Språkhörnan: Språk och dialekter

Detta kommer inte att bli ett vetenskapligt inlägg om språk och dialekter som såna, snarare en betraktelse över förekomsten av dessa samt en fundering kring skillnaderna mellan dialekter och språk.

Vad är ett språk och vad är en dialekt? Jag menar, det finns dialekter inom ett språkområde som är så obegripliga att man knappt kan tro att det är samma språk förrän man lyssnar riktigt noga på vad de säger. Ta dialekterna i Träslövsläge (Halland), Älvdalen (Dalarna), hela Gotland och pitemålet som exempel. De ligger alla inom områden där olika språkområden möts eller en gång har mötts och sen har denna skillnad fortsatt finnas kvar långt efter att språken mer och mer standardiserats.

Språk och dialekter kan som sagt vara ett problem för många som inte är direkt invigda, speciellt om man använder sin dialekt för att markera sin lokaltillhörighet gentemot utsocknes. Det ser jag inga problem med, eftersom provinsialism är att föredra framför nationalism. Den senare ismen är ju konstgjord och är enbart till för att dra bort uppmärksamheten från det faktum att folk inom ett land inte alltid har gemensamt ursprung trots att de på ytan ser likadana ut och talar liknande språk.

DNA har avslöjat att det enligt nationalisterna så homogena folken i världen inte alls är homogena. Här finns stora skillnader mellan olika folk, och då har man ännu så länge bara tagit stickprov över hela världen. Det skulle vara intressant att se alla sju miljarder människors DNA-profiler. Det finns således inget stöd för att forntida folk skulle ha gett upphov till dagens folk genom att vara av samma ursprung.

Språken har följt med genom alla dessa förändringar av folken, och naturligtvis har språken utvecklats och förändrats med. Egentligen kan man väl inte säga att alla språk dör ut utan de bildar en allians med andra språk och bildar grunden för ett nytt språk. Det är så dagens romanska språk och de flesta indiska språken kommit till. Språken har sen utvecklats vidare och försetts med diverse dialekter, något som inte alltid setts med blida ögon av de styrande och intelligentian. De har de senaste tre seklerna strävat efter standardisera språken.

Själva stavningen av standardsvenskan har varit föremål för många förändringar genom åren. Fortfarande finns det många inkonsekventa stavningsregler i svenskan, som att tre likadana konsonanter inte får vara med efter varann i ett ord eller att genre inte får stavas schanger, trots att uttalet är sådant. Om dialekttalarna hade fått råda skulle nog många ord stavas väldigt annorlunda. Men det är bara bra att vi har ett standardiserat skriftspråk, och ett standardspråk så alla från landets olika delar kan förstå varann. För inte är väl tyken ett ord som alla utanför Göteborg förstår?

Även om språken inte hänger ihop intimt med diverse folk så hör de ihop ändå. Språk kan bytas, men grunden finns ändå kvar, vilket dialekter svåra att förstå visar på. Förmodligen har det funnits många olika språk i Europa, språk som gradvis ersatts av andra språk och sen har dessa ersatts av andra, och så vidare. Vi kan inte ens vara säkra på att ord vi använder nu verkligen har sitt ursprung inom den indoeuropeiska språkfamiljen eftersom de många gånger saknas hos andra språkgrupper inom denna familj. Ta verbet driva till exempel.

Verbet driva finns endast i de germanska språken, utan några belagda släktingar nånstans. Det skulle kunna vara en avläggare till verbet dra (äldre svenska draga), men det saknas klara bevis för en sån utveckling från draga till driva i de germanska språken. Kanske är driva ett arv från en tid innan de som först talade indoeuropeiska språk tog över i Norden? Det får vi med all säkerhet aldrig veta.



"The time is gone, the song is over, 
Thought I'd something more to say."