måndag 4 februari 2008

Inlägg i fildelningsdebatten

Nu ska jag säja som jag anser att det borde vara: Om jag köper en skiva eller en film är den min egendom. Det säjer ägandelagen om man fått påhälsning av tjuvar. Det borde gälla all annan tillämpning också. Om jag vill göra en kopia av skivan eller filmen, om jag vill spela den för nån eller några i min stereo, om jag vill ge bort en kopia till nån som kanske inte har råd eller möjlighet att skaffa den så borde det vara min rätt att göra så. Upphovsrätten i sin ursprungliga form lade inga hinder i vägen för detta. Jag hyser inga tankar att visa mina filmer för en biopublik men att visa filmen i skolan eller för ett gäng på en konferens nån enstaka gång ser jag inte som nåt intrång i upphovsrätten, snarare som ett bekräftande av den. Inte heller ser jag nåt hinder i att frisörer spelar radio för sina kunder. Där är STIM ute på väldigt djupt vatten.

Men nu gör lagvrängare och deras nickedockor den tolkningen att upphovsrätten är infinit, dvs den ska gälla hela tiden och oinskränkt vad gäller användningen. Det innebär att man de facto inte äger den skiva eller film man köpt utan endast förvaltar den i upphovsrättsinnehavarens namn. De pengar man lagt ut är bara en insats i den förvaltningen. Man ska bara betala hela tiden, ungefär som om man hyrde skivan/filmen.

Populära inlägg