Feminismen är på väg att ta över klimatologin som statsreligion bland politiker och proffstyckare i Sverige och likheterna med klimatdravlet är faktiskt många. Här finns de som "bara vet att saker och ting är som de är för att folk har sagt att det är som det är", de som tycker sej se mönster i samhället och agerar enbart utefter dessa upplevda mönster samt de som vill ha makt och således hoppar på en idé som passar deras agenda. Kritiker saknas inte och i likhet med klimatdravlet ses dessa kritiker som antikrist och en fara för allt levande, i genusdravlets fall handlar det om att män är i vägen för en ljus framtid.
Att indoktrinera barnen har man varit inne på länge och man har velat forma barnen enligt diverse samhällsteorier. Att barnen sen ändå växer upp till motsträviga och allmänt jävliga tonåringar har setts alternativt som ett misslyckande eller som ett led i uppväxten som ska uppmuntras. Den senaste modenycken inom sociologin är att uppmuntra barnen att lämna den "heterosexuella normen", vad nu den egentligen innebär. Man ska också prata med barnen om sex och sexualitet, framför allt då att man bör lämna alla "heteronormer" bakom sej. Det är som om man vill att barnen ska tänka på sånt hela tiden så att man inte blir en förtryckare (om man är kille) och förtryckt (om man är tjej).
Det är inte fel att prata om sex med barn, tvärtom. De behöver få svar på alla frågor. Dock ska det där genusdravlet lämnas utanför så mycket som möjligt. Vi är biologiska varelser med en avancerad hjärna som hjälpt oss att skapa ett samhälle som inget annat djur klarat av. Nu vill vissa ha makt i dessa samhällen och ser då andra människor med avvikande åsikter som ett hinder. Man hittar då på att fortsätta den kamp för lika berättigande som fördes för ca 100 år sen i många länder. Det är en kamp som egentligen tog slut när ALLA fick rösträtt och på pappret fick lika rättigheter. Att då dividera om jämlika löner och att kvotera in vissa i styrelser är som att piska en död häst. Låt den bäst lämpade få jobba med det som han/hon passar bäst för. Personlig lämplighet går före kvotering och upplevd jämställdhet. Varför jag skriver upplevd jämställdhet återkommer jag till.
Artikeln i DN (som länkats ovan) får mej att fundera på en sak; vad är det som styr sexualiteten? För oss med äkta vetenskaplig bakgrund (alltså naturvetenskap och humaniora) framstår det ju som solklart att det är det biologiska som styr med väldigt lite inslag av individuell påverkan. Genusforskning, som närmast är att betrakta som pseudovetenskap (Uri Geller är en jag kommer att tänka på nu) verkar inte acceptera att vi är biologiska varelser först och främst utan många av dess proponenter verkar anse att kön (genus) är en social skapelse, påhittad av patriarkaten i världen.
 |
| Se upp, Tanja, här böjer Uri Geller genusskeden! |
Den sortens jämställdhet mellan könen som genusianer bland feministerna propagerar för är inte alls jämställdhet. Den handlar precis som de andra exemplen jag skrivit om den senaste månaden om makt och begäret efter mer makt. Alla är jämlika bara jag får min beskärda del av kakan, som ingen annan får röra. Så resonerar de, liksom alla andra med maktlystnad. Genusianer är alltså inget annat än den klassiska maktgalenskapen i ny förklädnad. Som alla andra megalomaner har de insett att bästa sättet att få behålla greppet om makten åt sej och de sina är att indoktrinera barnen med sina åsikter (för vetenskap är det inte).
Det ser ut som om jag hittat på ett nytt ord, genusian. En snabb titt på Google ger vid handen att ordet enbart förekommer i science fiction som namnet på ett folkslag. Nog är det som genusianerna kommer sci-fi alltid och det är ett eget folk med med mycket egna idéer. Så ni föräldrar som ser en genusian komma med sina idéer till era barns dagis eller skola, ta barnen och spring för det kan hända hemska saker annars. Jämställdhet uppnås nämligen inte genom att prova ut ovetenskapliga åsikter på barn, det uppnås genom gradvis utveckling av samhället.
