När man hör diskussionerna om näthat i media verkar det nästan bara handla om att kvinnor drabbas. Det är den uppfattningen det är meningen att vi ska få, vi som inte direkt har insyn i näthatet. Men jag har alltid märkt att är det några som blir utsatta för påhopp och överdrivna elakheter så är det dom skrikigaste, oavsett kön, som drabbas främst. De som är värst när det gäller elakheter är inte sällan de mest utbildade. De märker kanske inte ens alla gånger att de skadar men deras ord går ingen förbi, inte ens de outbildade eftersom de utbildade uttrycker sej på ett sätt så alla förstår, gärna på ett sätt som får de outbildade att känna sej underlägsna.
Den sortens näthat är ett arv från papperstiden. Den är så subtil att den inte ens klassas som hat av intelligentian trots att orden som yttras ofta är värre än de som skriver ogenomtänkta kommentarer till inlägg och artiklar. Det är lättare att identifiera outbildade som hatare än de utbildade, som använder "fina" ord. Så ju finare ord man har desto mindre benägna blir de som anser sej veta bäst att klassa det som hat. Gränsen mellan hat och kritik då? Var går den? Kan man som Lasse Anrell verkligen jämföra Julio Iglesias skivor med Fritidsresors kataloger? Ja, det kan man eftersom Anrell kritiserade Iglesias musik och val av musik. Däremot kan man inte häckla någon och jämföra denne med diktatorer och avföring, utan bevisning. Det är ett hatbrott och påhopp på ens person. Där har ni gränsen, en ganska skarp sådan. Kritisera en gärning och personens val av gärning men inte personen själv. Det är inte humor om man hoppar på en person och kallar henne/honom för olika saker som inte kan bevisas.
Mycket av detta att kvinnor lyfts fram som offer för näthat handlar om den nya vågens närmast religiösa tolkning av feminismen, den som går ut på att män är förhatliga, snarare än den tidigare vågens feminism som handlade om hur duktiga kvinnor var. Vad hände med Kvinnor kan? Det verkar ju ha ersatts av Kvinnor är offer. Som moteld väljer man alltså att anklaga män för att näthata kvinnor och i medierna, som är fyllda av medlöpare till den här nyare (van)tolkningen av feminismen, är det i det närmaste bara kvinnliga offer som lyfts fram. Att barn av båda könen, män och vissa folkgrupper är de flesta offren verkar man vilja förtiga. Alla kan drabbas av det och alla är potentiella hatare också för den som är offer i ett sammanhang kan vara förövare i ett annat.
Respektera varandras åsikter, det är så sjukt och löjligt att se smädelser och dödshot på sidor man läser. Konstruktiv kritik och lite satir räcker gott och väl.
"I came from a real tough neighborhood. Once a guy pulled a knife on me. I
knew he wasn't a professional, the knife had butter on it."
Visar inlägg med etikett kritik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kritik. Visa alla inlägg
fredag 26 juli 2013
torsdag 28 februari 2013
Kritik av vårt moderna samhälle, är det värt mödan?
Det hör till det moderna, fria samhället att föra fram kritik mot saker man upplever felaktiga. Är kritiken obefogad eller förs fram på fel sätt står det andra fritt att kritisera en tillbaka och i vissa fall korrigera de felaktigheter man själv skulle "råka" komma med. Är kritiken befogad, ja det säger sej självt att man då bland de som känner sej träffade ska ta till sej kritiken och använda den för att som talesättet säger; göra om, göra rätt.
Ingen står ovanför kritik, allt går att kritisera. Det finns inga heliga kor (förresten är kon inte helig i Indien!) och kan man inte ta kritik ska man inte yttra sej heller. Det är en maxim så god som någon. Har du nåt att säga, tänk efter hur du vill ha det sagt och vilka konsekvenser ditt yttrande kan få. Men när vi kritiserar vissa aspekter av vårt samhälle får vi höra dels att vi är politiskt färgade, dels att vi bara vill sko oss själva, dels att vi har fel utan att man preciserar vad vi har fel i när vi kritiserar samt dels att ingen lyssnar på oss.
Vilka är då "vi"? Vi är alla människor som har något vettigt att säga. Det är subjektivt sagt, det medges, men säg så här: Om man kan ändra på ett samhälle eller delar av det utan att skada det och på vägen mot denna förändring kan ge kritik och synpunkter som mynnar ut i någon förbättring, vilken som helst, har man en sund inställning till det här med diskussion och olika former av diskussioner. Det anser i alla fall jag. De som bara vill skrika otidigheter, hotar med gud och fan åt alla håll eller bara säger att det man har att komma med inte betyder något, såna lyssnar jag inte på och det tror jag inte många andra gör heller.
Jag tänker nu kritisera en specifik aspekt av vårt samhälle. En som jag retar mej på och har gjort rätt länge, nämligen biståndspolitiken till fattigare länder. Det är ingen stor del, det är struntsummor, ungefär som att ge bort en hundring av ens egen lön. Problemet är att ge bort biståndspengar som vi gör idag är som att ge pengar till välgörenhet. De går påfallande ofta ner i fickorna på människor som har med hanteringen av ekonomiska medel. Korruption finns överallt i alla delar av samhället men det är väldigt frapperande att just biståndspengar, pengar som ska gå till att undervisa människor, hjälpa fattiga att skaffa vatten osv, blir kapade av mindre nogräknade personer så där lättvindigt samtidigt som ansvariga politiker och tjänstemän bara slår ifrån sej med ord som "vi ska se över det här" eller "så här får det inte gå till, vi ska gå till botten med det här".
Vårt moderna samhälle är till stora delar byggt på andras bekostnad, det kan inte förnekas. Jag tänker nu på Europas utsugning av framför allt Afrika och Sydamerika. Dock kan vi inte göra det ogjort och det bästa (faktiskt det enda) vi kan göra är att be om ursäkt å våra föregångares vägnar. Men vi ska INTE behöva betala en massa pengar till de länder vi var med om att skapa bara för att de som nu innehar dom inte kan sköta dom. Vad vi ska göra är att ordna de problem vi varit med om att skapa genom att undervisa folk i Afrika och Asien så att de inte gör samma misstag vi en gång gjorde. Pengar i form direkt bistånd är det sista de ska ha. De får pengar ändå genom att vi köper varor av dom.
Vad vi borde göra mer specifikt är dels att låta de länder som ser ut att klara sej ekonomiskt och kulturellt vara ifred och bara hjälpa de som har en benägenhet att vilja skapa diktaturer att komma ur envåldshärskarnas klor, samt dels finansiera undervisning i sånt som är relevant; skogsvård, skötsel av vattendrag, byggen som är anpassade efter rådande klimat är exempel på sånt vi borde finansiera. Att ge pengar till politisk och ekonomisk verksamhet blir ofta precis som i citatet jag skrivit längst ner.
Det jag nu har sagt kan sägas om många andra aspekter i samhället. Biståndspolitiken inom landet föder påfallande ofta avundsjuka bland de som får dessa pengar, många gånger riktas avundsjukan mot immigranter trots att den svenska staten har pengar nog för att kunna föda säkert 10 miljoner människor utan problem. Allt annat är bara falsk propaganda. Men så långt kan sägas att biståndspolitiken inte har hjälpt folk ur krisen. Man måste som individ själv göra nåt åt sin situation. Jag var i det träsket själv en gång men tog mej ur det, delvis med hjälp av andra och delvis för att jag såg i vilken rävsax jag satt i. Det verkar inte som om alla gör det tyvärr. De vill hellre spela martyrer och skylla på andra för sina egna tillkortakommanden.
Det är just det martyrskapet som ger anhängare åt missnöjespartier som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De lever gott på att folk blir trötta på betongpartiernas världsfrånvända syn. Det är lätt att då hamna i dessa partier. Miljöpartiet är kanske inte direkt målet för socialfall men det är ett parti för alla de som inte känner att de får gehör för sina kvasifascistiska åsikter om att miljön borde reformeras efter hur de ser på den.
Ett samhälle där dessa två partier är störst vill inte jag leva i. Då får vi antingen en värdekonservativ syn på samhället där religionen och en alltför trångsynt syn på andra människor får råda, eller så får vi en politik där vi mer eller mindre tvingas avstå vårt moderna liv till förmån för ickefungerande energikällor. Huga!
"Att ge politiker makt och pengar är som att ge tonåringar whisky och nycklar till bilen"
Ingen står ovanför kritik, allt går att kritisera. Det finns inga heliga kor (förresten är kon inte helig i Indien!) och kan man inte ta kritik ska man inte yttra sej heller. Det är en maxim så god som någon. Har du nåt att säga, tänk efter hur du vill ha det sagt och vilka konsekvenser ditt yttrande kan få. Men när vi kritiserar vissa aspekter av vårt samhälle får vi höra dels att vi är politiskt färgade, dels att vi bara vill sko oss själva, dels att vi har fel utan att man preciserar vad vi har fel i när vi kritiserar samt dels att ingen lyssnar på oss.
Vilka är då "vi"? Vi är alla människor som har något vettigt att säga. Det är subjektivt sagt, det medges, men säg så här: Om man kan ändra på ett samhälle eller delar av det utan att skada det och på vägen mot denna förändring kan ge kritik och synpunkter som mynnar ut i någon förbättring, vilken som helst, har man en sund inställning till det här med diskussion och olika former av diskussioner. Det anser i alla fall jag. De som bara vill skrika otidigheter, hotar med gud och fan åt alla håll eller bara säger att det man har att komma med inte betyder något, såna lyssnar jag inte på och det tror jag inte många andra gör heller.
Jag tänker nu kritisera en specifik aspekt av vårt samhälle. En som jag retar mej på och har gjort rätt länge, nämligen biståndspolitiken till fattigare länder. Det är ingen stor del, det är struntsummor, ungefär som att ge bort en hundring av ens egen lön. Problemet är att ge bort biståndspengar som vi gör idag är som att ge pengar till välgörenhet. De går påfallande ofta ner i fickorna på människor som har med hanteringen av ekonomiska medel. Korruption finns överallt i alla delar av samhället men det är väldigt frapperande att just biståndspengar, pengar som ska gå till att undervisa människor, hjälpa fattiga att skaffa vatten osv, blir kapade av mindre nogräknade personer så där lättvindigt samtidigt som ansvariga politiker och tjänstemän bara slår ifrån sej med ord som "vi ska se över det här" eller "så här får det inte gå till, vi ska gå till botten med det här".
Vårt moderna samhälle är till stora delar byggt på andras bekostnad, det kan inte förnekas. Jag tänker nu på Europas utsugning av framför allt Afrika och Sydamerika. Dock kan vi inte göra det ogjort och det bästa (faktiskt det enda) vi kan göra är att be om ursäkt å våra föregångares vägnar. Men vi ska INTE behöva betala en massa pengar till de länder vi var med om att skapa bara för att de som nu innehar dom inte kan sköta dom. Vad vi ska göra är att ordna de problem vi varit med om att skapa genom att undervisa folk i Afrika och Asien så att de inte gör samma misstag vi en gång gjorde. Pengar i form direkt bistånd är det sista de ska ha. De får pengar ändå genom att vi köper varor av dom.
Vad vi borde göra mer specifikt är dels att låta de länder som ser ut att klara sej ekonomiskt och kulturellt vara ifred och bara hjälpa de som har en benägenhet att vilja skapa diktaturer att komma ur envåldshärskarnas klor, samt dels finansiera undervisning i sånt som är relevant; skogsvård, skötsel av vattendrag, byggen som är anpassade efter rådande klimat är exempel på sånt vi borde finansiera. Att ge pengar till politisk och ekonomisk verksamhet blir ofta precis som i citatet jag skrivit längst ner.
Det jag nu har sagt kan sägas om många andra aspekter i samhället. Biståndspolitiken inom landet föder påfallande ofta avundsjuka bland de som får dessa pengar, många gånger riktas avundsjukan mot immigranter trots att den svenska staten har pengar nog för att kunna föda säkert 10 miljoner människor utan problem. Allt annat är bara falsk propaganda. Men så långt kan sägas att biståndspolitiken inte har hjälpt folk ur krisen. Man måste som individ själv göra nåt åt sin situation. Jag var i det träsket själv en gång men tog mej ur det, delvis med hjälp av andra och delvis för att jag såg i vilken rävsax jag satt i. Det verkar inte som om alla gör det tyvärr. De vill hellre spela martyrer och skylla på andra för sina egna tillkortakommanden.
Det är just det martyrskapet som ger anhängare åt missnöjespartier som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De lever gott på att folk blir trötta på betongpartiernas världsfrånvända syn. Det är lätt att då hamna i dessa partier. Miljöpartiet är kanske inte direkt målet för socialfall men det är ett parti för alla de som inte känner att de får gehör för sina kvasifascistiska åsikter om att miljön borde reformeras efter hur de ser på den.
Ett samhälle där dessa två partier är störst vill inte jag leva i. Då får vi antingen en värdekonservativ syn på samhället där religionen och en alltför trångsynt syn på andra människor får råda, eller så får vi en politik där vi mer eller mindre tvingas avstå vårt moderna liv till förmån för ickefungerande energikällor. Huga!
"Att ge politiker makt och pengar är som att ge tonåringar whisky och nycklar till bilen"
tisdag 27 september 2011
Inför visandet av Gasland på SVT i kväll
SVT ska under sin programserie Dox sända en dokumentär kallad Gasland i kväll klockan 22. Tack för tipset om när det ska sändas, ThomasJ. Dokumentären handlar om exploateringen av marker i USA för att utvinna gas och olja. Nu är det så att en hel saker som sägs i programmet inte riktigt stämmer. Programmakaren har inte gjort sitt jobb, enligt den här sidan som påpekar fel och brister i resonemanget i filmen.
Jag är inte insatt i amerikanska lagar och amerikansk politik men jag kan ändå läsa mej till följande: den amerikanska staten försöker inte lura sin befolkning eller förstöra för dom, åtminstone inte i det här fallet. Jag skulle tro att de problem som tas upp i programmet är resultatet av antingen slarv eller att det finns okända fickor med gas i de områden som avhandlas i filmen.
Jag ska försöka se dokumentären vid tillfälle (får nog bli SVT Play) och se om jag får nån ände på det hela. Få se om jag kan se på den så objektivt det bara går. Som det ser ut nu verkar inte dokumentären vara gjord i nåt annat syfte än att skälla på amerikanska politiker och den förra regeringen i synnerhet. Möjligen också för att göra filmens skapare till en kändis. Vi får se. Jag är ganska färgad av kritiken mot filmen.
"...genom helvetet dit en kreaturslast från Åbo sändes igår."
Jag är inte insatt i amerikanska lagar och amerikansk politik men jag kan ändå läsa mej till följande: den amerikanska staten försöker inte lura sin befolkning eller förstöra för dom, åtminstone inte i det här fallet. Jag skulle tro att de problem som tas upp i programmet är resultatet av antingen slarv eller att det finns okända fickor med gas i de områden som avhandlas i filmen.
Jag ska försöka se dokumentären vid tillfälle (får nog bli SVT Play) och se om jag får nån ände på det hela. Få se om jag kan se på den så objektivt det bara går. Som det ser ut nu verkar inte dokumentären vara gjord i nåt annat syfte än att skälla på amerikanska politiker och den förra regeringen i synnerhet. Möjligen också för att göra filmens skapare till en kändis. Vi får se. Jag är ganska färgad av kritiken mot filmen.
"...genom helvetet dit en kreaturslast från Åbo sändes igår."
tisdag 26 april 2011
Många tror på en rymdpappa, säger enkät
Bortsett från att man vid enkäter brukar göra ett urval är detta en rätt oroande bild av hur vissa människor ser på sin omvärld. Än mer oroande är att så många tror på kreationism, alltså att en gud skapade världen såsom står skrivet i diverse böcker och andra skrifter. Det verkar i så fall inte vara så konstigt att så många människor älskar diktatur och makt i den här världen eftersom kreationism bygger på tanken att en högre makt ligger bakom allt.
I vilket fall som helst är det beklämmande att rim och reson fått ge vika för dumheter i denna tid som borde domineras av upplysning.
lördag 9 april 2011
Klimatfrågekritiker tystas på Facebook
För några dagar sen skrev signaturen yahoo-4C4PXW2RZYMUO4V5J7IB237QXY denna kommentar till ett av mina inlägg: "Intressant detta: Jag blev blockerad när jag försökte dela/gilla detta på ansiktsboken, eftersom "Du försöker att publicera innehåll på Facebook som har klassat (sic) som kränkande."" Jag blev förstås förbryllad och visste inte vad jag skulle tro. Nu verkar det dock finnas ett tydligt mönster här. Anthony Watts blogg Watts up with that är också drabbad av sån blockering. Vad kan tänkas ligga bakom nåt sånt? Varför blir just vi blockerade? Är det fler som blir blockerade på detta vis?
Jag har aldrig haft med Facebook att göra och har inte för avsikt att ha det heller. Konceptet finns redan utspritt överallt på nätet och behöver inte koncentreras på det viset. Jag vill ha mina arbeten så decentraliserade som möjligt. Därför är detta att saker jag har med att göra blir blockerade där väldigt konstigt. Om det nu är så att det är mitt material som blir blockerat. Jag bygger detta antagande på det som står i den citerade kommentaren i första stycket här ovan.
Är det fler som upplever detta att de blir blockerade på Facebook för att de uttrycker helt vanliga åsikter och länkar till sidor som inte är stötande på nåt vis så hör av er.
Jag har aldrig haft med Facebook att göra och har inte för avsikt att ha det heller. Konceptet finns redan utspritt överallt på nätet och behöver inte koncentreras på det viset. Jag vill ha mina arbeten så decentraliserade som möjligt. Därför är detta att saker jag har med att göra blir blockerade där väldigt konstigt. Om det nu är så att det är mitt material som blir blockerat. Jag bygger detta antagande på det som står i den citerade kommentaren i första stycket här ovan.
Är det fler som upplever detta att de blir blockerade på Facebook för att de uttrycker helt vanliga åsikter och länkar till sidor som inte är stötande på nåt vis så hör av er.
söndag 30 januari 2011
Lite kritik gentemot kritiker
När man kritiserar en text av någon annan är det väldigt vanligt att man plockar ut något ur denna text och slår hårt på detta istället för att sätta hela texten i sitt sammanhang. Varför är det så? Dessutom är kritik av själva författaren väldigt vanlig. En sådan kritik går ofta ut på att försöka trycka ner författaren så att man själv framstår som den kunnige trots att någon konstruktiv kritik av texten ifråga egentligen aldrig förekommit.
Jag tänker i det här fallet på de kommentarer som nu senast kommit till mitt alster om oroligheterna i Nordafrika. Jag skrev ett långt inlägg som mestadels handlade om min oro inför den möjlighet att religiösa människor skulle utnyttja oroligheterna för att skapa sina egna versioner av Iran. Jag inledde med att tala om hur etniciteten i Nordafrika är lite problematisk. De folk som finns där kallas araber och de kallas så för att det var araber som styrde där ända sen de tog över på 600-talet genom militärmakt. De har fått alla andra att kalla sej araber. På samma sätt som vi kallar oss svenskar för att en grupp, var de än kom ifrån (själv tror jag på Götalandskapen eftersom det mesta av de idag tillgängliga bevisen talar för det), har påympat resten av landet sitt namn allteftersom landet blivit just ett land.
Etnicitet är dock bara en liten del av det som gör oss till människor. Vi kallar oss en sak enbart för att vi vant oss vid att kalla oss så. Det går inte över en natt, det är inget man bestämmer sej för heller hux flux. De som flyttar till ett annat land kanske fortfarande kallar sej en sak men deras efterkommande tar nog över den benämning som används av omgivningen. Det är bara om man är obstinat, som t ex basker eller liknande, som man håller fast vid en viss benämning. Märk väl att jag inte klankar ner på att vissa kallar sej för viss sak, jag är för provinsialism och basker är ett bra exempel på detta men att hävda det i ansiktet på andra är fel. Då är man inte stolt över sitt eget ursprung utan snarare försöker bevisa att man är nåt speciellt men samtidigt är osäker på hur andra ska tolka det.
Det lilla inslaget i hela inlägget har sen blivit kritiserat som om jag vore okunnig och därmed menar tydligen mina kritiker att resten av mitt inlägg inte är värt att ens diskutera. Typisk taktik, antar jag, hos en som annars är desperat för att jag skriver elakt om religion och religiösa personer.
Jag tänker i det här fallet på de kommentarer som nu senast kommit till mitt alster om oroligheterna i Nordafrika. Jag skrev ett långt inlägg som mestadels handlade om min oro inför den möjlighet att religiösa människor skulle utnyttja oroligheterna för att skapa sina egna versioner av Iran. Jag inledde med att tala om hur etniciteten i Nordafrika är lite problematisk. De folk som finns där kallas araber och de kallas så för att det var araber som styrde där ända sen de tog över på 600-talet genom militärmakt. De har fått alla andra att kalla sej araber. På samma sätt som vi kallar oss svenskar för att en grupp, var de än kom ifrån (själv tror jag på Götalandskapen eftersom det mesta av de idag tillgängliga bevisen talar för det), har påympat resten av landet sitt namn allteftersom landet blivit just ett land.
Etnicitet är dock bara en liten del av det som gör oss till människor. Vi kallar oss en sak enbart för att vi vant oss vid att kalla oss så. Det går inte över en natt, det är inget man bestämmer sej för heller hux flux. De som flyttar till ett annat land kanske fortfarande kallar sej en sak men deras efterkommande tar nog över den benämning som används av omgivningen. Det är bara om man är obstinat, som t ex basker eller liknande, som man håller fast vid en viss benämning. Märk väl att jag inte klankar ner på att vissa kallar sej för viss sak, jag är för provinsialism och basker är ett bra exempel på detta men att hävda det i ansiktet på andra är fel. Då är man inte stolt över sitt eget ursprung utan snarare försöker bevisa att man är nåt speciellt men samtidigt är osäker på hur andra ska tolka det.
Det lilla inslaget i hela inlägget har sen blivit kritiserat som om jag vore okunnig och därmed menar tydligen mina kritiker att resten av mitt inlägg inte är värt att ens diskutera. Typisk taktik, antar jag, hos en som annars är desperat för att jag skriver elakt om religion och religiösa personer.
tisdag 25 januari 2011
Mer om Peter Sissons kritik mot sin fd arbetsgivare BBC
| Peter Sissons |
I mitt inlägg "Myten om den fria televisionen" tog jag upp ett exempel från BBC där en fd anställd, Peter Sissons, i sina memoarer gick till attack mot jätteorganisationen. Nu framkommer mer om hans kritik, bl a går han till storms mot BBCs syn på klimatdebatten. Han själv började forska i saken och när han kom fram till samma konklusioner som många andra gjort, alltså att det finns starka skäl att tvivla på vissa av forskarnas resultat, blev han närmast utfrusen på bolaget. Hela propagandaapparaten gick igång för att få folk att tro på klimathotet.
En koppling till genusdravlet finns också i hans memoarer där han säger att BBC är lika elak som organisation mot män som mot kvinnor. Det skulle som jag skrev i mitt förra inlägg i det här ämnet vara intressant att veta hur det står till med situationen på SVT. Nån som vet?
torsdag 2 december 2010
Insamling till bok om kritik mot FN
![]() |
| FN förtjänar faktiskt all kritik de kan få. Maken till självgod organisation finns inte. |
Fredrik Segerstedt heter en man som tänker skriva en bok i vilken han tänker kritisera FN. Men för att kunna göra detta måste han ha pengar och då går han vägen via internet. Så här ser hans insamlingssida ut. Bara att läsa hans skäl och donera - om du vill. Jag har i nuläget inga pengar att avvara pga urusel ekonomi. Men blir det nån krona över om drygt två veckor när julen står för dörren kan jag bidra.
Man kanske själv skulle starta en sån här insamling. Men vad skulle man ange för skäl? Att vara fattig är inget skäl.
fredag 12 mars 2010
Högtflygande planer fara för flyget
Vänersborg hakar på fågelmördartrenden och vill bygga vindkraftverk som är över hundra meter. Det oroar Försvarsmakten vars flyg utgår från Sotenäs flygplats i närheten av flera av de platser som föreslagits. Man är från försvarets sida oroliga för att flyga på dessa vindmöllor när planen går in för landning.
Man har således sagt nej till 7 av de 8 lokaler som föreslagits. Jag undrar hur Carlgren och andra i vindmöllemaffian reagerar på det.
fredag 12 december 2008
Koldioxidhalten har INTE ökat sen industrialismen startade
Det är mycket populärt att tro, samtidigt inte tro, på vad forskare presenterar i sina avhandlingar. Tim Ball, numera pensionerad professor i klimatologi, har i alla fall presenterat sina rön kring en undersökning han har utfört kring jordens atmosfär och funnit att den hade samma koldioxidhalt som innan industrialismen kom i gång för ca 150 år sen. Det ska bli intressant att se vilka som är först att kritisera detta och om kritiken är befogad.
Se gärna den här YouTube-filmen också där en amerikansk TV-komiker på sitt eget sätt visar på att det sker uppvärmningar på andra planeter samtidigt som här på jorden!
Se gärna den här YouTube-filmen också där en amerikansk TV-komiker på sitt eget sätt visar på att det sker uppvärmningar på andra planeter samtidigt som här på jorden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...


