Branden i Malung

Det har snackats och skrivits en hel del om branden i Malung, som förstörde hela komplexet. Jag var naturligtvis där och såg allt från visst avstånd. Det rykte ordentligt och molnen drog in över samhället i stora sjok. Det var skrämmande, sorgligt var det samtidigt eftersom det rör sej om ett stycke industrihistoria som gick upp i rök igår. Här hade nämligen ett av de sista garverierna funnits fram tills för ca 10 år sen. Sen blev lokalen uppköpt av ett par som drev second hand-försäljning. Nu är alltså allt detta borta.

Jag visar här några av mina bilder, tagna från järnvägsstationen ca 200 meter bort. De sista fem bilderna är tagna idag då man kunde gå närmare. Man ser då vilken förödelse branden orsakat. Samtidigt som räddningstjänsten rensade upp i ruinerna och höll ett vakande öga på de varmaste områdena pågick ett bakluckeloppis i närheten. Livet går vidare.

Det var verkligen en sorgens dag igår. Det räckte tydligen inte med denna brand. En fruktansvärd flygkrasch, uppenbarligen orsakad av att planet sköts ner, inträffade också. Det verkar som om vissa människor bara letar efter saker att bråka om, för nu är det storbråk på diplomatisk och politisk nivå i full gång. Samtidigt sitter vi här och oroar oss för framtiden...

"Krigsområden och konfliktområden ska undvikas"

Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet

Den rubriken tål att upprepas. Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet. Flera gånger tidigare har jag berört detta ämne, flera andra har gjort det också, men nu har det definitiva inlägget/artikeln skrivits om just detta ämne. Rick Falkvinge, grundare av Piratpartiet och dess förste partiledare, har skrivit att religionsfriheten som laggaranti bör avskaffas eftersom den missbrukas. Den skadar mer än den hjälper.

Han använder bland annat exemplet från USA där en arbetsgivare vägrar ge sina kvinnliga anställda hälsovård med hänvisning till det religiösa. Från Sverige pekar han på en sjuksköterska som vägrade utföra aborter därför att det stred mot hennes religiösa åsikter. Man utnyttjar religionsfriheten till att skaffa sej undantag från lagar och förordningar, så att det passar en själv.

Falkvinge påpekar mycket riktigt att rätten till religiösa åsikter och utövande av religion redan täcks av såväl yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Vi behöver inte religionsfriheten då den i praktiken blir en legal tautologi. Den blir också ett instrument som man använder för att lura det juridiska systemet med. Religionsfriheten blir ett vapen mot oliktänkande, i synnerhet mot människor man anser stå i vägen för en själv och ens ambitioner.

I de länder där vare sej yttrande- eller åsiktsfrihet existerar finns samtidigt ett oerhört religiöst förtryck. Det argumenteras då för att religionsfrihet skulle garantera alla dessa människor rätten att fritt utöva sin religion, utan involvering från stat eller religiösa institutioner. Men problemet är inte staterna eller de religiösa samfunden, utan de organisationer eller grupper som står vid sidan om staterna och utövar hårt tryck på befolkningen, t ex i Nigeria där fjantarna i Boko Haram leker egen stat, mestadels på grund av att centralmakten i Abuja inte har tillräckligt stor kontroll över hela landet, som till ytan är dubbelt så stort som Sverige med ca 100 miljoner invånare.

Religionsfriheten kan väldigt lätt bakas in i både yttrande- och åsiktsfriheten och göras till en juridisk del av dom båda, utan att folks rätt att utöva sin respektive religion blir naggad i kanten. Jag ser religionsfriheten som ett sätt att tysta kritiker på, dvs det är en exkluderande rätt. Man ger sej själva rätten att bestämma vad som är rätt och riktigt oavsett vilka lagar som gäller på området, damn the torpedoes som amerikanerna säger. 

Personligen anser jag att den bästa friheten vi kan få rörande religion är friheten från religion, eftersom jag inte behöver den.

Nöt med kokosnötter som försökte hitta det försvunna planet i Malaysia. Endast inom religionen kan såna dumheter förekomma.

"Minns du vad vi sa?"

Astronomihörnan: 20 år har gått sen Shoemaker/Levy

Bildkollage av hur den sönderbrutna kometen slungades in i Jupiter och förintades. Bild från Hubble/NASA.

16 juli 1994 inleddes bombardemanget av Jupiters yta. Året innan hade kometen Shoemaker/Levy 9 kommit för nära den stora planeten och då brutits sönder av dess enorma gravitation.  1994 var den så tillbaka och denna gång förstördes den totalt när de många bitarna tvingades in i jätteplanetens atmosfär. De många ärren på Jupiters yta syntes sen i många år.

Kometen hade upptäckts av å ena sidan David Levy, astronom från Canada, och det amerikanska astronomparet Carolyn och Eugene Shoemaker å andra sidan, ungefär samtidigt och då fick de båda namnen på kometen.

Det största fragmentet, kometens sönderbrutna delar hade fått beteckningar från A till W, kallades G och när det slog ner i Jupiter frigjordes tillräckligt med energi för att bränna av jordens samlade kärnvapenarsenal - 600 gånger om.

Denna händelse gav oss alla en fantastisk inblick i hur Jupiter fungerar som dammsugare i solsystemet. Den drar till sej alla mindre objekt, kometer, asteroider och annat löst, förintar dessa eller puttar bort dom ur solsystemet. På sätt och vis kan vi tacka Jupiter att vi alls har avancerat liv här på jorden.



"We never had a first"

Var med och bjud på en folkdräkt

Denna dräkt kom in till järnvägsstationen i Malung för några dagar sen och läggs nu ut på privat auktion. Som framgår av bilden är startbudet 3000 kr. Vill du komplettera din samling av landets olika folkdräkter eller återknyta till dina band så är det bara att bjuda. Kontakta mej för e-postadress.



"77 77 77"

Tåg på Västerdalsbanan!

Det är i år tre år sen persontrafiken på Västerdalsbanan ställdes in och all trafik på sträckan Äppelbo-Malung också lades i malpåse. Men nu börjar saker hända. Idag kom dessa två fordon till stationen i Malung, uppenbarligen för att undersöka läget. Det kan nämligen vara så att godstrafik i form av timmertransporter för att minska på slitaget av bilvägen från Fiskarhedens timmerterminal i närheten av Transtrand längre norrut från Malung sett.

"Vad fan är hög standard?"

Kamerahörnan: Mitt nya objektiv

Jag kan rapportera att mitt nya objektiv är precis så bra som jag trodde det skulle vara. Till och med bättre som porträttobjektiv än jag trodde. Bildstabilisatorn är perfekt på medelstora och korta avstånd och hjälper även vid så kallad panorering, det vill säga när man följer ett rörligt objekt och tar en eller flera bilder allteftersom. Nu är det min kamera som är begränsningen och mer än nånsin känner jag att jag måste uppdatera huset. Kanske en 700D? Den är dyr, men inte himmelsskriande dyr. Jag får helt enkelt spara...

"I've got a lump in my throat"

Min favoritmusik: Burn

Föga anade väl Ritchie Blackmore vilket monster han lät komma innanför dörren till studion i Montreux i slutet av 1973. Ett tvåhövdat monster med en önskan att få lira soulfärgad bluesrock. Det hela hade börjat kort efter att Ian Gillan slutat och Roger Glover tvingats bort. Ian Paice hade då hört David Coverdale sjunga på ett band han sänt in då det blev känt att Gillan skulle lämna bandet. Coverdale hade sjungit i ett band som agerat förband för Deep Purple några år tidigare så han var inte helt okänd för bandet. Det andra huvudet i detta monster var Trapeze basist och sångare Glenn Hughes, en aningen mer etablerad och känd musiker.

Det visade sej snart att dessa två hade en förmåga att utmanövrera Blackmore, samtidigt som de verkade kunna smörja Jon Lord såpass mycket att han gick med på det mesta de båda yngre musikerna hade att komma med.

På denna första platta av två med denna version av Deep Purple märks det kanske inte så mycket vad Coverdale och Hughes hade i åtanke, men lyssnar man riktigt noga, och jämför med föregående platta (Who Do We Think We Are), hör man tydligt skillnaderna i hur bandet spelar. Jag är tämligen säker på att mycket av denna förändring har sitt ursprung i Glenn Hughes, för även om David Coverdale har samma musikaliska bakgrund så nog är det mer Hughes över boogierocken som dominerar Burn. Det låter nämligen mer soul över musiken än bara "vanlig" bluesrock.

Dessa influenser kommer i dagen i låtar som Lay Down, Stay Down, You Fool No One och Might Just Take Your Life. Coverdales förkärlek för bluesrock från amerikanska sydstaterna kommer fram främst på den episka Mistreated, där han enbart genom sin sång förvandlar det Blackmore spelar från den för gitarristen så typiska folkrocksinspirerade hårdrocken till en modern elektrisk blues. Blackmore hänger dock inte läpp för det. Burn, låten som inleder hela skivan och som också är titelspåret, är en sorts blandning av Highway Star och Speed King, där den förra står för farten och den senare för aggressiviteten.

Ok, Burn är inte lika aggressiv som Speed King, men tillräckligt för en jämförelse. Dessutom är den mer melodiös och såväl Lord som Blackmore spelar skönare solon här än på Highway Star. Hela plattan framstår som en maktkamp mellan tre läger, Blackmore med sin förkärlek för folkrock och lite tyngre rock, Lord med sin jazzbetonade hårdrock med klassiska influenser samt Coverdale och Hughes med sin bluesrock. Trots denna kamp funkar det riktigt bra. Som i Sail Away, en funkrocklåt med ett av Blackmores bästa riff nånsin. Här snackar vi tunggung.

Allt det där som senare skulle bli en del av David Coverdales eget band, Whitesnake, finns här redan. Hans dominanta läggning skulle komma i dagen långt senare. Nu handlar det enbart om att se och lära.

Jag tycker Burn är en fräsch platta om man jämför med den föregående plattan, där Ian Gillan mest lät trött och irriterad. Bandet verkar ha fått en vitamininjektion, speciellt i fråga om attityden till musikskapandet. För de som vill ha en bra bluesrockplatta med hårdrockstendenser kan jag rekommendera Burn. Den är väl värd sitt pris och lyssna gärna på det avslutande syntexperimentet A 200. Den är faktiskt riktigt klurig.



"Soon you will fall, making mistakes like before.
When you tell me lies I can see by the look in your eyes.
If you think you're gonna take me for granted,
Chasin' round with all you see,
Gonna make you live to regret it, ah."

Klimatfrågan väcker frågor om skatter

Jag har nyss läst ett av många bra och informativa inlägg på Klimatupplysningen och för första gången nånsin slog det mej att politik faktiskt används som en mirakelkur. Inte bara så att det är politiken och ideologierna som en gång tog överhanden inom miljörörelserna här i väst som styr, utan det är faktiskt så att man verkar tro att man med politiska medel ska kunna köra en sorts ideologisk motsvarighet till homeopatin för att bota vad det än är som skadat vår värld. Man späder ut atmosfären genom att dra in skattemedel!

Jag har länge stört mej på det faktum att vi har så många olika skatter som vi nu har. En enda stor skatt räcker gott och väl. Inkomstskatten vi har som primärt används för att hjälpa platsen vi bor på är tillräcklig. Vinstskatt, moms och andra tillägg är i mina ögon predatoriska. De skadar mer än de hjälper. Det som främst stör mej är dels socialdemokraternas envisa tjat om att omfördela pengarna från rika till fattiga. De har gnatat om detta i snart 100 år. När ska detta ske? Det är ju inte genom att skatten blivit lägre för fattiga och högre för rika som samhället har blivit finansiellt mer jämlikt.

Inte heller har klyftorna mellan rika och fattiga ökat som en följd av de borgerligas politik. Den borgerliga regeringen har inte gjort något vare sej för eller emot fattiga i vårt land. Man har mer eller mindre sagt att man inte vill att fattiga ska kunna störa samhället. På så vis vill man tvinga dom att bidra till samhället genom att delta i dess vidare uppbyggnad, snarare än att rida på samhällets rygg genom bidrag. Men åter till mina funderingar kring skatter som helbrägdagörande mirakelkurer. Vad vill politikerna ha sagt med sin skatt på koldioxid egentligen? Ska pengarna på nåt magiskt vis ta bort koldioxiden ur atmosfären?

För att en koldioxidskatt ska lyckas, förutsatt att tankegången om att människans påverkan av atmosfären är vad den är som James Hansen, Al Gore et al säger, måste ju de pengar man får in detaljstyras och användas till just såna saker som gör att koldioxiden försvinner ur atmosfären. Men vad har hänt med dessa skattemedel? Har vi några gigantiska luftsugare som filtrerar bort denna "farliga" gas? Har vi fått ner utsläppen till en för proffstyckarna acceptabel nivå?

Det verkar inte så för det klagas från olika håll på att vi inte gör tillräckligt. Politiker vars karriärer står och faller med klimatbluffen skriker i högan sky om hur lite som görs. Jag skulle tro att främst beror på att dom som skriker högst nu är de som helst av allt vill vara med i regeringen efter valet i höst och kunna leka lite med pengarna som nu rullar in - och ändå inte räcker till för att täcka och täppa alla hålen i finanserna.

Det är nog som alla misstänkt, att skatten på koldioxid bara är en förevändning för att kunna lura medborgare och företag på pengar så att statens finansiella situation förbättras. Men var tar pengarna sen vägen? Jag har inte sett några förbättringar nånstans. Vindkraften är ingen förbättring, snarare tvärtom. Det är den sämsta formen av energikälla vi kan tänka oss, som den ser ut idag. Om de som tvingat på oss denna skatt tror att de kan ge tillbaka en del av dessa pengar via sol- eller vindenergi så har de hejdundrande fel. Det anser i alla fall jag.



"I wanna kiss the bride"

Yttrandefrihet och generell demokrati gäller inte alla

Är du skeptisk gentemot den officiella ståndpunkt media och politiker har rörande klimatfrågan? Då finns chansen, eller risken, att din röst inte får bli hörd i TV eller radio.

Är du minderårig och du och din lika minderåriga flickvän delar bilder på varandra nakna, med varandra, har du inga som helst demokratiska rättigheter.

I det första fallet rör det sej om Nigel Lawson, finansminister under Margaret Thatcher 1983-1989, vars åsikter i klimatfrågan lett till att han mer eller mindre har blivit utestängd från att medverka i debattprogram om klimatet, med hänvisning till att han inte är professionell forskare på området. Vilket ju rimmar illa med tanke på att ingen av de man låter komma fram i BBC och ITV är professionella forskare heller. Och, ja, Nigel Lawson är pappa till kocken Nigella. Undras vad hon tycker nu om att hennes farsa inte får yttra sej som han vill. Tur att internet finns och där får han en större publik än via BBC och ITV, även om det inte är samma sak som att synas i TV.

I det andra fallet vill åklagaren i staden Manassas, Virginia, USA, ta bilder av en ung 17-årig killes erektion för att se om den stämmer överens med de bilder man beslagtagit från en 15-årig tjejs telefon, sen tjejens mamma gjort intrång i dotterns privatliv och tittat på bilderna i dotterns telefon. Sensmoralen är alltså den att enbart staten har rätt att begå sexuella övergrepp. Minderåriga har inga demokratiska rättigheter, bara moraliska skyldigheter. Visst, det är dumt att ta bilder av sej själva när man enligt lagen inte får göra det, men lagarna kom inte till för att sätta dit barn för att de är exhibitionister, utan för att komma åt de riktiga sexförbrytarna. Men jag antar att i USA är moral viktigare än logik.

Yttrandefriheten och andra friheter gäller inte när moralpaniken slår klorna i de officiella institutionerna. När ska vi sluta utgå ifrån religiösa föreställningar om allt och alla?

Men i sollandet Sverige är det för närvarande lugnt. Solljuset tvingar upp termometrarna till ca 30 grader. Jätteskönt. Snart går man på semester också.



"Det är mörka tider just nu, men jag är ändå optimist"

Irak, misstaget som bara växer

Jag har i ett antal inlägg försökt beskriva Iraks historia och varför landet är ett enda stort misstag. Det framgår alltmer att så är fallet. Undras om politikerna vill se detta, eller om de tänker fortsätta envisas med sin syn på Irak som ett enda land med ett enda folk. Jag har belyst Iraks historia i tre speciella inlägg.

Det äldsta inlägget handlar om att det är vårt fel att Mellanöstern lider. Jag ger i det inlägget en kort historia från 1900-talets början och framåt, och om hur vi så gärna vill se Mellanöstern lida. Irak nämns men är inte huvudsaken. Jag kunde ju ha inkluderat korstågen för 800 år sen i den historieskrivningen, eftersom många i den trakten fortfarande har i folkminnet då det lidande dom orsakade kom att berättas från generation till generation.

Nästa inlägg var en ironisk gratulation på födelsedagen till Irak. Landet utropades ju den 3 oktober 1932 som en nödlösning då emir Faisal körts bort från Damaskus decenniet innan. Vi får se hur länge till landet får existera. Religiösa knäppskallar har förstört andra länder i regionen och nu verkar det som om ISIS får som de vill, för tillfället.

Det tredje inlägget är likt det första lite mer generellt beskrivande och pekar ut en specifik person som en av de främsta orsakerna till att vi har den här situationen idag. De som bor där har förstås del i skulden med sin fanatism, maktgalenskapen och andra dumheter. Det går inte att tvinga ihop en massa människor som dels inte har släktband till varandra, dels inte talar samma språk samt dels inte tål varandra alla gånger.

Så det faktum att Irak nu spricker i ett antal delar är ofrånkomligt. Det hade hänt förr eller senare, vare sej USA hade invaderat eller ej. Jag tror inte heller ISIS kommer att få njuta speciellt länge av segerns sötma. Vare sej de vinner kriget eller ej kommer även dom att sönderfalla i mindre fraktioner som kommer att börja bekämpa varandra. De enda vinnarna i den nuvarande konflikter är såklart de som tjänar på att vapnen och drogerna fortsätter föras fram och tillbaka i regionen.



"Ruddy hell!"

Skyll på överfiskning, inte global uppvärmning!

Om det är nån nytta Greenpeace kunde göra så vore det att protestera mot rovfisket runt världens korallrev, samt den överdrivna turismen kring samma rev. Willis Eschenbach påpekar i ett inlägg att den främsta orsaken till att korallreven dör är utfiskningen av papegojfisken, den fiskart som främst av alla håller reven rena från alger. Stoppa det fisket, och korallrevens utdöende stoppar med det. Miljöpartiets lögner om klimatet och annat dravel som de kommer med börjar kännas rätt onödiga nu.

Papegojfisk i sitt rätta element.

"Nappar det?"

Ann Coulter - ännu ett exempel på vad som blivit fel med USA

Ann Coulter är en tyckare, en proffstyckare, som skäller mer än hon kan bitas. Hennes åsikter är inte direkt något att hänga i julgranen och hittills har inget hon skrivit eller sagt varit av den digniteten att jag ens kan komma ihåg vad det är hon har skrivit, eller rättare sagt; vem eller vilka hon har förolämpat. För det är genom förolämpningar hon har tagit sej fram här i livet. Nu senast har hon lyckats förolämpa en hel sport, fotboll.

Hon tycker det är fjantigt och löjligt att USA har fått sånt stort intresse för fotboll. Hon tycker att pauserna man tar under de perioder då det är för varmt är löjliga och gör jämförelser med amerikansk fotboll där man spelar på trots värmen. Jaså, det gör dom? De tar också pauser, många pauser. De får möjligheter att återhämta sej som få andra atleter genom alla dessa avbrott, som blir då det bollförande laget stoppas av motståndarna.

Hon ser intresset för fotboll som ett tecken på USAs moraliska förfall. Moraliskt förfall? Det är just professionella tyckare utan något reellt att komma med som tjatar om moraliskt förfall, därför att det strider mot deras inre ordning att samhället utvecklas och förbättras. Konservatismen, oavsett politisk hemvist, föreskriver att allt ska vara som det alltid har varit. Coulter tycks glömma att det funnits en tid i USAs historia då amerikansk fotboll också sågs som dekadent och löjligt.

Vad är då fel med USA? Jo, de verkliga felen är att religiösa tokar, konservativa proffstyckare, kollektivister och stora familjer fått alldeles för mycket att säga till om i det landet. De har förstås all rätt att yttra sej och verka, det är inte där felet ligger, men det är fel människor som yttrar sej hela tiden. Politiken är inte längre viktig, ej heller budskapet, utan enbart vem som säger nåt och vilka som får vara med och leka. USA har nämligen ett system där man måste registrera sej för att få rösta. Ganska bakvänt och odemokratiskt, det strider till och med mot yttrandefriheten anser jag.

De stora partierna Republikanerna och Demokraterna (USA är i mångt och mycket en tvåpartistat) är för lika varandra och de spänner över för stora områden inom politiken. De enskilda politikerna inom dessa partier har förstås bra med utrymme att utveckla sina åsikter och jag tror inte de är mer korrupta än sin europeiska kollegor, partipiskan viner bara vid omröstningar så där finns inte mycket att klaga på. Problemet är att systemet får fram för många tokar inom ramen för de båda partiernas politik.

Det är här Ann Coulter kommer in. Hon är på gränsen till vad man skulle kunna kalla fanatisk tyckare, hennes kunnande inom olika områden är väldigt litet och hon gör inga ansatser att vilja lära sej mer än nödvändigt. Att hon verkat som advokat betyder ingenting i sammanhanget. Man kan läsa sej igenom en hel kurs i vilket ämne som helst och ändå vara helt blåst i de flesta andra ämnen. Jag tror problemet med henne och många andra proffstyckare är att de inte sätter sej in i ett visst ämne ordentligt innan de öppnar munnen för att tala om vad de tycker.

Vad som än är fallet på riktigt med Coulter så tror jag inte hon gillar en fri marknad, fritt tänkande och öppna gränser fullt ut. Hon verkar vara för konservativt lagd för såna åsikter. Men får hon se hur det funkar på riktigt, dvs som EU skulle ha varit om staterna låtit bli att härma USA med sina parlament och kommissioner, så skulle hon säkert ändra åsikt. Kanske...



"Another lament from the Frantic Four. 
Frantic Four, Lame Brains and all that!"

Dumheter världen över

En man hänger ut en flagga och blir misshandlad för det. Kom igen, pojkar, det är bara lite tyg med olika mönster på. Inget att bli skogstokig över.

Värre är det att en människorättsaktivist dömts till 15 års fängelse för att ha stått upp för den vanliga människan mot det omänskliga, dvs myndigheter och religiösa tokar.

På bästa debattplats i DN skriver jurister och patenttroll att det behövs bättre skydd för uppfinnare. Annars snor andras deras verk, hävdar man. Den eller de som för ca 7000 år sen uppfann hjulet hade inget patentverk i ryggen, ändå gav det en massa jobb. Nej, släpp den marknaden fri och låt uppfinnarna få den uppmärksamhet och ekonomiska ersättning de förtjänar.

Vi måste ta bort alla dessa tvättstugor. De är ju bara en grogrund för våld, övergrepp och invektiv. Ironi och sarkasm åsido, hur vore det om samhället gjorde sin plikt och folk hjälpte varandra istället för att klaga till myndigheterna hela tiden? Jag menar så här: gå flera stycken till tvättstugan och var med varandra hela tiden. Myndigheternas enda svar blir ju bara övervakningskameror, en passiv åtgärd som inte leder till nåt konstruktivt.

Mänskligheten är en underlig sort, ändå så rolig. Kanske vi ska avsluta med lite roliga dumheter?

Det största problemet med datorer...

Idag har halva världen tillgång till datorer, på ett eller annat vis. Samtidigt som det har förenklat arbetet för många människor har det förvirrat en hel del andra. Inte minst de som egentligen inte borde arbeta med en dator. Att arbeta med en dator är faktiskt inget för alla människor, även om de allra flesta kan lära sej hantera en dylik. Men för de flesta som inte kan lära sej arbeta ordentligt med datorer gäller följande maxim: PEMTOS = Problem existerar mellan tangentbordet och stolen.

Just det, de flesta datorproblem är skapade av användarna själva. Antingen är det den som är satt att arbeta med vissa uppgifter som fallerar eller så är det uppgiftsskaparen som flyttar om i det gemensamma nätverket utan att tala om att en massa filer flyttas om. Det är skillnad på inkompetens och inkompetens och många gånger tycker jag att det senare exemplet, det där med en som visserligen kan en del om hur datorer fungerar men inte hur människor fungerar tillsammans med andra människor alla gånger, är värre än såna som omedvetet förstör en dator. genom sin okunskap.

Men det största problemet med datorer är annars den blinda tro vi alla generellt ofta har visavi dessa apparater. Vare sej vi har kunskaper nog att hantera datorerna eller ej så är det dumdristigt att bara se på datorerna som lösningen på allt. De är verktyg för att få jobbet klart snabbare och/eller effektivare, inget annat. De som ser datorer som nåt ont eller inte kan lära sej hur man arbetar med dom ska hålla sej borta från dom. De som ser datorer som lösningen på alla problem i världen ska inte arbeta med människor...

Åsa Romson hetsar mot folkgrupp

Almedalsveckan lider tacksamt nog mot sitt slut, i morgon avslutas eländet, och politikerna återgår till att uttrycka sitt hat och spy galla över valboskapen. Ordet politikerförakt betyder ju inte för inte att politikerna föraktar oss väljare. En av dom verkligen verkar ogilla vissa delar av väljarkåren är Miljöpartiets ena talesperson Åsa Romson, vars tal häromdagen verkligen handlade om hets mot folkgrupp. Hon menade också vad hon sa när hon exkluderade vita, heterosexuella män från de "godas" sida.

Att Miljöpartiet ska behöva använda sej av fjanterier som "bröstkupper" kommer förhoppningsvis ligga dom i fatet. De får gärna visa brösten, vare sej de gör det som protest eller bara vill visa upp dom i största allmänhet, men som röstfiske tycker jag det bara är barnsligt. Men det bleknar i jämförelse med det Åsa Romson själv kommit med, att hetsa mot folkgrupp och det utan att det får någon som helst följder.

Vilka belägg har Åsa Romson egentligen för ett enda av sina påståenden? Vetenskapen kan motbevisa vad hon än har att komma med. Det verkar som om hon nu tar till politiska invektiv och ger sej på en påhittad grupp människor som hon klumpar ihop utan hänsyn till det faktum att den gruppen inte existerar!



"Han kastar sej på bollen som
en leopard som kastar sej över
en antilop"