Dagens vuxendagishistoria

1000 skulle kallas, kallelsen gick ut till 61,000. Det är faktiskt modern svensk arbetsmarknadspolitik i ett nötskal. Det är på så vis att när arbetsförmedlarna ska tolka de virriga direktiv som utgår från regering och parlament blir det numer bara pannkaka av alltihop. Nej, jag tänker inte skylla dagens virrvarr i Stockholm på den förda politiken. Det klarar tjänstemän och handläggare lika bra utan politikernas "insats". Men det som skett idag är ett symptom på att handläggarna dels inte hänger med i utvecklingen, dels att man tvingat de arbetssökande att bli menlösa får som kommer när herden kallar.

Termen vuxendagis har varit med oss nu ett bra tag, och ingenstans passar det väl bättre in på situationen i Stockholm idag. Man tvingar vuxna att leka en lek som inte speciellt många passar för. Denna lek utarmar mångas ekonomi och är ytterst prövande för mångas tålamod. Det är ett kallt samhälle vi lever i. Låt oss hoppas att en mer mänsklig arbetsförmedlingspolitik skapas. Samtidigt önskar jag att huvuden ska rulla för misstaget som begicks i Stockholm idag. Såna misstag får bara inte begås av människor som är satta att hjälpa arbetssökande.



"Det er en kold tid som vi lever i"

När är man vuxen?

Vad innebär det att vuxen? Är det när man är förälder till minst ett barn? Är det när man betalar en massa räkningar och suckar varje gång pengarna knappt räcker till? Är det när man går förbi en lekplats utan att komma på sej med att vilja leka med leksakerna som när man var liten? Är det när man hellre ligger på stranden och glassar än att vara i vattnet och hoppa omkring? Är det när man bara ser faror överallt och sällan att något kan vara kul att göra? Är det när man går förbi ett inneställe och fnyser åt alla som går in där, med en hemlig önskan att själv kunna gå in där och bara släppa loss? Är det att köra bil till jobbet varje måndag till fredag?

Är det att alltid lägga band på sej och vara korrekt i alla lägen? Är det att knappt ha vänner längre utan istället ha "bekanta", arbetskamrater och/eller grannar? Är det när hela ens liv cirklar kring att stiga upp, göra sej i ordning, utföra tråkiga sysslor, komma hem, glo på tv eller eposten, muttra nåt till de som bor i samma hus/lägenhet och sen störta i säng? Är det att också att gå arbetslös, vara helt isolerad från resten av världen och enbart möta myndighetspersoner förutom de man känner sen tidigare samt att bara sitta hemma och glo på tv/datorn?


Om så är fallet är jag inte speciellt vuxen. Jag har inga barn, är inte ens i närheten av att ha ett förhållande vare sej med eller till någon kvinna. Pengar har jag inte tillräckligt för att kunna betala några räkningar mer än då jag köpt nån film. Hyran betalas av de kommunala myndigheterna. En lekplats för mej innebär ofta att jag börjar tänka på hur det skulle vara att klättra upp där och kolla upp hur det skulle vara att åka en rutschkana. Går jag till stranden är det för att bada, inte sitta eller ligga på stranden. UV-strålar som min hud behöver får jag ändå. Faror struntar jag i. Jag har redan tagit tillräckliga skyddsåtgärder innan jag ger mej i kast med något. Vis av erfarenheten, ser ni. Inneställen lockar mej inte alls. Går jag förbi ett sånt blir jag snarare full i skratt av tanken på vad de håller på med där inne.

Jag har ingen bil. Inte ens körkort. Lägga band på mej har jag nästan alltid gjort i hela mitt liv men att vara helt korrekt är jag sällan. Vänner har jag knappt några för jag tappade kontakten med de jag hade tidigare och eftersom de inte svarar på mina brev eller annan kommunikation var de nog inga riktiga vänner. Grannarna bryr jag mej inte om. Lunken från uppstigande till säng har jag väl förstås men jag lägger mej ändå när jag vill. Sömn är viktigt och missar jag TV-program är det inte hela världen.

Kanske jag är en aning vuxen ändå för barnslig är jag. Någon sade en gång "Det är när man upptäcker hur barnslig man är som man inser att man är vuxen" och det anser jag vara väldigt klokt sagt. Jag vill egentligen inte upptäcka hur barnslig jag är för jag vill inte vara vuxen. Ansvar för mina handlingar kan jag ta utan att vara just vuxen. Att vara fysiskt vuxen är en annan femma. Det är nåt man inte kommer ifrån.