En hel del tyder nämligen på att Asareligionen till stora delar har sitt ursprung i Romarriket. Den kopplingen har jag gjort tidigare i mina inlägg om historia, religionshistoria och arkeologi. Det handlar förstås om Mithrasreligionen, den största religionen i Rom bland soldater och viktiga personer ända fram tills kristendomen fick överhanden på 400-talet. I vilken utsträckning denna religion fick fäste bland de germanska legosoldater som var i romersk tjänst är omöjligt att säga eftersom den liksom den tidiga kristendomen var en mysteriereligion. Man höll sina gudstjänster hemliga och det talades inte öppet om vad det handlade och betydde med folk som inte var invigda.
 |
| Mithras dödar tjuren. Från Universal Heretic. |
Men man kan tänka sej att uppe i det karga och kalla Norden kunde man åtminstone tala om en del för andra. På så vis smälte denna soldatreligion samman med den ursprungliga till en helt ny, Asareligionen. Myten om asarna var född. Berättelserna är en blandning av gamla myter från Norden, allmänt mytmaterial från det gemensamma indoeuropeiska förflutna samt de historier som berättades om Mithras. Märk väl, Mithras är inte samma sak som Mithra, en persisk gud. Mithras är en tjurdödare och hela Mithrasreligionen är, som det verkar, en beskrivning av himlavalvet och dess tolv zodiakfigurer, som jag beskrev för en tid sen.
Mithra (ett persiskt ord som betyder ungefär kontrakt) är en personifiering av solen så på sätt och vis är Mithra och Mithras samma sak. Om man kunde få reda på vad som menas med att Mithras dödade tjuren så skulle vi kanske veta om det finns nån koppling till övriga religioner vid samma tid. Det verkar åtminstone som om Mithrasreligionen och kristendomen har samma ursprung, en personifiering av solen och en myt om det kommande paradiset. Samma element som dyrkades av egyptier, perser, babylonier, hettiter osv.
Vad har då allt detta med det som skulle komma att bli Sverige? Det vet vi inte, för det finns inga skrivna källor härifrån vid denna tid och det som finns skrivet nämner inget om att de germanska legosoldater som kämpade för Rom skulle ha tagit till sej Mithraismen. De nämner dock knappt denna religion alls. Det finns helt enkelt inga såna kopplingar mellan Mithras och de germanska folken. Däremot har vi många bevis på att kontakterna mellan Germanien och Rom var livliga, inte bara genom legosoldater och stridigheter, utan även handel och fredlig bosättning. Germanerna lärde sej dricka vin och använda mynt och romarna fick fina pälsar och fick svärd av bästa kvalitet.
Vi har en fin glasservis, järnämnen och fina små brakteater från den här tiden som bevis för handeln med Rom här i Norden, och många av svärden funna på gammalt romerskt område har befunnits vara gjorda av metall utvunnen här i Norden, antingen i Norge eller Sverige.
Det är under den här tiden som de tidigaste legenderna om kungar i Norden finns belagda. Även om några årtal inte finns med i de avskrifter som finns har man på grundval av det man vet om människors livslängd för ca 1500 år sen, det man vet om händelser som något så när kan beläggas utanför dessa legender kunnat komma fram till att de bör ha levt nån gång under 200-talet och framåt, om de nu har existerat vill säga. Jag talar förstås om Ynglingaätten. Den bifogade länken berättar likt mina inlägg här en alternativ och mer passande historieskrivning av det som en gång skulle komma att bli Sverige. Klicka på ordet "Regentlängder" längst till höger på sidan så kommer ni till en sida med legendariska kungar över Sverige, Norge och Danmark.
Vissa saker talar för att dessa figurer kan ha existerat men att de inte var kungar i dagens betydelse av ordet. De var snarare överstepräster och galjonsfigurer i småriken. Deras funktion var mer av det ceremoniella slaget. I vissa fall är de tidigaste kungarna inte alls några riktiga människor utan gudar som anges som den kungliga ättens grundare. Det ser man bland annat på Ynglingaättens grundare, Yngve-Frej. Båda namnen betyder den främste, den förste och är namnet på den gudom som många i Norden ansåg vara den högste guden, den viktigaste. Befruktningens, jordbrukets och folkets gud.
Vem eller vilka av dessa som än har existerat eller ej har egentligen inte större betydelse. Det viktiga är att de nämns vilket ger oss en liten inblick i hur man tänkte och resonerade vid den här tiden. Det ger en extra dimension åt det arkeologiska material vi får fram. Arkeologin talar nämligen om ett kosmopolitiskt samhälle med mycket bönder, handelsresande, småbruk och väldigt få samhällen med fler än 1000 individer. Det var stora gårdar med mindre gårdar i anslutning till de större som dominerade bilden.
Livet var som tidigare dominerat av jordbruket med lite jakt vid sidan av. De nyheter som kommit in sen jordbruket infördes i Norden så många tusen år tidigare bestod i modernare möjligheter att plöja jorden. Tidigare hade en enklare årder använts, nu hade plogen införts och med den bättre förmåga att vända jorden och på så sätt kunna nå den mer näringsrika jorden en bit ner i marken, vilket gav bättre och stabilare skördar.
 |
| Gundestrupkitteln. |
Piratverksamhet verkar också ha vuxit fram bland folken vid kusterna, inte bara på haven utan även inåt landet på kontinenten. Vilka det var som överrumplade romarna ca 100 före vår tideräkning (f v t) och som gick under namnet cimbrer är nog svårt att att få grepp om. Dagens Jylland låter som en bra beskrivning av deras ursprung men det fanns säkert folk från andra områden i Norden med i detta tåg. Dock verkar det som om folket i det område som aktuellt, Himmerland, har mer gemensamt DNA med kelter i Gallien och Storbritannien än germaner i Norden. Vilket också Gundestrupkitteln funnen i trakten bevisar. Den tycks vara från keltiskt område, tillverkad av traker och förd till Jylland nån gång under den här tiden.
Nu börjar vi närma oss den tid som går in under historieskrivningen men än så länge har vi lite mer förhistoria att ta oss igenom. Vi har Folkvandringstiden och det som felaktigt kallas Vikingatiden kvar. De hänger ihop och är en del av slutet på antikens dagar och början på Medeltiden. Väl mött då.
"Is fearr Gaeilge briste, ná Béarla clíste."
