Politiska parasiter

I djuphaven finns en fiskart, djuphavsmarulken, där hanen bara är en liten parvel som knappt syns. Han biter sej fast vid buken på honan, som är mycket större. Väl fast där blir han mer eller mindre absorberad av hennes kropp och är i fortsättningen bara en spermabank till henne, i utbyte mot lite näring när hon äter. En sorts parasitism, om än inom samma art. Samma sak gäller Centern och Kristdemokraterna i förhållande till Moderaterna. De har mer eller mindre absorberats av det stora partiet med Reinfeldt i spetsen. De hänger på Moderaterna där de egentligen bara är bihang till det stora partiet.

Jag skulle vilja kalla det hela för politiska parasiter, men egentligen är det inte så enkelt med en sån här liknelse. Nog finns det politiska parasiter alltid, som gärna roffar åt sej makt, och ibland också pengar, och dessa ska man verkligen se upp med. De finns i alla partier och lever gott på att låtsas vara politiskt engagerade. En specifik politiker tänker jag inte peka ut men vi kan säga så här: En jag tänker på har varit statsminister för ett antal år sen. Såna människor blir närmast orgastiskt glada över att få tillgång till pengar och makt. För dom är politiken inte ett mål, utan ett stopp på vägen. De vill ha ännu mer...

Såna kan vi inte göra nåt åt för de innebär ibland faktiskt att något bra görs rent politiskt sett. Att rensa ut såna är således vanskligt och rent ut sagt fascistiskt. Vad vi kan göra är att utnyttja dom. Det blir då symbios istället för parasitism. Att Moderaterna har absorberat de andra borgerliga partierna är inte parasitism, det är mer att usurpera. Inte så mycket genom våld förstås, utan mer genom att utnyttja sin storlek i parlamentet gentemot de andra i Alliansen. Men nu är det dags för de andra partierna att börja lösgöra sej från Moderaterna, att istället parasitera på detta stora parti, eftersom det nu står klart att symbiosen, Alliansen, inte längre fungerar.



"På min tid hette det puderunderlag"