söndag 6 november 2011

Per Revy


Peer review är ett begrepp inom vetenskapen som är till för att se till att en uppsats håller måttet rent vetenskapligt. Det går till ungefär så här: En forskare får en tanke, vill utveckla den och skriver en uppsats eller ett papper om denna tanke i vilken han/hon breder ut sej så opartiskt och objektivt som möjligt med så verifierbara källor och experiment som möjligt. Sen bemöter hans kolleger detta papper genom att granska det så kritiskt de bara kan. Om det inte är alltför många sakfel och/eller samtliga experiment går att verifiera utan problem brukar det godkännas för publicering.

Så ska det gå till i en perfekt värld. Som dock skräckexemplet IPCC visat är det där med peer review inte alltid nåt man bryr sej så där värst mycket om. Om man nu menar allvar med sin syn på människans roll vad gäller klimatet ska väl de vetenskapliga artiklarna, uppsatserna och pappren vara av lika hög kvalitet överlag, eller hur?

Inte bara där är det problem. Inte ens om uppsatsen blir godkänd kan man vara säker på att det är ok. Själv tycker jag så här i efterhand att de uppsatser jag skrev på B- och C-nivå i historia aldrig skulle ha godkänts men de blev det därför att vår handledare tyckte att jag skrev bra. Att jag hade dåligt på fötterna betydde mindre i sammanhanget då det var viktigare att vi lärde oss själva processen med att skriva uppsats. Är inte det korruption? Vad ska det då inte vara att låta aktivister från Greenpeace och Världsnaturfonden, varav många inte ens har adekvat vetenskaplig utbildning, skriva uppsatser i klimatvetenskap?

"You rang?"

Populära inlägg