Sveriges historia sedd ur en annan synvinkel: Del fyra - Romersk järnålder

Här är fortsättningen på min egen version av det som en gång skulle bli Sverige. Detta avsnitt ska mestadels handla om ett kultförbund, dvs en sammanslutning av olika folk vars gemensamma nämnare var kulturen och religionen, och så småningom även språket. En nation per definition, som ordet nation egentligen betyder. Det där med nationalstat kom senare och är ett modernt påhitt kopplat till patriotism. De som utgjorde detta kultförbund kom att smälta samman till ett folk genom seklerna tillsammans. Jag talar alltså om goterna. Ska man tala om goterna ska man också tala om Oden och romarna.

En hel del tyder nämligen på att Asareligionen till stora delar har sitt ursprung i Romarriket. Den kopplingen har jag gjort tidigare i mina inlägg om historia, religionshistoria och arkeologi. Det handlar förstås om Mithrasreligionen, den största religionen i Rom bland soldater och viktiga personer ända fram tills kristendomen fick överhanden på 400-talet. I vilken utsträckning denna religion fick fäste bland de germanska legosoldater som var i romersk tjänst är omöjligt att säga eftersom den liksom den tidiga kristendomen var en mysteriereligion. Man höll sina gudstjänster hemliga och det talades inte öppet om vad det handlade och betydde med folk som inte var invigda.

Mithras dödar tjuren. Från Universal Heretic.

Men man kan tänka sej att uppe i det karga och kalla Norden kunde man åtminstone tala om en del för andra. På så vis smälte denna soldatreligion samman med den ursprungliga till en helt ny, Asareligionen. Myten om asarna var född. Berättelserna är en blandning av gamla myter från Norden, allmänt mytmaterial från det gemensamma indoeuropeiska förflutna samt de historier som berättades om Mithras. Märk väl, Mithras är inte samma sak som Mithra, en persisk gud. Mithras är en tjurdödare och hela Mithrasreligionen är, som det verkar, en beskrivning av himlavalvet och dess tolv zodiakfigurer, som jag beskrev för en tid sen.

Mithra (ett persiskt ord som betyder ungefär kontrakt) är en personifiering av solen så på sätt och vis är Mithra och Mithras samma sak. Om man kunde få reda på vad som menas med att Mithras dödade tjuren så skulle vi kanske veta om det finns nån koppling till övriga religioner vid samma tid. Det verkar åtminstone som om Mithrasreligionen och kristendomen har samma ursprung, en personifiering av solen och en myt om det kommande paradiset. Samma element som dyrkades av egyptier, perser, babylonier, hettiter osv.

Vad har då allt detta med det som skulle komma att bli Sverige? Det vet vi inte, för det finns inga skrivna källor härifrån vid denna tid och det som finns skrivet nämner inget om att de germanska legosoldater som kämpade för Rom skulle ha tagit till sej Mithraismen. De nämner dock knappt denna religion alls. Det finns helt enkelt inga såna kopplingar mellan Mithras och de germanska folken. Däremot har vi många bevis på att kontakterna mellan Germanien och Rom var livliga, inte bara genom legosoldater och stridigheter, utan även handel och fredlig bosättning. Germanerna lärde sej dricka vin och använda mynt och romarna fick fina pälsar och fick svärd av bästa kvalitet.

Vi har en fin glasservis, järnämnen och fina små brakteater från den här tiden som bevis för handeln med Rom här i Norden, och många av svärden funna på gammalt romerskt område har befunnits vara gjorda av metall utvunnen här i Norden, antingen i Norge eller Sverige.

Det är under den här tiden som de tidigaste legenderna om kungar i Norden finns belagda. Även om några årtal inte finns med i de avskrifter som finns har man på grundval av det man vet om människors livslängd för ca 1500 år sen, det man vet om händelser som något så när kan beläggas utanför dessa legender kunnat komma fram till att de bör ha levt nån gång under 200-talet och framåt, om de nu har existerat vill säga. Jag talar förstås om Ynglingaätten. Den bifogade länken berättar likt mina inlägg här en alternativ och mer passande historieskrivning av det som en gång skulle komma att bli Sverige. Klicka på ordet "Regentlängder" längst till höger på sidan så kommer ni till en sida med legendariska kungar över Sverige, Norge och Danmark.

Vissa saker talar för att dessa figurer kan ha existerat men att de inte var kungar i dagens betydelse av ordet. De var snarare överstepräster och galjonsfigurer i småriken. Deras funktion var mer av det ceremoniella slaget. I vissa fall är de tidigaste kungarna inte alls några riktiga människor utan gudar som anges som den kungliga ättens grundare. Det ser man bland annat på Ynglingaättens grundare, Yngve-Frej. Båda namnen betyder den främste, den förste och är namnet på den gudom som många i Norden ansåg vara den högste guden, den viktigaste. Befruktningens, jordbrukets och folkets gud.

Vem eller vilka av dessa som än har existerat eller ej har egentligen inte större betydelse. Det viktiga är att de nämns vilket ger oss en liten inblick i hur man tänkte och resonerade vid den här tiden. Det ger en extra dimension åt det arkeologiska material vi får fram. Arkeologin talar nämligen om ett kosmopolitiskt samhälle med mycket bönder, handelsresande, småbruk och väldigt få samhällen med fler än 1000 individer. Det var stora gårdar med mindre gårdar i anslutning till de större som dominerade bilden.

Livet var som tidigare dominerat av jordbruket med lite jakt vid sidan av. De nyheter som kommit in sen jordbruket infördes i Norden så många tusen år tidigare bestod i modernare möjligheter att plöja jorden. Tidigare hade en enklare årder använts, nu hade plogen införts och med den bättre förmåga att vända jorden och på så sätt kunna nå den mer näringsrika jorden en bit ner i marken, vilket gav bättre och stabilare skördar.

Gundestrupkitteln.

Piratverksamhet verkar också ha vuxit fram bland folken vid kusterna, inte bara på haven utan även inåt landet på kontinenten. Vilka det var som överrumplade romarna ca 100 före vår tideräkning (f v t) och som gick under namnet cimbrer är nog svårt att att få grepp om. Dagens Jylland låter som en bra beskrivning av deras ursprung men det fanns säkert folk från andra områden i Norden med i detta tåg. Dock verkar det som om folket i det område som aktuellt, Himmerland, har mer gemensamt DNA med kelter i Gallien och Storbritannien än germaner i Norden. Vilket också Gundestrupkitteln funnen i trakten bevisar. Den tycks vara från keltiskt område, tillverkad av traker och förd till Jylland nån gång under den här tiden.

Nu börjar vi närma oss den tid som går in under historieskrivningen men än så länge har vi lite mer förhistoria att ta oss igenom. Vi har Folkvandringstiden och det som felaktigt kallas Vikingatiden kvar. De hänger ihop och är en del av slutet på antikens dagar och början på Medeltiden. Väl mött då.




"Is fearr Gaeilge briste, ná Béarla clíste."

Massgrav från forntiden

Illerup Ådal där fynden gjorts. Bild från Panoramio.

För drygt 1500 år sen invaderade en armé ett område nära dagens Aarhus på Jylland bara för att bli slagna och liken efter de fallna blev sen offrade i sank mark invid en å, då var det en mindre sjö här, tillsammans med sina vapen. Hela scenen upptäcktes 1950 under dräneringsarbete och har sen dess varit föremål för kontinuerliga utgrävningar. Sakta men säkert släpper området ifrån sej sina hemligheter. Nu har man kunnat utröna att området blivit anfallet många gånger. Hittills har man kunna tidsbestämma fyra anfall åren 200, 225, 375 och 450, alla årtalen approximativa. Samtliga har misslyckats och offren med sina vapen har lagts i sjön. Förmodligen har slagen stått på ängarna och kullarna runtomkring sjön.

De som kom över Kattegatt och Skagerack kom från Skåne i söder ända till Oslofjorden i norr och verkar ha varit samlade för att ta itu med folket i Jylland en gång för alla. Var kanske Jyllandriket en miniversion av Romarriket här uppe i Norden?

Detta skedde under den del av järnåldern vi kallar Folkvandringstiden. Det var en synnerligen turbulent tidsperiod i Europas historia. Romarriket var på fallrepet eftersom det var alldeles för stort, något som romarna själva inte ville se. Fler och fler från utsidan ville in i riket för att ta del av rikedomarna, få mat och skydd från andra som ville in. Andra ville bara erövra och slåss. Ett tredje skäl var att man ansåg sej vara bättre än romarna och ville ersätta dom som världens medelpunkt.

Här uppe i Norden var man väl medvetna om vad som skedde ca 100 mil söderut och många av de som knackade på porten till Rom kom härifrån, antingen direkt eller så stod deras ättlingar i de arméer som drog fram över den europeiska kontinenten. Germaner var även legionärer i den romerska armén så det kunde hända att bröder slogs mot varandra i slagen. Men långt ifrån alla höll på med attacker på Rom. De flesta höll sej här uppe och slogs sinsemellan, vilket var vad romarna ville att man skulle göra från början. Romarna köpte järn och hudar från germanerna och gav mycket annat i retur.

Tyvärr för romarnas del lärde man även germanerna att slåss som romare, t o m bättre än dom till slut, och från 400-talet hade germanska arméer och folk utvecklat nya metoder och taktiker för att slåss vilket ledde till Västroms nedgång och gradvisa fall under det seklet och följande sekel. Östrom bestod till 1204 då det fjärde korståget krossade Konstantinopel. Det bestod - på papperet - till 1453 då turkarna intog staden och gjorde den till sin huvudstad men det var i praktiken ett dött rike redan på 1200-talet.

En liten sidogren men det händer lätt när jag skriver om mitt favoritämne. Vad som hände i ådalen på 200-talet och framåt vet vi. Vem som anföll och vilka som försvarade sej är dock fortfarande en gåta.

Det får mej att dra följande konklusioner:

1) Vi vet inget om eventuella lyckade anfall under den här perioden, eller åtminstone inte mycket eftersom det inte finns mycket skrivet från detta område och framför allt inte från den här tiden.

2) Jylland var ett område som var rikt och stort för sin tid vilket gjorde det begärligt för andra folk. Det vittnar inte minst alla anfallen om.

3) De som anföll verkar ha varit bestämda men ändå fått ge sej för en övermakt. Frågan är vem som haft sånt inflytande på andra att han kunnat samla folk från Skåne i söder till Oslofjorden i norr för ett anfall på östra Jylland.

Utöver dessa tankegångar kan man ju spekulera kring platsen och dess arkeologi. Gav detta utslag i senare tiders berättelser, tro? Jag vill gärna tro det. Finns det någon berättelse om ett rike som folk hela tiden försökte erövra men som slog tillbaka anfall efter anfall i många hundra år?




"Alla stora män har idag sina lärjungar och det är alltid Judas som skriver biografin"

Sveriges historia sedd ur en annan synvinkel: Del fyra - Tidig järnålder

Dags igen för en liten exkursion till förhistorien i det område som en gång skulle bli Sverige. Än så länge är området fyllt med småriken vars enda gemensamma nämnare var att man bodde i just samma område och att man delade (till viss del) kultur. Detta sista är inte helt sant eftersom det vid denna tid uppstod många olika kulturyttringar i Norden. De mest sammanhållna och framstående kulturerna var de i Västergötland, Skåne, Halland, Värend, Östergötland samt det så kallade Norrlandsriket, en något vag benämning på ett område med centrum i Hälsingland och Medelpad.

Nu handlar det om en tid i den arkeologiska sfären vi kallar järnålder.

Järnåldern är den tid som karaktäriseras av ett ökat användande av metallen järn. Järnet var sen länge känt, även här i Norden, men det var först när hettiterna började bearbeta järn i större skala för ca 3500 år sen som det blev metallen nummer ett för framställande av bruksföremål och vapen. Nånstans där, i Anatolien, verkar det som man fick fram en metod för att framställa järn på ett sätt som gjorde det försvarbart att använda det på samma sätt som man använt brons. Det hade fördelen jämfört med bronset att det höll längre. Nackdelen var att man hela tiden fick smida om det för att det inte skulle rosta. Det skulle dröja till några sekler före vår tideräkning innan man kommit på att blanda in en något högre mängd kol i järnet vid smidandet för att få en ny form av järn, stål.

Det var i Indien ståltillverkningen började på allvar, på 300-talet före vår tideräkning (f v t). Då hade järnet i sin ordinära form börjat ta över i Norden sen ett par sekler tillbaka. De första tecknen på järntillverkning i Norden är från Västergötland och Danmark där man hittat slagg från tillverkning av järn från ca 700-talet f v t. I Sverige rör det sej om myr- och rödjordsmalm från trakten av Kullings-Skövde i närheten av Vårgårda där man redan för 2500 år sen utnyttjade den rika tillgången på kol för att få fram järn i ganska stor skala. Järnet verkar ha varit viktigt på kontinenten för många av de svärd som tillverkades av keltiska folk och av romarna verkar ha sitt ursprung i Norden. Stål kom till Norden ungefär vid vår tideräknings början men började inte produceras och användas i stor skala förrän under medeltiden.

Man kan tänka sej att metallframställningen först började i områden med stark vulkanisk verksamhet. Denna tanke baserar jag dels på det faktum att tidiga ugnar för framställning av keramik och metaller är vanligast i just dessa områden i Turkiet, Iran och Östafrika, dels på idén vulkanisk verksamhet ju smälter och frambringar metaller vilket torde ha förbryllat de tidiga människorna i detta område innan de kom underfund med hur de skulle kunna använda metallerna för alla möjliga användningsområden. Dessutom är smideskonstens gudar ofta förknippade med vulkaner här vilket inte bör förringas eftersom människor ju skapar gudar efter de naturförhållanden som råder. I de områden som saknar aktiva vulkaner, eller vulkaner över huvud taget, sågs smideskonst som något än mer magiskt och det verkar som om smeder hade en särställning i forna tider. Idag ses ju smeder som vilket annat yrke som helst.

Hus från 200-talet, rekonstruerat. Detta finns utanför Halmstad. Bild från  Bengan Wadbrings hemsida.

Annars är det klimatet och de begynnande folkvandringarna som kännetecknar järnåldern. Långhusen från sena stenåldern och bronsåldern är kvar och kompletteras nu med runda hus och rektangulära hus i mindre form. Grophus är en typ av hus som också började dyka upp i slutet av sten- och bronsåldern och blir nu högsta mode bland många folk som inte verkar ha haft möjlighet att bygga stora långhus. Ett grophus är ett runt hus av sten eller lera med golvet nedgrävt en bit under marknivå som i en grop, därav benämningen grophus.

Grophus från stenåldern, järnålderns grophus var oftast i sten och med torv som isolering.

Man ser också en ökad religiositet bland de objekt som hittas från den här perioden. Om det beror på att man blir mer religiösa bland folken eller om religiositeten tar sej andra uttryck kan ju diskuteras. Jag lutar åt det senare antagandet med det förra som en följd av att en ny religion kommit. Vad det kan vara för en religion är oklart men möjligen kan det vara påverkan från de keltiska folken med deras gudomar. Även det romerska sättet att se på saker och ting kommer så småningom att få en stor betydelse för samhället och religionen..

Fram till järnålderns början i Norden hade rikena varit ganska små och lokala. Det förekommer såna en bra bit in i historisk tid, men det förtigs eller förminskas i betydelse av de som skriver historia. Sverige var en löslig union ända fram till 1300-talets början. Det definitiva slutet för smårikena kom med Kalmarunionen. Men det är en historia för sej.

Här tar första delen av järnåldern i Sverige slut. I nästa del, som kommer i februari eller mars, handlar det om kopplingarna till Romarriket och längre österut samt de första riktiga rikena som växer fram.


"Tro är ingen sjukdom men det är ändå smittsamt och dödar många."

Grava omständigheter i Småland

Ursäkta ordvitsen men jag kunde inte låta bli.

Det handlar om ett gravfält från järnåldern utanför Värnamo som nyligen hittats på en gård. Kanske det i framtiden blir en utgrävning här, om pengarna räcker. Arkeologerna är förvånade att man inte hittat det här gravfältet tidigare eftersom man varit i trakten tidigare utan att hitta något. En annan lustighet dyker då upp i min skalle: "They're digging in the wrong place!"


"Neddamon delgu linda"