Vetenskapshörnan: genmodifierade grödor

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Nu kommer det att handla om genmodifierade grödor, ett ämne som diskuterats och diskuterats genom många år, framför allt av dess motståndare. Dess belackare ser mer eller mindre skräckscenarier framför sej med insekter som blir konstiga och följaktligen även de som äter insekterna. Förespråkarna tonar ner detta och pekar på alla fördelar som finns. Det finns helt enkelt inga skäl att oroa sej över detta.


Personligen ser jag inget hinder alls vad gäller maten, tvärtom. Det är en fördel med genmodifierad mat då man kan odla mer på samma yta utan att utarma markerna. Det enda hinder jag ser är patentlagstiftningen. Jag tänker t ex på exemplet Monsanto som stämde en bonde för att frön från en Monsanto-sponsrad odling hade blåst över till grannens åkrar. Här finns alltså en massa pengar att tjäna för den som är skrupelfri nog att utnyttja chansen. 


Bortsett från de som vill tjäna pengar på att frön blåser hit och dit ser jag inget fel i genmodifierade grödor alls. Kan det hjälpa till att utrota fattigdomen på sikt är det bättre än att göra som idag; rika, bortskämda och okunniga människor i industrivärlden som ojar sej över något de inte vet något om och vars påståenden får politiker (ännu mer bortskämda, rika och okunniga) att ta beslut som i slutändan kan döda oss alla. 






"Nu går det faktiskt så bra för jordbruket att det blir svårt att upprätthålla pessimismen."

Kamerahörnan: historien bakom ett fotografi

Året är 1986. Platsen är Skurups järnvägsstation. Närmare bestämt perrongen precis framför. Vid densamma har Y1 1340 stannat på sin väg mot Malmö. Det är av kläderna att döma på de personer som syns i bilden rätt varmt och alla, även stinsen, har ledig klädsel. Järnvägen mellan Ystad och Malmö är vid denna tid ännu inte elektrifierad, det skulle dröja tio år innan så skedde, så trafiken sköts av dessa Y1:or samt de stora, bullriga och samtidigt väldigt charmiga kolosserna Y3, även kallade kameler, alla dessa alltså med diesel.

Den här bilden är tagen med en Kodak disckamera vars bilder inte blev speciellt bra. Därför är en modern skanner väldigt välkommen eftersom en sådan mer eller mindre har blåst in nytt liv i det här gamla fotot. Färgerna är bra bevarade, speciellt på motorvagnen. Vad gäller innehållet i bilden kan man förundras över hur lite som ändrats i världen på dryga 25 års tid. Människorna ser likadana ut, rör sej på samma vis och gör samma saker. Jag undrar bara vad dessa människor på bilden gör nu för tiden. Stinsen drogs in 1990 när Skurups station fick fjärrblockering och en hållplats mindre än 50 meter åt väster byggdes på vardera sidan om två då nybyggda spår. Sen tillkom elektrifieringen 1996.

Kvinnan i gult, vad gör hon idag? Samma sak med kvinnan med den lilla flickan och de andra som syns i bilden. För övrigt, Malmö ligger i riktning mot bildens vänstra kant.



"Järnvägsarbetare måste vara satans lata. Dom står ju alltid och hänger när man åker förbi."

Bort med sommartiden!

Varje år genomlider många människor den fysiska och psykiska terror som övergångarna mellan normaltid och sommartid innebär. Sjukdomar drabbar en del. Vi andra får sömnrytmen förstörd och det tar tid att anpassa sej. Vettigaste lösningen vore att avskaffa sommartiden helt. De som tog fram denna globala dumhet visste nog inget om människans kemi och vilka behov av ljus vi egentligen har. Men det bryr sej nog inte politiker om. De ser till vad pengar man kan tjäna på att hålla befolkningen i schack.



"Alltid samma sak: Längst till höger finns de dumma. Längst till vänster de hysteriska."

Lite fler bilder

Jag blev så inspirerad av gårdagens vårbilder att jag lägger ut några även idag, framför allt som jag inte tycks hitta något att skriva om. Någon gillar väl mina bilder, hoppas jag.

"Bilen kommer aldrig att helt ersätta hästen. Har ni någonsin sett ett monument där en man sitter vid ratten?"

Bildsöndag

Dags igen för lite bilder från min gömma. Idag handlar det om vårtecken där jag bor. Just nu är det förvår här. Någon förresten som tycker om att äta sockor?

"Det finns mer rörelse i ett leende än i ett karateslag"

Språkhörnan: En presentation

Ännu ett återkommande ämne på min blogg. Jag tänker så ofta andan faller på diskutera språk och språkhistoria (etymologi). Inte så mycket ordinär lingvistik utan mer dess praktiska (alltså i vardagen) användning. Jag har redan tidigare tagit upp (under ämnesrubriken Vetenskapshörnan) tre ord jag inte tycker har utretts tillräckligt vad gäller deras språkliga ursprung. Det kommer flera i den diskussionsformen. Är det nåt ord du som läsare undrar över och inte hittar på nätet eller inte håller med i de svar du får? Be mej ta upp det så får vi se vad som finns att ändra på.


"Den som inte kan ett annat språk, kan inte sitt eget"

Vetenskapshörnan: Stor silverskatt hittad i Bath

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om en enorm silverskatt som hittats i staden Bath. Den kallas på engelska för Beau Street Hoard (skattgömman på Beau Street) efter gatan där skatten hittades. Den hittades nära det område där badhusen låg, det område som gör att staden idag kallas Bath.


30 000 silvermynt, den femte största hittills i England, som är från ca 270-talet blev undangömda under den period då Romarriket för första gången var på väg att falla samman inifrån. Riket delades faktiskt i två delar och Gallien var ett tag ett eget rike under en general som ville bli kejsare själv. När han inte lyckades med detta gick han sin egen väg och övertog styret i Gallien. Det skulle dröja till Konstantins maktövertagande på 300-talet innan Gallien uppgick i riket igen. Dessa oår spreds ut över hela riket med inbördeskrig överallt som följd. Man kan tänka sej att den som gömde den här skatten verkligen hade problem och ville vara säker på att förmögenheten skulle vara i tryggt förvar.


Men skatten glömdes bort, kanske dödades dess innehavare i de stridigheter som drog fram över ön vid denna tid.




"Du kan bara vara barn en gång. Men kan du alltid vara barnslig."

Vetenskapshörnan: Vetenskapen och religionen

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Vetenskap och religion sätts ofta i motsatsförhållande till varandra, som om de vore varandras direkta motpoler. På sätt och vis stämmer detta, på andra vis inte alls. Vetenskap bygger på observationer av det vi uppfattar som verkligheten, religion bygger på tolkningar som vissa gjort av den verklighet vi har omkring utifrån den inre föreställningsförmåga vi människor har. Vetenskap är i sej endast ett verktyg för att försöka förstå världen och ge oss bättre förmåga att använda oss av sagda värld, religion är ett verktyg för utövande av ritualer och/eller makt med utgångspunkt från de tolkningar som redan gjorts rörande de fenomen som vår värld består av.


Många vetenskapsmän har varit troende på ett eller annat vis. Många präster inom alla religioner har varit vetenskapligt lagda. Det är först i relativt modern tid som religionen, eller rättare sagt de religiösa, försökt lägga krokben för vetenskapen, från ca 1200-talet och framåt. Här talar vi inte bara om Europa utan även Asien och Afrika. Kina var från mitten av 1400-talet en bakgård vetenskapligt sett sen kejsaren beordrat att landet i princip skulle stängas för intryck utifrån och att allt som dittills gjort Kina stort skulle bevaras inom landet. Många med vetenskapligt sinne fick antingen sätta livet till eller tala tyst om sin kunskap. Makten fick inte störas. Förändringar måste ske långsamt, generation för generation, inflytelserik individ för inflytelserik individ.


Men om vi bortser från makten och härligheten, vad för koppling till vetenskapen har egentligen religionen? Ingen, egentligen. Den enda vetenskap som egentligen diskuterar en koppling är filosofin och den är sammanlänkad i det här avseendet med fysiken. Då handlar det om skapelsen. Om man vill kan man kalla det som hände när Universum blev till för gudomligt. Men bara om man vill. Det är detta som gör de flesta till agnostiker, vi vet inte vad som hände, om det var nåt som sa poff eller om någon viftade med sina osynliga händer och fick något att bli allt. Det senare låter otroligt baserat på det vi vet men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.


Sånt är skoj att tänka på, det att Universum kan ha skapats av någon vars identitet vi inte vet. De religiösa kan kalla denna någon för en gud, men andra gör det inte. Framför allt inte agnostiker och ateister. För oss är det bättre att säga att vi inget vet och att spekulationer får vänta. 


Vad som är viktigt är att man skiljer sina personliga åsikter, sina preferenser och sin religiösa åskådning (om man har någon) från det arbete man håller på med. Det gäller allt arbete, inte bara vetenskapligt. Objektivitet är eftersträvansvärt, om än svår att uppnå till 100 procent.


När vi ändå är inne på vetenskapens förhållande till religionen, läs till sist detta gästinlägg på Anthony Watts blogg om hur mycket religion som egentligen lurar hos alarmisterna inom klimatvetenskapen.




"Tänk på detta, att här står halleluja. Tänk om där hade stått hallelunej! Då hade vi stått där så vackert."

Lagen om alltings jävlighet

Den gäller än! Kan du komma på fler än de tio exemplen jag skriver här?

1. Saker man köpt med garanti går alltid sönder precis efter att garantin gått ut.

2. Tappar man en macka i golvet kan man vara säker på att den hamnar med smörsidan nedåt.

3. Ett strömavbrott inträffar alltid när det är som mest spännande i en serie, en film eller annat som man gärna vill se och kanske inte har möjlighet att köpa eller ladda ner.

4. Det lag man inte hejar på i hockey gör naturligtvis mål när dom plockar ut sin målvakt.

5. Pratar man med en petimäter eller annan form av besserwisser får man alltid en lång föreläsning i just det ämne man vill ha snabbt avklarat.

6. Den dagen man äntligen har pengar till den sak man vill köpa - är den saken slutsåld...

7. Man är äntligen klar med en jättehög brev som ska slickas igen och skrivas på - bara för att få en lika stor @$£%¤%¤)(/ hög till!

8. När man har som mest bråttom fumlar man som mest.

9. Solen lyser med sin frånvaro just den dagen man bokat in för en dag på stranden.

10. Den du är intresserad av är antingen redan upptagen eller inte intresserad av dej.

Jag avslutar med refrängen till Iggesundsgängets slagdänga "Pessimistkonsulten":

"Ja, det är lika bra å sluta drömma
det går åt helvete i alla fall
för om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall"



"Lev livet innan livet lever om med dej!"

Vetenskapshörnan: Var ligger Magnus Ladulås begravd?

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag ska vi leka finna Magnus Ladulås kvarlevor. En skojig lek för hela vetenskapsfamiljen där målet är att bevisa att kung Magnus ligger begravd i Riddarholmskyrkan. Han fanns nämligen inte i den tumba Johan III lät göra åt honom på 1500-talet så nu letar de i Karl Knutsson Bondes grav. Anledningen är den vanliga: de är innerst inne osäkra på identiteten för den man de grävde fram i Varnhems kyrka för några år sen, trots att innehållet i graven stämde med såväl den samtida beskrivningen av hur Birger Jarl begravdes som åldersmässigt. Av det enkla skälet att de lever kvar på ett eller annat vis i den förutfattade mening som Uppsalamaffian skapat; att allt var koncentrerat på ett eller annat vis till Mälardalen, och då framför allt dess norra del med Uppsala som centrum.

Nu låter jag kanske lite polemisk men jag får känslan av att man klänger sej fast vid en döende häst med en övermäktig armé i hasorna när man försöker flytta allt till Stockholmsområdet. Det är förstås lovvärt att man vill veta hur Bjälboätten såg ut så jag ska väl inte klaga för mycket.

I vilket fall som helst har man nu tagit hand om benrester efter sju individer i kung Karls grav. De ska nu åldersbestämmas och DNA-prover ska tas. För att det ska vara Magnus Ladulås måste vi ner på slutet av 1200-talets slut. Åldersintervallen på C14-resultatet måste således ligga med tyngdpunkten kring 1290, vilket var året Magnus dog. De måste också stämma överens rent osteologiskt med den något sånär samtida beskrivningen av honom som mörk och svarthårig jämfört med resten av familjen. I det här läget kan det vara av intresse att veta att Magnus Ladulås dog på Visingsö i Vättern, precis som många svenska kungar gjort före honom. Om nu inte Magnus finns i Riddarholmskyrkan i Stockholm (märk väl att vi bara har en skriftlig källas ord på att han ska begravts i den kyrkan) så kan det vara mödan värt att kolla Varnhem eller varför inte hans ätts hemby, Bjälbo.





"Vetenskap är organiserad kunskap. Visdom är organiserat liv."

Vad har hänt i den stora stygga världen?

Det som dominerat i Sverige, på tidningarnas sidor i alla fall, är förstås flygkraschen i Kebnekaise. I det här läget vill jag inflika att det vore bäst om flygningar i området förbjöds helt och hållet. Sveriges högsta vindhastigheter har ju uppmätts här, för sjutton!

Ett antal terrordåd i Frankrike över några dagars tid har skakat landet. Galningar med skjutvapen alltså...

Staten stjäl dina prylar - och kommer naturligtvis undan med det eftersom det är Staten!

Tongas kung George Topou V har avlidit, 63 år gammal. Tonga är en liten monarki mitt i Stilla Havet, där inte mycket verkar vara intressant för oss svenskar. Nu efterträds han av sin bror vars namn ni själva får försöka uttala.



"Det är egentligen bara en sorts böcker som ökat lyckan här på jorden - kokböckerna"

Bildsöndag

Dags för fyra bilder från min samling av bilder. Håll till godo!

"Akta dej för den som bara läst en bok"

Lördagstankar

Dagens dravel står Sveriges radio för. Det handlar om det vanliga larvet med koldioxid och dess förmenta farlighet i sin roll som spårgas i atmosfären. En forskare påstår att skogsmarker ger i från sej mer så kallade växthusgaser än de tar upp. Därför har man i Vänersborgstrakten byggt en mast som ska mäta halten koldioxid i luften omkring den. Själva den uppgiften är inget att klaga på men det är utgångspunkten, att koldioxiden är farlig, som jag ogillar.

Att jag inte skriver om detta under Vetenskapshörnan beror på att jag nu kommer att lämna det naturvetenskapliga för en mer åsiktsbetonad skrift. Jag gör detta drag därför att jag precis läst på The Climate Scam (TCS) om två konstnärer som kedjade fast sej vid varsin boja i järn som är en kopia av en koldioxidmolekyl (en kolatom + två syreatomer) och sen ställde sej på plattan vid Sergels torg i Stockholm. Man kan fråga hur det kommer sej att en del köpt tanken att en gas som funnits i alla tider, i varierande mängd, skulle vara farlig för uppvärmningen av jorden.

Vad som än skett och vilka som än gått på detta så har en hel del dumma (och ännu dummare) åsikter höjts i frågan. De senaste är att koldioxiden skulle göra köttet vi äter surt och därigenom öka på vår fetma och att de varmare vintrarna (var då nånstans?) skulle minska mängden grundvatten i brunnarna. Båda dessa saker har jag endast hört över radion och hade inte första april legat i framtiden när detta skrivs hade jag trott att det varit skämt. Men nog är det skrattretande alltid.

Per Welander på TCS har myntat ett nytt uttryck för de med makt som tror på AGW, regleringsklassen. Med detta menar han att de som har makten i sina händer gärna vill reglera allt och alla, gärna också så globalt som möjligt och de använder sej lika gärna av de tankar och teorier man anser vara intressanta ur nedtryckarsynpunkt. Mot detta står vi vanliga människor, som blivit akterseglade. Frågan här blir naturlig: vilken fråga kommer Reglerarna ta till sej efter klimatfrågan har dött undan? Nåt att grunna på...



"Att förlora en illusion är att bli en sanning rikare"

Vetenskapshörnan: Krympande hjärna?

Bild från Wikipedia.

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Det verkar som om vi har en ny sjukdom att ta med i våra böcker över syndrom, sjukdomar och annat. Det handlar om en australisk pojke, Jason Egan, vars hjärna krympte i många år tills den slutade göra det för några månader sen och man vet inte varför detta hände i så många år. Han kan varken tala, äta eller röra sej normalt som en följd av denna åkomma. Nån enstaka gång har han sagt mamma och han ler väldigt ofta, så han är medveten om sin omgivning. Detta är konstigt eftersom många andra hjärnsjukdomar gör att barnet i stort sett helt tappar kontakten med omvärlden. Hans DNA har undersökts och man letar efter den genetiska mutation som kan ha orsakat detta.

Vad det än är så hoppas jag att det är nåt som, även om det inte går att bota, går att hålla i schack. Om det är en sjukdom hittills helt okänd för vetenskapen får vi alldeles säkert ännu mer förståelse för hur våra hjärnor fungerar. Får jag föreslå att det här syndromet uppkallas efter Jason själv, som en dedikation till honom?




"Bara det att det finns glädje är en källa till glädje."

Vetenskapshörnan: Ny art eller ännu en hybrid?

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om upptäckten av en skalle i Kina som än en gång tycks dela forskarna i minst två läger. Det rör sej om en skalle som daterats till att vara ca 11 000 år gammal och som borde se modern ut men som har karakteristika som mer ser förmänskliga ut. De ser ut att vara mer besläktade med den tidigaste formen av Homo Sapiens än den som idag dominerar planeten, dvs den som utvecklades för ca 30-50 000 år sen efter mötet mellan Neandertalare, Denisovaner samt våra förfäder. Någon ny art tror jag dock inte det handlar om utan det är troligtvis en hybrid mellan tidigare befolkning, möjligen några kvarlevande Homo Erectus eller just Denisovamänniskan.

Fast det kan förstås vara resultatet av nåt helt annat, nån genetisk defekt. Forskningen får visa på möjligheterna och vi andra får vänta på de möjliga svaren.




"En tanke är en idé i rörelse."