Mer offentlighet och privat - inom fotografins värld

Fotosidan rapporterar om att det från halvårsskiftet är förbjudet med så kallad kränkande fotografering om regeringen får som den vill. Att ens personliga integritet inte kränks är nog den absolut viktigaste delen av det här lagförslaget. Nu föreslås det på allvar att man inte får ta bilder av någon annan i en privat situation, t ex på toaletten eller duschen, utan hans/hennes tillstånd. Yrkesutövande fotografer inom journalistprofessionen behöver inte oroa sej. Det är vi andra som har anledning att fundera från och till med den här lagen i åtanke.

Det kan förstås diskuteras vad som är kränkande. Beatrice Ask svarar egentligen inte på kritiken i den länkade artikeln från 2011 utan tar upp vardagliga problem som att folk smygfotograferar varandra i badrummet. Som vanligt tror jag lagförslaget kommer från den moraliska sidan, att man till varje pris vill stoppa snuskhumrarna. Men det kommer förmodligen bli andra som hamnar i kläm. Låt mej ta ett hypotetiskt exempel, som jag inte vet om det har ägt rum ännu:

Låt oss föreställa oss att en fotograf vill ha en bild av en sandstrand med mycket människor. Det ska vara en illustration av området som han/hon ska använda för att presentera det på sin hemsida. En massa människor badar, leker eller bara solar sej vid tidpunkten. Fotografen har talat om för alla på stranden som har varit inom hörhåll att han har för avsikt att fota den. Just i det ögonblicket vår fotograf tar sin bild håller en kvinna på att byta om i vad som blir bildens ytterkant. Hon får syn på fotografen och blir som i sagorna om Emil, förgrymmad. Hon anklagar fotografen för smygfotografering. Men här är kruxet: Fotografen har ju inte sett henne förrän hon börjar gasta och ha sej men han/hon har gett sej tillkänna för alla som är på stranden och de vet om fotografens avsikt; att fotografera stranden. Att hon inte hört det är en sak. Hon borde sett fotografen som står tydligt i ena hörnet av badstranden.

Hur ska det tolkas? Hon är på offentlig plats och utför en privat akt. Har fotografen gjort fel och brutit mot lagen eller har hon gjort fel som bytt om på allmän plats? Som ni kanske märker är jag på fotografens sida, inte bara för att jag själv sysslar med fotografering utan också för att jag anser att byter man om på en plats där alla kan se en får man skylla sej själv. Det finns ofta bodar eller omklädningsrum vid de flesta badplatser.

Detta var en hypotetisk frågeställning och jag tror inte folk i vanliga fall är så dumma att de byter om mitt bland andra människor. Därtill är prydheten för stor. Låt oss ta ett annat exempel:

En fotograf tänker ta ett foto av en hall i en lägenhet. Utan fotografens vetskap har en person gått in i badrummet i bortre änden av hallen och någon bestämmer sej för att öppna badrumsdörren för att släppa in mer ljus i hallen i samma stund som fotot tas. Det visar sej då att personen i badrummet är i färd med att ta av sej byxorna. Är det en kränkning av privatlivet? Bara om fotot publiceras. Annars är det inte så.

Jag vet att mina exempel inte är de allra bästa men de är intressanta i vilket fall. Som med de flesta lagar som handlar om fotografering kommer oskyldiga att drabbas mer än skyldiga. Men i det långa loppet är jag ganska säker på att den stora massan fortsätter som förut. Vi som kan kallas normala vet var gränsen går mellan vanlig och kränkande fotografering. Det behöver inga lagar tala om för oss. Behovet av att sätta en regel på pränt är mest för att ingen "onormal" ska få för sej att det är fritt fram.



"A picture is a secret about a secret, the more it tells you the less you know"

Skillnaden mellan privat och offentlig sfär

Det nyligen inträffade på Öland att en person som filmade ett kommunfullmäktigesammanträde blev utslängd för att han enligt vissa personers utsago "störde ordningen" har fått mej att fundera över skillnaderna mellan privat och offentlig sfär. Var börjar och slutar de? Det enkla svaret är att den privata sfären börjar vid ens egen kropp och slutar en bit framför den, beroende på situationen. I en tunnelbana eller en hiss är det detta utrymme som avgör storleken på ens egen privata sfär.

Vi har en offentlig sfär också och den bestäms också av utrymmet vid befinner oss i eller vid. Ta en grupp människor som står och sjunger i kör på ett torg. Deras gemensamma sfär är offentlig, allt de gör är offentligt och alla som tittar på hör till den offentliga sfären. Till och med folk som inte stannar för att titta utan bara går förbi hör dit eftersom den offentliga sfären endast avgränsas av de byggnader som omger den offentliga platsen.

Ordet offentlig är ett tyskt ord som betyder öppen och syftar naturligtvis på att all plats som är öppen för allmänheten är till för alla som vill beträda den. Säger man i ett dokument att detta inte är offentlig plats eller inhägnar ett område så upphör det att vara offentligt också. Men det finns även offentliga platser inomhus också. All plats där allmänheten har tillträde är offentlig plats. Märk väl, allmänheten. En sjukhusavdelning är inte allmän plats då det bara är tillåtet med ett visst antal personer på en viss avdelning. Däremot en lobby till ett sjukhus är de facto att betrakta som allmän plats eftersom det är där alla samlas. Vestibulen till ett sjukhus likaså.

Ett kommunfullmäktigesammanträde är en offentlig akt i och med att politiker är offentliga personer och allt de gör ska komma till allmänhetens kännedom, så småningom. Vill man hålla något hemligt måste man säga ifrån i god tid innan eller hålla tyst om det. Det där med offentlig plats är en fråga för jurister och filosofer egentligen så vad som är offentligt och inte kan diskuteras nästan i det oändliga.

Ett tredje ord i sammanhanget är officiell, ett ord från latinet som betyder arbete och är släkt med vårt eget verb öva. Det är alltså arbetsrelaterat och innebär att man i sin kapacitet som t ex myndighetsperson har rätt att göra allt offentligt som behövs göras offentligt. Ordet officiell ställer därmed hela diskussionen om offentligt och privat på huvudet. Säg ordet officiell så tvingar du folket som vill hålla något privat att tänka efter. De enda platser som inte kan göras officiella är ens egna tankar. Det är bara man själv som får göra det.

Så nästa gång du tar med en kamera på ett möte, fråga om det är privat, offentligt eller officiellt. Om de frågar vilka skillnaderna är hänvisa då hit eller memorera det jag just skrivit här.




"He who opens a school door, closes a prison."

Vetenskapshörnan: Spöken i maskineriet?

I höstas basunerades det ut att vår närmaste granne bland stjärnorna, Alfa Centauri B, hade en planet som cirklade runt sej men nu verkar det som om tvivel kring denna planets existens har uppstått sen tyska forskare inte kunnat hitta planeten där den borde vara. Har man sett spöken eller beräknat fel på planetens bana?

Några exoplaneter i jämförelse med Jupiter och vår planet. Bild från Anne´s Astronomy News.

Han som sade sej ha upptäckt planeten hade utfört flera hundra observationer. Det kanske vore på sin plats att fler gör observationer av stjärnan ifråga. Vem vet, kanske man hittar fler planeter, eller en planet som kan verifieras?



"Red meat is not bad for you.  Now blue-green meat, that’s bad for you!"

Hotet mot samhället är gravt överdrivet

Filma ett kommunfullmäktigemöte? Tydligen inte. Spionera på medborgarna? Absolut! I kriget mot terrorismen och andra misshagliga element i samhället är tydligen allting tillåtet, utom när det gäller de besuttna själva. Det talas vitt och brett om politikerförakt men medborgarföraktet är ju vad som har lett fram till det förra. Myndigheter och politiker behöver inte skyddas i egentlig mening. De åtnjuter redan ett fullgott skydd i form av livvakter och receptionister som ser till att demokratin i praktiken upphävs när vanligt folk vill ha kontakt med sina folkvalda och deras representanter.

FRA och liknande verksamhet behövs faktiskt inte, av flera skäl. Jag tänker bara nämna ett par för det räcker med två. Det första är det som jag valt som rubrik till den här artikeln: att hotet mot samhället är överdrivet. Så gravt överdrivet att all verksamhet som syftar till att skydda politiker och myndigheter från olika former av attacker blir som att skjuta mygg med kanon. De attacker som ägt rum uttömde terroristernas "kreativitet" så till den milda grad att det dröjer decennier innan de lyckas med nåt igen och tills dess har utbildning och information till deras släktingar stoppat alla terrortendenser (inte motattacker med insatsstyrkor!). Kunskap och utbildning är terroristernas värsta fiende, inte vapen och övervakning.

Det andra skälet är att yttrandefriheten naggas i kanten då folk blir mindre benägna att prata som man vill (och får!) i digital form. Känner man sej övervakad tar den urgamla skräcken för rovdjur över och då är det inte konstigt att en del blir paranoida. Privatlivet är inget värt längre. Men vad är det i vanligt folks samtal som kan vara så viktigt? Används vi som jämförelse som exempel på hur vanligt folk pratar kontra skurkar?

Ett tredje skäl som jag inte tänkt ta upp men som ändå kommer med, vad händer om fienden verkligen bestämmer sej för att anfalla mål i Sverige? Jag tror inte de då använder sej av de metoder säkerhetstjänsten tror att man kommer att använda. Tvärtom kommer de att vara väldigt "vanliga" och det är nog tystnaden som kommer att avslöja dom. Om den dagen kommer, vilket jag inte tror, får vi se vad som händer. Ingen organisation som vill använda våld som medel för underkastelse eller skräck har något att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom är Sverige en lysande, om än ganska omedveten, allierad i kampen för underkastelse från dessa organisationers sida.

Det handlar om att myndigheterna är för undfallande visavi de som förespråkar våld som medel. Inte undra på att folk som Pat Condell, även om han överdriver något, går igång på alla cylindrar när våldsförespråkare hela tiden låter käften glappa.

Den tråkiga sanningen för FRA och andra organisationer som vill övervaka allt och alla är att de som skriker om våld och övergrepp är de som oftast är mest impotenta när det väl handlar om just våld. Det är de tysta som är farligast. Den verkliga terrorismen utförs av de som har den verkliga makten att skrämmas. De som kan hålla en befolkning i schack är de verkliga marionettmästarna. Nej, jag talar inte om terroristorganisationer, ej heller om västerländska länder, utan om diktaturer överallt som antingen är diktaturer eller kallar sej demokratier. Dock kan inget land som aktivt spionerar på sina medborgare i syfte att ta reda på huruvida de är regimmotståndare kallas demokratier.

Egentligen är allt som syftar till att skrämmas terrorism. I så fall är storlagen inom fotboll terrorister eftersom det oftast är pga sitt rykte de vinner ligorna. Men fullt så långt behöver vi inte gå, eller?

Övervakning förekommer överallt. Vanligt folk övervakar också, ibland utan att vara medvetna om att det är övervakning. Vi kollar in vad andra gör utan att säga nåt, vi tittar lite extra på nån eller nåt för att vi blir intresserade. Men sån övervakning är sällan organiserad. Det är den organiserade, ej kopplade till övervakning av konstaterade skurkar, som är onödig och överdriven. Nivån för övervakningen är inte alls ställd till proportionerna för hotet mot samhället. Samhället som sådant klarar sej alltid, det är de styrande som är oroliga för att förlora makten. Det är därför vi har krig, därför vi har terroristbekämpning. Låter jag kategorisk? Inte så svårt att låta sån när världen är sån...



"Computer: a million morons working at the speed of light."

Koldioxid ÄR (o)farligt!

Som spårelement i atmosfären är koldioxid en harmlös gas. Dess effekt på plantor är dock remarkabel. Ju mer det finns av denna gas i atmosfären desto bättre växer dom. För djur är det en annan femma. Koldioxiden kan inte bindas på rätt sätt i vårt blod utan blockerar snarare syretransporten i blodet, vilket leder till döden. Det fick alla sorters djur märka av i Kamerun vid sjön Nyos 1986 när magmakammaren under sjön läckte ut mer koldioxid än vanligt. 1700 människor och över 3000 kreatur omkom då ca 300,000 ton läckte ut. Någon temperaturökning i området som en följd av utbrottet har förstås inte märkts.

Nyossjön, Kamerun. Bild från University of Arizona.

Koldioxid har alltså i stort samma effekt på blodet som kolmonoxid. Lite ironiskt, att vi som är karbonbaserade varelser inte tål kol. Vanligt folk borde lära sej skillnaden mellan koldioxid i trånga utrymmen och i atmosfären. Det är samma gas men skillnaden ligger i koncentrationen. I atmosfären är koncentrationen så låg att den inte kan skada vårt blod. Det ska till oerhört mycket mer än de ca 0,04 % som atmosfären innehåller av koldioxid, även om vikten är försvarlig, flera hundra miljoner ton.

Med spårelement menas att koldioxid är en restprodukt av förbränning i nån form där syre är bränslet. Syre binds då till kol och bildar koldioxid. Efter en tid sönderfaller dessa två komponenter i sina respektive beståndsdelar varvid syret antingen binds i atmosfären eller med kisel och då bildar sand (kiseldioxid) medan kolet binds till andra komponenter, kanske svavel eller nåt annat skojigt i marken. Man kan säga att naturen gillar förändringar. Glöm nu inte bort att koldioxid är ofarligt i små mängder men i trånga utrymmen och med större mängder är det livsfarligt.



"No amount of experimentation can ever prove me right; a single experiment can prove me wrong."

Morallagar funkar inte

Vi har en sexköpslag sen flera år som kriminaliserar köp av sex. Den ska garantera att prostituerade (läs: kvinnor) inte ska råka illa ut för torskar och hallickar och allt vad det kallas. Men efter femton med den här lagen visar det sej att de som döms endast fått dagsböter, inte fängelse som lagen föreskriver. Gatuprostitutionen minskade men av allt att döma flyttade prostitutionen i övrigt inomhus istället för att helt försvinna.

Likt Saddams informationsminister som körde med propaganda från början till slut kör svenska myndigheter med falsk propaganda om sexköpslagens förträfflighet.

I artikeln jag länkar till ovan, från Aftonbladet, talas det om att lagen har bred enighet bland politikerna och det må så vara. Dock kan jag inget annat än beklaga dom för ett så dåligt beslut. För det första, varför förbjuder man köp när man inte förbjuder säljande? Kopplerilagen gör ju inget för att förhindra säljande. För det andra, lagen kom till för att stoppa köp av sex men det har inte hänt. Tvärtom visar det sej att lika många säljer sej som tidigare. Nu genom smuggling av människor som inte bara tvingas till sex utan även till slavarbete. Då kan man dölja prostitutionen bakom slaveriet som i sin tur ser ut som ordinärt arbete.

Sexköpslagen är en så kallad morallag, dvs den utgår från åsikten att köp av sex är fel för att det strider mot människans natur. Sanningen är att köp och säljande av sex är en del av alla djurarters respektive natur. Vad det strider mot är vårt sätt att uppfatta rättvisa. Man ska inte tvingas att sälja sej, lika lite som att köpa sex bör uppmuntras. Så länge vi utgår från moral vid stiftande av lagar kommer vi alltid att leda oss själva fel. Vi borde utgå från sunt förnuft istället. Det sunda förnuftet sammanfaller här med moralen, som förmodligen utgått ursprungligen från observationen att ohämmat sex kan ge sjukdomar och ett dåligt rykte.

Jag är säker på att om vi stryper tillgången kan vi också minska efterfrågan. Men en lag som förbjuder båda delarna skulle säkerligen vara lika impotent som den nuvarande sexköpslagen är. Vad vi borde ha är rekommendationslagar snarare än förbudslagar. I praktiken borde en lag som behandlar prostitution innebära att den som blir påkommen med att såväl sälja som köpa får en skarp tillsägelse ihop med böter. Mer än så bör det inte vara faktiskt. Man vinner inget på att utdöma fängelsestraff för detta eftersom samhället inte lider. Det är den köpande och den säljande som lider och de borde få vård och information istället för förvaring.

De stora skurkarna är ju dom som tillhandahåller prostitutionen. Där borde alla resurser sättas in. Där borde lagarna vara stenhårda. Hittills har väl ett antal ligor avslöjats ute i världen men här i Sverige verkar myndigheterna veta bättre. Det är enklare att sätta dit köparna än distributörerna. Ungefär som med knarkproblemet, ett annat krig man utkämpar på fel fronter. Politiker drivs uppenbarligen inte av en önskan att göra gott, utan av en känsla av välmenande. Det vet vi ju alla numera att motsatsen till godhet är inte ondska utan välmenande.

Fram för en lagstiftning som inte bygger på tanken att erbjudande och tagande av sex är fel. Kriminalisera distributionen endast och ge istället de utslagna chansen att bli medlemmar av samhället. Vad för alternativ ger det svenska samhället de prostituerade idag?



"How many pins does a sixteen-pin cable have?"

Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Fotosalongen: 10000

Anledning att fira! Igår var det ett år sen jag köpte min nuvarande kamera och idag tog jag det 10000:e fotot. Jag funderade länge och väl på vilket sorts foto det skulle bli. Ett spektakulärt eller helt oansenligt. Eftersom det är svårt att ta något spektakulärt foto mitt inne i tiomilaskogen, långt från civilisationen, gick jag efter det oansenliga. Men även det visade sej vara svårt för det är så enformigt här, utan några egentliga former som sticker ut. Vanliga människor är så - vanliga. Byggnader har alla sett i nån form och de finns i samma former världen över. Inte ens en maskros är nåt speciellt längre. Internet har sett till att allt exotiskt inte längre är det. Det blev till slut en bild på några människor som gör sej redo att gå en tipspromenad som den lokala korpen ordnar varje söndag.

Tyvärr är min kameras interna räknesystem av det tråkigare slaget. Den börjar om från 0001 när den passerat 9999.

"A gentleman is one who never hurts anyone's feelings unintentionally."

Tråkmånsar inom kärnkraftsdebatten

Det närmast religiösa mantrat "bort med kärnkraften" har än en gång fått fritt utspel i media. Jag menar inte Miljöpartiet nu, som annars fått så stor uppmärksamhet i tidningar och TV, utan Centerns partiledare Annie Lööf som omedvetet gör sitt bästa för att Centerpartiet ska åka ur vårt parlament i nästa val. Lööf är nämligen helt säker på att kärnkraften är borta inom en generation. Det hoppas jag verkligen inte för den behövs mitt i vind- och solkraftens byråkrati.

Atomkraftens belackare har utan att egentligen bry sej om vad det innebär klumpat ihop allt som har med atomkraft att göra och glömmer då bort att det finns en hypersäker form av denna energikälla, som är säkrare än någon annan, nämligen torium. Den har jag diskuterat förut här på bloggen så det är bara att söka genom den efter dessa diskussioner. Sätt igång. Tills vidare får vi hoppas att miljönissarna, de som vill förstöra vår planet och vårt samhälle på värre sätt än nånsin knasbollarna i våra förstäder gör just nu, inte stoppar forskningen som kan ge oss svaren på energifrågan.


"I have noticed even people who claim everything is predestined, and that we can do nothing to change it, look before they cross the road."

Skateboard

Skateboardförbundet har valts in i Riksidrottsförbundet. Grattis. Som den "purist" jag är spelar jag INTE Magnum Bonum utan originalet, av Carvells. Låten heter The LA Run:

THE LA RUN

"Winning isn't everything--but wanting to win is."

SEX!

Svensken vill inte ha sex längre, enligt Aftonbladet. Så tidningen lanserar nu en kampanj kallad Sverige ligger, uppenbarligen med syftet att få fler att göka. Anledningen är solklar: vi stressar för mycket, lever inte livet längre utan lever som arbetsmyror och drar ett alldeles för stort strå till stacken, som aldrig tycks växa. Sen när sex kommer på tal finns det bara på internet eller TV och det är ju ofta bara fejkad sex som är lika rolig att se på som torkande färg.

Dessutom är sex tabubelagt idag. Vi får knappt ens tala om sex, samtidigt som det förekommer i sån riklig mängd i media. Ska media få tala om och visa sex medan vi vanligt folk inte får göra det? Mitt problem är inte artikeln eller studien om att sexvanorna ändrats, mitt problem är att vi inte pratar så mycket om det alls. Vi borde prata om det i skolorna, på arbetsplatserna och utan mediernas hjälp. Inga filmer om hur det går till, inga foton på den och den kroppsdelen utan det borde handla om känslorna som uppkommer när vi har sex, när vi lever oss in i tanken på sex. Låt oss strunta i moralpredikanterna och alla hö-hö-höare som bara börjar fnittra så fort sex kommer på tal.

Nä, tacka vet jag Laci Green, sexrådgivaren från San Francisco. Hennes råd är alltid värda att lyssna på. Hon försöker inte hyckla, hon försöker få oss att tala om sex i vardagen.

"Just for the record, the weather today is calm and sunny, but the air is full of bullshit"

Jag är mer rädd för Åsa Romson än ryska flygplan

Åsa Romson säger sej vara mer rädd för koldioxid än ryska flygplan. Tja, hade hon hamnat i ett stängt utrymme där inget utbyte av luft sker på ett tag hade hon nog haft anledning att vara rädd men i övrigt kan hon vara lugn. Hon anklagar regeringen för att negligera miljöproblemen. Jag tolkar regeringens senaste politik som att Reinfeldt går balansgång mellan alarmister (Romson med flera), mer försiktiga (den stora grå massan i Sverige) och skeptiker (folket på Stockholmsinitiativet) och då finns det inte utrymme för satsningar fullt ut åt endera hållet. Bättre då att satsa på det som verkligen är i behov av att åtgärdas.

I det här läget är det värre med den sortens ekonomi som blir en följd av satsningen på så kallade förnybara energikällor. Ska vi verkligen överge ett fungerade sätt att leva, vilket dessutom kan utvecklas till att bli bättre, till förmån för ett system som vi en gång övergav för att det bevisligen inte fungerade?



"Men are born ignorant, not stupid. They are made stupid by education."

Felet ligger hos oss alla

Det är inte immigranternas fel, det är inte politikernas fel, det är inte de infödda svenskarnas fel, det är inte de rikas eller fattigas fel, det är inte polisens fel att det blev som det blev i Husby och tidigare har hänt på olika platser i förstäder till storstäder. Alla har del i skulden, på sätt och vis. Men framför allt är det segregeringen och fattigdomen som är problemet. En utveckling av problemet är slapphäntheten visavi föräldrar och sina barn. Vad det problemet kommer av kan diskuteras men det är nåt som är spritt över hela västvärlden och är orsaken till att ordet respekt ofta missbrukas.

Jag ser just nu "Debatt" i SVT och ser en journalist från Aftonbladet som ljuger oss alla rätt i ansiktet om att de sociala klyftorna ökat under den tid Alliansen haft makten. Problemet är att dessa klyftor inte har ökats pga borgerlig politik på riksnivå utan att det är på lokalnivå som det problemet ligger. Dessutom har klyftorna ökat och minskat i flera decennier och de får konsekvenser för alla regeringar och kommuner där de märks allra mest.

Alla som inte bryr sej om segregeringen och blundar för fattigdomens roll i det som händer i samhället samtidigt som man bara ser hudfärg, härkomst och underliga seder har del i det som händer i förstäderna. Alla övriga som anser sej vara fördomsfria men i övrigt följer NIMBY-doktrinen har även de del problem. Framför allt lokalpolitikerna och deras främsta uppbackare. Hela den svenska immigrationspolitiken bygger på den doktrinen och nu kommer den tillbaka, precis som den gjort över hela världen där vi västerlänningar "spärrat" in de människor vi gärna ger en plats att bo på men helst inte vill ha med att göra i övrigt.

Så jag har också del i problemet eftersom jag inte gjort nåt åt det. Det har du också. Och du, och du. Så länge segregeringen får fortgå kommer problemen att fortleva och växa. Jag är tämligen säker på att vi slår undan benen för åtminstone rekryteringen till gäng och ligor genom att bryta upp segregeringen. Resten får Efterlyst ta hand om. Till sist kan jag inte låta bli att ta upp problemet med trångboddheten. Det är ett stort problem som drabbar alla större städer och vi är inte som bina som kan klara trångboddheten genom att utplåna individualiteten nästan helt. Psykoser, kriminalitet och sjukdomar är följderna av att bo för tätt tillsammans.

Jag förespråkar definitivt inte ett uppbrott från städerna utan att vi bygger större hus med större avstånd till nästa byggnad, med större lägenheter. Det blir kanske dyrare men det kommer att betala sej i längden. Vi ska inte bara ge fattiga människor jobb, vi ska ge dom att kämpa för också och för att det ska löna sej måste alla ha bra boende.



"The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."

Om källkritik och läsande av tidningsartiklar

Det är lätt att hitta fel i artiklar, om man vet vad man ska leta efter, har tillräckligt med kunskap samt förmåga att tänka efter. Det kallas källkritik när man granskar en utsaga och dess källor. Ordet kritik betyder särskilja, granska och är i sej ganska neutralt. Det handlar egentligen inte om att specifikt försöka hitta fel, det vi till vardags kallar kritisera, utan att se så att skribenten har använt källorna korrekt. En kritiker är en granskare vars uppgift är att se efter om något gjorts fel vid faktainhämtandet och dito kollen. För att undvika det negativa aspekterna av ordet kritik säger man ofta konstruktiv kritik om den mer neutrala delen.

Övertolkningar av fakta är vanliga i tidningar. Ju mer skrämmande och sensationellt desto bättre. Det skulle vara kul att se dess motsats, undertolkning, nån gång i tidningen. Ett exempel på övertolkningar är när man tar naturkatastrofer och ser dom som exempel på mänsklig påverkan i just naturen. Man blåser upp en händelse som varande unik, speciell utan att intressera sej för det faktum att det finns många bottnar i den händelsen. Det felet gör också många historiker, eller snarare gjorde förr. Vi väljer ofta omedvetet ut de bitar som passar vår syn på en viss händelse och struntar i resten. Därför är det bra att kritiker finns, som kan påpeka att vi inte använt källorna rätt alla gånger.

När jag läste historia i Lund på 1990-talet skulle vi analysera två historikers tolkningar av en medeltida text om Engelbrektsupproret på 1430-talet. Den ena tolkningen var skriven av Sten Carlsson och den andra var skriven av Erik Lönnroth. Vi satt i smågrupper och diskuterade vilken av de två tolkningarna som mer korrekt visavi källan. Vi i vår grupp kom fram till att även om Lönnroths tolkning var lite mer verklighetstrogen och mindre stormaktsbombastisk så hade även hans tolkning brister. Carlsson var något av en traditionalist medan Lönnroth var av den så kallade källkritiska skolan. Den ene undertolkade och den andre övertolkade. Det slutade i stort sett oavgjort mellan de två, vilket förvånade vår handledare. Men båda utgick ju från en text som inte direkt var en förstahandskälla så det var väl inte så konstigt ifall de begick misstag båda två.

Jag måste tyvärr erkänna att jag vid läsande av en del artiklar inte alltid läser dom med kritikerglasögonen på. Jag sväljer ofta det som står där utan att bry mej om källan. För även om det som står i en artikel skulle stämma så finns det alldeles säkert en annan syn på saken som inte förmedlas i tidningen, av skäl som journalisten och hans/hennes chef vet mer om. Man kan fråga sej varför en viss sida av en sak presenteras i media medan en annan utelämnas. Har journalisten en agenda eller är han/hon lika slarvig som jag och många med mej ibland är?

Hur blir man då bättre på att läsa artiklar och tolka källor? Det finns egentligen bara ett rejält svar på den frågan och det är att skriva ner det man tycker var viktigt i artikeln och jämföra det med källmaterialet. Har du och artikelförfattaren kommit fram till samma konklusioner gällande källan? Är källan att lita på? Finns det alternativa källor? I vilket syfte är artikeln skriven? För vem är artikeln skriven? För vem är källmaterialet skrivet? Svaret ger upphov till fler frågor än svar till slut. Sätt igång och snoka nu bland artiklarna i diverse tidningar och tidskrifter. Kanske dam- och herrtidningarna har mer sanningar än dagstidningarna?




"Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon eller något
är detsamma som att låta det du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud"

Detta är INTE demokrati!

Igår skrev jag om problem med demokratin och vad som borde göras ifall vårt samhälle som vi känner det nu skulle fallera. Idag visar det sej att en forskare vid KTH har skrivit en avhandling som vill störta vår ekonomi och vårt samhälle i grunden och införa en sorts styrekonomi av samma typ som amishfolket i USA.

Karin Bradley heter hon och hon kallar avhandlingen ”Just environments – politicising sustainable urban development” (Rättvis miljö – att politisera hållbar urban utveckling), vilket handlar om att hon vill göra en utopi till realitet. Utopin i det här sammanhanget är att skapa ett nytt sorts samhälle där lokala grupper gör allt tillsammans och allt ska kunna användas på nytt.

Tanken i sej är god för den som vill arbeta så här enbart men problemet för Bradley och hennes kompisar är att vi redan nu kan göra så här - om vi vill. Vi behöver inga docenter, professorer och lektorer som talar om för oss i avhandlingar vilken ekonomi vi ska ha. Sånt där kan man inte tvinga fram. Det växer fram av sej självt beroende på omständigheterna och förutsättningarna i naturen.

Naturligtvis bakar Bradley in klimatdravlet i sitt arbete. Det går ju inte att skriva en avhandling om framtiden utan att ta upp det som vissa forskare gillar allra mest, klimatfrågan. Beräkningar för hur samhället kan komma att se ut i framtiden kan inte ersätta verkligheten och jag anser att vi människor bara kan, och bör, planera för den framtid vi har på marken. Vad som sker i luften och i haven kan vi bara se på när det händer. Vi är åskådare till de händelserna, inget annat. Vi deltar men har inte huvudrollen.

Karin Bradleys och andras åsikter om samhällsutvecklingen verkar bottna i ett förakt för det moderna väst, det samhälle våra föregångare kämpade för att bygga upp, tillsammans vill jag tillägga(!), under flera sekler vilket lett till vårt moderna samhälle av idag. Det ska vi inte förakta, det ska vi bygga vidare på. I en inte alltför otänkbar framtid kommer våra miljö- och naturproblem att lösas av forskare och innovatörer. Så de som tycker vårt samhälle är dåligt, bör se denna video istället genom att klicka på texten nedanför bilden som föreställer skribenten Howard Bloom:

Howard Bloom.

"The World is my country, all mankind are my brethren, and to do good is my religion."

Är vi för beroende av staten?

Runtom i världen leds våra länder av stater, stadsstater. Våra folkvalda representanter väljs genom just demokratiska val och så långt är allt väl. Men det är inte om valprocessen mitt inlägg ska handla idag utan om vårt beroende av staten, av den apparat våra politiker och deras föregångare har satt upp och igång. Vad händer om den apparaten fallerar? Vad händer vid ekonomiska kriser så svåra att hela apparaten går under?

Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?

Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.

Vad modern demokrati egentligen är, och faktiskt borde fungera som.

Men de senaste 8000 åren har vi börjat förneka detta och först satt vår tillit till envåldshärskare, sen till grupper av människor som sagt sej vilja förbättra våra liv. Vi har lagt våra händer i ledares händer på ett sätt som man inte gjort innan. Jag tror det har att göra med att vi blev bofasta. Men det är inte det som är felet. Vi har inte riktigt anpassat vårt sätt att leda folkmassorna än. Det har sakta men säkert gått mot ett nytt sätt men det går långsamt och fortfarande är faktiskt en stark ledare eller ett starkt råd att föredra framför tjattrande apor som alla vill si eller så.

Demokrati och frihet är antonymer i mångt och mycket.

Kanske vi aldrig kommer ifrån det starka ledarskapet, kanske vi aldrig uppnår total demokrati och jämlikhet. Men det är väl värt att sträva emot, men vi får inte göra oss för beroende av ett enskilt sätt att leda. Vi måste ha en plan som kan sättas i verket om/när det nuvarande sättet går åt pipan. Förvirring är det första stadiet efter en katastrof, sen följer anarki och försök att återställa ordningen vilket ofta resulterar i anklagelser om diktatur och övergrepp. Det är i detta läget vi behöver en reservplan, utifall att katastrofen inneburit att alla ledare dött eller på annat sätt förhindrats att verka.

Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.

Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.

Så här fungerar svagt ledarskap i praktiken när byråkrater får mer att säga till om.

Svaga ledare använder sej av byråkrati för att hålla landet igång. Starka ledare använder sej inte av nånting utan låter samhället vara i fred. Problemet är att den makt man får av att vara ledare kan föra med sej de problem som gör att man blir svag. Makt försvagar nämligen motståndskraften hos ledare gentemot frestelsen att skaffa sej mer makt - på bekostnad av andra. En grupp, t ex ett parlament, har den fördelen att makten då är fördelad mellan de olika medlemmarna i denna grupp. Helst ska då ordförandeskapet i den gruppen fördelas.

En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.

Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?

Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.

Vad tror du?


---------------------------------------------

I jämlikhetens namn: Sätt en storbringad hunk bredvid tjejen!

En tjej som heter Maja tog sin son till badet, såg en skylt för badet som hon inte gillade, förfasade sej över en skylt till ett offentligt bad i Sotenäs som illustreras med en storbystad pinuppa. Hon gick förstås, som alla gör, till tidningarna och skällde. Allt i sexismens namn. Titta på bilden som Aftonbladet länkar till. Är den verkligen sexistisk?

Jag tycker inte det. Den är väl kategorisk men det finns kvinnor som ser ut så där i verkligheten. Kanske en storbringad man bredvid skulle vara bättre förstås, i jämlikhetens namn. Kritiken är framförd av pryda människor och inte sällan är föräldrar just pryda. Sen kan bilden förstås missförstås eftersom det av artikeln i Bohusläningen framgår att det inte finns nåt nakenbad här. Den tecknade tjejen skulle då naturligtvis ha haft en överdel på sej så ingen tror att det bara är att ta av sej allt och näcka rätt ut i vattnet.

Men i övrigt ser jag inget fel på bilden. Den utstrålar glädje och förmedlar en allmän känsla av nöje. Bad ska vara kul, oavsett hur man ser ut. Men alltid är det nån pryd surpuppa som ska komma viftande med sexismkortet och förstöra friden. Hade det varit samma tonläge om det varit en manlig kroppsbyggare som illustrerats på kartan?

Kanske skulle den här gillas bättre?

"På allmän väg gror inget gräs"

Kamerahörnan: Fotografera fåglar för amatörfotografer

Söndagar har sen ett år eller så tillbaka betytt fotodagar på min blogg. Jag hade tidigare serien Bildsöndag men jag tröttnade på titeln och införde en lite mer dagoberoende titel, Fotosalongen. Det har dock fortsätt att vara söndagar som den serien presenterats på. Det är en bra dag att ha fotona på. Den tidigare serien Dagens foto är också den ersatt, av Kamerahörnan och Fotohörnan. De är två serier där jag går igenom mina egna erfarenheter av fotografering av allt möjligt. Idag blir det Kamerahörnan.

Fota fåglar är ett riktigt företag. Man måste ha gott om tålamod, inte föra för mycket oväsen samt vara klädd för olika typer av väder. Om man nu inte har sån tur att fåglarna sätter sej på en gren precis utanför ens hus. Jag har tur nog att en skata har byggt ett bo i trädet utanför mitt köksfönster. På andra sidan av huset, på ett fält bortom parkeringen, är ofta skrattmåsar och björktrastar i maskletartagen. Så fåglar som sådana är inte svåra att finna. Det är att få dom att stanna kvar länge nog för att vara med på ett foto som är det svåra. Som talgoxen här nedan. Det var väldigt svårt att hänga med den i dess framfart på grenarna.

Tålamod, tålamod, tålamod. Lite tur och så klar sikt mot det ställe där du vet att fåglar gärna kommer är det jag kan bidra med när det gäller att fotografera fåglar. När det gäller utrustningen är en bra zoom en fördel för sitter du på ett ställe där fåglarna är långt borta är en kamera med liten zoom inte mycket att hurra för. Då ser man bara små prickar mot en stor bakgrund. En systemkamera eller en långzoomskamera är att föredra för de ger bättre bilder, detta pga sina större sensorer och bättre objektiv. Men sitter du som jag gör, med ett träd precis utanför köksfönstret så kan du få bra fågelbilder även med en kompaktkamera, om du lärt dej tygla den vill säga.

Jag misstänker nämligen att stativ är att föredra vid köksfönstret, speciellt om man ska videofilma genom sin kamera. Men även stillbilder blir bättre med ett stativ. Dock får du röja plats bredvid bordet och stolarna för att kunna få en så bra plats som möjligt. Att plåta fåglar är uppenbarligen ett rejält företag, eller hur? Om nåt är oklart eller om jag missat nåt skriv ett meddelande i kommentarsfältet nedan.

Jag har inte fotografering direkt som yrke, även om det ingår i mitt jobb. Jag kallar mej därför amatör. Jag blir bättre på det här med fotografering och följer gärna tipsen jag får från mer erfarna fotografer, som delar med sej av sina erfarenheter, antingen jag hänger på Fotosidan eller YouTube. Min utrustning är av det billigare slaget men jag har lärt mej att anpassa den till den rådande situationen. Samtidigt som jag accepterat att skärpa inte alltid är målet, utan enbart ett delmål. Målet är att göra bilden så presentabel som möjligt.



"Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta."

Man blir bara så trött...

Ett shampoo som hjälper håret stå emot dåligt väder? Hjälp! Som om det inte räckte med dumheter inom klimatområdet så kommer nu ett företag på idén att utnyttja klimatdravlet till att kränga ett shampoo (notera att jag använder den engelska stavningen här!) som hjälper håret att klara av dåligt väder. Som om ett shampoo skulle kunna kontrollera klimatet.

 

"Du kan inte korsa havet genom att endast stå och titta på vattnet."

Är Finland inte längre det svenska landslagets huvudfiende?

Det klagas i radion på att stämningen i Globen i matchen mellan Sverige och Finland idag inte var lika fin som i matchen mot Canada i förrgår. Jag skulle vilja säga att det är möjligt att man från mediernas håll missbedömt det här med vem som är huvudfienden i ishockey. Jag menar, finländare ser man varje dag i Elitserien och i Finland ser man säkert svenskar på samma vis, så det är inte längre samma sak. Målen som gjordes i semifinalen höjde förstås stämningen men det är ändå inte samma andäktiga spänning som mot Canada.

Jag vill mena att mötena med Canada och Schweiz är roligare att se på för de gör verkligen allt de kan för att slå vad de menar är stormakten Sverige. De ser inte en motståndare de vill slå till varje pris. Det är en mer neutral känsla och den gillar jag mer än det där larvigt nationalistiska som finländare och norrmän håller på med.

Samma sak vill jag säga gäller med friidrotten där Finnkampen inte längre är lika kul att se på. De olika deltagarna i dessa grenar är inte längre av världsklass, med några få undantag, och det är tråkigt att se dom hålla på. Nationalismen har dödat de här evenemangen, anser jag. Det samt att det är för dyrt att gå på såna här evenemang. Det främsta skälet är nog ändå TV. Det är enklare att sitta och uggla framför dumburken än att röra på sej till arenorna...



"Nobody climbs mountains for scientific reasons. Science is used to raise money for the expeditions, but you really climb for the hell of it."

Jag är numera naturvän

Signaturen Hans H som ofta kommenterar på The Climate Scam skrev nåt som fick mej att fundera. Nämligen att ordet miljö har blivit besudlat på sätt och vis. Det är bättre att kalla sej naturvän. Det är mer neutralt och sänder ett budskap att man är vänlig mot naturen i alla lägen. Miljö är, som tidigare beskrivit, ett ganska luddigt begrepp och behöver inte ha med ekologi (ett annat begrepp som i händerna på miljömaffian har blivit luddigt) att göra. Ordet natur är ett vitt begrepp som inte heller det behöver betyda vårdande eller omhändertagande.

Ordet natur betyder ordagrant födande, födelse. Det är bildat till latinets verb nasci, att födas, och har släktingar i de allra flesta indoeuropeiska språk. På håll är det släkt med vårt ord kön. Att då vara vän med naturen är att vara vän med födelsen, det man lever med och det man är besläktad med.

Ordet miljö, för de som missat min utläggning om ordet för en tid sen, är ett franskt ord som betyder mittpunkt, den plats man har omkring sej där man bor. Vara miljövän innebär alltså att man är vänlig mot den plats där man bor.

Ekologi är ett ord myntat på 1800-talet av den tyske zoologen Ernst Haeckel. Han tog de grekiska orden oikos (hem, boplats) och logos (lära, studie) och fick fram ett ord som betyder studier av den plats man bebor och den påverkan man har på denna plats.

Samtliga dessa ord har kidnappats av de organisationer som kallar sej miljörörelser. Egentligen är väl själva kidnappningen inget att orda om, bortsett från att de förstör ordens betydelser, utan det är det faktum att det är mer eller mindre företag som driver verksamheten för att "rädda" vår planet som är det felaktiga - och i slutändan kanske till och med farliga. Det var bättre på den tiden det var lösliga föreningar som påpekade utsläpp av gifter och annat i naturen (det vi föds i alltså!). Nu för tiden är Världsnaturfonden och Greenpeace inget annat än lobbyföretag med verksamheter som är lika tvivelaktiga som de man en gång gick ut för att protestera emot.

Vad menar jag nu med att dessa båda företags verksamheter är tvivelaktiga? Jo, genom att ta sej in på och larva sej på marken runt ett kärnkraftverk eller använda en djurart (isbjörnen) som inte har några problem alls att överleva som maskot för klimatdebatten har såväl Världsnaturfonden som Greenpeace skjutit sej i foten. I det förra exemplet är det bara för publicitetens skull man gör detta och i det senare exemplet är det för att man missuppfattat skillnaderna mellan klimatförändringar och förändringar i isens utbredning. Vilket man förstås inte bryr sej ett vitten om utan istället ber om pengar. Det är kanske dags att någon granskar vart alla pengar som går till dessa miljöföretag tagit vägen?

Så nej, jag är hellre naturvän än vän av miljörörelsen. Allt organiserat blir i längden skadligt och för stort. Att hjälpas åt att göra världen till en bättre plats att leva i är en bra sak men att bara skicka pengar till nåt som inte verkar leda nånvart längre är inte vad jag kallar naturvård eller miljöarbete. Det kallar jag big business.



"Ta dig en jäkel. Du blir inte friskare, men det är roligare att vara sjuk."

Människor ÄR dumma!

Det är inte bara den här samlingen idioter som gör mej besviken, rent av arg, på att vi har demokrati ibland. Jag bifogar en del bilder här nedan, för er som inte har lust att följa länken ovan. Det är den stora nackdelen med yttrandefriheten och demokratin, att idioter och klantskallar får göra sina röster hörda. Samtidigt, den stora fördelen med detta är att vi ser dom och kan lära oss undvika eller ignorera dom. Fast vad är det man säger, mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

"I see dumb people!"

Varför kvinnor lever längre än män

DN går ut med en i sammanhanget liten anspråkslös artikel idag om att japanska forskare anser sej ha hittat orsaken till att kvinnor lever längre än män. De har analyserat immunförsvaret hos de båda könen och funnit att immunförsvaret bryts ner snabbare hos män än hos kvinnor. Det skulle alltså vara orsaken till att män i genomsnitt lever några år kortare än kvinnor.

Men ingenstans i artikeln ser jag varför kvinnor lever längre än män. Jag ser en delorsak som bidrar till kortare liv men ingen direkt huvudorsak. Varför lever kvinnor längre än män? Varför bryts immunförsvaret ner snabbare hos män än hos kvinnor? Jo, för att män utsätts för fler biologiska påfrestningar än kvinnor. Vi män jobbar i högre grad bland farliga ämnen och på farliga platser där bakterier, kemikalier och annat som påverkar våra kroppar finns.

Sen verkar dessa forskare ha glömt bort en faktor i sammanhanget, nämligen att fler män dör i våldsamheter än kvinnor vilket drar ner genomsnittslivslängden betydligt. Inget immunförsvar i världen kan återställa en från en sönderskjuten torso eller ett bortsprängt huvud. Det drabbar män oftare än kvinnor. Förvånansvärt enögd artikel faktiskt, men så är det ofta i dagens rapportering från forskningens värld. Tur att det finns alternativa källor till vetande om forskning.


"Låt naturen ha sin gång - den vet bäst själv"

Ett par ord om integritet, offentlighetsprincipen och identitetsstölder

Den senaste tidens skriverier om identitetsstölder i syfte att göra folk skuldsatta gör inte mej speciellt orolig eftersom jag med mina studieskulder inte kan komma ifråga. Däremot de som annars har sin ekonomi i ordning bör se sej om väldigt noga. Men det är egentligen inte det som är huvudsaken i mitt inlägg idag. Det är själva offentlighetsprincipen som problemet. Vem som helst kan ta reda på vad som helst rörande ens inkomster, tillgångar och skulder. Just såna saker anser jag vara ens egen ensak. Endast Skatteverket ska också ha insyn i detta.

Varför ska det angå andra vad man har eller inte har för pengar? Varför ska jag kunna gå på internet och kunna få fram en viss persons ekonomiska situation? Jag ser helst att privatpersoners ekonomi exkluderas från offentlighetsprincipen. Inte för att jag tror att det hindrar en del individer från att ta reda på detta ändå, men det hör inte hit. Huruvida det stoppar identitetsstölder är jag osäker på men det kanske hindrar en del från att sätta sina fula planer i verket.

Jag kanske låter naiv men jag vill att andra ska veta vilken ekonomi jag har, ej heller vill jag se vilken ekonomi andra har. Kanske är myndigheterna naiva som tror att offentlighetsprincipen fungerar på den här punkten? Vem vet? Kanske jag bara är fel ute.



"Det finns ett sätt att lösa samtliga ekonomiska problem: att göra självgodheten skattepliktig."

20 år

Om ca tre veckor är det 20 år sen jag tog studenten. Jag gick humanistisk linje för att jag gillade, och fortfarande gillar, språk och humaniora. Det var tre år av studier och ibland väldigt tröttsamma klasskompisar. De från andra linjer var ofta mer lättillgängliga. Jag har under åren tänkt ganska mycket på gymnasiet och tiden där men de senaste tio åren har dessa minnen bleknat betydligt. Jag är inte ens säker på att jag skulle känna igen alla dom jag träffade då. Men jag är säker på att jag inte vill träffa alla heller. Jag har mitt liv nu, dom har sitt.

En del vill träffas på olika tillställningar precis som i USA, där återträffar är nåt väldigt viktigt för de som en gång gått i plugget. Det är nåt typiskt för amerikaner framför allt men inte för oss. Vi klarar oss utan såna återträffar. Så mycket amerikanska behöver inte vi bli.

Det gagnar heller ingen av oss att vi träffas nu. Enbart när vi är gamla och grå kanske jag kan tänka mej att fundera över en liten tankegång som kan leda till att vi träffas, nån gång. Så ju mindre vi ser av varandra desto bättre. Vad är det vi skulle göra när vi väl träffas? Jämföra karriärer, skriva varandra på näsan, gråta ikapp över alla missade tillfällen? Nej, då föredrar jag att bara sitta hemma och njuta av friden.

Till er som tar studenten i år, njut av livet som ni kommer att uppleva. Det blir faktiskt ett bättre liv än ni tror. Låt inte bristen på arbete göra er nedslagna. Det är en viktig erfarenhet för er.



"Fäll inte ett träd som ger dej skugga"

En kort anekdot

Min mamma berättade idag för mej en anekdot från sin barndom. Hon gick i skolan på 1950-talet och en dag i småskolan frågade magistern en av hennes klasskamrater om hon bodde på landet eller i stan. Min mammas klasskamrat svarade landet. "Vad finns på din gård förutom själva boningshuset?" Hon svarade då vedboden, fast på hennes dialekt blev det vebon. "Hur stavar du till det då?", frågade magistern henne. Hon bokstaverade då V-E-B-O-N. För att hon skulle förstå hur ordet egentligen skulle uttalas och stavas ställde han denna följdfråga: "Vad har man i den då?". "Cyklar", blev svaret.

Så kunde det gå till i skolorna förr.




"Man ska inte vänta sig att en pojke ska vara fördärvad förrän han har gått i en fin skola."

Mr. Freeze tjänar miljarder på att skrämmas

Bild från The Lookingspoon.

Al Gore, ni vet han som anser sej veta bäst i klimatdebatten, har blivit miljardär på att åka världen runt och skrämma folk med sin klimatpropaganda. Det plus att han sitter i Apples styrelse och där håvar in pengar eftersom företaget, som kritiseras av miljöorganisationer, går så bra. Fast det är ju ingen riktig miljöorganisation som står för kritiken så då är kanske hyckleriet inte så stort från Al Gores sida.



"Sanningen är det (oavsett innehåll) som ropas ut med högst röst"

Där man bränner böcker bränner man snart också människor

Orden i rubriken är tysken Heinrich Heines, från början av 1800-talet. Han var inte alls fel ute i sitt uttalande. Kulturarv gick under en masse alla de gånger bokbål anordnades. Nu för tiden är det väl inte så vanligt att man bränner böcker men det bränns en massa energi på internet för att bränna människor där. Vadan detta ständiga behov att förstöra för andra? Har folk sån brist på sympati och empati att de måste få ner andra till sin låga nivå? Dagens nätidioter är av samma skrot och korn som de som anstiftande bokbålen förr i tiden och som drogs med i vågen av förföljelser över hela världen genom historien.

Det är sant som nån ska ha sagt; vi är dömda att upprepa historien eftersom vi varken vill eller kan förstå den, lika lite som vi vill eller kan förstå vår samtid. Jag skriver detta eftersom jag hela tiden blir så besviken på folk som till varje pris ska förstöra för andra. Nej, jag tänker inte främst på hoten mot "våra" politiker som det skrivits om i tidningar och pratats om i TV.  De som utför sånt här mot dom är av samma tarvliga sort som de jag beskrivit ovan men på nån underlig vänster är jag av åsikten att politiker som varande offentliga personer måste kunna tackla såna situationer. De får inte ta med sej sånt dumt hem lika lite som vi vanliga människor, som faktiskt gör nåt konstruktivt i det här landet, får göra det.

Det stora problemet med demokrati är att idioter får komma till tals. Vi får helt enkelt acceptera att människor med yttrandeproblem har rätten att yttra sej och i den vevan också kommer med ord som är helt förkastliga. Jag skulle nämligen inte tro att någon av de som yttrar sej i diverse fora och i e-post verkligen tänker göra de dumheter de hotar med. Det är bara luft, tomma ord, framhasplade av människor som tror de är nåt och när de märker att de inte är det försöker ta ner andra till deras egen väldigt låga nivå. De är bara avundsjuka på andra som har uppnått succé i sina liv.

Är verkligen internet till för hot och hat? Det sista kan jag svara på, även om svaret är lite krångligt. Internet är till för allt, men bara om folk har nytta av det. Det som inte har nån nytta eller relevans för oss bör hållas borta. Oartiga inlägg, hot och förolämpningar har ingen relevans och saknar nytta. Därför hör inte hat och hot hemma på internet. Däremot sarkasm, ironi och satir. De som inte förstår att använda sej av dessa tre saker bör hellre tiga. Kort sagt: Har ni inget nyttigt att komma med, håll då tyst. Det gör jag när jag inte har nåt nyttigt att komma med. Däremot är klagomål och konstruktiv kritik välkommet.

Vi kan nog inte få dessa människor att sluta hata och hota men vi kan begränsa deras influenser genom att ignorera dom. De är ju bara harmlösa själar som vill ha lite uppmärksamhet, sina 15 minuter i solen. Slutligen, till er som läser tidningarna om de senaste hoten mot politiker; det här är ingen speciellt genusbunden fråga. Det är inte specifikt kvinnor som drabbas av dessa uppmärksamhetskrävande personer. Alla kan drabbas, oavsett kön, utseende eller yrke. Avundsjukan ser inte skillnad på dessa saker. Så det så.



"En klagosång är till för att höras, inte en skrivning som ska rättas."

Astronomitråden: Konjunktion mellan tre planeter

Så här ser det ut den 26 maj när de tre planeterna syns nära varandra i skyn. Bild från Nasa.

Från och med i kväll den 11 maj kan den hågade se tre planeter, Jupiter, Venus och Merkurius i en nära konjunktion vid solnedgången. Den 26 maj är det extra speciellt för då syns de speciellt nära varann på himlen.

Mer om denna händelse finns att läsa på NASAs hemsida.




"Jag är helt unik, som alla andra"

Europa är en enda stor familj

Tidigare DNA-studier har redan fastslagit detta till olika grad och denna senaste utförda studien har ännu mer fastslagit det; européer är i stort sett en enda stor familj av nästan en miljard människor. Inte ens folk i östra delen av världsdelen (Turkiet, Syrien, västra Iran, Irak och Kaukasus) kommer undan. Vi verkar ha gemensamma förfäder så sent i historien som ca 2000 år sen. Antikens skribenter som talade om blandning hej vilt mellan olika folkslag hade alltså rätt.

Europa har länge varit en mötesplats för olika folkslag och enskilda grupper som velat söka lyckan här. Redan arkeologin stöder denna syn och fler småriken än någon annanstans verkar ha uppkommit här som en följd av denna smältdegel av människor. Rörelserna hos dagens människor ger en indikation hur man rörde sej förr i tiden för vägarna är i stort sett desamma som för 2000 år sen. Det kommer nog att fortsätta vara så här en bra tid framöver också. Den genetiska blandningen fortsätter.



"Drömmen om ett förenat Europa har ingen utsikt att bli verklighet. Man gör ingen omelett på hårdkokta ägg."

400

På vulkanen Mauna Loas sida finns ett observatorium tillägnat studierna av halterna av koldioxid i vår atmosfär. Jag förstår inte varför man placerar ett sånt observatorium där så nära Mauna Loas egen krater och dess väldigt aktiva granne Kilauea. Framför allt som vulkaner är en mycket stor källa till utsläpp av koldioxid. Mängderna koldioxid från speciellt Kilauea måste då och då vara rätt stora men forskarna kan väl sålla bort dessa ur statistiken så de kan få en rätt bra och jämn siffra att presentera för sina uppdragsgivare.

Nyligen uppmättes 400 ppm (engelska: parts per million = miljondelar) i atmosfären av denna spårgas vi kallar koldioxid. Så mycket är det ett tag sen man uppmätte. Vad det beror på kan man diskutera till döddagar men en god gissning är de naturliga svängningarna i haven och andra som släpper ut denna restprodukt. Det hindrar dock inte alarmisterna från att gå igång på alla cylindrar.

Bild från Wattsupwiththat.com

När kommer siffran 400 att tas upp i svenska tidningar, tro? SVT har hittat "nyheten" i alla fall.



"Det finns en mörk vrå i varje hem"

"Maximal feedback och återkoppling"

Så sade undervisningsansvarige ministern Jan Björklund om de teser och tankar han tagit intryck av från Finland där man skapat en sorts lärlingsutbildningar för lärarstuderande. Kanske dags att sätta major Björklund på skolbänken för detta uttalande? Inte bara för att han använde en anglicism utan också en tautologi. Orden betyder ju samma sak!



"Att inte bry sej om är värre än att inte förstå"

Fångarnas kör

Vad får en del människor att kidnappa andra? I det uppmärksammade fallet från USA togs tre kvinnor oberoende av varandra och hölls i en sorts fängelsehåla i ca tio år innan de lyckades fly och den som höll dom fångna åkt fast. Men det är ju ingen isolerad händelse. Det har hänt många gånger förut och kanske kommer det att hända igen. Nu är i alla fall en av alla dessa knasbollar fast och borgen lär han aldrig kunna betala, speciellt inte om ett mordåtal tillkommer.

Jag tror mej förstå hur det kommer sej att ingen i grannskapet förstod vad som hände under de tio åren. Man tror andra om gott om man själv är av god natur och udda beteenden hos andra sållas bort av hjärnan. Det är först i efterhand som dessa beteenden kommer fram i ens minnesbilder. Så den som frågar sej varför ingen reagerade så beror det på detta, i kombination med att förövaren varit duktig på att dölja sina spår, ända tills nu.

Men inget varar för evigt, allra minst kidnappningar och andra dumheter. Om jag får komma med ett råd så är det att vi borde ge akt på förändringar i beteendet hos de vi känner, kompisar såväl som ytliga bekanta. Inte så att vi ska bevaka varandra som hökar eller ens vara misstänksamma gentemot andra, utan mer fundera över om förändringen är till det bättre eller sämre. Så kasta ett getöga omkring dej...



"I'm gonna join
A sentimental institution
I'm gonna pack
Pack all my little old blues away"

Att statuera exempel

SVT slog upp nyheten om en som åkte på motorhuven till en polisbil som nåt alldeles extraordinärt. Det handlade om en protest mot en utvisning som blev lite mer än polisen och protestanterna hade tänkt sej. Två lade sej på huven till en av civil polisbil som körde iväg där en av huvåkarna snart åkte av men en blev kvar. "Huvmannen" gavs flera gånger chansen att hoppa av, enligt den polis som körde. Det verkar som om båda parterna led av obotlig prestige, båda skulle vinna den här bataljen.

Ett antal saker kan man klandra såväl polisen som körde bilen och den huvåkande mannen för. De två viktigaste sakerna är: Varför körde polisen iväg med två personer på sin huv och varför lade sej dessa två protesterande på huven? Ville båda parter så gärna statuera exempel gentemot varandra att de var beredda att riskera liv och lem?

Prestige är ett tveeggat svärd, vilket denna incident klart illustrerar. Det är "skönt" att se att dumheten lever och frodas.



"Avund är den skugga framgången kastar"

En liten fråga om prioriteringar

Hur kommer det sej att vi har helgdag idag den nionde maj pga en religiös högtid ingen egentligen bryr sej om? Det är ju folknykterhetens dag idag och det är mer relevant att iaktta. Långt ifrån alla är nykterister i det här landet där vi tillber andra, mer påtagliga gudar, men det är en fin tanke ändå att försöka hålla igen på drickandet.

Men åter till helgdagen. I ett land där vi enligt konstitutionen ska ha religionsfrihet och därmed rätten fritt utöva en religion, vilken som helst, liksom att vi som inte tror på några gudomar ska ha frihet från religion, borde inte religiöst betonade helgdagar ha företräde i kalendern. Innan nån påpekar (till stora delar felaktigt) att ordet helgdag bär på en religiös prägel så vill jag säga att detta ord är sprunget ur ett ord som betyder hälsosam, hel, fullkomlig, perfekt.

I almanackorna står det sällan att detta är folknykterhetens dag. Det får man leta fram på andra vägar och det är inte direkt nåt man hör basuneras ut i medierna speciellt ofta. Jag är inte nykterist men jag dricker inte heller. Med detta menar jag att jag inte vill tvinga någon att avstå från alkohol om han/hon inte vill. På samma vis vill jag inte att de som vill utöva religion ska förhindras att göra det.

Samtidigt anser jag att det sekulära ska dominera, även i kalendern. Religiösa högtider ska inte ha några fördelar där. Ledighet pga religion och liknande bör begäras, som all annan ledighet. Den gräddfilen borde tas bort.



"Allting förändras, ingenting består"

Folket väntar fortfarande på att få makten

Jag sitter just nu och tittar på ett inlägg på TV där historikern Christopher O'Regan tar upp Borggårdskrisen, när Gustav V höll sitt tal i vilket han uttryckte sin önskan att stärka försvaret. Han använde samtidigt ordet min om armén och flottan, vilket skrämde och förargade demokratianhängarna. Det här är sista gången (?) som kungarna utövade reell makt. Sen dess har de hållit låg profil. Samtidigt har parlamentarismen, det vi kallar representativ demokrati, vuxit sej allt starkare. Folk har fått det bättre; levnadsstandarden har förbättrats, de ekonomiska förutsättningarna likaså.

Men nånstans på vägen har man glömt bort folket. Vi är redskap som enbart är nyttiga när valen ska genomföras. Det är visserligen bra att man bestämmer åt dom som ändå inte vill styra men ändå infinner sej ofta känslan av att bli omyndigförklarad av de som vi sätter att styra åt oss. Framför allt får jag den känslan när politikerna har bestämt sej för en sak. Ta FRA som exempel. Där röstade man igenom lagen som gav organisationerna bakom FRA närmast fritt spelrum att avlyssna internettrafiken till och genom Sverige.

Det blir inte bättre av att politikerna företräder partier som bara tänker på en sak: att behålla makten. För den sakens skull är man beredda att närma sej varandra ideologiskt så till den milda grad att det blir som Peter Harold har uttryckt det, åtta nyanser av socialdemokrati.

Men det är inte bara politikerna som bestämmer åt oss. De traditionella medierna gör det också. De agerar politiskt genom subtila ordval och sätt att presentera en nyhet på, men även ämnesvalen på löpsedlar och framsidorna visar hur medierna vill att vi ska tänka. Vi, folket, ska helst inte tänka kritiskt eller snarare inte för kritiskt.

Medan jag sitter här och skriver/tänker på vad jag ska skriva har tiden gått och nu visar SVT Korrespondenterna. Mot min vilja är detta hypervinklade program på (det finns bara en TV i hushållet och andra i familjen är tyvärr intresserade av de åsikter SVTs så kallade journalister har att komma med så jag sätter på Mike Oldfield i min dator och avskärmar mej från resten av världen för att slippa deras pladder medelst lurar) och eftersom jag redan läst om programmet så vet jag att det handlar om klimatdravlet.

Erika Bjerström, aktivist i journalistförklädnad, är förstås med här och omyndigförklarar tittarna när hon presenterar sin syn på klimatförändringar. Chatten efter kvällens program blev som man skulle kunnat tro. Man kan undra om det är tillåtet att komma med avvikande åsikter och kunskap på SVT över huvud taget för varje gång avvikande åsikter tas upp blir de närmast nedsablade. Naturligtvis var amatörforskaren Johan Rockström med, ni vet han som är agronom och således är speciellt lämpad för forskning kring klimat och miljö. Bjerström själv kommer med felaktiga uppgifter om varför delar av Vietnam är på väg att slukas av havet, men det är inget man tycker är viktigt på SVT.

När Bjerström och Rockström håller på som de gör är det ett tecken på att de traditionella medierna inte är beredda att dela med sej av sin version av demokrati till avvikande åsikter. Att hysa en kritisk åsikt visavi klimatfrågan är detsamma som att vara köpt av "big oil", vara på fel sida vad gäller vetenskapen och liknande uttryck och termer. Det är en form av odemokratiskt beteende när man misstänkliggör opponenter och/eller kallar dom olika negativa saker. Man sätter då yttrandefriheten ur spel, till viss del, eftersom man inte tycker att avvikande åsikter är lika mycket värda som ens egna.

Makten väntar vi vanligt folk på att få ta del av på riktigt. I de flestas fall är det faktiskt bäst att det dröjer innan alla människor får ta del av den politiska och övriga beslutande makten för ärligt talat är många alldeles för dumma för att få ha med makt i någon form att göra. Det är rena fakta. Det behövs inga laboratorier eller studier av sociologiintresserade för det räcker med att lyssna och se på när vanligt folk pratar.

Men nog om vanligt folk nu. De har rätt att yttra sej - och förbättra sej. Det är det bästa med frihet, att alla kan och får förbättra sej. Det viktiga med demokrati är egentligen inte att bestämma eller ha makt. Det är att få yttra sej utan större restriktioner eller risk för repressalier.

För den musikintresserade kan jag säga att det var plattan "Discovery" från 1984 jag hade på.



"Allt som är officiellt får mig att skratta."

Köttätares riksförbund

Ända sen 1970-talets "gröna" våg har kolhydratens lov sjungits i det oändliga. Fram tills nu. Det är nu den hätska tonen hos kötthatarna märks på allvar bland de som vill vara med i miljödiskussionerna. Härom dagen svamlades det om nötkött, nu klagas det på fläskkött. Det är nog egentligen inte miljön man är orolig för, det är köttet man hatar. Jag har inga bevis för detta men indicierna är många och starka för att mitt antagande kan vara riktigt.

Det ska väl kunna gå att äta vad man vill utan dessa konstanta pekpinnar? Ska vi inte kunna leva i fred sida vid sida? Kanske vi köttätare ska ordna oss själva i ett riksförbund för köttätandets bevarande? Kanske ett allätares riksförbund också ska komma till stånd? Eller är det alldeles för politiskt inkorrekt i dessa tider


"There are two ways to be fooled. One is to believe what isn't true; the other is to refuse to believe what is true."

Domarkvaliteten har blivit sämre

Gluttade lite på fotbollen igår kväll mellan PSG och Valenciennes. Tråkig match som gjordes ännu sämre av domarens tafatta uppförande. Sen reglerna för fotbollsspelarnas uppträdande på plan skärptes för några år sen anser jag att spelet och domarnas uppförande har blivit sämre. Kvaliteten på domarna har gått ner också. Nu kan man säkerligen beskyllas för någon form av favorisering i de fall man har ett favoritlag och då ser domarens agerande som dåligt pga det men jag ser på många fotbollsmatcher, även lag jag inte håller på och påfallande ofta är det domarnas klantigheter som är orsaken till att en del matcher är dåliga - eller i bland t o m spårar ur.

Jag vill inte gå så långt som att säga att vissa domare uppviglar eller ens uppmuntrar till dåligt spel men jag vill säga att är domaren på dåligt humör ska inte det gå ut över spelarna. Håll era personliga problem borta från planen, är mitt råd. Heder till de domare som kan hålla sej kalla i stridens hetta och inte delar ut kort till höger och vänster bara för att spelarna kritiserar domsluten. För domare ska kunna tåla kritik och hårda ord, framför allt om det är en situation som kan tolkas åt båda hållen. Är det en straffsituation där det inte är helt klart att det ska blåsas straff är det bättre att göra en kompromiss, vilken det blir beror på situationen.

Domarkåren vill förmodligen inte hålla med om att deras värv blivit sämre men det är bara att kolla de senaste decenniets matcher på film. Ni domare HAR blivit sämre rent generellt. Jag skulle tro att det beror på en rad faktorer som var och en för sej inte är så stora men tillsammans blir de en enda soppa. Den första faktorn är att spelet blivit snabbare och grötigare. Spelarna hamnar allt oftare i stora klungor vid straffområdet och när en snabb spelare försöker komma loss med bollen blir han/hon ofta stoppad på ett fult vis, som dock inte alltid syns för domarna. Vi på läktarna och framför kameran har en annan vy över det hela men vi räknas inte.

Den andra faktorn är att regelverket har blivit så strikt att domarna blivit mer av diktatorer på plan. Många av dom tolererar inte att deras beslut ifrågasätts, ibland inte ens att spelarna yttrar över huvud taget. Den tredje faktorn är publiken som fått mer av en mobbmentalitet. De skriker och gormar ibland över allt, även små, obetydliga beslut. Den fjärde faktorn är avsaknaden av videomöjligheter så att domarna liksom i hockey kan granska saker som är kontroversiella. Jag förstår inte motståndet mot videogranskning för de flesta fotbollsmatcher spelas vid en tid på dagen då de inte krockar med andra evenemang. Tidspress är en dålig ursäkt för att slippa använda videogranskning. Den kunde användas även för att granska spelare i närkontakt med varandra vilket skulle avslöja filmande spelare direkt.

Den femte faktorn är att spelarna blivit hårdare mot varandra, framför allt backarna har blivit fulare i sitt spel visavi anfallarna. Det i sin tur har lett till att anfallarna har blivit mer benägna att filma, att dyka så fort de bara kommer i närheten av en försvarare. Det om något är domare ganska dåliga på att upptäcka, även om de blivit bättre på att upptäcka den här formen av fusk genom åren. Med kamerans hjälp har många filmare avslöjas.

Nu har jag dragit alla domare över en kam och fortsätter att göra det, fast nu på ett lite mer positivt sätt. De flesta domare är inte dåliga. Det är bara så att de är människor(!) och som sådana har de ibland en dålig dag. Som sagt, har du en dålig dag ska du inte låta det gå ut över dina medmänniskor. Det gäller även spelarna, förstås. Det hindrar dock inte mej, och många andra med mej, att hysa den uppfattningen att domarkvaliteten har blivit sämre. Det är inte småsakerna domarna blivit sämre på utan att hålla ordning på spelare i kniviga situationer samt att kunna hålla sej kalla när vissa av spelarna helst av allt vill offra domaren på sitt altare för sin goda saks skull.

Matchen igår spårade i mitt tycke ur pga två av dessa faktorer jag nämnt ovan. Både PSGs spelare och domaren hade en dålig dag, vilket var den ena faktorn. Den andra faktorn var att det här var en domare som inte gillar att bli ifrågasatt, oavsett om han har rätt eller fel. En sån person har aldrig fel. Folk som "aldrig har fel" borde inte arbeta där deras åsikter hamnar i konflikt med andras åsikter.



"Jag misslyckas hellre med heder än vinner genom fusk."