Oinitierat av Eva Franchell om klimatfrågan

Det har blivit rätt mycket klimatdiskussioner på min blogg på sistone och mer lär det bli. Det är för att det skrivs så mycket dravel inom den här frågan. En av dessa är Eva Franchell som verkar vara en proffstyckare anställd av Aftonbladet för att skriva krönikor om de mest skilda ämnen. Men klimatet är inte direkt hennes forte. Jag har glömt mer om detta ämne än vad hon nånsin kommer att lära sej. En sak hon borde lära sej dock är detta: Skilj på miljö och klimat, Eva Franchell!

Miljön är din och min närmaste omgivning och hur den påverkas av diverse saker medan klimat är nåt helt annat. Klimatet är grovt sagt vad vädermönstren visar under en längre tidsperiod, minst 30 år men helst många decennier mer än så. Så, då var det sagt. Har vi förstått? Miljö och klimat har inget med varandra att göra, även om vädret kan påverka miljön och vice versa.

Syrienkriget beror på miljömässiga faktorer, det är sant, men också på att folk är trötta på att bli klassade som mindre värda och mindre vetande. Men det är samtidigt så att den revolution som startades i Syrien liksom överallt annars i världen har kidnappats av krafter som definitivt inte har folkets bästa för ögonen. Vem som än vinner i Syrien så inte kommer folket att vinna.

När det gäller klimatet finns det ingen vinnare, helt enkelt för att det inte finns nåt att vinna eller förlora. Snart kommer säkert nån alarmist ta upp det där med 97 % eller hur många procent det nu är som håller med om att klimattyckarna i IPCC har rätt men det är ju samma sak som att 50 miljoner flugor inte kan ha fel, ät skit. Att appellera till överheten och förlita sej på vad vissa utvalda personer tycker och tänker är vanskligt, rent ut sagt är det farligt. Man ska ta till sej hela bilden innan man uttalar sej bombsäkert, som Eva Franchell gör när hon tvärsäkert säger att havsisen (som endast är några meter tjock och således varken gör någon skillnad för havsytans nivå i och med att den redan flyter PÅ havet!) kommer att smälta.

Franchell påstår att havet i Arktis blir surare för att isarna där smälter snabbare än nånsin men det är nåt hon fått om bakfoten. Isen gör vare sej från eller till i det avseendet. Det är för lite is som flyter där för att kunna påverka havet, som dessutom hela tiden rörs om av de strömmar som i verkligheten är de som orsakar smältningen. Vad är det förresten för babbel jag läser om att värmen skulle gömmas i haven? Visst, haven snor åt sej mycket fukt från luften och värmen tas därmed upp av denna stora massa men den avger väldiga mängder fukt vilket ger mycket regn och snö. Det är för övrigt så de stora glaciärerna växer till sej i världen, genom att snö packas i enorma mängder.

Jag skulle kunna fortsätta med att peka på felaktigheter i den här krönikan men jag stannar här. Andra, t ex Lars Kamël, får ta vid här. Lars Kamël kan mer än vad jag kan i det här frågan.



"Meet the new boss,
same as the old boss"

Litteraturpriset till Richard Dawkins!

Borde inte Nobels litteraturpris gå till Richard Dawkins? Han skriver väl, sansat så man förstår honom och han är samtidigt lagom svårtillgänglig och obskyr på det där viset som Svenska Akademien gillar i en författare. Han är liksom undertecknad starkt kritisk till organiserad religion och det kan kanske ligga honom i fatet när det gäller andra titlar men Nobelpriset är väl oberoende av såna trivialiteter som livsåskådning och synen på sagofigurer?

Nu är många av hans böcker väldigt vetenskapliga och således fyllda med vetenskapliga termer men samtidigt skrivna så att många lekmän kan läsa dom och förstå vad där står. Nåja, det är ju snarare ett hinder än en fördel om man vill bli litteraturpristagare, åtminstone om man får tro de senaste 90 årens pristagare. Rudyard Kipling (pristagare 1907) och Selma Lagerlöf (1909) är några av de senaste lättillgängligare författarna) vilket säger en del om hur akademien tolkar Nobels testamente.

Dags för Svenska akademien att belöna en vetenskaplig författare som verkligen gjort något för att föra skrivandet vidare!

"Om det finns en gud tror jag han skulle tycka bättre om ateism än kristendom"

2011 - är det revolutionens år?

De som var unga arga studenter 1968 brukar tala om det året som revolutionsåret men då var det mest bråkstakar och bönder (i Frankrike) som höll på och det handlade väl också mest om folk som förläst sej på Mao och tyckte att de var förtryckta, trots att de egentligen hade det mycket bättre än många andra. Nu, 2011, sprider sej revolutionerna som en löpeld från land till land! Det går en osynlig stafettpinne från land till land där diktaturer har suttit ohotade i många år. Bäva månde megalomanerna!

De länder jag främst hoppas på ska börja göra folkligt uppror mot de regimer som satt sej själva att styra över andra utan folkets tillåtelse är Nordkorea, Iran, Kina, Zimbabwe, Burma, Saudiarabien, Oman, Kamerun, Cuba, Uzbekistan och Vitryssland. Det är dags att visa de styrande i dessa länder dörren och sen slänga igen den efter dom. Leve revolutionen, ner med maktgalna despoter!

Vad folk vill ha, som jag själv tror det, är inte demagogi, politisk frihet eller ens en ny ideologi. De vill ha personlig frihet, friheten att få yttra sej offentligt utan att bli förföljda för dessa yttranden. Demokrati handlar i grund och botten om yttrandefrihet. Med denna frihet kommer ansvaret att stå för det man sagt. Det ansvaret kommer fram när man fått yttra sej fritt ett tag. Självcensuren är viktigare än den påtvingade censur diktaturer har. Demokrati handlar inte om politisk ideologi utan om livets egen ideologi, den som dikterar att alla människor ska ha rätten att äta sej mätta, leva med vem man vill, yttra sej om vad man vill och ta ansvaret för allt detta - på egen hand och i grupp. Har man ingen av dessa rättigheter lever man i en diktatur.

Vad folk framför allt vill ha är att få slippa maktfullkomliga töntar som långsamt stryper ett land. Maktfullkomlighet får gärna finnas men då enbart på lokal nivå. Ett helt land kan inte styras på sånt vis.

När vi skriver 1 januari 2012, hur ser världen ut då? Vilka diktaturer är kvar då? Är världen en bättre plats att leva i? Vi får helt enkelt leva igenom år 2011 för att se om det blir revolutionens år.

Låt oss hoppas att religionen inte får tag om den arabiska revolutionen

Det går en våg av protester genom de länder i Nordafrika vi generellt brukar kalla arabländer, trots att de etniskt sett inte är araber, endast arabisktalande folk i länder med folk som INTE är araber. Det börjar likna revolution och de som styr bävar nog nu trots allt överlägset tal om utegångsförbud, reformer, regeringsombildningar etc. Framför allt är det Egypten som är i blickfånget. Man plundrar, försöker bränna ner viktiga politiska tillhåll, saker som är beklagliga men som om man förstår mobbtänkandet blir förståeligt eftersom människor i grupp upphör att vara enskilda individer. Muséet i Kairo borde skyddas extra dock eftersom vissa personer kan utnyttja mobbens framfart och stjäla viktiga objekt därifrån. Det är ju trots allt en viktig del av världshistorien som finns samlad där.

Censur fungerar inte i längden eftersom information hittar ut på nåt vis i alla fall. Jag kan förstå om Israel är en rädd liten nation nu men i slutändan behöver de inte oroa sej, det återgår snart till det normala, dvs alla hatar alla och Israel är allas gemensamma favorithatobjekt. Det jag oroar mej mest för är att religiösa figurer ska utnyttja protesterna och göra samma sak som i Iran 1979, dvs skapa stater där religionen är grundlagen. Såna stater har vi haft nog av genom världshistorien och inget gott har kommit ur dom vad vanligt folk anbelangar. Med detta är jag åter inne på min käpphäst, att demokrati är i sin värsta form bättre än någon diktatur. Det är inget fel på en stark ledare, man eller kvinna kvittar, eller en grupp av starka ledare, bara de förstår att när deras politiska tid är ute så är det bara att lämna över makten till andra krafter.

Sånt förstår inte mullorna i Iran, stofilerna i Kina eller många militärdiktaturer världen över. De ser endast möjligheten till makt och varje protest måste slås ner. Nu faller (kanske) en del regimer i Nordafrika och på den arabiska halvön. Det land jag hoppas mest på vad gäller protester just nu är Saudiarabien för det är det mest religionsstyrda landet i världen bland de större nationerna och om det är nåt land som behöver demokrati eller åtminstone demokratisering så är det landet som styrs av familjen Saud.

Skulle de religiösa segra i Egypten går folket där från pest till kolera. Skulle mer demokratiska rörelser segra får vi hoppas att de religiösa inte hinner samla sej inför valet.

Religiösa nötter gör det igen

Otrohet är inget brott och borde inte ses som det nånstans. Ändå är en kvinna en hårsmån från att bli stenad till döds i Iran för att nån påstått att hon varit otrogen. Det finns alltså inte ens klara bevis för att så är fallet. Det här att otrohet är ett brott går tillbaka till de religiösa uppfattningar som grasserade i stora delar av världen under många tusen år. Det är förstås ett sätt att hålla kvinnor och män i schack så att de inte får för sej att tänka självständigt och fritt. Den som vinner på sånt här är förstås de som vill ha makt och uppmärksamhet och vad är då bättre än att utnyttja religionens påbud.

Jag anser att det är dags att invadera Iran och andra länder som tillåter religionen att styra politiken och köra bort de som usurperar makten. Iran hade chansen att bli en demokrati på 1950-talet men shahen fick för sej att den dåvarande premiärministern, Mossadeq, var kommunist och vips var CIA där och körde bort honom. Tyvärr banade detta på sikt vägen för Khomeini och hans anhang, hans flåbusar, som kidnappade en normal revolution mot shahen 1979 och tog tillfället i akt att föra landet tillbaka till bronsåldern. Det är dags för ännu en revolution, denna gång MOT fundamentalism, inskränkthet och religiöst styre. T o m en militärdiktatur vore att föredra i Iran som läget är nu.

Uppdatering:

Lägger in en länk till ett upprop om att samla stenar den 11 juli för att hedra den kvinna som hotas av stening.