Detta är Rush näst bästa platta, bara Moving Pictures är bättre i mina ögon. Jag fick upp ögonen för Rush 1991 och två år senare köpte jag denna platta som den första av dom. En väldigt skön platta är vad det är. Den har det mesta i musikväg: Spansk gitarr, elektrisk gitarr, galopperande basar, syntar med mystiska ljud och härliga rytmer från hundratalet olika perkussioner. Herrar Lee, Lifeson och Peart är i högform och de har kul också. För den här plattan flyttade de temporärt till Storbritannien för att spela in där. Den kom ut 1977 och står sej väldigt väl än idag. Det finns få plattor från samma tidsperiod som är lika väl bevarade vad gäller ljudbilden.
Kanske syntarna låter lite töntiga men de låter inte mindre töntiga i moderna låtar så det jämnar faktiskt ut sej. Dessutom gillar jag dessa analoga syntar. De har ett mjukare ljud än de digitala. Det hörs verkligen att ljuden som kommer ur dom är tagna från riktiga instrument. Ännu har Geddy Lee inte riktigt lärt sej att hantera syntarna på det sätt som senare skulle komma att dominera musiken, så här är de fortfarande smakfullt använda för att fylla ut ljudbilden. Ta eposet Xanadu som ett exempel. Det är i grunden ett elva minuter långt mästerverk signerat Alex Lifeson och hans fantastiska gitarrspel men syntarna bidrar med en atmosfär som jag anser skulle saknas om de inte var med i låten.
Neil Peart är som alltid på topp. Han presterar det ena mästerverket på sina trummor efter det andra mitt i låtarna på ett sätt att man undrar om han verkligen är på riktigt eller om det är nåt utomjordiskt över karln. Texterna han skriver är också outgrundligt underfundiga. Ett exempel är den låt som blev Rush stora genombrott för den breda publiken, Closer To The Heart. En liten finurlig text till en vacker melodi, vars mening jag fortfarande funderar över, och jag har förstått att jag inte är ensam om att fundera över vad hans texter betyder. Men så mycket kan jag förstå av texten till just denna låt att det handlar om att inte bara tänka logiskt utan att också ha lite känslor med när man gör nåt viktigt.
A Farewell To Kings är ett av den progressiva rockens bästa album och även ett av den musikstilens sista stora album. Här finns fortfarande länkar bakåt till Yes, King Crimson och Genesis, samtidigt som det finns svaga indikationer på den musikstil som senare skulle komma att dominera de övre skikten av musikvärlden under det kommande decenniet, New wave. Den här plattan har influerat många andra artister i många olika genrer. Så man kan med fog säga att detta är Rush viktigaste album. Skaffa detta album som det första bland Rush många album för det är precis vid korsvägen mellan äldre tiders musik och den modernare musiken.
"A modest man from Mandrake
Travelled rich to the city
He had a need to discover
A use for his newly-found wealth"
