Jag är blyg, är jag då sjuk jag också?

En amerikansk professor i litteratur, Christopher Lane, har skrivit en bok om hur blyghet blev en sjukdom. Att vara blyg skulle enligt psykologer och psykiatriker vara ett utslag av social fobi. Bokens titel är Shyness – How Normal Behavior Became a Sickness. Det är framför allt i USA men även i följarländer som Storbritannien och Sverige som den här synen på blyghet slog igenom, får man veta i boken. Att vara utåtriktad, snäll, artig och positiv i alla lägen är tecken på att man är normal. Att springa och gömma sej, hålla sej tyst och stilla är en sjukdom, enligt detta sätt att se på blyghet.

Man har behandlat det med piller, oftast starka psykofarmaka, och med beteendeterapi. Inget har hjälpt och om dessa "experter" hade sett mer ingående på vad blyghet är hade de förstått att det inget har med sociala fobier att göra. Det är en helt normal aspekt hos oss människor. Alla är inte utåtriktade och positiva men det går bra ändå. Naturligtvis har läkemedelsföretagen nappat på detta och producerat en massa piller som sen har krängts av läkare till intet ont anande patienter, som istället skulle ha behövt bli lämnade i fred.

Jag är blyg, jag tycker inte om att träffa människor om det inte är på mina villkor. Det går i vågor det där, ibland är jag mycket ute bland människor, ibland sitter jag hellre vid datorn och pratar den vägen. Hur är det för er andra?