Renarna lider - och det är renskötarnas fel

Nås av nyheten att renbetet går dåligt trots brist på snö i Västerbotten och Lappland. Det förefaller som om det är vädret man skyller på, som vanligt. Men om man rannsakar sitt sinne inser man snabbt att det kvittar om det är ett bra vinterväder eller ett dåligt dito. Problemet ligger i att alla svenska och norska renar är domesticerade och tvingas hålla sej på en och samma plats i stort sett. De får inte röra sej som de vill längre, till områden där maten, oftast renlav, finns. Det leder till att maten äts bort i de områden där renarna tvingas stanna kvar. Till slut blir nästan inget kvar och det som lyckas växa upp är inte tillräckligt av det för att alla ska kunna leva på det.

Det bästa för renarna - och marken - vore att släppa renarna fria helt att beta själva i den takt och var de vill. Marken får då chansen att återhämta sej vilket gör att man inte längre ser vintern, hård eller blid, som ett hot. Det är alltså tämjandet av renen som är orsaken till renbetesproblemet, inte några vintrar.



"A house with old furniture has no need of ghosts to be haunted."