söndag 16 januari 2011

Keith Briffa gräver sin (professionella) grav

För den som följer klimatdebatten med förstoringsglas är engelsmannen Keith Briffa ingen obekant figur. För er som inte känner till honom, kolla upp honom. Jag tänker bara säga så mycket som att det är hans arbete med trädringar som bl a ligger bakom skandalen med Climategate. Han satt uppe i Sibirien och sågade träd för att bevisa sin tes att vädret blivit varmare pga mänsklig påverkan. I och med att han gjorde det anser jag att nu genom att presentera sitt arbete i andra sammanhang än just klimatpåverkan har han grävt sin egen professionella grav.

Detta påstående från min sida kom jag fram till när jag skulle svara på ett inlägg av Pierre Gosselin på dennes blogg tidigare i kväll. Jag hade tänkt påpeka lite extrakunskap sådär i marginalen som jag brukar göra på andras bloggar och den här gången tog jag upp en pest som drabbade stora delar av Europa under 500-talet och som sammanföll med en köldperiod som tycks ha skapats av ett vulkanutbrott, vissa pekar på Krakatau som hade ett utbrott år 535, ungefär då pesten kom till Rom. Kort efter föll det rike kejsar Justinianus hade byggt upp samman och inom 100 år hade en helt ny världsordning skapats. Kölden gjorde att många svalt ihjäl och andra flydde när skördarna slog fel. När jag då läste igenom materialet för att se vilka stöd som åberopades för påståendet att en köldperiod orsakade allt detta fann jag att Keith Briffa var en av dom man stödde sej på.

Han har alltså specialiserat sej på trädringar för att bevisa klimatets förändringar, denne Briffa. Han valde ut vissa av träden i Sibirien för att de så klart visade på det som Michael Mann hade funnit i USA, nämligen ett antal träd som tillsammans visade i diagramform hur temperaturen gått spikrakt uppåt de senaste 10 decennierna. Detta bedrägliga beteende, för att låna en legal term, avslöjades men har ignorerats av många, framför allt de som tror på Mann och Briffa.

Vad har då detta med Krakatau och pesten i Rom på 540-talet att göra? Jo, Briffa har lämnat in många arbeten kring trädringsforskning som bevisar att det inte direkt är skillnader i temperaturen som träden visar utan tillgången på koldioxid (CO2) och annat som plantor behöver samt tillgången på solljus för att omvandla CO2 till växtmaterial. När det blir kallare eller när solens strålar blockeras av t e x aska och svavel minskar tillgången på CO2 efter ett tag och då vilar träden tills det blir varmare igen. Här har han gjort ett stort misstag, liksom många andra, genom att tro att tillgången på CO2 indikerar att det blir varmare. Det är snarare så att när det blir varmare ökar sen tillgången på CO2 som en följd av ökande temperaturer då haven släpper ifrån sej CO2. Träden suger i sej detta som vi äter mat och stortrivs.

När det blir kallare sjunker temperaturen i haven också och mängden CO2 kommer på sikt att minska. Det behöver inte göra det men eftersom CO2 innehåller kol kommer det till slut att falla till marken och reintegreras i den. Våra utsläpp av CO2 är i storleksförhållande till vad haven släpper ut som om man skulle ställa alla människor på en och samma plats och jämföra det med jordklotet. Vi får plats på Kreta allihop, en ö som man inte kan se från rymden om man inte vet var man ska leta efter den. Tänk sen att jorden är en sfär med en rejäl volym. Våra utsläpp är alltså ingenting i jämförelse.

Det som är skrivet ovan är min förståelse av hur CO2 fungerar. Är det nåt som är fel (nu vill jag enbart ha svar på denna punkt av expert inom fysik och kemi) så tveka inte att påpeka detta och framför allt skriva det rätta så jag kan skriva in det i inlägget här. Försök dock inte idiotförklara mitt inlägg för det gör bara er själva till dårar.

Populära inlägg