Latmaskar på jobbet

Wally, konstant arbetsskygg.

Jag köper inte helt förklaringarna till varför vissa latar sej på jobbet. De skäl som sociologen Roland Paulsen, han som blir citerad i DNs artikel, anger är dessa:

Meningslöshet. Det känns som att arbetsuppgifterna är meningslösa och inte angår dig.
Hämndbegär: Riktat mot chefen eller hela företaget.
Protest: En ovilja av ideologiska skäl att bidra till ett samhällssystem man känner sig utnyttjad av.

Jag är inte helt säker på att det stämmer fullt ut. Den första kan jag gå med på. Den är väldigt mycket Wally i Dilbert. Den andra förstår jag inte. Skulle folk vara såna psykopater att de maskar som en hämndaktion gentemot chefen eller företaget. Jag tror snarare hämnden består i att man rent fysiskt sabbar för sina medarbetare. Ideologiska skäl tror jag inte heller på som orsak till maskning på jobbet. Vad gör man istället för att jobba när man maskar?

Ibland behöver hjärnan ombyte och de sysslor man vanligtvis gör är inte tillfredsställande nog för ens små grå celler. Då är det bra att lägga en patiens eller slösurfa. En promenad i korridorerna är också bra, riktigt skönt för kroppen. Lite vatten att dricka som avslutning. Det är fullt acceptabelt. Sen kan man arbeta långsamt vilket är maskning av högsta graden. Men full maskning dagen i ända utan att göra nånting är inte maskning i ordets egentliga mening, däremot kan det kallas lathet, lättja.

Vad är då lättja? Lathet är enligt SAOB definierat som den eller de som hyser ovilja att arbeta så mycket att det övergår i ren sysslolöshet. Det verkar inte som om det ligger illvilja eller hämndlystnad bakom detta, endast det att man inte bryr sej. Fråga Wally om detta. Han vet allt om lättja.



"Den som vilar på sina lagrar har placerat dem på fel ställe."

Peer Review

Jag minns en rolig episod från min universitetstid i Lund. Det var presentation av en B-uppsats om ett hungerupplopp i Jönköping på 1800-talet vilken ledde till en muntlig tennismatch mellan opponenten och respondenten. Vår kursledare satt där mellan dom som en tennisdomare och tittade fram och tillbaka medan orden blev hårdare och hårdare ju längre in i uppsatsen man kom. Jag tror uppsatsen blev godkänd men hur grälet avlöpte kommer jag inte ihåg.

Så går så kallad peer review till i universitetsvärlden hos historiker. Peer review inom den större forskarvärlden med redan etablerade forskare går inte riktigt till så. Istället presenterar man sitt forskningsmaterial för en grupp likasinnade inom samma forskarområde, därav termen peer (efter latinets par, jämlik). De pekar på saker i ens material som antingen stämmer eller inte. Vare sej de stämmer eller inte så kanske ordalydelsen kan behöva ändras för att inget ska verka oklart. När sen dessa saker rättats till (förhoppningsvis) kan man få sitt material publicerat i diverse vetenskapliga tidskrifter.

Problemet är ofta att dessa recensenter kan vara så välvilligt inställda till den som presenterar en rapport att man gärna förbiser småfel (som kan växa till stora problem för den hypotes man har). Det kan kallas för pal review, alltså ens kompisar täcker upp för en. Det verkar sätta stopp för de som har hypoteser som kanske går stick i stäv med de åsikter man själv gillar som forskare.

Klimatalarmismens påhejare är snabba att påpeka att klimatrealisternas sida inte har så många forskarrapporter publicerade som tillskyndarna har. Med pal review som en av aktörerna i dramat kan man förstå hur det kan komma sej att vår sida har så få publicerade rapporter. En annan aktör är att många realister måste ta längre tid på sej för att verkligen vara preparerade inför mötet med kritikerna.

En som inte behöver oroa sej för att hans material ska behöva granskas av någon är Al Gore, även känd på den här bloggen som Mr. Freeze, som nu har lanserat ännu ett projekt om klimatet som i praktiken är lika fantasifullt som overkligt. Han kan i lugn och ro presentera sina osanningar och halvsanningar utan att någon ens får ifrågasätta hans påståenden. Ordet review (recension) är bannlyst från hans projekt.

Inom mitt fält, historia, är det viktigt att ordalydelsen är korrekt, att den problemställning man gjort upp följs till punkt och pricka så att alla frågor får ett svar samt att läsaren förstår vad det är författaren vill ha sagt. Personliga åsikter och att vara ett rådande mode inom vetenskapen till lags hör inte hemma där. Men det verkar höra hemma inom klimatgrenen av fysiken på många institutioner.

Hoppas nån tar upp handsken jag lagt ner nu.



"På varje marknad finns två slags tokstollar; de som begär för mycket och de som begär för litet."

Bildsöndag

Dags för ännu en bildsöndag som ingen begärt, ingen har önskat sej, men som alla tvingas ta till sej som har oturen att komma hit till bloggen. Solen har gått i moln i den första bilden och det kan man lugnt säga att världen också har, för tillfället.

Vad som kan hända står skrivet i stjärnorna, som man säger.

Bara inte vi alla hamnar på bar backe på grund av de ekonomiska problemen politikerna skapat. Vi får väl se framtiden an, som ännu en klyscha låter.




"Det tråkiga med många "original" är att de är så föga originella."

Dumheter världen över

Jag irriterar mej på...

...tidningarnas (framför allt Aftonbladet) uttryck "Just nu" följt av rubriken till artikeln. Det där "Just nu" ser bara så töntigt ut och får mej att tänka på forna tiders småpojkar i England som stod blaskan i hand och skrek "Extra, extra, read all about it!". Allt för att skapa sensation och när man läser i tidningen står det bara nåt närmast känslokallt beskrivet om det som hänt. De har åtminstone vett att ändra rubriken sen men jag anser att skadan ändå är skedd. Man har lurats att tro att det är nåt fruktansvärt som dödat en massa människor. Märkligt nog står det inte alltid "Just nu" när en massa människor verkligen har dött.

...vädret som hela tiden gör tvärtemot vad jag och många andra vill. Snöblask och grå moln när det kunde ha varit soligt och grönt på backen. Jag tröstar mej med att våren nu äntligen närmar sej city.

...världens ledare som verkar följa Groucho Marx ord om politik som om det vore en manual:
"Politics is the art of looking for trouble, finding it everywhere, diagnosing it incorrectly and applying the wrong remedies."

De verkar inte fatta att bara för att man har pengar innebär det inte att dessa kan användas hur som helst. Cyprioterna anses vara Europas näst rikaste folk, enligt en undersökning. De pengarna behöver de för att klara livhanken, tillsammans. Dessa pengar ska inte gå till att betala nationens skuld. De behövs "inomlands". Nordkorea är ett problem men den mest fruktsamma och samtidigt mest radikala lösningen torde vara att man gick in i landet och tog bort alla ledarna. Sen utbildar man folket i hur man tar hand om landet på bästa sätt. Jag kan tänka mej att Kina och Sydkorea får dela på den uppgiften.

...personer som kallar sej politiker men i själva verket är propagandister utan nåt substantiellt att komma med, förutom invektiv och elaka ord om andra människor.


...dubbelmoralen i amerikanska TV-serier, framför allt hos hästansiktet Sarah Jessica Parker som tycker att nakenhet är nåt fult men gladligen poserar med en giftpinne i hand. Våld kan också visas men om det skulle råka dyka upp en tutte får man spader. Den synen börjar visa sej här i Sverige också, tyvärr.

...dessa "gröna" aktivister som hela tiden flummar ut i alla riktningar, allt för att rädda "miljön": Fuck for forest heter ett relativt nytt projekt som pågår. Det har gjorts en dokumentär om dessa flummare också och det är sanslöst vilka dårar det finns. Vad har sex med resurserna, miljön och vår påverkan på endera att göra? Jag blir bara så trött ibland.

Nä, nu ska jag bara sätta mej i soffan och vara en bra världsmedborgare, dvs jag ska titta på TV!



"The man was in no shape to drive, so he wisely left his car parked and walked home. As he was walking unsteadily along, he was stopped by a policeman.
"What are you doing out here at 2 A.M.?" said the officer.
"I'm going to a lecture." the man said.
"And who is going to give a lecture at this hour?" the cop asked.
"My wife." said the man."

Censur är inget annat än moraliskt snicksnack

En viktig del av yttrandefriheten är att ingen överdriven censur ska få förekomma. En annan viktig del är att man själv väljer sina ord. Ju mer vältalig man är desto bättre, är den generella åsikten. Därmed inte sagt att man ska uttrycka sej med så många svåra ord som möjligt. Det räcker gott med de ord man redan kan. Men det går bra att då och då slänga in lite extraordinära ordalydelser så folk hajar till.

Den enda censuren jag kan godta är att man håller inne med ord som kan skada någon rent personligen. Men att ställa någon till svars inför rätta för vad han/hon sagt är jag inte beredd att göra. Det borde ingen annan heller vara. Yttrandefriheten är viktigare än så. Vi borde kunna använda den till att resonera oss ur en situation där någon har sagt nåt som sårar en annan. Det är inte rättsväsendets uppgift att ta hand om folk som yttrar sej nedsättande om andra för deras utseende eller liknande. Det är när man går till handgripligheter eller verkligen ger uttryck för gränslöst hat i skrift eller tal som borde begränsa yttrandefriheten för ger man uttryck för hat är det inte längre normalt, det är abnormalt. Det är således viktigt att välja sina ord väl, även i en hetsig situation.

Från detta med att välja sina ord till att bli tvingad att inte säga eller visa vissa saker pga censur av olika slag är det i teorin ett långt steg men i praktiken är det inte långt alls. Det ser man klart och tydligt i frågan om upphovsrätten. De som innehar upphovsrätten till ett visst verk (musik, foto eller annat) brukar hålla på det med samma furiösa aggressivitet som en lejonflock som försvarar sitt byte. De verkar ibland inte ens vilja att satir och andra parodier ska få göras på deras verk. Har de inte hört uttrycket "stöld är den bästa formen av smicker"?.

För mej är censur i sin mest missbrukade form endast en moralisk panikknapp människor med makt trycker på så fort nåt skapas på nätet som man ogillar att det finns där. Men även i tidningarnas värld finns denna panikknapp och den är väldigt tydlig när en åsikt som inte gillas av etablissemanget presenteras. Klimatfrågans kritiker är de man mest ignorerar, för ja att ignorera åsikter som andra har är en form av censur. Kritiska röster och kritik mot vad det än är en mycket viktig del av yttrandefriheten. Men det glöms lätt bort när en fråga som just klimatfrågan blir accepterad utan vidare reflektion från de som bestämmer.

Utöver klimatfrågan vill jag säga att upphovsrättsinnehavare har det alldeles för lätt att kunna stoppa videor på YouTube. Använder man klipp från filmer för att göra reklam för dom eller recensera dom finns risken att de blir flaggade eller helt borttagna utan att den som skapade recensionsfilmen får veta det i förväg. Det hjälper tydligen inte att det finns utrymme i såväl amerikansk som annan lag i de så kallade demokratiska länder för att visa smakprov på filmer genom att recensera dom. Jag tänker här på The Amazing Atheist som för en tid sen fick just en sån recensionsfilm stoppad av YouTube för att de hellre stoppar filmer än stöter sej med upphovsrättsmaffian.

Det är väldigt tröttsamt att hela tiden se hur yttrandefriheten dödas av olika skäl. I det här fallet i upphovsrättens namn. Nåt måste göras. Yttrandefriheten är viktigare än nåt annat inom det demokratiska tänkandet. Rörelsefriheten och handelsfriheten kommer därefter.

Var kommer då moralen in i detta sammanhang? Jo, vi lever ju efter ett antal levnadskoder i samhället, en sorts moralisk kod som som säger oss att vi inte ska skada andra, låta andra lida, inte döda andra osv. Samtidigt har vi med oss att vi låta andra tala till punkt. De som inte kan eller vill följa denna kodex (lag) har problem med världen i stort. Tyvärr sitter många av dessa som inte vill låta andra tala till punkt och bestämmer hur våra skrivna lagar ska se ut, i många fall även oskrivna lagar. De vill bestämma agendan och för dom verkar själva ordet demokrati vara en personlig förolämpning. Skrämmande, eller hur?



"A helicopter was flying around above Seattle when an electrical malfunction disabled all of the aircraft's electronic navigation and communications equipment.

Due to the clouds and haze, the pilot could not determine the helicopter's position. The pilot saw a tall building, flew toward it, circled, and held up a handwritten sign that said "WHERE AM I?" in large letters. People in the tall building quickly responded to the aircraft, drew a large sign, and held it in a building window. Their sign said "YOU ARE IN A HELICOPTER."

The pilot smiled, waved, looked at his map, determined the course to steer to SEATAC airport, and landed safely. After they were on the ground, the copilot asked the pilot how he had done it.

"I knew it had to be the Microsoft Building, because they gave me a technically correct but completely useless answer.""

Fotohörnan: Kanske får vi se en riktig vår till slut

Den här bilden är tagen för några år sen vid soluppgången. Den är taget mitt i sommaren vilket förklarar den lummiga växtligheten bland träden. Snart ska väl våren komma hit så det kan få se ut så här till sommaren igen.



"Efter ett intensivt bråk sa mannen till sin fru:
- Jag var en idiot när jag gifte mig med dig...
Frun lent:
- Jag vet älskling... Men jag var kär och märkte inget..."

Vad min blogg ALDRIG kommer att handla om

Jag har vid ett flertal tillfällen berört nästan allt som har med kultur att göra, men det finns ett antal genrer inom film, musik och dylikt som jag aldrig kommer att ta upp till diskussion. För detta inlägg gör jag ett undantag, men bara detta enda undantag och då enbart för att tala om vad det är jag inte gillar och varför jag inte gillar det.

Dansbandsmusik - En avart inom svensk populärmusik, ett mischmasch av pop, country och folkmusik. I sin renaste, mest konservativa form är det en plåga att lyssna på bandens försök att spela musik. Vissa artister (Lasse Stefanz, Sten & Stanley m fl) har knutits till genren mest för att här finns pengar att tjäna. Det förstnämnda bandet är annars mer ett äkta countryband och det senare är ett före detta rockband. Nåt vidare utrymme att utveckla musiken finns inte. Publiken är ytterligt konservativ och vill helst ha bom-ting-bom-ting med så enkla ackord som möjligt så de kan dansa, supa och stöta på varandra, helst av allt med nån som inte är ens äkta hälft.

Black metal, speed metal etc - Det kallas utveckling av heavy metal men egentligen är det bara snabb jazz med diverse oljud här och där. Någon koppling till hårdrock och rock finns egentligen inte. De har samma uppbyggnad i sina låtar som mycket av 1950-talets avantgarde-jazz. Lyssna på Gene Krupa och Buddy Rich, för att nämna några från tiden, så hör ni att dagens trummisar inom dessa genrer faktiskt spelar på samma vis som man gjorde förr inom modern improvisationsjazz. Vilket i mina öron är trist och intetsägande.  Jag blir bara uttråkad av att höra båda musiktyperna.

Melodifestival - Efter Finlands vinst 2006 (tror jag i alla fall) sa jag till mej själv att längre än så här kommer inte det här spektaklet att gå. Att man lät heavy metal vara med och leka är ok, det var en bra låt, men tänkte att året efter kommer alla att vilja göra om detta. Jag fick rätt och dessutom kom tok-technomusiken igång på allvar så sen dess har jag inte följt det alls. Vem som har vunnit har jag egentligen inte brytt mej om sen slutet av 1980-talet och år 2006 var ett undantag för innan dess hade jag inte sett melodifestivalen ordentligt på över tio år. Jag tänker fortsätta ignorera det för överskådlig framtid.

Sexfilmer - "Har man sett en, har man sett alla." Den klyschan stämmer faktiskt här. Det är vare sej sensuellt och njutbart som när man ser en naken kvinna dansa på en åker i nån av de stora internetbaserade bolagens filmer eller roligt och lite knäppt erotiskt laddat som en striptease. En porrfilm med sexuell penetration och andra saker är närmast maskinellt tråkig, som att titta på ett löpande band där en bil sätts ihop. Handlingen är oftast densamma. Ett par möts i ett rum med dålig belysning och så fort de får chansen kastar de sej över varandra och resten är (dålig) historia.

Hip hop och rap - Jag känner inte till endera genren speciellt bra men det jag har hört är inte mycket att hänga i granen. Framför allt gillar jag inte staccatorösterna hos de som rappar. De försöker verka tuffa men detta får ofta motsatt effekt när man ser vad de håller på med vid sidan om musiken. Töntiga kärleksfilmer, reklamarbeten som bara ser löjliga ut och TV-serier som är så långt från rapmusikens ursprung man kan komma. Budskapet har jag inget problem med alls, om vi med budskap talar om den ursprungliga rappen och hiphopen som pratade om samma sak som all annan protestmusik, utanförskap, fattigdom och bristen på medkänsla hos de man kritiserade. Det som kommit sen är en naturlig följd av att andra som inte direkt har vuxit upp med de problem de första rapparna kritiserade har gett sej in i branschen och förvanskat den.

Där har ni en del saker som aldrig kommer att diskuteras på den här bloggen. Detta är enda undantaget...




"- Jaha, sa domaren i ett skilsmässomål, ni har alltså inte pratat med er fru på sju månader. Varför?
- Jag har inte velat avbryta henne..."

Nu ska jetströmmen tas med i klimatdravlet också

DN citerar högst spekulativ forskning som pratar om jetströmmarna och deras inverkan på vädermönstret. De forskare som här får komma till tals spekulerar i att framtida flygfärder kommer att bli skakigare pga utsläppen av koldioxid. Synd att jag inte har till fullo läst in mej på hur luftströmmarna i atmosfären fungerar så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över deras teori. Men så mycket vet jag att det ska till en jäkla massa i tillskott av en viss gas, vilken som helst, för att luftströmmarna ska låta sej styras åt endera hållet.

Jag tror inte på detta och än så länge har vi inga bevis för att det ens är några mänskligt inducerade klimatförändringar som ligger bakom turbulensen. Vädret i sej ligger bakom den, inget annat. Allt levande bidrar till vädret så det lilla vi gör betyder inte mer än allt annat. Men vad vet jag?


"One day Mrs. Jones went to have a talk with the minister at her 

local church. "Reverend," she said, "I have a problem -- my husband 
keeps falling asleep during your sermons. It's very embarrassing. 
What should I do?"

"I have an idea," said the minister. "Take this hatpin with you. 
I will be able to tell when Mr. Jones is sleeping, and I will 
nod to you at specific times. When I nod, you give him a 
good poke in the leg."

In church the following Sunday, Jones dozed off. Noticing this, 
the preacher put his plan to work. "And who made the ultimate 
sacrifice for you?" he said, nodding to Mrs. Jones.

"Jesus!" Jones cried as his wife jabbed him in the leg with the 
hatpin.  

"Yes, you are right, my son," said the minister.

Soon, Jones nodded off again. Again, the minister noticed.
"Who is your redeemer?" he asked the congregation, motioning 
towards Mrs. Jones.

"God!" Jones cried out as he was stuck again with the hatpin.

"Right again," said the minister, smiling.

Before long, Jones again winked off. However, this time the 
minister did not notice. As he picked up the tempo of his sermon, 
he made a few motions that Mrs. Jones mistook as signals to 
bayonet her husband with the hatpin again.
  
The minister asked, "And what did Eve say to Adam after she bore 
him his 99th son?"

Mrs. Jones poked her husband, who yelled, "You stick that 
goddamned thing in me one more time and I'll break it off  

and shove it up your ass!!!!!""

Om Nordkorea faller

Ponera att den styrande regimen i Nordkorea faller, vad kommer efter den då? Vilka krafter kommer att råda? Som det ser ut nu verkar man i det lilla landet vara rätt desperata eftersom man fortsätter med den här charaden. Möjligen är dom på väg att förlora greppet över landet. Hur reagerar Kina i fall Nordkorea blir nåt annat än det är nu? Hur reagerar Ryssland, USA och framför allt, Sydkorea?

Bild från Amos magasin.

Som det är nu är Nordkorea en isolerad näst intill efterbliven stat, en ö av repressiv hemskhet, mitt bland alla moderna stater. En totalitär regim som inte tål kritik, vare sej inifrån eller utifrån. Folket har blivit vana vid snart 70 års förtryck och skulle då regimen ryckas bort blir säkert många förvirrade. Vanligt folk har lidit länge nog i landet. Det är dags att hjälpa dom med mer än bara mat för dagen. De behöver lugn och ro, frihet att göra och säga vad de vill utan repressalier. För dom skulle regimens fall innebära en förändring till det bättre. Kanske inte omedelbart men på sikt. Hoppas den dagen då Nordkoreas regim faller kommer snart.



"En diktatur är en stat där det är förenat med livsfara att ha en papegoja."

Sportsligt på plan, idioter på läktarna

Så har det hänt igen. Matchen Djurgården-Mjällby har fått brytas för att det finns människor på läktarna som aldrig vuxit upp. En eller två personer har gjort så att en hel stadion får skämmas. Den här gången har saker slängts in på plan från idioter bland åskådarna mot spelarna på plan. Matchen bröts och vem vet vad som händer nu med den. Blir det spel från det ögonblick den bröts eller tilldöms Mjällby segern? Det lutar i nuläget åt att man spelar vidare. En tröst för alla fotbollsälskare det, att matchen får spelas till slut. Det ger spelarna en sportslig chans att föra traditionen vidare.

Fjantar som slänger saker från läktarna har INTE på nån sport att göra! Det är tecken på omognad, möjligen också på en rejäl störning i hjärnan och på att samhället inte tar sitt ansvar när det gäller att tygla såna här tendenser. Det är verkligen synd att vi inte får utdöma straffarbete längre för dessa element skulle verkligen må bra av att få slita hund på nån väg plockandes skräp eller måla linjer, på egen bekostnad naturligtvis. Vi skattebetalare ska inte sponsra deras straff. Kanske som en del av straffet skulle dessa dumbommar som slänger saker på folk tvingas gå in på plan och låta sej bli pepprade av saker själva?



"Football players, like prostitutes, are in the business of ruining their bodies for the pleasure of strangers"

Miljövänligt, vad finns det att vara vänlig emot?

Jag tänkte utvidga diskussionen från härom dagen då jag påpekade det felaktiga i att använda ordet miljö om  det som borde benämnas resurser. Jag vill nu föra in ordet natur i diskussionen och säga det att ordet natur har mer med detta att göra än vad miljö har. Miljö är, som någon kanske händelsevis minns, ett ord som betyder plats, placering på franska. Natur är också av latinskt ursprung och betyder ordagrant, det som är fött. Jag hade för något år sen en diskussion här på min blogg rörande ordet natur och kom då fram till att natur kunde beteckna allt som lever. Jag rörde väl till det en aning när jag skulle få fram mitt budskap men jag hoppas jag inte var för flummig.

Det är mindre flummigt att vara vänlig mot naturen, det födda, än mot miljön, platsen. Platsen i sej bryr sej inte om vad som sker i och på den. Däremot det som lever i och på den ogillar kanske det som sker. Men det är nåt vi inte vet så där rätt upp och ner. De som har problem med det vi gör ser vi direkt om de lider. Andra saker är mer subtila. Det flummiga i att tala om miljö är just det att en plats inte är nåt annat än just en plats.

Så vad finns det att vara vänlig emot? Vi förpestar luften med biobränsle, vi skrämmer fåglar och fladdermöss med vindkraftverk och lämnar stora sår i marken i vår jakt på bra bränsle och energi. Tungmetaller får släppas i det närmaste fritt ut i naturen. Samtidigt pågår en utsläppshandel med koldioxid som utarmar stora delar av vår ekonomi vilket verkligen kan sägas vara miljöfarligt, eftersom de skadar de platser vi bebor. Så vad har vi att vara vänliga emot?



"Där det går bra för mig, där har jag mitt hem."

Ännu en myt avslöjad, avklädd och avlivad

De allra flesta som kommer hit för att arbeta har högre utbildning och kompetens än det arbete de söker/får. Det är ett konstaterat faktum enligt Fredrik Johansson vid Stockholms handelskammare. Myten om den lågutbildade invandraren får härmed anses vara avslöjad, avklädd och avlivad.

Nu är det samtidigt fråga om statistik och med statistik kan man bevisa i stort sett vad som helst. Fredrik Johansson utgår väl främst från de fakta han rör sej med inom Stockholmsområdet men eftersom de allra flesta människor bor i städer idag får man anta att det i stort sett gäller hela landet. Faktum är att rena fakta (lite löjlig meningskonstruktion!) talar för att de vi tar in för att arbeta för oss ofta har högre och mer kvalitativ utbildning än oss själva. Snyltare finns förstås alltid men de verkar vara betydligt färre än de seriösa. De oseriösa finns redan på plats i landet, i form av medborgare i staten Sverige.

Hela den här frågan får mej att tänka på en skämtteckning av Hans Lindström där två gubbar sitter vid ett bord och diskuterar folk som kommer hit för att arbeta. Se bilden själva nedan. Jag länkar till Lindströms hemsida så jag inte får honom på mej.

Från Lindströms hemsida.

Tillägg: Jag ska tillägga att det Fredrik Johansson presenterar i sin rapport och sin artikel verkar vara enbart fakta från EU och EES, inte resten av världen. Den världen verkar inte existera för byråkraterna ändå så den lämnar vi därhän.


"Patriotism är viljan att döda och låta sig dödas av obetydliga orsaker."

Bildsöndag

Det är flera söndagar sen sist. Ingen har saknat bilderna så jag tar bara med några stycken ur mina gömmor för att reta alla som tycker det är tråkigt med foton.

"Automobil: en mekanisk farkost som kör upp för kullar och över människor."

Öppet brev för ett stängt hav

Is på Östersjön. Bild från Sveriges Radio.

Kära vänner!

Det är nu april månad år 2013 enligt vår tideräkning (hur det är för andra bryr vi oss inte om just nu!) och isarna på Östersjön är enligt de som har koll på saker och ting (läs: forskare) rekordstora. Det är alltså egentligen som vanligt, eftersom isarna aldrig är lika stora från år till år. 1987 var ett stort år liksom 1888, om man får tro statistiken för mars det året. Eller det kanske "bara" gällde temperaturen.

När det gäller temperaturen är det speciellt farligt om man vistas utomhus. Det fick en dokumentärfilmare i England erfara när han skulle göra en dokumentär om uteliggare samtidigt som han provade på att leva som en själv. Han frös ihjäl. Det är sorgligt att människor i vårt moderna samhälle ska behöva sova utomhus i kyla och smuts. Har vi inte bättre möjligheter att ta hand om alla människor?



"Att läsa utan att reflektera är som att äta utan matsmältning."

Kristenhetens nyvaknande på TV - vad härnäst?

Det är mycket religion på TV nu. För mycket religion. En påkostad TV-serie baserad på bibelns texter gick under påsken, påvevalet och det därefter påföljande mässorna med den nye påven sändes på bästa möjliga sändningstid. Påsken är en tid då medierna verkar slänga allt vad sekularism och kritiskt tänkande helt överbord. De är inte speciellt kritiskt tänkande övriga perioder på året heller men de brukar åtminstone kunna sansa sej vad gäller religion.

Jag vet inte vad TV4 har haft för sej den här påsken men tidigare år har man visat religiöst betingade program av samma typ som den serie SVT visade i år. Så nog är TV smygreligiöst ett medium när de stora helgerna kommer. Man presenterar gladligen myter och överdrivna legender som om de vore dagsens sanning. Det hade gått hem, och gick hem också, för 500 år sen när kyrkan och överheten hade monopol på nyhetsflödet till allmogen. De som vågade tänka kritiskt blev ett huvud kortare eller förhöll sej tysta för att få behålla knoppen kvar på kroppen.

I våra tider vågar vi äntligen visa våra tankar i skrift och långt ifrån alla går på de hollywoodska finterna med dramatiseringar av påhittade och/eller överdrivna historier. Det finns inget som hindrar att det finns en kärna av sanning i historierna men, och detta är ett väldigt stort men, det finns inga bevis för att de skulle vara sanna och det som står där kan förklaras väldigt enkelt medelst olika vetenskapliga discipliner.

TV är så här okritiskt inställd till religion och dess innehåll mitt i allt vetenskapligt tänkande. Hur ska det då gå med resten av samhället? Vissa friskolor har en klar religiös prägel trots att det inte är tillåtet att ha religiösa glasögon på vid undervisning av de små. Fortfarande utropar många "gud" eller "herre gud" när de ser nåt som gläder eller förvånar dom.

Det var skoj detta. Det är alltid kul att skoja med religiösa ting och dito människor. Nu är det dags att gå ut i solen och lapa i sej lite UV-strålar.



"

"