Alla kan inte lyckas!

Mitt inlägg igår om skolan verkar ligga väl i tiden, liksom att skolorna går dåligt ligger i tiden. Det är nämligen så att skolans verksamhet verkar gå dåligt över stora delar av världen. Som Howard Bloom säger i det videoinlägg jag länkar till nedan är det till stora delar ideologin bakom den moderna skolan som är felet. En tanke om att vara mer eller mindre kompis med eleverna har ersatt den tidigare alldeles för förtryckande tanken. Så idag har vi gått för långt åt andra hållet. Vi när den mjäkiga idén att elever och lärare ska vara kompisar och nu vet vi hur snart 50 års vänskap har utvecklats.

Vuxna ska visserligen lyssna på vad barn och ungdomar har att säga men det är ändå de vuxna som ska ha sista ordet. Som det är nu har bråkstakar nästintill ingen styrning, genierna får ingen chans att briljera och alla andra fastnar i den grå massan och försvinner. Allt för att vi när en annan tanke samtidigt, nämligen den att alla ska lyckas. Nu låter jag säkert fascistisk för en del vars sinnen inte är tillräckligt öppna men, alla kan inte lyckas! Det är biologiskt och socialt omöjligt för alla att lyckas med allt. Det är bara i ideologiska utopier som alla lyckas med vad man än vill göra. Däremot är det en bra tanke att alla kan få försöka. Klarar man inte av en viss sak är det inte mer med det.

Skolan kommer alltid att vara en stötesten för oss alla. Vem som får rätt i slutändan vet väl ingen av oss, bara att det system som styr skolorna och undervisningen i dagsläget är fel.



"Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl själv inte större än så."

"Maximal feedback och återkoppling"

Så sade undervisningsansvarige ministern Jan Björklund om de teser och tankar han tagit intryck av från Finland där man skapat en sorts lärlingsutbildningar för lärarstuderande. Kanske dags att sätta major Björklund på skolbänken för detta uttalande? Inte bara för att han använde en anglicism utan också en tautologi. Orden betyder ju samma sak!



"Att inte bry sej om är värre än att inte förstå"

Penna OCH läsplatta, tack!

Jag håller med ansvarig minister Björklund i att eleverna ska lära sej skriva med penna först och främst. Läsplattor får de hålla på med vid sidan om. Att lära sej skriva med penna mot papper är viktigt för att man ska kunna få en känsla för varje bokstav. Ett tangentbord ger inte samma känsla, även om det är lättare att korrigera misstag vid skrivande på dator. Men att skriva en bokstav på ett papper innebär att man vet vad denna bokstav är för något och man känner den inom sej. Prova själv med att ta en penna, ett papper och sen skriva en bokstav, vilken som helst. Det är nåt helt annat att skriva för hand. Det är svårare men man får en helt annan förståelse för bokstäver och ord. Nu kan jag bara tala för egen del. Jag har en excellent skriv- och läsförståelse så jag vet inte hur det är när bokstäverna flyter ihop eller börjar dansa, som en med dyslexi beskrev det.

Men samtidigt kan jag inte komma ifrån tanken att läsplattor är framtidens inlärningsmedium. Så länge pennan är första mediet man får lära sej skriva med i skolan är det okej med utvecklingen som den är.






"Att undervisa är att lära två gånger."

Sluta fingra på skolundervisningen, politiker!

 Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit och pratat om skolan i olika sammanhang. Det är förstås lätt för mej som "tyckare" att skriva ditt och datt om skolan och undervisningen i densamma men det är ju trots allt nya generationer hela tiden som ska hjärntvättas, jag menar undervisas, så att de blir lydiga och statsfruktande medborgare i en nation. Det är här problemet sitter, i undervisningen. Den blir nämligen våldtagen av våra "kära" politiker år ut och år in. Man provar hela tiden nya system, samtliga gör både elever och personal lidande i längden därför att det nya motverkas av det gamla och tillsammans bildar dom en farlig cocktail som skadar allt och alla.

Sen har vi ju min gamla käpphäst, individen. Individen försvinner alltid i såna här sammanhang. Kvar blir inte ens kollektivet utan endast en grå massa som sammantaget inte tycks lära sej nånting, om man får tro belackare, och dom är många. Ett exempel på hur individen förstörs, kollektivet likaså, är matematikundervisningen.

 Skolverket ville ha, och fick också, en storsatsning på matematik. Det är väl bra, om man vill att de som är predisponerade för just matematik eller är allmänt duktiga i de flesta ämnen ska excellera. Alla som inte är någotdera hjälps bara marginellt av såna här satsningar. Det kvittar egentligen vilket ämne man valt att satsa på för det hade ändå bara varit en marginell förändring till det bättre. Det finns som sagt de som inte passar in i mönstret. De vill inte gå hela skolan, inte ens hela skolpliktens tid.

Det stora problemet här är att man stirrar sej blinda på statistiken. En statistik som säger att mattekunskaperna har blivit sämre de senaste decennierna. Men har den det? Sammantaget för hela konkarongen har den väl det men för de som verkligen kan tillgodogöra sej har nog kunskaperna blivit bättre. Därför borde vi satsa på att ge de som kan lära sej bättre undervisning som passar dom och göra samma sak, fast annorlunda, för de som inte har samma förmåga att lära sej. Men politikerna vet bäst. Låt den grå massan fortsätta välla fram över skolgårdarna, i korridorerna och in i klassrummen.

Men jag är nu bara så trött på att politikerna hela tiden ska vara en gigantisk proppen Orvar som spänner över decennierna och som sätter stopp för den fria utvecklingen av allt och alla i det här landet. Låt varje skola bestämma sin agenda själv. T o m skulle man kunna gå så långt som att säga att varje lärartyp bör få fria tyglar att bestämma sin undervisning. Ni politiker ger bara ut pengarna som lärarna begär så att de sen kan visa, inte undervisa, sina elever på bättre sätt. Och framför allt, skrota det där medbestämmandetjafset som rått de senaste decennierna i skolorna. Eleverna är där för att lära sej nåt om livet och världen omkring dom. Varför ska dom få bestämma över nåt när deras föräldrar inte får det på sina arbeten? Det ger dom bara falska förhoppningar om en värld där demokrati råder. Så sluta fingra på skolundervisningen. Mer än något annat, ta från kommunerna ansvaret för skolorna. Det har bara blivit sämre med dom vid rodret.

Ska påpeka att jag inte ogillar statistik som vetenskap, utan ser de som använder statistiken som ett vapen som grovt ohederliga. Det finns en anledning till att vi har statistiker som verkligen vet hur man tolkar resultaten och datan bakom dessa resultat. Såna som ser bortom de mest hårresande rubrikerna i tidningarna.


"Tut, sa båten
och så gick bryggan..."