Läsvärt för den som oroar sej över kärnbränsleförvaringen

Dr Max har skrivit ännu en läsvärd krönika på sin blogg. Den här gången om det överblivna kärnbränsle som inte kan förbrännas med dagens metoder i svenska atomkraftverk. Enligt honom kommer det att överleva ännu en istid, om det inte kommer att användas i framtida versioner av bridreaktorer. Såna finns ju redan nu men i framtiden kommer de säkerligen kunna vara än mer effektiva och säkra.  I vilket fall som helst kan vi andas lugnt. I alla fall är jag övertygad om att farorna med kärnkraften är lika överskattade som farorna med vindkraften är underskattade.

Jag älskar progressiv rock

Jag är född på 1970-talet så jag borde ju inte gilla den musikstilen, eller hur? Jag borde gilla sånt som var populärt på 1980-talet. Det gör jag men det är inte min passion precis. Visserligen är några 1980-talets artister verkliga höjdare vad mej anbelangar men ändå är 1970-talets progressiva rock vad jag älskar. Yes, Genesis, Gentle Giant, Pink Floyd, Nektar och många många fler. Vid sidan av detta huvudspår finns lite hårdare grupper som Uriah Heep och Rush som helt klart hela tiden hört mer till den progressiva delen av rockindustrin trots deras respektive "flörtar" med lite mer radiovänlig musik.

Precis som den här artikeln i DN beskriver har orden progressiv och rock ihop blivit synonymt med politiskt medveten musik men då är protestmusik en bättre beskrivning av den stilen för progressiv är ett ord som betyder ta flera steg framåt. Med politik tar man ofta steg bakåt eller åt sidan. Men samtidigt får man inte glömma bort att många grupper experimenterade med längre kompositioner på 1970-talet utan att för den sakens skull bli kallade progressiva eller symfoniska. Ta Savoy Brown som ett exempel. Deras 9 minuter långa "Hellbound Train" från plattan med samma namn är en utdragen blueslåt. Det räknas inte som progressiv rock. Deep Purple flörtade ofta med tiominutersstrecket i sina låtar, framför allt under konserterna men ingen talade om dom som progressiva. Led Zeppelin och Black Sabbath låg nog bättre till på den punkten eftersom deras respektive stilar ofta berörde samma typ av musik som idag kallas progressiv rock.

Men åter till ämnet, min favoritgrupp här är Genesis, innan Steve Hackett lämnade bandet 1977. Jag håller med Maths Broborg, som blir intervjuad i DN om sitt kommande radioprogram om progressiv rock, att deras platta "Selling England By The Pound" är deras bästa. Lyssna gärna på första spåret om ni får tag på skivan, "Dancing With The Moonlit Knight". Där får både sångaren Peter Gabriel och gitarristen Steve Hackett utlopp för sina "lustar".

Så, nu vet ni lite mer om mej och vad jag lyssnar på för musik. Ut i vårvärmen (om det finns någon) och lek nu!

Vår religiösa evolution - del fyra

Det verkar som om människan som art kastade alla kopplingar till riktigt gamla gudar och gudinnor överbord när de klev in i historiens ljus för knappt 6000 år sen. Åtminstone gjorde de styrande det för de gudar som beskrivs i legenderna är väldigt långt från de andar och dualistiska gudomar som styrde människors liv under stenålderns tidigare skeden. Före den dokumenterade tiden hos oss människor var hermafroditiska gudomar vanliga liksom dyrkandet av själva naturen. Gudarna var väl inte alltid snälla men oftast var de lätta att ha att göra med. Men med civilisationen och stadsstaterna verkar en mer människocentrerad kult uppkomma. Gudarna får mer makt över människor och berättelserna om dom tyder på att man velat inympa en känsla av vördnad för de som styrde ett område. Gudomarna var ett medel för att nå detta medel.

Gudarna sågs som hårda, elaka och ofta som en sorts orättvisa mäktiga föräldrar visavi människorna. Sjukdomar, översvämningar, jordskred och liknande sågs liksom förr som ett straff från gudarna för nåt människorna gjort fel. De var snara till våld och ofta dödade de varandra också. Dessa berättelser ter sej för undertecknad som en mytartad beskrivning av länge sedan verkliga händelser. Ju längre tillbaka i tiden en händelse har ägt rum, desto mindre trovärdig verkar den vara. Alltså är dessa religioner inget mer än en uppiffad version av förfädersdyrkan. Förfädersdyrkan fanns även före historisk tid men från och med den dokumenterade eran är denna dyrkan mer subtil, dold under lager som försöker göra gudarna allsmäktiga och odödliga, vilket de inte verkar ha varit förr. Tidlösa var nog de andar man tillbad men inte odödliga. Det är också under den här tiden som tanken på ett paradis och/eller ett liv efter döden börjar göra sej gällande på allvar.

I Mesopotamien (grekiska ordet för Mellanflodslandet, område mellan floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak) växte en religion fram som var lika stark oberoende av vilket folk som för tillfället styrde. Man bara bytte namn på gudomarna när ett nytt folk tog över. I övrigt var allt detsamma. Den här religionen fick allteftersom tiden gick mer makt över människorna, till den grad att all individualitet tidvis verkar ha försvunnit. Denna kollektivism finns fortfarande kvar och på sätt och vis är den gamla religionen kvar där, även om den bara kallas nåt annat och har en enda gud. Martyrerna är dock ett eko av de tidigare undergudarna. Frågan är var oskulderna passar in i det hela.

Marduk, babyloniernas högste gud. Skaparen av världen genom att döda draken Tiamat. Han kallades av kananéerna för Baal och hade lite andra attribut och en lite annorlunda historia men i stort sett är det samma gud.

Enki, sumerernas visdomsgud. De tidiga babylonierna kallade honom Ea.

Inanna, sumerernas fruktbarhetsgudinna. Bland babylonier och kananéer kallades hon Ishtar respektive Asherah. Hon var en lättretlig och våldsam gudinna. Erotiken var hennes vapen.

 Det är från den här tiden och platsen som den äldsta nedskrivningen av den så kallade syndafloden finns. Vad det än var för en översvämning så måste den ha varit stor eftersom många kulturer talar om den. Men märk väl, det är enbart kustlevande kulturer och de vid låglandområden som talar om en stor översvämning. Inåt land och i bergen finns inga såna berättelser och inte alla vid kusten heller berättar om den. Förmodligen har folkminnet på diverse platser blandat ihop historier bevarade från istidens slut med senare tiders mer lokala översvämningar som frammanat jämförelser.

I Egypten växte en lika potent religion fram där vördnad för de styrande ledde fram till att den högste, farao, t o m sågs som en gud i mänsklig form. På samma gång som han var gudarnas representant på jorden var han en gud i sej. Amon eller Amun var den högste guden här och han sades vara alla andra gudar i en enda. Här har vi alltså för första gången en tankegång som långt senare skulle leda till monoteismen. Den första huvudguden var Ra, en solgud. Han kallades även Aton, vilket betyder skiva. Detta alternativa namn skulle komma att bli en vändpunkt för människan och hennes förhållande till religion.

Trots att all makt nominellt låg hos farao var det prästerskapet och arméerna som hade den reella makten. Framför allt var det prästerskapet i tempelkomplexet i Thebe som dyrkade Amon-Ra som överguden kommit att kallas som hade mest makt. Detta ville farao Akhenaton ändra på. Vid sitt trontillträde 1350 f v t hette han Amenhotep IV men bara några år efter detta bytte han så namn och tillsammans med sin hustru tillika medregent Nefertiti satte han igång att omdana hela Egypten. De gamla gudarna förbjöds helt och kulten av solskivan, Aton eller Aten, påbjöds. Detta gjorde prästerna i Thebe rasande. De förväntades nu helt och hållet dyrka EN enda gud!

Detta var den första monoteistiska religion vi känner till. Experimentet var dock inte lyckat för redan när Akhenaton dog 1334 f v t avskaffades monoteismen och polyteismen återkom med full kraft. Tanken på en monoteistisk religion dog dock inte och inom 1000 år efter hans död hade en dualistisk religion skapats som så småningom blev en monoteistisk religion. Den har jag avhandlat i inlägget om Asherah, guds hustru, härom dagen.

I Kina och Indien blev andedyrkan kvar lite längre och det blev mer av en vad-som-än-finns-omkring-en-är-en-gud-religion av det hela. Berättelserna är dock lika dubbelbottnade som längre västerut och lika diffusa vad gäller synen på människans roll i det hela. Talande här är bland annat guden Vishnu som i en av sina avatarer (sanskrit: nedstigningar), Krishna, talar om att han blivit en världsförgörare och att han nu ska demonstrera sin makt för människorna. Detta står i en av hinduismens äldsta skrifter, Bhagavad Gita, guds sång. Av texten att döma är kungen Arjuna, som Krishna riktar sina ord till slagen av häpnad och skräck. Krishna undervisar då den unge kungen i yoga för att vägleda honom inför den kommande striden.

I nästa avsnitt ska jag avhandla den så kallade indoeuropeiska religionen, om det nu kan ha funnits en sådan.

Sverigedemokrater verkar inte veta hur man ska rösta

Hoppas ingen av piloterna röstade på SD för de är emot att man använder planet i Libyen.

Dagens skämt är förstås ett oavsiktligt sådant. Det handlar om voteringen för att skicka JAS-plan till insatsen i Libyen. Förslaget röstades igenom med förkrossande majoritet, 240 för, 18 emot och fem som avstod. De som avstod var en miljöpartist och fyra vänsterpartister. De som röstade emot var sverigedemokrater. Men en som deltog i diskussionen tryckte aldrig på nån av knapparna. Talande nog var han sverigedemokrat. Han får dagens dumstrut eftersom han tydligen inte visste hur man skulle använda knapparna. Eller så sov han. Det är väldigt vanligt bland politiker har jag förstått. I vilket fall som helst är dumstruten hans.

Klimatfrågan och genusfrågan har en sak gemensamt - det som inte kan bevisas

Jag har följt klimatfrågan sen många år och först förhållit mej frågande till vad som höll på att hända eftersom jag inte förstod konklusionerna som gjordes, senare skeptisk och nu på senare tid realistiskt övertygad om att ena sidan, de som proponerar för AGW-hypotesen, har helt uppåt väggarna fel. Sen några månader tillbaka har jag även börjat följa en annan debatt, genusfrågan, och slås då av samma inställning från ena sidan av frågan, nämligen den att det är fastslaget faktum och att debatten borde blåsas av.

I det ena fallet är det en del av mänskligheten som är en skurk, nämligen den rikare delen av världen. Det andra fallet utgår också från att en del av mänskligheten är en skurk, nämligen det ena könet. Båda dessa sätt har väldigt stora likheter med den fascism som förordades i Italien och Tyskland på 1930-talet. På sikt är den lika skadlig också eftersom den redan förstört förtroendet för många politiker och andra makthavare som köper in sej i endera synen på människor och människan som art. Det är synd att såna här idéer alltid slår klorna i folk som har förmågan att få andra med sej. Det leder alltid till att en missuppfattning om konsensus bildas. De behandlar dissidenter som lägre stående, andra kritiker ska till varje pris tystas eller förlöjligas.

Som påpekas i det här inlägget saknas bevis för att AGW-hypotesen skulle stämma. Det har påpekats många gånger. Vad för bevis för så kallade maktstrukturer bland män som inte släpper in kvinnor finns det då? Ta en titt på företags- och myndighetsstyrelser av idag. Det finns kvinnor där och de verkar då inte förtryckta eller känna sej utestängda av några strukturer. Att det finns så kvinnor i styrelser tror jag själv beror på många olika faktorer men diskriminering och maktstrukturer är inte med där. Det här är inget bevis på "gubbvälde", tvärtom. Det visar bara att Belinda Olsson är en avundsjuk liten människa som tror sej vinna poäng på att göra män generellt till sina motståndare för att kunna få in SINA vänner på posterna. Det kallas megalomani och nepotism, Belinda! Kanske lite hyckleri där också.

Jag vill se en programledare som är bra som ledare för ett program. Belinda är ingen bra programledare för hon avbryter bara de som talar och stressar fram för att hinna med så mycket som möjligt på de ynka 45 minuter hennes program har i tablån. Att det bara är trekvart är inte hennes fel, det är SVTs och de ska de ha ett stort ris för. Dock är hennes stil helt fel. Belinda är över huvud taget helt fel i rutan. Flänger hit och dit och stör och förstör för de som talar. Hon får säga vad hon vill om at "fel" kön dominerar i rutan men jag tror inte de har valts på grund av sitt kön för att de är starka personligheter.

En person som ska leda ska nämligen göra det på sin personlighet, inte sitt kön. Att välja det senare över det förra är som att spänna vagnen för hästen och lägga piskan på marken. Individens jämställdhet framför könets, det är min paroll. Vi ska inte ha någon smygfascism som leder till ännu mer kamratskapsledarskap och mygel.

Vad ska man skriva om idag?

Idioter i Elfenbenskusten, idioter i Libyen eller idioter inom EU? Kanske fjantarna i UI som anklagar oss realister för att vara en del av tobakslobbyn? Nej, det är alldeles för dumt att skriva om. Jag känner inte för det. Jag visar några bilder istället. Håll till godo:

Klicka på dom för större version.

Guds hustru

Yahweh hade en fru men de verkar vara skilda nu för man hör inte av henne. Var tog hon vägen?

Det handlar alltså om att de artefakter som hittats genom åren i Mellanöstern på en figur som identifierats som just judarnas gud Yahweh (latin Jehova) tillsammans med en gudinna, en som är mer känd från många andra religioner i trakten, nämligen Asherah eller som hon är mer känd som, Ishtar. Hon har systematiskt rensats ut från de judiska traditionerna de senaste 2000 åren. Varför kan vi ju bara spekulera i men misogyni (kvinnohat) kan spela in. Möjligen också för att skilja sej från resten av befolkningen. Asherah var ju en gemensam gudinna för ALLA i Mellanöstern vid den här tiden. Yahweh dyrkades av många, även utanför judarnas lilla bergsklick, eftersom han från början är en himmelsgud av samma typ som Tor, Indra och Jupiter var för oss i Europa och Asien men definitivt inte lika populär som Asherah.

Allt detta verkar tills vidare stöda min tankegång att judendomen växte fram som en statskult, närmast under sektliknande former, under kungariket Israels sista dagar, förmodligen som en protest mot de aggressioner som förekom mot riket under den här tiden. Var vänliga notera att det verkliga kungariket Israel har inget med bibelns Israel att göra. Det verkliga grundades som en vasallstat till både Egypten och Assyrien på 900-talet före vår tideräkning (f v t). Det gick under ca 200 år senare när babylonierna förstörde hela den här delen av Mellanöstern. Huvudstaden i Israel var inte Jerusalem utan Samaria. Jerusalem låg förresten i en annan vasallstat, Juda, ett land som också föll för assyrisk aggression. Dessutom har man räknat ut genom arkeologi att Jerusalem för ca 2800 år inte var mycket större än de byar som fanns här i Norden vid samma tid, något hundratal invånare alltså, kanske uppemot 1000 invånare. Det var först senare, under persernas tid som staden fick sitt första stora uppsving. Religionen i dessa länder var precis som överallt annars en polyteistisk sådan, flera gudar och varje område hade sin speciella övergud. Men över dom alla var Baal, herren. Den sekt som gjorde Yahweh till sin övergud måste ha sett Baal med väldigt oblida ögon.

Det blir ofta så att i problematiska situationer att man vänder sej till en stark person för tröst och stöd. Så hände uppenbarligen när Israel och Juda föll för de stora nationerna. Stora delar av befolkningen fördes bort, framför allt de med lite tankeförmåga för de kunde användas av de styrande. Förmodligen växte då judendomen fram här med Yahweh som huvudgud under den här tiden. Asherah ströks ur religionen och kvar blev bara korta snuttar av referenser till henne. Ändå finns hon där hela tiden. Det handlar bara om att veta var och hur man ska leta. Men Yahweh gjordes alltså till huvudgud och så småningom till den enda guden, efter mönster från Egypten och Perserriket. Legenderna som sen skrevs ner ändrade på de fakta som fanns till att passa in med denna monoteistiska syn.

Slutligen en video om allt detta. Bara att titta och förundras över hur långt människor kan gå för att tro på vad de anser är det rätta. Lyssna speciellt noga på det han säger om hur man faktiskt dyrkade Asherah fortfarande under den tid som texterna i bibeln beskriver. Förmodligen fanns den dyrkan kvar vid tiden för texternas nedskrivande, ca 500-200 f v t så man kan förstå varför texterna är utformade som de är. De vill helt enkelt leda in alla fåren i fållan. Nog skrivet från min sida. Ta fram popcornen, sätt dej tillrätta och se på minidokumentären om guds hustru:

Immigranter är en tillgång

I all korthet kommer jag att bara säga som så att de som kommer hit och vill bo här ska få göra det också. På våra villkor förstås för vi har oskrivna regler här liksom i andra länder att man gör som infödingarna gör. Getton är således inte nåt alternativ för dessa människor. Ändå ser myndigheterna till att i många fall skapa såna platser (Rosengård, Biskopsgården, Rinkeby etc). Vad det beror på vet jag inte men det är inte av kärlek till andra människor i alla fall. Bekvämlighet och olustkänslor inför det främmande är en tankegång jag har.

Såna känslor föder bara främlingsfientlighet och xenofobi med följden att SD och liknande partier växer fram. Men såna känslor, hur naturliga de än är, ska normalt sett försvinna efter några decennier allteftersom immigranterna integreras i samhället. De har inte gjort det fullt ut - än, men vi kan alltid hoppas för det är inte sunt att gå med tankegången att andra människor är en belastning och bör köras bort till varje pris. Inte i längden i alla fall. För de som kommer hit är en tillgång och ett tillskott som behövs.

Hans Lindström. För fler bilder gå till hans hemsida.

Jag ska göra inlägget lite längre än jag först ansåg att det borde vara. Jag ska ta upp lite om vårt genetiska ursprung här i Sverige. Hittills har väldigt få människor DNA-testat sej för sitt ursprung så bilden av hur vårt släktskap med andra människor ser ut är lite missvisande. Så långt har man dock kunnat konstatera att majoriteten av svenskarna kommer från Turkiet. Ja, ni läste rätt. De människor som förde med sej jordbruket kom därifrån och de lämnade det området för ca 8500 år sen och nådde Norden för ca 6700 år sen. Allt enligt DNA-bestämningar och arkeologiska utgrävningar. De ersatte på sikt de människor som hade bott här sen istidens slut. I flera vågor har sen invandringar sköljt över Norden och de flesta tycks ha varit av samma typ som idag, man behövde ha in frisk arbetskraft och/eller nån ville ha nytt territorium att styra över. Det finns gott om exempel på att eliten hörde till ett folk och undersåtarna ett annat. Så säger DNA i alla fall.

Det är därför nationalstater är farliga för genpoolen. Det kan bli lite väl mycket inavel på sina håll om man blir för isolationistisk. Således är immigration en nödvändighet om vi ska kunna behålla en hög nivå på friskheten i vår population. En annan sak som genforskningen visat på är att många gånger är män och kvinnor inte av samma genetiska ursprung. Männen har ofta centraleuropeiskt och västeuropeiskt ursprung medan kvinnorna har östeuropeiskt och västasiatiskt ursprung. Sug på den, sverigedemokrater!

Vem läser bloggar?

Jag skriver här minst en gång om dagen sen en tid tillbaka och försöker att inte repetera mej för mycket. Det kan väl upplevas som lite tjatigt när jag går igång med saker som jag ältat flera gånger förut men jag hittar alltid nån ny infallsvinkel. Ibland får jag också svar på mina inlägg, framför allt om jag länkat till nån artikel i nån av de stora tidningarna. De flesta håller med mej, några gör det inte och några få verkar inte ha förstått nåt av det jag skrivit om.

Så långt är det ganska klart att de som läser min blogg är såna som även läser de artiklar jag också fastnar för. Men jag ser dessutom på besöksstatistiken att de som läser min blogg inte alltid hittar hit genom artiklarna utan de har kanske sett länkar till det jag skrivit på andras bloggar. Frågan jag ställer mej blir då: vem läser bloggar? Det är en rätt intressant fråga faktiskt för man får ofta höra från offentligt håll att man tycker att vi bloggare är obehagliga och en del vill även tona ner vår betydelse genom att säga att vi är ointressanta. Men då kan man ju fråga sej varför så många hänvisar till oss och varför så många politiker och journalister själva bloggar.

Jag återgår till den mer neutrala delen av frågan. Vem läser bloggar? Vad är det för en typ av människa som går in på t ex min och läser det jag har att säga? Hur många återkommer till en och samma blogg? Det skulle vara kul om någon svarade här och talade om för mej vad som attraherar hos oss bloggare.

Vår religiösa evolution - del tre

Välkomna till den tredje delen i min tolkning av hur människan blev religiös. Vi börjar så sakteliga närma oss den tid vi kallar historisk tid. Fortfarande är religionerna svåra att uttolka för oss men en del klara mönster syns faktiskt. Framför allt är varje områdes religioner präglade av den verksamhet och det djurliv som dominerar där. Tjurar dominerar bilder och statyetter i området runt Medelhavet, längre österut finns får och getter bland avbildningarna och i norr finns hästar, hjortar och nån enstaka varg eller gris. Men ett ställe sticker ut speciellt vid den här civilisationens eras början, för ca 12 000 år sen. Det är ett område i dagens Turkiet, i dess sydöstra del invid gränsen till dagens Irak och Syrien. Stället heter Göbekli Tepe och här höll man ceremonier där ormar tycks ha haft en central betydelse.

Inte bara ormar utan gamar tycks ha varit föremål för dyrkan här liksom de typiska lejonen, tjurarna och andra djur man var medvetna om. Göbekli Tepe är det äldsta tempel vi känner till och det är med såna här byggnader som man har kunnat sluta sej till att människan börjar övergå från att leva ett nomadiskt till mer bofast liv. Jordbruk och boskapsskötsel börjar bli alltmer gällande och för att kunna mätta alla munnar behövs ett stationärt liv. In i dessa människors liv kommer också en mer organiserad religion med vad som redan nu är ett eget stånd, en egen klass inom samhället, präster. Göbekli Tepe kom att användas i närmare 4000 år innan det övergavs och sakta förföll i glömska till 1964 då ett amerikanskt arkeologilag bestämde sej för att ta en titt på det.

Det näst äldsta tempel, Nevali Cori, vi känner till ligger också i trakten och är ca 11 000 år gammalt. Även här tycks man ha dyrkat ormar, gamar och andra djur och liksom i Göbekli Tepe växte det fram ett samhälle här så småningom. Här har man hittat flera hundra små figuriner i lera och man har beräknat att temperaturen för att bränna dessa små figurer bör ha varit minst 500 grader. Man har från detta dragit konklusionen att man började bränna figurer flera tusen år innan krukor av den typ vi använder idag kom på modet. Krus och annan keramik börjar uppkomma vid ungefär samma tid som Nevali Cori och Göbekli Tepe är i bruk men det är sällsynt före ca 9000 år sen.

En stad växte så småningom upp i templets närhet och när det templet övergavs för ca 8000 år sen övergavs även staden. Det är i den vevan som som städer som Catal Huyuk och längre söderut Jeriko börjar växa fram på allvar. Dessa städer hade också gamdyrkan och man tror att man lade ut sina döda åt gamarna för att på så sätt bli av med det illaluktande köttet på kropparna. Förmodligen såg man gamarna antingen som gudar eller gudarnas utsända.

Det panteon av djur som dominerar den lite äldre perioden hos templet blev med tiden urmodigt allteftersom man mer och mer övergick till stationärt liv med jordbruk och boskapsskötsel som bas. Att då karva in de djur man tidigare antingen jagade eller levde med so nomader var inte lika lockande för dessa bofasta människor. En mer människocentrerad religion växte också fram.

Den här perioden brukar kallas neolitikum (latinisering av grekiska neo, ny och lithos, sten) och är alltså ett finare ord för sena stenåldern. Det är en period i människans historia då man övergår från nomadliv till stationärt liv med städer och byar samt ett alltmer avancerat styre. De präster vi kände som schamaner i förra delen av denna serie om religionen hade inte direkt hört hemma här. De religioner som tycks ha varit rådande här är mer avancerade. Man tillber inte längre naturen som andar utan som en manifestation av sej själva. Naturen är till för människorna och man ber om gudarnas tillåtelse att använda den. Gudarna är inte längre i naturen utan mer utanför allt annat, i en annan dimension så att säga.

Figurerna som ska föreställa gudomar blir alltmer avancerade och symboliska. Innan var det mer rakt på sak, handlade det om jakt föreställde figurinerna en jaktgud eller -gudinna. Var det om sex hade figurinerna stora könsorgan av endera sorten. Nu är det mer allegoriskt beskrivet och det handlar mer och mer om maktsymboler. Ta den här gudinnan som exempel:

Figur i lera från Catal Huyuk

Den föreställer vad som ser ut som en frodig kvinna som sitter på en stor tron och föder fram ett barn. På tronens karmar tronar huvuden av vad som kan vara lejon eller pantrar. Den sortens associationer finns betydligt senare i vår tid med beskrivningar av modet hos ett lejon, att man ska vara tålmodig och stark som ett lejon.

Någon specifikt dominerande gudom verkar inte ha funnits över hela världen som senare tider har utan varje region har sitt panteon. Bland de första jordbrukarna verkar diverse kvinnliga gudomar ha dominerat och bland boskapsskötare verkar manliga gudomar ha haft en minst lika stor betydelse. Nomaderna som levde kvar hade fortfarande en ganska könlös eller tvekönad form av gudom man tillbad. Vi får förstås ha i åtanke att långt ifrån allt är utgrävt och vi vet inte om dessa figurer man hittat blev kvar när städerna övergavs och att de viktigaste figurerna togs med vid flytten. Dock kan man genom jämförelse med senare tiders religioner i samma trakter sluta sej till att de tolkningar som gjorts i stort sett stämmer.

En tanke jag har fått är att det handlar om en beskyddarsymbolik. Lejonhonor skyddar sina ungar frenetiskt och det gör många andra djur också. Hannarna tar den yttre delen av reviret och är således inte lika intressanta ur den aspekten. Styrka är inte alltid den viktigaste aspekten vid beskydd utan det handlar om att hela tiden vara på anfallaren och hindra denne från att nå ungarna. Det kan ha gett upphov till de gudinnor vi ser, som den i lera som jag pratat om ovan. Därför är tanken om monoteism helt fel eftersom det lägger ihop allt detta, revirtänkande, beskyddarinstinkt, styrka och omhändertagande i en och samma gudom. Men mer om det i del fem. Del fyra behandlar den sena neolitikum och hur det sakta blir ett än mer avancerad religionsutförande i världen.

Det är elektricitetens dag idag

Jag skrev om detta härom dagen och nu är det dags. Låt alla lampor vara på i kväll, andra apparater som behöver ström likaså. Låt inte mörkrets krafter vinna! De har redan hjärntvättat våra barn. När kommer de efter dej? Propagandan talar om rekordmånga deltagare. Låt det inte bli så.

Här är en som protesterar högt och tydligt i alla fall. Magnus Andersson heter han och är ordförande för CUF (Centerns ungdomsförbund). Kul att se en politiker som inte följer i hysterikernas ledband. Jonny Fagerström lanserar Life Hour och ute i den stora stygga världen har något som kallas Human Achievement Hour lanserats. Det har nu hållit på några år som en motvikt till idiotin bakom Earth Hour. Alla dessa med målet att dels motverka mörkrets krafter som vill att alla ska släcka ner och dels fira elektricitetens betydelse för oss normala människor.

Läsvärt för den som fortfarande tror på det svenska rättssamhället

Min egen uppfattning om det svenska rättssamhället är präglad mestadels av det jag läser i tidningar och genom att ha pratat med folk som haft med det att göra. Juridik har jag med avsmak sett på nära håll när en ingift släkting hade dött och hans sida av släkten försökte lura till sej allt av den kvarlåtenskap han lämnade efter sej trots att både hans och hans frus (från vår sida av släkten) testamenten klart och tydligt talade om att allt skulle delas rakt av. Juristerna avvisade förstås allt detta men det fördröjde allt med ett år innan pengarna och lösöret kunde delas, precis som testamentena ville.

Allt detta är inte direkt några mord och dito justitiemord men ändå är det en känsla av avsmak jag får varje gång jag ser hur lätt det verkar vara att lura vanligt folk i domstolarna och hur lätt det är att dupera nämndemän och juristerna på båda sidor av "skranket". Ta det här aldrig inaktuella fallet som ett exempel. Ju mer jag får reda på om det desto mer absurd förefaller hela utredningen mot de två männen vara. Det är bara att läsa länken ovan och sen även se avsnittet av Veckans Brott som behandlar just detta fall, om nu någon missade det.

Frågan är om någon del av rättsväsendet är att helt lita på. De är ju trots allt människor de också och som sådana är de precis som vi andra väldigt påverkbara och subjektiva. Men lite tankeförmåga kan man väl ändå begära att de kan använda. En fråga alla borde ställa när man konfronteras med en sak, vilken som helst, är: Är detta allt? Följdfrågan borde vara; vad finns det mer? Sen kommer kanske frågorna på rad: Om det finns mer, vad skulle det vara och stämmer allt jag hittills sett? När jag väl hittar mer, hur passar det in i det jag redan fått framför mej? Om det inte passar in hur ser då saken ut som jag har framför mej?

Det är viktiga punkter i det som kallas källkritik, något som inte verkar praktiseras speciellt mycket i våra domstolar av någondera parten. När det går till överläggning i ett fall verkar det i fallet Catrine da Costa inte ha funnits den minsta tillstymmelse till källkritiskt tänkande hos åklagaren. Inte alla i domstolen verkade heller ha haft detta för ögonen. Som tur är friades de anklagade, men på ett sätt så att alla ändå uppfattade dom som skyldiga. Just ett snyggt rättssamhälle vi har!

Att bli gammal är en lyx

De äldre på ett äldreboende i Kungsbacka får i fortsättningen betala själva för mackorna eller ta med till matsalen om de vill ha en sådan. För några år sen vägrade personalen på ett äldreboende i Trosa tror jag det var servera lutfisk till julbordet för att det skulle bli för dyrt. Mandeltorsk blev det istället, en rätt som egentligen är dyrare om den tillagas enligt riktigt recept. Det blev som så att en kock åkte ner och ställde sej på stadens torg och bjöd de äldre på lutfisk. Vi har genom åren hört om hur vissa äldreboenden har haft anställda som slagit och terroriserat de äldre.

Njuter vissa representanter för äldreboende och andra vårdställen av att plåga de som behöver deras hjälp? Nu kan en macka synas vara en liten sak jämfört med misshandel men det är faktiskt på samma linje. De har ju betalat för en vistelse på ett visst ställe och då ska de få den service som de begärt. Det är inget jobb att vara pensionär. De har slitit hela sitt liv för den servicen att få all mat serverad utan att något ska kosta extra annat än om de går ut på stan för att äta. Helpension, har ni äldreboendeansvariga hört talas om det uttrycket?

Det är en lyx att leva i dessa dagar och det verkar vara en ynnest att få den service man begärt, oavsett om man är gammal eller ung. Men att bli gammal verkar vara den största lyxen av alla.

Fågelmördarna slår till igen och igen och igen...

Tack vare vindkraftskramarna har en hiskelig massa fåglar dött överallt i världen men de som är övertygade om vindkraftens förträfflighet verkar bara skaka av sej all kritik. Frågan är om de kan fortsätta ha sina skygglappar på efter såna här fakta. Eller ska det utredas ytterligare så att förhalningstaktiken kan få effekten att man glömmer bort kritiken?

Kom ihåg elektricitetens dag på lördag

För oss som ser elektriciteten och dess gåvor från en bättre vinkel är lördagen elektricitetens dag. Då ska alla apparater som man bara kan ha igång vara på. En timme för realismen och välfärden. Ju fler som får ta del av elektricitet desto bättre. Då slipper vi avskogning av det skälet att man använder onödigt mycket träd för att elda med, vi slipper dålig hälsa som en följd av dåliga ugnar och vi slipper se ödemarker pga jorden blåser bort när inga träd längre hindrar vinden från att ta den med sej.

För att uppnå detta, som är en bättre värld jämfört med nu, måste vi se realistiskt på vårt energibehov. De enda energikällorna som verkligen kan ta upp kampen med oljan är kärnkraften och vattenkraften. Med modern teknik har vi snart eliminerat alla risker.

Så låt oss istället för att vara dumma och inskränkta på lördag göra den till Elektricitetens dag!