Vad är religiösa fundamentalister rädda för?

En tokig man som ska föreställa minister i den pakistanska regeringen utlyser en belöning för den som mördar en filmskapare, galningar världen över som protesterar, plundrar, lynchar och mördar sej fram genom städer och byar av det enda skälet att de ogillar en film. Att de ger sej på varandra när de hatar nåt de aldrig sett är verkligen ett dumhetens tecken. Straff för hädelse utmäts också i dessa länder, som vill kalla sej demokratiska. Saker vi förknippar med fundamentalister i den muslimska världen idag men samma typ av tokerier förekom i västvärlden ända fram till början av 1900-talet. Dumheterna bara flyttar på sej från kontinent till kontinent, som en sorts idiotins stafett.

Oavsett om det rör sej om en djupt troende muslim, kristen eller annan religiös person är det alltid fara å färde när denne öppnar munnen och låter sina religiöst färgade politiska åsikter komma fram. För de åsikter som kommer från religiösa människors sida är oundvikligt färgade av synen på en gudom som styrandes världen och allt som sker där och allt han/hon ser framför sej blir också färgat av religionens heltäckande giftiga färg. Lite mindre om det kommer från en sekulärt troende men ändock finns det där i bakgrunden.

En fundamentalist är en som grundar sina åsikter på just grunden, det ursprungliga och ser det som det allra bästa oavsett vad som händer. Eller rättare sagt, det som de tror är grunden. För i religioner är det sällan som grunden är det som fundamentalister utgår ifrån. Det är väl knappt någon som vet vad grunden i en religion är, annat än att den skapats av en person eller en grupp som velat ändra på nåt.

Förresten, vet ni vad som skiljer en fundamentalist från en som är verkligt opartisk och sensibel? Fundamentalisten vägrar vika en tum från den åsikt han/hon har, även när det bevisats att han/hon har helt fel?

Så vad är då dessa religiösa fundamentalister rädda för egentligen? En enda liten film, en avhoppare från "den rätta tron", äktenskap över gränserna borde inte vara tillräckligt för att reta upp folk på det viset. Det måste vara nåt annat som lurar i bakgrunden. Är de rädda för att det de tror på inte stämmer? Är de rädda för att tappa anseende, makt och influenser i världen? Är de rädda för sitt eget tvivel som gnager inombords i många av dom? Ett tvivel på att religionerna verkligen står för sanningen? Men vad vet jag, arma ateist?





"Our Sofa Seats the Whole Mob and It’s 100% Italian Leather Too!"

Beröring

Vi vidrör varandra alldeles för lite. Är vi rädda för att bli anklagade för trakasserier eller har vi blivit så styrda av myten om det moderna samhällets kliniska tänkande att vi inte vågar röra vid varandra?

En klapp på axeln eller en vänlig dunk i ryggen, en kram då och då, ett handslag eller klapp på kinden. Är det för svårt att acceptera i dagens samhälle? Vi här i det samhälle som ska föreställa modernt och upplyst har blivit fördomsfulla gentemot varandra i mångt och mycket. Man ryggar tillbaka om en person man känner vidrör en, om än bara flyktigt. Jag har själv sett detta beteende. De som drabbats av övergrepp blir skygga därför men faktiskt borde de om några ta till sej beröringen eftersom det är ett sätt att komma tillbaka på.

Det säger annars väldigt mycket om den personen som inte blivit utsatt för något men som ändå ryggar tillbaka och far ut i tirader om man vill visa vänskap och vara en normal människa. Normala människor vidrör nämligen varandra. Inte jämt och ständigt, det säger sej självt. Men vi tar i hand, vi klappar någon på axeln eller vidrör kort dennas arm för att visa att vi hänger med, att vi vill denna någon något eller bara visa vänskap.

Beröring är något alla djur håller på med. Vi ska inte förneka denna sida av oss. Vi är dömda att gå under som art om vi inte kan acceptera andra människors beröring av oss själva och vice versa. Forskning har visat att beröring gör både den som vidrör och den som blir berörd mer harmonisk eftersom hormoner frigörs som lugnar kroppen. De som har problem med beröring borde se en läkare för det är nåt allvarligt fel med en sån person. I många fall är rädslan för att bli berörd helt omotiverad. Man utgår ifrån att den andre vill en ont och då blir allt fel, vad som än händer.

Det är klart, man ska inte gå fram till någon man inte känner och krama om den så där utan vidare. Däremot är det helt ok att gå fram och skaka tass. Det är ingången till en bra relation, oavsett vilken form den antar i framtiden. Faktiskt ses det som oartigt att inte ta i hand i vår del av världen när man hälsar på någon för första gången i vissa sällskap och sammanhang. Är det ett flyktigt möte går det bra att bara vinka för den som kommer in i ett rum och säga vem man är. Det varierar från situation till situation men grunden är alltså att man tar i hand för att presentera sej.

Tänk att man ska behöva skriva ett blogginlägg om nåt så naturligt och grundläggande. Förnekar många människor sin egen natur eller har de gått på myterna om hur farlig beröringen är, speciellt om det är en vuxen som berör ett barn? Jag skulle vilja säga att det är bristen på beröring som lett fram till all hysteri kring övergrepp och trakasserier.

Låt oss vara vänliga mot varandra. Klappa din kompis på axeln, ge din vän en kram och skaka tass med alla du möter i ett konferensrum. Du är inte konstig eller excentrisk, det är alla andra som är konstiga. Du är naturlig och jämlik. Kort sagt, du är människa. Att inte vilja bli berörd är att förneka sin mänsklighet och sin natur.




"Den bästa spegeln är en gammal vän."

Varför är detta en stor nyhet?

Det slås upp stort i tidningar, radio och TV. Vargen har kommit, vargen dödade en hund och en mamma med barn intervjuas och man försöker få det till att mamman var rädd för sitt liv. Men saken är den att vargarna var ute efter hunden, som de såg som en fiende om territoriet. Det är ett fullständigt normalt beteende hos alla djur, att hålla sitt revir fria från rivaler. Varför är detta en såpass stor nyhet egentligen? Vill man ha respons från varghatarna eller vad? Det är en totalt omotiverad rädsla för vargen som grasserar i vårt land idag och sån här sensationsjournalism gör inte saken bättre.

Så koppla era jyckar i skog och mark och håll dom nära. Vargarna vågar sej inte på människor annat än om de är sjuka.