2011 passerar revy

2011 var året då jordbävningarna var legio, inkompetensen hos våra politiker världen över visade sej på allvar, diktaturer i Nordafrika och Mellanöstern föll eller hotades allvarligt, ekonomin fallerade trots alla experters försök att rädda den, klimathotarna fick sej en rejäl törn i och med Climategate 2 och på ett mer personligt plan kom en kattunge in i familjen.

Henke heter katten och är en gåva från min storebror. Hos honom bor Henkes mamma och syskon. En kul liten krabat som inte säger mjau utan wääh. Så här gillar han att ligga dagarna i ända.

2011 gör sej redo att lämna över till ett nytt fräscht år. Låt oss hoppas att 2012 blir ett bättre år vad gäller katastrofer, såväl naturliga som mänskliga..



"Wääh!"

2011 - är det revolutionens år?

De som var unga arga studenter 1968 brukar tala om det året som revolutionsåret men då var det mest bråkstakar och bönder (i Frankrike) som höll på och det handlade väl också mest om folk som förläst sej på Mao och tyckte att de var förtryckta, trots att de egentligen hade det mycket bättre än många andra. Nu, 2011, sprider sej revolutionerna som en löpeld från land till land! Det går en osynlig stafettpinne från land till land där diktaturer har suttit ohotade i många år. Bäva månde megalomanerna!

De länder jag främst hoppas på ska börja göra folkligt uppror mot de regimer som satt sej själva att styra över andra utan folkets tillåtelse är Nordkorea, Iran, Kina, Zimbabwe, Burma, Saudiarabien, Oman, Kamerun, Cuba, Uzbekistan och Vitryssland. Det är dags att visa de styrande i dessa länder dörren och sen slänga igen den efter dom. Leve revolutionen, ner med maktgalna despoter!

Vad folk vill ha, som jag själv tror det, är inte demagogi, politisk frihet eller ens en ny ideologi. De vill ha personlig frihet, friheten att få yttra sej offentligt utan att bli förföljda för dessa yttranden. Demokrati handlar i grund och botten om yttrandefrihet. Med denna frihet kommer ansvaret att stå för det man sagt. Det ansvaret kommer fram när man fått yttra sej fritt ett tag. Självcensuren är viktigare än den påtvingade censur diktaturer har. Demokrati handlar inte om politisk ideologi utan om livets egen ideologi, den som dikterar att alla människor ska ha rätten att äta sej mätta, leva med vem man vill, yttra sej om vad man vill och ta ansvaret för allt detta - på egen hand och i grupp. Har man ingen av dessa rättigheter lever man i en diktatur.

Vad folk framför allt vill ha är att få slippa maktfullkomliga töntar som långsamt stryper ett land. Maktfullkomlighet får gärna finnas men då enbart på lokal nivå. Ett helt land kan inte styras på sånt vis.

När vi skriver 1 januari 2012, hur ser världen ut då? Vilka diktaturer är kvar då? Är världen en bättre plats att leva i? Vi får helt enkelt leva igenom år 2011 för att se om det blir revolutionens år.