Fotohörnan: Olika fototyper

Det finns olika sätt att ta foton på och det finns olika sätt att ta foton. Det finns också olika sätt att vara fotograf på. Jag talar nu inte direkt om yrkesfotografer kontra amatörfotografer eller ens duktiga och dåliga fotografer. Jag talar om vad de ser när de klickar och/eller vad de klickar på.

Semester- eller vardagsfotografi.

Det finns dom som bara måste ha med precis allt de ser. Precis allt. De klickar till höger och vänster, upp och ner. Sen finns det dom som knappt tar ett kort men som ändå lyckas få med nästan allt de ser. Båda dessa "klickare" finns bland semesterfotografer och vardagsfotografer. Vad klickar man då på? Jo, människor, mat, byggnader, gator med folksamlingar, blommor, kort sagt allt möjligt. Ofta blir det ett enda sammelsurium av saker som samsas i samma bild. Man vill ha med så mycket som möjligt. Det är väl bra när man sen ska sitta hemma och titta på bilderna för att komma ihåg men det blir väl rörigt för utomstående som ska titta på bilderna. Men å andra sidan är det mer att upptäcka i varje bild.

Jag har själv varit en sån fotograf och när jag nu tittar på de bilder jag en gång tog förundras jag över hur röriga de är. Men det är en del av ens utveckling, både som människa och fotograf. Jag tror inte jag med flit kan ta "semesterfoton" igen. Detta eftersom jag blivit mer uppmärksam på alla detaljer som ska vara med och inte vara med i ett foto. Visst kan jag ta ett översiktsfoto men jag är mer medveten om linjer, kurvor och andra former vilket gör att jag inte längre tänker som en semesterfotograf.

Detaljfotografi.

Sen finns det detaljfotografer, som bara älskar att ta på enskilda saker de ser. Enskilda blommor eller insekter blir ofta föremål för makrofotografi och husen blir ibland utsatta för en fotografisk dissektion.

Vardagsfotografer tar ofta på sina barn/husdjur när de leker, sover och annat. Barnen eller hundarna eller vad det nu kan vara blir modeller för fotografen. Vad de än gör blir föremål för fotografens objektiv. Jag kan förstå alla dessa fotografer. De vill föreviga nåt som aldrig mer kommer igen. Vi kan hoppas att materialet blir kvar så länge att folk 200 år från nu kan se det.

Ovanstående är som jag har upplevt det av att kolla runt på bloggar och hemsidor. Huruvida det är så kan jag inte belägga men eftersom allt som görs här i världen är individuellt torde detta med fotografering också vara det. Vi har en chans nu, vi som levt de senaste 190 åren med fotografering, att bevara våra liv för eftervärlden. Vad vi än tar foto på så är det viktigt att vi tar på det gillar att fota.




"Jag vill bara säga en sak om dagens biografer: det är oftast mer skräp på duken än på golvet."