin drog fram, främst över Indonesien, Thailand och Sri Lanka. Många svenskar var på semester i dessa länder och drabbades hårt av det som hände. En tragedi som inte blir mindre av att den faktiskt hade kunnat förebyggas.

Man hade haft möjlighet att bygga ett varningssystem längs kusterna så att färre människor hade drabbats. Som det är nu dog inte bara en massa människor och många, många fler fick sina liv förstörda, de var helt oförberedda på att tsunamin kom. Ett fåtal historier finns om människor som antingen sett på TV eller läst sej till om de tecken som förebådar en tsunamis ankomst till kusten. Dessa räddade många andra genom sin rådighet och sitt mod.

Jag minns själv hur förvirrat det var den där morgonen när jag halvlåg i soffan och tittade på det hemska genom TV-rutan. Jag kände förvirring eftersom jag dels var trött, dels var det så dålig rapportering till en början, förmodligen på grund av att det var så knapphändig information som kom in till de svenska nyhetsprogrammen. Tur att CNN och BBC World finns för där fanns desto mer och det fick snabbare att få fram vad som hade hänt. Svenska medier har blivit bättre på detta sen dess.

10 år har alltså gått. 10 år av saknad och önskan om ett annorlunda liv i många fall. Vi som inte var med kan nog inte föreställa oss hur illa det kan vara för de överlevande och efterlevande för detta är så mycket mer än bara än någon enstaka som dör i all stillhet. Det var en enorm katastrof för hela regionen och så mycket mer än bara liv gick förlorade. Vissa områden blev helt avfolkade och andra fick sina kulturer förstörda.

Det är så här i efterhand konstaterat att detta har hänt många gånger förut utanför Sumatras västkust. Där går en djuphavsgrav som en följd av att plattan under Indiska oceanen viker ner under den eurasiska plattan. Där uppstår spänningar som efter flera års pressande frigör en enorm mängd energi, som den dagen den 26 december 2004. Det var en ren otur för alla semestrande att det skulle ske just då. Någon slump eller nyck var det inte, inte heller något straff från några gudar. Det var helt enkelt så att tiden var mogen för en häftig rörelse i jordskorpan. Disco á la nature helt enkelt!




"Remember it all, every insult, every tear. Tattoo it on the inside of your mind. In life, knowledge of poisons is essential. I've told you, nobody becomes an artist unless they have to."

Det är inte bara lotusens blad...

Bilden ovan visar en typisk svensk gräsmatteplanta. En regndroppe har fastnat i dess mitt och av ytspänningen bildat en kula, en vattenkula. I övrigt är bladen torra. Det beror på plantans inre struktur där bindningarna mellan atomerna är så täta att vattnet inte slipper igenom. Vattnet blir tvunget att stanna kvar på plantfibrernas yta tills det rinner av eller upptas av plantan, alternativt atmosfären. Modern nanoteknologi bygger på forskning kring lotusens blad, vars atombindningar är lika detta.

Detta är vad jag kom att tänka på idag så här dagen efter det hemska som hände i Ryssland. Jag vet inte hur det kom sej att jag kom på detta. Kanske finner jag tröst i att inget förgås, inte ens minnet av en stor spelare...



"En anklagad som för sin egen talan
har en dåre som försvarsadvokat"