Dags att börja snacka pirat igen?

Jag lade ner mitt bloggande om piratfrågorna, alltså om frihet på internet, rätten till en mer mänsklig upphovsrättslagstiftning (vilket jävla ord!) mm, förra året då bl a Piratbyrån hade stängt sin sida året innan och de frågorna mer eller mindre tegs ihjäl i svensk media så till den milda grad att jag inte längre fann det lönt att hitta på kopplingar till dessa frågor i de olika artiklar jag läste. Tro dock inte att jag inte följt med i det som rapporterats. Jag har minsann sökt efter möjligheter att återkomma till frågan, utan att egentligen lyckats. Dels har jag hittat så mycket annat som fångat mitt intresse, dels har det mest handlat om stackare som Makten satt dit eftersom de styrande i Sverige (och andra så kallade moderna civilisationer) sitter i knät på upphovsrättsmaffian som styr mycket av pengarna inom spel, film och musik.

Men nu börjar så smått saker att hända ute i Europa som jag tror svenska politiker och medier får svårt att ignorera i längden. Henrik Alexandersson håller förstås ett vakande öga på detta och om nu piratfrågorna blommar upp igen kommer nog hela det jävla politiska systemet att rämna. I alla fall hoppas jag det. Vi har viktiga frågor att ta upp inför framtiden. Inte klimatdravlet, inte heller immigrationsdravlet utan friheter och rättigheter för oss alla. 2000-talet kommer att bli seklet då rätten att vara en individ i en större grupp som samarbetar kommer att ställas på prov, mot de krafter som inte vill föra oss tillbaka till de onda kollektiv som kommunism och konservatism vill ha oss in i utan även vill få oss att bli blinda konsumenter som inte höjer våra röster. Vi ska vara könlösa, svarslösa och menlösa.

Det vore ingen värld för mej...




"Här i livet lär sig människan först att gå och prata. Därefter lär man sig att sitta stilla och hålla tyst."

Året som gått...

2010 har varit ett speciellt år. Jag har fått ett jobb på deltid för första gången på många år, vi har haft en särdeles dålig sommar och vinter, en vinter som ser ut att bli dubbelt upp den här säsongen. Varför inte se vad som hänt under året i en speciell lista? Häng med nu och håll i er för detta blir ett långt inlägg!

Årets klantskalle: Al Gore för sina problem med äktenskapet och sina utomäktenskapliga affärer som det blivit väldigt tyst om på sistone. Vill inte etablissemanget höra om vad han gjort? Där kommer de tre aporna in igen som varken hör, ser eller talar om det obehagliga med en av sina galjonsfigurer. Utöver det kan han kallas decenniets hycklare eftersom han flyger jetplan, har tillgång till dyra limousiner som står på tomgång utanför de byggnader där han håller föredrag om koldioxidens skadliga verkan på miljön. Dessutom har han klagat på tobaksindustrin samtidigt som han hade mer än ett finger med i den marknaden.

Årets sämsta uttalande 1: Nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd klampade verkligen i klaveret när hon apropå snöstormen vid jul och problemen med tågen sade så här: "Jag kan förstå irritationen och känslan. Det kanske till och med är så att man inte kan fira jul på jul­afton, utan att man får ställa sig in på att ha julfirande någon annan dag. Det är ju verkligen supertråkigt."

I sak hade hon rätt i att man kan fira en annan dag men om man nu ställt in sej på att fira en viss dag och kommit överens med släkt och vänner så är det inte ens eget fel om kommunikationerna fallerar.

Årets sämsta uttalande 2: Sarah Palin uttalade sej angående bråket mellan Syd- och Nordkorea så här: "But obviously, we've got to stand with our North Korean allies." (Men såklart måste vi stå bakom våra nordkoreanska allierade.

Sen när bytte USA sida i konflikten på den koreanska halvön? Sarah Palin är verkligen ingen person jag vill se som USAs nästa president. Huga!

Årets dumstrut:

Årets dumstrut till Vof och indirekt Uppsalainitiativet

Vof, för sin utnämning av först Annika Dahlqvist 2009 och nu i år Stockholmsinitiativet (SI) till årets förvillare. De följer auktoriteter snarare än vetenskapliga rön och blundar möjligheter. Det kan kallas att gå i ledband eller lämmeltåg. Årets dumstrut får alltså Vof för att de hellre följer husse, dvs politiker och de forskare som är villiga att sälja sej till dessa politiker mot en ekonomisk brant än att se på alternativen. Uppsalainitiativet, som är SI:s motståndare i AGW-frågan, får del i detta "pris" eftersom man har representation i Vofs jury som utser årets förvillare och folkbildare. De utsåg förresten en doktor vid namn Åsa Vilbäck till årets folkbildare. Vem det är vet jag inte men Annika Dahlqvist verkar inte vara imponerad av henne. Det säger inget förstås om denna Vilbäck som person eller som läkare.

Årets roligaste människa: Henrik Dorsin för den träffsäkerhet han har som komiker. Vare sej det är i Gretesco, Parlamentet eller Time Out så är han lika bra som Robert Gustavsson et consortes.

Årets vackraste människa:

Robyn från tidigare årgång.

Robyn för hennes musik och hennes attityd. Allt som kretsar kring henne blir bra i år. Det måste kännas skönt att vara Robyn nu.

Årets bästa politiker: Fredrik Reinfeldt. Ingen kan som han vara så lugn i intervjuer och uttalanden trots att det måste koka inombords när det är skandaler eller andra oförutsedda händelser på gång. Hans sätt att hantera valet är verkligen exemplariskt för hur en politiker ska ro i land en vinst.

Årets värsta händelse: Jordbävningen i Haiti. 12 januari skakade en del av jordskorpan under ön Hispaniola till och den del av ön som är landet Haiti drabbades svårast. 300,000 människor omkom och som det inte var nog följde snart en koleraepidemi som hittills tagit över 2000 människoliv. FN dabbade sej som vanligt eftersom det verkar som om FN-soldater spridit koleran.

Årets tabbe: Lagen om lagring och övervakning av all kommunikation i Sverige. Detta är onödigt, dyrt och i praktiken omöjligt att administrera utan att man på köpet inskränker folks fri- och rättigheter. Detta kommer inte att drabba någon terrorist eller knarklangare utan det är vi vanliga klantskallar som drabbas.

Årets vetenskapliga rön: Att neandertalare verkar ha beblandat sej med vår art på ett tidigt stadium i Europa och Asien. Vissa överensstämmelser i genuppsättningen tyder på det. Detta ska ha skett för kanske 60,000 år sen. Så ni som klankar ner på neandertalare, tänk på att ni kanske bär deras gener i er. De åt grönsaker precis som vi gör. Det borde ni också göra. Tillägg: Det har konstaterats att den "nya" människoart som fanns i södra Sibirien också tycks ha beblandat sej med vår art.

Årets julklapp: Som vanligt är det strumpor och sockar. Det kan man aldrig få för många av. Antingen tappar man bort dom eller så går de sönder av utslitning.  De kan utnämna vad som helst till årets julklapp men för undertecknad är det alltid fotbeklädnaderna som gäller.

Årets roligaste händelse: För många för att listas egentligen. Men allt som får en att skratta åt det efteråt är väl värt att ta upp, även om det kanske var hemskt just då. Överlever man och är någorlunda bra efteråt kan man kosta på sej att skratta åt det.

Årets viktigaste nyord: App. Det är samtidigt ett ord jag hatar. Allt tjat om små program till iPhone och iPad med fler mobila apparater gör mej spyfärdig.

Ser inte Steve Jobs lite despotisk ut här med sin iPhone i hand och allt?

Årets onödigaste lista: Den här. Men om ni har stått ut med den ända hit ner får ni väl stå ut med mej nästa år också.

Vem har gjort bort sej mest under det första decenniet på 2000-talet?

Med anledningen av min "jättepopulära" enkät här i högermarginalen vill jag ha förslag på personer som ni tycker har dabbat sej extra mycket under det första decenniet på 2000-talet. Det kan vara inom vilket område som helst men kom inte med din pappa, mamma, storebror, pojk-/flickvän etc utan det bör vara en känd person eller organisation. Det är bara att komma med förslag. Jag finns kvar som ett permanent PEMTOS* för er alla.



* PEMTOS = Problem Existerar Mellan Tangentbord Och Stol, översättning av PEBKAC, Problem Exists Between Keyboard And Chair.

Summering av året - och decenniet

Det nya millenniets första decennium - och det decenniets sista år - är till ända. I morgon efter 23.59.59 får vi skriva 2010. Som alla goda skribenter är det alltså dags för mej att summera detta decennium. Vad har då hänt?

På det personliga planet har inte mycket hänt, i alla fall inget som är himmelsskriande. Jag förlorade min kära vän, dalmatinern Aurora, jag studerade arkeologi och jag har börjat samla burkar för att klara ekonomin. Blogga gör jag för att få utlopp för min kreativitet (som jag många gånger ifrågasatt eftersom jag känner mej instängd i ett sätt som inte passar för att skriva romaner - som jag egentligen helst av allt vill göra). Det låter väldigt kortfattat och det är det också. Förlusten av Aurora var fruktansvärd, mer än faktiskt att min pappa dog för länge sen och mina morföräldrar också. Jag var väldigt fäst vid henne och ville att hon skulle få vara med längre än hon var.

Nåväl, jag tänker inte gräva ner mej i såna minnen. 2000-talet var ett misslyckande i stort, min ekonomi sköts i sank, främst för att jag inte fått nåt jobb och sen hamnade i samma skuldfälla som alla andra arbetslösa. Ändå har det inneburit ett sorts uppvaknande för mej. Jag har insett att jag inte är någon medelmåtta, samtidigt att jag inte är någon expert på nåt speciellt. Jag bara är.

Jag har engagerat mej alltmer i det sker ute i världen. Hemmavid finns inte mycket att engagera sej i så då får stora stygga världen agera spelplan för mej. Under större delen av decenniet har jag propagerat för Macintosh och Mac OS, datorsystem respektive operativsystem för det förstnämnda. Att många av de datorer jag har haft gått sönder för mej gör inget, det är känslan av att ha ett system som fungerar större delen av tiden som räknas. Jag har numera en eMac från 2004, en i bolagens och förståsigpåarnas ögon uråldrig maskin, och den tuffar på väldigt bra. 800 MHz G4-processor duger gott och även om 40 GB inte är mycket att hänga i julgranen lagringsmässigt så funkar det än så länge. Så snart pengarna tillåter ska jag köpa en större. Likadant med minne. Om folk kunde ge fan i att bjuda över mej på Tradera så skulle allt vara perfekt.

Jag har inte brytt mej om Facebook, twitter och andra så kallade sociala nätverk. Forum av olika slag, bloggande och möten med människor ute i verkligheten duger gott åt mej. Det säjs att Facebook är bra för att träffa gamla klasskompisar men det är det sista jag vill göra. Jag tyckte inte om plugget och tänker jag på dessa människor blir jag påmind om hur trist skolan var, hur inskränkt själva tankegången med undervisningen var. Jag slutade nian 1990 och tog studenten 1993. Det räcker för mej.

Världen utanför var det. Mitt första möte med omvärlden via datorerna var debatten kring fildelning. Hade det inte varit för fildelningen hade jag aldrig tänkt på att det finns artister från andra länder än USA och Storbritannien som gjort bra musik. Canada, Tyskland, Frankrike, Norge, listan är hur lång som helst. Tyvärr har mitt sinne varit begränsat till att höra det som kommit via radion och har de spelat nåt från nåt annat land än USA och UK så har det varit en kuriös bit som gjort en intresserad. Fram till ca 1999 fanns bara i stort sett skivaffärerna och de stora kedjorna hade bara den populära musiken. Nu generaliserar jag och är elak men det gäller för säkert sju tiondelar av materialet i en affär. Ville man ha nåt annorlunda fick man gå till begagnat-affärerna eller nån specialbutik.

Därför kom fildelningen som en räddande ängel. Internet i stort var också en räddande ängel för de diskussioner som äger rum här är förmodligen samma som ägt rum hela tiden sen musiken började ges ut på skiva men skillnaden är nu att man kan se dessa diskussioner och komma tillbaka till dom flera år senare för mer inspiration. April Wine, Uriah Heep, Nektar, Camel, Eloy och Trooper är exempel på grupper som jag aldrig skulle ha tänkt på om det inte hade varit för fildelning och diskussioner kring musiken dessa artister har gjort. Att de ofta inte finns att köpa i affärerna är skamligt. Jag har hittat dom senare på Ginza så det blir nog en hel del inköp när jag väl får pengar.

Själva debatten kring fildelningen är infekterad och handlar egentligen om rätten till musiken i sej. Att äga en plastbit med lite toner på är inte detsamma som att höra musiken framföras av artisten ifråga. Är artisten död och utan släktingar bör musiken släppas helt fri. Finns det släktingar borde släkten ha fått tillräckligt med pengar medan artisten levde. Tyvärr har musiken kidnappats av stora bolag vars representanter ser sej som rättighetsinnehavare och lever flott på denna tanke. De tar lejonparten av intäkterna från försäljningen av musiken och artisterna får det som blir över. Att vissa artister ändå får tillräckligt att de blir rika är tack vare andra områden, t ex bra avtal med dessa skivbolagsbossar, konserter eller diverse avtal med olika sponsorer.

Jag är av den åsikten att musik bör behandlas som abandonware (vara som bör släppas fri från upphovsrätt efter några år på marknaden) och är den äldre än kanske 10 år är det definitivt så att det bör vara artisten personligen som ska pengarna för den äldre musiken, inte bolaget. Det har under detta decenniet blivit en väldig folkrörelse kring fildelningen och folks rätt till att få ha sitt internet i fred. Läs mer här om just det som blev resultatet, nämligen Piratpartiet.

Ett annat område jag intresserade mej för under detta decennium är maten vi äter. Äkta vara är en sida de allra flesta borde besöka och Mats-Eric Nilssons böcker "Den hemlige kocken" och "Äkta vara" rekommenderas starkt. Han menar inte, tvärt emot vad hans kritiker försöker få det till, att tillsatser är fel. Han menar att fel tillsatser och för många av dom finns i det vi äter idag. Utan honom hade jag inte vetat vad mononatriumglutamat (E 621) är för något och vad det gör i diverse produkter. Enligt honom är denna tillsats totalt onödig om man använder råvaran på rätt sätt. E 621 är en smakförstärkare som sätts till en produkt när denna blivit så misshandlad i storköken att smakerna i stort sett försvunnit.

Men det ämne som dominerat mitt bloggande och mitt sinne det senaste året är debatten kring klimatet. Jag tänker inte gå in på i detalj varje aspekt av den debatten (det finns att läsa här längre ner) men så mycket kan jag säja att den debatten har livat upp mej. Det är kul att hånad och bli hånad. Det är nåt alldeles extra att läsa en artikel i DN eller SVD om klimatfrågan och se de journalister som jobbar på dessa tidningar komma med uttalanden som helt uppenbart kommer från forskare med agendor som går ut på att de ska kunna tjäna pengar på ett hot som inte finns. Journalisterna själva verkar inte ha läst på mer än det som deras mentorer har visat dom. Alternativa resultat skjuter de åt sidan med en grimas och förlöjligar. Men det verkar ha blivit rätt tyst från dom sen ClimateGate-skandalen, det misslyckade mötet i Köpenhamn och den plötsliga kylan som kom från ingenstans och förlamade stora delar av norra halvklotet, nästan en månad för tidigt.

Jag är inte speciellt kunnig inom området fysik, har bara genomgått de i plugget obligatoriska delarna, men så mycket har jag förstått att en myra gör ingen stack på egen hand. 380 miljondelar av en atmosfär kan inte styra de andra 999,620 miljondelarna, endast komplettera de krafter som gör att vi har en atmosfär som går att andas i och som hålls någorlunda varm. Jag syftar här på koldioxidhalten i atmosfären. Jag har lärt mej att koldioxid inte värmer utan ser till att värmen inte sticker ut i rymden hej vilt. Får dagens unga lära sej det, tro? De verkliga experterna på området i Sverige brukar debattera här, här, här och här.

Tyvärr har klimatdebatten kommit att bli en höger-vänster-fråga, dvs högern står här för kritiken av hypotesen att människan skulle påverka klimatet genom utsläpp av koldioxid och vänstern stöder denna hypotes. Problemet är att bland våra politiker är uppslutningen bakom hypotesen närmast total. För såna som mej, som struntar i höger-vänster och bara vill ha ett så bra liv som möjligt utan att politiken får spela nån större roll, är detta ett problem. Jag ansluter mej till kritikerna av mänsklig påverkan av klimatet men riskerar då att hamna bland högerfolket. Inom fildelningen är den politiska spridningen mellan folk större. Det hindrar inte mej från att tycka och tänka på ett visst sätt.

De övriga politiska sakerna som dominerat detta decennium är terrorismen och kampen mot den. Terrordåden 11 september 2001 har sätt och vis blivit det som styrt hela decenniet. Övervakningsnissarna har fått sitt lystmäte i och med att fler kameror satts upp, fler buggar tillåtits samt att säkerhetstjänsterna har fått mer befogenheter. Samtidigt har konspirationsteoretikerna blivit alltfler och mer högljudda för varje år som går. 1984 har blivit besannad på ett sätt som den gode Eric Blair aldrig skulle ha kunnat tänka sej.

Jag tror att kampen mot den internationella terrorismen är vunnen - för den här gången. Al Qaida tog i så de sprack den där gången 2001 och senare 2004 i Spanien. Efter det har det mest varit hot och sabelskramlande. Att de skulle kunna hota nåt land på samma vis igen inom den närmaste framtiden är högst otroligt. Att de kunnat ta sej förbi övervakningar säjer mer om hur lätt det är att läsa av rutiner hos övervakarna än att övervakningen fallerat.

Det har varit ett spännande decennium. Risken är att nästa decennium blir tråkigare.