Tema musik: 70-tal vs 80-tal

Vilket decennium var bäst för musik? 70-talet eller 80-talet? För mej som föddes under det ena och växte upp under det andra är det en fråga om smak och vad för musiksmak man växte upp med. Jag tänker vara lite av en snobb här och säga att min uppfattning om dessa två decennier är lite mer nyanserad och träffsäker än många musikjournalisters.

Jag växte inte upp med en skev uppfattning om att världen var svart eller vit, där musiken enbart skulle vara samhällsskildrande och/eller kritisk. Punken och den svenska proggmusiken var inte min musik, eftersom jag föddes under de åren dessa musikstilar slog igenom. Jag växte upp med allt möjligt och mina kompisar lyssnade också på allt möjligt. Främst drogs jag till bluesrocken och de lite mer avancerade musikstyckena inom modern popmusik, de som idag kallas progressiv rock. Det har jag fortsatt med genom åren och jag skulle säga att jag nog fastnat i 70-talet på nåt vis.

80-talet var förstås inget dåligt decennium för den sortens musik jag nämnt ovan, men produktionen av skivorna var det inte. Det lät plastigt, skevt, metalliskt, stelt, sterilt och utan värme. Mitt favoritband, Status Quo, drabbades också av detta och det hörs framför allt på plattor som Back To Back och Ain't Complaining. Den förra plattan är för övrigt den mest omväxlande plattan i hela deras karriär. Den är närmast schizofren i sin framtoning med gladpop, blues, country, heavy metal och deras egen klassiska boogierock. Allt ihoprört och nedtonat så att det låter tunt och utan substans. Back To Back skulle ha låtit mer kraftfull på 70-talet och klarare på 90-talet.

Så skulle jag vilja sammanfatta 80-talet. 70-talet lät mer kraftfullt och lite "suddigare", kanske främst för att tekniken var väl inövad och producenterna kunde den. Dessutom var musiken mer omväxlande och fantasifull på 70-talet. Det var mer accepterat att man kunde blanda in andra musikstilar i sin repertoar när man skrev och spelade låtar. Det var väl bara diskon, skvalpopen och dansbandsmusiken som var stelbent då.

En annan sak som var bättre med 70-talet var alla skivomslagen. Till och med dansbandsomslagen var bättre i sin absoluta töntighet. Här har vi fog för påståendet att det var bättre förr. Mycket bättre i fråga om musik och skivomslag. Det enda som var bättre på 80-talet vad gäller musiken är att diskon var borta och dansbandsmusiken var marginaliserad, vilket ju är bra. Punken hade övergått i New wave och andra bättre musikstilar och den svenska protestmusiken var tacksamt nog också borta. Tyvärr var också den progressiva rocken och den klassiska hårdrocken också marginaliserad.

Det som fanns kvar av den progressiva rocken på 80-talet var dock bra, så bra att det är synd att det som hördes sällan spelades i radion. Sån musik förtjänar att spelas oftare.

Som helhet var 70-talet överlägset 80-talet på alla fronter. Till och med 90-talet hade vissa högre musikaliska höjder än 80-talet, även om 80-talet hade ett mycket högre genomsnitt vad gäller kvaliteten på musiken. Men inget av dessa decennier kan mäta sej med 70-talet. Även om man räknar med skvalpopen och diskon. Vad som hände efter 1991 ska vi bara inte prata om.



"You're a bum
You're a punk
You're an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas your arse
I pray god it's our last"